News report in "Gazette de France" on Axel Oxenstierna's return to Sweden, dated July 18/28 (New Style), 1636

Source:

Recueil des toutes les nouvelles, ordinaires, extraordinaires, gazettes & autres relations, contenant le recit des choses remarquables avenuës tant en ce royaume qu'és pays estrangers, dont les nouvelles nous sont venuës toute l'année 1636 (Nouvelles ordinaires du vingt-septiesme septembre 1636), page 593, published 1637; Gallica, Bibliothèque nationale de France

https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k6586029z/f602.image.r=Reine

The report:

De Stokolm, capitale de Suede, le 28 Iuillet 1636.

Le 24e de ce mois, le grand Chancelier Oxenstern est arrivé en cette ville: où apres avoir esté receu par les Officiers de la Couronne, le Clergé & nostre Magistrat, il a eu audiance de la Reine de Suede & des Sénateurs: ausquels il a rendu compte de sa légation en Alemagne: où cette Couronne est si bien résoluë de revancher le mauvais traitement qu'elle y a receu, & conserver ce qu'elle y tient: que les principaux de cette Cour, & tous les autres à leur exemple, offrent de grosses contributions pour la continüation de la guerre en ce païs-là; & nostre jeunesse qui est guerriere des le berceau s'y fait tellement enrooller à l'envi qu'il se trouve beaucoup plus d'hommes qu'on ne pensoit. De sorte que l'on y va envoyer vn puissant renfort de soldats, dont vne grande partie est desja embarquée.

With modernised spelling:

De Stockholm, capitale de Suède, le 28 juillet 1636.

Le 24e de ce mois, le grand chancelier Oxenstierna est arrivé en cette ville, où après avoir été reçu par les officiers de la Couronne, le clergé et notre magistrat, il a eu audience de la Reine de Suède et des sénateurs, ausquels il a rendu compte de sa légation en Allemagne, où cette Couronne est si bien résolue de revancher le mauvais traitement qu'elle y a reçu, et conserver ce qu'elle y tient, que les principaux de cette Cour, et tous les autres à leur exemple, offrent de grosses contributions pour la continuation de la guerre en ce pays-là; et notre jeunesse qui est guerrière dès le berceau s'y fait tellement enrôler à l'envie qu'il se trouve beaucoup plus d'hommes qu'on ne pensait. De sorte que l'on y va envoyer un puissant renfort de soldats, dont une grande partie est déjà embarquée.

English translation (my own):

From Stockholm, capital of Sweden, July 28, 1636.

On the 24th of this month, the Grand Chancellor Oxenstierna arrived in this city, where, after being received by the officers of the Crown, the clergy and our magistrate, he had audience with the Queen of Sweden and the senators, to whom he made an account of his legation in Germany, where this Crown is so well resolved to avenge the ill treatment which it has received there and to preserve what it holds there, that the principals of this Court, and all the others after their example, offer large contributions for the continuation of the war in that country; and our youth, which are warriors from the cradle, are so eagerly enrolled there that there are many more men than expected. We shall therefore send a powerful reinforcement of soldiers, a large part of which is already on board.

Above: Kristina.

Above: Axel Oxenstierna.

Excerpt from a report in "Gazette de France" on Kristina's accession to the throne, dated April 1633 (New Style)

Source:

Recueil des gazettes nouvelles et relations de toute l'année 1633 (Relation des nouvelles du monde, receuës tout le mois d'avril 1633), pages 172 to 173, published 1634; Gallica, Bibliothèque nationale de France

https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k64539225/f177.item.r=Reine

The report:

L'execution de la Testament du Roy de Suede.

Les Estats de Suede assemblez à Stokolm ont ratifié tout ce que leur deffunct Roy avoit ordonné par son testament contenu en 60. articles, dont les principaux sont. Que le grand Chancelier aura la dirrectiõ des affaires hors du païs durant la guerre, laquelle heureusement finie cõme elle sera, il aura le cõmandement general dans le Royaume, & le Seigneur Pontus de la Garde sera chef des armées. Que le Royaume appartiendra en heritage a sa fille vnique, toutefois sous le gouvernement de cinq Seigneurs qui auront le maniement des affaires: assavoir Iacob Pontus, fils dudit Seigneur de la Garde, qui sera Lieutenant general: Gabriel Oxenstern frere du grand Chancelier, & Chancelier du Royaume en l'absence de son frere: le Comte Palatin Iean Cazimir, lequel presidera en la chambre des Comptes: Charles Caroli qui sera Amiral: & le Seigneur Fleming Tresorier general. Ces Seigneurs rendront conte tous les ans chacun en particulier. Le Royaume entretiẽdra vne armée pour servir aux occurrences.

Cette resolution prise, les quatre Estats de Suede, qui sont la Noblesse, les Ecclesiastiques, les villes & les villages firent leurs doleances sur la mort de leur Roy, & proclamérent Reine sa fille vnique Cristine, qu'ils portérent & firent assoir dans le Throsne Royal de son pere: ou elle fut salüée par eux auec grande magnificence & où il fut remarqué, qu'elle se comporta durant toute ceste ceremonie avec vne grace & gravité qui surpassoit son aage. ...

With modernised spelling:

L'exécution de la testament du roi de Suède.

Les états de Suède assemblés à Stockholm ont ratifié tout ce que leur defunt roi avait ordonné par son testament contenu en 60 articles, dont les principaux sont: que le grand chancelier aura la direction des affaires hors du pays durant la guerre, laquelle heureusement finie comme elle sera, il aura le commandement general dans le royaume, et le seigneur Pontus de la Gardie sera chef des armées. Que le royaume appartiendra en héritage a sa fille unique, toutefois sous le gouvernement de cinq seigneurs qui auront le maniement des affaires, à savoir Jacob-Pontus, fils dudit seigneur de la Gardie, qui sera lieutenant général, Gabriel Oxenstiern, frère du grand chancelier et chancelier du royaume en l'absence de son frère, le comte palatin Jean-Casimir, lequel présidera en la Chambre des Comptes, Charles Caroli qui sera amiral, et le seigneur Fleming trésorier général. Ces seigneurs rendront conte tous les ans chacun en particulier. Le royaume entretiendra une armée pour servir aux occurrences.

Cette résolution prise, les quatre Etats de Suède, qui sont la noblesse, les ecclésiastiques, les villes et les villages, firent leurs doleances sur la mort de leur roi, et proclamérent reine sa fille unique Christine, qu'ils portèrent et firent asseoir dans le trône royal de son père, ou elle fut saluée par eux avec grande magnificence, et où il fut remarqué qu'elle se comporta durant toute cette cérémonie avec une grâce et gravité qui surpassait son âge. ...

English translation (my own):

The execution of the will of the King of Sweden.

The Estates of Sweden assembled in Stockholm have ratified everything their late king had ordered by his will contained in 60 articles, the main points of which are: that the Grand Chancellor will be in charge of affairs outside the country during the war, which fortunately ended as it will be, he will have the general command in the kingdom, and Lord Pontus de la Gardie will be head of the armies. That the kingdom will be inherited by his only daughter; however, under the government of five lords who will have the management of affairs, namely Jakob Pontus, son of said Lord de la Gardie, who will be Lieutenant General; Gabriel Oxenstierna, brother of the Grand Chancellor and Chancellor of the Realm in the absence of his brother; Count Palatine Johan Kasimir, who will preside in the Chamber of Accounts, Carl Carlsson, who will be Admiral, and Lord Fleming, Treasurer General. These lords will return each year a particular account. The kingdom will maintain an army to serve occurrences.

This resolution taken, the four Estates of Sweden, which are the nobility, the clergy, the burghers and the peasants, made their condolences on the death of their king, and proclaimed queen his only daughter Kristina, whom they carried in and made sit on the royal throne of her father, where she was greeted by them with great magnificence, and where it was noticed that she behaved during all this ceremony with a grace and gravity which surpassed her age. ...

Above: Kristina.

Arnold Johan Messenius the father's letter asking Kristina to ensure the financial security of his wife and daughters (whom Kristina ignored, reducing them to poverty) after his execution at her orders, written on or near December 22, 1651/January 1, 1652 (Old Style)

Sources:

Riksarkivet, page 252 in M 11; Biographica; Riksarkivets ämnessamlingar. Personhistoria

https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=Biographica&EndastDigitaliserat=false&BegransaPaTitelEllerNamn=false&AvanceradSok=False&typAvLista=Standard&page=2&postid=Arkis+73292c4f-5b30-4f00-bbc9-56b530111760&tab=post&FacettState=undefined%3ac%7c&s=Balder

Historiska Samlingar, part 1, page 402, Johan A. Carlbohm, 1793

https://books.google.com/books?id=k1hfAAAAcAAJ&printsec=frontcover#v=onepage&q&f=false

The letter:

Anhålles hoos Hen:s Kongl. May:t

Vnderdånligen efter Hen:s

Kongl: M.tz förtröstning.

1. Kongl. May.t täcktes låta hafwa nådigh omwårdnadh om mine fattige barn, löön tagandes af Gudh sin Himmelske Fader igen.

2. Mine Godz och Adeligh Frijheet Conserveres mine dötrar, efter intet dera migh igenom Lagh och domb ifrå dömbde äre: Derföre iagh H: M.t aller Vnderdånigst betackar.

3. Min fattige Hustru försörjes medh nådeåhr och åhrligh pension, för Sahl: Doctoris Johannis Bothvidi skull, Jtem at hon bekommer min hele resterande Åhrs Löhn, för Åhr 1651.

