Sources:
A journal of the Swedish ambassy, volume 2, pages 47 to 50, by Bulstrode Whitelocke, published in 1772
Bulstr. Whitelockes Dag-Bok Öfver Dess Ambassade til Sverige, pages 523 to 527, translated by Johan Edman, 1777
The diary entry excerpt:
The master of the ceremonies came to Whitelocke from the queen, to desire his company this evening att a masque; and they had this discourse.
Wh. "Present my thankes to her majesty, and tell her I will waite uppon her."
Mr. "What would your excellence expect in matter of precedence, as in case you should meet with any other ambassador att the masque?"
Wh. "I shall expect that which belongs to me as ambassador from the common-wealth of England, Scotland, and Ireland; and I know no other ambassador now in this court besides myselfe, except the ambassador of the king of Denmarke, who I suppose hath no thoughts of precedence before the english ambassador; who is resolved not to give it him, if he should expect it."
Mr. "Perhaps it may be insisted on, that he of Denmarke is an ambassador of an anointed king, and you are only ambassador to the protector, a new name, and not sacrée."
Wh. "Whosoever shall insist on that distinction will be mistaken; and I understand no difference of power between king and protector, or anointed, or not anointed; and ambassadors are the same publique ministers to a protector or common-wealth, as to a prince or sultan."
Mr. "There hath always bin a difference observed between the publique ministers of kings, and of common-wealths, or princes of inferior titles."
Wh. "The title of protector (as to a soveraign title) hath not yett bin determined in the world, as to superiority or inferiority to other titles; butt I am sure that the nation of England hath ever bin determined superior to that of Denmarke. I represent the nations of England, Scotland, and Ireland, and the protector, who is chiefe of them; and the honor of these nations ought to be in the same consideration now, as it hath bin formerly; and I must not suffer any diminution of that honor by my person to please any whatsoever."
Mr. "I shall propose an expedient to you, that you may take your places as you come; he who comes first, the first place, and he who comes last, the lower place."
Wh. "I shall hardly take a place below the danish ambassador, though I come into the roome after him."
Mr. "Butt when you come into the roome, and find the danish ambassador sett, you cannot help it, though he have the upper place."
Wh. "I shall indeavour to help it rather then sitt below the danish ambassador."
Mr. "I presume you will not use force in the queen's presence."
Wh. "Master, it is impossible for me, if it were in the presence of all the queens and kings in Christendome, to forbeare to use any means to hinder the dishonor of my nation in my person."
Mr. "I believe the danish ambassador would not be so high as you are."
Wh. "There is no reason why he should: he knows his nation never pretended to have the precedence of England; and you, being master of the ceremonies, cannot be ignorant of it."
Mr. "I confesse your nation alwayes had the precedence of Denmarke when you were under a king."
Wh. "I should never give it from them, though they were under a constable."
Mr. "If you insist uppon it, the danish ambassador must be uninvited againe, for I perceive that you two must not meet."
Wh. "I suppose the gentleman would not expect precedence of me."
Mr. "I can assure you he doth."
Wh. "I can assure you he shall never have it, if I can help it; butt I pray, master, tell me, whither her majesty takes notice of this question of precedence, or did she wish to conferre with me about it?"
Mr. "The queen commaunded me to speake with you about it, hoping that the question might be so composed, that she might have the company of you both att her intertainement."
Wh. "I shall stay at home rather than interrupt her majesty's pleasures, which I should doe by meeting the danish ambassador, to whom I shall not give precedence, unlesse he be stronger then I."
Mr. "The queen makes this masque chiefly for your excellence's intertainment, therfore you must not be absent, butt rather the danish ambassador must be uninvited; and I shall presently goe about it." ...
With modernised spelling:
The Master of the Ceremonies came to Whitelocke from the Queen to desire his company this evening at a masque; and they had this discourse.
Whitelocke: "Present my thanks to Her Majesty, and tell her I will wait upon her."
Master: "What would Your Excellence expect in matter of precedence, as in case you should meet with any other ambassador at the masque?"
Whitelocke: "I shall expect that which belongs to me as ambassador from the Commonwealth of England, Scotland, and Ireland; and I know no other ambassador now in this court besides myself, except the ambassador of the King of Denmark, who I suppose hath no thoughts of precedence before the English ambassador, who is resolved not to give it him if he should expect it."
