Source:
Nogle Efterretninger om den svenske Enkedronnings, Maria Eleonore's, Undvigelse til Danmark og Ophold der i Aarene 1640 til 1645, correspondences included by Laurids Engelstoft for Det skandinaviske Litteraturselskabs Skrifter, syvende Aargang: 1811, pages 92 to 99, published by the Scandinavian Literature Society, 1811; original at Oxford University
Kristina wrote this letter to Christian IV, the King of Denmark, on August 31/September 10 (Old Style), 1641, concerning her mother Maria Eleonora's having left Sweden for Denmark in 1640.
The letter:
Wy Christina medh Gudz nåde Sweriges, Göthes och Wändes utkorade Drotningh och Arffurstinna, Storfürstinna till Finlandh, Hertiginna utj Estlandh och Carelen, Fröcken utöfver Ingermanlandh; Tilbiude den Stormächtige Högborne Fürste och Herre, Her Christian den Fierde Danmarckz, Norriges, Wändes och Gottes Konnungh, Hertigh til Schleszwigh, Hollsten, Stormarn och Ditmarsken, Greffue uti Oldenburgh och Dellmenhorst, wår elskelige K. Frände, Naboe och synnerlige godhe Wän, wår nabowänlige Hellsan och hwadh meere godt Wy formå med Gudh Allmäctigh tillförene.
Stormächtige Högborne Fürste, Elskelige Käre Frände, Naboe och synnerlige gode Wän, Oss är E. Klhtz. naboewänlige Skrifuelse aff den 16 Juny sidstleden för någen tydt sedan wäl inlefwerat, at Jnnehåldh, att effter H. Kt. wår Fru Moder war förgången Sommar ankommen i E. K. Ryke, och föråth besöckt den Högborne Fürste och Herre, Her Christian den Femte, utwaldt Printz till Danmarck, wår elskelige Käre Frände, och sedan den högborne Fürste och Herre, Her Frederich, Erfwinge till Norige, Herttigh till Schlesswigh, Holsteen, j lyka måtte wår ellskelige K. Frände; och ändoch E. K. för införde Orsaker skuldhe hafwe underlåtet att biuda Hen. Kt. wår Frumoder till sigh, män efter E. K. Betänkande bleffwen optaget emot dess intention; så hafwer E. Kt. intet länger welat låta sigh hindra, att ju till dess wänlige Affections demonstration Hennes Kt. till sigh inbiuda. Och eftersom E. Kt. hafwer förfahret, at wår Frumoder här j Swerige om någen undsättningh till sin billige och schyldige underholdningh förgäfwes haffwer låtet anhålla, så ändoch E. K. altidh beståndig wår Frumoder hafwer afrådt, sigh icke således af Swerige uth att begifwa; sä kan E. Kt. doch icke annat förmoda, än att wår Frumoders Kt., som sådan een fornemb Potentats Enckiedrottningh, i frembtyden icke så aldeles blifwer negligerad och forglömbd, att Hennes Kt. för billig underholdnings Medell nödh schulle lyda, och derutöfwer förorsackas, andre Städer att besöchia; Eftersom E. Kt. icke heller twifler, det Wy ju nogsampt wår Frumoders sak i så billigh begäringh hielper att befordre och fortsättia, såsom ock alle Enckiedrottninger förmeenes i så måtte att wara berättiget. Och paa det Hennes Kt. icke af alle må synas wara förlåten, hafwer E. Kt. icke kunnat underlåta, Hen. Kt. wänligen att förmana, hos sigh att taga till tache, wisserligen förmodandes, att hwadh i så måtte Oss till Åhra skeer, lyka så aff Oss worder optaget, som det af een godh och uprichtigh intention skeer, efftersom detta allt medh mehra i dess wänlige Skrifwelse blifwer utfördt.
Till nabowänligtt genswar hade Wy fuller för detta welat Os förklara; män för andre wåre åliggiande skuldh äre Wy någat förhindrade wordne. Förutan det är detta Åhrendet aff så stor
Consideration hos Oss, att Wy der oppå icke så lätteligen kunne
resolvera. Naturen hafwer Oss och wår Frumoder
conjungerat, och Wy buret Hen. Kt. all datterligh Åhra och
respect, weete ey heller någen i wårt Ryke, och mindre af wåra elskelige Formyndare och Rådh, som för wår Sal. hos Gudh, Högährade K. Herr Faders, och Hennes Kt. egen Skuldh icke gerna skulle hafwa tiänt Hen. Kt. medh rådh och dådh, så wyda det hafwer funnet stelle och rum; Hwarföre Wy icke kunne förgäta Hennes Kt, och mindre weete Wi någen aff de wåre hafwa gifwet Hennes Kt. orsak till att såleedes begifwa sigh utur Ryket, och förgäta Oss, wår Sal. Käre Herr Fader, och Riikzens Heeder og
respect. Hade Wy kunnat besinna, eller warit aff någen warnade, skulle dette wäl wara förekommet, ingen wår Wän och Frände der medh blefwet
graverad, och Hennes Kt., såsom een förnemb
Potentat wår elskelige Sal. Herr Faders Enckiedrottningh och wår Käre Frumoder, wedh sitt Liffgedinges rättigheet och all annan möyeligh
respect erhollen. Nu sedan reesan er giord och fulbördad, och Verlden derofwer medh
discurser upfylldt; Wy också och wårt Ryke wår Deel deraf hafwe bekommet, da kan E. Kt. sielff best af egen
discretion och såsom en Konungh och
Potentat dömma, huruhögt Oss en sådan och såledis företagen wår Frumoders obesinnade reesa
