Tuesday, November 16, 2021

Kristina's signed letter to Prince Honoré II of Monaco, dated June 17/27 (New Style), 1656

Sources:

Prince's Palace of Monaco on Facebook


Ett bref från Christina Alexandra, article in Historisk tidskrift, fjortonde årgången: 1894, pages 261 to 262, published by the Swedish Historical Union through Emil Hildebrand, 1894


Svenska litteraturhistorisk bibliografi intill år 1900, page 126, by Tore Hagström and edited by the Swedish Literature Society (Svenska Litteratursällskapet), 1964; courtesy of the Swedish Literature Society (Svenska Litteratursällskapet) via Litteraturbanken.se:




"Då konung Oskar II under sin resa till Rivieran d. 13 maj 1894 aflade ett besök i Monaco, egnade han sin uppmärksamhet äfven åt det därvarande furstliga arkivet, och då han där fann ett bref från drottning Kristina till dåvarande fursten af Monaco, Honoré II, lät han däraf taga en afskrift och förärade denna åt riksarkivet. Brefvet är af följande lydelse...

Detta bref tillhör den näst intåget i Rom mest lysande episoden af Kristinas utländska historia: hennes första resa till Frankrike 1656. Hon säger i brefvet, att hon ville besöka konungen af Sverige för att ordna sina affärer (hvilka kommit i olag genom Sveriges polska krig), och att hon ämnade taga vägen genom Frankrike. Hvad som förde henne till Frankrike, var dock icke blott önskan att se landet och aflägga besök vid dess hof, utan äfven politiska syften: hon umgicks med planer än att uppträda såsom fredsstiftarinna mellan Frankrike och Spanien, än att föra en fransk här till Neapel och fråntaga Spanien detta land. Liksom man i Frankrike åt henne tillrustade det mest festliga mottagande, så gjorde påfven allt för att göra hennes ditresa angenäm: han ställde fyra präktigt utrustade galèrer till hennes förfogande för sjöfärden. Men då hon i följd af stormigt väder eller turkiska korsarers anfall kunde blifva nödgad att anlöpa hamn på vägen, skref hon till fursten af Monaco, till genuesiska styrelsen och kanske flere med anhållan att i fall af behof få taga sin tillflykt till deras hamnar. Genua skickade henne till mötes sändebud med skänker, men undanbad sig besöket, emedan drottningen kom ifrån det af smittosam sjukdom hemsökta Rom. Hvad fursten af Monaco svarat på drottningens begäran, är icke bekant, men hon synes icke ha varit i behof af hans gästfrihet eller gjort bruk däraf utan begifvit sig direkt till Marseille. Här fick hon landstiga utan karantän och mottogs med stora festligheter, hvilka sedan fortgingo under hela hennes resa genom Frankrike och nådde sin höjdpunkt genom det lysande intåget i Paris d. 8 Sept. 1656."

"When King Oscar II visited Monaco during his journey to the Riviera on May 13, 1894, he also paid his attention to the princely archives there, and when he found a letter there from Queen Kristina to the then Prince of Monaco, Honoré II, he had a copy made of it and presented it to the Swedish National Archives. The letter reads as follows...

This letter belongs to the second most brilliant episode of Kristina's foreign history after her entry into Rome: her first journey to France in 1656. She says in the letter that she wanted to visit the King of Sweden so as to arrange her affairs (which had been disrupted by Sweden's Polish war), and that she intended to take the route through France. What brought her to France, however, was not only the desire to see the country and pay a visit to its court, but also political purposes: she was occupied with plans to act as a peacemaker between France and Spain, or to lead a French army to Naples and deprive Spain of this country. Just as the most festive reception was prepared for her in France, so the Pope did everything to make her journey there pleasant: he placed four splendidly equipped galleys at her disposal for the sea voyage.

But if, as a result of stormy weather or attacks by Turkish corsairs, she might be forced to call at a port on the way, she wrote to the Prince of Monaco, to the Genoese government and perhaps several others with the request that in case of need she might be allowed to take refuge in their ports. Genoa sent envoys to meet her with gifts, but declined the visit, because the Queen came from Rome, which was ravaged by contagious disease. What the Prince of Monaco replied to the Queen's request is not known, but she seems not to have been in need of his hospitality or to have made use of it, but went directly to Marseilles. Here she was allowed to land without quarantine and was received with great festivities, which then continued throughout her journey through France and reached their climax with her brilliant entry into Paris on September 8, 1656."

The letter:

Monsieur mon Cousin, Ayant fait dessein d'aller trouuer le Roy de Süede pour donner ordre a mes affaires, i'ay résolu de passer par la france, et en ay donné aduis au Roy, et a Monsieur le Cardinal Mazarin. Je prie V. A. de me faire la faueur de me receuoir dans Monaco en cas qu'il m'arriuast quelque accident sur la mer qui m'obligeast a m'y retirer, et de m'enuoyer promptement sa responce là dessus parceque ie Veux partir d'icy le plustost qu'il me sera possible acause de la necessité de mes affaires, et de peur que la peste qui n'est pas encor a Rome n'y arriue auec les chaleurs. Pour les responces de la france ie ne les attendray pas icy, car outre que cela seroit trop long, c'est que ie ne doute pas qu'elle ne m'accorde ce que ie desire. Je seray fort obligee a V. A. de ceste courtoisie et cercheray les occasions le luy en tesmoigner mes ressentimens, et de luy faire cognoistre que je suis
Monsieur mon Cousin
Vostre tres-affectionnee Cousine et Amie
Christine Alexandra
A Rome ce
27 Juin 1656

The transcript of the letter given in the magazine article:

Monsieur mon cousin, ayant fait dessein d'aller trouver le Roy de Suède pour donner ordre à mes affaires, j'ai resolu de passer par la France et en ay donné advis au Roy et à Monsieur le Cardinal Mazarin. Je prie V. A. de me faire la faveur de me recevoir dans Monaco en cas qu'il m'arrivast quelque accident sur la mer qui m'obligeast à m'y retirer et de m'envoyer promptement sa response là dessus, parceque je veux partir d'icy le plus tost qu'il me sera possible à cause de la nécessité de mes affaires et de peur que la peste, qui n'est pas encor à Rome, n'y arrive avec les chaleurs. Pour les responses de la France, je ne les attendray pas icy, car, outre que cela seroit trop long, c'est que je ne doute pas qu'elle ne m'accorde ce que je desire. Je seray fort obligée à V. A. de ceste courtoisie et cercheray (!) les occasions le luy en tesmoigner mes ressentimens et de luy faire cognoistre que je suis
Monsieur mon cousin
Vostre très affectionnée cousine et amie
Christine Alexandra
A Rome ce
27 juin 1656.

With modernised spelling:

Monsieur mon cousin, ayant fait dessein d'aller trouver le roi de Suède pour donner ordre à mes affaires, j'ai résolu de passer par la France et en ai donné avis au roi et à monsieur le cardinal Mazarin. Je prie Votre Altesse de me faire la faveur de me recevoir dans Monaco en cas qu'il m'arrivât quelque accident sur la mer qui m'obligeât à m'y retirer et de m'envoyer promptement sa réponse là-dessus, parce que je veux partir d'ici le plus tôt qu'il me sera possible à cause de la nécessité de mes affaires et de peur que la peste, qui n'est pas encore à Rome, n'y arrive avec les chaleurs. Pour les réponses de la France, je ne les attendrai pas ici, car, outre que cela serait trop long, c'est que je ne doute pas qu'elle ne m'accorde ce que je désire. Je serai fort obligée à Votre Altesse de cette courtoisie et chercherai les occasions le lui en témoigner mes ressentiments et de lui faire connaître que je suis,
Monsieur mon cousin,
Votre très affectionnée cousine et amie
Christine Alexandra.
A Rome ce
27 juin 1656.

Swedish translation (my own):

Monsieur min kusin, efter att ha planerat att gå och finna Kungen av Sverige för att ge befallning för mina affärer, har jag bestämt mig för att gå genom Frankrike och har meddelat Kungen och Monsieur kardinal Mazarin. Jag ber Ers Höghet att göra mig den tjänst att ta emot mig i Monaco om någon olycka skulle hända mig till sjöss, vilket skulle tvinga mig att vistas där och att skicka mig Ert svar prompt därtill, ty jag vill lämna härifrån som snart som möjligt på grund av nödvändigheten av mina affärer och av rädsla för att pesten, som ännu inte är i Rom, kommer ändå dit med värmen. När det gäller svaren från Frankrike, vill jag inte vänta på dem här, ty förutom att det skulle ta för lång tid har jag ingen tvekan om att det kommer att ge mig vad jag vill ha. Jag kommer att vara mycket förbunden till Ers Höghet för denna artighet och kommer att söka möjligheter att visa Er min tacksamhet och att låta Er veta att jag är,
Monsieur min kusin,
Er mycket tillgivna kusine och vän
Kristina Alexandra.
Rome, den
27 juni 1656.