Master: "Perhaps it may be insisted on that he of Denmark is an ambassador of an anointed King, and you are only ambassador to the Protector, a new name and not sacrée."
Whitelocke: "Whosoever shall insist on that distinction will be mistaken; and I understand no difference of power between King and Protector, or anointed or not anointed; and ambassadors are the same public ministers to a protector or commonwealth as to a prince or sultan."
Master: "There hath always been a difference observed between the public ministers of kings and of commonwealths or princes of inferior titles."
Whitelocke: "The title of protector (as to a sovereign title) hath not yet been determined in the world as to superiority or inferiority to other titles; but I am sure that the nation of England hath ever been determined superior to that of Denmark. I represent the nations of England, Scotland, and Ireland, and the Protector, who is chief of them; and the honour of these nations ought to be in the same consideration now as it hath been formerly; and I must not suffer any diminution of that honour by my person to please any whatsoever."
Master: "I shall propose an expedient to you, that you may take your places as you come; he who comes first, the first place, and he who comes last, the lower place."
Whitelocke: "I shall hardly take a place below the Danish ambassador, though I come into the room after him."
Master: "But when you come into the room and find the Danish ambassador set, you cannot help it, though he have the upper place."
Whitelocke: "I shall endeavour to help it rather than sit below the Danish ambassador."
Master: "I presume you will not use force in the Queen's presence."
Whitelocke: "Master, it is impossible for me if it were in the presence of all the queens and kings in Christendom to forbear to use any means to hinder the dishonour of my nation in my person."
Master: "I believe the Danish ambassador would not be so high as you are."
Whitelocke: "There is no reason why he should. He knows his nation never pretended to have the precedence of England; and you, being Master of the Ceremonies, cannot be ignorant of it."
Master: "I confess your nation always had the precedence of Denmark when you were under a king."
Whitelocke: "I should never give it from them, though they were under a constable."
Master: "If you insist upon it, the Danish ambassador must be uninvited again, for I perceive that you two must not meet."
Whitelocke: "I suppose the gentleman would not expect precedence of me."
Master: "I can assure you he doth."
Whitelocke: "I can assure you he shall never have it if I can help it; but I pray, Master, tell me whether Her Majesty takes notice of this question of precedence, or did she wish to confer with me about it?"
Master: "The Queen commanded me to speak with you about it, hoping that the question might be so composed that she might have the company of you both at her entertainment."
Whitelocke: "I shall stay at home rather than interrupt Her Majesty's pleasures, which I should do by meeting the Danish ambassador, to whom I shall not give precedence unless he be stronger than I."
Master: "The Queen makes this masque chiefly for Your Excellence's entertainment, therefore you must not be absent, but rather the Danish ambassador must be uninvited; and I shall presently go about it." ...
Approximate reconstruction of the conversation as it was in French (my own):
Whitelocke: «Présentez mes remerciements à Sa Majesté, et dites-lui que je l'attendrai.»
Le maître: «A quoi Votre Excellence s'attendrait-elle en matière de préséance, au cas où vous rencontreriez un autre ambassadeur au masque?»
Whitelocke: «Je m'attendrai à cette préséance qui m'appartient en tant qu'ambassadeur de la Republique d'Angleterre, d'Écosse et d'Irlande; et je ne connais aucun autre ambassadeur maintenant dans cette cour en dehors de moi, à l'exception de l'ambassadeur du roi de Danemark, qui, je suppose n'a aucune pensée de préséance devant l'ambassadeur anglais, qui est résolu à ne pas la lui donner s'il l'attend.»
Le maître: «Peut-être peut-on insister sur le fait que celui du Danemark est l'ambassadeur d'un roi oint, et que vous n'êtes qu'un ambassadeur auprès du protecteur, un nom nouveau et non sacré.»
Whitelocke: «Quiconque insistera sur cette distinction se trompera; et je ne comprends aucune différence de pouvoir entre roi et protecteur, ou oint ou non; et les ambassadeurs sont les mêmes ministres publics d'un protecteur ou de la république que d'un prince ou d'un sultan.»
Le maître: «Il y a toujours eu une différence observée entre les ministres publics des rois et ceux des républiques ou des princes de titres inférieurs.»
