Friday, September 27, 2024

"Staats-Geschichten von Riga und Lieffland" on Antonio Pimentel, claiming he was Kristina's lover and responsible for her/his/their conversion to Catholicism

Source:

Staats-Geschichten von Riga und Lieffland, pages 24 to 25, author unknown, 1700


The account:

Die Cron Spanien hatte an Jhro Majestät einem sehr schlauen und listigen Ambassadorn, den Dom Piementelli abgeschickt / dessen Dexteritæt groß ware / diser Königin Affection gäntzlich zu gewinnen. Er wußte im Grund dero glorwürdiges Gemüthe / und daß dergleichen Gemüther insgemein sehr Ruhmsüchtig sind / weßwegen er in der ersten Audienz, in welcher die Königin auf das Prächtigste auf ihrem Thron sasse / ohne Wort zu reden / als gantz bestürtzt / mit blosser Reverenz zuruck gienge; jedoch den andern Tag um Audienz bate / die ihme auch vergönnet ward / da er dann eine außbündige Oration vor der Königin thate / und auf die Frag / warum er vorgehendes Tages solches nicht verrichtet / zur Antwort gabe: Er seye im ersten Anblick ob der Majestät diser grossen Princessin also erstaunet / daß ihme unmöglich gewesen seye / ein Wort zu reden; sondern er habe dise Zeit erfordert / um wider einen so Majestätischen Glantz mit gnugsamer Resolution sein Gemüth zu waffnen. Diser Ambassador hat der Königin Hertz gantz gefangen genommen / und ihr unter Weltlichen Kleidern / subtile, gelehrte Geistliche zu Cammerdienern und Secretarien recommandirt, welche die beste Gelegenheit hatten / um unvermerckt deß Hofes das angefangene Werck der Glaubens-Verwendung fortzusetzen / massen dann Anno 1655. am 1. Novembris st. n. als am Fest Aller Heiligen zu Jnspruck ihre Majestät sich offentlich erklöret / daß sie bereiths siben Jahr mit solchem Werck umgangen seye / wie auß der damalig gehaltener / und seithero gedruckter Glaubens-Bekantnuß weitläuffig und genugsam zuersehen ist; wovon anjetzo stille zuschweigen / um noch einen Sprung ruckwerts zuthun / um eine andere erhebliche Bewegungs-Ursach zufinden / warum hochgedachte Königin ihrem Reich valedicirt hat.

With modernised spelling:

Die Kron Spanien hatte an Ihro Majestät einem sehr schlauen und listigen Ambassadorn, den Dom Pimentelli abgeschickt, dessen Dexterität groß wäre, dieser Königin Affektion gänzlich zu gewinnen. Er wusste im Grund dero glorwürdiges Gemüte, und dass dergleichen Gemüter insgemein sehr ruhmsüchtig sind, weswegen er in der ersten Audienz, in welcher die Königin auf das prächtigste auf ihrem Tron saß, ohne Wort zu reden, als ganz bestürtzt, mit bloßer Reverenz zurück ginge; jedoch den andern Tag um Audienz bat, die ihm auch vergönnt ward, da er dann eine ausbündige Oration vor der Königin tat, und auf die Frag, warum er vorgehendes Tages solches nicht verrichtet, zur Antwort gabe.

Er sei im ersten Anblick, ob der Majestät dieser großen Prinzessin also erstaunt, dass ihm unmöglich gewesen sei, ein Wort zu reden; sondern er habe diese Zeit erfordert, um wider einen so majestätischen Glanz mit genügsamer Resolution sein Gemüt zu waffnen.

Dieser Ambassador hat der Königin Herz ganz gefangen genommen und ihr unter Weltlichen Kleidern, subtile, gelehrte Geistliche zu Kammerdienern und Sekretarien rekommendiert, welche die beste Gelegenheit hatten, um unvermerkt des Hofes das angefangene Werk der Glaubensverwendung fortzusetzen, maßen dann anno 1655, am 1. novembris (stilo novo) als am Fest Allerheiligen zu Innsbruck Ihre Majestät sich offentlich erkläret, dass sie bereits sieben Jahr mit solchem Werk umgangen sei, wie aus der damalig gehaltener, und seithero gedruckter Glaubensbekanntnis weitläuffig und genugsam zu ersehen ist; wovon anjetzto stille zu schweigen, um noch einen Sprung rückwärts zu tun, um eine andere erhebliche Bewegungsursach zu finden, warum hochgedachte Königin ihrem Reich valediziert hat.

French translation (my own):

La Couronne d'Espagne avait envoyé à Sa Majesté un ambassadeur très habile et très rusé, don Pimentel, dont l'adresse serait grande pour gagner complètement l'affection de la reine. Il savait au fond de son cœur que son caractère était glorieux et que ces caractères sont généralement très avides de gloire, c'est pourquoi, à la première audience, où la reine était assise très magnifiquement sur son trône, il revint sans dire un mot, tout consterné, avec seulement de la révérence. Cependant, le lendemain, il demanda une audience qui lui fut accordée, où il fit alors un discours complet devant la reine, et lorsqu'on lui demanda pourquoi il ne l'avait pas fait la veille, il répondit qu'au premier abord il était si étonné de la majesté de cette grande princesse qu'il lui était impossible de dire un mot; mais il lui fallait cette fois armer son esprit d'une résolution suffisante contre une splendeur aussi majestueuse.

Cet ambassadeur captura complètement le cœur de la reine et lui recommanda comme valets et secrétaires des ecclésiastiques subtils et savants, vêtus d'habits laïques, qui auraient le plus de chances de continuer l'œuvre de promotion de la foi commencée sans que la cour s'en aperçût. Puis, en l'an 1655, le 1er novembre (nouveau style), à la fête de la Toussaint à Innsbruck, Sa Majesté déclara publiquement qu'elle s'occupait déjà depuis sept ans d'une telle œuvre, comme on peut le voir en détail et suffisamment par la confession de foi tenue à cette époque et imprimée depuis lors; sur laquelle nous garderons le silence maintenant pour revenir en arrière et trouver une autre raison significative pour laquelle ladite reine a dit adieu à son royaume.

Swedish translation (my own):

Spaniens Krona hade skickat till Hennes Majestät en mycket smart och listig ambassadör, don Pimentel, vars skicklighet skulle vara stor för att helt vinna drottningens tillgivenhet. Han visste innerst inne att hennes härliga läggning var och att sådana läggningar i allmänhet är mycket giriga efter ära, varför han vid den första audiensen, i vilken drottningen satt högst praktfullt på sin tron, återvände utan att säga ett ord, helt förskräckt, med endast vördnad. Emellertid bad han nästa dag om audiens, vilket beviljades honom, där han sedan gjorde en full talande inför drottningen, och på frågan varför han inte gjort det föregående dag, svarade han att han vid första anblicken var så förvånad över denna stora prinsessas majestät att det var omöjligt för honom att säga ett ord; men han behövde denna tid för att beväpna sitt sinne med en tillräcklig beslutsamhet mot en sådan majestätisk prakt.

Denne ambassadör fångade helt drottningens hjärta och rekommenderade subtila, lärda präster att vara hennes betjänter och sekreterare, iklädda sekulära kläder, som hade den bästa möjligheten att fortsätta arbetet med att främja den tro som hade börjat utan att hovet märkte det. Sedan, år 1655, den 1 november (Nya stilen), på Allhelgonafesten i Innsbruck, förklarade Hennes Majestät offentligt att hon redan varit engagerad i ett sådant arbete i sju år, vilket kan ses i detalj och tillräckligt från den trosbekännelse som hölls vid den tiden och trycktes sedan dess, om vilken vi nu skall tiga för att ta ett steg tillbaka och finna en annan betydelsefull anledning till varför nämnda drottning fördömde sitt rike.

English translation (my own):

The Crown of Spain had sent to Her Majesty a very clever and cunning ambassador, Don Pimentel, whose dexterity would be great in winning the Queen's affection completely. He knew at heart that her glorious disposition was and that such dispositions are generally very greedy for glory, which is why, at the first audience, in which the Queen sat most magnificently on her throne, he returned without saying a word, completely dismayed, with only reverence. However, the next day he asked for an audience, which was granted to him, where he then made a full oration before the Queen, and when asked why he had not done so the previous day, he replied that at first sight he was so astonished by the majesty of this great princess that it was impossible for him to say a word; but he needed this time to arm his mind with a sufficient resolution against such majestic splendour.

This ambassador completely captured the Queen's heart and recommended subtle, learned clergymen to be her valets and secretaries, dressed in secular clothing, who had the best opportunity to continue the work of promoting the faith that had begun without the court noticing. Then, in the year 1655, on November 1 (New Style), on the Feast of All Saints in Innsbruck, Her Majesty publicly declared that she had already been engaged in such a work for seven years, as can be seen in detail and sufficiently from the confession of faith held at that time and printed since then; about which we shall now remain silent in order to take a step back and find another significant reason why the said Queen valedicted her kingdom.


Above: Kristina.


Above: Antonio Pimentel.

