Source:
Historiska Samlingar, part 1, page 362, Johan A. Carlbohm, 1793
Nils Nilsson's letter:
The interrogation:
Den 16 Decemb. efter Middaghen förehades Messenius Pater,
præsentibus
Gref Johan Oxenstierna, Gref Magnus, Her Göstaf Bielke, Her Johan Bernds.
Secretariis Nicolao Tungel, Joh. Månson, A. Gyllenklou, Joh. Stiernhöök.
Gref Magnus talte Messenium till, och sade, att han giorde sine tankar i gåår, att när Messenius eller den ransakan och förmaningh som i gåår till honom skedde, ransakade sitt hierta, skulle [han] uptäckia, hwad han hade innan bordz och hwad han wiste med sigh eller andre, han hafwer nu så mykit förstådt och merkt att han (Messenius) hafwer emot Koskul och Leutenanten så wijda utlåthit sigh, att efter han såghe sitt huus och familiæ fatum, han tå har utlofwat willia uppenbara dett eene med dett andre, ther med att fria sitt samwett: bad fördenskull han wille nu sådant efterkomma, och bekiänna sanningen.
Messenius: »Jagh bekänner för Gudh och eeder: och kan intet dölia: iagh hafwer syndat och migh högelighen försedt, både i een och annan måtto: män synnerlighen hafwer iagh haft grofwe discurser med min son, och andre med: iagh har meent giöra migh stoor der med, och welat ansees för en sådan man, som förstodh staten, och en god patriot, luppit och kittlat migh der med i min galenskap: iagh har syndat«; och gret bitterlighen.
Gref Magnus: Han wille komma nogot närmare och säije in specie, hwad dett alt har warit?
Ille: Ähr mäst dett samme, som i gåår war före, och han tå bekiände. Män om ächtenskapett med Hertigen hade han sigh intet bekymrat, eller nogot stort omlagdt. Män med sin son hade han haft om Staaten närwarande, grofwe discurser.
Gref Magnus: Om han och icke med andre sådane discurser fört hade, och dette giftet communicerat? Dett war i gåår resolverat att han skulle torqueras, H. M:t har eftergifwit dett, efter han har sagdt sigh willia god- och frijwilleligen bekiännat: han säije fördenskull nu uth hwilke wore i samme meningh med honom.
Ille: »Jagh kan nu intet meer dölia, iagh måste och skall bekiänna. Beder dett måtte dem då intet deruthöfwer wederfares: Nils Nilson Borgmästaren är een, och har warit i samme meningh som iagh. Män intet har han talt illa om Drottningen, uthan sökt och mächta gerna sedt revolt i Landet.
Gref Magnus: Bekiänner man fridt uth, huru och hwad dett är.
Ille: Han kom till Nils Nilson nu för någre dagar sedan, och wijste honom Würtz breef, och talte nogot om pasquillen. Nils Nilson frågade honom, om han wijste hwad dett war. Han sade neij: uthan gissade om närwarande tillstånd, tå sade Nils Nilson: Gudh gifwe att Hertighen wille fatta Resolution, att sättian i lagh: han meente att folket skulle fuller falla honom till: Så talte de om adelskapet honom Nils war budit. Dette sade han [sig] willia intet passa uppå: Han meente under Hertigen wäl komma fram.
Gref Magnus: »Hafwen i intet fleere att nämpna, seijer man fridt och rundt uth.«
Ille: Hr Christopher i Forss har och discurerat sammaledes om desse saker, Män intet har han sagdt eller rådt till nogot buller eller krijgh.
Gref Magnus: Om icke Doct. Elai Terserus har warit med?
Ille: Neij han hade fuller talt med honom, och warit hoos honom i Rijkzdaghen, the hade nogot talt om Prästerskapzens privilegiis: män intet har han samtycht eller styrkt till någre motus.
Gref Magnus: »Än Kyrkieherden i Eckhålen?«
Messenius: »Intet han häller«, och giorde dem både frij.
Gref Magnus: »Än fleere, bekiänner nu uth.«
Ille: Weet ingen så synnerlighen, serdeles sådane som skulle hafwa samtykt eller gerne see någre motus eller uplopp i landet.