afficerer. Intet hafwe Wy Hennis Kt. förlåtet eller förglömbt, män H. Kt. Oss; icke hafwe Wy Hennes Kt. någan sin rät eller råttighett förtaget, män Hen. Kt. allt sielv på obehörligit sätt förlåtet, så att Wy bättre kunne såsom en Dotter medh Tårar begråtat, än såsom en Drottningh medh rådh bothat. Hennes Kt. hafwer fuller een gångh och anna, sedan hun reeste aff, skrifwet här in, och fordrat sin för detta förordnede Liifgedings Ränttor (dem Wy, ehuru ståteligen det desforutan effter Heurats Notulen år, merckeligen hafuer för bättrat, och effter Rykzens Lågenheet, der Hen. Kt. hade blefwet quarr, gerna hade, så uyda behoff giordes, understödt och påöckt). Män eftersom sakerne intet stode y sitt förre Lagh; så hafwe Wy derpå intet hwarcken kunnat eller weladt så hastigt swara. Och där Hen. Kt. sielf wår och de wåres oskyldigheet, och kan ingen tacka derfore utan sigh sielff och dem, Hen. Kt. der till styrckt och hjulpedt hafwe, at Wy nu genom sådan affreisa så wyda äre försatte utur wårt dotterlige
postur, att Wy, det Wy elliest af naturen åstundade, icke kunne eller måge medh wår och Ricksens
reputation resolvera. Wi tacke E. Kt. wänligen, som, sedan wår Frumoder är ankommen i E. Ktz. Ryke, hafwer låtet biude Hen. Kt. till sigh, och förmana att taga hos sigh till tacka, efftersom Wy det för ett synnerligtt naboe och wänskapz Teckn förstå och optage.
Och mädan E. Kt. Oss wår Frumoders sak och begäran så högt
recommenderar, så hafwe Wy den fuller öfwerlagt medh wårt ellskelighe Rykz Rådh, och ehuru beswärligtt Oss faller, att finna sådant utslagh, som tiänar j denna tiidh Oss, wårt Ryke och Hen. Kt. wår Frumoder, så hafwe Wy lyckwäl E. Kt. påminnelsse så wyda låtet hos Oss gälla, och detta
Expedient funnet y saken, att där Hen. Kt. wår Frumoder så wyda kan formå hos wår Käre Frende, sin Broderson, Churfürsten af Brandenburgs Kt. at taga Hen. Kt. till sigh j dess faderlige Huus, intill wåre myndige åhr och Regerungh, att Wy då Oss medh Hans Kt. Churfürsten wele förlyka om Hen. wår Frumoders tillbörlige uppehålle, och göra dertill ett sådant förskått, att wår dotterlige
Affection skäligen skall spörias, så wyda Wy det utan wår och Rykzens skada och
disreputation göra kunna: Effter som Wy ey heller någon
occasion skole låta gå förby, att betyga det Wy E. Kt. till all ähra och wänskap alltidh blifwe willige och benågne. Befale härmedh E. Kt. j Gudtz milde beskydd till all behageligh wällmågo och lyckeligh Reger.ngh, nabowänligen. Aff wårt Slott Stockholm den 31
Augusti Ao. 1641.
Above: Kristina.
Above: Maria Eleonora.
Above: King Christian IV of Denmark.
Note: Engelstoft's comment: "Læser man dette Brev med Opmærksomhed, vil man finde, at Tonen ikke allevegne er sig selv liig, da den snart og meest er bitter, snart afvexler med en moderatere og höfligere, ligesom det ei heller i sit Indhold er ganske conseqvent, f. Ex. naar det först hedder, at man for andre vigtige Anliggenders Skyld ei för havde kunnet svare, og siden udtrykkelig, at man ei för havde villet svare. Ventelig have der — som det ved saa delicate Udfærdigelser pleier at skee — været Flere om at affatte og revidere det, og den eller de Moderatere blandt disse hist og her ved Modificationer og Tilsætninger sögt at formilde det, som i det förste Udkast, der formodentlig havde Canzler Oxenstierna til Forfatter, kunde synes at være fornærmeligt." —
("Læser man dette brev med opmærksomhed, vil man finde, at tonen ikke allevegne er sig selv lig, da den snart og mest er bitter, snart afveksler med en moderatere og høfligere, ligesom det ej heller i sit indhold er ganske konsekvent, f. eks. når det først hedder, at man for andre vigtige anliggenders skyld ej før havde kunnet svare, og siden udtrykkelig, at man ej før havde villet svare. Ventelig have der — som det ved så delikate udfærdigelser plejer at ske — været flere om at affatte og revidere det, og den eller de moderatere blandt disse hist og her ved modifikationer og tilsætninger søgt at formilde det, som i det første udkast, der formodentlig havde kansler Oxenstierna til forfatter, kunne synes at være fornærmeligt.") —
"If one reads this letter carefully, one will find that the tone is not always the same, as it is sometimes bitter and often alternates with a more moderate and more polite tone, just as it is not entirely consistent in its content, for example, when it first states that due to other important matters one had not been able to answer before, and then explicitly that one had not wanted to answer before. It is likely that — as is usually the case with such delicate writings — several people have been involved in drafting and revising it, and the more moderate one or more of these have tried to soften, by modifications and additions, what in the first draft, which was presumably written by Chancellor Oxenstierna, might have seemed offensive."
-Coenraad_van_Beuningen_(1622-1693),_bestuurder_en_diplomaat.jpg)