English translation (my own):

Monsieur my cousin, having made plans to go and find the King of Sweden to give order to my affairs, I have resolved to go through France and have given notice to the King and to Monsieur Cardinal Mazarin. I beg Your Highness to do me the favour of receiving me in Monaco in the event that some accident should happen to me at sea, which would oblige me to retire there and to send me promptly your reply thereto, for I want to leave here as soon as possible because of the necessity of my affairs and for fear that the plague, which is not yet in Rome, will arrive there with the heat. As for the answers from France, I will not wait for them here, because, apart from the fact that it would take too long, I have no doubt that she will give me what I want. I will be greatly obliged to Your Highness for this courtesy and will seek opportunities to show you my gratitude and to let you know that I am,
Monsieur my cousin,
Your very affectionate cousin and friend
Kristina Alexandra.
Rome, this
27 June 1656.


Above: Kristina.


Above: Prince Honoré II of Monaco.

Note: In accordance with the nobility's ideals in the early modern era, kings and queens considered themselves siblings; when talking to someone of a lower rank than their own, they would refer to that person as "my cousin", regardless of whether or not they were related.

Wednesday, November 10, 2021

Erik Sparre's letter to Per Brahe, dated June 23, 1660

Source:

Ur Per Brahes brefvexling: Bref från och till Per Brahe, volume 1, page 167, published by K. K. Tigerstedt and J. C. Frenckell & Son, 1880


The letter:

Att E. E. jag med denna min tjenstvänligaste skrifvelse besöker, förorsakar mig brefvisare assessoren Mons:r Rålambstjerna, hvilken ibland andra sina privatärenders förrättande hos H. K. M:t drottningen och högl. Kongl. regeringen i underdånig ödmjukhet att andraga, hafver hos E. E. en befordran om ett saltbruk att ansöka, och fördenskull af mig en recommendation till E. E. begärt; hvilket ärende förnämligast är, att H. M:t Drottning Christina (såsom jag mig hafver låtit underrätta) skall be:de assessor jemte någre andre främmande hafva efterlåtit och nådigst privilegierat att uptaga och anställa här i Finland ett saltbruk, som de ock skola hafva påbegynt, men emedan de främmande sådant intet hafva velat fullfölja, hafver Rålambstjerna det allena sig icke kunnat upptaga och verkställa med mindre han dertill allena blefve privilegierad. Och fördenskull nu till sådant att få tillstånd, söker alltså såsom jag icke tviflar, att E. E. sig väl skall låta behaga, der ett sådant nyttigt verk å denna orten kunde tillbörligen anställas, och gerna se att det uti sådan god estat och flor måtte bringas, växa och tilltaga, som man med tiden kunde förmoda icke allenast denna landsorten till ringa uppkomst, utan ock hela vårt käre fädernesland till märkelig fromma, nytta och gagn vara och lända. Alltså gör jag mig ock der utöfver desto större förhoppning och E. E. dristigare uppå be:de assessors vägnar ansöker att E. E. honom uti denne sin begäran deferera väl behaga låter. — —


Above: Kristina.

Jakob Törnsköld's letter to Per Brahe, dated June 6/16, 1651

Source:

Ur Per Brahes brefvexling: Bref från och till Per Brahe, volume 1, page 55, published by K. K. Tigerstedt and J. C. Frenckell & Son, 1880


The letter:

E. G. N:s tvenne skrifvelser sub datis den 8 och 22 maj nästförlidne äro mig väl inhändigade. Hvad den förra anlangar, angående landböndernes motvillighet emot deras herrar och husbönder, så hafver jag sådant, emedan jag icke sjelf såsom E. G. N. befaller, fick tillfälle, låtit det genom sekreteraren Silfverstierna berätta och andraga hos H. K. M:t och gaf H. K. M:t derpå strax befallning att landshöfdingarne skulle utan uppskof begifva sig till sina landshöfdingedömen. Jag hafver ock talt med sekret. uti kansliet, att der någre komma, som sig hos H. K. M:t besvära, det dem då behörigen må svar gifvas. — På det andra brefvets innehåll hafver jag än icke någon resolution fått; jag hafver talt med rikskammarråd och isynnerhet med herr Seved Bååt derom; de sade sig icke hafva vist deraf, att något skulle vara öfverskrifvet till E. G. N. det knektarne skulle hemman inrymmas och vela vidare tala med H. K. M:t derom och taga resolution så deröfver som de andra ärender E. G. N. hafver uti be:de sin skrifvelse förmält. Staten lofvade h:r Seved Bååt att skola blifva färdig nu tillkommande vecka, men hvad medel och anordning som göras till att ersätta defecten med, kan jag icke veta. Somlige mena, att det lärer brista för alla betjente halfparten, så väl här i Sverige som annorstädes, dock kan jag detta icke för vist veta, huru derom blifver. Med grefve Gustaf hafver jag talt om de ryttarehemman, som ränta öfver 30 dlr. s m:t, såsom ock om de smärre hemman, som icke ränta till 30 dlr och fördenskull äro dem andra tillagde, ehuruväl dels kunna finnas, som hafva så god lägenhet, för det ena kunde uppehållas rusttjenst. Grefve Gustaf gaf mig intet annat svar, än att han allaredan hafver H. K. M:ts resolutioner uti ett och annat, som angår munstringen. Uti krigscollegio hafver jag än icke kunnat andragat, efter ingen hafver varit der på några dagar tillstädes. — —


Above: Kristina.

Note: Greve Gustaf = Gustaf Adolf Leyenhaupt.

Jakob Törnsköld's letter to Per Brahe, dated May 9/19, 1651

Source:

Ur Per Brahes brefvexling: Bref från och till Per Brahe, volume 1, page 54, published by K. K. Tigerstedt and J. C. Frenckell & Son, 1880


The letter:

— — Nu hafver jag förnummit, som h:r Seved Bååt mig berättade, att H. K. M:t hafver nödigt befunnit, det E. G. N. förblifver uti Finland än på någon tid för mönstringens skull. — —


Above: Kristina.

Jakob Törnsköld's letter to Per Brahe, dated May 2/12, 1651

Source:

Ur Per Brahes brefvexling: Bref från och till Per Brahe, volume 1, page 53, published by K. K. Tigerstedt and J. C. Frenckell & Son, 1880


The letter:

— — Med h:r Seved Bååt hafver jag talt om ersättandet af defecten uti den finska staten, efter E. G. N:s gjorde förslag af store tullen och Österbottens räntorne, men hvad tullen anlangar fick jag ringa förtröstning, efter på den voro allaredan längesedan gjorde anordningar, och synes fuller att uti kammaren kan intet göras deruti någon förändring med mindre än H. K. M:t gifver expresse order och befallning derom; der E. G. N. för den skull behagade skrifva H. K. M:t derom till, tviflar jag intet att man ju något nå och erhålla kunde. Om E. G. N:s öfverkomst hitåt hafver jag icke något visst förnummit, huru H. K. M:t är sinnad, anten att E. G. N. der längre förblifver eller varder hit kallad. H:r Seved Bååt lofvade att vela skrifva E. G. N. derom till; så mycket hafver jag förmärkt att man hafver förväntat E. G. N. eftersom en och annan af herrarne hafver frågat af mig om E. G. N. var snart ankommandes och åstundas E. G. N:s närvarelse af många. — —


Above: Kristina.

