Source:
Svenska riksrådets protokoll 12: 1647-1648, pages 304 to 307, published by Severin Bergh, 1909
The transcript of the meeting:
H. K. M:t proponerade der näst, att efter någre stellen af Rixrådh fattas om man icke skal taga någre i Stellet. För H. K. M:tz person, mente H. K. M:t Salvium och Axel Lilie komma vti consideration. H. Salvius wore wäl intet af högh slecht och bördh, doch wäl meriterat om Fäderneslandet. Dee gode herrar behagade der om discurrera.
H. Rixdrotz: »Axel Lilie är een man som länge hafwer tiänt, och meriterat myckit gott: hwadh Salvium anlangar, så hafwer han länge tiänt, och nu kommit i tiänsten så widt, att han wäl kan wara Capabel, om icke något skulle wara om hans härkomst, att dedh wore vtaf rare exempel.«
H. RixAmmiral: »Salvius är een gammal och trogen tiänare, hafwer berömlige actioner, tyckes wara wäl och nådigt betenkt, att H. K. M:tt hans person honorerar, tror icke någon wara deremot af rådet, efter han vti Cancellie saker är myckit wäl förfaren. Axel Lilie hafwer vti alle occasioner sigh så förhollit att hans manlige gerningar tyckes honom recommendera der till, att han och blifwer coopterat in eum locum, på dedh andre, som sådane rum bekläde, måge och kunne hafwe modh att tiäna.«
H. K. M:t: »Salvius wore utan twifwel capabel, om han wore stor af familie, män så må han räkna sigh dedh för een ähra, att man intet annat hafwer emot honom.«
H. Rixdrotz: »Salvij qualiteter äre gode, män om hwar och een man skulle hafwa efter sin condition sådane gradus, som wore conform der med, dedh wore een saak.«
H. K. M:t: »När man fråger [efter] gode rådh, då fråger man intet efter 16 ahner, utan quid consilij?«
H. Rixdrotz: »Nå een sådan grad, der till will wara store merita.«
H. K. M:t: »Han är nödigh, och hafwer gode merita, att dee äre wedkunnige.«
H. K. M:t. Hafwer och tenkt på een i Rådet till neml. Johan Berendz.
H. RixCancelleren: »När man tager rådh, så seer man gerna på Collegerne.«
H. K. M:t: »Man tager och ofta een vtom Collegerne, han kunde wara nyttigh vti Cammaren. Om han skal komma i Rådet, så må Salvius intet mindre respecteres, Ty hans tiänster äre intet större.«
H. RixDrotz: »Om dedh drögdes till dess tractaten wore sluten, och då gofwes honom såsom tacksamheet.«
H. K. M:t: »Han råder intet före att tractaten anten brytes, eller mehr fullföllies, han kan lijkwäl erkennat för tacksamheet efter freden, om den föllier.«
H. RixDrotz: »H. K. M:t råder göra deruti hvad H. K. M:t teckes, män H. Ex:ce sade för sin person, hwadh skäl kunde wara pro et contra.«
H. K. M:t: »Dedh är wäl giort, och iagh seer deth gerna, på dedh iagh deste bättre må kunna säija mine skäl. Migh är anlägit att hafwe capabelt folk; om dee gode herrar hafwe capables barn, skole dee gerna ansees, doch cæteris paribus, och att man intet Coarcterar sigh till någre få familier och personer.«
H. Rixdrotz: »Om H. K. M:tt intet wille att dedh blefwe confus, wore något att considerera.«
H. K. M:t: »Dedh är aldrigh min mening, hafwer och dedh præcaverat, att dedh intet promiscue må skee, Jagh hafwer honom dedh lofwat, och han hafwer dedh aldrigh begärt, lärer lijkwäl göra sitt bästa vti tractaten. Dedh kunne elliest wara andre vti consideration, män der äre rationes contra somlige äre vnge, kan man intet tage altidh af ett folk.«
H. RixCancell: »Emot Axel Lilie hafwer iagh intet att säija. Hvadh Salvium anlangar, will iagh begära vnderdånigst förlåtelse, intet mycket säija derom, efter dedh kan till ewentyrs menas iagh wore partijsk.«
H. K. M:t: »H. RixCancell:n är för genereus till att låta något blijka.«
H. RixCancell:n: »Salvius hafwer wäl tiänt, är wäl meriterat, och doch wäl Compenserat. Dedh är den högste grad som H. K. M:t kan göra någon vti sitt rijke ex quocunque gradu.«
H. K. M:t: »Saligh b. Johan Skytte är iu kommen der till.«
H. RixCancell:n: »Han hafwer haft gode qualiteter, och hafwer iagh sielf rådt der till, män vtan h. Skytten, skal H. K. M:t intet finna sådant, är emot lagen och wåre privilegier.«
H. K. M:t: »Skytten hafwer altidh warit en stor man och myckit brukat vti rådet.«
H. RixCancell:n: »Skytten war icke allenast S. Kungens præceptor, vtan Cammerådh, stodh Cammaren före en longh tidh, såden vti Ambassader, doch gör H. K. M:t deruti hwadh H. K. M:t will. Salvij tiänster äre värde att remarquera.«
H. K. M:t: »Om min S. Herfader hade läfwat, hade han länge warit Rixrådh.«
H. RixCancell:n: »Dedh will iagh betyga in för Gudh, att dedh intet skedh, om Salvius wore här, wille iagh wäl säijan i ögonen.«
