Wednesday, September 11, 2019

Kristina's letter to Pierre Bourdelot, dated October 27/November 6 (New Style), 1674

Sources:

Riksarkivet, page 106 in K 90, Ingångna och utgångna skrivelserDrottning Kristina d. y. (Christina Alexandra)Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivetKungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+45b5350c-975f-4536-9ff2-005edebf1e23&s=Balder

Mémoires concernant Christine, volume 2, pages 156 to 157, Johan Arckenholtz, 1751



Delagardiska archivet, eller, Handlingar ur Grefl. Delagardiska bibliotheket på Löberöd, utg. af P. Wieselgren, Löberöd Hagard, 1839


Christina of Sweden, pages 294 to 295, by Ida Ashworth Taylor, 1909


Christina: Brev från sex decennier, pages 70 to 71, edited and translated by Sven Stolpe, 1960




"Voici une lettre ... que Christine écrivit au fameux Bourdelot, de qui nous avons déja assez parlé. On y voit par quelle sorte de découvertes cet Abbé tâcha de rentrer dans les bonnes graces de Christine. Avec tout cela, on n'a pû découvrir au juste, quel est le livre dont la Reine se plaint, & dont elle se trouve si offensée; à moins que ce ne soit les Mémoires tirés des dépêches du Sr. Chanut par Linage de Vauciennes, puisque la Reine dit, que ce livre porte le nom, de Mr. Chanut. Mais cet ouvrage n'aïant été imprimé qu'en 1677, que je sache & la lettre de Christine à Bourdelot aïant été écrite trois années auparavant; on reste également dans l'incertitude, quel pourroit être le livre dont elle porte de si vives plaintes. Toutefois il faut convenir, que dans ces Mémoires mêmes de Chanut, il y a par-ci par-là, des traits qui ne paroissent pas trop éloignés de la calomnie, que Chanut étoit incapable d'écrire, & qu'un prémier Président au Parlement de Paris, à qui cet ouvrage a été dédié, n'auroit vû qu'avec peine, à moins qu'on n'eut alors envie de chicaner Christine, qui avoit ses raisons de n'être pas bien avec la Cour de France."

"Here is a letter ... that Kristina wrote to the famous Bourdelot, about whom we have already spoken enough. We see by what sort of discoveries this abbot tried to get into Kristina's good graces. With all this, we have not been able to discover exactly what book the Queen is complaining about and by which she is so offended; unless it is the memoirs taken from the dispatches of Monsieur Chanut by Linage de Vauciennes, as the Queen says that this book bears the name of Monsieur Chanut. But this work was only printed in 1677, as far as I know, and Kristina's letter to Bourdelot having been written three years previously, one equally remain in uncertainty as to what could be the book of which she makes such strong complaints. However, it must be admitted that in these very memoirs of Chanut, there are here and there features which do not appear too far from slander that Chanut was incapable of writing and that a Prime President in the Parliament of Paris, to whom this work was dedicated, would have seen with difficulty, unless one then wanted to quibble with Kristina, who had her reasons for not being on good terms with the court of France." - Arckenholtz

"Den skrift, som drottning Christina här reagerar emot, är P. Linage de Vauciennes' »Mémoires de ce qui s'est passé en Suède et aux provinces voisines depuis l'année 1645 jusques en l'année 1655..., tirés des depesches de monsieur Chanut, ambassadeur pour le Roy en Suède.» Christina inser, att hennes gamle vän Chanut icke kan ligga bakom verkets många för henne kränkande uppgifter. Hur därmed förhöll sig, uppvisade Martin Weibull 1887-1888 i en undersökning i Historisk Tidskrift."

"The writing against which Queen Christina here reacts is P. Linage de Vauciennes' 'Mémoires de ce qui s'est passé en Suède et aux provinces voisines depuis l'année 1645 jusques en l'année 1655..., tirés des depesches de monsieur Chanut, ambassadeur pour le Roy en Suède'. Christina realises that her old friend Chanut cannot be behind the work's many pieces of information that were offensive to her. Martin Weibull demonstrated how this was the case in 1887-1888 in an investigation in Historisk Tidskrift." - Stolpe

Kristina wrote this letter to her/his/their former doctor Pierre Bourdelot on October 27/November 6 (New Style), 1674.

The letter (copy in the Swedish National Archives):

Monsieur l'Abbe
J'approuue tout ce que vous avés fait touchant le liure dont vous me parles, ne cessés pas de poursuiure si bien l'affaire, que vous en obtenies un chatiment exemplaire. Je l'espere de la justice et de l'amitie du Roy de France, et puisque le Ministre de suede a fait son deuoir, vous pouuès l'en remercier de ma part, vous assurant que je vous scay sçay gré du Zele et de la passion que vous temoignes en cette rencontre pour mes interets. J'ay tout le penchant, qu'il faut avoir pour mepriser ces sortes des sottises qui ne font du tort qu'a ceux qui les forgent[.] Mais il me semble que je dois à ma gloire quelque resentiment, que je n'ose [pas] luy refuser je vous assu asseure pourtant, que c'est sans chagrin et sans inquietude, que je m'y prens. le Siecle ou nous sommes me console, l'on n'y donne quartier a personne, et la calomnie s'attache d'ordinaire au aux plus grans merites. Pour moÿ je me suis accoutumée a l'ingratitude du genre humain, et suis exposée depuis longtemps a l'envie et a l'imposture[.] Ma consolation est, que ma conscience ne me reproche rien. la suede, Rome et tous les autres lieux de la terre, ou j'ay passe, ma vie rendront au moins apres ma mort témoignage ed de la fausseté de ces calomnies. Ma Gloire et ma reputation etant, Dieu mercy, asses bien etablies pour ne le craindre pas J'en appelle mésme a la Conscience de ceux qui les ont inventées, et [je] suis persuadée, quils ne croyent pas eux mémes ce qu'ils disent. Ce qui me fache, est, que le liure porte le nom de Mr Chanut. Je suis seure, qu'il ne l'a pas fait, et [je] suis fachée de ce qu'on imprime une tache si noire à la mémoire d'un si honnet homme, car enfin quand Dieu m'auroit abbandonée jusques à permettre, que je fusse capable de toutes les indignités dont on m'accuse, il est certain que ce seroit pour moÿ d' le dernier des malheurs, dont la seule misericorde m'a preseruée; mais cela n'empesche pas que tout homme qui est capable de publier telles choses, ne soit indigne de viure, et qu'il ne faille qu'il soit le plus infame de tout les hommes. Cependant les Sentiments que la suede temongna pour moy en notre premiere separation, et ceux qu'elle m'a conserué iusques a ce moment me sont si glorieux qu'ils me justifient assés. J'espere aussy que ma vie passee et celle de l'auenir, donneront un ample dementy a tout ce que l'enuie et l'imposture pourront dire de moy, et je donneray sur ce sujet la sentence finale, que donna autrefois un Autheur italien sur des medisances a peu prés semblables: Il Papa e Papa etusei Forfante[.] toutes toutes fois soyes persuadé que j'auray toutte ma vie pour votre zele la reconnoisance que vous merités et Dieu vous prospere.
Christine Alexandre
Rome ce 6 nouembre 1674

With modernised spelling:

Monsieur l'Abbé,
J'approuve tout ce que vous avez fait touchant le livre dont vous me parlez. Ne cessez pas de poursuivre si bien l'affaire, que vous en obteniez un châtiment exemplaire. Je l'espère de la justice et de l'amitié du Roi de France, et puisque le Ministre de Suède a fait son devoir, vous pouvez l'en remercier de ma part, vous assurant que je vous sais gré du zèle et de la passion que vous témoignez en cette rencontre pour mes intérêts. J'ai tout le penchant qu'il faut avoir pour mépriser ces sortes des sottises, qui ne font du tort qu'à ceux qui les forgent. Mais il me semble que je dois à ma gloire quelque ressentiment que je n'ose pas lui refuser. Je vous assure pourtant que c'est sans chagrin et sans inquiétude que je m'y prends. Le siècle où nous sommes me console, l'on n'y donne quartier a personne; et la calomnie s'attache d'ordinaire aux plus grands mérites. Pour moi, je me suis accoûtumée a l'ingratitude du genre humain, et [je] suis exposée depuis longtemps à l'envie et à l'imposture. Ma consolation est que ma conscience ne me reproche rien. La Suède, Rome, et tous les autres lieux de la terre où j'ai passé ma vie rendront au moins après ma mort témoignage de la fausseté de ces calomnies. Ma gloire et ma réputation étant, Dieu merci, assez bien établies pour ne le craindre pas, j'en appelle même à la conscience de ceux qui les ont inventées; et [je] suis persuadée qu'ils ne croyent pas eux-mêmes ce qu'ils disent. Ce qui me fâche est que le livre porte le nom de M. Chanut. Je suis sûre qu'il ne l'a pas fait, et [je] suis fâchée de ce qu'on imprime une tâche si noire à la mémoire d'un si honnête homme; car enfin, quand Dieu m'aurait abandonnée jusqu'à permettre que je fusse capable de toutes les indignités dont on m'accuse, il est certain que ce serait pour moi le dernier des malheurs, dont la seule miséricorde m'a préservée. Mais cela n'empêche pas que tout homme qui est capable de publier telles choses ne soit indigne de vivre, et qu'il ne faille qu'il soit le plus infâme de tous les hommes. Cependant, les sentiments que la Suède témoigna pour moi en notre première séparation, et ceux qu'elle m'a conservé jusqu'à ce moment, me sont si glorieux qu'ils me justifient assez. J'espère aussi que ma vie passée et celle de l'avenir donneront un ample démenti à tout ce que l'envie et l'imposture pourront dire de moi; et je donnerai sur ce sujet la sentence finale que donna autrefois un auteur italien sur des médisances, à peu près semblables: il papa è papa, e tu sei furfante. Toutefois, soyez persuadé que j'aurai toute ma vie pour votre zèle la reconnaisance que vous méritez; et Dieu vous prospère.
Christine Alexandre.
Rome, ce 6 novembre 1674.