Erik Oxenstierna's letter to Per Brahe, dated May 2, 1650

Source:

Ur Per Brahes brefvexling: Bref från och till Per Brahe, volume 1, page 51, published by K. K. Tigerstedt and J. C. Frenckell & Son, 1880


The letter:

— — Uppå H. K. M:ts — — nådigste resolution om licentfriheten på spanmålen för de finske strandbönderne och den tillsägelse min Högtärade Käre Herr fader dem derpå gjort hafver, ankommer nu dageligen temmelig myckenhet af almogen i Finland med allehanda små varor, som der i landet falla, och söka här att uppköpa säd, hvilken de ock licentfritt på högt berörde skrifvelser utbekomma. Men förmena derhos, som vore dem icke allenast licentfrihet på spanmålen utan ock på de varorne, som de hit öfver med sig bringa kunde, förstånden, samt ock frihet hafva att öfverföra salt härifrån, beropandes sig i detta på min H. K. H:s tillsägelse. Men såsom jag ännu ingen resolution om desse tvenne puncterne sett hafver, utan fast mera sådant express vara förbudet; alltså tillstädjer jag dem, som billigt, fuller utförsel af spanmålen och den tullfri; men för sina varor, som de hit föra, måste de tulla, såsom ock intet salt härifrån med sig bringa, förr än jag några order deröfver bekommer. Skulle min H. K. H. någon resolution mig intet kunnig häröfver hafva, beder jag hörsamligen han ville den samma med mig communicera, då jag som billigt mig derefter skickar och regulerar. Uti det öfriga hafver jag redan nere i staden hos några mig erkundigat, om icke någon med en spanmåls post öfver till Åbo och Helsingfors på min H. K. H:s begäran segla ville, men ännu intet erfarit någon dertill vilja förstå, utan tvifvel för det höga spanmålspriset på denna ort är, helst så länge ännu af ingen hämning utur Sverige höres. Jag gör yttermera min yttersta flit någon dertill att öfvertala och skrifver min H. K. H. svar med nästa lägenhet. — —


Above: Kristina.


Above: Karl Gustav.


Above: Erik Oxenstierna.


Above: Per Brahe.

Axel Sparre's letter to Per Brahe, dated November 12, 1649

Source:

Ur Per Brahes brefvexling: Bref från och till Per Brahe, volume 1, page 46, published by K. K. Tigerstedt and J. C. Frenckell & Son, 1880


The letter:

— — Förhåller jag E. G. N. härmed tjenstligen icke, E. G. N:s skrifvelse, daterad Åbo den 24 september, vara mig uti nästförlidne månad väl inhändigad, hvarutinnan E. G. N. begärer, jag ville så vida hos H. K. M:t begå, att E. G. N. måtte blifva efterlåtet ett par elgar att skjuta in uppå Åland. Denne E. G. N:s begäran till ett tjenstligt följe hafver jag H. K. M:t sådant föredragit, och den gunstiga resolution nått, det E. G. N:s begäran skall nådgunstligen efterlåten vara. Hvarföre och enär E. G. N. behagar samma elgar att fälla låta, skall sådant E. G. N. fritt stånda — —


Above: Kristina.

Jakob Törnsköld's letter to Per Brahe, dated May 11, 1649

Source:

Ur Per Brahes brefvexling: Bref från och till Per Brahe, volume 1, page 45, published by K. K. Tigerstedt and J. C. Frenckell & Son, 1880


The letter:

— — E. G. N. kan jag underdånigst ej förhålla, det jag ankom hit till staden förleden onsdag och öfverlevererade i går H. K. M:t E. G. N:s mig medgifna skrifvelse, och sedan H. K. M:t hade den igenom läst, frågade H. K. M:t först om E. G. N:s helsa och lifs disposition och sedan om den landsortens tillstånd. Jag berättade uti all underd. att E. G. N. hafver fuller nu denna vår under tiden varit med någon opasslighet beladad, men nu vid min afresa var vid god helsa och välmåga; landsens tillstånd föredrog jag, såsom E. G. N. nådigst mig derom underrättade, att förlidne årsväxten hafver varit mycket svag och finnes stort armod på landet; spanmålen stiger högt och blifver fast dyr; låter sig ock nu anse, för mycken väta och continuerligt regn, som fast all denne tiden bortåt hafver fallit, till missväxt och oår. Vidare att berätta förhindrades jag eftersom en af de romerske abgesanterne kom och begärde att städias till audience hos H. K. M:t — —


Above: Kristina.

Seved Bååth's letter to Per Brahe, dated January 12, 1649

Source:

Ur Per Brahes brefvexling: Bref från och till Per Brahe, volume 1, page 43, published by K. K. Tigerstedt and J. C. Frenckell & Son, 1880


The letter:

E. E:s bref af den 29 november är mig tillhandakommet, hvaraf jag förnimmer E. E:s stora besvär vid den staten, som förorsakar sig af den deficit der är, och att E. E:s högt åstundade att en god del af licenterne af tillkommande vår måtte blifva till be:de stat anordnad att uppfylla bemälde deficit med. Denne E. E:s åstundan hafver sina goda skäl och kan framdeles väl fullgöras, eftersom jag ock har talt med H. M:t derom och funnit H. M:t mycket benägen dertill; men på tillkommande vår fruktar jag det intet skall kunna ske för de många assignationer, som licenterne äro graverade med allaredan, såsom ock för de stora utgifter, som man i tillkommande sommar lärer få, i det kröningen är ärnad visst att anställas, hvartill alla præparatoria göras, förutan de stora betar (?) man måste vara beredd på att hafva på de stora och många officerare, som lära i sommar komma ifrån Tyskland, sedan freden är exequerad. Icke dess mindre tröster jag något när försäkra E. E. på be:de licenter för 1650 året, förutan hvilka jag fuller märker det skall falla E. E. alltför besvärligt att underhålla den staten. Jag hafver låtit utdraga huru mycket spanmål, som fattas öfver hela E. E:s guvernement till krigsfolkets, gymnasiers och skolors underhåll, så befinnes att till en tolftusen tunnor desidereras, som E. E:s sjelf fuller kan veta. Vid sådan skräckligt stor fattning är intet under att krigsfolket aldrig blifver betaldt, men alltid kommer på rest, hvilka rester vi hafva här alltid måst aflägga, men i längden lärer det blifva svårt, så framt icke de licentmedien blifva anordnade att bota det med. H. M:t har varit denna tiden bortåt flitigt i kammaren, att öfverse staten, i den goda mening att kringskära det mesta man med skäl har kunnat pro tempore komma till väga; men så har H. M:ts goda intention i det fallet intet kunnat så fullkomligen nå sin effect, såsom fuller tänkt var, i det de tvenne största stater såsom krigsstaten och amiralitet, vid hvilka det mesta, som något kan klicka, måste besparas, äro blefne uppskjutne att mycket röras, eller varieras, intill dess allt efter freden är kommet i rolighet, att det efter handen och med bättre maner kan i verket ställas. Icke dess mindre har K. M:t på de andra stater så mycket andragit, som denna tiden och lägenheten har kunnat medgifva. H. K. M:t har till att indraga Mårten Augustinssons stora provision på sjötullarne och att komma honom med godt maner derifrån, resolverat att förordna honom till kammarråd, eftersom han allaredan har fullmagten ut, och i måndags blef intagen och aflagt sin ed. I hans ställe blifver allenast en kamrerare öfver sjötullen, som under kammarens direction förestår den för 1200 rd. i lön om året — — —


Above: Kristina.


Above: Seved Bååt.


Above: Per Brahe.

Wednesday, November 3, 2021

Bengt Skytte's letter to Per Brahe, dated December 3/13 (Old Style), 1648

Source:

Ur Per Brahes brefvexling: Bref från och till Per Brahe, volume 1, page 41, published by K. K. Tigerstedt and J. C. Frenckell & Son, 1880


The letter:

Jag hafver ock gjort E. Exell:s excus hos K. M:t att E. E. till nästa riksdag intet hit kan komma, hvilket H. M:t synnerligen väl hafver upptagit och ehuruväl H. M:t hälst åstundade E. E. närvarelse, låter H. M:t dock sig väl behaga E. E. lagelige förhinder, och befalt mig att hälsa E. E. på sina vägnar mycket nådeligen och försäkra honom om H. M:ts stadige gunst och konungsliga benägenhet emot E. E. och alle de hans, hvilket jag icke nu allenast utan ofta af H. M:t med hugnad hört hafver — —

With modernised spelling:

Jag haver ock gjort Eders Excellens' exkys hos Kongliga Majestät att Eders Excellens till nästa Riksdag inte hit kan komma, vilket Hennes Majestät synnerligen väl haver upptagit och ehuruväl Hennes Majestät helst åstundade Eders Excellens' närvarelse, låter Hennes Majestät dock sig väl behaga Eders Excellens' lagliga förhinder, och befalt mig att hälsa Eders Excellens på sina vägnar mycket nådeligen och försäkra honom om Hennes Majestäts stadiga gunst och konungsliga benägenhet emot Eders Excellens och alla de hans, vilket jag icke nu allenast utan ofta av Hennes Majestät med hugnad hört haver — —

Contemporary Swedish translation (my own):