H. K. M:t begärde dee gode herrar wille votera.
H. Gustav: »Salvij person kan wara capabel nogh der till, doch efter han intet är af Riddare eller Swen, hoppes iagh att H. K. M:t icke påtränger någon emot privilegier och lagh.«
H. K. M:t: »Privilegier will iagh intet bryta, doch måste wara något mehr.«
H. Sewedh [Bååt]: "Axel Lilies person är intet emot. Salvij person kan fuller hafwa dubia, doch hafwer wäl meriterat, och seer iagh intet emot honom.«
H. Erik Gylldenst[ierna]: »Axel Lillie är meriterat, Salvius och kan wäl tiäna der till.«
H. Th. Sparre mente och dedh samma, allenast dedh icke lände framdeles till förargeligt exempel.
H. K. M:t: »Dedh skal iagh wäl achta migh före, doch om iagh allenast skal lijta migh der till, att Rådz söner allena komme vti rådet, så hafwer iagh ringa att stödie migh widh, när Eder något kommer widh.«
H. Knut Posse: »H. Axel hafwer wäl meriterat, Salvius och, doch här till icke månge sådane exempel, steller dedh vti H. K. M:tz gunsth och nåde, förmodar honom dedh ärkenna.«
H. Th. Bielke: »Dee äre både meriterade, och H. Salvius kunde efter sluten fredh dedh obtinera.«
H. K. M:t: »Då tager iagh dedh för voto affirmativo, efter han då intet blifwe capabler, än han nu ähr.«
H. Matth. Soop holler dem både gode och skiuter alt vti H. K. M:tz skön.
H. RixSkattmästaren: »Emot Axel L. finner inthet. Salvius hafwer giort gode tiänster, allenast om något skulle wara deremot, wore allenast dedh som H. RixDrotz och H. RixCancel. hade moverat, elliest hölt H. Ex:ce honom capabel.«
H. RixAmmiralen blef widh sitt förrige votum.
H. RixCancell:n blef och widh sitt voto, män H. RixDrotzen sade Salvium hafwa myckit förtiänt, doch om H. K. M:t techtes till opskiutat till dess tractaten wore ändat, då pro muneratione gifwas.
H. K. M:t: »Gud beware migh derföre, att iagh skal något göra emot privilegier, män efter han hafwer wäl tiänt, och är capabel, finnes och nödigh in consilijs, i dy beder iagh i holle till gode, att iagh seer der på, och doch ingen till mescontentament, förmodar och H. RixCancell:n, som een genereus herre, sigh intet deer af movera, vtan är der med tillfredz.«
With modernised spelling:
... Hennes Kungliga Majestät proponerade därnäst att efter några ställen av Riksråd fattas om man icke skall taga några i stället. För Hennes Kungliga Majestäts person, mente Hennes Kungliga Majestät Salvium och Axel Lillie komma uti konsideration. Herr Salvius vore väl inte av hög släkt och börd, dock välmeriterad om Fäderneslandet. De goda herrar behagade därom diskurrera.