Arckenholtz's transcript of the letter:

J'approuve tout ce que vous avez fait touchant le livre dont vous me parlez. Ne laissez pas de poursuivre si bien l'affaire, que vous en obteniez un châtiment éxemplaire. Je l'espère de la justice & de l'amitié du Roi de France, & puisque le Ministre de Suède a fait son devoir, vous pouvez l'en remercier de ma part, vous assurant, que je vous sai gré du zèle & de la passion que vous témoignez en cette rencontre pour mes intérêts. J'ai tout le panchant qu'il faut avoir pour mépriser & pardonner ces sortes de sottises, qui ne font du tort qu'à ceux qui les forgent. Mais il me semble que je dois à ma gloire quelque ressentiment que je ne veux pas lui refuser. Je vous assure pourtant que c'est sans chagrin & sans inquiétude que je m'y porte. Le Siécle où nous sommes, me console; l'on n'y donne quartier à personne, & la calomnie s'attaque pour l'ordinaire aux plus grands mérites. Pour moi, je me suis accoûtumée à l'ingratitude du genre humain, & suis exposée depuis longtems à l'envie & à l'imposture. Ma consolation est, que ma conscience ne me reproche rien. La Suède, Rome, & tous les autres lieux de la Terre où j'ai passé ma vie, rendront du moins après ma mort témoignage de la fausseté de ces calomnies. Ma gloire & ma réputation étant, Dieu merci, assez bien établie pour ne les craindre pas. J'en appelle même à la consçience de ceux qui les ont inventées, & je suis persuadée, quils ne croïent pas eux-mêmes ce qu'ils disent. Ce qui me fache, c'est que le livre porte le nom de Mr. Chanut. Je suis assurée qu'il ne l'a pas fait, & je suis fachée de ce que l'on a imprimé une si noire tâche à la mémoire d'un si honnête homme. Car enfin quand Dieu m'auroit abandonnée jusqu'à permettre que je fusse capable de toutes les indignités, dont on m'accuse; il est certain que ce seroit pour moi le dernier malheur, dont sa Miséricorde m'a préservée. Mais cela n'empêche pas que tout homme, qui est capable de publier de telles choses, ne soit indigne de vivre, & qu'il ne faille que ce soit le plus infame de tous les hommes. Cependant les sentimens que la Suède témoigna pour moi en notre prémière separation, & ceux qu'Elle m'a conservés jusques à ce moment, me sont si glorieux qu'ils me justifient assez. J'espére aussi que ma vie passée & celle de l'avenir donneroit un ample démenti à tout ce que l'envie & l'imposture pourront dire de moi, & je donnerai sur ce sujèt la sentence définitive que donna autrefois un Auteur Italien sur des médisances: Il Papa è papa, e Tu sei furfante. Toutefois je suis persuadée, que j'aurai toute ma vie pour votre zèle la reconnoisance que vous méritez, & je prie Dieu qu'il vous préserve. A Rome, ce 6 Novembre, 1674.
CHRISTINE ALEXANDRA.

Arckenholtz's second transcript of the letter:

Le 6. Novembre 1674.
J'approuve tout ce que vous avez fait touchant le Livre dont vous me parlez. Ne cessez pas de poursuivre si bien l'affaire, que vous obteniez un châtiment exemplaire d'un tel forfait. J'espére que vous l'obtiendrez de la justice du Roi de France; & puisque le Ministre de Suède a fait son devoir, vous pouvez le remercier de ma part, vous assurant que je vous sai gré du zéle & de la passion que vous témoignez en cette rencontre pour mes intérêts. J'ai toute la disposition qu'il faut avoir pour mépriser ces sortes de sottises, qui ne font du mal qu'à ceux qui les composent; il me semble pourtant que je dois quelque ressentiment à ma gloire, & à ma réputation; mais je vous assure pourtant que je le fais sans chagrin & sans aucune inquiétude. Le siécle où nous sommes me console: On n'y donne quartier à personne, & la calomnie s'attache pour l'ordinaire au plus grand mérite. Pour moi, je me suis accoutumée à l'ingratitude & à la perfidie du Genre Humain, & je suis depuis long-tems en bute à la rage & à l'imposture de l'envie. Cependant ma consolation est, que ma conscience ne me reproche rien d'indigne de moi, & la Suède, Rome & tous les autres lieux de la Terre où j'ai passé ma vie, témoigneront un jour de la fausseté de ces calomnies. Ma gloire & ma réputation sont, Dieu merci, assez bien établies, pour ne pas craindre ces sortes de calomnies, & j'en appelle ici à la conscience de ceux même qui les ont inventées; je suis sûre qu'ils ne croient pas eux-mêmes ce qu'ils disent. Ce qui me fache est, que le Livre porte le nom de Mr. Chanut. Je suis sûre qu'il ne l'a pas fait, & suis mortifiée de ce qu'on imprime une si noire tache à la mémoire d'un si honnete homme. Car enfin, quand Dieu m'auroit abandonnée jusqu'à permettre que je fusse coupable de toutes les indignités dont on m'accuse, il est certain que ce seroit pour moi le dernier des malheurs; mais cela n'empêcheroit pas que tout homme qui est capable de publier de telles choses, est indigne de vivre, & qu'il faut qu'il soit le plus infame de tous les hommes. Quoi qu'il en soit, je suis fort tranquile là-dessus, & les sentimens que la Suède a eu de moi jusqu'à-présent, me sont bien glorieux, & me justifient assez; & j'espére que ma vie passée, & l'avenir donnera un démenti formel à tout ce que l'envie & l'imposture pourront dire de moi, & je donnerai sur ce sujet la sentence finale, que donna autrefois un Poëte Italien sur les médisances d'Aretin. Il Papa è papa, e Tu sei forfante. Toutefois soyez persuadée que j'aurai toute ma vie pour votre zéle la reconnoisance que vous méritez. Adieu.

Wieselgren's transcript of the letter:

J'aprouve tout ce que vous avez fait touchant le livre dont Vous me parlez; ne laissez pas de poursuivre si bien l'affaire, que vous en obteniez un chatiment exemplaire. Je l'espere de la justice et de l'amitié du Roi de France, et puisque le Ministre de Svede a fait son devoir, vous pouvez l'en remercier de ma part, vous asseurant que je vous ai gré du zele et de la passion, que vous temoignez en ce rencontre pour mes interets. J'ai tout le penchant qu'il faut avoir pour mepriser et pardonner ces sortes de sottices, qui ne font du fort, qu'a ceux qui les feroient, mais il me semble, que je dois a ma gloire quelque resentiment, que je n'ose lui refuser. Je Vous assure pourtout, que c'est sans chagrin, et sans inquietude, que je m'apprens quartier a personnes, et la calomnie s'attaque pour l'ordinaire aux plus grands merites. Pour moi, je me suis accoutume a l'ingratitude du genre humain, et suis exposé depuis longtems a l'envie et a l'imposture. Ma consolation est, que ma conscience ne me reproche rien. La Suede, Rome, et tous les autre lieux de la terre; ou j'ai passe ma vie, rendront du moins aprés ma mort, temoignage de la fousseté de cette calomnie, ma gloire et ma reputation etant Djeu mercis asséz bien etablie pour ne les craindre pas. J'en appelle meme a la conscience de ceux, qui les ont inventées, et je suis persuadée, quils ne croyent pas eux memes ce qu'ils disent. Ce qui me fache, c'est que le livre porte, le nom de Monsieur Chanut. Je suis assurée, qu'il ne l'a pas fait, et je suis faché, de ce que l'on a inprimé une si noire tache a la memoire d'un si honette homme. Car enfin quand Djeu m'auroit abandonnée jusqu'a permettre, que je fusse capable de toutes les indignités don't on m'accuse, il est certain, que ce seroit pour moi le dernier malheur, dont sa seule misericorde m'a preservée, mais cela n'empeche pas, que tout homme qui est capable de poublier de telles choses ne soit, indigne de vivre, et qu'il ne faille, que ce soit, le plus infame de tous les hommes, Cependant les sentiment que la Suede, temoigna pour moi en notre premiere separation, et ceux, qu'elle m'a conserrvee jusques a ce moment, me sont si glorieux, quils me justifient assez. Jespere aussi, que ma vie passé et celle de l'avenir donneront un ample dementir a tout ce que l'envie et l'imposture pourront dire de moi, et je donnerais sur ce sujet la sentence definitive, que donna outre fois un auteur italien sur des medisances: il papa est papa, et tu sei forfante. Toutes fois je suis persuadée, que j'aurois tout ma vie, pour votre zele la reconnoisance, que Vous meritéz, et je prie Djeu qu'il Vous preserve. A Rome ce 6 Novembre 1674.
Christina Alexandra.