Jag har ock gjort Ers Excellens' ursäkt hos Hennes Kungliga Majestät att Ni kan inte komma hit till nästa Riksdagen, vilket Hennes Majestät har tagit synnerligen väl upp; och fastän hon helst åstundade Ers Excellens' närvaro, samtycker Hennes Majestät dock väl till Ers Excellens' lagliga hinder, och befalt mig att hälsa Ers Excellens på sina vägnar mycket nådeligen och försäkra Er om Hennes Majestäts stadiga gunst och kungliga benägenhet emot Ers Excellens och alla de Era, vilket jag icke bara nu utan ofta har hört med hugnad av Hennes Majestät — —

French translation (my own):

J'ai aussi fait l'excuse de Votre Excellence à Sa Majesté Royale que vous ne pouvez pas venir ici à la Diète prochaine, ce que Sa Majesté a très bien acceptée; et bien qu'elle eût préférablement souhaité la présence de Votre Excellence, Sa Majesté est d'accord avec vos obstacles juridiques, et m'a ordonné de saluer Votre Excellence en son nom très gracieusement et de vous assurer de la faveur inébranlable de Sa Majesté et de la bienveillance royale envers Votre Excellence et les vôtres, que j'ai non seulement maintenant mais souvent entendu de Sa Majesté avec joie — —

English translation (my own):

I have also apologised on Your Excellency's behalf to Her Royal Majesty that you cannot come here for the next Riksdag, which Her Majesty has accepted very well; and although she preferably wished the presence of Your Excellency, Her Majesty consents to [you dealing with] your legal obstacles, and has ordered me to most graciously greet Your Excellency on her behalf and to assure you of Her Majesty's unwavering favour and royal benevolence towards Your Excellency and yours, which I have not only now but often happily heard from Her Majesty — —


Above: Kristina.


Above: Bengt Skytte.


Above: Per Brahe.

Council meeting of January 14/24 (Old Style), 1647

Sources:

Svenska riksrådets protokoll 12: 1647-1648, page 12, published by Severin Bergh, 1909


Berättelser ur svenska historien, nionde delen: Drottning Kristina, första afdelningen, pages 38 to 39, by Anders Fryxell, 1841



Vi Christina med Guds nåde, page 78, by Py Sörman, 1942

The council meeting:

Den 14 Januarij var H. K. M:tt in Senatu samt Her R. Drotzen, Her R. Cancelleren, Her Matth. Soop, Her Åke Axelsson, Her Per Sparre, Her Knut Posse, Her Fredrik Steenbock, Her Th. Sparre, Her Erik Gyldenstierna, Her Sevedh Båth, Her Gustav Oxenstierna, Her Gust. Gustavsson.

Efter posten var nyligen ankommen, blefve brefven opläsne, synnerligen:

Skutens af Hamburg den 2 Jan. anno 1647.

Item adviser af Basel den 19 Dec.

Item Commissariernes af Osnabrug den 28 Dec. så väl conjunctim som elliest i synnerheet med deres bijlagor.

Item Durelii af den 8 Januarij.

Item Weidenheimbs af den 18 Decemb. af Warschaw medh dess bijlagor.

Item Spiringz af Hage den 3 Jan. anno 1647.

Som och Appelbomz af Amsterdam den 4 ditto medh dess bijlagor.

Her R. Cancelleren önskade, att D. Johan hade utelåtit sin Ideam boni ordinis.

H. K. M:tt sade der intet vara att blasmera uti.

Her R. Cancelleren sade henne näpligen adproberas aff Luteranis theologis, önskade att Gudz försambling icke måtte få någon anstöt der af.

H. K. M:tt bad Her R. Cancelleren icke ville beskylla den boken, efter som H. K. M:tt hade interesse deruti.

Her R. Cancelleren badh underdånigst H. K. M:tt icke ville taga sigh den saken an, dedh vore myckit verre.

H. K. M:tt sade sigh intet taga henne an, utan honom väl defendera sigh sielf.

Her R. Drotzen sade dedh vara en zart sak att hantera, ofta deraf komma onde conseqventier, önskade man kunde finna något godt expedient den opvuxne elden med maneer och sachtmodigheet att bijläggia.

Her R. Cancelleren sade, att dedh hade här till varit fäderneslandzens felicitet, här hade varit een religion och een gudztiänst, tilleventyrs är detta een begynnelse till split deruti, badh Gudh att Gudz försambling icke måtte deraf lida nödh.

H. K. M:tt sade honom väl kunna defendera sigh, män frågade råd deruti.

With modernised spelling:

Den 14 januari var Hennes Kungliga Majestät in Senatu samt herr Riksdrotsen, herr Rikskanslern, herr Matthias Soop, herr Åke Axelsson, herr Per Sparre, herr Knut Posse, herr Fredrik Stenbock, herr Thure Sparre, herr Erik Gyllenstierna, herr Seved Bååth, herr Gustaf Oxenstierna, herr Gustaf Gustafsson.

Efter posten var nyligen ankommen, blevo breven uppläsna, synnerligen:

Skutens av Hamburg, den 2 januari anno 1647.

Item adviser av Basel, den 19 decembris.

Item kommissariernas av Osnabrück den 28 decembris, såväl conjunctim som eljest i synnerhet med deras bilagor.

Item Durelii av den 8 januari.

Item Weidenheims av den 18 decembris af Warschau med dess bilagor.

Item Spirings av Haag, den 3 januari anno 1647.

Som ock Appelbooms av Amsterdam, den 4 dito med dess bilagor.

Herr Rikskanslern önskade att doktor Johan hade utelåtit sin Ideam boni ordinis.

Hennes Kungliga Majestät sade där intet vara att blamera uti.

Herr Rikskanslern sade henne näppligen approberas av Lutheranis theologis, önskade att Guds församling icke måtte få någon anstöt därav.

Hennes Kungliga Majestät bad herr Rikskanslern icke ville beskylla den boken, eftersom Hennes Kungliga Majestät hade intresse däruti.

Herr Rikskanslern bad underdånigst Hennes Kungliga Majestät icke ville taga sig den saken an, det vore mycket värre.

Hennes Kungliga Majestät sade sig inte taga henne an, utan honom väl defendera sig själv.

Herr Riksdrotsen sade det vara en sart sak att hantera, ofta därav komma onde konsekvenser, önskade man kunde finna något gott expedient den uppvuxna elden med manér och saktmodighet att bilägga.

Herr Rikskanslern sade att det hade härtill varit Fäderneslandsens felicitet, här hade varit en religion och en gudstjänst, till äventyrs är detta en begynnelse till splitt däruti, bad Gud att Guds församling icke måtte därav lida nöd.

Hennes Kungliga Majestät sade honom väl kunna defendera sig, men frågade råd däruti.

French translation (my own):

Le 14 janvier, Sa Majesté Royale était au Sénat avec M. le Grand Drost du Royaume, M. le Grand Chancelier du Royaume, M. Matthias Soop, M. Åke Axelsson, M. Pierre Sparre, M. Canute Posse, M. Frédéric Stenbock, M. Thure Sparre, M. Eric Gyllenstierna, M. Seved Bååth, M. Gustave Oxenstierna et M. Gustave Gustafsson.

Comme le courrier venait d'arriver, les lettres furent lues, notamment:

De Skuten de Hambourg, le 2 janvier 1647.

Item d'articles de Bâle, le 19 décembre.

Item des commissaires d'Osnabrück du 28 décembre, à la fois conjunctim et autrement particulièrement avec leurs annexes.

Item du Durélius du 8 janvier.

Item de Weidenheim du 18 décembre de Varsovie, avec ses annexes.

Item de Spiring de La Haye, le 3 janvier 1647.

Comme aussi d'Appelboom d'Amsterdam, le 4 du même avec ses annexes.

Le Grand Chancelier aurait souhaité que le docteur Jean ait omis son Ideam boni ordinis.

Sa Majesté Royale a déclaré qu'il n'en y avait rien à blâmer.

Le Grand Chancelier a dit qu'il n'était guère approuvé par les théologiens luthériens, et il a souhaité que la congrégation de Dieu ne soit pas offensée par cela.

Sa Majesté Royale a prié le Grand Chancelier de ne pas condamner le livre, car Sa Majesté Royale y avait un intérêt.

Le Grand Chancelier a humblement demandé à Sa Majesté Royale de ne pas reprendre cette affaire, ce serait bien pire.

Sa Majesté Royale a dit qu'elle ne le reprendrait pas, mais qu'elle le laissait se défendre.

Le Grand Drost a déclaré que c'était une affaire délicate à gérer, entraînant souvent de mauvaises conséquences, que l'on souhaitait pouvoir trouver un bon expédient pour éteindre le feu grandissant avec des manières et de la douceur.