Herr Riksdrots: »Axel Lillie är en man som länge haver tjänt och meriterat mycket gott; vad Salvium anlangar, så haver han länge tjänt och nu kommit i tjänsten så vitt att han väl kan vara kapabel om icke något skulle vara om hans härkomst, att det vore utav rara exempel.«
Herr Riksamiral: »Salvius är en gammal och trogen tjänare, haver berömliga aktioner, tyckes vara väl och nådigt betänkt att Hennes Kungliga Majestät hans person honorerar; tror icke någon vara däremot av Rådet, efter han uti kanslisaker är mycket välförfaren. Axel Lillie haver uti alla ockasioner sig så förhållit att hans manliga gärningar tyckes honom rekommendera därtill att han ock bliver koopterad in eum locum, på det andra, som sådana rum bekläda, måge och kunne have mod att tjäna.«
Hennes Kungliga Majestät: »Salvius vore utan tvivel kapabel om han vore stor av familj, men så må han räkna sig det för en ära att man intet annat haver emot honom.«
Herr Riksdrots: »Salvii kvaliteter äro goda, men om var och en man skulle hava efter sin kondition sådana gradus som vore konform därmed, det vore en sak.«
Hennes Kungliga Majestät: »När man frågar [efter] goda råd, då frågar man inte efter 16 anor, utan quid consilii.«
Herr Riksdrots: »Nå en sådan grad, därtill vill vara stora merita.«
Hennes Kungliga Majestät: »Han är nödig och haver goda merita att de äro vittkunniga.«
Hennes Kungliga Majestät haver ock tänkt på en i Rådet till, nämligen Johan Berendes.
Herr Rikskanslern: »När man tager råd, så ser man gärna på kollegerna.«
Hennes Kungliga Majestät: »Man tager ock ofta en utom kollegerna; han kunde vara nyttig uti Kammaren. Om han skall komma i Rådet, så må Salvius inte mindre respekteras, ty hans tjänster äro inte större.«
Herr Riksdrots: »Om det dröjdes till dess traktaten vore sluten, och då gåves honom såsom tacksamhet.«
Hennes Kungliga Majestät: »Han råder inte före att traktaten anten brytes eller mer fullföljes; han kan likväl erkännat för tacksamhet efter freden, om den följer.«
Herr Riksdrots: »Hennes Kungliga Majestät råder göra däruti vad Hennes Kungliga Majestät täckes, men Hans Excellens sade för sin person vad skäl kunde vara pro et contra.«
Hennes Kungliga Majestät: »Det är väl gjort, och jag ser det gärna, på det jag desto bättre må kunna säga mina skäl. Mig är anläget att hava kapabelt folk; om de goda herrar hava capables barn, skola de gärna anses, dock cæteris paribus, och att man inte koarkterar sig till några få familjer och personer.«
Herr Riksdrots: »Om Hennes Kungliga Majestät inte ville att det bleve konfus vore något att konsiderera.«
Hennes Kungliga Majestät: »Det är aldrig min mening, haver ock det prekaverat att det inte promiscue må ske. Jag haver honom det lovat, och han haver det aldrig begärt, lär likväl göra sitt bästa uti traktaten. Det kunne eljest vara andra uti konsideration, men där äro rationes contra. Somliga äro unga, kan man inte taga alltid av ett folk.«
Herr Rikskanslern: »Emot Axel Lillie haver jag intet att säga. Vad Salvium anlangar, vill jag begära underdånigst förlåtelse intet mycket säga därom, efter det kan till äventyrs menas jag vore partisk.«
Hennes Kungliga Majestät: »Herr Rikskanslern är för generös till att låta något blicka.«
Herr Rikskanslern: »Salvius haver väl tjänt, är välmeriterad, och dock välkompenserad. Det är den högste grad som Hennes Kungliga Majestät kan göra någon uti sitt rike ex quocunque gradu.«
Hennes Kungliga Majestät: »Salig brodern Johan Skytte är ju kommen därtill.«
Herr Rikskanslaren: »Han haver haft goda kvaliteter, och haver jag själv rått därtill, men utan herr Skytten, skall Hennes Kungliga Majestät intet finna sådant, är emot lagen och våra privilegier.«
Hennes Kungliga Majestät: »Skytten haver alltid varit en stor man och mycket brukat uti Rådet.«
Herr Rikskanslaren: »Skytten var icke allenast saliga Kungens preceptor, utan kammarråd, stod Kammaren före en lång tid, sådan uti ambassader, dock gör Hennes Kungliga Majestät däruti vad Hennes Kungliga Majestät vill. Salvii tjänster äro värda att remarkera.«
Hennes Kungliga Majestät: »Om min salige herrfader hade levat, hade han länge varit riksråd.«
Herr Rikskanslern: »Det vill jag betyga inför Gud att det inte skedde; om Salvius vore här, ville jag väl sägan i ögonen.«
Hennes Kungliga Majestät begärde de goda herrar ville votera.