Whitelocke: «Le titre de protecteur (en ce qui concerne un titre souverain) n'a pas encore été déterminé dans le monde quant à sa supériorité ou à son infériorité par rapport aux autres titres; mais je suis sûr que la nation d'Angleterre a toujours été jugée supérieure à celle du Danemark. Je représente les nations d'Angleterre, d'Écosse et d'Irlande, ainsi que le protecteur, qui est le chef d'entre elles; et l'honneur de ces nations doit être dans la même considération maintenant qu'il l'a été autrefois; et je ne dois souffrir aucune diminution de cet honneur par ma personne de plaire à qui que ce soit.»
Le maître: «Je vous proposerai un expédient, afin que vous puissiez prendre vos places au fur et à mesure de votre venue; celui qui vient le premier prendra la première place, et celui qui vient le dernier prendra la place la plus basse.»
Whitelocke: «Je prendrai à peine place au-dessous de l'ambassadeur du Danemark, même si j'entre dans la pièce après lui.»
Le maître: «Mais lorsque vous entrez dans la pièce et que vous trouvez l'ambassadeur du Danemark assis, vous n'y pouvez rien, bien qu'il occupe la première place.»
Whitelocke: «Je m'efforcerai de faire quelque chose plutôt que de m'asseoir au-dessous de l'ambassadeur du Danemark.»
Le maître: «Je présume que vous n'utiliserez pas la force en présence de la reine.»
Whitelocke: «Maître, il m'est impossible, si j'étais en présence de toutes les reines et de tous les rois de la chrétienté, de m'abstenir d'utiliser quelque moyen que ce soit pour empêcher le déshonneur de ma nation en ma personne.»
Le maître: «Je crois que l'ambassadeur du Danemark ne serait pas aussi haut placé que vous.»
Whitelocke: «Il n'y a aucune raison pour qu'il le soit. Il sait que sa nation n'a jamais prétendu avoir la préséance sur l'Angleterre; et vous, étant maître des cérémonies, ne pouvez l'ignorer.»
Le maître: «J'avoue que votre nation a toujours eu la préséance sur le Danemark lorsque vous étiez sous un roi.»
Whitelocke: «Je ne devrais jamais le donner de leur part, même s'ils étaient sous la direction d'un connétable.»
Le maître: «Si vous insistez, l'ambassadeur du Danemark ne devra plus être invité, car je vois que vous ne devez pas vous rencontrer.»
Whitelocke: «Je suppose que ce sieur ne s'attendrait pas à avoir la préséance de ma part.»
Le maître: «Je peux vous assurer que c'est le cas.»
Whitelocke: «Je peux vous assurer qu'il ne l'aura jamais si je peux faire quelque chose; mais je vous prie, maître, dites-moi si Sa Majesté prend note de cette question de préséance, ou a-t-elle souhaité m'en conférer?»
Le maître: «La reine m'a ordonné de vous en parler, dans l'espérance que la question pourrait être formulée de manière à pouvoir vous avoir tous les deux en compagnie pour son divertissement.»
Whitelocke: «Je resterai chez moi plutôt que d'interrompre les plaisirs de Sa Majesté, ce que je ferais en rencontrant l'ambassadeur du Danemark, à qui je ne donnerai la priorité que s'il est plus fort que moi.»
Le maître: «La reine fait ce masque principalement pour le divertissement de Votre Excellence, vous ne devez donc pas être absent, mais plutôt l'ambassadeur du Danemark ne doit pas être invité; et je vais m'en occuper tout de suite.»