Le Grand Chancelier a dit que cela avait été le bonheur de la Patrie, qu'il y avait eu ici une religion et un service de culte, et que c'est le début d'une scission en elle; il a prié Dieu que la congrégation de Dieu ne souffre pas de cela.

Sa Majesté Royale lui a dit qu'il bien pouvait se défendre, mais a demandé conseil à ce sujet.

English translation (my own):

On January 14, Her Royal Majesty was in the Senate with the Grand Steward of the Realm, the Grand Chancellor of the Realm, Lord Matthias Soop, Lord Åke Axelsson, Lord Per Sparre, Lord Knut Posse, Lord Fredrik Stenbock, Lord Thure Sparre, Lord Erik Gyllenstierna, Lord Seved Bååth, Lord Gustaf Oxenstierna, and Lord Gustaf Gustafsson.

As the mail had recently arrived, the letters were read, particularly:

Skytten's from Hamburg, January 2, 1647.

Item advices from Basel, December 19.

Item from the commissioners of Osnabrück on December 28, both conjunctim and otherwise particularly with their annexes.

Item Durelius' of January 8.

Item Weidenheim's of December 18 from Warsaw with its annexes.

Item Spiring's from The Hague, January 3, 1647.

As also Appelboom's from Amsterdam, the 4 of the same with its annexes.

The Grand Chancellor wished that Dr. Johan had omitted his Ideam boni ordinis.

Her Royal Majesty said there was nothing to blame in it.

The Grand Chancellor said it was hardly approved by Lutheran theologians, and he wished that God's congregation might not be offended by it.

Her Royal Majesty begged the Grand Chancellor not to condemn the book, because Her Royal Majesty had an interest in it.

The Grand Chancellor humbly asked Her Royal Majesty not to take up that matter, that would be much worse.

Her Royal Majesty said she would not take it up, but let it defend itself.

The Grand Steward said it was a delicate matter to handle, often resulting in bad consequences, that one wished one could find some good expedient to extinguish the growing fire with manners and meekness.

The Grand Chancellor said that this had been the felicity of the Fatherland, that here had been a religion and a service of worship, and that this is the beginning of a split in it; he prayed God that God's congregation may not suffer from this.

Her Royal Majesty told him he could defend himself, but asked for advice therein.


Above: Kristina.

Pierre Hector Chanut's letter to René Descartes, dated November 21/December 1 (New Style), 1646

Sources:

La vie de Mr. Descartes, volume 2, pages 308 to 309, by Adrien Baillet, 1691


Œuvres de Descartes, correspondance IV: juillet 1643-avril 1647, pages 581 to 583, published by Charles Adam and Paul Tannery, 1901


Œuvres de Descartes, X (supplément/appendix), pages 611 to 619, published by Charles Adam and Paul Tannery, 1908


Från stoicism till mystik: Studier i drottning Kristinas maximer, pages 129 to 130, by Sven Stolpe, 1959

Christine de Suède: Un roi exceptionnel, page 142, by Bernard Quilliet, 1982

Kristina Wasa, Queen of Sweden, article written by Susanna Åkerman for A History of Women Philosophers: 1600-1900, page 29, edited by Mary Ellen Waithe, 1991

The letter:

Monsieur,
... Mad:e de la Tuillerie ne vous a point trompé, lors qu'elle vous a dit merueilles de nostre Reine de Suede: sans mentir, vous seriez estonné de la force de son esprit. Pour la conduite de ses affaires, non seulement elle les connoist, mais elle en porte vigoureusement le poids, & le porte quasi seule: au lieu qu'en plusieurs autres cours on ne traite d'affaires qu'auec les Ministres, icy nous n'auons à en rendre compte qu'à la Reine, & prendre les responses de sa bouche; en quoy elle est si adroicte, que son aage & son peu d'experience ne donnent aucun auantage à ceux qui luy parlent, son iugement suppleant tout ce qui luy peut manquer en l'vsage des affaires.

Ie me retiens sur cela, & ne veux point faire vn eloge imparfait de cette grande Princesse, dont ie ne vous ay parlé, que pour vous faire connoistre, qu'elle vous connoist pour tel que tout le monde vous doit connoistre, & qu'à mon iugement elle entendroit aussy clairement que personne du monde tous vos Principes, ayant le sentiment merueilleusement detaché de la seruitude des opinions populaires, si le fardeau du gouuernement d'vn grand Estat luy laissoit assez de temps pour en donner à ces meditations. Dans les momens qu'elle peut retrancher du soin des affaires publiques, & souuent apres les audiences qu'elle m'a données pour les affaires du Roy, elle s'esgaye dans des entretiens, qui passeroient pour tres serieux entre les sçauans, & ie vous asseure, qu'il faut parler deuant elle auec grande circonspection.

La derniere fois que i'ay eu l'honneur de la voir, elle tomba, par l'occasion d'vne affaire, sur vne question dont elle m'obligea de dire mes sentimens, & que i'adiousteray volontiers icy, parce qu'elle n'est pas eloignée de ce que ie vous disois au commencement de cette lettre, & qu'elle vous fera connoistre que son esprit est fort éleué: sçauoir lequel des deux dereglemens & mauuais vsages estoit le pire, de l'amour ou de la haine. La question estoit generale, & ce terme d'amour estoit entendu à la mode des Philosophes, & non point comme on le fait sonner si souuent aux oreilles des filles. I'osay, en cette question, prendre vn party contraire à sa pensée, & ma contestation luy fit dire plusieurs choses d'vne grande sagesse & d'vn raisonnement subtil. Mais ny l'estendue du papier ny mon dessein me permettent pas, que ie vous die nos opinions; si vous vous mettez au hazard de condamner vne Reine en donnant vostre iugement, ie vous diray le reste, & comme elle soustenoit son aduis.

I'attens dans peu vos Meditations françoises, pour les luy presenter; & si dans la question vostre sentence fauorise sa pensée, ie trouuerray occasion de luy auouer que ie me suis mespris, & que vous aurez confirmé son opinion. ...

With modernised spelling:

Monsieur,
... Madame de la Thuillerie ne vous a point trompé lorsqu'elle vous a dit merveilles de notre Reine de Suède: sans mentir, vous seriez étonné de la force de son esprit. Pour la conduite de ses affaires, non seulement elle les connaît, mais elle en porte vigoureusement le poids, et le porte quasi seule: au lieu qu'en plusieurs autres cours on ne traite d'affaires qu'avec les ministres, ici nous n'avons à en rendre compte qu'à la Reine, et prendre les réponses de sa bouche, en quoi elle est si adroite que son âge et son peu d'expérience ne donnent aucun avantage à ceux qui lui parlent, son jugement suppleant tout ce qui lui peut manquer en l'usage des affaires.

Je me retiens sur cela, et ne veux point faire un éloge imparfait de cette grande princesse, dont je ne vous ai parlé, que pour vous faire connaître, qu'elle vous connaît pour tel que tout le monde vous doit connaître, et qu'à mon jugement elle entendrait aussi clairement que personne du monde tous vos principes, ayant le sentiment merveilleusement détaché de la servitude des opinions populaires, si le fardeau du gouvernement d'un grand Etat lui laissait assez de temps pour en donner à ces méditations. Dans les moments qu'elle peut retrancher du soin des affaires publiques, et souvent après les audiences qu'elle m'a données pour les affaires du Roi, elle s'égaye dans des entretiens, qui passeraient pour très sérieux entre les savants, et je vous assure qu'il faut parler devant elle avec grande circonspection.

La dernière fois que j'ai eu l'honneur de la voir, elle tomba, par l'occasion d'une affaire, sur une question dont elle m'obligea de dire mes sentiments, et que j'ajouterai volontiers ici, parce qu'elle n'est pas éloignée de ce que je vous disais au commencement de cette lettre, et qu'elle vous fera connaître que son esprit est fort élevé: savoir lequel des deux dérèglements et mauvais usages était le pire, de l'amour ou de la haine. La question était générale, et ce terme d'amour était entendu à la mode des philosophes, et non point comme on le fait sonner si souvent aux oreilles des filles. J'osai, en cette question, prendre un parti contraire à sa pensée, et ma contestation lui fit dire plusieurs choses d'une grande sagesse et d'un raisonnement subtil. Mais ni l'étendue du papier ni mon dessein me permettent pas que je vous dise nos opinions; si vous vous mettez au hazard de condamner une Reine en donnant votre jugement, je vous dirai le reste, et comme elle soutenait son avis.

