Excerpt of Peder Juel's letter to Peder Charisius, dated July 9/19 (Old Style), 1653

Source:

Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie, i Aarene 1651-1655, af Peder Juul's utrykte Breve til Charisius, article by Christian Molbech in Historisk tidsskrift, volume 5, page 352, published by Den Danske Historiske Forening, 1844

https://books.google.com/books?id=hZBvHpda3WkC&newbks=1&newbks_redir=0&dq=Historisk+tidsskrift,+V&source=gbs_navlinks_s

Johan Ekeblad's letters of July 7/17 and 13/23 to his father Christoffer Ekeblad, mentioning Kristina's stay at Jakobsdal, are here:

https://kingkristina.blogspot.com/2023/05/excerpt-from-johan-ekeblads-letter-to.html

https://kingkristina.blogspot.com/2023/05/johan-ekeblads-letter-to-his-father_49.html

The letter excerpt:

Den 9de Jul. ... "Dronningen holder sig alt oppe til Jacobsdal. Hun har været her nogle Timer inde i Søndags og i Mandags til Admiral Gustav Wrangels Bryllup; men drog om Natten ud til Jacobsdal igien. Ingen af Raadet kommer til hende; saa tør og heller ikke nogen Solicitant komme derud."

With modernised spelling:

Den 9. juli. ... "Dronningen holder sig alt oppe til Jakobsdal. Hun har været her nogle timer inde i søndags og i mandags til admiral Gustaf Wrangels bryllup, men drog om natten ud til Jakobsdal igen. Ingen af Rådet kommer til hende; så tør og heller ikke nogen solicitant komme derud."

English translation (my own):

July 9. ... "The Queen stays all the way up to Jakobsdal. She was here for a few hours on Sunday and on Monday for Admiral Gustaf Wrangel's wedding, but she went out to Jakobsdal again in the night. No one of the Council comes to her, and neither do any sollicitants dare come out there."

Above: Kristina.

Note: Jakobsdal is the old name for Ulriksdal Castle.

Excerpt of Peder Juel's letter to Peder Charisius, dated June 25/July 5 (Old Style), 1653

Source:

Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie, i Aarene 1651-1655, af Peder Juul's utrykte Breve til Charisius, article by Christian Molbech in Historisk tidsskrift, volume 5, pages 351 to 352, published by Den Danske Historiske Forening, 1844

https://books.google.com/books?id=hZBvHpda3WkC&newbks=1&newbks_redir=0&dq=Historisk+tidsskrift,+V&source=gbs_navlinks_s

The letter excerpt:

Den 25de Jun. ... "Dronningen af Sverrige venter en stor Deel Manuskripter fra Hertugen af Savoyen. — Hun kom for to Dage siden hiem fra Nykiøbing, blev her (i Stockholm) kun en Time, og reiste siden lige til Jacobsdal, hvor hun sig endnu 8 Dage vil opholde med Pimentelli og nogle faa Favoriter."

With modernised spelling:

Den 25. juni. ... "Dronningen af Sverige venter en stor del manuskripter fra hertugen af Savoyen. — Hun kom for to dage siden hjem fra Nyköping, blev her [i Stockholm] kun én time, og rejste siden lige til Jakobsdal, hvor hun sig endnu 8 dage vil opholde med Pimentelli og nogle få favoriter."

English translation (my own):

June 25. ... "The Queen of Sweden is expecting a large number of manuscripts from the Duke of Savoy. — She came home from Nyköping two days ago, stayed here [in Stockholm] only one hour, and then went straight to Jakobsdal, where she will stay for 8 days with Pimentel and a few favorites."

Above: Kristina.

Above: Antonio Pimentel.

Note: Jakobsdal is the old name for Ulriksdal Castle.

Excerpt of Peder Juel's letter to Peder Charisius, dated June 18/28 (Old Style), 1653

Source:

Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie, i Aarene 1651-1655, af Peder Juul's utrykte Breve til Charisius, article by Christian Molbech in Historisk tidsskrift, volume 5, page 351, published by Den Danske Historiske Forening, 1844

https://books.google.com/books?id=hZBvHpda3WkC&newbks=1&newbks_redir=0&dq=Historisk+tidsskrift,+V&source=gbs_navlinks_s

The letter excerpt:

Den 18de Jun. "Jeg haver i en privat Audience, efter Hs. Majestæts naadigste Befaling, giort Dronningen ouverture om den Alliance, som Generalstaterne saa høit urgere; men jeg fik til Svar, at Sagen var af stor importance; hun vilde sig derpaa betænke." — "Siden min sidste Skrivelse er det Compagnie de guarde af 60 Herremænd oprettet, hvormed hidindtil mange Forandringer ere forefaldne. Generalmajor Linde er blevet Capitain derover, Oberste Bengt Horn og Oberste Liebe begge Lieutenanter."

With modernised spelling:

Den 18. juni. "Jeg haver i en privat audience, efter Hans Majestæts nådigste befaling, gjort dronningen ouverture om den alliance, som Generalstaterne så højt urgere; men jeg fik til svar, at sagen var af stor importance; hun ville sig derpå betænke." — "Siden min sidste skrivelse er det compagnie de garde af 60 herremænd oprettet, hvormed hidindtil mange forandringer ere forefaldne. Generalmajor Linde er blevet kaptajn derover, oberste Bengt Horn og oberste Liebe begge løjtnanter."

English translation (my own):

June 18. "In a private audience, at His Majesty's most gracious command, I made an overture to the Queen about the alliance which the Estates General so strongly urged; but I received an answer that the matter was of great importance; she wanted to consider it." — "Since my last letter, the compagnie de garde of 60 gentlemen has been formed, with which many changes have hitherto occurred. Major General Linde has become captain of it, Colonel Bengt Horn and Colonel Liebe are both lieutenants."

Above: Kristina.

Excerpt summary of Peder Juel's letter to Peder Charisius, dated June 11/21 (Old Style), 1653

Source:

Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie, i Aarene 1651-1655, af Peder Juul's utrykte Breve til Charisius, article by Christian Molbech in Historisk tidsskrift, volume 5, pages 350 to 351, published by Den Danske Historiske Forening, 1844

https://books.google.com/books?id=hZBvHpda3WkC&newbks=1&newbks_redir=0&dq=Historisk+tidsskrift,+V&source=gbs_navlinks_s

The letter summary excerpt:

Den 11te Jun. ... [Pimentelli er tilbagekaldt af sin Konge, "hvorover Courtisanerne her til Hove ere glade." Man frygtede, at han vilde have givet sig i Dronningens Tieneste.] ...

With modernised spelling:

Den 11. juni. ... [Pimentelli er tilbagekaldt af sin konge, "hvorover kurtisanerne her til hove ere glade." Man frygtede, at han ville have givet sig i dronningens tjeneste.] ...

English translation (my own):

June 11. ... [Pimentel is recalled by his King, "about which the courtesans here at court are glad." It was feared that he would have given himself into the Queen's service.] ...

Above: Kristina.

Above: Antonio Pimentel.

Excerpt and summary of Peder Juel's letter to Peder Charisius, dated June 4/14 (Old Style), 1653

Source:

Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie, i Aarene 1651-1655, af Peder Juul's utrykte Breve til Charisius, article by Christian Molbech in Historisk tidsskrift, volume 5, page 350, published by Den Danske Historiske Forening, 1844

https://books.google.com/books?id=hZBvHpda3WkC&newbks=1&newbks_redir=0&dq=Historisk+tidsskrift,+V&source=gbs_navlinks_s

The letter excerpt:

Den 4de Jun. "Dronningen begynder nu igien at ville gierne være i Credit i Frankrige; hvorfore hun sender Cardinal Mazarini alle de manuscripts, som hun lod kiøbe af hans Bibliothek, og skikker nogle flere derhos. Han faaer og nogle statuas, som bleve tagne til Prag. Til Dronningen af Frankrige sendte hun et Bord, indlagt med Stene, hvilket ogsaa er taget til Prag." — "Bourdelot haver faaet en Kiæde paa 1000 Ducater af Hs. Kgl. Høihed; Frøken Leonora sendte ham og en Demant paa 800 Rdlr." (Beuning spørger hver Postdag, om ingen Ordre er kommen om at handle om nærmere Alliance imellem Danmark, Sverrige og Nederland. Juel veed endnu intet herom, og "haaber at det heller ikke vil skee.")