"Staats-Geschichten von Riga und Lieffland" on the state of Sweden and Kristina's court in the years before the abdication, Magnus Gabriel de la Gardie falling into disgrace, and Kristina's abdication

Source:

Staats-Geschichten von Riga und Lieffland, pages 25 to 29, author unknown, 1700


The account:

Jndeme nun der Pfaltz-Graff / wie gedacht / still und unbesorgt lebte / und den Hof liesse Hof seyn / vertieffte sich die Königin je länger je mehr in Verlegenheit / daß sie / auß dem Labyrinth der Verwirrung zukommen / keinen Außgang sahe. Welches aber sie perplexer machte / ware das Unglück / daß die Cron Schweden ein Schiff mit Kriegs-Materialen / insonderheit aber mit Gewehr / für die Moscowitter durch den Sund passiren lassen / so Waaren von Contrabande waren / und den Pohlen Ursach gabe / der Königin deßwegen ihre Empfindlichkeit vor Augen zulegen / daß nemlich Jhre Majestät wider die Pacta Conventa gedachtes Schiff zupassiren / und in denen der Cron Schweden zugehörigen See-Häfen zuanckern / und also sicher und ungehindert den Pohlnischen Feinden / nemlich den Moscowitteren Gewehr zuüberbringen; begehrtẽ deßwegen Satisfaction, widrigenfalls solle die Königin versichert seyn / daß Pohlen solche mit den Waffen selber abhohlen werde.

Bey solcher Conjunctur ware guter Rath theuer / dann die Cron- oder Cammer-Güter waren verschenckt / die Finanzen erschöpfft / das Reich von Miliz gantz bloß / und der Hof in Factionen gantz zertheilet und voll Mißtrauen / wovon / meines erachtens / ich folgende Begebenheit nicht stillschweigend übergehen soll:

Eins Tags geschahe es / daß bey Hofe an der Cavallier-Taffel / die beeden Graffen Magnes de la Gardie und der von Schlippenbach in einen harten Wort-Streit geriethen / bey welchem der de la Gardie zu dem von Schlippenbach sprache / er seye nur ein Papierner Graff; welcher replicirte / er trage den Degen sowol in Qualität eines Graffen / wie er de la Gardie, solches wolle er ihme alsobald zeigen / sprang von der Taffel / und zoge von Leder. Ein gleiches thate der de la Gardie, aber die übrige Gesellschafft brachte sie von einander. Der von Schlippenbach im Zorn gehet zur Königin / entwirfft Jhro Maj. den unterträglichen Hochmuth deß de la Gardie / stellet oder führet ihr zugleich zu Gemüthe / daß er Ursach zu dem Roman gegeben habe / welcher durch den Herrn de Scudery in Franckreich seye geschriben und publicirt worden / unter dem Titel le grand Cyrus, in welchem Jhre Majestät unter dem Namen Cleobuline auffgeführet seyen / und habe gedachter de la Gardie dadurch der gantzen Welt wollen kund machen / daß er der gröste Favorit der Königin Christina seye / und bey ihr in höchsten Gnaden stehe. Dise Anklag fruchtete so vil / daß die Königin dem Schlippenbach glaubte / und den Magnes de la Gardie mit der Ungnad belegte: dann Jhre Majestäten haben wegen obgedachten Romans einen solchen Verdruß empfunden / daß sie deßwegen am Frantzösischẽ Hofe ihre Empfindlichkeit schrifftlich an Tag gelegt / und durch dero Creaturen mündlich repræsentiren lassen; Dahero auch gemelter Author / der Herr von Scudery / sich verobligirte ein Poëma zu Lob der Cron Schweden zu publiciren / und Jhro Majestät unterthänigst zu dediciren / wie folgendes geschehen ist / unter dem Titel: Alaric ou Rome vaincuë, wo die Königin Christina / als ein Exemplar aller Preißwürdigkeiten entworffen wird.

Jnzwischen sahe sich Magnes de la Gardie in der Königin Ungnad / bald aber darauff hielte der Hofe das Convivium Deorum, so da alle Jahr pflegte gehalten zu werden / und ein alter Gebrauch ware / als eine Reliquie deß Heidenthums. Dises aber war das letzte / und nahme hiemit die Jährliche Festivität auch ein Ende. Damahls stellete der Graff Magnes de la Gardie vor den Gott Apollo / der Graff von Dhona den Wald-Gott Pan / und also andere Cavallier, ein jeder seine Heydnische Gottheit / als nun dise Cavalliere über die Brücke in das Schloß marchirten / und beederseiths der Brücken vil Frantzosen / die damahls bey Hofe gar wol gesehen waren / schrie einer dem de la Gardie zu: "Non semper ridet Apollo", der aber darauff antwortete: "Post nubila Plœbus." Unterdessen schwebte die Königin in den Gedancken / wie sie Cron und Scepter ohne Abbruch ihre Glorie möchte ablegen / und nach deme sie alles wol ponderirt hatte / so liesse sie heimlich dem Pfaltz-G[r]affen wissen / daß sie hochwichtige Sachen in geheim mit ihme zu tractiren hätte / deßwegen sollte er an der von ihr bestimten Zeit incognito in Stockholm kommen / um Mitternacht / wozu sie den Befehl ertheilen wollte / damit die Thore offen bleiben möchten. Der Fürst ware nicht saumseelig / sondern fande sich ein Mitten in der Nacht in dem Cabinet der Königin / die ihn wol empfienge / Cron und Scepter einhändigte / und alle erwogene Anstalten mit ihme richtig machte / zu ihrem Unterhalt die drey besten Aempter in Vor-Pommern / die Jährlich hundert tausend Thaler Einkommens rendiren / ihr außdingend. Nachdem alles auff solche Weise veraccordirt ware / hat sie dem Reichs-Rath dero dero [sic] Intention eröffnet / und derselben Consens approbirt. ...

With modernised spelling:

Indem nun der Pfalzgraf, wie gedacht, still und unbesorgt lebte und den Hof ließ Hof sein, vertiefte sich die Königin je länger je mehr in Verlegenheit, dass sie aus dem Labyrinth der Verwirrung zukommen, keinen Ausgang sahe, welches aber sie perplexer machte, wäre das Unglück, dass die Kron Schweden ein Schiff mit Kriegsmaterialen, in Sonderheit aber mit Gewehr, für die Moskowiter durch den Sund passieren lassen, so Waren von Kontraband waren, und den Polen Ursach gabe, der Königin deswegen ihre Empfindlichkeit vor Augen zulegen, dass nämlich Ihre Majestät wider die pacta conventa gedachtes Schiff zu passieren und in denen der Kron Schweden zugehörigen Seehäfen zu ankern, und also sicher und ungehindert den polnischen Feinden, nämlich den moscowiteren Gewehr zu überbringen. Begehrten deswegen Satisfaktion, widrigenfalls solle die Königin versichert sein, dass Polen solche mit den Waffen selber abholen werde.

Bei solcher Konjunktur ware guter Rat teuer, dann die Kron- oder Kammergüter waren verschenkt, die Finanzen erschöpft, das Reich von Miliz ganz bloß, und der Hof in Faktionen ganz zerteilet und voll Misstrauen, wovon (meines erachtens) ich folgende Begebenheit nicht stillschweigend übergehen soll:

Eines Tages geschahe es, dass bei Hofe an der Kavaliertafel, die beeden Grafen Magnus de la Gardie und der von Schlippenbach in einen harten Wortstreit gerieten, bei welchem der de la Gardie zu dem von Schlippenbach sprache, er sei nur ein papierner Graf, welcher replizierte, er trage den Degen sowohl in Qualität eines Grafen, wie er de la Gardie, solches wolle er ihm alsobald zeigen, sprang von der Tafel und zoge von Leder.

Ein gleiches tate der de la Gardie, aber die übrige Gesellschaft brachte sie von einander. Der von Schlippenbach im Zorn geht zur Königin, entwirft Ihro Majestät den unterträglichen Hochmut des de la Gardie, stellt oder führt ihr zugleich zu Gemüte, dass er Ursach zu dem Roman gegeben habe, welcher durch den Herrn de Scudéry in Frankreich sei geschrieben und publiziert worden unter dem Titel Le grand Cyrus, in welchem Ihre Majestät unter dem Namen Cléobuline aufgeführt seien, und habe gedachter de la Gardie dadurch der ganzen Welt wollen kundmachen, dass er der größte Favorit der Königin Christina sei und bei ihr in höchsten Gnaden stehe.

Diese Anklag fruchtete so viel, dass die Königin dem Schlippenbach glaubte und den Magnus de la Gardie mit der Ungnad belegte; dann Ihre Majestäten haben wegen obgedachten Romans einen solchen Verdruß empfunden, dass sie deswegen am französischen Hofe ihre Empfindlichkeit schriftlich an Tag gelegt und durch dero Kreaturen mündlich repräsentieren lassen. Dahero auch gemählter Autor, der Herr von Scudéry, sich verobligierte ein poema zu Lob der Kron Schweden zu publizieren und Ihro Majestät untertänigst zu dedizieren, wie folgendes geschehen ist, unter dem Titel: Alaric, ou Rome vaincue, wo die Königin Christina als ein Exemplar aller Preiswürdigkeiten entworfen wird.

Inzwischen sah sich Magnus de la Gardie in der Königin Ungnad. Bald aber darauf hielte der Hofe das convivium Deorum, so da alle Jahr pflegte gehalten zu werden und ein alter Gebrauch ware, als eine Reliquie des Heidentums. Dieses aber war das letzte, und nahm hiemit die jährliche Festivität auch ein Ende.

Damals stellte der Graf Magnus de la Gardie vor den Gott Apollo, der Graf von Dohna den Waldgott Pan, und also andere Kavalier, ein jeder seine heidnische Gottheit, als nun diese Kavaliere über die Brücke in das Schloß marschierten; und beederseits der Brücken viel Franzosen, die damals bei Hofe gar wohl gesehen waren, schrie einer dem de la Gardie zu: "Non semper ridet Apollo!", der aber darauf antwortete: "Post nubila Phœbus."

Unterdessen schwebte die Königin in den Gedanken, wie sie Kron und Zepter ohne Abbruch ihre Glorie möchte ablegen, und nachdem sie alles wohl ponderiert hatte, so ließ sie heimlich dem Pfalzgrafen wissen, dass sie hochwichtige Sachen in geheim mit ihm zu traktieren hätte. Deswegen sollte er an der von ihr bestimmten Zeit inkognito in Stockholm kommen um Mitternacht, wozu sie den Befehl erteilen wollte, damit die Tore offen bleiben möchten.