J'attends dans peu vos Méditations françaises pour les lui présenter; et si dans la question votre sentence favorise sa pensée, je trouverai occasion de lui avouer que je me suis mépris et que vous aurez confirmé son opinion. ...

Another transcript of the letter:

M. de la Thuillerie ne vous a point trompé, lorsqu'il vous a dit merveilles de nôtre Reine de Suéde. Sans mentir, vous seriez étonné de la force de son esprit. Pour la conduite de ses affaires, non seulement elle les connoît, mais elle en porte vigoureusement le poids, & elle le porte presque seule (Elle n'avoit pourtant alors que 19 ans.). Au lieu que, dans plusieurs autres cours, on ne traite d'affaires qu'avec les Ministres, icy nous n'avons à rendre compte qu'à la Reine, & à prendre les réponses de sa bouche. En quoy elle est si adroite, que son âge & son peu d'expérience ne donnent aucun avantage à ceux qui luy parlent, son jugement suppléant à tout ce qui peut luy manquer en l'usage des affaires.

Mais je ne veux vous parler d'elle maintenant, que pour vous dire qu'elle vous connoît tel que tout le monde vous doit connoître, & qu'elle entendroit aussi facilement que personne tous vos principes, ayant le sentiment merveilleusement détaché de la servitude des opinions populaires, si le fardeau du gouvernement d'un grand Etat luy laissoit assez de têms pour en donner à ces méditations. Dans les momens qu'elle peut retrancher du soin des affaires publiques, & souvent aprés les audiances qu'elle m'a données poür les affaires du Roy, elle s'égaye dans des entretiens qui passeroient pour trés-sérieux entre les sçavans; & je vous assure qu'il faut parler devant elle avec grande circonspection.

La derniére fois que j'eus l'honneur de la voir, elle tomba, par l'occasion d'vne affaire, sur une question dont elle m'obligea de dire mon sentiment. La question étoit de sçavoir, quand on use mal de l'Amour ou de la Haine, lequel de ces deux déréglemens ou mauvaises usages étoit le pire. Le terme d'Amour étoit entendu à la maniére des Philosophes, & non pas comme on le fait sonner si souvent aux oreilles des filles, & la question étoit générale. I'osay, en cette rencontre, prendre un parti contraire à sa pensée, & cette contestation luy fit dire plusieurs choses d'une grande sagesse & d'vn raisonnement subtil. Comme il ne m'est pas permis de vous dire nos opinions, si vous vous mettez au hazard de condamner vne Reine en donnant vôtre iugement, ie vous diray le reste & comme elle soûtenoit son auis. I'attens l'exemplaire de vos Méditations Françoises, pour le luy présenter; & si, dans la question que ie vous propose, vôtre sentiment favorise sa pensée, je prendray occasion de luy avoüer que ie me seray mépris, & que vous aurez confirmé son opinion.

With modernised spelling:

M. de la Thuillerie ne vous a point trompé lorsqu'il vous a dit merveilles de notre reine de Suède. Sans mentir, vous seriez étonné de la force de son esprit. Pour la conduite de ses affaires, non seulement elle les connaît, mais elle en porte vigoureusement le poids, et elle le porte presque seule (Elle n'avait pourtant alors que 19 ans.). Au lieu que, dans plusieurs autres cours, on ne traite d'affaires qu'avec les ministres, ici nous n'avons à rendre compte qu'à la reine, et à prendre les réponses de sa bouche. En quoi elle est si adroite que son âge et son peu d'expérience ne donnent aucun avantage à ceux qui lui parlent, son jugement suppléant à tout ce qui peut lui manquer en l'usage des affaires.

Mais je ne veux vous parler d'elle maintenant que pour vous dire qu'elle vous connaît tel que tout le monde vous doit connaître et qu'elle entendrait aussi facilement que personne tous vos principes, ayant le sentiment merveilleusement détaché de la servitude des opinions populaires, si le fardeau du gouvernement d'un grand État lui laissait assez de temps pour en donner à ces méditations. Dans les moments qu'elle peut retrancher du soin des affaires publiques, et souvent après les audiences qu'elle m'a données pour les affaires du roi, elle s'égaie dans des entretiens qui passeraient pour très sérieux entre les savants; et je vous assure qu'il faut parler devant elle avec grande circonspection.

La dernière fois que j'eus l'honneur de la voir, elle tomba, par l'occasion d'une affaire, sur une question dont elle m'obligea de dire mon sentiment. La question était de savoir quand on use mal de l'amour ou de la haine, lequel de ces deux déréglements ou mauvaises usages était le pire. Le terme d'amour était entendu à la maniére des philosophes, et non pas comme on le fait sonner si souvent aux oreilles des filles, et la question était générale.

J'osai, en cette rencontre, prendre un parti contraire à sa pensée, et cette contestation lui fit dire plusieurs choses d'une grande sagesse et d'un raisonnement subtil. Comme il ne m'est pas permis de vous dire nos opinions, si vous vous mettez au hasard de condamner une reine en donnant votre jugement, je vous dirai le reste et comme elle soutenait son avis.

J'attends l'exemplaire de vos Méditations françaises pour le lui présenter; et si, dans la question que je vous propose, votre sentiment favorise sa pensée, je prendrai occasion de lui avouer que je me serai mépris et que vous aurez confirmé son opinion.

Swedish translation (my own):

Monsieur,
... Madame de la Thuillerie bedrog Er inte när hon berättade om vår svenska drottnings under. Utan att ljuga skulle Ni bli förvånad över styrkan i hennes sinne. När hon sköter sina angelägenheter känner hon inte bara till dem, utan hon bär tyngden med kraft och bär den nästan ensam. Medan man i flera andra hov bara har att traktera angelägenheter med ministrar, gör man inte det här. Man måste redogöra för det för Drottningen ensam och ta svaren ur hennes mun. Hon är så skicklig däri att hennes ålder och hennes bristande erfarenhet inte ger någon fördel för dem som talar till henne, hennes omdöme ersätter allt som kan saknas i användningen av angelägenheter.

Jag håller tillbaka på det och vill inte ge en ofullkomlig lovprisning av denna stora prinsessa som jag talat till Er om, bara för att göra det känt för Er att hon känner Er som alla borde känna Er, och att hon enligt min bedömning skulle höra alla Era principer lika tydligt som någon annan i världen skulle känna sig underbart fristående från folkopinionens slaveri, om bördan från regeringen i en stor stat skulle ge henne tillräckligt med tid att ägna sig åt dessa meditationer. I de ögonblick då hon kan dra sig tillbaka från vård av offentliga angelägenheter, och ofta efter de audienser som hon har gett mig för kungens angelägenheter, livas hon upp i samtal, som skulle bli mycket allvarliga bland lärda, och jag försäkrar er att en måste tala inför henne med stor försiktighet.

Förra gången jag hade äran att se henne stötte hon på en fråga som hon tvingade mig att uttrycka mina känslor på, och som jag gärna vill tillägga här, för hon är inte långt ifrån att vara det jag sade att hon var på början av detta brev, och att hon kommer att låta Er veta att hennes ande är mycket hög. Hon ville veta vilken av de två störningarna och missbruk som var värst, kärlek eller hat? Frågan var allmän, och denna term »kärlek« förstods på filosofers sätt, och inte som det så ofta låter i flickors öron. Jag vågade, i denna fråga, ta en sida som strider mot hennes tanke, och min invändning fick henne att säga flera saker av stor klokhet och subtila resonemang. Men varken omfattningen av papperet eller min avsikt tillåter mig att berätta våra åsikter; om Ni råkar fördöma en drottning när hon dömer, ska jag berätta för Er resten och hur hon stödde sin åsikt.

Jag förväntar mig att Era franska Méditations inom kort kommer att presentera dem för henne; och om Er mening i frågan gynnar hennes tanke, kommer jag att finna anledning att erkänna för henne att jag hade fel och att Ni kommer att ha bekräftat hennes åsikt. ...

English translation (my own):

Monsieur,
... Madame de la Thuillerie did not deceive you when she told you wonders of our Queen of Sweden. Without lying, you would be astonished at the strength of her mind. In the conduct of her affairs, not only does she know them, but she bears the weight vigourously and carries it almost alone. ​​Whereas in several other courts one only deals with ministers, here one does not. One must to give an account of it to the Queen alone and take the answers from her mouth. She is so skillful therein that her age and her lack of experience give no advantage to those who speak to her, her judgment supplanting everything which may be lacking in the use of affairs.