Han förmantes ännu strängelighen att säije ut: dett måste iu wara flere. Han hade lofwat att säijat och liberera sitt samwette: han skulle nu derföre intet fördölia.
Ille: »Efter iagh doch skall döö, och hoppas winna en nådigh Gudh och Drottningh, så skall iagh och giöra mitt samwett reent: iagh ståår här i Gudz åsyn, och kan intet förtijgat: Her Bencht Schytt är och een och hafwer månge förargat med sine scabiose discurser.«
Gref Magnus: »Hwad war dett doch?«
Ille: Han, som Nils Nilson: dett fattes intet meer, än att man fatter couratie.
Johan Bernds: »Hafwen i eller han icke haft någre correspondentier uthen landz?«
Ille: »Anno 1640 och 1641 när iagh kom i landet, så skreef iagh en gång det uth till een Jesuit Pater Crusius: doch intet annat än att iagh war kommen i landet, intet om Staten eller emot Rijket. War då Catholisk. Rijkz Drottzen wiste dett och wäl, att han war catholisk. War och så i samme relligion, in till dess han han blef så illa siuk, och slaget rörde honom, tå hafwer han confiterat för Doct. Erich Gabrielson och antaghet den rätte ewangeliske relligionen, der uthinnan will han och döö.«
Sedan så hade han än tå skrifwit itt breef till sin moder, män dett tuchereede intet Staten. Till Kongen i Pålen hade han intet skrifwit: han hade burit haat till Kongen i Pålen, efter han hade haft honom i fängelse. Om Hr Bencht Schytt hade haft nogre correspondentier uthen landz med främmande, dett weet han intet: dett weet han wäl han war illa affectionerat emot närwarande Stat, nogh wille han blåsa Hertighen i Harnisk, hoc ost verissimum.
Qu. Om och hr Bencht Schytt wore i samme meningh om Hertigens rätt till Successionen för än Electionen och Declarationen skedde?
Messenius: Jaa, hr Bencht Schytt hade samme meningh, och borgmästaren Nils Nilson.
Gref Magnus: Hwarföre och till hwad ända?
Messenius: Han har på ingen annan satt sitt datum än på Hans K. Höghett, och der uthaf kommer dett.
Frågades om han intet hade nogot meere att uppteckia, han wille dett ännu giöra efter sitt löfte:
Ille: Han will säiie dett H. K. M:t siälf och allena.
Gref Magnus: Han skulle man nu säije om icke flere wore; hade han icke med Bazen corresponderat?
Ille: Jaa, när han war i Norenberg, män intet annat, än dett förswarligit ähr.
Gref Magnus: Han skulle säija hwad han wiste om Elai Tersero.
Ille: Han har åstundat godzens revocation, meer intet, kan eij häller annat säije om Kyrkieherden på Eckålen.
Gref Magnus: Hwad dett war för scriptum han hade länt Elai i Rijkzdaghen?
Ille: Den protestation som prästerskapet hafwer gifwit Sigismundo, och deres gamble privilegia: och som han förnam att han hade dem wijst Archiebispen, blef deröfwer ond på honom och togh dem så igiän.
Gref Magnus: Om icke Stadz Secreteraren Schunken och wore uthi denne handel interesserat?
Ille: Schunken är och illa content med denne Staten, har och fört någre discurser. Meenar och att Skunken har stält Ständernes protestation. Den war nu allestädes utspridd, och har Hr Christopher i Fors sagdt, att de wille läggia itt exemplar af protestationen i hans kyrckie.
Messenius blef än tillfrågat om borgmästaren Nils Nilson, om hans förehafwande och intent, och sade att han wid discursen, som nu föll dem emellan om renunciationen, wäl kunde merkia, efter som han och lät sigh förmärkia, han hade gerna sedt, att Drottninghen wille skillia sigh wid regementet, män nu, sade han, hafwe Herrarne åter öfwertaalt henne. Her Bencht Schytte hade för än han drogh uth, uptäkt för Messenio att Drottninghen wille quittera regimentet och såsom han förmodade, att Hertighen skulle snart komma der till, och nogon motus der uppå fölia, wille han blifwa uthe så länge. Her Bencht Schytt blef mäst disgusterat, sedan Gref Magnus kom heem och han förmärkte sigh icke hafwa så stoor gratie. Af den conversation han hade med Hr Bencht Schytte, fick och fattade han mykit, och stärktes i sine tankar och hafwer der öfwer itt ont samwett. Hr Bencht Schytte hade en skadeligh och maledicam lingvam.