Herr Gustaf: »Salvii person kan vara kapabel nog därtill, dock efter han inte är av riddare eller sven, hoppas jag att Hennes Kungliga Majestät icke påtränger någon emot privilegier och lag.«
Hennes Kungliga Majestät: »Privilegier vill jag inte bryta, dock måste vara något mer.«
Herr Seved [Bååth]: »Axel Lillies person är inte emot. Salvii person kan fuller hava dubia, dock haver väl meriterat, och ser jag intet emot honom.«
Herr Erik Gyllenst[ierna]: »Axel Lillie är meriterad. Salvius ock kan väl tjäna därtill.«
Herr Thure Sparre mente ock detsamma, allenast det icke lände framdeles till förargligt exempel.
Hennes Kungliga Majestät: »Det skall jag väl akta mig före, dock om jag allenast skall lita migh därtill att Råds söner allena komme uti Rådet, så haver jag ringa att stödja mig vid när Eder något kommer vid.«
Herr Knut Posse: »Herr Axel haver väl meriterat, Salvius ock, dock härtill icke många sådana exempel; ställer det uti Hennes Kungliga Majestäts gunst och nåde, förmodar honom det erkänna.«
Herr Thure Bielke: »De äro både meriterade, och herr Salvius kunde efter sluten fred det obtinera.«
Hennes Kungliga Majestät: »Då tager jag det för voto affirmativo, efter han då inte bleve kapablare än han nu är.«
Herr Matthias Soop håller dem både goda och skjuter allt uti Hennes Kungliga Majestäts skön.
Herr Riksskattmästaren: »Emot Axel Lillie, finner intet. Salvius haver gjort goda tjänster, allenast om något skulle vara däremot, vore allenast det som herr Riksdrots och herr Rikskanslern hade moverat, eljest höllt Hans Excellens honom kapabel.«
Herr Riksamiralen blev vid sitt förriga votum.
Herr Rikskanslern blev ock vid sitt voto, men herr Riksdrotsen sade Salvium hava mycket förtjänt, doch om Hennes Kungliga Majestät täcktes till uppskjutat till dess traktaten vore ändat, då pro muneratione givas.
Hennes Kungliga Majestät: »Gud bevare mig därför, att jag skall något göra emot privilegier, men efter han haver väl tjänt och är kapabel, finnes ock nödig in consiliis, i ty beder jag I hålle tillgodo att jag ser därpå, och dock ingen till mécontentement, förmodar ock herr Rikskanslern, som en generös herre, sig intet därav movera, utan är därmed tillfreds.«
French translation (my own):
... Sa Majesté Royale proposa ensuite qu'après quelques places, le Conseil résolve d'accueillir ou non certains membres. Pour la personne de Sa Majesté Royale, Sa Majesté Royale entendait que Salvius et Axel Lillie entrent en considération. Monsieur Salvius n'était pas de haute naissance, mais il était néanmoins bien mérité pour la Patrie. Les bons messieurs se plaisaient à en discourir.
Le Grand Drost: «Axel Lillie est un homme qui a servi longtemps et qui a beaucoup mérité; quant à Salvius, il a servi longtemps et est maintenant entré dans le service dans la mesure où il pourrait bien être capable si il n'y avait rien dans sa filiation qui proviendrait d'exemples rares.»
Le Grand Amiral: «Salvius est un vieux et fidèle serviteur, a des actions louables, semble être bien et gracieusement considéré que Sa Majesté Royale honore sa personne; je ne pense pas que quiconque du Conseil soit contre lui, car il est très bien expérimenté en matière de chancellerie. Axel Lillie s'est en toutes occasions conduit de telle manière que ses actes virils lui paraissent recommander qu'il soit également coopté à cet endroit; d'autre part, à mesure que de telles chambres investissent, il doit et peut avoir le courage d'en servir.»
Sa Majesté Royale: «Salvius en serait sans aucun doute capable s'il avait une grande famille, mais il doit alors considérer comme un honneur que rien d'autre ne soit retenu contre lui.»