Swedish translation (by Stolpe):

Jag godkänner allt som Ni gjort beträffande den bok Ni talar om. Fortsätt Er kampanj, tills Ni fått rättvisa av Kungen av Frankrike. Eftersom Sveriges minister har gjort sin plikt, kan Ni framföra mitt tack till honom; jag försäkrar Er, att jag är Er tacksam för den iver och den lidelse Ni nedlagt i denna strid för mina intressen. Jag har just den disposition som krävs för att förakta detta slags dumheter, som inte skada andra än dem som äro deras upphov. Men det förefaller mig, som om jag skulle ha rätt att vara något förgrymmad med tanke på min ära och mitt anseende. Men jag försäkrar Er, att jag är det utan sorg och utan minsta oro. Den tid vi leva i tröstar mig. Den skyddar ingen; smädelserna riktas vanligen mot dem som ha de största förtjänsterna. För min del är jag van vid människosläktets otacksamhet och ondska; jag är sedan lång tid tillbaka offer för avundens vrede och lögner. Min tröst är emellertid, att mitt samvete inte förebrår mig någonting som vore mig ovärdigt. Sverige, Rom och alla de andra länder, där jag tillbringat mitt liv, skola en dag vinna om falskheten av dessa smädelser. Min ära och mitt anseende äro, Gud vare tack, tillräckligt fast grundade, för att jag icke skall behöva frukta detta slag av smädelser. Jag vädjar här till deras samvete som ha funnit på allt detta. Jag är viss om, att de inte själva kunna tro, vad de säga. Vad som sårar mig är, att denna bok bär namnet Chanut. Jag är viss om att han inte skrivit den, och jag är förtvivlad över att man åsätter en så hederlig mans minne en så mörk fläck. Om Gud skulle till den grad ha övergett mig, att han tilläte, att jag vore mäktig alla de ovärdigheter man anklagar mig för, skulle detta förvisso för mig vara den största av alla olyckor. Men detta skulle inte hindra, att var och en som är mäktig att trycka sådana saker är ovärdig att leva; han måste vara den uslaste bland människor. Hur därmed än förhåller sig, känner jag på den punkten ett stort lugn; de tankar som Sverige haft om mig hittills äro hedrande och betyda ett tillräckligt försvar för mig. Jag hoppas, att mitt förflutna liv och min framtid skola ge en formell dementi av allt det som avunden och illviljan kunna komma att säga om mig. Jag vill till slut om detta bara anföra vad en gång en italiensk diktare sade om Aretinos fräckheter: Il Papa è Papa, e tu sei un forfante. I varje fall — var viss om att jag i hela mitt liv skall känna den tacksamhet Ni förtjänar för Er trohet. Farväl.

Swedish translation of the original (my own):

Monsieur l'Abbé,
Jag godkänner allt Ni har gjort angående boken Ni berättar om. Sluta inte driva saken så bra att Ni får ett exemplariskt straff. Jag hoppas på det från Frankrikes Konungs rättvisa och vänskap, och eftersom Sveriges minister har gjort sin plikt, kan Ni tacka honom för det å mina vägnar, försäkrande Er om att jag är Eder tacksam för den iver och passion som Ni visar i denna recontre för mina intressen. Jag har all den benägenhet man behöver för att förakta den här sortens struntprat, som bara skadar dem som förfalskar det. Men det förefaller mig som om jag är skyldig min ära en viss tacksamhet över att jag inte vågar vägra det. Jag försäkrar Er dock att det är utan sorg och utan ångest som jag tar mig an det. Det sekel vi lever i tröstar mig, man ger ingen kvarter; och förtal brukar fästa vid de största förtjänsterna. När det gäller mig har jag vant mig vid människosläktets otacksamhet, och jag har länge varit utsatt för avund och bedrägeri. Min tröst är att mitt samvete inte förebrår mig för någonting. Sverige, Rom och alla andra platser på jorden där jag har tillbringat mitt liv kommer åtminstone efter min död att vittna om falskheten i dessa förtal. Eftersom min ära och mitt rykte, Gudi lov, är tillräckligt väl etablerat för att inte frukta det, vädjar jag till och med till samvetet hos dem som har uppfunnit dem; och jag är övertygad om att de själva inte tror på vad de säger. Det som förargar mig är att boken bär namnet monsieur Chanut. Jag är säker på att han inte gjorde den, och jag är ledsen att en så svart fläck finns kvar på minnet av en så ärlig man; ty till sist, om Gud hade övergivit mig till den grad att han tillåtit mig att vara kapabel till alla de förolämpningar som jag anklagas för, är det säkert att detta skulle vara för mig den sista av de olyckor från vilka bara barmhärtigheten har bevarat mig. Men det hindrar inte att någon man som kan publicera sådant är ovärdig att leva och måste vara den mest ökända av alla män. Emellertid är de känslor som Sverige visade för mig vid vår första separation, och de som det bevarade för mig till denna stund så härliga för mig att de tillräckligt rättfärdigar mig. Jag hoppas också att mitt tidigare liv och det i framtiden kommer att ge ett fullständigt förnekande av allt som avund och bedrägeri kan säga om mig; och jag kommer i detta ämne att ge den sista meningen som en italiensk författare en gång gav om mer eller mindre liknande skvaller: il papa è papa, e tu sei furfante. Var emellertid övertygad om att jag kommer att ha hela mitt liv för Er iver det erkännande som Ni förtjänar; och Gud välsigne Er.
Kristina Alexandra.
Rom, den 6 november 1674.

English translation of the original (my own):

Monsieur l'Abbé,
I approve of everything you have done concerning the book you are telling me about. Don't stop pursuing the matter so well that you get an exemplary punishment. I hope for it from the justice and friendship of the King of France, and since the Minister of Sweden has done his duty, you can thank him for it on my behalf, assuring you that I am grateful to you for the zeal and passion that you show in this rencontre for my interests. I have all the inclination one needs to have to despise this kind of nonsense, which does harm only to those who forge it. But it seems to me that I owe my glory some gratitude that I dare not refuse it. I assure you, however, that it is without sorrow and without anxiety that I go about it. The century in which we live consoles me, one gives quarter to no one; and calumny usually attaches to the greatest merits. As for me, I have become accustomed to the ingratitude of the human race, and I have long been exposed to envy and imposture. My consolation is that my conscience does not reproach me for anything. Sweden, Rome, and all the other places on earth where I have spent my life will at least bear witness after my death to the falsity of these calumnies. My glory and my reputation being, thank God, sufficiently well established not to fear it, I appeal even to the conscience of those who have invented them; and I am persuaded that they themselves do not believe what they say. What annoys me is that the book bears the name of Monsieur Chanut. I am sure he did not make that, and I am sorry that so black a stain is left on the memory of such an honest man; for, in the end, if God had abandoned me to the point of allowing me to be capable of all the indignities of which I am accused, it is certain that this would be for me the last of the misfortunes from which mercy alone has preserved me. But that does not prevent any man who is able to publish such things from being unworthy of living, and from having to be the most infamous of all men. However, the feelings which Sweden showed for me in our first separation, and those which she preserved for me until this moment, are so glorious to me that they sufficiently justify me. I also hope that my past life and that of the future will give a full denial to all that envy and imposture can say of me; and I will give on this subject the final sentence that an Italian author once gave on more or less similar gossip: il papa è papa, e tu sei furfante. In the meantime, be persuaded that I will have all my life for your zeal the recognition that you deserve; and God bless you.
Kristina Alexandra.
Rome, November 6, 1674.

Swedish translation of Arckenholtz's second transcript (my own):

Den 6 november 1674.
Jag godkänner allt Ni har gjort angående boken Ni berättar om. Sluta inte driva saken så bra att Ni får en exemplarisk straff av ett sådant brott. Jag hoppas att Ni kommer att få det från den franske konungens rättvisa; och eftersom den svenske ministern har gjort sin plikt, kan Ni tacka honom å mina vägnar och försäkra Er om att jag är Er tacksam för den iver och passion Ni visar i detta rekonversation för mina intressen. Jag har all den ståndaktighet man behöver för att förakta den här slags strunt, som bara skadar dem som skriver det; det förefaller mig emellertid, att jag är skyldig min ära och mitt rykte något tacksamhet; men jag försäkrar Er dock att jag gör det utan sorg och utan någon som helst oro. Det sekel vi lever i tröstar mig. Ingen kvarter ges till någon, och förtal är vanligtvis den största förtjänsten. När det gäller mig har jag vant mig vid människosläktets otacksamhet och perfiditet, och jag har länge varit ilskans och avundsjukans driftkucku. Min tröst är dock att mitt samvete inte förebrår mig något som är mig ovärdigt, och Sverige, Rom och alla andra platser på jorden där jag har tillbringat mitt liv kommer en dag att vittna om dessa förtals falskhet. Min ära och rykte är, Gudi lov, tillräckligt väl etablerade för att inte frukta dessa slags förtal, och jag vädjar här till samvetet hos dem som uppfann dem; jag är säker på att de själva inte tror på vad de säger. Det som gör mig arg är att boken bär namnet monsieur Chanut. Jag är säker på att han inte gjorde det, och jag är förtvivlad över att en så mörk fläck finns kvar på minnet av en så ärlig man. Ty till sist, om Gud skulle ha övergivit mig till den grad att han tillåtit mig att göra mig skyldig till alla de förolämpningar som jag anklagas för, är det säkert att detta skulle vara den största olyckan för mig; men det skulle inte hindra någon man som är kapabel att publicera sådana saker från att vara ovärdig att leva och att behöva vara den mest ökända av alla människor. Hur det än må vara, så är jag mycket lugn därom, och de känslor som Sverige har haft av mig hittills är mig mycket härliga och motiverar mig tillräckligt; och jag hoppas att mitt tidigare liv och framtiden kommer att ge ett formellt förnekande av allt vad avund och bedrägeri kan säga om mig, och jag kommer att ge den sista meningen i detta ämne, som en italiensk poet en gång gav om Aretinos skvaller: il papa è papa, e tu sei furfante. Var emellertid övertygad om att jag hela mitt liv kommer att ha den tacksamhet Ni förtjänar för Er iver. Farväl.

