Sources:
Riksarkivet (page 32 of the Ingångna skrivelser archive, Maria Eleonora, Kungliga arkivet)
Christina: Brev från sex decennier, pages 33 to 34, edited and translated by Sven Stolpe, 1960
Kristina: Brev och skrifter, edited by Marie Louise Renata Rodén, translated by Cecilia Huldt and Viveca Melander, published by Svenska Akademien, 2006
"Christina's relationship with her tragically devastated and hysterical, sometimes not entirely reliable mother the Dowager Queen is difficult to see through. Formally, she always observed a great reverence [for her], but many signs indicate that she regarded her mother with the greatest criticism. This is her farewell letter to her mother, written in Antwerp after leaving Sweden." - Stolpe
"The letter is undated, but since it is a farewell letter before Kristina's impending abdication, it was in all probability written a short time before her departure, i.e. at the end of May or during the first days of June 1654. Kristina abdicated on June 6 and began her journey south within a few days. Maria Eleonora, born in 1599 in Königsberg, had time to experience her daughter's abdication and died the following year. The letter's extremely formal character suggests that Kristina, even as an adult, experienced the relationship with her mother as difficult to handle." - Rodén et al.
The letter:
Madame
puisque mon destin mesloinge pour iamais du bien de ma naissance et de l'honeur de pouvoir rendre a V. M. mes soumissions et respects en personne, Je [le] Croy estre de mon debvoir de me ietter a Vos pies pour prandre Conge de Vostre Maieste et pour Vous supplier dagreer la resolution que iay prise de mesloinger d'aupres de Vous. Je say Madame que mes actions n'on Jamais eu de bonheur peu meriter lhoneur de Vostre approbation et que Cette derniere resolution ne Vous plaira pas mais le destin qui Veut m'a Voulu rendre la plus heureuse personne du monde Veut que iamette am prier de Vous de plaire mon bonheur. Ce nest pas Madame que ie n'aẏe en cette ocCasion les sentiments de douleur que ie dois de me Voir prive du bien de Vous revoir mais me Voiay en estat de Vous d'estre inutile a Vostre service iay beaucoup moins de deplaisir puis que ie conois que ie suis seule interesse en cette pense. Cest pourquoy ie prens Conge de V. M. en Vous remerciant avec le respect et la soumission que ie Vous dois des faveurs et graces que iay receu de Vous durant le temps que iay eu lhoneur de me trouver a Vos pies. Je n'auray rien a desirer dens lestat ou ie pris sil mestoit permis den mourir en les embrassant, mais puisque mon destin me iuge indigne de cet honeur ie n'en prive pas me plaindre et ie ne laisseray pas de rendre a V M de loin les honeurs et les respects que ie Vous dois. Je Vous demande tres humblement pardon si iusques icy iy i'ay manque a la Veneration que ie dois a V. M. dieu m'en est tesmoins que ie lay tousiour en Conserve a mon deVoir et si ie suis asse malheureuse devoir envers V. M. Je Vay m'en permis par le banissement que ie minpose qui me vivera pour iamais de l'honeur de Vous approcher Contentez Vous de cette reparation de mes fautes et esparnge moy le deplaisir de Vostre disgrace toutte fois quoy que V. M. puisse faire ie me souviendray tousiour de ce que Vous dois et nauray iamais aucun aucun sentiment que pouvoir meriter de V M vn repentir de mavoir donne la Vie, et enfin Madame iose Vous protester que ie ne feray iamais aucune action qui soit indigne de la fillie de Gustave. Je suis et serois en tout lieux
Madame
Vostre tres humble et
tres obeisante fillie
et servante
Christine
A la Reine de
Suede
Madame ma mere
With modernised spelling:
Madame,
Puisque mon destin m'éloigne pour jamais du bien de ma naissance et de l'honneur de pouvoir rendre a Votre Majesté mes soumissions et respects en personne, je [le] crois être de mon devoir de me jetter à vos pieds pour prendre congé de Votre Majesté et pour vous supplier d'agréer la résolution que j'ai prise de m'éloigner d'auprès de vous. Je sais, Madame, que mes actions n'ont jamais pu mériter l'honneur de votre approbation, et que cette dernière résolution ne vous plaira pas; mais le destin qui m'a voulu rendre la plus heureuse personne du monde veut que j'admette à prier de vous de plaire mon bonheur. Ce n'est pas, Madame, que je n'aie en cette occasion les sentiments de douleur que je dois de me voir privée du bien de Vous revoir; mais me voyant en état d'être inutile à votre service, j'ai beaucoup moins de