Der Fürst war nicht saumselig, sondern fand sich ein Mitten in der Nacht in dem Kabinet der Königin, die ihn wohl empfinge, Kron und Zepter einhändigte, und alle erwogene Anstalten mit ihm richtig machte; zu ihrem Unterhalt die drei besten Ämter in Vorpommern, die jährlich hundert tausend Taler Einkommens rendieren, ihr ausdingend. Nachdem alles auf solche Weise verakkordiert wäre, hat sie dem Reichsrat dero Intention eröffnet und derselben Konsenz approbiert. ...

French translation (my own):

Tandis que le comte palatin vivait tranquillement et sans soucis et laissait la cour faire son travail, la reine était de plus en plus embarrassée, ne voyant aucune issue à ce labyrinthe de confusion. Ce qui la rendait encore plus perplexe était le malheur que la Couronne de Suède avait laissé passer dans le détroit un navire avec du matériel de guerre, notamment des canons, pour les Moscovites, qui étaient des marchandises de contrebande et donnaient aux Polonais une raison de montrer à la reine leur sensibilité à ce sujet, à savoir que Sa Majesté allait à l'encontre des pactes conclus pour laisser passer ledit navire et mouiller dans les ports maritimes appartenant à la Couronne de Suède, et ainsi livrer les canons moscovites en toute sécurité et sans entrave aux ennemis polonais. Ils exigeaient donc satisfaction, sinon la reine devait être assurée que la Pologne les ramasserait elle-même avec les armes.

Dans une telle situation, il était difficile de trouver de bons conseils, car les domaines de la Couronne et de la Chambre avaient été distribués, les finances étaient épuisées, le royaume était complètement dépourvu de milice et la cour était divisée en factions et pleine de méfiance, dont (à mon avis) je ne dois pas passer sous silence l'incident suivant:

Un jour, à la table des cavaliers, les deux comtes Magnus de la Gardie et von Schlippenbach se disputèrent amèrement, au cours de laquelle de la Gardie dit à von Schlippenbach qu'il n'était qu'un comte de papier, qui répondit qu'il portait une épée en qualité de comte, tout comme de la Gardie, et qu'il voulait la lui montrer immédiatement. Il sauta de table et tira son cuir.

De la Gardie fit de même, mais le reste de la compagnie les sépara. Von Schlippenbach alla trouver la reine en colère, décrivit à Sa Majesté de la Gardie l'insupportable arrogance, et lui fit remarquer en même temps qu'il avait donné lieu au roman qui fut écrit et publié en France par Monsieur de Scudéry sous le titre Le grand Cyrus, dans lequel Sa Majesté était mentionnée sous le nom de Cléobuline, et que ledit de la Gardie avait voulu par là faire connaître au monde entier qu'il était le plus grand favori de la reine Christine et qu'il était en sa plus grande grâce.

Cette accusation eut tant de succès que la reine crut Schlippenbach et déshonora Magnus de la Gardie, car Sa Majesté se sentit si agacée par le roman ci-dessus qu'elle exprima sa sensibilité par écrit à la cour de France et la fit exprimer de bouche par ses créatures. C'est pourquoi ledit auteur, Monsieur de Scudéry, entreprit de publier un poème à la gloire de la Couronne de Suède et de le dédier très humblement à Sa Majesté, comme il fut fait ci-dessous, sous le titre: Alaric, ou Rome vaincue, dans lequel la reine Christine est présentée comme un exemple digne de louanges de tous.

Cependant, Magnus de la Gardie se trouva en disgrâce auprès de la reine. Peu de temps après, cependant, la cour célébra la fête des Dieux, qui se tenait chaque année et qui était une vieille coutume, comme un vestige du paganisme. Mais ce fut la dernière, et ainsi les festivités annuelles prirent également fin.

A cette époque, le comte Magnus de la Gardie représentait le dieu Apollon, le comte de Dohna le dieu de la forêt Pan, et d'autres cavaliers, chacun représentant sa propre divinité païenne, tandis que ces cavaliers traversaient le pont pour entrer dans le château; et des deux côtés des ponts, de nombreux Français, très connus à la cour à cette époque, criaient à de la Gardie: «Apollon ne sourit pas toujours!», mais il répondait: «Derrière les nuages se trouve Phœbus.»

Pendant ce temps, la reine réfléchissait à la façon de déposer sa couronne et son sceptre sans nuire à sa gloire, et après avoir tout réfléchi, elle informa secrètement le comte palatin qu'elle avait des affaires très importantes à discuter avec lui en secret. Il devait donc venir incognito à Stockholm à minuit, heure qu'elle avait fixée, et elle donnerait l'ordre que les portes restent ouvertes.

Le prince ne tarda pas, et se trouva au milieu de la nuit dans le cabinet de la reine, qui le reçut chaleureusement, lui remit la couronne et le sceptre, et prit toutes les dispositions pour lui, lui accordant pour son entretien les trois meilleures charges de la Poméranie antérieure, qui lui rapportent un revenu annuel de cent mille dalers. Après que tout eut été convenu de cette manière, elle annonça son intention au conseil du royaume et approuva le même consentement. ...

Swedish translation (my own):

Medan pfalzgreven, som nämnts, levde tyst och sorglöst och lät hovet vara hovet, blev drottningen mer och mer generad och såg ingen väg ut ur förvirringens labyrint. Det som gjorde henne ännu mer förvirrad var olyckan att Sveriges Krona hade låtit ett skepp med krigsmateriel, särskilt gevär, passera Sundet för moskoviterna, vilket var smuggelgods och gav polackerna anledning att visa drottningen sin lyhördhet för detta, nämligen att Hennes Majestät gick emot de överenskomna pakterna att låta nämnda skepp passera och ankra i de sjöhamnar som tillhör Sveriges Krona och att sålunda leverera de moskovitiska gevären säkert och obehindrat till de polska fienderna. De krävde därför satisfaktion, annars borde drottningen vara säker på att Polen själv skulle hämta dem med vapnen.

I ett sådant läge var det svårt att få goda råd, ty krono- och kammargods hade blivit bortskänkta, finanserna var uttömda, riket var helt utan milis, och hovet var uppdelat i fraktioner och fullt av misstro, varöver jag (enligt min mening) inte bör ignorera följande incident:

En dag hände det att de två grevarna Magnus de la Gardie och von Schlippenbach vid hovet vid kavaljerbordet hamnade i en bitter diskussion, varvid de la Gardie sade till von Schlippenbach att han bara var en pappersgreve, som svarade att han bar ett svärd i grevekvalitet, precis som de la Gardie gjorde, och att han omedelbart ville visa honom detta. Han hoppade ner från bordet och drog ut sitt läder.

De la Gardie gjorde detsamma, men resten av sällskapet skilde dem åt. Von Schlippenbach gick i vrede till drottningen, beskrev för Hennes Majestät de la Gardies outhärdliga arrogans, och samtidigt påpekade han för henne att han hade gett upphov till den roman som skrevs och publicerades i Frankrike av monsieur de Scudéry under titeln Le grand Cyrus, i vilken Hennes Majestät nämndes under namnet Cléobuline, och att nämnde de la Gardie därigenom hade velat göra känt för hela världen, att han var drottning Kristinas största favorit och att han var i hennes högsta nåd.

Denna anklagelse var så framgångsrik att drottningen trodde på Schlippenbach och vanärade Magnus de la Gardie, ty Hennes Majestät kände sådan förargelse på grund av ovanstående roman att hon uttryckte sin känslighet i skrift vid det franska hovet och lät sina kreaturer uttrycka den muntligt. Därför åtog sig den förutnämnde författaren, monsieur de Scudéry, att utge en dikt till Sveriges Krona och ödmjukt tillägna den Hennes Majestät, såsom skedde nedan, under titeln: Alaric, ou Rome vaincue, i vilken drottning Kristina framställs som ett exemplar värt allas beröm.

Emellertid befann sig Magnus de la Gardie i onåd hos drottningen. Kort därefter höll dock hovet Gudarnas högtid, som hölls varje år och var en gammal sed, som en kvarleva från hedendomen. Men detta var den sista, och därmed avslutades också de årliga festligheterna.

På den tiden representerade greve Magnus de la Gardie guden Apollo, greve von Dohna skogsguden Pan och andra kavaljerer, var och en representerande sin egen hedniska gudom, när dessa kavaljerer tågade över bron in i slottet; och på båda sidor om broarna ropade många fransmän, som vid den tiden var mycket välkända vid hovet, till de la Gardie: »Apollo ler inte alltid!«, men han svarade: »Bakom molnen finns Phoebus.«

Emellertid funderade drottningen på hur hon skulle kunna lägga ner sin krona och spira utan att skada sin härlighet, och sedan hon funderat på allt, informerade hon i hemlighet pfalzgreven om att hon hade mycket viktiga frågor att diskutera med honom i hemlighet. Därför skulle han komma inkognito till Stockholm vid midnatt, den tid hon hade bestämt, och hon skulle ge order om att portarna skulle stå öppna.

Prinsen var inte långsam, utan befann sig mitt i natten i drottningens kabinett, som tog emot honom varmt, överlämnade kronan och spiran och gjorde allt för honom, och gav henne de tre bästa ämbetena i Forpommern, som ger en årlig inkomst på hundra tusen daler, för hennes underhåll. Sedan allt var överenskommet på detta sätt, meddelade hon sin avsikt för Rikets Råd och godkände samma samtycke. ...

