Source:
Historiska Samlingar, part 1, page 385, Johan A. Carlbohm, 1793
The interrogation:
Den 19 Decemb: förehades Hr Christopher i Fors i Canthersteens Cammar
præsentibus
Gref Magno i begynnelsen, Hr Göstaf Bielke, Hr Johan Berndz.
Secretariis Joh. Månson Sijlfwerstierna, And. Gyllenklou, Joh. Stiernhöök.
Blef honom uptächt, för hwad orsak skull, han war hijt hemtet, och sedan der brede widh honom föreläst, hwad Messenius junior på honom bekiänt hadhe.
Hr Christopher tackadhe, att han nu fick wetta hwad dett war, och att han kan komma till att förswara sigh. Hade i begynnelsen och alt här tills warit der öfwer så besturtz, att han intet wettat hwad han skulle tänkia, hans siuklige hustru och barn lefwat i allsomstörste sorgh och bekymmer. Hwad dette tillmälet anlanger, wiste han sigh heel oskyldigh, och undrar hwadan han (unge Messenius) sådant tagit hade. Sant war dett, att han Messenius för nogon tijdh sedan lågh siuk der hoos honom efter Hertighens afreesande ifrån Æskilstuna, tå hade hans dotter burit maat till honom. Sedan hafwer han låtit sigh förmärkia hafwa kärleck, och welat frija till henne: män hwarken han eller dotteren kunnat lijda honom. Hade med honom fögo discurser och taal haft, dett han kan minnes, serdeles om sådane saker.
Messenius filius blef förekallat, och stält honom till muns, och förmantes, att efter han skulle nu snart lijda döden, han uppå sitt samwett wille bekiänne sanningen, och säije hwarken mindre eller meer uppå Hr Christopher.
Här uppå bekiände han, som tillförene i protocollet är infördt.
1) Om Wasen, som war lagd på borggården, och uptaghen: att Hr Christopher hade fattat der om någre tankar.
Hr Christopher confitetur, att han hafwer talt der om med förundrande: intet ont eller förrädeligit har han der med meent.
2) Att dett heemkomne krigzfolket blef disarmerat, och att Hr Christopher har sagdt: dett måtte nogot wara där under.
Dett bekiänner Hr Christopher och sigh hafwa undrat der uthöfwer och kunde fuller gissa, dett måtte wara skedt för nogon orsak skull: män intet har han sagdt nogon sådan orsak, som Messenius meente.
3) Att Hertighen skulle achta sigh för Uriæ exempel.
Hr Christopher nekar, att han således och derföre hade sagdt, att nogon skulle sökia eller stämpla att komma honom af wägen: uthan när Hertighen drogh uth, önskade han honom lycko, och att han måtte komma tillbaka igiän: han skulle achta sigh för Uriæ exempel, att han intet förwägade sigh och wore främst i spetzen.
4) Att han hade warnat Hertighen intet dragha till Jacobsdaal. H. K. M:t hade der och en gång warit, och blef mykit sedan förandrat.
Hr Christopher säger sigh aldrigh hört sådant och weet intet hwar han dett tagit hafwer: och såsom dette skulle wara skedt wid Cröningen sedan Hertighen heemkom wid Hr Cnut Påsses huus: så säger han sigh intet hafwa talt med Hertighen, uthan allenast förste gånghen tå han honom beneventerade: på gatan hade han aldrigh sökt eller haft lägenheet att tala med honom: beder sigh så gud hiälpe till lijf och siäl. En gångh war han kommen till honom i hwsett, wille tå tala med honom, om någre sine privatis, män gafz ingen lägenheet. Hertighen hade tå nogot annet beställa. Hwad han med denne Messenio kan hafwa talt för itt åår sedan, mins han intet så grant: män badh Gudh skulle dödha honom om dett war så illa: greet bitterlighen, att han således skall wara förförd och angifwin, der uthinnan han weet sigh aldeles oskyldig.
Här uppå blef honom frågat, om han då hade hört sådant taal af andre, om Grefwinnans konst som Messenius hafwer i pasquillen infört?
Ille: Aldrig. Med Messenio den äldre sade han sigh intet haft omgängie meer än 2 gångor i Rijkzdaghen, och tridie, när han valedicerat honom: deres omgängie kom för sonen skull: efter Hr Christopher hade låtit skiöta honom hoos sigh i hans siukdoom: elliest hade Messenius communicerat med honom den arfföreningh som war giord i K. Johans tijdh.
5) Att Doct. Johan Mathiæ hade illa informerat H. K. M:t, och intet underwist henne uthi Rijkzens saaker och sin rätt.
Hr Christopher nekar här till, weet intet hwad dett skall wara.
Om dette föregångne war i pasquillen och protocollet för infört, förmantes Messenius än yterligare säija om han nogot wiste.
Messenius: Hr Christopher hade och haft nogot taal om den käppen eller Regementz Stafwen, som hoos gullsmeden der han gäste, arbetheedes uppå, haft och sine gissninger der öfwer: doch wiste han intet in specie att säije dett.