4. Kongl: Maij:t wille wärdigas för Gudz skuldh, och efter giordhe nådige förtröstningh hielpa til min Gäldz betalning; som belöper sigh Tutusendh och Femhundrade Richsdaler, åtänkiandes de månge sköne Documenter, som iagh medh flijt hafwer förskaffat H: K: M:t tilhanda.

5. Påminnes och H: K: M:t om min begrafningz nådige befordring medh någen möijelig hederligheet.

K. May:tz

Ångersamme Vndersåthere

medh troheet in i död[en]

Arnhold-Johan

Meßenius.

Carlbohm's transcript of the letter:

Anhålles hoos Hen:s Kongl. Maij:t

Vnderdånligen efter Hen:s

Kongl. M:tz förtröstning

1) Kongl. Maij:t täcktes låta hafwa nådigh omwårdnadh om mine fattige barn, lööntagandes af Gudh sin himmelske Fader igen.

2) Mine Godz och Adeligh Frijheet Conserveres mine dötrar, efter intetdera migh igenom Lagh och domb ifrå dömbde äre: Derföre iagh H. M:t allervnderdånigst betackar.

3) Min fattige Hustru försörjes medh nådeåhr och åhrligh pension, för Sahl. Doctoris Johannis Bothvidi skull, Item at hon bekommer min hele resterande Åhrs Löhn, för Åhr 1651.

4) Kongl. Maij:t wille wärdigas för Gudz skuldh, och efter giordhe nådige förtröstningh hielpa til min Gäldz betalning, som belöper sigh Tutusendh och Femhundrade Richsdaler, åtänkiandes de månge sköne Documenter, som iagh medh flijt hafwer förskaffat H. K. M:t tilhanda.

5) Påminnes och H. K. M:t om min begrafningz nådige befordring medh någen möijelig hederligheet.

K. M:tz

Ångersamme Vndersåthere

medh troheet in i döden

Arnold-Johan

Messenius.

With modernised spelling:

Anhållas hos Hennes Kungliga Majestät, underdånligen efter Hennes Kungliga Majestäts förtröstning.

1. Kungliga Majestät täcktes låta hava nådig omvårdnad om mina fattiga barn, lön tagandes av Gud sin himmelske Fader igen.

2. Mina gods och adlig frihet konserveres mina döttrar, efter intetdera mig igenom lag och dom ifrå dömda äro, därför jag Hennes Majestät allerunderdånigst betackar.

3. Min fattiga hustru försörjes med nådår och årlig pension för salige doctoris Johannis Bothvidi skull; item att hon bekommer min hela resterande årslön för år 1651.

4. Kungliga Majestät ville värdigas för Guds skull och efter gjorda nådiga förtröstning hjälpa till min gälds betalning som belöper sig tutusen och femhundrade riksdaler, åtänkandes de många sköna dokumenter som jag med flit haver förskaffat Hennes Kungliga Majestät tillhanda.

5. Påminnes ock Hennes Kungliga Majestät om min begravnings nådiga befordring med någon möjlig hederlighet.

Kungliga Majestäts

ångersamme undersåtare med trohet in i döden

Arnold Johan Messenius.

French translation (my own):

Détenu par Sa Majesté Royale, sous réserve de la confiance de Sa Majesté Royale.

1. Qu'il plaise à Sa Majesté Royale de se soucier gracieusement de mes pauvres enfants, en recevant à nouveau une récompense de Dieu, son Père céleste.

2. Que mes biens et ma noble liberté soient conservés à mes filles, car aucune d'entre eux ne m'ont été enlevés par un jugement légitime, dont je remercie très humblement Sa Majesté.

3. Que ma pauvre épouse reçoive une année de grâce et une pension annuelle pour le bien de feu le docteur Jean Bothvidi; aussi qu'elle reçoive tout mon salaire annuel restant pour l'année 1651.

4. Que Sa Majesté Royale jugerait digne, pour l'amour de Dieu et conformément aux gracieuses concessions qui ont été faites, d'aider à payer ma dette, qui s'élève à deux mille cinq cents riksdalers, en relation avec les nombreux grands documents que j'ai diligemment procuré à Sa Majesté Royale.

5. Que Sa Majesté Royale soit aussi rappelée à la conduite gracieuse de mes funérailles avec tout honneur possible.

De Sa Majesté Royale

le sujet pénitent, fidèle jusqu'à la mort,

Arnaud Jean Messenius.

English translation (my own):

Detained by Her Royal Majesty, subject to Her Royal Majesty's confidence.

1. That it please Her Royal Majesty to have gracious concern for my poor children, again taking a reward from God, her Heavenly Father.

2. That my estates and noble freedom be conserved to my daughters, as none of them have been taken from me by lawful judgement, for which I most humbly thank Her Majesty.

3. That my poor wife be provided with a year of grace and an annual pension for the sake of the late Dr. Johannes Bothvidi; also that she receive my entire remaining annual salary for the year 1651.

4. That Her Royal Majesty would deem it worthy, for God's sake and in accordance with the gracious concessions that have been made, to help to pay my debt, which amounts to two thousand and five hundred riksdalers, in relation to the many great documents that I have diligently procured for Her Royal Majesty.

5. That Her Royal Majesty be also reminded of the gracious conduct of my funeral with any possible honour.

Her Royal Majesty's

remorseful subject, faithful unto death,

Arnold Johan Messenius.

Interrogation and trial of Arnold Johan Messenius the father, Arnold Messenius the son and Christopher of Fors, in Kristina's presence, December 19, 1651

Source:

Historiska Samlingar, part 1, page 385, Johan A. Carlbohm, 1793

https://books.google.com/books?id=k1hfAAAAcAAJ&printsec=frontcover#v=onepage&q&f=false

The interrogation:

Den 19 Decemb: förehades Hr Christopher i Fors i Canthersteens Cammar

præsentibus

Gref Magno i begynnelsen, Hr Göstaf Bielke, Hr Johan Berndz.

Secretariis Joh. Månson Sijlfwerstierna, And. Gyllenklou, Joh. Stiernhöök.

Blef honom uptächt, för hwad orsak skull, han war hijt hemtet, och sedan der brede widh honom föreläst, hwad Messenius junior på honom bekiänt hadhe.

Hr Christopher tackadhe, att han nu fick wetta hwad dett war, och att han kan komma till att förswara sigh. Hade i begynnelsen och alt här tills warit der öfwer så besturtz, att han intet wettat hwad han skulle tänkia, hans siuklige hustru och barn lefwat i allsomstörste sorgh och bekymmer. Hwad dette tillmälet anlanger, wiste han sigh heel oskyldigh, och undrar hwadan han (unge Messenius) sådant tagit hade. Sant war dett, att han Messenius för nogon tijdh sedan lågh siuk der hoos honom efter Hertighens afreesande ifrån Æskilstuna, tå hade hans dotter burit maat till honom. Sedan hafwer han låtit sigh förmärkia hafwa kärleck, och welat frija till henne: män hwarken han eller dotteren kunnat lijda honom. Hade med honom fögo discurser och taal haft, dett han kan minnes, serdeles om sådane saker.

Messenius filius blef förekallat, och stält honom till muns, och förmantes, att efter han skulle nu snart lijda döden, han uppå sitt samwett wille bekiänne sanningen, och säije hwarken mindre eller meer uppå Hr Christopher.

Här uppå bekiände han, som tillförene i protocollet är infördt.

1) Om Wasen, som war lagd på borggården, och uptaghen: att Hr Christopher hade fattat der om någre tankar.

Hr Christopher confitetur, att han hafwer talt der om med förundrande: intet ont eller förrädeligit har han der med meent.

2) Att dett heemkomne krigzfolket blef disarmerat, och att Hr Christopher har sagdt: dett måtte nogot wara där under.

Dett bekiänner Hr Christopher och sigh hafwa undrat der uthöfwer och kunde fuller gissa, dett måtte wara skedt för nogon orsak skull: män intet har han sagdt nogon sådan orsak, som Messenius meente.

3) Att Hertighen skulle achta sigh för Uriæ exempel.

Hr Christopher nekar, att han således och derföre hade sagdt, att nogon skulle sökia eller stämpla att komma honom af wägen: uthan när Hertighen drogh uth, önskade han honom lycko, och att han måtte komma tillbaka igiän: han skulle achta sigh för Uriæ exempel, att han intet förwägade sigh och wore främst i spetzen.

4) Att han hade warnat Hertighen intet dragha till Jacobsdaal. H. K. M:t hade der och en gång warit, och blef mykit sedan förandrat.

Hr Christopher säger sigh aldrigh hört sådant och weet intet hwar han dett tagit hafwer: och såsom dette skulle wara skedt wid Cröningen sedan Hertighen heemkom wid Hr Cnut Påsses huus: så säger han sigh intet hafwa talt med Hertighen, uthan allenast förste gånghen tå han honom beneventerade: på gatan hade han aldrigh sökt eller haft lägenheet att tala med honom: beder sigh så gud hiälpe till lijf och siäl. En gångh war han kommen till honom i hwsett, wille tå tala med honom, om någre sine privatis, män gafz ingen lägenheet. Hertighen hade tå nogot annet beställa. Hwad han med denne Messenio kan hafwa talt för itt åår sedan, mins han intet så grant: män badh Gudh skulle dödha honom om dett war så illa: greet bitterlighen, att han således skall wara förförd och angifwin, der uthinnan han weet sigh aldeles oskyldig.

Här uppå blef honom frågat, om han då hade hört sådant taal af andre, om Grefwinnans konst som Messenius hafwer i pasquillen infört?

