Source:
Riksarkivet
The letter:
Stormechtigste Drotning, Allernådigste Fröken.
Sedhan jag min underdånigste affskedh hoos E. K. M:tt tagett hade, ähr jag i afftons hijt till Norköping ankomen och skall skyndha mig så myket jag förmå till Calmar, att tijdigt på satt dag vidh grentzen vara tilstädes och, där Gudh spar lijff och helsan och giffver sin välsignelse till, att förretta ded ährended medh flijtt och troheet, som E. K. M:tt mig allernådigst pålagdt och förtrott haffver. Hvadh mig på resan ähr förekomedt och jag menar ländha till E. K. M:ttz tiänst, vill jag förhoppas, där jag sådantt underdånigst ihåg komer, E. K. M:tt icke vara mishageligtt. Mig ähr tvenne poster efter hvarandhra mötte, den ene ifrån Calmar medh breff uthur Tysklandh ifrån Wismar aff den 13 huius, den andhre ifrån grentzen och uthur Ystand aff den 15 eiusdem. Jag brött up bådhe breffven till att sij uthur dette, huru i Skåne tilstodh och hvadh som passerade öffver tractaternes præliminarier; dett andhre att förfara tilstondedt i Tysklandh och Jutlandh så och E. K. M:tts flottes och däraff så väl som aff tilståndes comparation att döma om fiendens förehaffvande, ehuruväl jag för breffvens mykenhett och att tijdhen för mig föll något för kortt jag inge flere pacquetter upbrött ähn ded yngste och någre få löst liggende breff. Beder ödmiukeligst ded E. K. M:tt ded icke annars ähn nådigst vill uptaga.
Kongen i Dannemarks säkre leydh för commissarierne fan jag in originali hoos felttmarskalkens breff, behöltt den hos mig att bettre öffversij henne och sender henne härmedh in originali E. K. M:tt underdånigst tillhandha. Finner för min person henne att vara complett nog stelt och fördenskuldh intett behöffvas däruthi att sökia någott vijdhere. Copien aff ratificationen på præliminarierne som de sedhan ähr förändrade ligger och här hoos, eftersom felttmarskalken dän haffver öffversendt. Och tycker mig på E. K. M:tts allernådigste förbettring och behag föga ligga macht upå, om den blijfver på latin eller svenska. Man haffver föga att opiniastrera på ded ena heller andhra, först man om saken ähr ense, serdeles mädhan ded ähr en act som kommer aff mediatorerne.
Elliest förnimmer jag i Tysklandh, des Gudh loff, allting stå i ett gott tilståndh. Jag förnimmer feltmarskalken her Torstenson vara resolverat att sökia Böhmen och keysarens erfflandh, hindrandes så myket han kan keysarens försterkning, nytiandes occasionen och styrkiandes Ragozi och till denne ände haffva till sig förschreffvitt generalmaiorar Axell Lilie och Carl Gustaf Wrangell, uthan tviffvel medh dem at öfverleggia huru altt vedh siökanten vore att anstella, att och generalmaioren Königsmarck vore medh sin armee kommen in på grentzen aff stifft Brehmen, Helm Wrangel att haffva Jutlandh och Vendsyssel inne, ehuru väl att honom de troupper i Holsten och Fyn sig hadhe tillijka emotsatt, och medh storm eröffrat Ripen, att och på flåtan arberades flitigtt sosom mig Erich Hansson Ulffsparre schriffvedt haffver och jag intet tvijffler att E. M:tt bettre underrettelse haffver, mädhan jag såg där åthskillige breff till ammiralitet vara bijlagdhe. Efter jag nu intet tvifflar att felttmarskalken vedh dette tilfelle intet varder förgätandes, hvadh som länder till siökantens försäkring och krigetz uthförandhe emott Danmark så vijdha ded sig practisera lather, vill och förhoppas att, nähr capitainleutenanten Gustaff Wrangel kommer uth medh den beskedh han hafver, alt då efter E. K. M:tts dessein varder ansteltt, ty haffver jag intet annadt att påminna, ähn att E. K. M:tt techtes genom sin schrijffvelse ähnnu hoos felttmarskalken her Torstenson komma ihåg att han gör väl ded han fulfölier victorien så myckedt han medh skäl kan, nyttiar fiendens landh, hindrar honom att sterkia sig och styrker Ragozi till continuation. Doch eftersom Danmark ähr E. K. M:tt nährmast och mest anlupitt, att han därföre haffver ett starcktt öga tilbakars sampt att icke slepa på de fördelar man på andhre sijdhan haffver emott honom bekommidt samptt att distrahera honom till sine öijars defension och försvaga honom uthi offensionen emott oss på denne sijden, på ded E. K. M:tt sin dessein i tilkommandhe sommar till landz och vatens desto säkrare och uthan hinder må förmedelst gudz bijståndh kone effectuera.