Le Grand Drost: «Les qualités de Salvius sont bonnes, mais si chacun avait, selon sa condition, des diplômes qui seraient conformes à cela, ce serait une chose.»
Sa Majesté Royale: «Quand on demande un bon conseil, on ne demande pas 16 nobles ancêtres, mais un conseil.»
Le Grand Drost: «Pour atteindre un tel degré, il faut de grands mérites.»
Sa Majesté Royale: «Il est nécessaire et a bien le mérite qu'ils soient bien connus.»
Sa Majesté Royale a aussi pensé à un autre membre du Conseil, à savoir Jean Berendes.
Le Grand Chancelier: «Quand on prend conseil, on regarde volontiers ses collègues.»
Sa Majesté Royale: «On en emmène aussi souvent un en dehors de ses collègues; il pourrait être utile à la Chambre. S'il doit entrer au Conseil, alors Salvius ne doit pas en être moins respecté car ses services ne sont pas plus grands.»
Le Grand Drost: «Si cela était retardé jusqu'à ce que le traité soit conclu, alors cela lui serait donné en remerciement.»
Sa Majesté Royale: «Il ne recommande pas que le traité soit rompu ou plus rempli; il peut encore être reconnu pour gratitude après la paix, si elle suit.»
Le Grand Drost: «Sa Majesté Royale conseille d'y faire ce qui plaît à Sa Majesté Royale, mais Son Excellence a dit pour sa personne quelles raisons pourraient être pour et contre.»
Sa Majesté Royale: «C'est bien fait, et je le verrais bien, pour mieux exposer mes raisons. Il m'importe d'avoir des gens capables; si les bons messieurs ont des enfants capables, ils seront considérés volontiers, cependant comme d'autres égaux, et qu'on ne les confine pas à quelques familles et personnes.»
Le Grand Drost: «Si Sa Majesté Royale ne voulait pas que ce soit confus, ce serait quelque chose à considérer.»
Sa Majesté Royale: «Cela n'a jamais été mon intention, et j'ai aussi empêché que cela se fasse dans la confusion. Je le lui ai promis, et il ne l'a jamais voulu, mais il fera néanmoins de son mieux dans le traité. Il pourrait autrement être d'autres en considération, mais il y a des raisons pour le contraire. Certains d'entre eux sont jeunes, et on ne peut pas toujours les prendre à un peuple.»
Le Grand Chancelier: «Je n'ai rien à dire contre Axel Lillie. En ce qui concerne Salvius, je veux humblement demander pardon de ne pas en dire beaucoup sur lui, car je pourrais donc être considéré comme partial.»
Sa Majesté Royale: «Monsieur le Grand Chancelier est trop généreux pour se montrer.»
Le Grand Chancelier: «Salvius a bien servi, est bien mérité et bien rémunéré. C'est le plus haut degré que Sa Majesté Royale puisse faire à quelqu'un dans son royaume à partir de n'importe quel degré.»
Sa Majesté Royale: «Son feu frère Jean Skytte y est aussi venu.»
Le Grand Chancelier: «Il avait de bonnes qualités, et je l'en ai moi-même conseillé, mais sans M. Skytte, Sa Majesté Royale ne trouvera rien de tel, c'est contraire à la loi et à nos privilèges.»
Sa Majesté Royale: «Skytte était toujours un grand homme et était beaucoup utilisée au sein du Conseil.»
Le Grand Chancelier: «Skytte n'était pas seulement le précepteur du défunt roi, mais un conseiller de la Chambre, et il a longtemps gouverné la Chambre, comme dans les ambassades, mais Sa Majesté Royale y fait ce que Sa Majesté Royale veut. Les services de Salvius doivent être remarqués.»
Sa Majesté Royale: «Si Monsieur mon feu père avait vécu, il aurait été nommé conseiller il y a longtemps.»
Le Grand Chancelier: «Je veux en témoigner devant Dieu que cela ne s'est pas produit; si Salvius était ici, je le lui dirais en face.»
Sa Majesté Royale a demandé aux bons messieurs de voter.
M. Gustave: «La personne de Salvius est peut-être assez capable pour cela; cependant, puisqu'il n'est pas d'un noble ou d'un écuyer, j'espère que Sa Majesté Royale n'imposera à personne ce qui est contraire à la loi et à nos privilèges.»
Sa Majesté Royale: «Je ne veux pas briser vos privilèges, mais il doit y avoir quelque chose de plus.»