Ille: Aldrig. Med Messenio den äldre sade han sigh intet haft omgängie meer än 2 gångor i Rijkzdaghen, och tridie, när han valedicerat honom: deres omgängie kom för sonen skull: efter Hr Christopher hade låtit skiöta honom hoos sigh i hans siukdoom: elliest hade Messenius communicerat med honom den arfföreningh som war giord i K. Johans tijdh.

5) Att Doct. Johan Mathiæ hade illa informerat H. K. M:t, och intet underwist henne uthi Rijkzens saaker och sin rätt.

Hr Christopher nekar här till, weet intet hwad dett skall wara.

Om dette föregångne war i pasquillen och protocollet för infört, förmantes Messenius än yterligare säija om han nogot wiste.

Messenius: Hr Christopher hade och haft nogot taal om den käppen eller Regementz Stafwen, som hoos gullsmeden der han gäste, arbetheedes uppå, haft och sine gissninger der öfwer: doch wiste han intet in specie att säije dett.

Hr Christopher säger att han har allenast förundrat sigh, och tykte att han war dyrbar och kosteligh.

Messenius: Hr Christopher sade och en gångh: i K. Carls tijd giorde de så plumpt, att hwar man förstod dett, män nu giörs så subtilt, att ingen skall förståedt: män man kan fuller lika wist märkiat.

Hr Christopher weet intet här af, när, hwarest, eller till hwad ända så talt ähr.

Messenius: Hr Christopher har och önskat han finge så fölia dem till torget, som hans fader i K. Carls tijdh.

Hr Christopher nekar, och beder gudh giöra itt tekn på sigh om dett är sant. Hans fader fölgde ingen: greet bitterlighen öfwer desse calumnier.

Messenius: Hr Christopher hade och i fiol sagdt och önskat, när Gref Päders tiänare hade sagdt: de skulle achte sigh, att icke någre ginge ifrån hufwudet: att han wore den förste.

Hr Christopher weet sigh aldrigh hafwa sedt eller känt Gref Päders tiännere: kan sigh intet annat påminna, uthan när dett blef talt om hans predikan, och [han] förnam sådant hoot: att han då önskade wara den förste, som skulle döö för sanningens bekiännelse skuld.

Sedan togh Messenius filius aftreedh, och spordes prästen, om han hade hört af nogot buller eller sedition i Landet, eller och om någre sådane discurser som lände där hän?

Ille: Neij, har hwarken hört, eller förspordt nogot sådant: allenest i sistes kom flöketiender, att j Smolandh skulle de hafwa skutit i hiäl en fougde och en lagläsare.

Johan Berndz: Om han tå intet hade hört af den gamble Messenio att han hade gerna sedt någon förandringh i Regemente?

Hr Christopher: kan dett intet säija: han discurrerer hijt och dijt, hele werlden omkring, man kan intet wetta, hwar han stadnar, att en skall nogot wist hafwa att seije, eller rätte sigh efter.

Sedan kom Messenius pater före och greet bitterlighen, att han nu näst för sitt yterste skulle hafwa att disputera eller och träta med en präst, dett han fast ogierna seer; doch will han uthi ingen tingh spara sanningen, uthan säije reent uth, och som han will förswarat på sin dödzstundh nembligen dette:

Han weet intet annat än att Hr Christopher är H. K. M:t huld och troghen: sedan och Hertigh Carl: intet sökt oroo eller åstundat nogot uproor; att han genom sin son är kommen i hans umgängie.

Annat weet han intet med Hr Christopher än detta: 1) att han så wäl som de andre hade gerna sedt och arbethat der uppå, att godzen skulle restitueras till Cronan igiän: 2) att Hertighen skulle blifwa arffurste, och derför att styrkies om Hertighens rätt, gaf han honom denne arfföreninghen att communicera med de andre. De hafwe alle gerna sedt, att Hertighen skulle blifwa wäl accommoderat: 3) att han intet war wäl till fridz med Doct. Johan Mathiæ, och mistänkte honom, han skulle läggie sigh emot Hertighens succession. Män aldrigh hade han talt med honom itt ont ordh. Doct. Johan Mathiæ skall hafwa ledt åt hans argument in votando, efter han hade refererat sigh uppå dett Afsked, eller pactis antenuptialibus för den gamble Pfaltzgrefwens bröllop, om hans barns succession in eventum: har fördenskull fört någre ord om Doct. Johan, beder honom bidies före, och meenar dette wara dett störste han giort hade: har aldrigh hört af honom itt uproriskt ordh.

Hwadh han har bekiänt på Nils Nilson, dett ståår han widh.

Fråger Hr Christopher om han har nogonsin hört honom tala illa om Drottninghen eller emot Regimentet?

Prästen giör honom häruthinnan frij.

Messenius beder att han allene, och icke fleere måge nu härföre plichta.

Än frågades Messenius om han icke hade hört af Hr Christopher om Jacobsdaal, att Hertigh Carl skulle achta sigh derföre?

Ille: har intet hört, och gudh weet, hwarest hans son sådant tagit hadhe: han har af itt halft ord, giort itt heelt, ia ofta en sådan meningh, som hwarken honom eller nogon annen, kan skee, ähr nogonsin kommit i sinnet. protesterer och will der döö uppå, att han aldrigh hafwer haft nogot förrädeligit hierta emot sin öfwerheet, eller och fäderneslandet, sedan han kom i H. K. M:tz tiänst.

Sedan blef H. M:t förfrågat: hwad de skulle giöra åt prästen, och Resolverade H. M:t, att han skulle gifwa en scriftelig revers, ingestedes wijka af Staden, för än saken wore utförd: dett han och giorde, och gick sedan frij till Nyåårs aftonen, tå han efter en noga förmaningh bleef heem förlofwat, med H. M:tz gunst och nåde, och gafz honom hans skriftelige revers igiän.

Interrogation and trial of Arnold Johan Messenius and Nils Nilsson in Kristina's presence, December 17, 1651

Source:

Historiska Samlingar, part 1, page 383, Johan A. Carlbohm, 1793

https://books.google.com/books?id=k1hfAAAAcAAJ&printsec=frontcover#v=onepage&q&f=false

The interrogation:

Den 17 Decemb. war H. M:t i Rådet.

Blef discurrerat om dett som desse dagar tilförenne förelupit war, serdeles om Nils Nilsons borgmästarens confrontation med Messenio, och hwad han uppå honom bekiänt hade, och blef efter föregången deliberation beslutit, att Nils Nilson skulle än en gångh komme Messenio till swars, dett och skedde, och blef uthur protocollet föreläst hwad daghen tillförenne passerat war, och Messenius på honom bekiänt hadhe. Messenius stod ännu der uppå, att dett war sant, och will der uppå döö, att Nils Nilson så wijda är skyldigh.

Nils Nilson nekar.

Messenius: »J wisten wäl, icke så mykit longe sedan: iagh kom till eder, och wiste Wurtz breef, huru i tå hade gerna wettat hwad den pasquillen innehölles iagh swarade, mig gisser efter som tillförene war en scrift spargerat om Junker Pär &c.« dett måste wara nogon antiphone der emot, och huru wij då komme på taal om renunciationen: och i tå sade: H. M:t är öfwertalt af Herrarne, att hon nu intet träder af regimentet: önskade nogon måtte wara, som skrefwe Hertigen till, att han toghe emot &c. såsom han daghen tillförenne hade sagdt.

»Nils Nilson, iagh råder eder: ingen gånge uthom sin kallelse: hwar och en giöre och achte sitt ämbethe, och bekymre sigh intet om dett honom intet tillkommer: der uthinnan hafwen både i och iagh försedt oss.«

Nils Nilson nekar, och skatter sigh olycksam som nogonsin har råkat i omgänge med Messenio.

Messenius: »Hwad skulle iagh bedraghe min öfwerheet, iagh ståår här i gudz åsyn: iagh skall säije sanningen Nils: iagh liuger intet: i wetten dett och wäl i edert samwett. Jagh hafwer taalt med eder i åår 3 eller 4 gångor. Män i fiol i härredaghen intet meer än en gångh hoos Wästerman, der och Elai war.«

Berätter huru stolen der har fallit unden honom. Nils Nilson bekiänner man sanninghen, »iagh har och bidit att H. M:t intet skall giöra eder nogot här före«: badh och att H. M:t wille efter sitt löfte, intet låtha honom nogot här uthöfwer lijda: dett han och förut ombidit hafwer, för än han nogot wille uptäckia. Säger att han emot H. M:t likewist hafwer warit trogen, så och emot Hertigen.

Beder, att han måtte fåå sine scrifter igiän att läggie dem i ordningh. Så och att H. M:t wille stadfäste honom dett han för om bidit hade, och H. M:t hade lofwat.

Togh sedan afträdh.

Sist blef discurrerat om Hr Christophers captur, och blef Resolverat att han skulle arresteras på Slottet.

Item att Nils Nilson skulle och blifwa på Slottet.

Interrogation and trial of Arnold Johan Messenius, Nils Nilsson and others accused in Kristina's presence, December 16/26 (Old Style), 1651

Source:

Historiska Samlingar, part 1, page 362, Johan A. Carlbohm, 1793

https://books.google.com/books?id=k1hfAAAAcAAJ&printsec=frontcover#v=onepage&q&f=false

Nils Nilsson's letter:

https://kingkristina.blogspot.com/2021/08/stockholm-mayor-nils-nilssons-letter.html

The interrogation:

Den 16 Decemb. efter Middaghen förehades Messenius Pater,

præsentibus

Gref Johan Oxenstierna, Gref Magnus, Her Göstaf Bielke, Her Johan Bernds.