Flåtan som ligger i Wismar måste tidigtt tenkias upå, huruledes den må kune uthrustas, enkannerligen medh siöfolk försörias.
Jag sijr aff generalmaiorens Carl Gustaff Wrangels breff till mig ded han söker att vara den första i siön och hafver fuller sine skäl. Men sosom jag tvijfflar om konungen i Danmark skall straxt kunne sökia siön medh hela flåtan, troor så nähr att han lärer blijffva liggande medh flåtan vedh Köpenhampn medh mindhre han uthur Engelandh kan blijffva sterktt, så länge han sijr huru stark E. K. M:t kommer uth och hvadh dessein E. K. M:t förehaffver, medh mindhre han sijr sig på den flåtan vedh Wismar kone haffva någon fordel att löpa dem ett rum aff för ähn stora flåtan kommer i siön. Ty står jag icke obilligt an om jag skulle rådha, ded flåtan i Wismar skulle gåå uth tilsamman för ähn her Erich Ryning medh stora flåtan vore ferdig och alttså begge tillijka arbeta och säkertt genom gudz nådhe gåå kundhe och huffvuddessein sökia att förretta. Intet ähr ded min mening att icke någre skep uthur Wismar skulle besegla Lille Beltt eller eliest krytza siön. Men mine tankar gåå därhen att man bör vara achtsam att realiter beholla herredömedt öfver siön och ded medh kraft aff skepp och flåta. Sosom och altt dirigera därhen huruledes man till landh och vatn altt tillijka må tasta fiendhen kraftigt an, icke tilstädiandes medh lijtet partie fienden någon fordeel emot oss. Ty så myket jag efter mitt ringa ingenio betenkia kan, moste fienden sökia genom små partier att encouragera sitt folk igen och göra præparatoria till större fortune. Hvilkedt vedh denne tijdhen intet bättre ähr att förekomma ähn medh vigile desseiner. Jag vill och förhoppas att ammiralen her Erich Ryning skall tijdigt nog kone blijffva medh E. K. M:ts stora flåta färdig och således ingen stoor tijdh vara att förlora.
På ded nu och krigett till lands på denne sijdhan må tagas i acht och her Gustaff Horn blijffva till reds och kraftig att tasta någon huffvudplatz an så snartt flåtan kommer i siön, ty ähr nödigtt föruthan andhre præparatoria att E. K. M:tt strax befaler munstra i alle landzändar, ty jag förnimmer allestädes schreffvidt vara och dem nu förvänta munstringen, men ähnnu intet haffva hörtt däraff. Moste fördenskuldh munsterherrarna strax och uthan någonn tijmas spilla afferdes i alle landzändhar och dem strengligen befalas att uthan anseende munstra och förordna militien, så och försöria folkedt medh gott gever. Sedhan ähr och aff nödhen, att försvarskarlar som här och där fundne ähr måge tagas till försterkning aff folkedt, så myket som däraff dugse kan finnas, och att därmedh alvarsamptt må tilgåå, då jag vill förhoppas att E. K. M:ttz militie väl skall blijffva ett merkligit sterktt.