English translation (my own):

While the Count Palatine, as mentioned, lived quietly and carefree and let the court be the court, the Queen became more and more embarrassed, seeing no way out of the labyrinth of confusion. What made her even more perplexed was the misfortune that the Crown of Sweden had allowed a ship with war materials, especially guns, to pass through the Sound for the Muscovites, which were contraband goods and gave the Poles reason to show the Queen their sensitivity about this, namely that Her Majesty was going against the agreed-upon pacts to let the said ship pass and anchor in the seaports belonging to the Crown of Sweden, and thus to deliver the Muscovite guns safely and unhindered to the Polish enemies. They therefore demanded satisfaction, otherwise the Queen should be assured that Poland would itself pick them up with the weapons.

In such a situation, good advice was hard to come by, for the Crown and Chamber estates had been given away, the finances were exhausted, the kingdom was completely devoid of militia, and the court was divided into factions and full of mistrust, of which (in my opinion) I should not ignore the following incident:

One day it happened that at court at the cavalier table, the two counts Magnus de la Gardie and von Schlippenbach got into a bitter argument, during which de la Gardie said to von Schlippenbach that he was only a paper count, who replied that he carried a sword in the quality of a count, just as de la Gardie did, and that he wanted to show him this immediately. He jumped down from the table and drew his leather.

De la Gardie did the same, but the rest of the company separated them. Von Schlippenbach went to the Queen in anger, described to Her Majesty de la Gardie's unbearable arrogance, and at the same time he pointed out to her that he had given rise to the novel which was written and published in France by Monsieur de Scudéry under the title Le grand Cyrus, in which Her Majesty was mentioned under the name Cléobuline, and that the said de la Gardie had thereby wanted to make known to the whole world that he was Queen Kristina's greatest favourite and that he was in her highest grace.

This accusation was so successful that the Queen believed Schlippenbach and disgraced Magnus de la Gardie, for Her Majesty felt such annoyance because of the above novel that she expressed her sensitivity in writing at the French court and had her creatures express it orally. Therefore, the aforementioned author, Monsieur de Scudéry, undertook to publish a poem in praise of the Swedish Crown and to dedicate it most humbly to Her Majesty, as was done below, under the title: Alaric, ou Rome vaincue, in which Queen Kristina is portrayed as an example worthy of everyone's praise.

Meanwhile, Magnus de la Gardie found himself in disgrace with the Queen. Soon after, however, the court held the Feast of the Gods, which was held every year and was an old custom, as a relic of paganism. But this was the last one, and thus the annual festivities also came to an end.

At that time Count Magnus de la Gardie represented the god Apollo, Count von Dohna the forest god Pan, and other cavaliers, each representing his own pagan deity, as these cavaliers marched over the bridge into the castle; and on both sides of the bridges, many Frenchmen, who were very well-known at court at that time, shouted to de la Gardie: "Apollo does not always smile!", but he replied: "Behind the clouds is Phoebus."

Meanwhile, the Queen was thinking about how she could lay down her crown and scepter without damaging her glory, and after she had pondered everything, she secretly informed the Count Palatine that she had very important matters to discuss with him in secret. Therefore, he was to come incognito to Stockholm at midnight, the time she had determined, and she would give the order that the gates would remain open.

The Prince was not slow, but found himself in the middle of the night in the Queen's cabinet, who received him warmly, handed over the Crown and scepter, and made all the arrangements for him, granting her the three best offices in Fore Pomerania, which yield a yearly income of one hundred thousand dalers, for her maintenance. After everything had been agreed in this way, she announced her intention to the Council of the Realm and approved the same consent. ...


Above: Kristina.


Above: Karl Gustav.


Above: Magnus Gabriel de la Gardie.

Thursday, September 26, 2024

Kristina's letter to Axel Oxenstierna, Matthias Soop, Johan Skytte and Thure Bielke, dated March 1/11 (Old Style), 1645

Source:

Riksarkivet, image 398/page 409 in Januari-Mars 1645; Riksregistraturet




The letter:

Christina etc.
Wår sÿnnerlige ÿnnest etc. Oß ähr trogne Män och Commissarier edher skrifwelse, daterat Söder Åkra Prästegårdh den 21. Februarij wäl inhändigat worden medh sampt deß bijlagor, af hwilcken wij effter lengden hafwa förstådt hwadh som ähr sedan Edert förre till Oß afgångne bref af den 14 widh Tractaten föreluppit, enKannerligen Oß föreläsa låtet dee Danske Commissariers skrifftelige swar på Eder förste proposition Eder igenom Mediatorerne præsenterad, Såsom och Eder Replice der på och deß Contenta wääl intaget. Nu såsom be:te Danske swaret mästedeels innehåller een hoop otijdige ordh och disputer öfwer Wåre skääl och Motiver till Kriget, och hwadh sedermehra af wåre Armeer vthj fiendens Landh inKrächtat och wunnit ähr: Altså Kunne wij inthet annat sij och Judicere, än att aff eder ähr wäl betänckt giort, dedh J den gången förbijgåendes och lämbnandes all particular refutering och dispute öfwer Orsakerne till Kriget och processen, hafwa alfwarsamligen swarat dem Danske Commissarier och Eder medh wichtige skääl förKlarat på Kungen j Dan[markz] förmeente Högheet och superioritet j Sundet hwilcket Edert swar eller replica, ähr j sigh siälf wääl, och Oß till nådigt behagh affattat, effter som J och elliest så vthj dedh ena som dedh andra till wårt gode nöije procederat hafwer, så att Wij icke wette nu något der widh att påminna eller ihugKomma. Och ehuru wäl wederparten ännu ähr medh orden wida ifrån ett fredeligit Vthslagh, så troo Wij liqwäl endeles, att Hans tanckar skole där hän inclinera, Och Hans oskälige prætenderade Högheet och anordningar, medh tijden förmedelst denne tractat, eller Krigetz Continuation blifwa något mindre. Den Högste Gudh erhålle Eder widh godh hälsa, wärcket att uthföra, och Secundere wåre armeer medh sin Krafftige arm. Wij åstunde nu att förnimma hwadh dee danske på förberörde Eder replica läre swara, och hwad för Munteligh Conference emillan dem och Mediatorerne där öfwer j medler tijdh hållen ähr. Anlangande wår fattade resolution på Commissariernes breef till den Tÿske Tractaten, om hwilcken wij för detta Vthj wår till Eder afgångne skrifwelse Vnder dato den 15 Febr: ihugKommit hafwer, och J uthj Edert post Scripto göre påminnelse om, hafwe J medh näste Post att förwänta een Copia af, efter den nu ähr vnder Handen att arbetes på och ännu icke aldeles färdigh. Hwadh elliest Kan wara att förmäla om tillståndet j Wermelandh och på daal, dedh hafwe J att sij och förnimma af hoos fogade Copier af General Majorens G. Stenbockz, Per Lillies och Nils Aßerßons skrifwelser och rapport, meera wetta wij än inthet där om, Vthan wele här medh hafua Eder samptligh[e] Gudh alzmechtig sÿn[nerligen]: nådeligen b[e]fallat etc.
Christina ./.

With modernised spelling:

Kristina, etc.
Vår synnerliga ynnest, etc. Oss är, trogna män och kommissarier, Eder skrivelse, daterad Söderåkra prästegård den 21 februari, väl inhändigad vorden medsamt dess bilagor, av vilken Vi efter längden have förstått vad som är sedan Edert förra till Oss avgångna brev av den 14 vid traktaten förelupet, enkannerligen Oss föreläsa låtit de danska kommissariers skriftliga svar på Eder första proposition, Eder igenom mediatorerna presenterad, såsom ock Eder replika därpå och dess contenta väl intagit.

Nu såsom bemälte danska svaret mestadels innehåller en hop otidiga ord och dispyter över Våra skäl och motiver till kriget och vad sedermera av Våra arméer uti fiendens land inkräktat och vunnet är, alltså kunne Vi intet annat se och judicera än att av Eder är välbetänkt gjort det I, den gången förbigåendes och lämnandes all partikular refutering och dispyt över orsakerna till kriget och processen, hava allvarsamligen svarat dem danska kommissarier och Eder med viktiga skäl förklarat på kungen i Danmarks förmente höghet och superioritet i Sundet, vilket Edert svar eller replika är i sig själv väl och Oss till nådigt behag avfattat, eftersom I ock eljest så uti det ena som det andra till Vårt goda nöje procederat haver, så att Vi icke vete nu något därvid att påminna eller ihågkomma.

Och ehuruväl vederparten ännu är med orden vida ifrån ett fredligt utslag, så tro Vi likväl endels att hans tankar skola därhän inklinera och hans oskäliga pretenderade höghet och anordningar med tiden förmedelst denna traktat eller krigets kontinuation bliva något mindre. Den Högste Gud erhålle Eder vid god hälsa verket att utföra och sekundere Våra arméer med sin kraftiga arm!

Vi åstunde nu att förnimma vad de danska på förberörde Eder replika lära svara och vad för muntlig konferens emellan dem och mediatorerna däröver emellertid hållen är.

Anlangande Vår fattade resolution på kommissariernas brev till den tyska traktaten, om vilken Vi förr detta uti Vår till Eder avgångna skrivelse, under dato den 15 februari, ihågkommit haver, och I uti Edert postscripto göra påminnelse om, hava I med nästa post att förvänta en kopia av, efter den nu är under handen att arbetas på och ännu icke alldeles färdig.

Vad eljest kan vara att förmäla om tillståndet i Värmland och på Dal, det hava I att se och förnimma av hosfogade kopior av generalmajorens Gustaf Stenbocks, Per Lillies och Nils Asserssons skrivelser och rapport. Mera vete Vi än intet därom, utan vele härmed hava Eder samptlig[a] Gud Allsmäktig syn[nerligen] nådeligen befallat, etc.
Kristina.

French translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

Christine, etc.
Nos salutations spéciales, etc. Féals hommes et commissaires, votre lettre, datée du 21 février de la cure de Söderåkra, Nous a été bien remise, ainsi que ses annexes, d'où Nous avons compris, selon la longueur, ce qui s'est passé depuis votre dernière lettre envoyée à nous, le 14, lors des préliminaires du traité. Nous avons particulièrement fait lire à haute voix la réponse écrite des commissaires danois à votre première proposition, qui vous a été présentée par l'intermédiaire des médiateurs, ainsi que votre réponse à celle-ci, et Nous en avons bien pris connaissance.

Or, comme la réponse danoise que Nous avons citée contient surtout un amas de paroles intempestives et de disputes sur les raisons et les motifs de la guerre et sur les territoires conquis et envahis par Nos armées dans le pays ennemi, Nous ne pouvons rien voir et juger d'autre que vous ne le pensez bien, car, laissant de côté et laissant de côté toute réfutation et dispute particulière sur les causes et le déroulement de la guerre, vous avez répondu sérieusement aux commissaires danois, et vous avez expliqué avec des raisons importantes la prétendue altesse et supériorité du roi de Danemark dans le Sund. Votre réponse est en elle-même bien écrite et est une source de Notre gracieux plaisir, car vous avez procédé d'une manière ou d'une autre à Notre bon plaisir, de sorte que Nous ne savons maintenant rien à vous rappeler. 

Et bien que l'autre partie soit encore loin d'une issue pacifique, Nous croyons toujours que ses pensées y inclineront et que sa prétendue altesse et ses artifices déraisonnablement prétendus s'atténueront avec le temps, au moyen de ce traité ou de la continuation de la guerre. Que le Dieu Très-Haut vous accorde une bonne santé pour mener à bien cette œuvre, et qu'il seconde nos armées de son bras puissant!

Nous désirons maintenant savoir ce que les Danois vont répondre à votre réponse susmentionnée et quel genre de conférence orale a eu lieu entre eux et les médiateurs à ce sujet.

En ce qui concerne la résolution que Nous avons prise au sujet de la lettre des commissaires au traité allemand, dont Nous vous avons déjà parlé dans Notre dernière lettre du 15 février et dont vous Nous rappelez l'existence dans votre apostille, vous devez vous attendre à recevoir une copie avec le prochain courrier, car elle est actuellement en cours d'élaboration et n'est pas encore tout à fait terminée.

Quant à ce que l'on peut encore dire sur la situation dans la Varmie et à Dal, vous pouvez le voir et le percevoir dans les copies ci-jointes des lettres et du rapport du général major Gustave Stenbock, Pierre Lillie et Nils Assersson. Nous n'en savons pas encore plus à ce sujet, mais Nous tenons par la présente à vous recommander très gracieusement et particulièrement à Dieu Tout-Puissant, etc.
Christine.

English translation (my own):

Kristina, etc.
Our especial favour, etc. Faithful men and commissioners, your letter, dated from Söderåkra rectory on February 21, has well handed to Us, together with its attachments, from which We have understood, according to the length, what has gone on since your last letter sent to Us, of the 14th, at the preliminaries of the treaty. We have particularly let the Danish commissioners' written answer to your first proposition, presented to you through the mediators, be read aloud to Us, as well as your reply thereto, and We have well taken in its contents.

Now, as the Danish response mentioned mostly contains a heap of untimely words and disputes about Our reasons and motives for the war and what has since been invaded and won by Our armies in the enemy's land, so We can see and judge nothing else than that it is well considered by you that you, at that time passing over and leaving aside all particular refutation and dispute about the causes of the war and the process, have seriously answered the Danish commissioners, and you have explained with important reasons to the King of Denmark's supposed highness and superiority in the Sound, which your answer or reply is in and of itself well written and is a source of Our gracious pleasure, as you have otherwise proceeded in the one as well as in the other towards Our good pleasure, so that We now know nothing to remind you about or to remember to you.

And although the other party is still far from a peaceful outcome, We still believe that its thoughts will incline thereto, and its unreasonably pretended highness and contrivances will in time, by means of this treaty or the continuation of the war, become somewhat less. May the Most High God grant you in good health to carry out the work, and may He second our armies with His strong arm!

We now desire to learn what the Danes will answer to your aforementioned reply and what kind of oral conference there has been in the meantime between them and the mediators about it.

Regarding the resolution We have taken on the commissioners' letter to the German treaty, which We previously mentioned in Our last letter to you, dated February 15, and which you remind Us about in your postscript, you should expect a copy of with the next post, as it is now being worked on and is not quite finished yet.

As for what else can be reported about the state of affairs in Värmland and in Dal, you can see and perceive from the attached copies of the letters and report from Major General Gustaf Stenbock, Per Lillie and Nils Assersson. We still know nothing more about it, but We hereby want to have most graciously and particularly commended you to God Almighty, etc.
Kristina.


Above: Kristina.

Kristina's letter to Axel Oxenstierna, Matthias Soop, Johan Skytte and Thure Bielke, dated February 22/March 4 (Old Style), 1645

Source:

Riksarkivet, images 351 to 352/pages 352 to 353 in Januari-Mars 1645; Riksregistraturet




The letter:

Christina etc.
Wår sÿnnerlige ÿnnest etc. Wij Hafue Trogne Män och Commissarier till den Danske Tractaten, bekommit Eder skrifvelße Vthur Söråker af den 14. Febr: Och så der aff som där Hoos fölliande Bijlagor, wäll förstådt Hvadh som sedan Edert förre till Oß af den 9. hujus, är passerat, emellan Eder och Mediatorerne, Och Huru som dhe Danske Commissarier Hafua låtit sigh emoth deße förmärckia deres Condition wara sådan, att dhe intet Kunde öfuerlefuerera någon Proposition, Vthan wille der ifrån Eder förwänta; Huarföre J och Hafue Mediatorerne till ähra, och freden till befordran, låtet dem fåå Eder förste proposition, inneHollandes den förnempste Hufuudhstridh som detta Kriget emellan Oß och dem Danske förorsakadt Hafver, begärandes sluteligen förnimma, Om Wij Kunde Hafua nogot Eder Här widh att påminna, effter som detta alt, ähr vthi samma Eder skrifuelße Vthförligen deducerat. Denne Eder Communication och Vthförlige relation öfver dedh som sålunda emellan Eder och Mediatorerne föreluppit är, Hafue Wij medh nåde förmärckt, Och låte Oß nådigest behaga Edert försichtige procedere i saken, Huilcket, såsom Wij sij alt wara dirigerat till Wår Höghetz erHollande och Stats säkerheet Och Wij Eder elliest vthi medhgifne Instruction, Hafue optäckt Eder Wår mening och intention öfuer ett och annat, Detta Helßosamma wärck concernerandes: Altså Hafue Wij nu för denne gång, intet nogot sÿnnerligit der Hoos att påminna, Vthan låte alt pro tempore widh Wåre förre resolutioner bewända, intet tviflandes, att J Edre consilia och wijdare procedere, der effter, lämpandes warde, som J sielfue der in loco dijudicera Kunne att Lända Oß och Rijket till tiänst: Åstunde allenast att förnimma, Hvadh dee danske Commissarier läre suara på be:te proposition, som J igenom Mediatorerne Hafue dom öfuerlefuerera låtit, Hvilcken Wij finne wara nervos, och tijdeligh nogh fattadt, män uthan tuifuell en Hård nött för wederparten att bijta på. Huru eliest tillståndet nu är på Wåre Grentzer i Wermelandh och Daal, och om fiendens partij, /: som deels i Sundals Häradh, och deels i Edzgäldh i Rölanda Sochn legat Hafuer :/ ännu på dee Orther logerar, eller sigh annorstädes wändt Hafuer, wette Wij nu intet nogot wist att skrifua om, effter som i denne wecka inge breff till Oß inkombne äre, Huarcken ifrån General Majoren Gr. Gustaff Steenbock, Öfuersten Wrangell eller LandzHöfdingen Oluff Stake. Vthur Götheborg skrifuer Nils Aßerßon af den 15. att fiendens folck, som ifrån Warberg och Halmstadh Hafuer giordt infall öfuer Grentzen, är så snart tijdender kom, att Öfversten Harald Stake war i Marchen åth Westergöthlandh medh sin Esquadron Rÿttare, medh Hast luppit till baka öfuer Grentzen igen, och att man nu på den ortten af ingen fiende Hörer. den 10. hujus är Skeppet Phænix Kommit ifrån Wißmar till Ÿstedh medh åthskillige pacquet breff ifrån Hamburg om tillståndet och förloppet i Tÿschlandh och andre orther, Huilcke nu i gåhr medh Grentzeposten Här ankompne äre; Och alldenstundh brefuen äre månge och i sigh sielf widlÿfftige, så Hafue Wij befallat Secreteraren Gÿllenklou att communicera Eder Extracter af dedh remarcableste, att J der af sij och förnimma måge, dedh Wåre saker stå ännu dÿ bettre der nehr vthi gode terminis den Högste Gudh secundere Wåre Wärck och consilia än ÿterligare, medh sin nådh och wällsignelße. Wij wele förmoda att om Königzmarck är Kommen, som deße anKompne adviser lÿda, inn i Holstein och fåhr conjungera sigh medh Öfversten Hellmut Wrangell, att dedh skall märckeligen förrÿckia och turbera fiendens consilier och desseiner, och Tractaten facilitera. Och wele Här medh Hafua Eder samptlig[e] Gudh etc.
Christina /..