Secretariis Nicolao Tungel, Joh. Månson, A. Gyllenklou, Joh. Stiernhöök.

Gref Magnus talte Messenium till, och sade, att han giorde sine tankar i gåår, att när Messenius eller den ransakan och förmaningh som i gåår till honom skedde, ransakade sitt hierta, skulle [han] uptäckia, hwad han hade innan bordz och hwad han wiste med sigh eller andre, han hafwer nu så mykit förstådt och merkt att han (Messenius) hafwer emot Koskul och Leutenanten så wijda utlåthit sigh, att efter han såghe sitt huus och familiæ fatum, han tå har utlofwat willia uppenbara dett eene med dett andre, ther med att fria sitt samwett: bad fördenskull han wille nu sådant efterkomma, och bekiänna sanningen.

Messenius: »Jagh bekänner för Gudh och eeder: och kan intet dölia: iagh hafwer syndat och migh högelighen försedt, både i een och annan måtto: män synnerlighen hafwer iagh haft grofwe discurser med min son, och andre med: iagh har meent giöra migh stoor der med, och welat ansees för en sådan man, som förstodh staten, och en god patriot, luppit och kittlat migh der med i min galenskap: iagh har syndat«; och gret bitterlighen.

Gref Magnus: Han wille komma nogot närmare och säije in specie, hwad dett alt har warit?

Ille: Ähr mäst dett samme, som i gåår war före, och han tå bekiände. Män om ächtenskapett med Hertigen hade han sigh intet bekymrat, eller nogot stort omlagdt. Män med sin son hade han haft om Staaten närwarande, grofwe discurser.

Gref Magnus: Om han och icke med andre sådane discurser fört hade, och dette giftet communicerat? Dett war i gåår resolverat att han skulle torqueras, H. M:t har eftergifwit dett, efter han har sagdt sigh willia god- och frijwilleligen bekiännat: han säije fördenskull nu uth hwilke wore i samme meningh med honom.

Ille: »Jagh kan nu intet meer dölia, iagh måste och skall bekiänna. Beder dett måtte dem då intet deruthöfwer wederfares: Nils Nilson Borgmästaren är een, och har warit i samme meningh som iagh. Män intet har han talt illa om Drottningen, uthan sökt och mächta gerna sedt revolt i Landet.

Gref Magnus: Bekiänner man fridt uth, huru och hwad dett är.

Ille: Han kom till Nils Nilson nu för någre dagar sedan, och wijste honom Würtz breef, och talte nogot om pasquillen. Nils Nilson frågade honom, om han wijste hwad dett war. Han sade neij: uthan gissade om närwarande tillstånd, tå sade Nils Nilson: Gudh gifwe att Hertighen wille fatta Resolution, att sättian i lagh: han meente att folket skulle fuller falla honom till: Så talte de om adelskapet honom Nils war budit. Dette sade han [sig] willia intet passa uppå: Han meente under Hertigen wäl komma fram.

Gref Magnus: »Hafwen i intet fleere att nämpna, seijer man fridt och rundt uth.«

Ille: Hr Christopher i Forss har och discurerat sammaledes om desse saker, Män intet har han sagdt eller rådt till nogot buller eller krijgh.

Gref Magnus: Om icke Doct. Elai Terserus har warit med?

Ille: Neij han hade fuller talt med honom, och warit hoos honom i Rijkzdaghen, the hade nogot talt om Prästerskapzens privilegiis: män intet har han samtycht eller styrkt till någre motus.

Gref Magnus: »Än Kyrkieherden i Eckhålen?«

Messenius: »Intet han häller«, och giorde dem både frij.

Gref Magnus: »Än fleere, bekiänner nu uth.«

Ille: Weet ingen så synnerlighen, serdeles sådane som skulle hafwa samtykt eller gerne see någre motus eller uplopp i landet.

Han förmantes ännu strängelighen att säije ut: dett måste iu wara flere. Han hade lofwat att säijat och liberera sitt samwette: han skulle nu derföre intet fördölia.

Ille: »Efter iagh doch skall döö, och hoppas winna en nådigh Gudh och Drottningh, så skall iagh och giöra mitt samwett reent: iagh ståår här i Gudz åsyn, och kan intet förtijgat: Her Bencht Schytt är och een och hafwer månge förargat med sine scabiose discurser.«

Gref Magnus: »Hwad war dett doch?«

Ille: Han, som Nils Nilson: dett fattes intet meer, än att man fatter couratie.

Johan Bernds: »Hafwen i eller han icke haft någre correspondentier uthen landz?«

Ille: »Anno 1640 och 1641 när iagh kom i landet, så skreef iagh en gång det uth till een Jesuit Pater Crusius: doch intet annat än att iagh war kommen i landet, intet om Staten eller emot Rijket. War då Catholisk. Rijkz Drottzen wiste dett och wäl, att han war catholisk. War och så i samme relligion, in till dess han han blef så illa siuk, och slaget rörde honom, tå hafwer han confiterat för Doct. Erich Gabrielson och antaghet den rätte ewangeliske relligionen, der uthinnan will han och döö.«

Sedan så hade han än tå skrifwit itt breef till sin moder, män dett tuchereede intet Staten. Till Kongen i Pålen hade han intet skrifwit: han hade burit haat till Kongen i Pålen, efter han hade haft honom i fängelse. Om Hr Bencht Schytt hade haft nogre correspondentier uthen landz med främmande, dett weet han intet: dett weet han wäl han war illa affectionerat emot närwarande Stat, nogh wille han blåsa Hertighen i Harnisk, hoc ost verissimum.

Qu. Om och hr Bencht Schytt wore i samme meningh om Hertigens rätt till Successionen för än Electionen och Declarationen skedde?

Messenius: Jaa, hr Bencht Schytt hade samme meningh, och borgmästaren Nils Nilson.

Gref Magnus: Hwarföre och till hwad ända?

Messenius: Han har på ingen annan satt sitt datum än på Hans K. Höghett, och der uthaf kommer dett.

Frågades om han intet hade nogot meere att uppteckia, han wille dett ännu giöra efter sitt löfte:

Ille: Han will säiie dett H. K. M:t siälf och allena.

Gref Magnus: Han skulle man nu säije om icke flere wore; hade han icke med Bazen corresponderat?

Ille: Jaa, när han war i Norenberg, män intet annat, än dett förswarligit ähr.

Gref Magnus: Han skulle säija hwad han wiste om Elai Tersero.

Ille: Han har åstundat godzens revocation, meer intet, kan eij häller annat säije om Kyrkieherden på Eckålen.

Gref Magnus: Hwad dett war för scriptum han hade länt Elai i Rijkzdaghen?

Ille: Den protestation som prästerskapet hafwer gifwit Sigismundo, och deres gamble privilegia: och som han förnam att han hade dem wijst Archiebispen, blef deröfwer ond på honom och togh dem så igiän.

Gref Magnus: Om icke Stadz Secreteraren Schunken och wore uthi denne handel interesserat?

Ille: Schunken är och illa content med denne Staten, har och fört någre discurser. Meenar och att Skunken har stält Ständernes protestation. Den war nu allestädes utspridd, och har Hr Christopher i Fors sagdt, att de wille läggia itt exemplar af protestationen i hans kyrckie.

Messenius blef än tillfrågat om borgmästaren Nils Nilson, om hans förehafwande och intent, och sade att han wid discursen, som nu föll dem emellan om renunciationen, wäl kunde merkia, efter som han och lät sigh förmärkia, han hade gerna sedt, att Drottninghen wille skillia sigh wid regementet, män nu, sade han, hafwe Herrarne åter öfwertaalt henne. Her Bencht Schytte hade för än han drogh uth, uptäkt för Messenio att Drottninghen wille quittera regimentet och såsom han förmodade, att Hertighen skulle snart komma der till, och nogon motus der uppå fölia, wille han blifwa uthe så länge. Her Bencht Schytt blef mäst disgusterat, sedan Gref Magnus kom heem och han förmärkte sigh icke hafwa så stoor gratie. Af den conversation han hade med Hr Bencht Schytte, fick och fattade han mykit, och stärktes i sine tankar och hafwer der öfwer itt ont samwett. Hr Bencht Schytte hade en skadeligh och maledicam lingvam.

Gref Magnus: Efter Stiernhielm och mykit omgickz med Hr Bencht Schytte, om och icke han interesserade i desse saaker?

Ille negat, giör honom frij, säger han hölt Hr Bencht Schytte för en took. Gref Göstaf Göstafzon giör han och heelt frij. Hr Bencht Schytt och han wore spinnfiender nu på dett siste. Hoos Hertighen hade han, Hr Bencht, och sökt addresse, och som han kunde tänkia, wäl welat sigh med sådane discurser insinuera: män Hertighen utslagit och intet welat hans omgängie.

Frågades hånom än: Efter såsom i pasquillen uptäckies itt consilium, att dragha machten till sigh med Mönstringen, och så tagha dem wid hufwudet: hwar af sonen dett hafwer?

Ille: »Af migh hafwer han dett intet. Jagh will bekenna sanninghen: fuller kunde iagh hafwa talat att så kunde skee en gångh: män intet gaf han dett förslaget, att uprätta der igienom uproor: män fuller hade han spätt in med Nils Nilson, ad hunc finem, att Hertighen skulle komma till Cronan och tagha godzen igiän. Hade gerna sedt Statens reformation, och att ächtenskapet skulle gåå fort med Drottninghen.