With modernised spelling:

Den 4. juni. "Dronningen begynder nu igen at ville gerne være i kredit i Frankrige, hvorfore hun sender kardinal Mazarini alle de manuscrits, som hun lod købe af hans bibliotek, og skikker nogle flere derhos. Han får og nogle statuas, som bleve tagne til Prag. Til dronningen af Frankrige sendte hun et bord, indlagt med stene, hvilket også er taget til Prag." — "Bourdelot haver fået en kæde på 1,000 dukater af Hans Kongelige Højhed; frøken Leonora sendte ham og en demant paa 800 rigsdaler." (Beuning spørger hver postdag, om ingen ordre er kommen om at handle om nærmere alliance imellem Danmark, Sverige og Nederland. Juel ved endnu intet herom, og "håber at det heller ikke vil ske.")

English translation (my own):

June 4. "The Queen now again begins to want to be in credit in France, wherefore she sends Cardinal Mazarin all the manuscripts which she had bought from his library, and she sends some more there. He also receives some statues which were taken to Prague. To the Queen of France she sent a table inlaid with stones, which has also been taken to Prague." — "Bourdelot has received a chain of 1,000 ducats from His Royal Highness; Lady Leonora also sent him a diamond of 800 rigsdalers." (Beuning asks every post day if no order has come about a closer alliance between Denmark, Sweden and the Netherlands. Juel still knows nothing about this, and "hopes that it will not happen either.")

Above: Kristina.

Above: Cardinal Jules Mazarin.

Above: Anne of Austria, queen regent of France.

Above: Pierre Bourdelot.

Above: Karl Gustav.

Above: Leonora Christina Ulfeldt.

Above: Coenraad van Beuningen.

More from Bulstrode Whitelocke's diary entry of April 8/18 (Old Style), 1654

Source:

A journal of the Swedish ambassy, volume 2, pages 52 to 53, by Bulstrode Whitelocke, published in 1772

https://books.google.com/books?id=wxAJAAAAQAAJ&printsec=frontcover&dq=A+journal+of+the+Swedish+embassy&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwjqge3X79jpAhWOtJ4KHc0NCyAQuwUwAXoECAEQBg#v=onepage&q=A%20journal%20of%20the%20Swedish%20embassy&f=false

Bulstr. Whitelockes Dag-Bok Öfver Dess Ambassade til Sverige, pages 523 to 527, translated by Johan Edman, 1777

https://www.digitale-bibliothek-mv.de/viewer/image/PPN674642651/535/#topDocAnchor

The diary entry excerpt:

In the evening, according to the invitation from the queen, Whitelocke went to court to the masque, where he did not find the danish ambassador; butt some of the court tooke notice of the discourse which had bin between the master of the ceremonies and Whitelocke, touching precedence, and they all approved Whitelocke's resolution, and told him, that the queen highly commended him for it, and said, that he was a stout and faithfull servant to the protector, and to his nation, and that she should love him the better for it; nor was the contest the lesse pleasing, bicause with the Dane in Sweden.

From eight a'clocke att night till two the next morning they were att the masque, which was in the usuall roome fitted for the solemnity, in which the queen herselfe was an actor.

The floore where they daunced was covered with tapestry, and hung about with red velvet; butt most adorned by the presence of a great number of ladyes richly dressed and beautifyed, both by nature and habit, attending on their mistris: and there were also many senators, officers, courtiers, and nobility; a very great presence of spectators.

The musicke was excellent, especially the violins, which were many, and rare musitians, and fittest for that purpose.

The queen herselfe daunced very well att two entryes; in the first, she represented a moorish lady, in the second a citizen's wife; in both, the properties were exactly fitted, and in all the rest of the actors and dauncers.

There were no speeches nor songs; men acting mens parts, and women the womens, with variety of representations and daunces: the whole designe was to show the vanity and folly of all professions and worldly things; lively represented by the exact properties and mute actions, gentilely, without the least offence or scandall.

It held two howers; and, after the daunces, the queen caused her chaire to be brought neer to Whitelocke, where she sate downe, and discoursed with him of the masque. He (according to his judgement) commended it, and the inoffensiveness of it, and rare properties fitted to every representation, with the excellent performance of their parts by all, especially by the moorish lady and cittizen's wife, att which the queen smiled, and said, she was glad he liked it. He replyed, that any of his countrymen might have bin presented att it without any offence; and he thanked her majesty for the honor she gave him to be present att it. The queen said, she perceived that Whitelocke understood what belonged to masques, and the most curious part of them, the properties; with much like discourse, after which she retired to her chamber, and Whitelocke to his lodging.

With modernised spelling:

In the evening, according to the invitation from the Queen, Whitelocke went to court to the masque, where he did not find the Danish ambassador, but some of the court took notice of the discourse which had been between the Master of the Ceremonies and Whitelocke touching precedence, and they all approved Whitelocke's resolution and told him that the Queen highly commended him for it and said that he was a stout and faithful servant to the Protector and to his nation, and that she should love him the better for it. Nor was the contest the less pleasing, because with the Dane in Sweden.

From eight o'clock at night till two the next morning they were at the masque, which was in the usual room fitted for the solemnity, in which the Queen herself was an actor.

The floor where they danced was covered with tapestry and hung about with red velvet, but most adorned by the presence of a great number of ladies richly dressed and beautified, both by nature and habit, attending on their mistress; and there were also many senators, officers, courtiers, and nobility, a very great presence of spectators.

The music was excellent, especially the violins, which were many, and rare musicians, and fittest for that purpose.

The Queen herself danced very well at two entries: in the first, she represented a Moorish lady, in the second a citizen's wife. In both the properties were exactly fitted, and in all the rest of the actors and dancers.

There were no speeches nor songs; men acting men's parts, and women the women's, with variety of representations and dances. The whole design was to show the vanity and folly of all professions and worldly things, lively represented by the exact properties and mute actions, gently, without the least offense or scandal.

It held two hours; and, after the dances, the Queen caused her chair to be brought near to Whitelocke, where she sat down and discoursed with him of the masque. He (according to his judgement) commended it and the inoffensiveness of it and rare properties fitted to every representation, with the excellent performance of their parts by all, especially by the Moorish lady and citizen's wife, at which the Queen smiled and said she was glad he liked it. He replied that any of his countrymen might have been presented at it without any offense, and he thanked Her Majesty for the honour she gave him to be present at it. The Queen said she perceived that Whitelocke understood what belonged to masques, and the most curious part of them, the properties, with much like discourse, after which she retired to her chamber, and Whitelocke to his lodging.

Above: Kristina.

Above: Bulstrode Whitelocke.

Excerpt from Bulstrode Whitelocke's diary entry, dated April 8/18 (Old Style), 1654

Sources:

A journal of the Swedish ambassy, volume 2, pages 47 to 50, by Bulstrode Whitelocke, published in 1772

https://books.google.com/books?id=wxAJAAAAQAAJ&printsec=frontcover&dq=A+journal+of+the+Swedish+embassy&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwjqge3X79jpAhWOtJ4KHc0NCyAQuwUwAXoECAEQBg#v=onepage&q=A%20journal%20of%20the%20Swedish%20embassy&f=false

Bulstr. Whitelockes Dag-Bok Öfver Dess Ambassade til Sverige, pages 523 to 527, translated by Johan Edman, 1777

https://www.digitale-bibliothek-mv.de/viewer/image/PPN674642651/535/#topDocAnchor

The diary entry excerpt:

The master of the ceremonies came to Whitelocke from the queen, to desire his company this evening att a masque; and they had this discourse.

Wh. "Present my thankes to her majesty, and tell her I will waite uppon her."