With modernised spelling:

Kristina, etc.
Vår synnerliga ynnest, etc. Vi have, trogna män och kommissarier till den danska traktaten, bekommit Eder skrivelse utur Söråkra, av den 14 februari, och så därav som därhos följande bilagor väl förstått vad som sedan Edert förra till Oss av den 9 hujus är passerat emellan Eder och mediatorerna och hurusom de danska kommissarier hava låtit sig emot dessa förmärka deras kondition vara sådan att de inte kunde överleverera någon proposition, utan ville därifrån Eder förvänta. Varföre I ock hava, mediatorerna till ära och freden till befordran, låtit dem få Eder första proposition, innehållandes den förnämste huvudstrid som detta kriget emellan Oss och dem danska förorsakat haver, begärandes slutligen förnimma om Vi kunde hava något Eder härvid att påminna, eftersom detta allt är uti samma Eder skrivelse utförligen deducerat.

Denna Eder kommunikation och utförliga relation över det som sålunda emellan Eder och mediatorerna förelupet är have Vi med nåde förmärkt, och låte Oss nådigst behaga Edert försiktiga procedur i saken, vilket, såsom Vi se allt vara dirigerat till Vår höghets erhållande och Stats säkerhet, och Vi Eder eljest uti medgivna instruktion have upptäckt Eder Vår mening och intention över ett och annat, detta hälsosamma verk koncernerandes.

Alltså have Vi nu för denna gång inte något synnerligt därhos att påminna, utan låte allt pro tempore vid Våra förra resolutioner bevända, inte tvivlandes att I Edra consilia och vidare procedur därefter lämpandes varda, som I själva där in loco dijudicera kunna att lända Oss och riket till tjänst. Åstunde allenast att förnimma vad de danska kommissarier lära svara på bemälte proposition, som I igenom mediatorerna hava dom överleverera låtit, vilken Vi finne vara nervos och tidlig nog fattad, men utan tvivel en hård nött för vederparten att bita på.

Huru eljest tillståndet nu är på våra gränser i Värmland och Dal, och om fiendens parti (som dels i Sundals härad och dels i Eds gäll i Rölanda socken legat haver) ännu på de orter logerar eller sig annorstädes vänt haver, vete Vi nu inte något visst att skriva om, eftersom i denna vecka inga brev till Oss inkomna äro, varken ifrån generalmajoren greve Gustaf Stenbock, översten Wrangel eller landshövdingen Olof Stake.

Utur Göteborg skriver Nils Assersson av den 15 att fiendens folk, som ifrån Varberg och Halmstad haver gjort infall över gränsen, är, så snart tidender kom att översten Harald Stake var i marschen åt Västergötland med sin eskvadron ryttare, med hast lupet tillbaka över gränsen igen och att man nu på den orten av ingen fiende hör.

Den 10 hujus är skeppet Phœnix kommet ifrån Wismar till Ysted med åtskilliga paket brev ifrån Hamburg om tillståndet och förloppet i Tyskland och andra orter vilka nu igår med gränsposten här ankomna äro. Och alldenstund breven äro många och i sig själv vidlyftiga, så have Vi befallat sekreteraren Gyldenclou att kommunicera Eder extrakter av det remarkablaste, att I därav se och förnimma måge det våra saker stå ännu dy bättre där ner uti goda terminis. Den Högste Gud sekundere våra verk och consilia än ytterligare med sin nåd och välsignelse!

Vi vele förmoda att om Königsmarck är kommen, som dessa ankomna aviser lyda, in i Holstein och får konjungera sig med översten Helmut Wrangel, att det skall märkligen förrycka och turbera fiendens konsilier och dessänger och traktaten facilitera. Och vele härmed hava Eder samtlig[a] Gud, etc.
Kristina.

French translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

Christine, etc.
Nous avons, féals hommes et commissaires du traité danois, reçu votre lettre de Söderåkra du 14 février, et Nous avons bien compris, par elle et par les annexes suivantes, ce qui s'est passé entre vous et les médiateurs depuis votre dernière lettre du 9 du courant, et comment les commissaires danois ont montré que leur état contre cela était tel qu'ils ne pouvaient remettre aucune proposition, mais qu'ils voulaient l'attendre de vous. C'est pourquoi vous avez aussi, pour l'honneur des médiateurs et pour la promotion de la paix, fait recevoir votre première proposition, contenant le conflit principal le plus important que cette guerre entre Nous et les Danois a causé, désirant enfin savoir si Nous pourrions vous rappeler quelque chose à ce sujet, car tout cela est déduit en détail dans votre même lettre.

Nous avons bien voulu observer votre communication et le récit détaillé de ce qui s'est passé entre vous et les médiateurs, et Nous Nous sommes très gracieusement laissées plaire par votre conduite prudente en la matière, qui, comme Nous le voyons, est dirigée vers le bien de Notre altesse et la sécurité de l'État, et Nous vous avons par ailleurs révélé dans les instructions qui vous ont été données Notre opinion et Notre intention sur l'un et l'autre point concernant cette œuvre salutaire.

C'est pourquoi, pour l'instant, Nous n'avons rien de particulier à vous rappeler à ce sujet, mais Nous laissons tout en repos sur Nos résolutions antérieures pour le moment, ne doutant pas que vous n'arrangerez alors vos conseils et la suite de la procédure, d'une manière que vous jugerez vous-mêmes là-bas utile à Nous et au royaume. Nous voulons seulement savoir ce que les commissaires danois répondront à ladite proposition, que vous leur avez fait remettre par l'intermédiaire des médiateurs, que Nous avons trouvée énergique et faite assez tôt, mais sans aucun doute une noix difficile à mordre pour l'autre partie.

Nous ne savons rien de certain sur la situation actuelle à nos frontières dans le Varmie et le Dal, et si le groupe ennemi (qui se trouvait en partie dans le cantref de Sundal et en partie dans Eds gäll dans la paroisse de Rölanda) y loge encore ou s'il s'est dirigé ailleurs, car cette semaine Nous n'avons reçu aucune lettre, ni du général major comte Gustave Stenbock, ni du colonel Wrangel, ni du gouverneur Olof Stake.

De Gothembourg, Nils Assersson écrit le 15 que les hommes de l'ennemi, qui avaient fait une incursion à travers la frontière depuis Varberg et Halmstad, ont, dès que la nouvelle est arrivée que le colonel Hérault Stake était en marche vers le Westrogothie avec son escadron de cavaliers, rapidement repassé par la frontière et que l'on n'entend plus aucun ennemi à cet endroit.

Le 10 juin, le navire Phénix est arrivé de Wismar à Ysted avec plusieurs paquets de lettres de Hambourg sur la situation et les progrès en Allemagne et ailleurs, qui sont arrivées ici hier avec le poste frontière. Et comme les lettres sont nombreuses et détaillées en elles-mêmes, Nous avons chargé le secrétaire Gyldenclou de vous en communiquer les extraits les plus remarquables afin que vous puissiez voir et constater par elles que nos affaires se portent encore mieux là-bas. Que le Dieu Très-Haut seconde encore davantage nos travaux et nos conseils par sa grâce et sa bénédiction! 

Nous voulons supposer que si Königsmarck est venu, comme le disent ces gazettes qui arrivent, dans le Holstein et doit se lier avec le colonel Helmut Wrangel, cela renversera particulièrement les conseils et les desseins de l'ennemi et facilitera le traité. Et Nous voulons par la présente vous recommander tous à Dieu, etc.
Christine.

English translation (my own):

Kristina, etc.
Our especial favour, etc. We, faithful men and commissioners to the Danish treaty, have received your letter from Söderåkra, of February 14, and so We have well understood from it, as well as from the following appendices, what has passed between you and the mediators since your last letter to Us, of the 9th of this month, and how the Danish commissioners have shown their condition against this to be such that they could not hand over any proposition, but they have wanted to expect it from you. Wherefore you have also, for the honour of the mediators and for the promotion of peace, let them receive your first proposition, containing the most important main conflict that this war between Us and the Danes has caused, desiring finally to learn if We might have anything to remind you about in this regard, as all this is deduced in detail in your same letter.

We have graciously observed your communication and detailed relation of what has thus gone on between you and the mediators, and We most graciously let Ourself be pleased with your cautious procedure in the matter, which, as We see everything is directed to Our highness's gain and the safety of the State, and We have otherwise in the instruction given discovered to you Our opinion and intention about the one thing and the other concerning this wholesome work.

Therefore, for this time, We do not have anything particular about it to remind you about, but We let everything rest with Our previous resolutions for the time being, not doubting that you will then arrange your counsels and further procedure, in a way that you yourselves there in the place can judge will be of service to Us and the realm. We only want to discover what the Danish commissioners will respond to the said proposition, which you, through the mediators, have had them hand over, which We have found to be energetic and made early enough, but without a doubt a hard nut for the other party to bite on.

How the situation otherwise is now on our borders in Värmland and Dal, and whether the enemy's party (which was partly in Sundal hundred and partly in Eds gäll in Rölanda parish) is still lodging in those places or has turned elsewhere, We now know nothing certain to write about, because this week no letters have been received by us, neither from Major General Count Gustaf Stenbock, Colonel Wrangel, nor from Governor Olof Stake.

From Gothenburg, Nils Assersson writes on the 15th that the enemy's people, who from Varberg and Halmstad had made an incursion across the border, have, as soon as news came that Colonel Harald Stake was on the march to Västergötland with his squadron of horsemen, hurried back over the border again and that no enemy is heard now in that place.

On June 10 the ship Phoenix arrived from Wismar to Ysted with several packages of letters from Hamburg about the state and progress in Germany and other places, which arrived here yesterday with the border post. And because the letters are many and detailed in and of themselves, We have ordered secretary Gyldenclou to communicate to you the most remarkable extracts of them so that you may see and perceive from them that our affairs stand even better in good terms down there. May the Most High God second our works and counsels even more with His grace and blessing!