Nils Nilson hade och sagdt, när han hörde om renunciationen: Gud gifwe dett wore en ährligh karl, som wille skrijfwa Hertighen till, att han tager emot regeringhen. Nogh såge de gerna dett blefwe en förandringh, män beder sigh så Gudh hull, att han intet har sökt fäderneslandzens wärste, eller nogot uproor: när han war på wägen med sin son åt Upsala har han sagdt (beder der om att hans son måtte förhöres) om nogot partij skulle begynnes, meenar han Hertighen wara så sachtmodigh och dygdigh, att han intet toge sigh den saken an.

Frågades när dette wäsendet först begyntes?

Ille: Förre Rijkzdaghen, när dett handlades om Hertighens succession.

Sedan han alt detta hade sagdt och blef förmänt än yterligare bekänna hwad han wiste, sade han sigh dett intet kunna giöra uthan för H. M:t allena, der uppå stegh Gref Magnus till H. M:t, och kom H. M:t nider i Råådcammaren: Och som han tå förmantes säija sanninghen, sade han sigh intet willia liuga, uthan få säija, såsom han inför Gudz domstool wille swara: och der uppå han och är resolverat att döö: badh om en nådigh döödh: tå bekiände han åter på Hr Bencht Schytte, att han drogh heel malè content uth, skälte och talte mächte illa på Gref Magnus och Drottninghen: önskade att Hertighen wille grijpa till wapn. hade fule ordh, och sade att Gref Magnus regerede heele landet genom Drottninghen: och efter han befarade dett skulle blifwa en revolt i landet, drogh han mäst derföre sin koos.

Än förmantes han uppreppa, hwad han hade bekänt om Nils Nilson.

Ille: Han hade warit twå gånger hoos honom, nu sedan dette talet begyntes om H. K. M:tz renunciation: hans meningh war: Hertigen skulle intet nogot giöra för än han satt wäl i Sadelen. Hade gerna sedt, att Hertighen toge regementet an, och giör han [det] nu intet, kan skee en annen gångh kommer han intet der till.

Sådant taal och discurser hafwer Hr Bencht fört och sökt att winna Hertighens gunst. Män Hertigen hafwer intet welat gijfwa honom örat der till.

Hr Bencht war der öfwer malè content.

Hr Bencht hade och sagdt: att Hertighen icke wore wärd, att wara en arffurste, om han icke toghe sigh nogot saken an.

Messenius tillspordes de novo om Joh. Elai Tersero.

Ille: Weet intet meere med honom än han hade sagdt, eij häller fleere än för är omrördt. Doch minte han sigh uppå om en gammal Ländzman wid Upsala, hwars hemman Hans Philipp Öfwersten hade fått. Han sade per occasionem af sådane discurser, om godzen och en revolt: »Herre gud alzmechtigh gifwe dett bore åstad: gammal är iagh, än skulle iagh ännu sadla en häst.« Sådant, sade han, glunkar och annerstädes, han kan intet förtijet. Dett är summen: i alle Landzänder är nogh mod thär till, och feeles intet annet än en anförare.

Till någre correspondentier i Pålen nekadhe han, och bekiände intet meer än 2 breef som tillförenne.

Med Würtz hade han pro et contra discurrerat om Staten, att fondera hans mening, män han Würtz intet welat samtyckia till sine consilier, giör honom heelt frij.

Hr Bencht Schyttz hofmästare giör han skyldigh i sådane sin Herres taal och discurser, doch hölt han honom pro incapaci.

Nils Nilson borgmästaren giör han skyldig: meenar honom intet wara in odio plebis uthan hoos råådet.

Gref Göstaf Göstafzon giör han och oskyldigh, sade han lijder ingen, hwarken een eller annen. Så giör han och dem alle i Cancelliet oskyldigh: sammaledes i Hofrätten. Carl Rosinger, sade han, biälar fuller nogot: män dett är intet bewänt med honom.

Han weet eij häller nogot med nogon i KrigzCollegio.

Han kunde sigh intet påminna flere, eller och nogot meere än han hade sagdt; och wore nogot, så wille han dett skrifteligen författa: dett och honom befaltes: han badh han måtte fåå en nådigh dödh och Arckibusseres, badh om sine döttrar, att de måtte behålle hans sköldmärkie och godz: han måtte och fåå sin löön och räst uth, så och itt nådeeåår för sin hustru (den han bekiände sigh hafwa warit nogot hård emot) till sin gäldz afbetalning, och att hon, barnen och prästerne finge besökie honom i fängelset. Sitt Bibliothec gifwer han i Cancelliet till H. M:tz och Rijkzens behoof: meenar där wara acta, som tiäne i Archivo: recommenderar sitt arbethe och om hans successor intet få continuerer och efter de documenta han har gått, kan han aldrigh defendera K. Carls saak.

Rijkz Drottzen giör han heelt oskyldigh: säger wara en god patriot.

Nils Nilson borgmästaren har itt bittert haat till RikzDrottzen och Gref Magnum. Han har sielff i förstone och altidh haft itt gott hierta till H. K. M:t, män sedan systeren fick någre godz med honom, förswan den affectionen. Hertigh Carl hafwer han haft kär af alt hierta: beder än åter om en hastigh dödh, och för sine Döttrer: begiärer och att fåå sine rättegångz saker och handskrifter och quittentier igiän, att giöra sine saker klar och richtigh.

Erasmus Lætis de Gestis R. Margaretæ är utlänt: meenar H. M:t skulle wara tiänt der medh: en rar book.

Messenius förmantes, att säija hwadan han hade dett taalet om fältherrens grefwinna?

Ille: Wiste intet hwadan dett wore kommit: sqwalret hade han hört: beder att icke fleer måtte weklas här uthi. Han har för detta mykit æstimerat fältherren: har och welatt communicera med honom de acter, som wore passerade under hans actioner i Lijfland. Feltherrens familie har altidh haft - - - till herrerne, som blefwe rättade i Linkiöping. Beder än om en nådigh dödh, så och om confirmation på sine donationer för sine döttrer: item att han måtte fåå hederlighen begrafwas, fåå klocka och präst: hans hustru finge besökia honom och presterne.

Förmantes än yterlighere bekiänna om han wiste nogot meer, som denne saken anginge.

Ille: Will revocera sigh till minnes, och der så är, fatta dett skrifteligen.

Sedan blef Borgm. Nils Nilson och Schunken upkallat till confrontation med Messenio, och upreppedes för Nils Nilson hwad Messenius hade bekiänt. Nils Nilson nekade hårdt till detta, och förbannade sigh der uppå någre gånger.

Messenius: »Dett är sant, Nils Nilson, iagh will och är beredd döö der uppå, och swara för gudz doomstool: iagh kom till eder och wijste eder brefwet, som Würtz hade skrifwit: i swarade, hwad mon dett wara uthi den pasquillen, iagh måtte gerna seedt: Jagh: hwad annat uthan måtte wara nogen antiphone emot Juncker Pär, efter itt sådant scriptum war och nu nylighen utspridt: och ibland annat då saden i och: att man Hertighen wille fatta couratie.«

Nils Nilson: »Dett är intet sant: brefwet wijsten i migh fuller: dett hafwen i och wist mångh annan; och iagh hafwer tillförene icke öfwer 2 gånger talt med eder, sedan rijkzdaghen war, eij häller tillförenne, uthan hos Westerman en gång, der haden i eder Crönike och en rijmCrönike före; och slamredhe der. Johan Elai war och där: annat talte wij intet med eder, uthan beskylte eder, att i intet skrefwe, eller fore fort med arbethet. Hwad han säger annat på migh är intet sant, och skall dett i ewigheet intet bewijsa.«

Messenius slogh sigh i bröstet: »iagh har sagdt sant, som en ährligh man: will döö der uppå: iagh hafwer haft galne discurser, män i hafwen mött migh med lijka discurs: i bekiänne man sanningen.«

Nils Nilson swor som tillförenne.

Messenius der emot will brinna i helwetet, om dett icke är sant.

Nils Nilson önskade och han måtte der brinna med brefwet.

H. M:t increperade honom för en sådan önskan på sin näste, och sade, »Nils Nilson, när man examinerar edre actiones som i förden i fiol, och nu sedan, så är dett fast troligit som Messenius säger.«

Messenius: »Nils Nilson bekiänner: iagh hafwer bedit, och H. M:t har lofwat, att ingen skall skee ont för min skull, iagh hoppas med min dödh skall detta alt stadna i minnesmål: när wij talte om dette i edert huus, så fölle discurser om itt och annet, och serdeles om detta pasquillet: sedan och om renunciationen: då saden i: dett wore wäl, han [Härtigen] toghe dett nu emot: kan skee, en annan gång får han dett intet.«

Nils Nilson nekar stadigt.

Messenius: Har tagit på sitt samwette att säija sant, will aldrigh komma för gudz ansichte, om icke så ähr: i kunnen intet neka, än att i iu hafwen önskat en förandringh i Staten.

Ille negat.

Messenius: Huru ofta hafwen i sagdt: gud nåde oss för den Gref Magnus?

Messenius deplorerade här brede wid sitt fatum. Han hade intet gerne sagdt på nogon: hans son rögde honom först, kiänner gudz hämbd: har dette straffet förtiänt emot sin fader: refererade och här brede wid: att när han skref sitt revers här i Cancelliet, swall samme dagh hans hand upp 2 finger tiock: han will lijda hwad han hafwer förtiänt, doch protesterer han, att han på ingen liuger eij häller på Nils Nilson: han har ofta warit hoos honom och druckit ruus: han är en patriot af samma ull, som han: badh honom bettra sigh, achte sitt ämbethe, och intet bekymre sigh om Norenbergh der han ingen steen hade. Regeringen af rijkett war H. M:t befallat: hon äger styra och regera med rååd sine och icke med borgmästaren: achte sin sysslo, och see intet efter de saker, som öfwer honom wore.