I hold back on that and do not wish to make an imperfect praise of this great princess of whom I have spoken to you, only to make it known to you that she knows you like everyone should know you, and that, in my judgement, she would hear all your principles as clearly as anyone else in the world would, feeling wonderfully detached from the slavery of popular opinion, if the burden of the government of a great state would leave her enough time to dedicate to these meditations. In the moments that she can withdraw herself from the care of public affairs, and often after the audiences she has given me for the King's affairs, she is enlivened in conversations, which would pass for very serious among scholars, and I assure you that one must speak in front of her with great circumspection.

The last time that I had the honour of seeing her, she came across a question on which she forced me to express my feelings, and which I will add gladly here, because she is not far from being what I told you she was at the beginning of this letter, and that she will let you know that her spirit is very high. She wanted to know which of the two disorders and abuses was the worst, love or hate? The question was general, and this term "love" was understood in the fashion of philosophers, and not as it so often sounds to the ears of girls. I dared, in this question, to take a side contrary to her thought, and my objection made her say several things of great wisdom and subtle reasoning. But neither the extent of the paper nor my intention allow me to tell you our opinions; if you happen to condemn a Queen in giving your judgment, I will tell you the rest, and how she supported her opinion.

I am expecting your French Meditations shortly to present them to her; and if in the question your sentence favours her thought, I will find occasion to admit to her that I was mistaken and that you will have confirmed her opinion. ...

Swedish translation of the alternate version (my own):

Monsieur de la Thuillerie bedrog Er inte när han berättade om vår drottning av Sveriges underverk. Utan att ljuga skulle Ni bli förvånad över styrkan i hennes sinne. När det gäller skötseln av hennes affärer känner hon inte bara till dem, utan hon bär kraftfullt tyngden, och hon bär den nästan ensam (Hon var dock bara 19 år då.). Medan man i flera andra hov bara trakterar affärer med ministrarna, behöver man här bara rapportera till drottningen och ta svaren ur hennes mun. På så sätt är hon så skicklig att hennes ålder och hennes ringa erfarenhet inte ger någon fördel för dem som talar till henne, hennes omdöme kompenserar för allt hon kan sakna i utövandet av angelägenheter.

Men jag vill bara tala med Er om henne nu för att berätta för Er att hon känner Er som alla borde känna Er och att hon skulle förstå alla Era principer lika lätt som någon annan, havande en underbart fristående känsla från de populära åsikternas tjänande, om bördan av att styra en stor stat gav henne tillräckligt med tid att ägna sig åt dessa meditationer. I de ögonblick som hon kan ta ifrån skötseln av offentliga angelägenheter, och ofta efter de audienser hon gav mig för konungens angelägenheter, lyser hon upp i samtal som skulle bli mycket allvarliga bland forskare; och jag försäkrar Er att man måste tala inför henne med stor försiktighet.

Förra gången jag hade äran att träffa henne stötte hon på en fråga som hon tvingade mig att uttrycka min känsla om. Frågan var att veta när vi missbrukar kärlek eller hat, vilken av dessa två avregleringar eller dålig användning som var värst. Begreppet kärlek uppfattades på filosofers sätt och inte som det så ofta låter i flickors öron, och frågan var allmän.

Jag vågade, i denna rencontre, ta en sida som strider mot hennes tanke, och denna utmaning fick henne att säga flera saker av stor visdom och subtila resonemang. Eftersom jag inte har tillåtelse att berätta våra åsikter, om Ni tar möjligheten att döma en drottning genom att ge Er bedömning, kommer jag att berätta resten och hur hon stödde sin åsikt.

Jag väntar på att kopian av Era franska Méditations för att presentera dem för henne; och om Er känsla i den fråga som jag ställer dig gynnar hennes tanke, kommer jag att passa på att erkänna för henne att jag hade fel och att Ni kommer att ha bekräftat hennes åsikt.

English translation of the alternate version (my own):

Monsieur de la Thuillerie did not deceive you when he told you of the wonders of our Queen of Sweden. Without lying, you would be amazed at the strength of her mind. When it comes to the conduct of her affairs, not only does she know them, but she vigorously bears the weight, and she carries it almost alone (She was, however, only 19 years old then.). Whereas, in several other courts, one only treats affairs with the ministers, here one only has to report to the Queen and take the answers from her mouth. In this way she is so skillful that her age and her little experience give no advantage to those who speak to her, her judgement making up for anything she may lack in the practice of affairs.

But I only want to speak to you about her now to tell you that she knows you as everyone should know you and that she would understand all your principles as easily as anyone, having a wonderfully detached feeling from the servitude of popular opinions, if the burden of governing a large state left her enough time to devote to these meditations. In the moments that she can take away from the care of public affairs, and often after the audiences she gave me for the King's affairs, she brightens up in conversations that would pass for very serious among scholars; and I assure you that one must speak in front of her with great circumspection.

The last time I had the honour of seeing her, she came across a question on which she obliged me to express my feeling. The question was to know when we misuse love or hatred, which of these two deregulations or bad uses was worse. The term love was understood in the manner of philosophers, and not as it is so often made to sound to girls' ears, and the question was general.

I dared, in this rencontre, to take a side contrary to her thought, and this challenge made her say several things of great wisdom and subtle reasoning. As I am not permitted to tell you our opinions, if you take the chance of condemning a queen by giving your judgment, I will tell you the rest and how she supported her opinion.

I am waiting for the copy of your French Meditations to present to her; and if, in the question that I propose to you, your feeling favours her thought, I will take the opportunity to admit to her that I was mistaken and that you will have confirmed her opinion.

Axel Oxenstierna's letter to Kristina, dated January 28, 1645

Source:

Riksarkivet











The letter:

Stormechtigste Drotning, Allernådigste Fröken.
Sedhan jag min underdånigste affskedh hoos E. K. M:tt tagett hade, ähr jag i afftons hijt till Norköping ankomen och skall skyndha mig så myket jag förmå till Calmar, att tijdigt på satt dag vidh grentzen vara tilstädes och, där Gudh spar lijff och helsan och giffver sin välsignelse till, att förretta ded ährended medh flijtt och troheet, som E. K. M:tt mig allernådigst pålagdt och förtrott haffver. Hvadh mig på resan ähr förekomedt och jag menar ländha till E. K. M:ttz tiänst, vill jag förhoppas, där jag sådantt underdånigst ihåg komer, E. K. M:tt icke vara mishageligtt. Mig ähr tvenne poster efter hvarandhra mötte, den ene ifrån Calmar medh breff uthur Tysklandh ifrån Wismar aff den 13 huius, den andhre ifrån grentzen och uthur Ystand aff den 15 eiusdem. Jag brött up bådhe breffven till att sij uthur dette, huru i Skåne tilstodh och hvadh som passerade öffver tractaternes præliminarier; dett andhre att förfara tilstondedt i Tysklandh och Jutlandh så och E. K. M:tts flottes och däraff så väl som aff tilståndes comparation att döma om fiendens förehaffvande, ehuruväl jag för breffvens mykenhett och att tijdhen för mig föll något för kortt jag inge flere pacquetter upbrött ähn ded yngste och någre få löst liggende breff. Beder ödmiukeligst ded E. K. M:tt ded icke annars ähn nådigst vill uptaga.

Kongen i Dannemarks säkre leydh för commissarierne fan jag in originali hoos felttmarskalkens breff, behöltt den hos mig att bettre öffversij henne och sender henne härmedh in originali E. K. M:tt underdånigst tillhandha. Finner för min person henne att vara complett nog stelt och fördenskuldh intett behöffvas däruthi att sökia någott vijdhere. Copien aff ratificationenpræliminarierne som de sedhan ähr förändrade ligger och här hoos, eftersom felttmarskalken dän haffver öffversendt. Och tycker mig på E. K. M:tts allernådigste förbettring och behag föga ligga macht upå, om den blijfver på latin eller svenska. Man haffver föga att opiniastrera på ded ena heller andhra, först man om saken ähr ense, serdeles mädhan ded ähr en act som kommer aff mediatorerne.