We want to suppose that if Königsmarck has come, as these arriving gazettes say, into Holstein and must conjugate himself with Colonel Helmut Wrangel, that it will particularly upset and disturb the enemy's counsels and designs and will facilitate the treaty. And We hereby want to have commended all of you to God, etc.
Kristina.


Above: Kristina.

Kristina's letter to Axel Oxenstierna, Matthias Soop, Johan Skytte and Thure Bielke, dated February 19/March 1 (Old Style), 1645

Source:

Riksarkivet, images 336 to 337/pages 337 to 338 in Januari-Mars 1645; Riksregistraturet





The letter:

Christina etc.
Wår sÿnnerlige ÿnnest etc. Wij Hafue Trogne Män och Commissarier till den Danske tractaten, beKommit Eder skrifuelße, daterat Söderåker den 9. Febr: medh deß bijlagor, och där aff effter längden Vthförligen förnummit Huadh som sädan Edert förre breff till Oß, af den 5. hujus, är passerat emellan Eder och Mediatorerne; såsom och Huruledes J Hafue på den determinerade congressdagen, warit till Mötes medh dhe danske Commissarier, och Huru alt då affluppit ähr, medh Hvadh mehre som vthi be:te Eder skrifuelße förmäles. Nu såsom Edert procedere Vthi förste Congressen Hafuer warit godh, och Oß Eder giorde relation där öfuer, behageligh, Jämwäl och Kiärt at förnimma att sammanKompsten således sin begÿnnelße wunnit Hafuer: Altså önske Wij att Gudh wille af Högden förläna Eder samptligh stÿrckio och gode rådh, dätta Helßesamma wärcket wäll och lÿcksambligen att Vthföra, effter som Wij intet tuifle, att J warde effter Eder Oß nogsampt beKände flijt, åhoga och försichtigheet, Wår och Fäderneslandzens tiänst och säkerheet Vthi alt j acht tagandes och sökiandes. Oß tÿcker och wäll wara, att J, till att accommodera den frantzöske Ambassadeuren och dhe Hollendske Gesandter, Hafue bewilliat att opskiuta medh Tractaten någre dagar, förmene dedh wara så mÿckit bättre för Oß, om J vnderstundom till at winna tijden, Kunde medh godh lämpa och manier tractaten widhare opskiuta, Huilcket Wij doch Eder egen dijudication och gottfinnande wele nådigest Heemstelt Hafua. Elliest faller för denne gången Oß intet nogot sÿnnerligit inn Eder i denne saak att påminna, icke Heller Hafue Wij något nÿtt eller skriffwärdigt Eder nu att communicera. Huadh ifrån Rijga skrifues och för 3. dagar sädan dädan effter Här anKommit är, dedh Hafue J aff bijlagan vnder Litera A. att sij, och aff Lit. B. och C. Huadh General Majoren Göstaff Stenbock, så och Nils Aßerßon skrifua om tillståndet neder j Wästergöthlandh. Wij Hafue fuller låtit gåå Order dijt neder och befallat, att dhe Troupper som Wij där Hän förordnadt Hafue, skole all möijeligh flijt anwända att Conjungera sigh medh Hast, och vnder General Majorens H:r Stenbocks Commando, cooperera att brÿta fiendens dessein och föreHafuande, och befreda Landet; wele förmoda att om Huar sin skÿldigheet tilfÿllest, dett fienden då skall fatta een streck, och wända sigh åth Norrige igen, effter som Han allredo, som Stenbocken skrifuer, är gången in på daal och sigh logerat i Edz gäldh, att wara så mÿckit närmare till at gåå öfuer åth Norrige igen. Och wele Härmedh Hafua Eder etc.
Christina /..

With modernised spelling:

Kristina, etc.
Vår synnerliga ynnest, etc. Vi have, trogna män och kommissarier till den danska traktaten, bekommit Eder skrivelse, daterad Söderåkra den 9 februari, med dess bilagor och därav efter längden utförligen förnummit vad som sedan Edert förra brev till Oss, av den 5 hujus, är passerat emellan Eder och mediatorerna, såsom ock huruledes I hava på den determinerade kongressdagen varit till mötes med de danska kommissarier och huru allt då avluppet är, med vad mera som uti bemälte Eder skrivelse förmäles.

Nu såsom Edert procedur uti första kongressen haver varit god och Oss Eder gjorda relation däröver behaglig, jämväl ock kärt att förnimma att sammankomsten således sin begynnelse vunnit haver, alltså önske Vi att Gud ville av höjden förläna Eder samtlig styrko och goda råd, detta hälsosamma verket väl och lycksamligen att utföra, eftersom Vi inte tvivle att I varda, efter Eder Oss nogsamt bekände flit, åhåga och försiktighet, Vår och Fäderneslandsens tjänst och säkerhet uti allt iakttagandes och sökandes.

Oss tycker ock väl vara att I, till att ackommodera den fransyske ambassadören och de holländska gesanter, hava beviljat att uppskjuta med traktaten några dagar. Förmene det vara så mycket bättre för Oss om I understundom, till att vinna tiden, kunde med god lämpa och maner traktaten vidare uppskjuta, vilket Vi dock Eder egen dijudikation och gottfinnande vele nådigst hemställt hava.

Eljest faller för denna gången Oss inte något synnerligt in Eder i denna sak att påminna, icke heller have Vi något nytt eller skrivvärdigt Eder nu att kommunicera. Vad ifrån Riga skrivs och för 3 dagar sedan dädanefter här ankommet är, det hava I av bilagan under littera A att se och av litteris B och C.

Vad generalmajoren Gustaf Stenbock, så ock Nils Assersson skriva om tillståndet neder i Västergötland, Vi have fuller låtit gå order dit neder och befallat att de troppar som Vi därhän förordnat have skole all möjlig flit använda att konjungera sig med hast och under generalmajorens herr Stenbocks kommando kooperera att bryta fiendens dessäng och förehavande och befreda landet. Vele förmoda att om var sin skyldighet tillfyllest, det fienden då skall fatta en streck och vända sig åt Norge igen, eftersom han allaredo, som Stenbocken skriver, är gången in på Dal och sig logerat i Eds gäll, att vara så mycket närmare till att gå över åt Norge igen. Och vele härmed hava Eder, etc.
Kristina.

French translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

Christine, etc.
Notre faveur spéciale, etc. Nous avons reçu, féals hommes et commissaires du traité danois, votre lettre datée de Söderåkra du 9 février, avec ses annexes, et donc, selon la longueur, Nous avons parfaitement compris ce qui s'est passé depuis votre dernière lettre à Nous, du 5 du courant, entre vous et les médiateurs, ainsi que comment vous avez rencontré les commissaires danois le jour fixé du congrès et comment tout s'est passé alors, ainsi que ce qui est mentionné d'autre dans votre lettre.

Or, comme votre procédure au premier congrès a été bonne et que votre rapport à ce sujet Nous a été agréable, ainsi qu'il Nous importe aussi d'apprendre que le rassemblement a ainsi gagné son commencement, Nous souhaitons que Dieu vous accorde d'en haut à tous la force et les bons conseils pour que vous puissiez mener à bien et avec bonheur cette œuvre salutaire, car Nous ne doutons pas que, conformément à votre diligence, à votre soin et à votre prudence que Nous connaissons suffisamment, vous observerez et rechercherez en tout Notre service et Notre sécurité et ceux de la Patrie.

Il Nous semble aussi que vous devriez, pour accommoder l'ambassadeur de France et les envoyés hollandais, accorder un ajournement du traité de quelques jours. Nous pensons qu'il serait bien plus avantageux pour Nous que, de temps à autre, pour gagner du temps, vous puissiez, avec une bonne opportunité et de bonnes manières, ajourner encore le traité, ce que Nous avons cependant gracieusement accepté selon votre propre jugement et votre propre discrétion. 

Au reste, pour l'instant, rien de spécial ne Nous vient à l'esprit à ce sujet pour vous rappeler, et Nous n'avons rien de nouveau ou de digne d'être écrit à vous communiquer maintenant. Ce qui est écrit de Riga et qui est arrivé ici il y a trois jours, vous pouvez le voir dans l'annexe sous la lettre A et dans les lettres B et C.

Comme l'écrivent le général de division Gustave Stenbock et Nils Assersson à propos de la situation dans la Westrogothie, Nous avons certainement envoyé des ordres là-bas et ordonné que les troupes que Nous avons déployées là-bas fassent tout leur possible pour se regrouper avec diligence et coopérer sous le commandement du major général Stenbock pour briser les desseins et les intentions de l'ennemi et libérer ce pays. Nous voulons supposer que si chacun agit conformément à ses obligations, l'ennemi tracera alors une ligne et se tournera à nouveau vers la Norvège, comme il est déjà entré, comme l'écrit Stenbock, à Dal et logé à Eds gäll, de manière à être beaucoup plus près de se tourner à nouveau vers la Norvège. Et Nous voulons par la présente vous avoir recommandé, etc.
Christine.

English translation (my own):

Kristina, etc.
Our especial favour, etc. We have, faithful men and commissioners to the Danish treaty, received your letter, dated Söderåkra on February 9, with its appendices, and therefore, according to the length, We have fully understood what has happened since your last letter to Us, of the 5th of this month, between you and the mediators, as well as how you have on the determined day of the congress met with the Danish commissioners and how everything went then, along with what else is mentioned in your letter.

Now, as your procedure in the first congress has been good and your relation about it has been pleasant to Us, as well as that it is also important to Us to learn that the gathering has thus won its beginning, so We wish that God will from on high grant you all strength and good advice so as to this carry out this wholesome work well and happily, for We do not doubt that, in accordance with your diligence, care and caution that are sufficiently known to Us, you will observe and seek Our and the Fatherland's service and security in everything.