Nils Nilson förmantes att bekiänna.

Ille: »Hwarföre skulle iagh icke bekiänna, iagh hade couratie nogh att bekiänna, om iagh wore skyldigh.«

Sedan blef Skunken inkallat: förehöltz honom att han och wore illa affectionerat emot denne Staten, och önskat Hertighen wille taga emot regimentet, efter Messenii angifwande, doch befrijade Messenius honom, så wäl som borgmästaren, att de intet illa hafwe talt om Drottningen.

Schunken: »J hafwen warit en oförskämd karl, kommit i mitt huus, iagh hafwer intet kunnat blijfwa af med eder, i skolen aldrigh bewijsa, att iagh har welat eller önskat nogon mutation.«

Messenius sade att Schunken hade skrijfwit protestationen, dett han och bekiände sigh giort hafwa, efter Ständernes begiäran, sammanfattat hwad de hwar för sigh projecterat hade. Blef dimissus; män Nils Nilson stälte en revers att swara, så framt icke skulle på honom förfaras, som den der wore reus criminis læsæ Majestatis.

Kristina's letter to Maria Eleonora, early 1650s based on the handwriting

Sources:

Riksarkivet, pages 34 to 35 in K 85; Ingångna skrivelser; Drottning Maria Eleonora; Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/digitala-arkiv?Arkivsok=Maria+Eleonora&EndastDigitaliserat=false&Lan=0&Arkivtyp=Alla&AvanceradSok=False&PageSize=100&typAvLista=Standard&page=2&postid=Arkis+39e0236b-e4be-432e-91a4-1dc498074637&tab=post&FacettState=undefined%3ac%7c&prependUrl=%2fdigitala-arkiv&vol=n&s=Balder

The letter:

Madame

Jch bin ser förwundert uber das misfertrauen so E M Zu ihren marschalk gefallet [illegible] Jch satte geholten das main schreiben jn Wider Zu recht hatte holten Köntn Können aber Weil Jch Wider forholten gespurt das es Keinen Wirkung Wirkung bey E Mt. gehobt hat […] also bin Jch forursacht E. M aber vielen Zu Ersuchen, sie Wollen Jhr seine treue dīstre gefallen lassen, Wie auch die disposition so Jch Jhm vber E M E M solt gegeben habe Er Mir als Ein [illegible] diner mit E M sachen um g[e]s[t]ern Vundt E M mussen Wisen das Er nicht schuldigh ist iemant anders als mir for seinere administration rech[t]ung Zu geben Es [illegible] E M nicht an sich dar mit zu bema[c]hen bey dero grosen leibes schnacheit vndt alles [illegible] alles sondern Es Wil mir oblig[ir]en soge Zu tragen um E M der [illegible] Zu entlassen bitte dero selbe demutigst E. M. grußen der före [illegible] auf Jhnen [illegible] Zu Werfen Jch [illegible] fur sein vertrau [illegible] der im Zu straffen Won Er sich vbel Comportiren solte, Jch hatte [illegible] dises alles E M se[l]bst bey gebracht Weil Es mir aber vnmuglich ist zu Konnen also habe Jch Meiner hof marchalken E M schiken Wollen Wel[c]he [illegible] hat E M zu remonstrien Wie weinigst Er sich [illegible] wil das E. M. one ursach einen Cavalier der [illegible] Wie sie mit Jhnen marschalk vngstern so balt Es mir mughligh wirt sein E M auf zu Warten Wil Jch E M for allen dingen se[l]bst vnterichten [illegible] Jm mitler Zeit bitte Jch das E M nich[t] sich vntersten Wollen meinen dispositionen Zu forandern, sonder sich gefellen alles in dem stat Zu bleiben lassen Wie Jch geandret habe. Je suis

Madame ma mere

Vostre tres humble et tres obeisante

fillie et servante

Christine

Above: Kristina.

Above: Maria Eleonora.

Kristina's last letter to Maria Eleonora, probably written either between late May and before June 6/16 (Old Style), 1654 or in September 1654

Sources:

Riksarkivet, pages 32 to 34 in K 85; Ingångna skrivelser; Drottning Maria Eleonora; Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/digitala-arkiv?Arkivsok=Maria+Eleonora&EndastDigitaliserat=false&Lan=0&Arkivtyp=Alla&AvanceradSok=False&PageSize=100&typAvLista=Standard&page=2&postid=Arkis+39e0236b-e4be-432e-91a4-1dc498074637&tab=post&FacettState=undefined%3ac%7c&prependUrl=%2fdigitala-arkiv&vol=n&s=Balder

Drottning Kristina: Den svenska tiden, pages 258 to 260, by Sven Stolpe, 1960

Christina: Brev från sex decennier, pages 33 to 34, edited and translated by Sven Stolpe, 1960

Kristina: Brev och skrifter, edited by Marie Louise Renata Rodén, translated by Cecilia Huldt and Viveca Melander, published by Svenska Akademien, 2006

https://www.svenskaakademien.se/sites/default/files/kristina.pdf

Drottning Christina: en biografi, page 138, by Marie-Louise Rodén, 2008

"Christinas förhållande till den tragiskt sönderslitna och hysteriska, stundtals icke helt tillräkneliga modern-änkedrottningen är svårt att genomskåda. Formellt iakttog hon alltid en stor vördnad, men många tecken ger vid handen, att hon såg på modern med den största kritik. Detta är hennes avskedsbrev till modern, skrivet i Antwerpen efter avresan från Sverige."

"Christina's relationship with her tragically devastated and hysterical, sometimes not entirely reliable mother the Dowager Queen is difficult to see through. Formally, she always observed a great reverence [for her], but many signs indicate that she regarded her mother with the greatest criticism. This is her farewell letter to her mother, written in Antwerp after leaving Sweden." - Stolpe

"The letter is undated, but since it is a farewell letter before Kristina's impending abdication, it was in all probability written a short time before her departure, i.e. at the end of May or during the first days of June 1654. Kristina abdicated on June 6 and began her journey south within a few days. Maria Eleonora, born in 1599 in Königsberg, had time to experience her daughter's abdication and died the following year. The letter's extremely formal character suggests that Kristina, even as an adult, experienced the relationship with her mother as difficult to handle." - Rodén et al.

The letter:

Madame

puisque mon destin mesloinge pour iamais du bien de ma naissance et de l'honeur de pouvoir rendre a V. M. mes soumissions et respects en personne, Je [le] Croy estre de mon debvoir de me ietter a Vos pies pour prandre Conge de Vostre Maieste et pour Vous supplier dagreer la resolution que iay prise de mesloinger d'aupres de Vous. Je say Madame que mes actions n'on Jamais eu de bonheur peu meriter lhoneur de Vostre approbation et que Cette derniere resolution ne Vous plaira pas mais le destin qui Veut m'a Voulu rendre la plus heureuse personne du monde Veut que iamette am prier de Vous de plaire mon bonheur. Ce nest pas Madame que ie n'aẏe en cette ocCasion les sentiments de douleur que ie dois de me Voir prive du bien de Vous revoir mais me Voiay en estat de Vous d'estre inutile a Vostre service iay beaucoup moins de deplaisir puis que ie conois que ie suis seule interesse en cette pense. Cest pourquoy ie prens Conge de V. M. en Vous remerciant avec le respect et la soumission que ie Vous dois des faveurs et graces que iay receu de Vous durant le temps que iay eu lhoneur de me trouver a Vos pies. Je n'auray rien a desirer dens lestat ou ie pris sil mestoit permis den mourir en les embrassant, mais puisque mon destin me iuge indigne de cet honeur ie n'en prive pas me plaindre et ie ne laisseray pas de rendre a V M de loin les honeurs et les respects que ie Vous dois. Je Vous demande tres humblement pardon si iusques icy iy i'ay manque a la Veneration que ie dois a V. M. dieu m'en est tesmoins que ie lay tousiour en Conserve a mon deVoir et si ie suis asse malheureuse devoir envers V. M. Je Vay m'en permis par le banissement que ie minpose qui me vivera pour iamais de l'honeur de Vous approcher Contentez Vous de cette reparation de mes fautes et esparnge moy le deplaisir de Vostre disgrace toutte fois quoy que V. M. puisse faire ie me souviendray tousiour de ce que Vous dois et nauray iamais aucun aucun sentiment que pouvoir meriter de V M vn repentir de mavoir donne la Vie, et enfin Madame iose Vous protester que ie ne feray iamais aucune action qui soit indigne de la fillie de Gustave. Je suis et serois en tout lieux

Madame

Vostre tres humble et

tres obeisante fillie

et servante

Christine

A la Reine de

Suede

Madame ma mere

With modernised spelling:

Madame,

Puisque mon destin m'éloigne pour jamais du bien de ma naissance et de l'honneur de pouvoir rendre a Votre Majesté mes soumissions et respects en personne, je [le] crois être de mon devoir de me jetter à vos pieds pour prendre congé de Votre Majesté et pour vous supplier d'agréer la résolution que j'ai prise de m'éloigner d'auprès de vous. Je sais, Madame, que mes actions n'ont jamais pu mériter l'honneur de votre approbation, et que cette dernière résolution ne vous plaira pas; mais le destin qui m'a voulu rendre la plus heureuse personne du monde veut que j'admette à prier de vous de plaire mon bonheur. Ce n'est pas, Madame, que je n'aie en cette occasion les sentiments de douleur que je dois de me voir privée du bien de Vous revoir; mais me voyant en état d'être inutile à votre service, j'ai beaucoup moins de déplaisir puisque je connais que je suis seule intéressée en cette pensée. C'est pourquoi je prends congé de Votre Majesté en vous remerciant avec le respect et la soumission que je vous dois des faveurs et grâces que j'ai reçu de vous durant le temps que j'ai eu l'honneur de me trouver à vos pieds. Je n'aurai rien a désirer dans l'état ou je pris s'il m'était permis d'en mourir en les embrassant, mais puisque mon destin me juge indigne de cet honneur, je n'en prive pas me plaindre; et je ne laisserai pas de rendre à Votre Majesté de loin les honneurs et les respects que je vous dois. Je vous demande très humblement pardon si jusqu'ici j'ai manqué à la vénération que je dois a Votre Majesté. Dieu m'en est témoin que je l'ai toujours en conservé à mon devoir et si je suis assez malheureuse devoir envers Votre Majesté. Je vais m'en permis par le banissement que je m'impose qui me vivra pour jamais de l'honneur de vous approcher. Contentez-vous de cette réparation de mes fautes et épargnez-moi le déplaisir de votre disgrâce toutefois, quoique Votre Majesté puisse faire. Je me souviendrai toujours de ce que vous dois et n'aurai jamais aucun aucun sentiment que pouvoir mériter de Votre Majesté un repentir de m'avoir donné la vie; et enfin, Madame, j'ose vous protester que je ne ferai jamais aucune action qui soit indigne de la fille de Gustave. Je suis et serai en tout lieux,

Madame,

Votre très humble et

très obéissante fille

et servante

Christine

A la Reine de

Suède

Madame ma mère.

Swedish translation of the original (by Stolpe):

Eftersom mitt öde tvingar mig att för alltid lämna den plats där jag fötts och jag därigenom också går miste om äran att personligen till Ers Majestät kunna framföra min underdånighet och min vördnad, tror jag det vara tillbörligt att nu kasta mig till Edra fötter för att taga avsked av Ers Majestät och för att bedja Er godtaga det beslut jag fattat att för alltid skiljas från Eder. Jag vet, Madame, att mitt handlande inte alltid har kunnat förtjäna äran av Ert gillande och att detta sista beslut inte kommer att behaga Eder. Men det öde som har velat göra mig till den lyckligaste människan på jorden vill att jag, till priset av att misshaga Eder, accepterar min lycka. Det förhåller sig inte så, Madame, att jag vid detta tillfälle inte skulle känna smärtan över att se mig berövad förmånen att få återse Eder. Men när jag ser, att jag icke förmår vara Eder till någon nytta, känner jag betydligt mindre obehag; jag vet ju, att jag är den enda som verkligen lider av denna förlust. Det är därför jag tar avsked av Ers Majestät och tackar Eder med hela den underdånighet och vördnad som jag är Er skyldig för den ynnest och den nåd som jag mottagit från Eder under den tid, då jag haft äran att få ligga vid Edra fötter. Jag skulle inte ha något övrigt att önska mig i den situationen i vilken jag nu befinner mig, om det bara vore mig tillåtet att få dö, kyssande dessa Edra fötter, men eftersom mitt öde dömer mig ovärdig denna ära, avstår jag från den utan att klaga, och jag kommer aldrig att underlåta att på avstånd skänka Ers Majestät den heder och den vördnad som jag är Eder skyldig. Jag ber Er mycket ödmjukt om förlåtelse, om jag hittills försummat något i den vördnad som jag är Ers Majestät skyldig. Gud är mitt vittne, att jag alltid känt en vördnad helt i överensstämmelse med min plikt, och om jag råkar vara olycklig nog att ha felat mot Ers Majestät, skall jag för framtiden omöjliggöra detta genom den förvisning som jag ålägger mig själv och som för alltid kommer att beröva mig äran av att komma i Eder närhet. Var nöjd med denna gottgörelse för mina fel och bespara mig obehaget av Ert ogillande. Hur Ers Majestät än kommer att handla, kommer jag alltid att minnas vad jag är Er skyldig. Jag kommer aldrig att hysa någon känsla som skulle kunna få Ers Majestät att ångra, att Ni gett mig livet. Och till slut, Madame, vågar jag försäkra, att jag aldrig kommer att begå någon handling som skulle vara ovärdig den store Gustafs dotter. Jag är och kommer, var jag än befinner mig, alltid att förbliva Ers Majestät mycket ödmjuka och lydiga dotter och tjänarinna

Christina

Swedish translation (by Huldt):

Madame

Eftersom mitt öde tvingar mig att för alltid lämna den plats där jag föddes och berövar mig äran att personligen få visa Ers Majestät min underdånighet och vördnad, ser jag det som min plikt att kasta mig för Era fötter för att ta avsked av Ers Majestät och bönfalla Er att [inte försöka förmå mig att] ändra mitt beslut att resa bort från Er. Jag vet, Madame, att mina handlingar aldrig har förtjänat äran av Ert gillande och att detta beslut inte kommer att behaga Er, men ödet som har velat göra mig till den lyckligaste människan i världen vill att jag sätter min egen lycka framför risken att misshaga Er. Tro inte, Madame, att jag i denna stund inte känner vederbörlig smärta över att berövas förmånen att få återse Er, men att se mig själv i ett tillstånd där jag inte kan tjäna Er gör mig mycket mindre ont då jag vet att det endast är jag som berörs av denna förlust. Det är därför jag tar avsked av Ers Majestät och med den vördnad och underdånighet som jag är Er skyldig tackar Er för de välgärningar och ynnestbevis som jag har mottagit från Er under den tid då jag har haft äran att få ligga vid Era fötter. I det tillstånd där jag nu befinner mig skulle jag inte önska något mer om jag bara fick kyssa dem och dö, men eftersom mitt öde inte anser mig värdig denna ära tvingar det mig utan misskund att avstå, och därför kommer jag aldrig att upphöra med att på avstånd visa Ers Majestät de hedersbetygelser och den vördnad som jag är Er skyldig. Jag ber Er allra ödmjukast om förlåtelse om jag någon gång har brustit i den vördnad som jag är Ers Majestät skyldig. Gud kan intyga att min vördnad alltid har överensstämt med vad plikten föreskriver, och om jag till min stora olycka har [...] mot Ers Majestät bestraffar jag mig själv genom förvisningen som jag ålägger mig, vilken för alltid berövar mig äran av att få komma i Er närhet. Nöj Er med detta fördömande av mina fel och bespara mig obehaget som det skulle innebära att råka i onåd hos Er. Vad Ers Majestät än väljer att göra kommer jag ändå alltid att minnas vad jag är Er skyldig och jag kommer aldrig någonsin att hysa någon känsla som skulle kunna ge Ers Majestät anledning att ångra att Ni skänkt mig livet. Och slutligen, Madame, vågar jag lova att jag aldrig kommer att göra något som skulle vara ovärdigt Gustavs dotter. Jag är och förblir överallt

Madame

Er mycket ödmjuka och lydiga dotter

och tjänarinna

Kristina

English translation (my own):

Madame,

Since my fate takes me away for ever from the place of my birth and from the honour of being able to render to Your Majesty my submissions and respects in person, I believe it my duty to throw myself at your feet to take leave of Your Majesty and to beg you to accept the resolution I have taken to move away from you. I know, Madame, that my actions have never been able to merit the honour of your approval, and that this last resolution will not please you; but fate, which wanted me to make the happiest person in the world, wants me to admit to begging you to please my happiness. It is not, Madame, that I do not have on this occasion the feelings of pain that I must have to see myself deprived of the good of seeing You again; but seeing myself in a state of being useless in your service, I have much less displeasure since I know that I am the only one interested in this thought. This is why I take leave of Your Majesty by thanking you with the respect and submission I owe you for the favours and graces I have received from you during the time that I had the honour of being at your feet. I will have nothing to desire in the state in which I took if I were allowed to kiss them and die, but since my fate deems me unworthy of this honour, I do not deny complaining about it; and I will not fail to render to Your Majesty from afar the honours and respects which I owe you. I very humbly ask your forgiveness if so far I have failed in the veneration I owe to Your Majesty. God is my witness that I have always kept it as my duty and if I have [...] to Your Majesty. I am going to allow myself by the banishment that I impose on myself which will live on me forever for the honour of approaching you. Be content with this reparation for my faults and spare me the displeasure of your disgrace. In the meantime, whatever Your Majesty chooses to do, I will always remember what I owe you, and I will never have any feeling that could give Your Majesty reason to regret that you gave me life; and finally, Madame, I dare to protest to you that I will never take any action which is unworthy of Gustav's daughter. I am and will be everywhere,

Madame,

Your most humble and most obedient daughter

and servant

Kristina.

To the Queen of Sweden,

my lady mother.

Above: Kristina.

Above: Maria Eleonora.

Kristina's letter to Maria Eleonora, dated February 22/March 4 (Old Style), 1654, with the ending words and signature in Kristina's own handwriting

Source:

Riksarkivet, pages 28 to 29 in K 85; Ingångna skrivelser; Drottning Maria Eleonora; Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/digitala-arkiv?Arkivsok=Maria+Eleonora&EndastDigitaliserat=false&Lan=0&Arkivtyp=Alla&AvanceradSok=False&PageSize=100&typAvLista=Standard&page=2&postid=Arkis+39e0236b-e4be-432e-91a4-1dc498074637&tab=post&FacettState=undefined%3ac%7c&prependUrl=%2fdigitala-arkiv&vol=n&s=Balder

The letter:

Christina medh Gudz nåde Sweriges Göthes och Wendes Drottningh, Storfurstinna till Finlandh, Herttiginna vthj Estland, Carelen, Brehmen, Vehrden, Stettijn, Pommern, Caßuben och Wenden, Furstinna till Rügen, Frw öfwer Ingermanlandh och Wißmar. etc.