M. Seved [Bååth]: «Je ne suis pas opposé à la personne d'Axel Lillie. Je peux certainement avoir des doutes sur la personne de Salvius; mais il a du mérite, et je ne vois rien contre lui.»
M. Eric Gyllenstierna: »Axel Lillie est bien mérité. Salvius peut aussi en bénéficier.«
M. Thure Sparre pensait la même chose, seulement que cela ne conduirait pas à un mauvais exemple.
Sa Majesté Royale: «Je m'en méfierai certainement; cependant, si je dois seulement me fier au fait que seuls les fils des conseillers peuvent entrer au Conseil, alors j'ai peu de moyens de subsistance si quelque chose vous arrive.»
M. Canute Posse: «M. Axel a bien mérité, Salvius aussi, mais il n'y a pas beaucoup d'exemples de ce genre; je le place dans la faveur et la grâce de Sa Majesté Royale et je présume qu'elle le lui reconnaîtra.»
M. Thure Bielke: «Ils sont tous les deux bien mérités, et M. Salvius pourrait l'obtenir après la conclusion de la paix.»
Sa Majesté Royale: «Alors je le prends pour un vote affirmatif, car il ne serait alors pas plus capable qu'il ne l'est maintenant.»
M. Matthias Soop les trouva bons tous les deux et laissa tout à la discrétion de Sa Majesté Royale.
Le Grand Trésorier: «Il n'y a rien contre Axel Lillie. Salvius a rendu de bons services, seulement s'il y avait quelque chose de contraire, ce serait au moins ce que mes seigneurs le Grand Drost et le Grand Chancelier avaient mû, sinon Son Excellence le considérait capable.»
Le Grand Admiral a maintenu son vote précédent.
Le Grand Chancelier a aussi maintenu son vote, mais il a déclaré que Salvius avait beaucoup mérité, mais s'il plaisait à Sa Majesté Royale de le reporter jusqu'à la fin du traité, alors il serait donné en munération.
Sa Majesté Royale: «Dieu ne plaise que je fasse quelque chose contre vos privilèges, mais parce qu'il a bien servi et qu'il est capable, il est aussi nécessaire dans les conseils, donc je vous demande de me tenir en bonne place pour que j'examine la question, et pourtant au mécontentement de personne. Monsieur le Grand Chancelier, étant si généreux, présume aussi qu'il ne mouvra pas pour cela, mais il s'en contente.»
English translation (my own):
... Her Royal Majesty next proposed that, after a few places, the Council should decide whether or not to take some members in. For Her Royal Majesty's person, Her Royal Majesty intended Salvius and Axel Lillie to come into consideration. Lord Salvius was not of high birth, but he was nevertheless well-merited for the Fatherland. The good gentlemen were pleased to discourse thereon.
The Grand Steward: "Axel Lillie is a man who has served for a long time and merited a lot; as for Salvius, he has served for a long time and has now come into the service to the extent that he may well be capable if there were not something about his parentage that it would be from rare examples."
The Grand Admiral: "Salvius is an old and faithful servant, has laudable actions, seems to be well and graciously considered that Her Royal Majesty honours his person; I do not think anyone of the Council is against him, as he is very well-experienced in chancellery matters. Axel Lillie has on all occasions behaved in such a way that his manly deeds seem to him to recommend that he also be co-opted into that place; on the other hand, as such rooms invest, he must and could have the courage to serve."
Her Royal Majesty: "Salvius would undoubtedly be capable if he had a great family, but then he must consider it an honour that nothing else is held against him."
The Grand Steward: "Salvius's qualities are good, but if each man had, according to his condition, degrees that would conform to that, that would be one thing."
Her Royal Majesty: "When one asks for good advice, one does not ask for 16 noble ancestors, but for advice."
The Grand Steward: "To reach such a degree, there must be great merits."
Her Royal Majesty: "He is necessary and has good merit that they are well-known."
Her Royal Majesty also thought of one more in the Council, namely Johan Berendes.
The Grand Chancellor: "When one takes advice, one gladly looks at one's colleagues."
Her Royal Majesty: "One also often takes one outside one's colleagues; he could be useful in the Chamber. If he is to come into the Council, then Salvius must not be any less respected because his services are not greater."
The Grand Steward: "If it were delayed until the treaty is concluded, and then it would be given to him as a gratitude."