déplaisir puisque je connais que je suis seule intéressée en cette pensée. C'est pourquoi je prends congé de Votre Majesté en vous remerciant avec le respect et la soumission que je vous dois des faveurs et grâces que j'ai reçu de vous durant le temps que j'ai eu l'honneur de me trouver à vos pieds. Je n'aurai rien a désirer dans l'état ou je pris s'il m'était permis d'en mourir en les embrassant, mais puisque mon destin me juge indigne de cet honneur, je n'en prive pas me plaindre; et je ne laisserai pas de rendre à Votre Majesté de loin les honneurs et les respects que je vous dois. Je vous demande très humblement pardon si jusqu'ici j'ai manqué à la vénération que je dois a Votre Majesté. Dieu m'en est témoin que je l'ai toujours en conservé à mon devoir et si je suis assez malheureuse devoir envers Votre Majesté. Je vais m'en permis par le banissement que je m'impose qui me vivra pour jamais de l'honneur de vous approcher. Contentez-vous de cette réparation de mes fautes et épargnez-moi le déplaisir de votre disgrâce toutefois, quoique Votre Majesté puisse faire. Je me souviendrai toujours de ce que vous dois et n'aurai jamais aucun aucun sentiment que pouvoir mériter de Votre Majesté un repentir de m'avoir donné la vie; et enfin, Madame, j'ose vous protester que je ne ferai jamais aucune action qui soit indigne de la fille de Gustave. Je suis et serai en tout lieux,
Madame,
Votre très humble et
très obéissante fille
et servante
Christine
A la Reine de
Suède
Madame ma mère.
Swedish translation of the original (by Stolpe):
Eftersom mitt öde tvingar mig att för alltid lämna den plats där jag fötts och jag därigenom också går miste om äran att personligen till Ers Majestät kunna framföra min underdånighet och min vördnad, tror jag det vara tillbörligt att nu kasta mig till Edra fötter för att taga avsked av Ers Majestät och för att bedja Er godtaga det beslut jag fattat att för alltid skiljas från Eder. Jag vet, Madame, att mitt handlande inte alltid har kunnat förtjäna äran av Ert gillande och att detta sista beslut inte kommer att behaga Eder. Men det öde som har velat göra mig till den lyckligaste människan på jorden vill att jag, till priset av att misshaga Eder, accepterar min lycka. Det förhåller sig inte så, Madame, att jag vid detta tillfälle inte skulle känna smärtan över att se mig berövad förmånen att få återse Eder. Men när jag ser, att jag icke förmår vara Eder till någon nytta, känner jag betydligt mindre obehag; jag vet ju, att jag är den enda som verkligen lider av denna förlust. Det är därför jag tar avsked av Ers Majestät och tackar Eder med hela den underdånighet och vördnad som jag är Er skyldig för den ynnest och den nåd som jag mottagit från Eder under den tid, då jag haft äran att få ligga vid Edra fötter. Jag skulle inte ha något övrigt att önska mig i den situationen i vilken jag nu befinner mig, om det bara vore mig tillåtet att få dö, kyssande dessa Edra fötter, men eftersom mitt öde dömer mig ovärdig denna ära, avstår jag från den utan att klaga, och jag kommer aldrig att underlåta att på avstånd skänka Ers Majestät den heder och den vördnad som jag är Eder skyldig. Jag ber Er mycket ödmjukt om förlåtelse, om jag hittills försummat något i den vördnad som jag är Ers Majestät skyldig. Gud är mitt vittne, att jag alltid känt en vördnad helt i överensstämmelse med min plikt, och om jag råkar vara olycklig nog att ha felat mot Ers Majestät, skall jag för framtiden omöjliggöra detta genom den förvisning som jag ålägger mig själv och som för alltid kommer att beröva mig äran av att komma i Eder närhet. Var nöjd med denna gottgörelse för mina fel och bespara mig obehaget av Ert ogillande. Hur Ers Majestät än kommer att handla, kommer jag alltid att minnas vad jag är Er skyldig. Jag kommer aldrig att hysa någon känsla som skulle kunna få Ers Majestät att ångra, att Ni gett mig livet. Och till slut, Madame, vågar jag försäkra, att jag aldrig kommer att begå någon handling som skulle vara ovärdig den store Gustafs dotter. Jag är och kommer, var jag än befinner mig, alltid att förbliva Ers Majestät mycket ödmjuka och lydiga dotter och tjänarinna
Christina
Swedish translation (by Huldt):
Madame