English translation of Arckenholtz's second transcript (my own):

November 6, 1674.
I approve of everything you have done concerning the book you tell me about. Do not stop pursuing the matter so well that you get an exemplary chastisement from such a crime. I hope you will obtain it from the justice of the King of France; and as the Swedish minister has done his duty, you can thank him on my behalf, assuring you that I am grateful to you for the zeal and passion you show in this rencontre for my interests. I have all the disposition one needs to have in order to despise this sort of nonsense, which only harms those who compose it; it seems to me, however, that I owe some gratitude to my glory and my reputation; but I assure you, however, that I do so without sorrow and without any anxiety. The century in which we live consoles me. No quarter is given to anyone, and calumny usually attaches to the greatest merit. As for me, I have become accustomed to the ingratitude and perfidy of the human race, and I have long been the butt of rage and the imposture of envy. However, my consolation is that my conscience does not reproach me for anything unworthy of me, and Sweden, Rome, and all the other places on earth where I have spent my life will one day bear witness to the falsity of these calumnies. My glory and my reputation are, thank God, sufficiently well established not to fear these kinds of calumnies, and I appeal here to the conscience of those who invented them; I am sure they don't themselves believe what they say. What angers me is that the book bears the name of Monsieur Chanut. I am sure he did not do it, and I am mortified that such a dark stain is left on the memory of such an honest man. For, in the end, if God would have abandoned me to the point of allowing me to be guilty of all the indignities of which I am accused, it is certain that this would be the greatest of misfortunes for me; but that would not prevent any man who is capable of publishing such things from being unworthy of living, and from having to be the most infamous of all men. Be that as it may, I am very calm about that, and the feelings that Sweden has had of me until now are very glorious to me and sufficiently justify me; and I hope that my past life and the future will give a formal denial to all that envy and imposture can say of me, and I will give on this subject the final sentence, which an Italian poet once gave on the gossip of Aretino: il papa è papa, e tu sei furfante. Be persuaded, in the meantime, that I shall have all my life the gratitude you deserve for your zeal. Goodbye.


Above: Kristina.


Above: Pierre Bourdelot.

Notes: Chanut's memoirs were actually printed in 1675. Excerpts from them had been translated into German for the appendices of some volumes of the newspaper Diarium Europæum prior to that year.

"Il papa è papa, e tu sei furfante" = "The Pope is the Pope, and you are a scoundrel." («le pape est le pape, et tu es coquin.») (»Påven är påven, och du är en rackare.«/»Påven är påve och du en syndare.«)

Monday, September 2, 2019

Kristina's penalty order, dated May 18, 1653

Kristina signed this open letter and penalty order on May 18, 1653.

Source:

Kongl. stadgar, förordningar, bref och resolutioner: ifrån åhr 1528, in til 1701, angående justitiæ och executions-ährender, med een förteckning på stadgarne främst, och ett fulkommeligit orda-register efterst wid wercket öfwer thes innehåld, J. H. Werner, 1706


The letter:

Wij CHRISTINA &c. Giöre witerligit / at efter såsom wår Kongl. Hofrätt här i Stockholm hafwer hoos Oß giort en underdånig påminnelse om någre angelägne Ahrender til Justitiens märckelige fortsättiande / deribland i synnerhet föredragit / huruledes Underrätterne så å Landet som i Städerne uti deras Myndighet aftaga / i thet at the måste uti alla Criminal-Saker utan åthskillnat stricte döma efter Lagboken hwilken dock praxis forensis och Kongl. Resolutioner hafwa til en god dehl nu på någon lång tijd tilgiörandes förändrat / i underdånighet bediandes / at wij förmedelst wår Kongl. macht och myndighet / ther uthöfwer något wist stadga wehle / hwarefter så Under som Öfwerretterne hade sig här at efter rätta / och icke som här til skiedt är / med fåfängt Arbete sig bemöda / Under-Rätterne af annat fundament at döma / och Hofrätterne theruppå af annat fundament och annorledes at resolvera. Hwarföre hafwe wij thetta theras ödmiuke ansökiande med Nåder uptagit / och i anseende af Sakernes nödtorft / så wäl som särdeles at hålla underrätterne wid sin tilbörlige Respect och Heder / at theras domar icke måge således såsom orätte eller fåfänge wahnhedras / jämwäl ock at entlediga och befrija Hofrätterne ifrån mycket onödigt Arbete / uti the små Straff-Sakerne / ther hänn resolverat och oß förklarat / som wij ock härmed i krafft af thetta wårt öpne bref resolvere och förklare / at uti efterfölliande Ährender hållas skall / som föllier / in til theß wij kunna hafwa tijd och lägenhet lagen at öfwersee och öfwer alla Criminalia en stadig Straff-Ordning affatta.

Til thet Första. Uppå enfalt Hoor / ther then ena Maken är giffter och den andra ogiffter / måge och skole Håradzhöfdingarne å Landet / och Borgmestare och Råd i Städerne dömma efter wahnlige Resolutioner, för thetta af wåre Kongl. Hoffrätter meddehlte / således / at den gifte Person / är thet Man / så böte 80 Dal. Silfwermynt / eller ther han intet hafwer at böta med / och intet Arbete finnes / då löpe 6 gånger Gatulopp / är thet Lohna och giffter / böte sammaledes 80 Dal. och ther intet finnes at böta med / ey heller arbete at försona böterne / da huudstrykes för Tingz- eller Rådstugu-dörren / icke af Bödelen eller Skarprättaren / utan af särdeles ther til förordnade Personer å Landet eller i Städerne. Then ogifta antingen Man eller Qwinna / böte 40 Dal. Silfrmnt / hafwa the intet at böta med / ey heller Arbete finnes / då löpe Mannen 4 gånger Gatulop / och Kohnan huudstrykes för Tingz- eller Rådstugudörren / som sagt är. Kommer någor annor gång igen / då skall Straffet fördubblas / och ther intet Penninge-böter kunna erläggias / då löpe then Gifte 9 gånger Gatulopp / kommer någon 3dit gången / då skall bötas tredubbelt / kunna Penningar icke erläggias / då löpe then Gifte 9 gånger Gatulopp / och förwijses Härader eller Staden på 6 åhr. Kommer någor 4de gången / dömmes till lijfwet och domen til Hofrätten remitteras, till wijdare Resolution.

Til thet Andra. Syskonebarn / som sig med Lönskeläger försee / skole böta hwardera 80 Dal. Silf:mynt förste gången / heller ther the inge Penningar hafwa til at böta med / då löpe Drängen på 6 gånger Gatulopp och Kohnan hudstrykes för Tingz- eller Rådstugudörren.

Til thet Tredie. Med Tiufwar wele wij at således skall hållas / Nembl. ther the under 60 Dal. Silf:mynt ställa / skole af Häradzhöfdingarne å Landet / samt Borgmestare och Råd i Städerne dömmes förste och andre gången the framkomma / böta tree gånger så mycket Tiufuaden är wärderat före / och gifwa Måhlsäganden sitt igen / hafwer han intet at böta med / då slås i Jern och arbete för brått sin / fins en Arbete / då löpe / för hwarie 8 Dal. Silf:mynt och theß wärde en gång af och till / Gatulop; Kohnorna skole förste och andre gången / ther the icke kunna böta eller arbete fins / hudstrykas för Tingz- eller Rådstugudörren; men ther summan anten går öfwer 60 Dal. Silf:mynt eller ock någon Mans och Qwinsperson tredie gången med Tiufwerij beträdes / då skall den så wäl som alle Kyrckio-tiufwar / som förste gången lijtet eller mera stiäla / til lijfwet dömmas / och domen til den Kongl. Hoffrättens wijdare förklaring och dom försändas.

Til thet Fierde. Wij hafwe ock deß lijkest betrachtat den Siälewåde / som sig förorsakar utaf then Eedgång / som för detta hafwer warit öflig / i ty / at icke allenast den parten / som antingen efter beskrifwin lag / eller ock ex Officio Judicis pålägges / med Eed sig at befrija / utan jämwäl ock Laggiärdz Männerne måste præstera Juramentum Veritatis; hwarföre sådant at förekomma / hafwe wij härmed belefwat / at then allenast / som Saken förnämligast angår / må skall giöra för sig ett purum Veritatis Juramentum; Men the andre Laggiärdz Männerne / som mehra om hans lefwerne och Integritate attestera wetta / præstera Juramentum Credulitatis, afskaffandes således then Clausulen, som the swåria plåga / at hans Eed är reen och icke mehn / dock at dommaren noga upsicht hafwa om the requisitis, som ett laga Trowärdigt wittne bör hafwa. Alle andre Brott och Högmåhls Saker / rättas efter lagen och Rättegångz Ordinantien, och på sätt och wijs / som härtill är stiedt / dömas och till Hof-Rättens widare Resolution i the fall / som behöfwas / och i ber:de Ordinantie icke uthtryckias / försändes.

Thetta alt som ofwan skrifwit står / wele wij således hållas skal och alle som wederbör / hafwe sig fullkomligen at efterrätta / särdeles alle dommare / så å Landet som i Städerne / granneligen i acht taga / at wid Straffeß påläggande icke antingen någon indulgentz under hwariehanda färgat stehn / til Synd och Lasters beskönjande tillåtes / eller ock sin Embetes Eed och plicht i någon måtto mißbruka / utan noga at vigilera, huruledes Synder / Skam; och Laster / som nu alt för mycket tiltaga / behörigen corrigeras, och Straffen delictis noga proportioneras måtte; Eenkannerligen bör ock här brede wid i acht tagas wid Executionerne, at ther Penninge-böther icke tilräckia och i alt erläggias kunna / då skall Corporal Straffet modereras efter ofwanskrefne sätt / dock at när Summan stegras och Gatuloppen multipliceras, då skall ett Gatulopp icke räknas fram och tilbakas at löpa / utan på thet fall / hwart igenom löpande för ett hållas. Til yttermera wißo etc.
CHRISTINA.



Above: Kristina.

The regency's letter to Chancellor Oxenstierna about the legation to Russia and an alliance with the Russians, dated January 17, 1634

Seven year old Kristina's regency council signed this letter on January 17, 1634 for Axel Oxenstierna about the legation to Russia and the hoped-for alliance.