Wår dotterkärlige helßan sampt all wälmågos trolige önskan medh Gudh mehra kiärt och gott Wij förmå medh Gudh Allzmechtigh. Stormechtige Drottning, högtährade Elskelige Käre Frwmoder. Såsom Oß ingen ting är kärare än att esomofftast besökia Eders Maij:t och därigenom contestera den dotterlige respect och affection Wij Eders Maij:t tilldraga: Alltså hafwe Wij och fuller warit i [illegible] begrepne, sådant widh denne tijden att effterkomma, Män emädan landfögent är i een hast opslagit och [illegible] numehra inthe mÿcket att lijtha på, hafwe Wij nödgads att holla medh Wår resa tillbakars, till en annan och beqwämligare tijdh, då Wij, hwar Gudh spar Oß hällßan och lifwet, inthe skola vnlåtha att fullföllia samma Wår intention, och göra därigenom Wår hugh och skÿldigheet så mÿcket mehra att nöija.

Vthj det öfrige, är Oß förekummit, som skulle E. M.t sättia sigh i något bekÿmber om sitt vnderholl och hwad mehra till deß tractamente erfordras. Nu såsom E. M:t sådan engsligheet widh deß angående Åhr och ålder sampt lifsindisposition för ingen deel tiäner, jemwäl Wij hafwe tagit och wele än ÿttermehra tagha all åhugan och bekÿmbret däraf på Oß: Alltså är Wårt wälmeente dotterkärlige rådh och begiäran, att E. M.t wille där widh bewända låtha, och finna gott E. M.tz Marskalck må icke allenast opfordra hirndh till vnderholl att E. M.tz Stat är förordnat, vthan och disponera om det som inkommer, såsom han pröfwar E. M.tz tiänst och bästa sampt Wår willie och behagh fordra, efftersom Wij wäl kunne försäkra Es M.t om hans troheet, och wele således honom informera, att han vthan twifwel skall kunna göra E. M.t allt vnderdånigh contentement och nöija. Hwilket Wårt betänckiande effter det är af dotterligh wÿrdning och kärleek härkummit; fördenskull twifle Wij inthe, att det ju minner hoos E. M.t rum och ställe. Hwarmedh Wij sluthe och befalle E. M.t vnder den Aldrahögstes mächtige beskärmelße, till all siäls och lijfs wälmågo, dotterkärligen. Aff Ubsala den 22. Februarij A.o 1654.

E. M.

ödmiuka och hörsame

dåtter och tienarinna

Christina

Above: Kristina.

Above: Maria Eleonora.

Kristina's letter to Maria Eleonora, dated April 6/16 (Old Style), 1648, with the ending words and signature in Kristina's own handwriting

Source:

Riksarkivet, pages 26 to 27 in K 85; Ingångna skrivelser; Drottning Maria Eleonora; Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/digitala-arkiv?Arkivsok=Maria+Eleonora&EndastDigitaliserat=false&Lan=0&Arkivtyp=Alla&AvanceradSok=False&PageSize=100&typAvLista=Standard&page=2&postid=Arkis+39e0236b-e4be-432e-91a4-1dc498074637&tab=post&FacettState=undefined%3ac%7c&prependUrl=%2fdigitala-arkiv&vol=n&s=Balder

The letter:

Wår Dotterlige och Kärlige helsan, sampt hvadh mehra gott och Kärtt Wij förmå medh Gudh Alzmechtigh tillförenne.

Stoormächtige Drottningh, Elskelige Käre Frumodher; Wij hafve Vthaff den Vnderdånige relation och information, som Oß Grefwe Gustaff Gustafßon, kommande från Edert Maij:t hafver giordt och E. M.t hafver honom Committerat hoos Oß att afläge, iblandh annat förnummet, att E. M.t icke ogerna skulle sij thet E. Mt. hade den Secreterarre af Svensk Nation, j sin tienst then E. M.t kunde bruka j sine breffs Vthfärdigande. Så [illegible] E. Mt hafver behagat medh Oß theröfver att Communicera, och Wij af dragande skÿldigh hörsamheet emoot E. M.t hafue funnet thet förslaget wara E. M.t nÿttigt; Tÿ hafve Wij E. M.t denne Persohn Samuel Schiller thertill welat j giörligit förslagh komma låtha, medh denne recommendation, att emädan Wij förmoda, thet han skall kunna giöra E. M.t therwidh godh och behageligh tienst /: thersom och Wij sielfve om genom warande på nogre Åhr tillbackar j Wår tienst brukat, thet giörligen förspordt hafua :/ E. M.t fördenskuldh täckes sigh genom, hafvande att Oß befalningh sigh till E. M.t at begifva och persohnligen inställe, j nåder och till det bästa låta wara recommenderat. Hwadh E. M.t elliest hafver behagat att Committera Wårt HoffRådh handriech hafwa lenberg, theropå wele Wij oß medh det allerförste förklara. Wij äre E. M.t altijdh medh dotterligh adfection och Kärligh benägenheet förbundne; Och befalle härmedh E. M.t j Gudz dens högstes Krafftige beskÿdd Kärligen och fliteligen. Aff Stockholm, den 6. Aprilis A.o 1648.

Eders Mtz.

trogne och tienstWillighe

dötter så lenghe Jagh lewer,

Christina.

Above: Kristina.

Above: Maria Eleonora.

Whitelocke and Kristina at a ball, and Raimondo Montecuccoli is made a knight of the Order of Amarante, February 16/26 (Old Style), 1654

Source:

A journal of the Swedish ambassy, in the years M.DCC.LIII. and M.DCC.LIV., volume 1, pages 437 to 439, Bulstrode Whitelocke, 1772

https://www.google.com/books/edition/A_Journal_of_the_Swedish_Ambassy/gPFMAAAAMAAJ?hl=en&gbpv=1&dq=A+journal+of+the+Swedish+embassy+Bulstrode+Whitelocke,+1772&printsec=frontcover

The ball:

The queen sent the master of the ceremonies to Whitelocke to invite him this evening to a ball att court, which was ordained in favour of the compte de Montecuculi. Whitelocke, being ready to intertaine all opportunities of waiting on the queen, came to the roome appointed, where two seats were placed on the right hand of the chayre of state, the first for Whitelocke, and the next for Montecuculi.

By this meanes Whitelocke had the opportunity that the queen would discourse with him att this time: she was pleased to mention to him the ship brought into Dover, wherof the syndick of Gothenbergh complained, and the imprisonement of the marriners; which, the queen said, was no friendly dealing.

Whitelocke answeared, that he could not believe this report, butt supposed there was some mistake or misinformation in it; that her subjects seldome came to Dover; that if any of them were brought thither by capers, they would have justice done them in England: he said also, that he understood some great lords in this kingdome had shares in that ship, and made complaints, as they were informed; that he had heard that the master of that ship was a Hollander, and her lading of contraband goods, wheruppon she might be taken by a caper: butt if it should be made appear that the ship belonged to her majesty's subjects, and had done nothing contrary to the known rules of state of the councell of England, he did not doubt butt that she would be freed; and that this week he would write to the common-wealth in England very effectually about this matter; which the queen desired him to doe, and sayd, that if such things were practised, it would be impossible to agree so well uppon a peace between the two nations. By many of these passages which were blown up by the Dutch, Danes, and French in this court, Whitelocke was putt to many difficulties; butt God brought him over all of them in the conclusion.

Att this balle there was rare musicke, and excellent dauncing by the queen herselfe, and by her ladyes and courtiers; in the latter end wherof, the queen called for Montecuculi to come to her, where she invested him with the order of knighthood of Amaranta, which ceremony was thus performed.

The compte, kneeling down before the queen, held up his hands between the queen's hands: she declared his duety in that order, to maintaine and defend virtue, and the honor of virtuous ladyes, to indeavour to correct vice, to performe honorable actions, to keep his faith inviolable, with divers the like matters relating to honor and virtuous performances; which the compte promised to observe.

Then the queen putt uppon his right shoulder, and tyed under his left arme, a scarfe of crimson taffata, with a broade silver fringe; and the jewell of the order hunge in the scarfe, which was about the compasse of halfe a crown: it was made of goulde, a rownd wreath wrought and enamelled like to lawrell, and in the midst therof two great A A thus reversed, sett thicke with diamonds, the two A A for the first and last letters of Amaranta; and about the wreathe was written in Italian, dulchi nella memoria, sweet is the memory, that is, of a certain noble and famous great lady named Amaranta, who was an eminent pattern and example of the highest honor and virtue, in memory of whom this order was instituted.

The queen herselfe is soveraigne of the order; the companions of it made by her were the prince Palatin, and his brother prince Adolphe, the king of Poland, the duke of Brandenburgh, the Landtsgrave of Hesse, the Spanish resident, the compte de Montecuculi, and divers other great lords; and afterwards, Whitelocke was honored also by the queen to be made a knight of this order.

Her majesty weares the jewell of the order under her left breast, tyed with crimson ribon; and the knights weare it in a crimson scarfe or ribbon, and sometimes in a chayne of gold, as they themselves please.

Above: Kristina.

Above: Bulstrode Whitelocke.

Above: Raimondo Montecuccoli.

Above: The Order of Amarante.

Above: The Order of Amarante. Photo courtesy of Robert Prummel at Wikimedia Commons.