Mr. "What would your excellence expect in matter of precedence, as in case you should meet with any other ambassador att the masque?"

Wh. "I shall expect that which belongs to me as ambassador from the common-wealth of England, Scotland, and Ireland; and I know no other ambassador now in this court besides myselfe, except the ambassador of the king of Denmarke, who I suppose hath no thoughts of precedence before the english ambassador; who is resolved not to give it him, if he should expect it."

Mr. "Perhaps it may be insisted on, that he of Denmarke is an ambassador of an anointed king, and you are only ambassador to the protector, a new name, and not sacrée."

Wh. "Whosoever shall insist on that distinction will be mistaken; and I understand no difference of power between king and protector, or anointed, or not anointed; and ambassadors are the same publique ministers to a protector or common-wealth, as to a prince or sultan."

Mr. "There hath always bin a difference observed between the publique ministers of kings, and of common-wealths, or princes of inferior titles."

Wh. "The title of protector (as to a soveraign title) hath not yett bin determined in the world, as to superiority or inferiority to other titles; butt I am sure that the nation of England hath ever bin determined superior to that of Denmarke. I represent the nations of England, Scotland, and Ireland, and the protector, who is chiefe of them; and the honor of these nations ought to be in the same consideration now, as it hath bin formerly; and I must not suffer any diminution of that honor by my person to please any whatsoever."

Mr. "I shall propose an expedient to you, that you may take your places as you come; he who comes first, the first place, and he who comes last, the lower place."

Wh. "I shall hardly take a place below the danish ambassador, though I come into the roome after him."

Mr. "Butt when you come into the roome, and find the danish ambassador sett, you cannot help it, though he have the upper place."

Wh. "I shall indeavour to help it rather then sitt below the danish ambassador."

Mr. "I presume you will not use force in the queen's presence."

Wh. "Master, it is impossible for me, if it were in the presence of all the queens and kings in Christendome, to forbeare to use any means to hinder the dishonor of my nation in my person."

Mr. "I believe the danish ambassador would not be so high as you are."

Wh. "There is no reason why he should: he knows his nation never pretended to have the precedence of England; and you, being master of the ceremonies, cannot be ignorant of it."

Mr. "I confesse your nation alwayes had the precedence of Denmarke when you were under a king."

Wh. "I should never give it from them, though they were under a constable."

Mr. "If you insist uppon it, the danish ambassador must be uninvited againe, for I perceive that you two must not meet."

Wh. "I suppose the gentleman would not expect precedence of me."

Mr. "I can assure you he doth."

Wh. "I can assure you he shall never have it, if I can help it; butt I pray, master, tell me, whither her majesty takes notice of this question of precedence, or did she wish to conferre with me about it?"

Mr. "The queen commaunded me to speake with you about it, hoping that the question might be so composed, that she might have the company of you both att her intertainement."

Wh. "I shall stay at home rather than interrupt her majesty's pleasures, which I should doe by meeting the danish ambassador, to whom I shall not give precedence, unlesse he be stronger then I."

Mr. "The queen makes this masque chiefly for your excellence's intertainment, therfore you must not be absent, butt rather the danish ambassador must be uninvited; and I shall presently goe about it." ...

With modernised spelling:

The Master of the Ceremonies came to Whitelocke from the Queen to desire his company this evening at a masque; and they had this discourse.

Whitelocke: "Present my thanks to Her Majesty, and tell her I will wait upon her."

Master: "What would Your Excellence expect in matter of precedence, as in case you should meet with any other ambassador at the masque?"

Whitelocke: "I shall expect that which belongs to me as ambassador from the Commonwealth of England, Scotland, and Ireland; and I know no other ambassador now in this court besides myself, except the ambassador of the King of Denmark, who I suppose hath no thoughts of precedence before the English ambassador, who is resolved not to give it him if he should expect it."

Master: "Perhaps it may be insisted on that he of Denmark is an ambassador of an anointed King, and you are only ambassador to the Protector, a new name and not sacrée."

Whitelocke: "Whosoever shall insist on that distinction will be mistaken; and I understand no difference of power between King and Protector, or anointed or not anointed; and ambassadors are the same public ministers to a protector or commonwealth as to a prince or sultan."

Master: "There hath always been a difference observed between the public ministers of kings and of commonwealths or princes of inferior titles."

Whitelocke: "The title of protector (as to a sovereign title) hath not yet been determined in the world as to superiority or inferiority to other titles; but I am sure that the nation of England hath ever been determined superior to that of Denmark. I represent the nations of England, Scotland, and Ireland, and the Protector, who is chief of them; and the honour of these nations ought to be in the same consideration now as it hath been formerly; and I must not suffer any diminution of that honour by my person to please any whatsoever."

Master: "I shall propose an expedient to you, that you may take your places as you come; he who comes first, the first place, and he who comes last, the lower place."

Whitelocke: "I shall hardly take a place below the Danish ambassador, though I come into the room after him."

Master: "But when you come into the room and find the Danish ambassador set, you cannot help it, though he have the upper place."

Whitelocke: "I shall endeavour to help it rather than sit below the Danish ambassador."

Master: "I presume you will not use force in the Queen's presence."

Whitelocke: "Master, it is impossible for me if it were in the presence of all the queens and kings in Christendom to forbear to use any means to hinder the dishonour of my nation in my person."

Master: "I believe the Danish ambassador would not be so high as you are."

Whitelocke: "There is no reason why he should. He knows his nation never pretended to have the precedence of England; and you, being Master of the Ceremonies, cannot be ignorant of it."

Master: "I confess your nation always had the precedence of Denmark when you were under a king."

Whitelocke: "I should never give it from them, though they were under a constable."

Master: "If you insist upon it, the Danish ambassador must be uninvited again, for I perceive that you two must not meet."

Whitelocke: "I suppose the gentleman would not expect precedence of me."

Master: "I can assure you he doth."

Whitelocke: "I can assure you he shall never have it if I can help it; but I pray, Master, tell me whether Her Majesty takes notice of this question of precedence, or did she wish to confer with me about it?"

Master: "The Queen commanded me to speak with you about it, hoping that the question might be so composed that she might have the company of you both at her entertainment."

Whitelocke: "I shall stay at home rather than interrupt Her Majesty's pleasures, which I should do by meeting the Danish ambassador, to whom I shall not give precedence unless he be stronger than I."

Master: "The Queen makes this masque chiefly for Your Excellence's entertainment, therefore you must not be absent, but rather the Danish ambassador must be uninvited; and I shall presently go about it." ...

Approximate reconstruction of the conversation as it was in French (my own):

Whitelocke: «Présentez mes remerciements à Sa Majesté, et dites-lui que je l'attendrai.»

Le maître: «A quoi Votre Excellence s'attendrait-elle en matière de préséance, au cas où vous rencontreriez un autre ambassadeur au masque?»

Whitelocke: «Je m'attendrai à cette préséance qui m'appartient en tant qu'ambassadeur de la Republique d'Angleterre, d'Écosse et d'Irlande; et je ne connais aucun autre ambassadeur maintenant dans cette cour en dehors de moi, à l'exception de l'ambassadeur du roi de Danemark, qui, je suppose n'a aucune pensée de préséance devant l'ambassadeur anglais, qui est résolu à ne pas la lui donner s'il l'attend.»

Le maître: «Peut-être peut-on insister sur le fait que celui du Danemark est l'ambassadeur d'un roi oint, et que vous n'êtes qu'un ambassadeur auprès du protecteur, un nom nouveau et non sacré.»

Whitelocke: «Quiconque insistera sur cette distinction se trompera; et je ne comprends aucune différence de pouvoir entre roi et protecteur, ou oint ou non; et les ambassadeurs sont les mêmes ministres publics d'un protecteur ou de la république que d'un prince ou d'un sultan.»

Le maître: «Il y a toujours eu une différence observée entre les ministres publics des rois et ceux des républiques ou des princes de titres inférieurs.»