Source:

Nya handlingar rörande Skandinaviens historia, Volume 28, Elméns och Granbergs Tryckeri, 1847


The letter (italics my own):

Christina etc.
Wår synnerlige ynnest etc. etc. Effter som Wij her Cantzler, nu ähre till wärka at låtha affgåå then legationen till Rysslandh, och eder elliest för detta ähr giffuidt tillkänna, hwadh difficulteter Oss haffwe moverat, öffwer then Alliance Storfursten hoos Oss haffwer sökia låtet; allttså kunne Wij eder nådeligen icke förhålla, huruledes wij nu sedermehra haffwe ställtt detta swåra och wichtige ährende till wårtt älskelige Rijkz Rådz här närvarande ytterligare och noga deliberation. Och pröffwe fuller så wijda wara nyttigtt och godt, hwar then begärtte Alliance aff Ryssen undwijkas måtte. 1. Att denne Wår Nåboo, är een reconcilieradh wän, som uthj nöden föga kan wara att pålita, uthan snarare altijdh haffwe j magan dee landh och provincier honom fråtagne, och nu medh Sweriges Chrono incorporerade ähre, medh wåld eller list att igen taga, när occasionen sigh så præsentera kunde. 2. Att Wij intedt nostri iuris bliffwe, när wåre tractater medh Påhlandh angåå, Stilleståndett (hwär thett så nyttigtt funnes) uthan Ryssens Consens och Weettskap widare att prolongera. 3. Såsom pacta induciarum och förmåå, dedh tractaten skall reassumeras, för än Stilleståndet löper till ända: Allttså see Wij icke huru Ryssen, där I skall kunna dragas eller admitteras; Widare än thett aff oss kan föreslagitt bliffwa, att han j samma tractat må begripas. Men så strida här emott desse wichtige skääll och motiver att thett förbundett medh Ryssen eij vttslåes bör; 1. Att krijgett medh Påhland ähr oundwikeligh, och ingen licknelse, thett någon säker och reputerligh prolongation aff Stilleståndett hoos Pålacken skall wara till att nåå. 2. Jnteresserar wår Säkerheett j Ryssens wällgångh, att där han underginge, skulle wår Stat der igenom eij litett periclitera. 3. Haffuer Sahl. Kongl. Maij:tt sielff sigh till ett förbundh medh Ryssen offererat, hwilket om thett affsloges, skulle han lätteligen desperata consilia fatta, och sigh med Pålacken, hwar icke aldeles emott Oss coniungera, dock föreena och fredh giöra. 4. Konungen i Danmarck skulle och well weetta denne occasion att nyttia, och sökia then conjunction, om hwilken han tillförende igenom Maltha Juull hoos Ryssen haffwer låtidt sollicitera. 5. Effter som och Pålacken samptt Juten Oss infallibiliter angripa skulle, der wåre saker j Tysklandh (hwilkett Gudh affwände) annorledes än well affluppe; Allttså wore tilldrägeligare Ryssen medh Oss till Socium belli att haffwa, än att han thett allenast åskåda och stilla sittia skulle. 6. Wåre tractater bleffwe så myckitt mehre faciliterade, och Wij giordes faste j possessionen aff dee provincier Wij så ifrån Pålacken som Ryssen innehaffwe. 7. Skulle de Pohlers Consilia märkeligen förwirras, och incrementa status Polonici myckitt förhindrade bliffwa. 8. Den Persianiske handelen och andre commercier uthj Rysslandh, wore så myckitt lättare att ställa j wärkett. Och 9. Oansett wij ingen säker wän hoos Ryssen hade, wore han dock j medler tijdh ingen fiende. 10. Kunne och sielffwa förbundet wara uthan fahra, när wij och Ryssen hwarthere sitt krigh före, och icke j een provincie tillsamman, eller så att någre invicem subsidia præsterade bliffwa. 1. Derföre Wij och icke hålle orådeligitt, ett förbundh in generalissimis terminis allenast ansedt, emott Konungen j Påhlandh, och determineradh på een wiss tijdh, till 8. eller 10. åhr, sammaledes oppå wisse Conditioner medh Ryssen att ingåå. Huru nu desse conditioner wäll fattas skole, haffuer större consideration medh sigh, och fordrar fleres betänkiande. Wår meningh är fuller så wida denne dedh förnämbste Conditionen bör wara, att när Wij effter Stilleståndets förlopp komme j krijgett medh Pålacken, att hwarken Wij eller Storfursten sedan någon fredh eller Stillestånd medh honom ingåå uthan den andres weettskap och samptyckie. 2. Att Wij eller Ryssen icke heller till någon actual tractat träda medh mindre den andra Potentaten här om först bliffwer förständigad, och sitt samptycke dertill giffwer; Och hwilken dera parten een sådan tractat tillbindes, han då then andra medh sigh ther uthj drager, så att tractaten medh begges Commissarier beskickadh bliffwer; Och att krigett på fienden tillijka föres och tillijka ändas måå. 3. Effter som wårtt krigh emott Pålacken honom dubbelt swårare, än tillförende falla will: thett han först uthur Pryssen och Lijfflandh angripes, och sedan ingen adsistence aff Keijsaren och andre sine bundzförwanter kan bekomma, för thett krijgh wij uthj Tysklandh före, uthan dageligitt infall igenom Schlesien måste befahra; Att Ryssen fördenskull detta wårtt krijgh medh een Summa penninger hielper att understödia. Dock emedan detta ährendett ähr swårtt och wichtigtt, och angår icke allena Oss, uthan heela Fäderneslandet, hwarföre ärne Wij de förnembste af Adell och Bisperne här j Rijkett, Så och dee förnembste Städers fullmechtige effter Regeringz formens innehåld till medium Februarij hijdt förskriffwa, och theres rådh och betänkiande tillijka här öffuer pläga; Men Gesandterne wele wij som förr är tillkänna giffwidt, nu strax affgåå låtha, och öffuer denne puncten allenast in generalissimis terminis dem instruera, och befalla att dee här till præparatoria göre, in till dess dem widare beskeedh uthan drögzmåhll skall efftersändt bliffwa. Och som Wij icke mindre edertt betänkiande här öffuer förnimme, Så haffwe Wij fördenskull Anders Lackeij till eder affärda welatt, nådeligen begärandes, att I Oss edertt goda Rådh här uthinnan medh snareste meddela wele. Befallendes eder Gudh Alzmechtigh synnerligen nådeligen.
G. G. O.  J. D. L.  C. C.  P. B.  C. F.



Above: Kristina.

Letter to Kristina (her regency) from Axel Oxenstierna, dated November 22, 1633

Source:

Nya handlingar rörande Skandinaviens historia, Volume 27, Elmen och Granberg, 1845


Axel Oxenstierna wrote this letter to the six year old Kristina's regency in Frankfurt am Main on November 22, 1633.

The letter (italics my own):

Stormechtigste Drotning
Allernådigste Fröken.
På dedh E. M:tt alle sakers tilståndh häruthe deste bettre och nogare må weta, haffuer Jag funnet nödigt, att öfwersenda E. M:tt i vnderdånighet Copia af Hertig Bernhardz till Saxen Weimars breff till mig vthur Regenspurg och Straubingen; Feltmarskalkens Her Gustaff Horns vthur Brisgaw, Sedhan Phaltz Grefwe Wolffgangs Wilhelms och mine wexleschrifter öfwer Neutralitet; Sedhan och andre adviser vthur Franckrijke Cöln etc. Jag haffuer och nödigt funnet, att öfwersenda copier af de breff som emellan mig och Churfürsten af Saxen och Brandenburg i desse dagar ähre passerade, och hwadh aff dhe ortarne mig warder adviserat; Af hwilke alle E. M:tt kan sij, hwadh motus animorum hoos een och annan finnes, och huru lätteligen sig all ting förandrar, vnderstundom till hettrings, vnderstundom till werrings. Elliest haffuer Jag i gåår bekommet swar af Churfürsten af Brandenburg öfwer den Resolution som den Churfürstlige Gesanten och Cantzleren Her Götz af mig för någon tijdh bleff gifwen och E. M:tt för dette ähr communicerat, hwilket swar jag copjligen här hoos fogat haffuer. — Så effter E. M:tt däraff kan allernådigst sij först; att Jag moste förfoga mig med förste neder till Saxen att sij till huru jag kan samman fatta Ständerne j de Kreitzerne, och draga dem till den allmenne Confoederationen, och således sij till ehuru jag kan sterckia E. M:ttz och fäderneslandzens Stat emot deres wederwertige på de ortarne, därtill och så fuller någon adparence ähr; Sedhan att Chur-Brandenburg, beweekt vthan twifwel af den discurs jag haffuer här fördt med Cantzleren Herr Götz, Dock enkannerligen att komma öfwer Pommern till een richtigheet, hafwer iblandh annat till de angrentzende förster och ständer begärt att taga j betenckiande huruledes E. M:tt och Sweriges Chronan skulle kunna skee satisfaition; deraff ähr till att döma, att och Sweriges contentament skall dernedre wedh möthet falla på taal; Hwarföre ändoch Jag någorlunda för dette förmedelst Rijksens Rådz schrifwelsse hafwer förstått E. M:ttz allernådigste mening, hwarhen jag skall intendera; så ähr lijkwäl af nödhen att alt blifwer tagit i noga betenckiande, och E. M:ttz ytterligare Resolution på all hendelse blifwer mig omständeligen gifwen hwad recompens Eders M:tt och Sweriges Crono söker och will wara förwissat oppå. Mig ähr nogsampt bekant inthet wara beqwämare eller lägligare än Pommern; Och skall Jag fördenskull som här till skett ähr, alla mine consilia och tanckar der hän intendera, icke deste mindre emedan tiderne sig åfta förandra och conditiones under tijden låta sig spänna, under tijden slackna, så ähr högnödigt till att wetta huruwijdha här uthi ähr till opiniatrera eller inthed, på mijn flijt, trooheet och acktsamheet må Eders M:tt wara försäkrad; och att jag inthet skall låta gåå vthur händerna thet jag kan hålla, synnerligen oppå den orten; Men så bör man doch alla casus incidentes i E. M:ttz Rådh wäl öfwerwäga och fatta, på thet man ståendes inter twenne extrema inthet sätter sig i oundwikelige fahrligheter. Bedher fördenskuld vnderdånigst wedh första att blifwa förmedelst ett säkert budh vnderrättet om E. M:ttz ändelige willie och befallning. Den Högste Gudh gifwe helsesamme och lycksalige rådh i alle saker och mildeligen hafwa E. M:t samt dess elskelige Frw modher, min allernådigste Drottning, i sitt milde beskyd till all godh helse, lijfs sundhet, lycklige wälmåge och rolig Regering sig befallat; Bediendes ödmiukeligen, at E. M:tt blifwer min allernådigste Drottning och fröken som jag lefwer och döör
Eders Maij:ttz
Vnderdånigste trogne och hörsamme tiänare
AXELL OXENSTIERNA.