Föruthan detta ähr och aff nödhen aff en viss tidh settias nähr rytter och knechtar skole stella sig in hoos armeen, så att officererne och de gemene måge tilsegias i tijdh. Ded synes fuller vara rådeligtt att armeen ju förr ju hellre må blijffva stercktt på ded kongen i Danmarck icke må i hastigheet draga sitt folk tillsamman och öfverfalla felttmarskalken för ähn han kan få mehra folk till sig, helst efter jag förnimmer öfversten Haraldh Stake vara afferdath till Vestergötalandh medh 5 compagnier. Däremott så vore fuller gott att folket icke i förtijdh komme an, för ähn tjälen ähr uthur marken, att erholla dem desto längre vedh helsan, alldenstundh de desföruthan [...] mykedt ähre siukdom undergiffne och serdeles nähr de så bittidha komme i feltt. Oförgripeligen och i underdånighett tyckte mig E. K. M:tt göra best om E. K. M:tt därom techte medh felttmarskalken herr Gustaff Horn att communicera och tager hans rådh och åstundhan som ähr in loco och dirigerar krigett på denne sijdan. Och där han icke rådde däremot hölle jag för skäligst att recruterne så till hest som foott bleffve tilsagdhe, enkannerligen foottfolket, att så tijdigtt anmarchera uthur hvar provincie att de hvar kundhe vara på sin bestembde ortt anten i armeen eller garnisonerne åth sijdsta medio aprilis och något lijtett för ähn flåtan gåår till siös. Ty om möijeligt ähr holler jag därför att flåtorne borde vara segelrede åth sijdsto primo maij. Ded finske folkedt borde och drijffvas opå medh alvar, alldenstundh ded eliest lärer gåå långsamptt till.
Här i Norkoping gåår sagen att fienden skall vara retirerat uthur Vermelandh. Så framptt ded vore santt och någorlundha görligit tiäntte icke illa att denne skantzen vedh Morast motte attaqueras och landedt befrijas igen. Hvilken där han kunde blijffva igenvunnen vore aff nödhen att han medh ett gott compagnie knechtar motte besettes och så till nödtorften försörias att icke oftare falla i sådan olägenheett, och kundhe då almogen vara den till hielp.
Jag förnimmer ochså att den beviliade hiälpetunnan ähr stoor del uthgongen, och förfrågar sig landzhöffdingen i Södermanlandh om E. K. M:tt vill haffva spannemålen malin, på ded han i tijdh må bestella därom. Hvadh nu E. K. M:tt öfver detta alt behagar står uthi E. K. M:ttz allernådigste dijudication.
Mig kom och ett breff tillhandha ifrån monsieur Cerisantes som jag till rettelse härhos bijfogar, helst mädhan ded inneholler någre minutier som kunde slå uth till en eldh i Frankrijke, och ähr en efterrettelse huru altt där löper i landet. Föruthan ded kom mig och Appelboms tvenne schrijffvelser till handha uthur Ambsterdam tämligen nye, hvilke inneholle någre saker som jag icke veett om E. K. M:tt haffver dem uthur någre andhre adviser, enkannerligen att någre aff staterne i Nederlandh ähre afferdede in i provincierne att afftala medh dem, huruledes de anten skole komma att accordera medh kongen i Danmarck heller coniungera vapnen medh E. K. M:t. Om dette nu ähre deres egna tankar heller ähre de oprörde aff andhra orsaker, eller om de blijffva contaminerade ded giffver tijdhen ahn. E. K. M:t befaler jag härmedh underdånigst i Gudz dens högstes milde beskyd och beskerm till all godh helsa, lijffsundhet och styrka så och behaglig välmåge sampt all godh helsosame nådh och ett lykligtt regemente, så och mig i dess gunst och nådhe, eftersom jag i all mine lijffsdagar ähr och blijffver
datum Norköping den 28
januari anno 1645.
Above: Kristina.
Above: Axel Oxenstierna.
No comments:
Post a Comment