Elliest förnimmer jag i Tysklandh, des Gudh loff, allting stå i ett gott tilståndh. Jag förnimmer feltmarskalken her Torstenson vara resolverat att sökia Böhmen och keysarens erfflandh, hindrandes så myket han kan keysarens försterkning, nytiandes occasionen och styrkiandes Ragozi och till denne ände haffva till sig förschreffvitt generalmaiorar Axell Lilie och Carl Gustaf Wrangell, uthan tviffvel medh dem at öfverleggia huru altt vedh siökanten vore att anstella, att och generalmaioren Königsmarck vore medh sin armee kommen in på grentzen aff stifft Brehmen, Helm Wrangel att haffva Jutlandh och Vendsyssel inne, ehuru väl att honom de troupper i Holsten och Fyn sig hadhe tillijka emotsatt, och medh storm eröffrat Ripen, att och på flåtan arberades flitigtt sosom mig Erich Hansson Ulffsparre schriffvedt haffver och jag intet tvijffler att E. M:tt bettre underrettelse haffver, mädhan jag såg där åthskillige breff till ammiralitet vara bijlagdhe. Efter jag nu intet tvifflar att felttmarskalken vedh dette tilfelle intet varder förgätandes, hvadh som länder till siökantens försäkring och krigetz uthförandhe emott Danmark så vijdha ded sig practisera lather, vill och förhoppas att, nähr capitainleutenanten Gustaff Wrangel kommer uth medh den beskedh han hafver, alt då efter E. K. M:tts dessein varder ansteltt, ty haffver jag intet annadt att påminna, ähn att E. K. M:tt techtes genom sin schrijffvelse ähnnu hoos felttmarskalken her Torstenson komma ihåg att han gör väl ded han fulfölier victorien så myckedt han medh skäl kan, nyttiar fiendens landh, hindrar honom att sterkia sig och styrker Ragozi till continuation. Doch eftersom Danmark ähr E. K. M:tt nährmast och mest anlupitt, att han därföre haffver ett starcktt öga tilbakars sampt att icke slepa på de fördelar man på andhre sijdhan haffver emott honom bekommidt samptt att distrahera honom till sine öijars defension och försvaga honom uthi offensionen emott oss på denne sijden, på ded E. K. M:tt sin dessein i tilkommandhe sommar till landz och vatens desto säkrare och uthan hinder må förmedelst gudz bijståndh kone effectuera.

Flåtan som ligger i Wismar måste tidigtt tenkias upå, huruledes den må kune uthrustas, enkannerligen medh siöfolk försörias.

Jag sijr aff generalmaiorens Carl Gustaff Wrangels breff till mig ded han söker att vara den första i siön och hafver fuller sine skäl. Men sosom jag tvijfflar om konungen i Danmark skall straxt kunne sökia siön medh hela flåtan, troor så nähr att han lärer blijffva liggande medh flåtan vedh Köpenhampn medh mindhre han uthur Engelandh kan blijffva sterktt, så länge han sijr huru stark E. K. M:t kommer uth och hvadh dessein E. K. M:t förehaffver, medh mindhre han sijr sig på den flåtan vedh Wismar kone haffva någon fordel att löpa dem ett rum aff för ähn stora flåtan kommer i siön. Ty står jag icke obilligt an om jag skulle rådha, ded flåtan i Wismar skulle gåå uth tilsamman för ähn her Erich Ryning medh stora flåtan vore ferdig och alttså begge tillijka arbeta och säkertt genom gudz nådhe gåå kundhe och huffvuddessein sökia att förretta. Intet ähr ded min mening att icke någre skep uthur Wismar skulle besegla Lille Beltt eller eliest krytza siön. Men mine tankar gåå därhen att man bör vara achtsam att realiter beholla herredömedt öfver siön och ded medh kraft aff skepp och flåta. Sosom och altt dirigera därhen huruledes man till landh och vatn altt tillijka må tasta fiendhen kraftigt an, icke tilstädiandes medh lijtet partie fienden någon fordeel emot oss. Ty så myket jag efter mitt ringa ingenio betenkia kan, moste fienden sökia genom små partier att encouragera sitt folk igen och göra præparatoria till större fortune. Hvilkedt vedh denne tijdhen intet bättre ähr att förekomma ähn medh vigile desseiner. Jag vill och förhoppas att ammiralen her Erich Ryning skall tijdigt nog kone blijffva medh E. K. M:ts stora flåta färdig och således ingen stoor tijdh vara att förlora.

På ded nu och krigett till lands på denne sijdhan må tagas i acht och her Gustaff Horn blijffva till reds och kraftig att tasta någon huffvudplatz an så snartt flåtan kommer i siön, ty ähr nödigtt föruthan andhre præparatoria att E. K. M:tt strax befaler munstra i alle landzändar, ty jag förnimmer allestädes schreffvidt vara och dem nu förvänta munstringen, men ähnnu intet haffva hörtt däraff. Moste fördenskuldh munsterherrarna strax och uthan någonn tijmas spilla afferdes i alle landzändhar och dem strengligen befalas att uthan anseende munstra och förordna militien, så och försöria folkedt medh gott gever. Sedhan ähr och aff nödhen, att försvarskarlar som här och där fundne ähr måge tagas till försterkning aff folkedt, så myket som däraff dugse kan finnas, och att därmedh alvarsamptt må tilgåå, då jag vill förhoppas att E. K. M:ttz militie väl skall blijffva ett merkligit sterktt.

Föruthan detta ähr och aff nödhen aff en viss tidh settias nähr rytter och knechtar skole stella sig in hoos armeen, så att officererne och de gemene måge tilsegias i tijdh. Ded synes fuller vara rådeligtt att armeen ju förr ju hellre må blijffva stercktt på ded kongen i Danmarck icke må i hastigheet draga sitt folk tillsamman och öfverfalla felttmarskalken för ähn han kan få mehra folk till sig, helst efter jag förnimmer öfversten Haraldh Stake vara afferdath till Vestergötalandh medh 5 compagnier. Däremott så vore fuller gott att folket icke i förtijdh komme an, för ähn tjälen ähr uthur marken, att erholla dem desto längre vedh helsan, alldenstundh de desföruthan [...] mykedt ähre siukdom undergiffne och serdeles nähr de så bittidha komme i feltt. Oförgripeligen och i underdånighett tyckte mig E. K. M:tt göra best om E. K. M:tt därom techte medh felttmarskalken herr Gustaff Horn att communicera och tager hans rådh och åstundhan som ähr in loco och dirigerar krigett på denne sijdan. Och där han icke rådde däremot hölle jag för skäligst att recruterne så till hest som foott bleffve tilsagdhe, enkannerligen foottfolket, att så tijdigtt anmarchera uthur hvar provincie att de hvar kundhe vara på sin bestembde ortt anten i armeen eller garnisonerne åth sijdsta medio aprilis och något lijtett för ähn flåtan gåår till siös. Ty om möijeligt ähr holler jag därför att flåtorne borde vara segelrede åth sijdsto primo maij. Ded finske folkedt borde och drijffvas opå medh alvar, alldenstundh ded eliest lärer gåå långsamptt till.

Här i Norkoping gåår sagen att fienden skall vara retirerat uthur Vermelandh. Så framptt ded vore santt och någorlundha görligit tiäntte icke illa att denne skantzen vedh Morast motte attaqueras och landedt befrijas igen. Hvilken där han kunde blijffva igenvunnen vore aff nödhen att han medh ett gott compagnie knechtar motte besettes och så till nödtorften försörias att icke oftare falla i sådan olägenheett, och kundhe då almogen vara den till hielp.

Jag förnimmer ochså att den beviliade hiälpetunnan ähr stoor del uthgongen, och förfrågar sig landzhöffdingen i Södermanlandh om E. K. M:tt vill haffva spannemålen malin, på ded han i tijdh må bestella därom. Hvadh nu E. K. M:tt öfver detta alt behagar står uthi E. K. M:ttz allernådigste dijudication.

Mig kom och ett breff tillhandha ifrån monsieur Cerisantes som jag till rettelse härhos bijfogar, helst mädhan ded inneholler någre minutier som kunde slå uth till en eldh i Frankrijke, och ähr en efterrettelse huru altt där löper i landet. Föruthan ded kom mig och Appelboms tvenne schrijffvelser till handha uthur Ambsterdam tämligen nye, hvilke inneholle någre saker som jag icke veett om E. K. M:tt haffver dem uthur någre andhre adviser, enkannerligen att någre aff staterne i Nederlandh ähre afferdede in i provincierne att afftala medh dem, huruledes de anten skole komma att accordera medh kongen i Danmarck heller coniungera vapnen medh E. K. M:t. Om dette nu ähre deres egna tankar heller ähre de oprörde aff andhra orsaker, eller om de blijffva contaminerade ded giffver tijdhen ahn. E. K. M:t befaler jag härmedh underdånigst i Gudz dens högstes milde beskyd och beskerm till all godh helsa, lijffsundhet och styrka så och behaglig välmåge sampt all godh helsosame nådh och ett lykligtt regemente, så och mig i dess gunst och nådhe, eftersom jag i all mine lijffsdagar ähr och blijffver
datum Norköping den 28
januari anno 1645.


Above: Kristina.


Above: Axel Oxenstierna.