Whitelocke: «Le titre de protecteur (en ce qui concerne un titre souverain) n'a pas encore été déterminé dans le monde quant à sa supériorité ou à son infériorité par rapport aux autres titres; mais je suis sûr que la nation d'Angleterre a toujours été jugée supérieure à celle du Danemark. Je représente les nations d'Angleterre, d'Écosse et d'Irlande, ainsi que le protecteur, qui est le chef d'entre elles; et l'honneur de ces nations doit être dans la même considération maintenant qu'il l'a été autrefois; et je ne dois souffrir aucune diminution de cet honneur par ma personne de plaire à qui que ce soit.»

Le maître: «Je vous proposerai un expédient, afin que vous puissiez prendre vos places au fur et à mesure de votre venue; celui qui vient le premier prendra la première place, et celui qui vient le dernier prendra la place la plus basse.»

Whitelocke: «Je prendrai à peine place au-dessous de l'ambassadeur du Danemark, même si j'entre dans la pièce après lui.»

Le maître: «Mais lorsque vous entrez dans la pièce et que vous trouvez l'ambassadeur du Danemark assis, vous n'y pouvez rien, bien qu'il occupe la première place.»

Whitelocke: «Je m'efforcerai de faire quelque chose plutôt que de m'asseoir au-dessous de l'ambassadeur du Danemark.»

Le maître: «Je présume que vous n'utiliserez pas la force en présence de la reine.»

Whitelocke: «Maître, il m'est impossible, si j'étais en présence de toutes les reines et de tous les rois de la chrétienté, de m'abstenir d'utiliser quelque moyen que ce soit pour empêcher le déshonneur de ma nation en ma personne.»

Le maître: «Je crois que l'ambassadeur du Danemark ne serait pas aussi haut placé que vous.»

Whitelocke: «Il n'y a aucune raison pour qu'il le soit. Il sait que sa nation n'a jamais prétendu avoir la préséance sur l'Angleterre; et vous, étant maître des cérémonies, ne pouvez l'ignorer.»

Le maître: «J'avoue que votre nation a toujours eu la préséance sur le Danemark lorsque vous étiez sous un roi.»

Whitelocke: «Je ne devrais jamais le donner de leur part, même s'ils étaient sous la direction d'un connétable.»

Le maître: «Si vous insistez, l'ambassadeur du Danemark ne devra plus être invité, car je vois que vous ne devez pas vous rencontrer.»

Whitelocke: «Je suppose que ce sieur ne s'attendrait pas à avoir la préséance de ma part.»

Le maître: «Je peux vous assurer que c'est le cas.»

Whitelocke: «Je peux vous assurer qu'il ne l'aura jamais si je peux faire quelque chose; mais je vous prie, maître, dites-moi si Sa Majesté prend note de cette question de préséance, ou a-t-elle souhaité m'en conférer?»

Le maître: «La reine m'a ordonné de vous en parler, dans l'espérance que la question pourrait être formulée de manière à pouvoir vous avoir tous les deux en compagnie pour son divertissement.»

Whitelocke: «Je resterai chez moi plutôt que d'interrompre les plaisirs de Sa Majesté, ce que je ferais en rencontrant l'ambassadeur du Danemark, à qui je ne donnerai la priorité que s'il est plus fort que moi.»

Le maître: «La reine fait ce masque principalement pour le divertissement de Votre Excellence, vous ne devez donc pas être absent, mais plutôt l'ambassadeur du Danemark ne doit pas être invité; et je vais m'en occuper tout de suite.»

Swedish translation of the conversation (by Edman):

Wh. »Anmäl min vördnad hos Hennes Maj:t, och vil jag hafva den äran at komma.«

Cer. M. »I fall Edar Excellence skulle träffa någon annan Ambassadeur på masqueraden, och fråga yppades om företräde, hvad skulle väl Edar Excellence då taga för slut.«

Wh. »Sådant, som är en Ambassadeur från Republiquen England, Skottland och Irland värdigt; och vet jag, utom mig, vid detta Hofvet ingen Ambassadeur mer, än den Danske, hvilken jag förmodat ej begära företräde framför den Engelske. Skulle han åter göra det, så kan hvar man vara försäkrad, at jag ej eftergifver min rätt.«

Cer. M. »Til äfventyrs torde han påstå, at Konungen af Dannemark är et krönt hufvud, Protectors titeln däremot är ny, utom det Protector icke är krönt.«

Wh. »Hvilken som hällst gör denna åtskilnad, misstager sig; och känner jag ingen skilnad emellan den magt en Konung och Protector, eller krönt och okrönt, eger, utan äro Ambassadeurer af lika värdighet, om de sändas från en Protector och Republique, som från en Konung och Sultan.«

Cer. M. »Man har dock altid i akt tagit någon skilnad emellan Konungars och Republiquers eller mindre Förstars sändebud.«

Wh. »Ännu är icke afgjordt i hvad förhållande Protectors titel står emot andra Souveraine Förstars, men jag är säker at Engelske Nationen altid gått för den Danske; och som jag föreställer Engelske, Skottske och Irländske Nationerne, samt Protector såsom deras hufvud, och desse Nationer nu förtjena samma aktning som fordom, så kan icke jag däraf tillåta någon minskning, hvilken hällst jag äfven därmed skulle behaga.«

Cer. M. »Jag tror det vore bäst at Herrarne taga sina rum, alt efter som de komma, så at den som kommer först, tager första rumet, och den som kommer sidst, platsen därnäst.«

Wh. »Jag tager icke rum under Danske Ambassadeuren, om jag ock skulle komma in efter honom.«

Cer. M. »Men om Danske Ambassadeuren redan intagit den främsta rumet, innan Edar Excellence kommer, så är svårt at hjelpa det.«

Wh. »Jag skall snarare bjuda til at hjelpa det, än sitta under Danske Ambassadeuren.«

Cer. M. »Jag föreställer mig, at J dock icke tänken bruka våld i Hennes Maj:ts närvaro.«

Wh. »För mig är omöjeligt, om det ock vore i närvaro af alla Drottningar och Prinsar i Christenheten, at tola det någon vanheder tilfogas mitt Fädernesland i min person.«

Cer. M. »Jag tviflar at Danske Ambassadeuren med så mycken heftighet påstår sin rätt.«

Wh. »Han har icke häller orsak därtil, då han vet, at hans Nation aldrig påstått företräde för England; och har jag förestält mig at J, såsom Cerimonie-mästare, icke skulle vara i okunnighet därom.«

Cer. M. »Jag erkänner at Edar Nation altid haft företräde för Dannemark, då den af en Konung blifvit regerad.«

Wh. »Och jag skulle icke eftergifva det, om än England styrdes af en Constabel.«

Cer. M. »Efter Edar Excellence så ifrigt påstår detta, så är bäst at icke bjuda Danske Ambassadeuren til masqueraden; ty det lärer ej blifva väl, om både Herrarne träffas.«

Wh. »Jag vil tro, at han icke begär företräde fram för mig.«

Cer. M. »Jag försäkrar han gör det.«

Wh. »Och jag åter, at det aldrig skall ske, så mycket hos mig står. Men såg mig i förtroende, om Hennes Maj:t sjelf tänkt på denna frågan, och om hon ej skulle behaga därom tala med mig.«

Cer. M. »Drottningen befalte mig tala med Edar Excellence därom, och hoppades saken blifva så bilagd, at hon skulle få det nöjet, se både deras Excellencer närvarande.«

Wh. »Jag vil snarare blifva hemma, än på något vis vara hinderlig i Hennes Maj:ts nöje, hvilket jag fruktar ske, om vi mötas, ty jag lemnar honom aldrig företräde, fast än han är starkare än jag.«

Cer. M. »Edar Excellence måste nödvändigt vara närvarande, ty Hennes Maj:t har för Edart nöje anstält denna masqueraden; men jag skall gifva Danske Ambassadeuren återbud.«

Contemporary Swedish translation of the conversation (my own):

Whitelocke: »Tacka till Hennes Majestät och säg att jag skall uppvakta henne.«

Ceremonimästaren: »Vad skulle Ers Excellens förvänta sig i fråga om företräde, om Ni skulle träffa en annan ambassadör vid maskeraden?«