Hr Christopher säger att han har allenast förundrat sigh, och tykte att han war dyrbar och kosteligh.
Messenius: Hr Christopher sade och en gångh: i K. Carls tijd giorde de så plumpt, att hwar man förstod dett, män nu giörs så subtilt, att ingen skall förståedt: män man kan fuller lika wist märkiat.
Hr Christopher weet intet här af, när, hwarest, eller till hwad ända så talt ähr.
Messenius: Hr Christopher har och önskat han finge så fölia dem till torget, som hans fader i K. Carls tijdh.
Hr Christopher nekar, och beder gudh giöra itt tekn på sigh om dett är sant. Hans fader fölgde ingen: greet bitterlighen öfwer desse calumnier.
Messenius: Hr Christopher hade och i fiol sagdt och önskat, när Gref Päders tiänare hade sagdt: de skulle achte sigh, att icke någre ginge ifrån hufwudet: att han wore den förste.
Hr Christopher weet sigh aldrigh hafwa sedt eller känt Gref Päders tiännere: kan sigh intet annat påminna, uthan när dett blef talt om hans predikan, och [han] förnam sådant hoot: att han då önskade wara den förste, som skulle döö för sanningens bekiännelse skuld.
Sedan togh Messenius filius aftreedh, och spordes prästen, om han hade hört af nogot buller eller sedition i Landet, eller och om någre sådane discurser som lände där hän?
Ille: Neij, har hwarken hört, eller förspordt nogot sådant: allenest i sistes kom flöketiender, att j Smolandh skulle de hafwa skutit i hiäl en fougde och en lagläsare.
Johan Berndz: Om han tå intet hade hört af den gamble Messenio att han hade gerna sedt någon förandringh i Regemente?
Hr Christopher: kan dett intet säija: han discurrerer hijt och dijt, hele werlden omkring, man kan intet wetta, hwar han stadnar, att en skall nogot wist hafwa att seije, eller rätte sigh efter.
Sedan kom Messenius pater före och greet bitterlighen, att han nu näst för sitt yterste skulle hafwa att disputera eller och träta med en präst, dett han fast ogierna seer; doch will han uthi ingen tingh spara sanningen, uthan säije reent uth, och som han will förswarat på sin dödzstundh nembligen dette:
Han weet intet annat än att Hr Christopher är H. K. M:t huld och troghen: sedan och Hertigh Carl: intet sökt oroo eller åstundat nogot uproor; att han genom sin son är kommen i hans umgängie.
Annat weet han intet med Hr Christopher än detta: 1) att han så wäl som de andre hade gerna sedt och arbethat der uppå, att godzen skulle restitueras till Cronan igiän: 2) att Hertighen skulle blifwa arffurste, och derför att styrkies om Hertighens rätt, gaf han honom denne arfföreninghen att communicera med de andre. De hafwe alle gerna sedt, att Hertighen skulle blifwa wäl accommoderat: 3) att han intet war wäl till fridz med Doct. Johan Mathiæ, och mistänkte honom, han skulle läggie sigh emot Hertighens succession. Män aldrigh hade han talt med honom itt ont ordh. Doct. Johan Mathiæ skall hafwa ledt åt hans argument in votando, efter han hade refererat sigh uppå dett Afsked, eller pactis antenuptialibus för den gamble Pfaltzgrefwens bröllop, om hans barns succession in eventum: har fördenskull fört någre ord om Doct. Johan, beder honom bidies före, och meenar dette wara dett störste han giort hade: har aldrigh hört af honom itt uproriskt ordh.
Hwadh han har bekiänt på Nils Nilson, dett ståår han widh.
Fråger Hr Christopher om han har nogonsin hört honom tala illa om Drottninghen eller emot Regimentet?
Prästen giör honom häruthinnan frij.
Messenius beder att han allene, och icke fleere måge nu härföre plichta.
Än frågades Messenius om han icke hade hört af Hr Christopher om Jacobsdaal, att Hertigh Carl skulle achta sigh derföre?
Ille: har intet hört, och gudh weet, hwarest hans son sådant tagit hadhe: han har af itt halft ord, giort itt heelt, ia ofta en sådan meningh, som hwarken honom eller nogon annen, kan skee, ähr nogonsin kommit i sinnet. protesterer och will der döö uppå, att han aldrigh hafwer haft nogot förrädeligit hierta emot sin öfwerheet, eller och fäderneslandet, sedan han kom i H. K. M:tz tiänst.
Sedan blef H. M:t förfrågat: hwad de skulle giöra åt prästen, och Resolverade H. M:t, att han skulle gifwa en scriftelig revers, ingestedes wijka af Staden, för än saken wore utförd: dett han och giorde, och gick sedan frij till Nyåårs aftonen, tå han efter en noga förmaningh bleef heem förlofwat, med H. M:tz gunst och nåde, och gafz honom hans skriftelige revers igiän.
No comments:
Post a Comment