Swedish translation of the conversation (by Edman):
Wh. »Anmäl min vördnad hos Hennes Maj:t, och vil jag hafva den äran at komma.«
Cer. M. »I fall Edar Excellence skulle träffa någon annan Ambassadeur på masqueraden, och fråga yppades om företräde, hvad skulle väl Edar Excellence då taga för slut.«
Wh. »Sådant, som är en Ambassadeur från Republiquen England, Skottland och Irland värdigt; och vet jag, utom mig, vid detta Hofvet ingen Ambassadeur mer, än den Danske, hvilken jag förmodat ej begära företräde framför den Engelske. Skulle han åter göra det, så kan hvar man vara försäkrad, at jag ej eftergifver min rätt.«
Cer. M. »Til äfventyrs torde han påstå, at Konungen af Dannemark är et krönt hufvud, Protectors titeln däremot är ny, utom det Protector icke är krönt.«
Wh. »Hvilken som hällst gör denna åtskilnad, misstager sig; och känner jag ingen skilnad emellan den magt en Konung och Protector, eller krönt och okrönt, eger, utan äro Ambassadeurer af lika värdighet, om de sändas från en Protector och Republique, som från en Konung och Sultan.«
Cer. M. »Man har dock altid i akt tagit någon skilnad emellan Konungars och Republiquers eller mindre Förstars sändebud.«
Wh. »Ännu är icke afgjordt i hvad förhållande Protectors titel står emot andra Souveraine Förstars, men jag är säker at Engelske Nationen altid gått för den Danske; och som jag föreställer Engelske, Skottske och Irländske Nationerne, samt Protector såsom deras hufvud, och desse Nationer nu förtjena samma aktning som fordom, så kan icke jag däraf tillåta någon minskning, hvilken hällst jag äfven därmed skulle behaga.«
Cer. M. »Jag tror det vore bäst at Herrarne taga sina rum, alt efter som de komma, så at den som kommer först, tager första rumet, och den som kommer sidst, platsen därnäst.«
Wh. »Jag tager icke rum under Danske Ambassadeuren, om jag ock skulle komma in efter honom.«
Cer. M. »Men om Danske Ambassadeuren redan intagit den främsta rumet, innan Edar Excellence kommer, så är svårt at hjelpa det.«
Wh. »Jag skall snarare bjuda til at hjelpa det, än sitta under Danske Ambassadeuren.«
Cer. M. »Jag föreställer mig, at J dock icke tänken bruka våld i Hennes Maj:ts närvaro.«
Wh. »För mig är omöjeligt, om det ock vore i närvaro af alla Drottningar och Prinsar i Christenheten, at tola det någon vanheder tilfogas mitt Fädernesland i min person.«
Cer. M. »Jag tviflar at Danske Ambassadeuren med så mycken heftighet påstår sin rätt.«
Wh. »Han har icke häller orsak därtil, då han vet, at hans Nation aldrig påstått företräde för England; och har jag förestält mig at J, såsom Cerimonie-mästare, icke skulle vara i okunnighet därom.«
Cer. M. »Jag erkänner at Edar Nation altid haft företräde för Dannemark, då den af en Konung blifvit regerad.«
Wh. »Och jag skulle icke eftergifva det, om än England styrdes af en Constabel.«
Cer. M. »Efter Edar Excellence så ifrigt påstår detta, så är bäst at icke bjuda Danske Ambassadeuren til masqueraden; ty det lärer ej blifva väl, om både Herrarne träffas.«
Wh. »Jag vil tro, at han icke begär företräde fram för mig.«
Cer. M. »Jag försäkrar han gör det.«
Wh. »Och jag åter, at det aldrig skall ske, så mycket hos mig står. Men såg mig i förtroende, om Hennes Maj:t sjelf tänkt på denna frågan, och om hon ej skulle behaga därom tala med mig.«
Cer. M. »Drottningen befalte mig tala med Edar Excellence därom, och hoppades saken blifva så bilagd, at hon skulle få det nöjet, se både deras Excellencer närvarande.«
Wh. »Jag vil snarare blifva hemma, än på något vis vara hinderlig i Hennes Maj:ts nöje, hvilket jag fruktar ske, om vi mötas, ty jag lemnar honom aldrig företräde, fast än han är starkare än jag.«
Cer. M. »Edar Excellence måste nödvändigt vara närvarande, ty Hennes Maj:t har för Edart nöje anstält denna masqueraden; men jag skall gifva Danske Ambassadeuren återbud.«
Contemporary Swedish translation of the conversation (my own):
Whitelocke: »Tacka till Hennes Majestät och säg att jag skall uppvakta henne.«
Ceremonimästaren: »Vad skulle Ers Excellens förvänta sig i fråga om företräde, om Ni skulle träffa en annan ambassadör vid maskeraden?«