Whitelocke: »Jag kommer att förvänta mig den företräde som tillhör mig som ambassadör för republiken England, Skottland och Irland; och jag känner ingen annan ambassadör nu vid detta hov förutom mig själv, utom konungen av Danmarks ambassadör, som jag antar att han inte har någon tanke på företräde inför den engelske ambassadören, som är besluten att inte ge honom det om han väntar på det.«

Ceremonimästaren: »Kanske kan det understrykas att den från Danmark är en smord konungs ambassadör, och att Ni bara är en ambassadör för protektorn, ett nytt och inte heligt namn.«

Whitelocke: »Var och en som insisterar på denna distinktion kommer att ta fel; och jag förstår ingen maktskillnad mellan konung och protektor, eller smord eller inte; och ambassadörer är samma offentliga ministrar för en protektor eller för republiken som för en furste eller en sultan.«

Ceremonimästaren: »Det har alltid funnits en skillnad mellan konungars offentliga ministrar och de i republiker eller furstar med lägre titlar.«

Whitelocke: »Titeln protektor (med avseende på en suverän titel) har ännu inte fastställts i världen vad gäller dess överlägsenhet eller underlägsenhet gentemot andra titlar; men jag är säker på att nationen England alltid har ansetts vara överlägsen Danmarks. Jag representerar nationerna i England, Skottland och Irland, och protektorn, som är den främsta bland dem; och dessa nationers ära måste vara i samma betraktelse nu som förr; och jag vill inte lida någon minskning av denna ära av min person att behaga någon.«

Ceremonimästaren: »Jag kommer att erbjuda Er ett medel, så att ni kan ta era platser när ni kommer; den som kommer först kommer att ta första platsen, och den som kommer sist kommer att ta den lägsta platsen.«

Whitelocke: »Jag vill knappt ta plats under den danske ambassadören, även om jag går in i rummet efter honom.«

Ceremonimästaren: »Men när Ni kommer in i rummet och finner den danske ambassadören sittande, kan Ni inte göra något åt ​​det, även om han tar första platsen.«

Whitelocke: »Jag kommer att sträva efter att göra något istället för att sitta under den danske ambassadören.«

Ceremonimästaren: »Jag antar att Ni inte vill använda våld i drottningens närvaro.«

Whitelocke: »Min herre, det är omöjligt för mig, om jag var i närvaro av alla kristenhetens drottningar och konungar, att avstå från att använda några som helst medel för att förhindra att min nation vanäras av min person.«

Ceremonimästaren: »Jag tror att den danske ambassadören inte skulle vara lika högt uppsatt som Ni.«

Whitelocke: »Det finns ingen anledning till varför han skulle vara det. Han vet att hans nation aldrig har gjort anspråk på att ha företräde framför England; och Ni, som är ceremonimästare, kan ju inte ignorera det.«

Ceremonimästaren: »Jag erkänner att Er nation alltid hade företräde framför Danmark när ni var under en konung.«

Whitelocke: »Jag skulle aldrig ge det från dem, även om de var under en konstapel.«

Ceremonimästaren: »Om Ni insisterar får den danske ambassadören inte längre bjudas in, för jag ser att ni inte får träffas.«

Whitelocke: »Jag antar att den här herren inte skulle förvänta sig företräde från mig.«

Ceremonimästaren: »Jag kan försäkra Er om att han skulle göra det.«

Whitelocke: »Jag kan försäkra Er att han aldrig kommer att få det om jag kan göra något; men jag ber Er, min herre, säg mig om Hennes Majestät noterar denna företrädesfråga, eller vill han ge mig en sådan?«

Ceremonimästaren: »Drottningen har beordrat mig att tala med Er om det, i hopp om att frågan kan vara så formulerad att man kan ha er båda i sällskap för hennes underhållning.«

Whitelocke: »Jag kommer att stanna hemma snarare än att avbryta Hennes Majestäts nöjen, vilket jag skulle göra genom att träffa den danske ambassadören, som jag bara kommer att prioritera om han är starkare än jag.«

Ceremonimästaren: »Drottningen gör denna maskerad huvudsakligen för Ers Excellens' underhållning, så får Ni inte vara frånvarande, utan snarare får den danske ambassadören inte bjudas in; och jag tar hand om det direkt.«

Excerpt from Bulstrode Whitelocke's diary entry, dated April 7/17 (Old Style), 1654

Sources:

A journal of the Swedish ambassy, volume 2, pages 38 to 41, by Bulstrode Whitelocke, published in 1772

https://books.google.com/books?id=wxAJAAAAQAAJ&printsec=frontcover&dq=A+journal+of+the+Swedish+embassy&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwjqge3X79jpAhWOtJ4KHc0NCyAQuwUwAXoECAEQBg#v=onepage&q=A%20journal%20of%20the%20Swedish%20embassy&f=false

Bulstr. Whitelockes Dag-Bok Öfver Dess Ambassade til Sverige, pages 516 to 521, translated by Johan Edman, 1777

https://www.digitale-bibliothek-mv.de/viewer/image/PPN674642651/528/#topDocAnchor

Christina of Sweden, page 109, by Ida Ashworth Taylor, 1909

https://archive.org/details/christinaofswede00tayl/page/108/mode/2up

The diary entry excerpt:

Whitelocke waited on the queen, and she was pleased to discourse with him to this effect:

Qu. "I am resolved to retire into Pomerland, and this summer to goe to the Spae to drinke the waters for my health."

Wh. "Give me leave, madame, to put you in mind of two things to be specially taken care of; one is the security of your own person, the other is the settling of your revenue: your majesty, being of a royall and bountifull spirit, cannot looke into such matters, so much beneath you, as expences or accounts; and if care be not taken therin, and good officers, your majesty may be disappointed and deceived."

Qu. "I thanke you for this counsell; I intend to have Monsieur Flemming with me, to take charge of my revenue; he is a discreet wise man, and fitt for that imployment, and to order the expences of my house: I believe he will neither deceive me himselfe, nor permit others to doe it, for he is faithfull to me."

Wh. "Such a servant is a jewell: I hope care is taken, that your majesty's revenue be secured in such a manner, that you shall not depend uppon the pleasure of any other for the receipt of it, butt to be in your own power as mistris of it, not as a pentioner."

Qu. "It shall be settled, according to the advice you gave me; and I thank you for it."

Wh. "Madame, I account it a happines, if in any thing I may be serviceable to your majesty. Whom doth your majesty take with you besides Monsieur Flemming of that quality?"

Qu. "I desire the company of Monsieur Woolfeldt and his lady, if they will goe with me."

Wh. "I suppose they will be very serviceable to your majesty; and I hope it will not be long, after the buisnes heer effected, before you transport yourselfe into Pomerland, lest any designes should be against your liberty; for, madame, in this age, there be few persons to be trusted."

Qu. "That's too great a trueth, and I thanke you for the caution. I could freely trust yourselfe with any of my concernements; and if you will come to me into Pomerland, you shall be as wellcome as any man living, and we will be merry togither."

Wh. "I humbly thanke your majesty for your great favour to your servant, who hath a wife and children enough to people a province in Pomerland, and I shall bring them all thither to doe your majesty service."

Qu. "If you will bring your lady and all your children and family thither, and settle yourselfe there, you shall want nothing in my power, and shall be very wellcome to me."

Wh. "I am your majesty's most humble servant; and I pray, madame, give me leave to aske your majesty, whither you judge it requisite for me to waite on the prince of Sweden, before my going out of this countrey?"

Qu. "I thinke it very fitt and necessary for you to see the prince, before you leave this country; it will be taken as a respect from the protector to him; and, if you doe not, it would be looked uppon as a neglect of him."

Wh. "I am obliged to doe all that lyes in my power to inlarge the protector's interest."

Qu. "The prince being to succeede in the crown, and in so short a time, it will be fitt to keep a fayre correspondence with him, and to show respect to him, wherof your visit will be a good testimony."

Wh. "Madame, your opinion will be a great direction to me in my affayres."