Above: Kristina.



Above: Axel Oxenstierna.

Kristina's letter to Karl Gustav, year 1647

Kristina wrote this undated letter in French to her cousin Carl Gustav.

Source:

Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 27, Elmén och Granberg, 1845


The letter:

Monsieur mon Cousin — le temps de vostre absence m'a bien peu ravir le bien de vous voir mais il n'a peu m'oster celuy de vous protester que ie Vous porte une affection tres sincere, et puis que ie suis de ceux qui s'etudient de monstrer plus par les effets que par les paroles la sincerite de leurs intensions, Jay aussi tache de vous faire voir que ma satisfaction est de en contribuer a vostre contentement autant quil est mon pouvoir, et pour cet effet ievoije ce Gentilhomme pour vous presenter les preuves qui eu quelque facon vous peuvent asseurer que vos contentements me sont cheres, Jay voulu encore ij adiouster ce peu de mots de ma main pour vous prier de croire que ie dis vray quant ie dis que ie suis
Monsieur mon Cousin
Vostre tres affectione
Cousine et Amie
CHRISTINA.


Above: Kristina.


Above: Karl Gustav.

Kristina's letter to Karl Gustav, dated November 1647

Kristina wrote this letter in French to her/his/their cousin Karl Gustav in November 1647.

Source:

Bref och Handlingar rörande Hertig Carl Gustafs frieri till Drottning Christina (letter 38), in Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 27, page 305, Elmén och Granbergs Tryckeri, 1845



The letter:

Stocholm le   Novemb. 1647.
Mon Cousin, Vostre longe absense me fait enfin desirer Votre retour et ie Vous demande pardon si ie me rends importune en vous prient de haster vostre retour iusques au noijl ie crois que vous aures asse gouste les plaissirs de la vie champestre pour souffrir qu'on vous parle de la ville, et ie serois marije d'interrompre en aucune facon vos plaisirs mais ausi crois ie que le changement ne ceroit pas mal apropos, Je vous lavoue, pour moy ie le desire auec grande passion et ie meurs d'envie de vous tesmoigner la sinserite de mon affection, et vous prie de croire que iambrasserois vous interes en toutte les chosses possibles, et ie fairois tout pour Vous ce que ie puis san præiudice de la persone de
CHRISTINE.

With modernised spelling:

Stockholm, le   novembre 1647.
Mon cousin,
Votre longue absence me fait enfin désirer votre retour, et je vous demande pardon si je me rends importune en vous priant de hâter votre retour jusqu'au Noël. Je crois que vous aurez assez goûté les plaisirs de la vie champêtre pour souffrir qu'on vous parle de la ville, et je serais marrie d'interrompre en aucune façon vos plaisirs; mais aussi crois-je que le changement ne serait pas mal apropos, je vous l'avoue. Pour moi, je le désire avec grande passion; et je meurs d'envie de vous témoigner la sincérité de mon affection, et [je] vous prie de croire que j'embrasserais vos intérêts en toutes les choses possibles. Et je ferais tout pour vous ce que je puis sans préjudice de la personne de
Christine.

Swedish translation (my own):

Stockholm, november 1647.
Min kusin,
Er långa frånvaro får mig äntligen att åstunda Eder återkomst, och jag ber Er om ursäkt om jag gör mig besvärande genom att bedja Er skynda på Eder återkomst till jul. Jag tror att Ni kommer att ha smakat tillräckligt av lantlivets nöjen för att låta folk tala med Er om staden, och jag vore ledsen att avbryta Era nöjen på något sätt; men jag tror också att förändringen inte skulle vara olämplig, det erkänner jag för Er. För mig önskar jag det med stor passion; och jag längtar efter att visa Er uppriktigheten i min tillgivenhet, och jag ber Er att tro att jag skulle omfamna Era intressen i alla möjliga saker. Och jag skulle göra vad som helst för Er som jag kan, utan att det illa påverkar personen av
Kristina.

English translation (my own):

Stockholm, November 1647.
My cousin,
Your long absence finally makes me desire your return, and I beg your pardon if I make myself importunate by asking you to hasten your return until Christmas. I believe that you will have tasted enough of the pleasures of country life to allow people to talk to you about the city, and I would be sorry to interrupt your pleasures in any way; but also I believe that the change would not be inappropriate, I confess to you. For me, I desire it with great passion; and I am dying to show you the sincerity of my affection, and I beg you to believe that I would embrace your interests in all possible things. And I would do anything for you that I can, without prejudice to the person of
Kristina.


Above: Kristina.


Above: Karl Gustav.

Kristina's letter to Karl Gustav, dated May 1/11 (Old Style), 1643

Sixteen year old Kristina wrote this letter in German to her older cousin Karl Gustav on May 1/11 (Old Style), 1643.

Sources:

Nya handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 27, published by Elmen och Granbergs Tryckeri, 1845


Drottning Kristina: Den svenska tiden, page 76, by Sven Stolpe, 1960

The letter:

Liber Vetter Jch habe nicht unterlassen können E. L. mit meinem schreiben zu besuchen bey so guter gelegenheit, vnd wolthe nicht libers wunschen als das Jch noch einmal mit E. L. reden möchte doch vorsichre Jch E. L. das keine abwesenheit so gros das Jch euwer vergessen solte, Adieu Adieu mein hertzen Vetter, gott beware euch, Jch empfele euch in de schutz des hogsten vndt mich in euwre beharliche affection vndt vorbleibe
E. L.
getreuwe dinstwillige
bas(e) bis im tott
CHRISTINA.
Stockholm den 1 Maij Anno 1643.


Above: Kristina.



Above: Karl Gustav.

The regency council's letter to the authorities and council of Stockholm, year 1636

Kristina's regency council signed this letter to the authorities and council of the city of Stockholm in 1636.

Source:

Handlingar rörande Skandinaviens historia. Kronologiskt register öfver de första 20 delarne, upprättade af B.E. Hildebrand. Alphabetiskt register öfver delarne 1-40, Bror Emil Hildebrand, 1819


The letter:

Christina medh Gudhs nåde, Sweriges Göthes och Wändes utkorade Drotning och Arffurstinna; Stoorfurstinna till Finlandh, Hertiginna utj Estland och Carelen Fröken öffuer Ingermanneland.
Wår ynnest och nåde medh Gudh tillförene; alldenstundh trogne undersåthare Borgmästare och Rådh i Stockholm een stor confusion och oordningh medh Seglationen här uthi Swerige ähr inrytad, i det att främmande hafva sökt at nyttia dän samma på åtskillige Städer och hampnar, brukandes allehande flärdh och undersleef icke allenast försnillat Oss och Chronones den Tull dem medh rätta borde prestera, uthan ock draget till sigh Landsens goda, fördt det uthur första hampn i Rijket och lijka som förtaget wåre trogne undersåthare därigenom de sin redelige nähring och uppehålledt uthi det dageliga lefwernet medh hafwa måtte. Hwarföre wij tänckiandes på medell om sådan oordningh at afhiälpa och förekomma, ähre ändtligen blefne förorsakade genom Wårt öppna mandat at stadga huru Wij wele wedh Seglationen härefter hållas shall, som i allt medh mehra af inlagde placat som Wij eder till efterrättelse nu tillskicka låthe, hafwe till at förnimma. Wij befalle Eder fördenskuldh nådeligen, at J det uthi Eder Stadh publiceren, och icke allenast siälfwe eder wachte, uthan och warne alle wåre undersåhtare och Borgare där i Staden at bryta någodt deremot, så kärt Eder och dem ähr at undwijka det straff som uthi siälfva mandatet förmäles eller och som man kan pröfva saken framdeles at falla till. Gudh befallandes. Stockholm den –embris Anno 1636.
Högstbe:t Hennes Kongl. M:t sampt Swerigess Rijkes respective Förmyndare och Regeringh &c.
GABRIEL OXENSTIERNA GUSTAFFSON.
S. R. Dråttz.

JACOBUS DE LA GARDIE.
S. R. Marsk.

CLAS FLEMING.
i R. Ammiralens ställe.

AXEL OXENSTIERNA.
S. R. Cantzler.

ÅKE AXELSSON.
i R. Sk:mäst. ställe.


Above: Kristina.

Kristina's charter for a Sámi school, dated November 5/15 (Old Style), 1634

This charter ordering for villages in what is now Norrbotten County to pay a sum of 5,000 dollars to a "Lappish" school was signed by the seven year old Kristina's regency council on November 5/15 (Old Style), 1634.