Whitelocke: »Jag kommer att förvänta mig den företräde som tillhör mig som ambassadör för republiken England, Skottland och Irland; och jag känner ingen annan ambassadör nu vid detta hov förutom mig själv, utom konungen av Danmarks ambassadör, som jag antar att han inte har någon tanke på företräde inför den engelske ambassadören, som är besluten att inte ge honom det om han väntar på det.«
Ceremonimästaren: »Kanske kan det understrykas att den från Danmark är en smord konungs ambassadör, och att Ni bara är en ambassadör för protektorn, ett nytt och inte heligt namn.«
Whitelocke: »Var och en som insisterar på denna distinktion kommer att ta fel; och jag förstår ingen maktskillnad mellan konung och protektor, eller smord eller inte; och ambassadörer är samma offentliga ministrar för en protektor eller för republiken som för en furste eller en sultan.«
Ceremonimästaren: »Det har alltid funnits en skillnad mellan konungars offentliga ministrar och de i republiker eller furstar med lägre titlar.«
Whitelocke: »Titeln protektor (med avseende på en suverän titel) har ännu inte fastställts i världen vad gäller dess överlägsenhet eller underlägsenhet gentemot andra titlar; men jag är säker på att nationen England alltid har ansetts vara överlägsen Danmarks. Jag representerar nationerna i England, Skottland och Irland, och protektorn, som är den främsta bland dem; och dessa nationers ära måste vara i samma betraktelse nu som förr; och jag vill inte lida någon minskning av denna ära av min person att behaga någon.«
Ceremonimästaren: »Jag kommer att erbjuda Er ett medel, så att ni kan ta era platser när ni kommer; den som kommer först kommer att ta första platsen, och den som kommer sist kommer att ta den lägsta platsen.«
Whitelocke: »Jag vill knappt ta plats under den danske ambassadören, även om jag går in i rummet efter honom.«
Ceremonimästaren: »Men när Ni kommer in i rummet och finner den danske ambassadören sittande, kan Ni inte göra något åt det, även om han tar första platsen.«
Whitelocke: »Jag kommer att sträva efter att göra något istället för att sitta under den danske ambassadören.«
Ceremonimästaren: »Jag antar att Ni inte vill använda våld i drottningens närvaro.«
Whitelocke: »Min herre, det är omöjligt för mig, om jag var i närvaro av alla kristenhetens drottningar och konungar, att avstå från att använda några som helst medel för att förhindra att min nation vanäras av min person.«
Ceremonimästaren: »Jag tror att den danske ambassadören inte skulle vara lika högt uppsatt som Ni.«
Whitelocke: »Det finns ingen anledning till varför han skulle vara det. Han vet att hans nation aldrig har gjort anspråk på att ha företräde framför England; och Ni, som är ceremonimästare, kan ju inte ignorera det.«
Ceremonimästaren: »Jag erkänner att Er nation alltid hade företräde framför Danmark när ni var under en konung.«
Whitelocke: »Jag skulle aldrig ge det från dem, även om de var under en konstapel.«
Ceremonimästaren: »Om Ni insisterar får den danske ambassadören inte längre bjudas in, för jag ser att ni inte får träffas.«
Whitelocke: »Jag antar att den här herren inte skulle förvänta sig företräde från mig.«
Ceremonimästaren: »Jag kan försäkra Er om att han skulle göra det.«
Whitelocke: »Jag kan försäkra Er att han aldrig kommer att få det om jag kan göra något; men jag ber Er, min herre, säg mig om Hennes Majestät noterar denna företrädesfråga, eller vill han ge mig en sådan?«
Ceremonimästaren: »Drottningen har beordrat mig att tala med Er om det, i hopp om att frågan kan vara så formulerad att man kan ha er båda i sällskap för hennes underhållning.«
Whitelocke: »Jag kommer att stanna hemma snarare än att avbryta Hennes Majestäts nöjen, vilket jag skulle göra genom att träffa den danske ambassadören, som jag bara kommer att prioritera om han är starkare än jag.«
Ceremonimästaren: »Drottningen gör denna maskerad huvudsakligen för Ers Excellens' underhållning, så får Ni inte vara frånvarande, utan snarare får den danske ambassadören inte bjudas in; och jag tar hand om det direkt.«
No comments:
Post a Comment