Qu. "I thinke it will be an advantage to your buines for you to speake with the prince himselfe, who will take it in good parte, and hold himselfe the more obliged to the observance of what shall be agreed uppon in your present treaty, being acquainted therwith by you that made it."

Wh. "I hope the treaty, which your majesty shall make, will be observed by any who shall succeed you; butt I acknowledge it is very advisable for me, to have some discourse with his royall highnes, to give him an account of the treaty; and I shall inquire where I may attend him."

Qu. "You must goe from hence to Stockholme, and so to Norcupen; and the castle where the prince now resides is within a league of that towne: you may have my coaches and horses to transport you, and my servants to guide you thither."

Wh. "I humbly desire your majesty to make choice of any of my coach horses or saddle horses, that may be usefull for you, and to commaund them; they are all att your majesty's service."

Qu. "I shall not make choice of any; butt if you bestow any of them uppon me, they will be very acceptable."

Wh. "I humbly acknowledge your majesty's great favour in affording a dispatch to my buisnes."

Qu. "I wish you with the protector, bicause I see you are a faithfull servant to him, and worthy to serve any prince in Christendome."

Wh. "Your majesty ever had a favour for me, and in nothing more then in my dispatch."

Qu. "I thinke it not fitt for you to be in Sweden too neer the time of the coronation of the new king; and then to goe away and not to see him, would be worse."

Wh. "I doe intend uppon your majesty's advice to salute him before my going away, and shall desire that the ships may meet me neer the place where his royall highnes is."

Qu. "I will give order for it, and will be gone myselfe not long after; if I had stayed heer, I should have bin glad of your longer stay."

Whitelocke tooke his leave of the queen...

With modernised spelling:

Whitelocke waited on the Queen, and she was pleased to discourse with him to this effect:

Queen: "I am resolved to retire into Pomerland and this summer to go to the Spa to drink the waters for my health."

Whitelocke: "Give me leave, Madame, to put you in mind of two things to be specially taken care of: one is the security of your own person, the other is the settling of your revenue. Your Majesty, being of a royal and bountiful spirit, cannot look into such matters so much beneath you as expenses or accounts; and if care be not taken therein, and good officers, Your Majesty may be disappointed and deceived."

Queen: "I thank you for this counsel; I intend to have Monsieur Fleming with me to take charge of my revenue. He is a discreet, wise man, and fit for that employment, and to order the expenses of my house. I believe he will neither deceive me himself nor permit others to do it, for he is faithful to me."

Whitelocke: "Such a servant is a jewel! I hope care is taken that Your Majesty's revenue be secured in such a manner that you shall not depend upon the pleasure of any other for the receipt of it, but to be in your own power as mistress of it, not as a pensioner."

Queen: "It shall be settled according to the advice you gave me, and I thank you for it."

Whitelocke: "Madame, I account it a happiness if in anything I may be serviceable to Your Majesty. Whom doth Your Majesty take with you, besides Monsieur Fleming, of that quality?"

Queen: "I desire the company of Monsieur Ulfeldt and his lady, if they will go with me."

Whitelocke: "I suppose they will be very serviceable to Your Majesty, and I hope it will not be long after the business here effected before you transport yourself into Pomerland, lest any designs should be against your liberty; for, Madame, in this age, there be few persons to be trusted."

Queen: "That's too great a truth, and I thank you for the caution. I could freely trust yourself with any of my concernments; and, if you will come to me into Pomerland, you shall be as welcome as any man living, and we will be merry together."

Whitelocke: "I humbly thank Your Majesty for your great favour to your servant, who hath a wife and children enough to people a province in Pomerland, and I shall bring them all thither to do Your Majesty service."

Queen: "If you will bring your lady and all your children and family thither and settle yourself there, you shall want nothing in my power, and shall be very welcome to me."

Whitelocke: "I am Your Majesty's most humble servant; and I pray, Madame, give me leave to ask Your Majesty whether you judge it requisite for me to wait on the Prince of Sweden before my going out of this country."

Queen: "I think it very fit and necessary for you to see the Prince before you leave this country. It will be taken as a respect from the Protector to him; and, if you do not, it would be looked upon as a neglect of him."
Whitelocke: "I am obliged to do all that lies in my power to enlarge the Protector's interest."

Queen: "The Prince being to succeed in the Crown, and in so short a time, it will be fit to keep a fair correspondence with him and to show respect to him, whereof your visit will be a good testimony."

Whitelocke: "Madame, your opinion will be a great direction to me in my affairs."

Queen: "I think it will be an advantage to your business for you to speak with the Prince himself, who will take it in good part and hold himself the more obliged to the observance of what shall be agreed upon in your present treaty, being acquainted therewith by you that made it."

Whitelocke: "I hope the treaty which Your Majesty shall make will be observed by any who shall succeed you, but I acknowledge it is very advisable for me to have some discourse with His Royal Highness, to give him an account of the treaty; and I shall enquire where I may attend him."

Queen: "You must go from hence to Stockholm and so to Norrköping, and the castle where the Prince now resides is within a league of that town. You may have my coaches and horses to transport you and my servants to guide you thither."

Whitelocke: "I humbly desire Your Majesty to make choice of any of my coach horses or saddle horses that may be useful for you and to command them; they are all at Your Majesty's service."

Queen: "I shall not make choice of any, but, if you bestow any of them upon me, they will be very acceptable."

Whitelocke: "I humbly acknowledge Your Majesty's great favour in affording a dispatch to my business."

Queen: "I wish you with the Protector because I see you are a faithful servant to him and worthy to serve any prince in Christendom."

Whitelocke: "Your Majesty ever had a favour for me, and in nothing more than in my dispatch."

Queen: "I think it not fit for you to be in Sweden too near the time of the coronation of the new king, and then to go away and not to see him would be worse."

Whitelocke: "I do intend upon Your Majesty's advice to salute him before my going away and shall desire that the ships may meet me near the place where His Royal Highness is."

Queen: "I will give order for it and will be gone myself not long after; if I had stayed here, I should have been glad of your longer stay."

Whitelocke took his leave of the Queen...

Approximate reconstruction of the conversation as it was in French (my own):

Christine: «Je suis résolue à me retirer en Poméranie et à aller cet été à Spa pour y boire les eaux pour ma santé.»

Whitelocke: «Permettez-moi, Madame, de vous rappeler deux choses dont vous devez spécialement prendre soin: l'une est la sécurité de votre propre personne, l'autre est le règlement de vos revenus. Votre Majesté, étant d'esprit royal et généreux, ne peut pas examiner des questions aussi indignes d'elle que les dépenses ou les comptes; et si l'on n'y prend pas garde et que de bons officiers, Votre Majesté peut être déçue et trompée.»

Christine: «Je vous remercie de ce conseil; j'ai l'intention d'avoir M. Fleming avec moi pour se charger de mes revenus. C'est un homme discret, sage, et propre à cet emploi, et à ordonner les dépenses de ma maison. Je crois qu'il ne me trompera pas lui-même et ne permettra pas aux autres de le faire, car il m'est fidèle.»

Whitelocke: «Un tel serviteur est un joyau! J'espère que l'on veillera à ce que les revenus de Votre Majesté soient garantis de telle manière que vous ne dépendiez pas du bon plaisir d'autrui pour les recevoir, mais que vous soyez en votre propre pouvoir comme la maîtresse, pas en tant que retraitée.»

Christine: «Cela sera réglé selon les conseils que vous m'avez donnés, et je vous en remercie.»

Whitelocke: «Madame, je considère que c'est un bonheur si en quoi que ce soit je peux être utile à Votre Majesté. Qui de cette qualité Votre Majesté emmène-t-elle avec elle, à part M. Fleming?»

Christine: «Je désire la compagnie de M. Ulfeldt et de sa femme, s'ils veulent bien m'accompagner.»

Whitelocke: «Je suppose qu'ils seront très utiles à Votre Majesté, et j'espère qu'il ne faudra pas longtemps après les affaires ici effectuées avant que vous ne vous transportiez en Poméranie, de peur qu'aucun dessein ne soit contre votre liberté; car, Madame, à cette époque, il y a peu de personnes à qui on peut faire confiance.»