Her Royal Majesty: "He does not recommend that the treaty either be broken or more fulfilled; he may still be acknowledged for gratitude after the peace, if it follows."
The Grand Steward: "Her Royal Majesty advises to do therein what pleases Her Royal Majesty, but His Excellency said for his person what reasons could be for and against."
Her Royal Majesty: "It is well done, and I would gladly see it, so that I can state my reasons all the better. It is important for me to have capable people; if the good gentlemen have capable children, they will gladly be considered, however, as other equals, and that one does not confine them to some few families and persons."
The Grand Steward: "If Her Royal Majesty did not want it to be confused, it would be something to consider."
Her Royal Majesty: "That has never been my intention, and I have also prevented that it should not take place confusedly. I have promised him that, and he has never desired it, but he will nevertheless do his best in the treaty. It could otherwise be others in consideration, but there are reasons to the contrary. Some of them are young, and one cannot always take them from one people."
The Grand Chancellor: "I have nothing to say against Axel Lillie. As far as Salvius is concerned, I want to humbly ask forgiveness for not saying much about him, as I therefore might be thought to be partial."
Her Royal Majesty: "My lord Chancellor is too generous to show himself."
The Grand Chancellor: "Salvius has served well, is well-merited and well-compensated. It is the highest degree that Her Royal Majesty can make someone in her realm from any degree."
Her Royal Majesty: "His late brother Johan Skytte came there too."
The Grand Chancellor: "He had good qualities, and I myself advised to it, but without Lord Skytte, Her Royal Majesty will not find anything like that, it is against the law and our privileges."
Her Royal Majesty: "Skytte was always a great man and was used a lot in the Council."
The Grand Chancellor: "Skytte was not only the late King's preceptor, but a councilman of the Chamber, and he ruled the Chamber for a long time, such in embassies, but Her Royal Majesty does therein what Her Royal Majesty wants. Salvius's services are worth remarking on."
Her Royal Majesty: "If my late lord father had lived, he would have been made a councilman a long time ago."
The Grand Chancellor: "I want to testify it before God that it did not happen; if Salvius were here, I would say it to his face."
Her Royal Majesty desired the good gentlemen to vote.
Lord Gustaf: »Salvius's person may be capable enough for that; however, since he is not of a nobleman or a squire, I hope that Her Royal Majesty will not impose on anyone, which is contrary to the law and our privileges."
Her Royal Majesty: "I do not want to break your privileges, but there must be something more."
Lord Seved [Bååth]: "I am not opposed to Axel Lillie's person. I may certainly have doubts about Salvius's person; but he has merit, and I see nothing against him."
Lord Erik Gyllenstierna: "Axel Lillie is well-merited. Salvius can also benefit from that."
Lord Thure Sparre also thought the same, only that it would not lead to a bad example.
Her Royal Majesty: "I will certainly beware of that; however, if I am only to trust myself to the fact that the councilmen's sons alone may come into the Council, then I have little to support myself with if something happens to you."
Lord Knut Posse: "Lord Axel has merited well, Salvius too, but there are not many such examples; I place it in Her Royal Majesty's favour and grace and presume she will acknowledge it to him."
Lord Thure Bielke: "They are both well-merited, and Lord Salvius might obtain it after the peace is concluded."
Her Royal Majesty: "Then I take it for an affirmative vote, as he would then be no more capable than he is now."
Lord Matthias Soop found them both good and left everything to Her Royal Majesty's discretion.
The Grand Treasurer: "There is nothing against Axel Lillie. Salvius has done good services, only if there was anything to the contrary, it would be at least what my lords the Grand Steward and the Grand Chancellor had moved, otherwise His Excellency considered him capable."
The Lord Admiral stood by his previous vote.
The Lord Chancellor also stood by his vote, but the Lord Chancellor said that Salvius had merited a lot, but if it pleased Her Royal Majesty to postpone it until the treaty was ended, then it would be given as a muneration.
Her Royal Majesty: "God forbid that I should do something against your privileges, but because he has served well and is capable, he is also necessary in counsels, so I ask you to hold me in good stead that I look into it, and yet to no one's discontentment. My lord Chancellor, being a generous gentleman, also presumes that he will not move thereby, but he is content with it."
Above: Kristina.
Above: Johan Adler Salvius.
Above: Axel Lillie.
Note: "låta något blijka" is a calque from the German "etwas blicken lassen."
No comments:
Post a Comment