Gref Magnus: Efter Stiernhielm och mykit omgickz med Hr Bencht Schytte, om och icke han interesserade i desse saaker?
Ille negat, giör honom frij, säger han hölt Hr Bencht Schytte för en took. Gref Göstaf Göstafzon giör han och heelt frij. Hr Bencht Schytt och han wore spinnfiender nu på dett siste. Hoos Hertighen hade han, Hr Bencht, och sökt addresse, och som han kunde tänkia, wäl welat sigh med sådane discurser insinuera: män Hertighen utslagit och intet welat hans omgängie.
Frågades hånom än: Efter såsom i pasquillen uptäckies itt consilium, att dragha machten till sigh med Mönstringen, och så tagha dem wid hufwudet: hwar af sonen dett hafwer?
Ille: »Af migh hafwer han dett intet. Jagh will bekenna sanninghen: fuller kunde iagh hafwa talat att så kunde skee en gångh: män intet gaf han dett förslaget, att uprätta der igienom uproor: män fuller hade han spätt in med Nils Nilson, ad hunc finem, att Hertighen skulle komma till Cronan och tagha godzen igiän. Hade gerna sedt Statens reformation, och att ächtenskapet skulle gåå fort med Drottninghen.
Nils Nilson hade och sagdt, när han hörde om renunciationen: Gud gifwe dett wore en ährligh karl, som wille skrijfwa Hertighen till, att han tager emot regeringhen. Nogh såge de gerna dett blefwe en förandringh, män beder sigh så Gudh hull, att han intet har sökt fäderneslandzens wärste, eller nogot uproor: när han war på wägen med sin son åt Upsala har han sagdt (beder der om att hans son måtte förhöres) om nogot partij skulle begynnes, meenar han Hertighen wara så sachtmodigh och dygdigh, att han intet toge sigh den saken an.
Frågades när dette wäsendet först begyntes?
Ille: Förre Rijkzdaghen, när dett handlades om Hertighens succession.
Sedan han alt detta hade sagdt och blef förmänt än yterligare bekänna hwad han wiste, sade han sigh dett intet kunna giöra uthan för H. M:t allena, der uppå stegh Gref Magnus till H. M:t, och kom H. M:t nider i Råådcammaren: Och som han tå förmantes säija sanninghen, sade han sigh intet willia liuga, uthan få säija, såsom han inför Gudz domstool wille swara: och der uppå han och är resolverat att döö: badh om en nådigh döödh: tå bekiände han åter på Hr Bencht Schytte, att han drogh heel malè content uth, skälte och talte mächte illa på Gref Magnus och Drottninghen: önskade att Hertighen wille grijpa till wapn. hade fule ordh, och sade att Gref Magnus regerede heele landet genom Drottninghen: och efter han befarade dett skulle blifwa en revolt i landet, drogh han mäst derföre sin koos.
Än förmantes han uppreppa, hwad han hade bekänt om Nils Nilson.
Ille: Han hade warit twå gånger hoos honom, nu sedan dette talet begyntes om H. K. M:tz renunciation: hans meningh war: Hertigen skulle intet nogot giöra för än han satt wäl i Sadelen. Hade gerna sedt, att Hertighen toge regementet an, och giör han [det] nu intet, kan skee en annen gångh kommer han intet der till.
Sådant taal och discurser hafwer Hr Bencht fört och sökt att winna Hertighens gunst. Män Hertigen hafwer intet welat gijfwa honom örat der till.
Hr Bencht war der öfwer malè content.
Hr Bencht hade och sagdt: att Hertighen icke wore wärd, att wara en arffurste, om han icke toghe sigh nogot saken an.
Messenius tillspordes de novo om Joh. Elai Tersero.