It also seems to Us that you, in order to accommodate the French ambassador and the Dutch envoys, should grant the postponement of the treaty for a few days. We think it would be so much better for Us if occasionally, in order to gain time, you could, with good opportuneness and manners, further postpone the treaty, which, however, We have graciously accommodated at your own judgment and discretion.

For the rest, for this time, nothing special occurs to Us in this matter to remind you about, nor do We have anything new or worth writing to communicate to you now. What is written from Riga and which arrives here 3 days ago, you can see from the appendix under letter A and from letters B and C.

As Major General Gustaf Stenbock and Nils Assersson write about the state of affairs down in Västergötland, We have certainly sent orders down there and ordered that the troops We have deployed there should use all possible diligence to conjugate themselves with haste and to cooperate under the command of Major General Lord Stenbock to break the enemy's designs and intentions and liberate that land. We want to suppose that if everyone acts in accordance with his obligation, the enemy will then draw a line and turn to Norway again, as he has already, as Stenbock writes, entered Dal and lodged in Eds gäll, so as to be so much closer to turn to Norway again. And We hereby want to have commended you, etc.
Kristina.


Above: Kristina.

Wednesday, September 25, 2024

Kristina's letter to the mayor and Council of Norrköping, concerning the German congregation, dated March 22/April 1 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 204/205 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv


The letter (copy):

Christina Alexandra.
Wår Nådige ÿnnest medh Gudh Allsmächtigh tillförnde. Aldenstundh Wij gerna see skulle, trogne Vndersåthare, Præsident sampt Borgemestare och Rådh i Norköping, deth J icke längre vppehålle Tÿske Meenigheeten hersammastedhes medh swar vppå deth bref, som dhe, angående dheras angelegenheet, nu nÿligen ifrån Kongl. Regeringen i Stockhollm till Eder Sigh förskaffat hafwe; Hwarförre är Wår Nådige willie, deth J vthi samma Saak forderligst resolvere, affattandes såledhes derå Eder genswar, som Wårt Nådige förtroende till Eder deröfwer rättat är; Befallandes Wij Eder i deth öfrige Gudz beskÿdd, och förblifwe Eder medh all Kongl. Nåde bewågne. Datum Norköping den 22. Martij 1661 ./.
Christina Alexandra.
J: Stropp

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Vår nådiga ynnest med Gud Allsmäktig tillförne. Alldenstund Vi gärna se skulle, trogna undersåtare, president samt borgmästare och Råd i Norrköping, det I icke längre uppehålle tyska menigheten härsammastädes med svar uppå det brev som de, angående deras angelägenhet, nu nyligen ifrån Kungliga Regeringen i Stockholm till Eder sig förskaffat have; varföre är Vår nådige vilje det I uti samma sak forderligst resolvere, avfattandes således därå Eder gensvar som Vårt nådiga förtroende till Eder däröver rättat är; befallandes Vi Eder i det övriga Guds beskydd, och förblive Eder med all kungliga nåde bevågna. Datum Norrköping, den 22 martii 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Notre gracieuse faveur auprès de Dieu Tout-Puissant. Comme Nous voudrions voir, féals sujets, président, bourguemaître et conseil de Norrköping, que vous ne retardiez plus la congrégation allemande d'ici avec une réponse à la lettre qu'ils ont récemment reçue de la régence royale de Stockholm au sujet de leur affaire, c'est pourquoi Nous voulons gracieusement que vous vous occupiez très rapidement de la même affaire, rédigeant ainsi votre réponse comme Notre gracieuse confiance en vous y est dirigée; Nous vous recommandons pour le reste à la protection de Dieu et restons bien disposés envers vous avec toute la grâce royale. Norrköping, le 22 mars 1661.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
Our gracious favour with God Almighty. Because We would gladly see, faithful subjects, President and Mayor and Council in Norrköping, that you no longer hold up the German congregation here with an answer to the letter that they have recently received from the Royal Regency in Stockholm to you regarding their affair, it is therefore Our gracious will that you resolve most promptly in the same matter, thus drafting your reply as Our gracious confidence in you is directed thereto; We commending you for the rest to God's protection and remaining well-inclined to you with all royal grace. Norrköping, March 22, 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.

Kristina's letter to Henrik Broberg, ordering him to give Louis de Geer the Younger two pairs of pieces of iron weighing eight ship-pounds, dated March 21/31 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 204 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv


The letter (copy):

Christina Alexandra.
Aldenstundh Wij bewilliat hafwa, troo tiänare och Tullförwallter Hinrich von Brobergen, deth H. Lovijs de Geer må Tullfri åth Hollandh afskeppa Twå par Små swarfwade Järn Stÿcken, tillsammans af Åtta Skeppundh Wicht, hwilke Han till Sin recreation vppå Sitt Huuß i Hållandh att bruka ärnar; Hwarförre är hermedh Wår befallningh, deth J dhesse Twå par Järn Stÿcken såledhes oturberat passera låthe. Datum Norköping den 21. Martij 1661 ./.
Christina Alexandra.
J: Stropp

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Alldenstund Vi beviljat have, tro tjänare och tullförvaltare Henrik von Brobergen, det herr Louis de Geer må tullfri åt Holland avskeppa två par små svarvade järnstycken tillsammans av åtta skeppund vikt, vilka han till sin rekreation uppå sitt hus i Holland att bruka ärnar, varföre är härmed Vår befallning det I dessa två par järnstycken således oturberat passera låte. Datum Norrköping, den 21 martii 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

Dutch translation (my own):

Christina Alexandra.
Aangezien Wij, trouwe dienaar en douane-administrateur Henrik von Brobergen, hebben toegestaan dat de heer Louis de Geer twee paar kleine stukken gedraaid ijzer, samen acht scheepsponden wegend, die hij gebruikt voor zijn ontspanning in zijn huis in Holland, tolvrij naar Holland mag verschepen, bevelen Wij u daarom en hierbij dat u deze twee paar stukken ijzer ongestoord laat passeren. Norrköping, 21 maart 1661.
Christina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Parce que Nous avons accordé, féal serviteur et administrateur des douanes Henri von Brobergen, que M. Louis de Geer peut expédier en Hollande sans frais de douane deux paires de petites pièces de fer tournées, pesant ensemble huit skeppunds, dont il se sert pour ses loisirs dans sa maison en Hollande, Nous vous ordonnons par conséquent de laisser passer ces deux paires de pièces de fer sans les incommoder. Norrköping, le 21 mars 1661.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
Whereas We have granted, faithful servant and customs administrator Henrik von Brobergen, that Mr. Louis de Geer may ship toll-free to Holland two pairs of small pieces of turned iron, together weighing eight ship-pounds, which he uses for his recreation at his house in Holland, it is therefore and hereby Our command that you let these two pairs of iron pieces thus pass undisturbed. Norrköping, March 21, 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.


Above: Louis de Geer the Younger.

Kristina's letter to governor general Seved Bååth, ordering him to pay Count Claes Tott 6,000 riksdalers of Öland and Gotland stone, dated March 21/31 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 204 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv


The letter (copy):

Christina Alexandra.
Aldenstundh Jagh migh påminner troo Man Skattmestare och General Gouverneur Wälborne Her Sevedh Bååt, deth ingen fullkombligh Anordning af migh gifwen är, till bethalningen af dhe 22000 RD:r, som RikzRådet Grefwe Clas Todt ännu af migh att prætendera hafwer, vthan Honom i så måtto een Assignation af 6000. RD:r än åtherstå och restera; Alltderförre är hermedh Min Nådige willie, deth J Honom dhesse Sex Tusende Rikzdahler medh Ölandz- och Gottlandh Steen, effter handen förnöija och bethala låthe. Befallandes Eder i deth öfrige Guds beskÿdd, till all Sielfbegärligh wälgång. Datum Norköping den 21. Martij 1661 ./.
Christina Alexandra.
J: Stropp

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Alldenstund Jag Mig påminner, tro man, skattmästare och generalguvernör, välborne herr Seved Bååth, det ingen fullkomlig anordning av Mig given är till betalningen av de 22,000 riksdaler som riksrådet greve Claes Tott ännu av Mig att pretendera haver, utan honom i så måtto en assignation av 6,000 riksdaler än återstå och restera, alltdärföre är härmed Min nådiga vilje det I honom dessa sex tusende riksdaler med Ölands- och Gotlandsten efter handen förnöja och betala låte; befallandes Eder i det övriga Guds beskydd, till all självbegärlig välgång. Datum Norrköping, den 21 martii 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Parce que je me rappelle, féal homme, trésorier et gouverneur général, le bien né sieur Seved Bååth, que je n'ai pas encore pris de dispositions complètes pour le paiement des 22 000 riksdalers que le conseiller comte Claude Tott prétend encore avoir de moi, mais il lui reste encore une assignation de 6 000 riksdalers, c'est donc et par la présente ma gracieuse volonté que vous lui fassiez payer ces six mille riksdalers avec la pierre d'Ölande et de Gotlande; vous recommandant pour le reste la protection de Dieu, à toute la prospérité désirable. Norrköping, le 21 mars 1661.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
Because I remind myself, faithful man, treasurer and governor general, well-born Lord Seved Bååth, that no complete arrangement has been given by me for the payment of the 22,000 riksdalers that the councilman Count Claes Tott still claims to have from me, but there is an assignation to the extent of an assignation of 6,000 riksdalers still remaining to him, it is therefore and hereby my gracious will that you let him be paid these six thousand riksdalers with the Öland and Gotland stone; commending you for the rest of God's protection, to all desirable prosperity. Norrköping, March 21, 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.


Above: Claes Tott.


Above: Seved Bååth.