Christine: «C'est une trop grande vérité, et je vous remercie de votre prudence. Je pourrais librement vous confier à n'importe laquelle de mes préoccupations; et, si vous venez me voir en Poméranie, vous serez aussi bienvenu que n'importe quel homme vivant, et nous y serons joyeux ensemble.»

Whitelocke: «Je remercie humblement Votre Majesté pour votre grande faveur envers votre serviteur, qui a une femme et des enfants suffisamment pour peupler une province de Poméranie, et je les amènerai tous là-bas pour rendre service à Votre Majesté.»

Christine: «Si vous y amenez votre femme, tous vos enfants et votre famille et que vous vous y installez, vous ne manquerez de rien en mon pouvoir, et vous serez le bienvenu chez moi.»

Whitelocke: «Je suis le très humble serviteur de Votre Majesté; et je vous prie, Madame, de m'autoriser à demander à Votre Majesté si vous jugez nécessaire que j'attende le prince de Suède avant de quitter ce pays.»

Christine: «Je pense qu'il est très propre et nécessaire que vous voyiez le prince avant de quitter ce pays. Cela sera considéré comme un respect de la part du protecteur envers lui; et, si vous ne le faites pas, il le considérerait comme une négligence de vous.»

Whitelocke: «Je suis obligé de faire tout ce qui est en mon pouvoir pour élargir les intérêts du protecteur.»

Christine: «Le prince devant réussir dans la Couronne, et dans si peu de temps, il conviendra d'entretenir avec lui une juste correspondance et de lui témoigner du respect, dont votre visite sera un bon témoignage.»

Whitelocke: «Madame, votre opinion sera pour moi une grande direction dans mes affaires.»

Christine: «Je pense qu'il sera avantageux pour vos affaires que vous parliez avec le prince lui-même, qui l'acceptera en bonne partie et se tiendra d'autant plus obligé à l'observance de ce qui sera convenu dans votre traité actuel, car il lui est connu ce que vous en avez pris connaissance, par vous qui l'avez fait.»

Whitelocke: «J'espère que le traité que Votre Majesté conclura sera observé par tous ceux qui vous succéderont, mais je reconnais qu'il est très conseillé pour moi d'avoir un entretien avec Son Altesse Royale, pour lui rendre compte du traité; et je demanderai où je peux le soigner.»

Christine: «Vous devez vous rendre d'ici à Stockholm et ainsi à Norrköping, et le château où réside présentement le prince est à une lieue de cette ville. Vous pouvez avoir mes carrosses et mes chevaux pour vous transporter et mes serviteurs pour vous y guider.»

Whitelocke: «Je désire humblement que Votre Majesté choisisse l'un de mes chevaux de carrosse ou chevaux de selle qui pourraient vous être utiles et les commande; ils sont tous au service de Votre Majesté.»

Christine: «Je n'en choisirai aucun, mais si vous m'en accordez, ils seront très acceptables.»

Whitelocke: «Je reconnais humblement la grande faveur de Votre Majesté en m'offrant une dépêche pour mes affaires.»

Christine: «Je souhaite que vous soyez chez le protecteur, car je vois que vous êtes un fidèle serviteur de lui et digne de servir n'importe quel prince de la chrétienté.»

Whitelocke: «Votre Majesté a toujours eu une faveur pour moi, et rien de plus que dans ma dépêche.»

Christine: «Je pense qu'il ne convient pas que vous soyez en Suède trop près du moment du couronnement du nouveau roi, et alors ce serait pire de partir sans le voir.»

Whitelocke: «J'ai l'intention, sur les conseils de Votre Majesté, de le saluer avant mon départ, et je désirerai que les navires puissent me rencontrer près de l'endroit où se trouve Son Altesse Royale.»

Christine: «Je vais en donner l'ordre et je partirai moi-même peu de temps après; si je devais rester ici, j'aurais été heureuse que vous restiez plus longtemps.»

Swedish translation of the conversation (by Edman):

Drottn. »Jag har nu beslutit at sätta mig ned i Pomern, och i denne sommar för min helsa nyttja vatnen i Spa.«

Wh. »Gif mig då lof, Madame, at påminna två omständigheter, som måtte i akt tagas, nämligen Edar egen Höga Persons säkerhet, och Edra revenuers reglerande. Edar Maj:t, som är af et Kongligt och ädelmodigt hjertelag, kan ej befatta sig med sådant besvär, som åtföljer utgifter och räkningar, och därföre måste Edar Maj:t vara betänkt på at därtil välja påliteligt folk.«

Drottn. »Tack för detta råd; och har jag til mina utgifters bestyrande valt Herr FLEMING, hvilken såsom förnuftig och hushålsaktig man, därtil är ganska skickelig; och är jag säker, at han hvarken bedrager mig, eller tillåter andra at göra det, ty han är mig ganska trogen.«

Wh. »En sådan man kan ej sättas nog värde på. Hvad Edar Maj:ts revenu angår, hoppas jag de författningar vara tagne, at dess utbetalande ej på någons välbehag ankommer, utan at Edar Maj:t, efter behag, därom kan bestyra såsom egarinna, men ej som pensionnaire.«

Drottn. »Detta skall bestyras efter det råd i mig lemnat, och för hvilket jag tackar Eder.«

Wh. »Madame, jag skattar mig lyckelig, om jag i något kan vara Edar Maj:t til tjenst. Hvem tager Edar Maj:t med sig, utom Monsieur FLEMING, af värdighet?«

Drottn. »Skulle ULFELD och dess Fru vilja göra sällskap, vore jag därmed rätt nögd.«

Wh. »Jag är försäkrad de anse det för sin lycka at vara Edar Maj:t til tjenst; och hoppas jag ej länge dröjer, sedan Kröningen gått förbi, innan Edar Maj:t anträder sin resa til Pomern, därest icke något försök skulle göras emot Edar Maj:ts frihet; ty i vår tid, Madame, vet man ej med säkerhet, hvilken man skall lita på.«

Drottn. »Det är sant nog, och tackar jag för Edar varning: men därom är jag försäkrad, at jag utan fara skulle kunna öfverlemna mina affairer i Edra händer; och blifver visst ingen dödelig mer välkommen än J, om J skulle hafva tilfälle at helsa på mig i Pomern, där vi skulle hafva rätt roligt tilsammans.«

Wh. »Jag tackar ödmjukast för Edar Maj:ts stora ynnest, och har jag hustru och barn nog, at bebo en hel province i Pomern, och vil jag til Edar Maj:ts tjenst öfverföra dem alla dit.«

Drottn. »Om J med Edar hustru, barn och slägt vil flytta dit, så skall J vara af hjertat välkommen, och jag skall göra alt, hvad hos mig står, til Edar tjenst och förmon.«

Wh. »Jag är Edar Maj:ts undergifnaste tjenare. Med Edar Maj:ts tilstånd tager jag mig äfven friheten at fråga, om Edar Maj:t finner nödigt, at jag skall upvakta Prinsen af Sverige innan min afresa?«

Drottn. »Jag tror det för Eder vara oundgångeligt at se honom, innan J lemnar Sverige. Han anser det som en höflighet af Protector, och tvärtom som en ohöflighet och mindre aktning för honom, om det ej skulle ske.«

Wh. »Jag är förbunden at göra alt hvad hos mig står, för at uti honom skaffa Protector en vän.«

Drottn. »Som Prinsen snart tager emot regeringen, så vore ej ur vägen at med honom underhålla en förtrolig vänskap, och visa honom all aktning, hvaraf Edart besök blifver et stort prof.«

Wh. »Edar Maj:ts tanka anser jag härutinnan för det påliteligaste råd.«

Drottn. »Jag tror äfven Edart ärende därigenom skulle vinna, om J sjelf ville tala vid Prinsen därom; ty han kan ej annat än uptaga det ganska väl, och finna sig så mycket mer förbunden at noga i akt taga alt, som han om det af Eder sjelf blifvit underrättad.«