Ille: Weet intet meere med honom än han hade sagdt, eij häller fleere än för är omrördt. Doch minte han sigh uppå om en gammal Ländzman wid Upsala, hwars hemman Hans Philipp Öfwersten hade fått. Han sade per occasionem af sådane discurser, om godzen och en revolt: »Herre gud alzmechtigh gifwe dett bore åstad: gammal är iagh, än skulle iagh ännu sadla en häst.« Sådant, sade han, glunkar och annerstädes, han kan intet förtijet. Dett är summen: i alle Landzänder är nogh mod thär till, och feeles intet annet än en anförare.
Till någre correspondentier i Pålen nekadhe han, och bekiände intet meer än 2 breef som tillförenne.
Med Würtz hade han pro et contra discurrerat om Staten, att fondera hans mening, män han Würtz intet welat samtyckia till sine consilier, giör honom heelt frij.
Hr Bencht Schyttz hofmästare giör han skyldigh i sådane sin Herres taal och discurser, doch hölt han honom pro incapaci.
Nils Nilson borgmästaren giör han skyldig: meenar honom intet wara in odio plebis uthan hoos råådet.
Gref Göstaf Göstafzon giör han och oskyldigh, sade han lijder ingen, hwarken een eller annen. Så giör han och dem alle i Cancelliet oskyldigh: sammaledes i Hofrätten. Carl Rosinger, sade han, biälar fuller nogot: män dett är intet bewänt med honom.
Han weet eij häller nogot med nogon i KrigzCollegio.
Han kunde sigh intet påminna flere, eller och nogot meere än han hade sagdt; och wore nogot, så wille han dett skrifteligen författa: dett och honom befaltes: han badh han måtte fåå en nådigh dödh och Arckibusseres, badh om sine döttrar, att de måtte behålle hans sköldmärkie och godz: han måtte och fåå sin löön och räst uth, så och itt nådeeåår för sin hustru (den han bekiände sigh hafwa warit nogot hård emot) till sin gäldz afbetalning, och att hon, barnen och prästerne finge besökie honom i fängelset. Sitt Bibliothec gifwer han i Cancelliet till H. M:tz och Rijkzens behoof: meenar där wara acta, som tiäne i Archivo: recommenderar sitt arbethe och om hans successor intet få continuerer och efter de documenta han har gått, kan han aldrigh defendera K. Carls saak.
Rijkz Drottzen giör han heelt oskyldigh: säger wara en god patriot.
Nils Nilson borgmästaren har itt bittert haat till RikzDrottzen och Gref Magnum. Han har sielff i förstone och altidh haft itt gott hierta till H. K. M:t, män sedan systeren fick någre godz med honom, förswan den affectionen. Hertigh Carl hafwer han haft kär af alt hierta: beder än åter om en hastigh dödh, och för sine Döttrer: begiärer och att fåå sine rättegångz saker och handskrifter och quittentier igiän, att giöra sine saker klar och richtigh.
Erasmus Lætis de Gestis R. Margaretæ är utlänt: meenar H. M:t skulle wara tiänt der medh: en rar book.
Messenius förmantes, att säija hwadan han hade dett taalet om fältherrens grefwinna?
Ille: Wiste intet hwadan dett wore kommit: sqwalret hade han hört: beder att icke fleer måtte weklas här uthi. Han har för detta mykit æstimerat fältherren: har och welatt communicera med honom de acter, som wore passerade under hans actioner i Lijfland. Feltherrens familie har altidh haft - - - till herrerne, som blefwe rättade i Linkiöping. Beder än om en nådigh dödh, så och om confirmation på sine donationer för sine döttrer: item att han måtte fåå hederlighen begrafwas, fåå klocka och präst: hans hustru finge besökia honom och presterne.
Förmantes än yterlighere bekiänna om han wiste nogot meer, som denne saken anginge.
Ille: Will revocera sigh till minnes, och der så är, fatta dett skrifteligen.
Sedan blef Borgm. Nils Nilson och Schunken upkallat till confrontation med Messenio, och upreppedes för Nils Nilson hwad Messenius hade bekiänt. Nils Nilson nekade hårdt till detta, och förbannade sigh der uppå någre gånger.