Eftersom mitt öde tvingar mig att för alltid lämna den plats där jag föddes och berövar mig äran att personligen få visa Ers Majestät min underdånighet och vördnad, ser jag det som min plikt att kasta mig för Era fötter för att ta avsked av Ers Majestät och bönfalla Er att [inte försöka förmå mig att] ändra mitt beslut att resa bort från Er. Jag vet, Madame, att mina handlingar aldrig har förtjänat äran av Ert gillande och att detta beslut inte kommer att behaga Er, men ödet som har velat göra mig till den lyckligaste människan i världen vill att jag sätter min egen lycka framför risken att misshaga Er. Tro inte, Madame, att jag i denna stund inte känner vederbörlig smärta över att berövas förmånen att få återse Er, men att se mig själv i ett tillstånd där jag inte kan tjäna Er gör mig mycket mindre ont då jag vet att det endast är jag som berörs av denna förlust. Det är därför jag tar avsked av Ers Majestät och med den vördnad och underdånighet som jag är Er skyldig tackar Er för de välgärningar och ynnestbevis som jag har mottagit från Er under den tid då jag har haft äran att få ligga vid Era fötter. I det tillstånd där jag nu befinner mig skulle jag inte önska något mer om jag bara fick kyssa dem och dö, men eftersom mitt öde inte anser mig värdig denna ära tvingar det mig utan misskund att avstå, och därför kommer jag aldrig att upphöra med att på avstånd visa Ers Majestät de hedersbetygelser och den vördnad som jag är Er skyldig. Jag ber Er allra ödmjukast om förlåtelse om jag någon gång har brustit i den vördnad som jag är Ers Majestät skyldig. Gud kan intyga att min vördnad alltid har överensstämt med vad plikten föreskriver, och om jag till min stora olycka har [...] mot Ers Majestät bestraffar jag mig själv genom förvisningen som jag ålägger mig, vilken för alltid berövar mig äran av att få komma i Er närhet. Nöj Er med detta fördömande av mina fel och bespara mig obehaget som det skulle innebära att råka i onåd hos Er. Vad Ers Majestät än väljer att göra kommer jag ändå alltid att minnas vad jag är Er skyldig och jag kommer aldrig någonsin att hysa någon känsla som skulle kunna ge Ers Majestät anledning att ångra att Ni skänkt mig livet. Och slutligen, Madame, vågar jag lova att jag aldrig kommer att göra något som skulle vara ovärdigt Gustavs dotter. Jag är och förblir överallt
Madame
Er mycket ödmjuka och lydiga dotter
och tjänarinna
Kristina
English translation (my own):
Madame,
Since my fate takes me away for ever from the place of my birth and from the honour of being able to render to Your Majesty my submissions and respects in person, I believe it my duty to throw myself at your feet to take leave of Your Majesty and to beg you to accept the resolution I have taken to move away from you. I know, Madame, that my actions have never been able to merit the honour of your approval, and that this last resolution will not please you; but fate, which wanted me to make the happiest person in the world, wants me to admit to begging you to please my happiness. It is not, Madame, that I do not have on this occasion the feelings of pain that I must have to see myself deprived of the good of seeing You again; but seeing myself in a state of being useless in your service, I have much less displeasure since I know that I am the only one interested in this thought. This is why I take leave of Your Majesty by thanking you with the respect and submission I owe you for the favours and graces I have received from you during the time that I had the honour of being at your feet. I will have nothing to desire in the state in which I took if I were allowed to kiss them and die, but since my fate deems me unworthy of this honour, I do not deny complaining about it; and I will not fail to render to Your Majesty from afar the honours and respects which I owe you. I very humbly ask your forgiveness if so far I have failed in the veneration I owe to Your Majesty. God is my witness that I have always kept it as my duty and if I have [...] to Your Majesty. I am going to allow myself by the banishment that I impose on myself which will live on me forever for the honour of approaching you. Be content with this reparation for my faults and spare me the displeasure of your disgrace. In the meantime, whatever Your Majesty chooses to do, I will always remember what I owe you, and I will never have any feeling that could give Your Majesty reason to regret that you gave me life; and finally, Madame, I dare to protest to you that I will never take any action which is unworthy of Gustav's daughter. I am and will be everywhere,
Madame,
Your most humble and most obedient daughter
and servant
Kristina.
To the Queen of Sweden,
my lady mother.
Above: Kristina.
Above: Maria Eleonora.
No comments:
Post a Comment