Wh. »Jag hoppas det förbund Edar Maj:t behagar ingå, af alla dess efterträdare skall i akt tagas; men jag finner dock ganska nyttigt, at om denna sak tala vid Hans Kongl. Höghet, och undrar jag hvar man lägligast kunde få den lyckan.«

Drottn. »Först måste J härifrån resa til Stockholm, samt vidare til Norrköping, ifrån hvilken Stad Prinsen bor endast en mil. Mine vagnar och hästar stå Eder til tjenst, äfven som min betjening för at visa vägen.«

Wh. »Jag anhåller ödmjukast, at Edar Maj:t täckes välja några af mina vagns- och ridhästar, som kunna nyttjas til Eder Maj:ts tjenst; och skulle jag göra mig en heder af at få lemna dem allesamman.«

Drottn. »Jag väljer inga; men om J däraf skulle lemna mig några, är det en skänk, hvarpå jag sätter stort värde.«

Wh. »Jag får äfven aflägga min ödmjukaste tacksägelse för Edar Maj:ts ynnest vid mitt ärendes afslutande.«

Drottn. »Det är mig kärt, at J snart får komma hem til Protector, som uti Eder eger en trogen tjenare, värdig och skickelig at tjena hvilken Prins det hällst vore i Christenheten.«

Wh. »Edar Maj:t har altid behagat visa mig mycken ynnest, och i synnerhet vid det ärendet, som mig här ålegat.«

Drottn. »Nu tycker jag at J ej bör fara bort, utan at upvakta Konungen, då det skulle passa sig illa.«

Wh. »Efter det råd Edar Maj:t behagat at gifva, har jag tänkt innan min afresa upvakta honom, och skulle jag önska at de skepp, jag får til min transport, kunde möta mig vid nägden, där Prinsen bor.«

Drottn. »Jag skall därom gifva befallning, och dröjer ej länge sjelf efter. Komme jag ej så snart at resa, önskade jag at Edart vistande här blefve långvarigare.«

Contemporary Swedish translation of the conversation (my own):

Kristina: »Jag är fast besluten att dra mig tillbaka till Pommern och åka till Spa i sommar för att dricka vattnet där för min hälsa.«

Whitelocke: »Tillåt mig, madam, att påminna Er om två saker som Ni måste ta särskild hänsyn till: den ena är säkerheten för Er egen person, den andra är regleringen av Er inkomst. Ers Majestät, som är av en kunglig och generös anda, kan ju inte undersöka frågor så ovärdiga som utgifter eller räkenskaper; och om försiktighet inte tas och goda officerare anställs, kan Ers Majestät bli besviken och lurad.«

Kristina: »Tack för detta råd; jag tänker ha herr Fleming med mig för att ta hand om min inkomst. Han är en diskret, klok man och lämpad för det här ärende och att beställa utgifterna för mitt hushåll. Jag tror att han inte kommer att lura mig själv eller låta andra göra det, ty han är mig trogen.«

Whitelocke: »En sådan tjänare är en pärla! Jag hoppas att man ser till att Ers Majestäts inkomster är så säkrade att Ni inte är beroende av andras nöje för att ta emot dem, utan står i Er egen makt som härskarinna, inte i som pensionärska.«

Kristina: »Detta skall lösas enligt de råd Ni givit mig, och jag tackar Er för det.«

Whitelocke: »Madam, jag anser det vara en välsignelse om jag i något som helst kan vara till nytta för Ers Majestät. Vem av denna värdighet tar Ers Majestät med sig, förutom herr Fleming?«

Kristina: »Jag vill ha herr Ulfeldt och hans fru, om de vill följa med mig.«

Whitelocke: »Jag antar att de kommer att vara mycket användbara för Ers Majestät, och jag hoppas att det inte kommer att dröja länge efter det att affären här genomförts innan Ni flyttar Er till Pommern, så att inte någon plan strider mot Er frihet; ty, madam, för närvarande finns det få människor som man kan lita på.«

Kristina: »Det är alltför sannt, och jag tackar Er för Er försiktighet. Jag kunde fritt anförtro till Er om någon av mina bekymmer; och om Ni kommer för att träffa mig i Pommern, så skall Ni vara lika välkommen som alla levande människor, och vi kommer att vara glada där tillsammans.«

Whitelocke: »Jag tackar ödmjukt Ers Majestät för Er stora ynnest mot Er tjänare, som har fru och barn nog att befolka en provins i Pommern, och jag skall föra dem alla dit för att göra Ers Majestät en tjänst.«

Kristina: »Om Ni tar dit Er fru, alla Era barn och Er familj och bosätter Er där, skall Ni inte sakna något i min makt, och Ni skall vara välkommen hos mig.«

Whitelocke: »Jag är ju Ers Majestäts ödmjukast tjänare; och jag ber Er, madam, att tillåta mig att fråga Ers Majestät, om Ni anser det nödvändigt att jag uppvaktar prinsen av Sverige innan jag lämnar detta land.«

Kristina: »Jag tycker att det är mycket riktigt och nödvändigt att Ni träffar prinsen innan Ni lämnar det här landet. Detta kommer att betraktas som respekt från protektorns sida gentemot honom; och om Ni inte gör det, skulle han betrakta det som vårdslöshet från Er sida.«

Whitelocke: »Jag är skyldig att göra allt i min makt för att utvidga protektorns intressen.«

Kristina: »Eftersom prinsen skall succedera till Kronan på så kort tid, kommer det att vara lämpligt att hålla en rättvis korrespondens med honom och visa honom respekt, vilket Ert besök kommer att vara ett gott vittnesbörd om.«

Whitelocke: »Madam, Er åsikt kommer att vara en bra vägledning för mig i mina angelägenheter.«

Kristina: »Jag tror att det kommer att vara fördelaktigt för Era angelägenheter om Ni talar med prinsen själv, som kommer att acceptera det i god del och kommer att hålla sig desto mer skyldig att iaktta vad som kommer att överenskommas i Ert fördrag, för det är känt för honom vad Ni har lärt Er om det, genom Er som har gjort det.«

Whitelocke: »Jag hoppas att det fördrag som Ers Majestät sluter kommer att följas av alla dem som efterträder Er, men jag inser att det är mycket tillrådligt för mig att få en entretien med Hans Kungliga Höghet, för att ge honom en redogörelse för fördraget; och jag frågar var jag kan hantera honom.«

Kristina: »Ni måste resa härifrån till Stockholm och så till Norrköping, och slottet där prinsen nu bor är en mil från den staden. Ni kan ha mina vagnar och mina hästar för att transportera Er och mina tjänare för att vägleda Er dit.«

Whitelocke: »Jag önskar ödmjukt att Ers Majestät ville välja en av mina hästar som kan vara till nytta för Er och beställa dem; de är alla i Ers Majestäts tjänst.«

Kristina: »Jag vill inte välja några, men om Ni ger mig några kommer de att vara mycket acceptabla.«

Whitelocke: »Jag erkänner ödmjukt Ers Majestäts stora tjänst genom att erbjuda mig en utskick för min verksamhet.«

Kristina: »Jag önskar att Ni var hos protektorn, ty jag ser att Ni är en trogen tjänare till honom och värdig att tjäna vilken furste som helst av kristenheten.«

Whitelocke: »Ers Majestät har ju alltid haft en ynnest för mig, och inget annat än i mitt utskick.«

Kristina: »Jag tycker att det är olämpligt för Er att vara i Sverige för nära tiden för kröningen av den nye kungen, och då vore det värre att lämna utan att träffa honom.«

Whitelocke: »Jag avser, med Ers Majestäts råd, att hälsa honom innan min avresa, och jag kommer att önska att skeppen får möta mig nära den plats där Hans Kungliga Höghet är.«

Kristina: »Jag skall ge ordern och lämna själv kort därefter; om jag skulle stanna här hade jag varit glad om Ni stannat längre.«

Above: Kristina.

Above: Bulstrode Whitelocke.

Notes: Pomerland = Pomerania.

family = servants in a household.