Sources:

Riksarkivet, image 140/page 1174 in Oktober-December 1634; Riksregistraturet


The History of Lapland Wherein Are shewed the Original, Manners, Habits, Marriages, Conjurations, &c. of that people, John Scheffer, 1674


Original Latin version of the book, year 1634


https://www.doria.fi/handle/10024/69482

Dutch translation, year 1682:




The charter:

Wij Christina etc. Giöre witterligit, adt såßom Kongl. Maij:tt wår Ellschelige Kiere Herrfader Loffwärdigst, hafwer af Sÿnnerligh Christelig Kierleek och bewåg till Gudz ordz och Hans helige Församblingz Vbbÿggelße och eenkannerligen adt för nödga henne iblandh wåre Vndersåther, som wijdast Vthj Norlanden besidtne ähre, nådigst gådt funnet, adt een Schola Vthj Vma Lapmarcken anrädtas schulle, och till Directorem öfuer den samme förordnat wår och Sweriges Rijkes Troo Man, Rådh, och Præsident Vthj wår Hoffrädt j Jönekiöping Vbsala Academiæ Cantzler, sampt Lagman öfuer Norre Finne Lagsagu, Oß Ellscheligh, Edle och wälborne her Johan Skÿdte, Frijherre till Duderoff, Herre till Grönßö, Strömßerum och Skÿdteholm Riddare, och effter honom hans posteritet j Lijke måtto Directionen öfwer den samme adt hafua, såßom och gifwidt till be:te Scholes Vnderhåldh, all behållen Kÿrckietijende, som af Vma Sochn åhrligen Kan falla: Så hafue wij här medh och j dhedte wårdt öpne breeffz Krafft weeladt, icke allena huadh j så måtto af Högstbe:te Sahl. Kongl. Maij:tt Hellßosambligen ähr stadgadt, ratificera och stadfästa, Vthan och emedan wälbe:te her Johan Skÿtte hafuer deels af sitt egidt förähradt deels af androm förskaffadt till samme Lappe Scholes Vnderhåldh Femtusend daler gådt Sölfwermÿndt, Vnderdånigst bediendes adt såßom samme Capital nu ähr j Kopper Compagniedt hoos Oß och Cronan, thedt ähr wijdere hoos Oß och Cronan måtte ståendes blifua, och för deß afgående jnteresse /: räcknendes Otte pro cento om åhredt :/ någre Bÿar j Nordlanden inrÿmmes be:te Lappe Schola till Vnderhåldh Dÿ hafue wij den samme till een brukeligh Vnderpant för samme [...] Vnndt och bewilliadt efftersch:ne wåre och Cronones Bÿar j Vma Sochn Vthj wästerbodtn, Röbeek Mantal 22 5/8 Stöcksiöö mantal Otte 3/16. Krabbilet Mantal Trij 9/16 Baggebölet Mantal Tu 27/32 Kåddis Mantal Tu 5/16 och brännelandh Mantall Tu 11/16 dem medh alle wiße och Owiße Pertzelers ordinariè åhrlige Rändta adt niuta och behålla, och dem inthedt adt affträda, för ähn be:te 5000. D:r Swänscht Sölfwermÿnt åht lappe Scholan blifwa erlagde och betallte. Befahle fördenskuld wår Landzhöffdinge och alle andre som dhedte wedkommer adt dee meehr och offtbe:te Lappe Schola wid samme Pandt handhafwe icke tillstädiandes adt den här emot må skee till præjudicio och förfång j någon mådto. Till ÿdtermehre wißo. etc. ...

With modernised spelling:

Vi Kristina, etc., göre vetterligt att såsom Kungliga Majestät vår älsklige käre herrfader lovvärdigst haver av synnerlig kristlig kärlek och bevåg till Guds ords och hans heliga församlings uppbyggelse och enkannerligen att för nödga henne ibland våra undersåter som vidast uti Norrlanden besittna äro nådigst gott funnit att en skola uti Umeå Lappmarken anrättas skulle, och till directorem över densamma förordnat vår och Sveriges Rikes tro man, råd och president uti vår Hovrätt i Jönköping, Uppsala Academiæ kansler samt lagman över Norrfinne lagsagu, oss älsklig, ädle och välborne herr Johan Skytte, friherre till Duderhof, herre till Grönsö, Strömserum och Skytteholm riddare, och efter honom hans posteritet i lika måtto direktionen över densamma att hava, såsom ock givit till bemälte skolas underhåll all behållen kyrkotiende som av Umeå socken årligen kan falla, så have vi härmed och i detta vårt öppna brevs kraft velat icke allena vad i så måtto av högstbemälte salige Kungliga Majestät hälsosamligen är stadgat, ratificera och stadfästa, utan ock emedan välbemälte herr Johan Skytte haver dels av sitt eget förärat, dels av androm förskaffat till samma Lappeskolas underhåll femtusen daler gott silvermynt, underdånigst bedjandes att såsom samma kapital nu är i Kopparkompaniet hos oss och Kronan, det är vidare hos oss och Kronan måtte ståendes bliva, och för dess avgående intresse (räknandes åtta pro cento om året) några byar i Norrlanden inrymmes bemälte Lappeskola till underhåll. Ty have vi densamma till en bruklig underpant för samma [...] unt och beviljat efterskrevna våra och Kronones byar i Umeå socken uti Västerbotten: Röbäck Mantal 22 5/8; Stöcksjö mantal åtta 3/16; Klabbölet mantal tre 9/16; Baggbölet mantal tu 27/32; Kåddis mantal tu 5/16; och Brännland mantal tu 11/16, dem med alla vissa och ovissa persedlers ordinarie årliga ränta att njuta och behålla och dem inte att avträda förrän bemälte 5,000 daler svenskt silvermynt åt Lappeskolan bliva erlagde och betalte. Befalle fördenskull vår landshövding och alla andra som detta vidkommer att de mer- och oftbemälte Lappeskola vid samma pant handhave, icke tillstädjandes att den häremot må ske till præjudicio och förfång i någon måtto. Till yttermera visso, etc. ...

Latin translation (by Schefferus):

Nos Christina D. G. Suecorum, Gothorum, Vandalorum Electa Regina & Princeps hæreditaria, Magna Princeps Finlandiæ, Princeps Esthoniæ & Careliæ, Domina Ingriæ, significamus, quemadmodum Celsiss. Rex olim Sueciæ Pater noster dilectiss. singulari amore pietatis, & religioso affectu promovendæ Ecclesiæ Dei, præsertim ut converterentur barbari in extrema Septentrionis ora videntes ad plenam Dei cognitionem verumqz, Christianismum ordinaverit institutionem Scholæ Lapponicæ in Marchia Vmensi, & Directorem ejus operis fecerit Nostrum Regnique Sueciæ fidelem Senatorem, Præsidem Iudicii Regii in Gothia Iune copiæ instituti, Cancellarium Academiæ Vpsaliensis & Legiferum citerioris Finlandiæ, nobis dilectum prælustrem Dominum Iohannem Skytte, L. B. in Duderhoff, Dominum in Grœnsiæ, Strœmsrum, & Skytteholm, Equitem Auratum, post cujus obitum concesserit ejus posteritati directionis ejusdem Scholæ potestatem, clementer additis illi exercitio decimis de granario Vmensi quotannis Coronæ debitis. Quare Nos potestate harum litterarum non solum confirmamus salutarem constitutionem, Nostri pie demortui Parentis, sed simul notum facimus, Prælustrem Dominum Iohannem Skytte comportasse in usum Scholæ Lapponicæ pecuniam de sua & aliorum piorum donatione collectam quinque millium thalerorum monetæ argenteæ, quam integram numeravit Compagniæ Cupreæ rogans humilime, ut ea summa in illa compagnia Nobis & Coronæ reservetur, nosque pro usura hujus pecuniæ quotannis, octo pro cento reddenda, demus Scholæ Lapponicæ usum villarum in Norlandia, ut coloni illarum, suas reddant nominatæ Scholæ contributiones. Quod clementer approbamus, dantes loco hypothecæ usumfructum ex his nostris & coronæ villis in Parœcia Vma & West Bothnia constitutis Roebæk 12. prædia 5/8 Stæksioe duo 3/16 Klabbiler tria 9/16 Baggaboelet duo 27/32 Kuddis duo 5/16 Bræneland duo 11/16 hæc prædia quotannis solvent Scholæ Lapponicæ suas exactiones ordinarias & extraordinarias hactenus impositas, idque facient coloni horum prædiorum sine intermissione, quam diu retinemus summam 5000. thalerorum compagniæ numeratam, donec illam restituerimus integram Scholæ Lapponicæ. Quapropter mandamus nostris officiariis, omnibusque quorum interest, ne præscriptam hypothecam auferant eidem Scholæ ante redditam pecuniam, neve ullam injuriam aut præjudicium contra hoc Edictum nominatæ Scholæ inferant, aut inferri sinant. In confirmationem hujus instrumenti subscripserunt suam manum nostri respective Tutores & Regni Administratores, Regioqz sigillo confirmarunt Edictum. Datum Holmiæ 5. Novemb. 1634.

French translation:

NOUS Christine, par la Grace de Dieu éleüe Reine & Princesse heritiere des Suedois, des Goths, & des Wandales, grande Princesse de Finlande, Princesse d'Estonie & de Carelie, Dame d'Ingrie: Declarons, comme autre-fois tres-haut & tres-puissant Roi de Suede, nôtre tres-aimé Pere, porté par un amour singulier de la pieté, & par une affection religieuse d'augmenter l'Eglise de Dieu, & sur tout de faire que les Nations barbares, qui vivent sur les frontieres les plus éloignées du Septentrion, soient converties & ammenées à la pleine connoissance de Dieu, & au Christianisme, auroit ordonné l'institution d'une Ecole de Lapons en la Marke d'Uma, & auroit constitué Directeur de cette affaire, nôtre fidele Senateur & du Roiaume de Suede, President du Jugement Roial établi en la Gothie de Junecopie, Chancelier de l'Université d'Upsal, & Legislateur de la Finlande citerieure, nôtre amé & illustre Seigneur Jean Skytte, franc Baron de Duderhoff, Seigneur de Groencie, Stroemsrum, & Skytteholm, Chevalier à la chaîne d'or: aprés la mort duquel, il auroit acordé à ses heritiers le droit & l'authorité de la direction de ladite Ecole, & pour l'entretien des fonctions de la même Ecole, il auroit par sa clemence ajoûté les Decimes du grenier d'Uma, qui sont deües tous les ans à la Couronne. A CES CAVSES, pour la teneur & force de ces presentes Lettres, non seulement nous confirmons cette constitution salutaire de nôtre dit Pere pieusement decedé; mais nous faisons encore en même tems sçavoir, que le susdit tres-illustre Seigneur Jean Skytte à aporté au profit de l'Ecole des Lapons une somme d'argent, amassé de ses deniers, & de la donation faite par quelques autres devotes personnes, de la valeur de cinq milles thalers de la monnoie d'argent, qu'il a comtée entiere à la compagnie des Cuivres: Nous requerant tres-humblement, que ladite somme nous fut reservée, & à la Couronne en cette Compagnie, & que nous, pour la rente annuelle de cet argent, sur le pied de huit paiables pour cent, donnions à ladite Ecole des Lapons l'usufruit des Metairies de la Norlande, en forte que les Fermiers d'icelles paient à ladite Ecole leurs contributions; Ce que nous approuvons donnans pour hipotheque d'usufruit desdites Metairies à nous apartenantes & à la Couronne, situées en ladite Paroisse d'Uma, & en la Westbothnie, sçavoir de