Messenius: »Dett är sant, Nils Nilson, iagh will och är beredd döö der uppå, och swara för gudz doomstool: iagh kom till eder och wijste eder brefwet, som Würtz hade skrifwit: i swarade, hwad mon dett wara uthi den pasquillen, iagh måtte gerna seedt: Jagh: hwad annat uthan måtte wara nogen antiphone emot Juncker Pär, efter itt sådant scriptum war och nu nylighen utspridt: och ibland annat då saden i och: att man Hertighen wille fatta couratie.«
Nils Nilson: »Dett är intet sant: brefwet wijsten i migh fuller: dett hafwen i och wist mångh annan; och iagh hafwer tillförene icke öfwer 2 gånger talt med eder, sedan rijkzdaghen war, eij häller tillförenne, uthan hos Westerman en gång, der haden i eder Crönike och en rijmCrönike före; och slamredhe der. Johan Elai war och där: annat talte wij intet med eder, uthan beskylte eder, att i intet skrefwe, eller fore fort med arbethet. Hwad han säger annat på migh är intet sant, och skall dett i ewigheet intet bewijsa.«
Messenius slogh sigh i bröstet: »iagh har sagdt sant, som en ährligh man: will döö der uppå: iagh hafwer haft galne discurser, män i hafwen mött migh med lijka discurs: i bekiänne man sanningen.«
Nils Nilson swor som tillförenne.
Messenius der emot will brinna i helwetet, om dett icke är sant.
Nils Nilson önskade och han måtte der brinna med brefwet.
H. M:t increperade honom för en sådan önskan på sin näste, och sade, »Nils Nilson, när man examinerar edre actiones som i förden i fiol, och nu sedan, så är dett fast troligit som Messenius säger.«
Messenius: »Nils Nilson bekiänner: iagh hafwer bedit, och H. M:t har lofwat, att ingen skall skee ont för min skull, iagh hoppas med min dödh skall detta alt stadna i minnesmål: när wij talte om dette i edert huus, så fölle discurser om itt och annet, och serdeles om detta pasquillet: sedan och om renunciationen: då saden i: dett wore wäl, han [Härtigen] toghe dett nu emot: kan skee, en annan gång får han dett intet.«
Nils Nilson nekar stadigt.
Messenius: Har tagit på sitt samwette att säija sant, will aldrigh komma för gudz ansichte, om icke så ähr: i kunnen intet neka, än att i iu hafwen önskat en förandringh i Staten.
Ille negat.
Messenius: Huru ofta hafwen i sagdt: gud nåde oss för den Gref Magnus?
Messenius deplorerade här brede wid sitt fatum. Han hade intet gerne sagdt på nogon: hans son rögde honom först, kiänner gudz hämbd: har dette straffet förtiänt emot sin fader: refererade och här brede wid: att när han skref sitt revers här i Cancelliet, swall samme dagh hans hand upp 2 finger tiock: han will lijda hwad han hafwer förtiänt, doch protesterer han, att han på ingen liuger eij häller på Nils Nilson: han har ofta warit hoos honom och druckit ruus: han är en patriot af samma ull, som han: badh honom bettra sigh, achte sitt ämbethe, och intet bekymre sigh om Norenbergh der han ingen steen hade. Regeringen af rijkett war H. M:t befallat: hon äger styra och regera med rååd sine och icke med borgmästaren: achte sin sysslo, och see intet efter de saker, som öfwer honom wore.
Nils Nilson förmantes att bekiänna.
Ille: »Hwarföre skulle iagh icke bekiänna, iagh hade couratie nogh att bekiänna, om iagh wore skyldigh.«
Sedan blef Skunken inkallat: förehöltz honom att han och wore illa affectionerat emot denne Staten, och önskat Hertighen wille taga emot regimentet, efter Messenii angifwande, doch befrijade Messenius honom, så wäl som borgmästaren, att de intet illa hafwe talt om Drottningen.
Schunken: »J hafwen warit en oförskämd karl, kommit i mitt huus, iagh hafwer intet kunnat blijfwa af med eder, i skolen aldrigh bewijsa, att iagh har welat eller önskat nogon mutation.«
Messenius sade att Schunken hade skrijfwit protestationen, dett han och bekiände sigh giort hafwa, efter Ständernes begiäran, sammanfattat hwad de hwar för sigh projecterat hade. Blef dimissus; män Nils Nilson stälte en revers att swara, så framt icke skulle på honom förfaras, som den der wore reus criminis læsæ Majestatis.
No comments:
Post a Comment