Roebæk douze fermes 1/8
de Stæksioe deux 3/16
de Klabbiler trois 5/16
de Baggaboelet deux 27/32
de Kuddis deux 5/16
de Bræneland deux 11/16

Ces Fermes paieront tous les ans à Ecole des Lapons les taxes ordinaires & extraordinaires, qui leur ont été jusques à present imposées par les mains des Fermiers; & ce incessament & pendant tout le tems que nous retiendrons par devers nous ladite somme de cinq mille thalers consignées entre les mains de ladite compagnie, & jusques à ce qu'elle ait été restituée par nous à l'Ecole des Lapons. Pour ces causes, nous deffendons á tous nos Officiers, & à tous ceux à qui il apartiendra d'oter la susdite hipotheque à ladite Ecole, avant que lesdits deniers lui aient été restituez; ni de faire, ou permettre qu'il soit fait aucun tort prejudice à la susdite Ecole, contre la teneur de ce present Edit. En confirmation de cet Acte, nos Tuteurs respectivement & Administrateurs du Roiaume, l'ont signé de leur main, & ont fait apposer le Seel Roial à l'Edit. DONNÉ à Sthokolm le cinquiéme Novembre mil six cent trente-quatre. Voici les noms de ces Administrateurs. Gabriel Oxenstierna Gustavi F. R. Drotsetus. Jacobus de la Gardie R. Archimaréchal. Charles Caroli Gyldenhielm R. Admiral. Pierre Baner en la place du R. Chancelier. Gabriel Oxenstierna R. Thresorier.

Dutch translation:

WY, CHRISTINA, by der gratie Gods verkooren Koninginne en Erf-Princes van Sweden, Gotten en Wandalen, Groot-Princes van Finland, Estonie en Karelien, Vrouw van Ingria: verklaren, gelijk te vooren den Hoog-verheven en Magtigen Koning van Sweden, Onse seer lieve Vader, welke door een groote liefde van Godsdienstigheid ingenomen was om Gods Kerke te vermeerderen, en de barbarische Volkeren, welke op de ver af gelegen Frontieren van het Noorden woonden, te bekeeren, en te brengen tot de volle kennisse Gods en Christi; soo heeft Hy geordonneert een Schoole binnen Lapland, in 't Mark van Uma; waar toe hy gesteld heeft tot Directeur, onsen getrouwen Raedsheer van 't Koninkrijk Sweden, President van 't Koninklijk Vonnis in Gotland van Junecopi, Cancelier van d' Universiteit te Upsal, en Wet-gever van aen dees sijde gelegene Finland, onse Vriend en Voordestige Heer JOHAN SKYTT, Vrij-Heer te Duderhoff, Heer van Groenci, Stroemstum, en Skytteholm, Ridder van de Gulde Ketting: Na welkers dood heeft hy geaccordeert met sijn Heeren van 't Regt en d' Authoriteit der Bedieningen van de geseide School; soo heeft hy door sijn mildigheid daer by gedaen de Tienden der Koorn-solder van Uma, welke jaerlijks aen de Kroon betaelt wierden. Derhalven bevestigen Wy niet alleen 't geen Onse voornoemde Vader door Godsdienstigheid vast gesteld heeft; maer doen ook ten desen tijden weten, dat den voor-gemelden Uitmuntenden Heer JOHAN SKYTT, tot profijt der Schoolen in Lapland heeft opgebragd; en van de Sijne, met eenige andere devote Persoonen heeft vergaderd, de Zomme van vijf-duisend Daelders, gemunt geld, die hy aen de Compangie van 't Kooper heeft aengeteld: Soo versoeken Wy beleefdelijk, dat de voorseide Zomme, voor Ons en voor de Kroon, in dese Compagnie des Koopers bewaerd werde, en dat Wy tot een Jaerlijkse Rente van dit geld, tegen agt ten honderd aen de voorseide Schoole der Lappen, van d' Inkomsten van Norland geven; op Conditie dat de Mayers der selve, aen deselve School haer Contributien betalen; 't welk Wy Approberen; haer gevende tot Hypotheek, de geseide Land goederen, die Ons en de Kroon toebehooren, gelegen in de meer-gemelde Parochie van Uma, en West-Botnia; namelijk van

Roebæk, twaelf Pagt-goederen 3/8
Van Stæksioe twee 3/16
Van Krabbiler drie 9/16
Van Baggaboelet twee 27/32
Van Kuddis twee 5/16
Van Bræneland twee 11/16

Dese Pagt-goederen sullen alle Jaren aen de Laplandse School, de ordinare en Extraordinare Taxen betalen, die haer tot nog toe zijn opgeleid; en dat door de handen van de Mayers, of die de Landen bewoonen: 't Welke on-op-houdelijk en geduurende al den tijd, dat Wy by Ons de voorñ: Zomme van vijf-duisend Daelders, in handen van die Compagnie hebben; en tot deselve weder aen de Schoole der Lappen, tot haer onderhoud als anders mogt gegeven werden. Om deser oorsaken, verbieden Wy alle onse Officiers, en alle de gene welke op-gemelde Hypotheek dier Schoole mogt komen te pretenderen, voor dat die geseide Penningen haer mogten zijn gerestitueert, niets te doen of toe te laten dat eenig molest aen die Schoole gedaen werden, tegen 't Verbod van dit tegenwoordig Edict. Tot Comfirmatie van dese Acte, hebben de Voogden en Administrateurs van dit Koninkrijk, die met Haer eigen Hand Onderteikend, en het Koninklijke Zegel daer aen doen hangen. Actum in Stokholm den vijfden November, M DC XXXIV.

The charter (in English translation):

WE CHRISTINA by the Grace of God Queen elect and hereditary Princess of the Swedes, Goths and Vandals, Queen of Finland, Esthonia, Carelia, and Ingria, do declare, that whereas our dearly beloved Father, somtimes King of Swedland, did out of his singular zeal and religious affection for the promoting of the Church of God, especially in the Northern parts of his Dominions, institute a Laplandish School in the Province of Uma, and did constitute our trusty and well beloved Senator the illustrious Lord John Skytte, Senator of the Kingdom of Sweden, President of our Roial Council in Gothland, Chancellor of our University of Upsal, High Commissioner of South-Finland, free Baron of Duderhoff, Lord of Grænsia, Stræmfrum and Skytteholm, Knight, to be superviser of this work, setling the same power upon his Posterity after his decease, and bountifully allowing to this design out of the stores of Uma the yearly Tithes due to the Crown; We therefore by vertue of these Letters patents to not only confirm that wholsom Constitution of our pious Father deceased, but do also certify that the illustrious Lord John Skytte hath brought in the sum of 5000 Dollars of silver given by himself and his pious friends for the use of the Laplandish School, which entire sum he hath paid to the Copper-Company, humbly intreating that the said sum may remain in that Company to Us and our Crown, and that We for the yearly interest of the said money allowing 8 per Cent, would give to the Laplandish School the use of certain Villages in Norlands, that the inhabitants thereof may pay their taxes to the aforesaid School; which We graciously approving, do give, as a security, the benefit and profit of these following Villages belonging to Us and our Crown in the Provinces of Uma and West Bothnia; Roebeck 12 Farms 5/8. Stækfive 2. 3 61. Clabbiler 3. 9/16. Baggaboelet 2. 27/32. Kuddis 2. 5/16. Bræneland 2. 11/16. These Farms shall yearly pay to the Laplandish School all their ordinary and extraordinary taxes which are hitherto imposed, which their inhabitants are hereby commanded to do without intermission, during the time that we retain the aforesaid sum of 5000 Dollars, paid to the Copper-Company, until We shall have restored the sum entire to the Laplandish School. Wherefore We command our Officers, and all whom it may concern, that they subtract not from the said School the aforesaid sum given in security, before such time as the money may be restored; and that they do not offer nor suffer to be offered any injury or prejudice to the aforesaid School, contrary to this our Edict, in confirmation whereof Ours and the Kingdoms Protectors and Administrators have hereto set their hands, and sealed it with the Roial Seal. Dated at Stockholm, Novemb. 5. 1634.


Above: Kristina.

Notes: The word "Lapp" is an antiquated and now offensive term for the indigenous Sámi people. To not acknowledge offensive language towards peoples is to ignore it and deny its offensive qualities. The Sámi live in the north of Sweden as well as in the north of Norway, Finland and the Kola Peninsula of Russia, although in the distant past their range in Norway and Sweden might have extended further south. They are distantly related to the Finns, the Estonians, the Hungarians and the various Balto-Finnic, Finno-Ugric and Uralic peoples of Latvia, Russia and Siberia.

Röbäck is a locality in Umeå Municipality, Västerbotten County.

Stöcksjö is a locality in Umeå Municipality, Västerbotten County.

Klabböle is a small village in Umeå Municipality, Västerbotten County.

Baggböle is a small village in Umeå Municipality, Västerbotten County.

Kåddis is a small village in Umeå Municipality, Västerbotten County.

Brännland is a locality in Umeå Municipality, Västerbotten County.