Saturday, December 24, 2022

Kristina's declaration of Christmas peace, dated December 24, 1651/January 4, 1652 (Old Style)

Source:

Riksarkivet, image 388/page 827 in November-December 1651, Riksregistraturet



Merry Christmas, everyone! (God Jul, allihopa!)

The letter:

Den Stoormechtigste Högborne Furstinna och Frw, Frw Christina etc. etc. låther här medh alle i gemehn och hwar och een i sÿnnerheet, denne Residentz Stadz Stockholms Jnwåhnare, så och alle andre som för denne tijdh här wistandes äre nådeligen och alfwarligen befala, att dhe Emoth denne ingående Julehögtijdh, sigh Cristeligen wäl och skickeligen beredha; Och sedan i heele bem:te Högtijdh på wederbörlige tijdher, flijtigt achta Predikan och Gudz ordh; taga sigh till wara för drÿckenskap och fÿllerij, der igenom Gudz dÿrkan och Hans helige ordz åhörandes försummelße, trätor och Slagmåhl, så och andre sÿnder och öfwerdådh kunne härröra. Sedan will och Högstbem:te H. Kongl. M:t alfwarligen hafua förbudit alle wijn- och öhltappare, att skänkia vthi denna Högtijdh, wijn, Öhl eller brennewijn, vnder Meßorne och Gudtiänsten, eller och om afftorne, sedan Klockan är Nije slagen, hoo der medh beslagin warder, skal derföre arbitraliter bötha och plichta. Der hoos befale[r] och H. K. M:t alle i gemeen, at dhe i denne Högtijdh hålle een allmeen Julefridh, och sig eenige och rolige emot hwar andre ställe; jämwäl ändthålla sigh alt tumult, buller och Slagzmåhl, sampt ropande och skrijande på Gaturne medh huadh mehr som Gudz förtörnelße förorsakar: Warder någon der medh, eller och röfwande och ropande på gatur eller gränder, beträdd, den samme skall, som H:s Kongl. M:tz förbudz öfwerträdar, Exemplariter och vthan nådhe straffat blifwa. ... Här huar och en wele sigh hörsambligen att effterrätta etc.

With modernised spelling:

Den Stormäktigste, Högborne Furstinna och Fru, Fru Kristina, etc., etc., låter härmed alla i gemen och var och en i synnerhet denna Residensstads Stockholms invånare, så ock alla andra som för denna tid här vistandes äro, nådeligen och allvarligen befalla att de emot denna ingående julehögtid sig kristeligen, väl och skickligen bereda, och sedan i hela bemälte högtid på vederbörliga tider flitigt akta predikan och Guds ord, taga sig till vara för dryckenskap och fylleri, därigenom Guds dyrkan och hans heliga ords åhörandes försummelse, trätor och slagsmål, så ock andra synder och överdåd, kunne härröra. Sedan vill ock högstbemälte Hennes Kongliga Majestät allvarligen hava förbudit alla vin- och öltappare att skänka uti denna högtid vin, öl eller brännevin, under mässorna och gudstjänsten, eller och om aftorna sedan klockan är nio slagen. Ho därmed beslagen varder skall därför arbitraliter böta och plikta. Därhos befaller ock Hennes Kungliga Majestät alla i gemen att de i denna högtid hålle en allmen julefred, och sig eniga och roliga emot var andra ställe; jämväl enthålla sig allt tumult, buller och slagsmål, samt ropande och skriande på gatorna med vad mer som Guds förtörnelse förorsakar. Varder någon därmed eller ock rövande och ropande på gator eller gränder beträdd, den samma skall, som Hennes Kungliga Majestäts förbuds överträdare, exemplariter och utan nåde straffat bliva. ... Här var och en vele sig hörsamligen att efterrätta, etc.

French translation (my own):

La Très Puissante et Bien-née Princesse et Dame, Dame Christine, etc., etc., permettent par la présente à tout le monde en général et à chacun en particulier des résidents de cette Ville de résidence, Stockholm, ainsi que tous les autres qui séjournent ici pour le moment, leur ordonne gracieusement et sérieusement de se préparer d'une manière chrétienne, bien et avec diligence pour cette prochaine fête de Noël, puis pendant toute la fête susmentionnée, aux moments appropriés, d'observer avec diligence le sermon et la Parole de Dieu, et de prendre soin d'éviter l'ivresse et l'ivrognerie, qui pourraient avoir pour résultat de négliger le culte de Dieu et l'obéissance à sa sainte Parole, les querelles et les combats, ainsi que d'autres péchés et excès. Sa Majesté Royale souhaite également avoir sérieusement interdit à tous les tireurs de vin et de bière de servir du vin, de la bière ou de l'eau-de-vie pendant cette fête, pendant les messes et le service, ou le soir après neuf heures. Quiconque est pris en flagrant délit paiera donc arbitrairement une amende. De plus, Sa Majesté Royale ordonne à tous en général de garder une paix générale de Noël pendant cette fête et d'être unis et joyeux les uns envers les autres; et qu'ils s'abstiennent également de tout tumulte, bruit et combat, cris et hurlements dans les rues et tout ce qui provoque la colère de Dieu. Si quelqu'un est pris en flagrant délit ou vole et crie dans les rues ou les ruelles, celui-ci sera, en tant que contrevenant à l'interdiction de Sa Majesté Royale, puni de manière exemplaire et sans pitié. ... Que chacun se conforme obéissamment à la présente, etc.

English translation (my own):

The Most Powerful, High-Born Princess and Lady, Lady Kristina, etc., etc., hereby lets everyone in general and each one in particular of the residents of this City of Residence, Stockholm, as well as all others who are staying here for the time being, graciously and seriously be commanded that they prepare themselves in a Christian manner, well and diligently for this coming Christmas holiday, and then during the entire aforesaid holiday at the appropriate times to diligently observe the sermon and the Word of God, and to take care to avoid drunkenness and inebriation, which could result in neglecting the worship of God and the obedience of His holy Word, quarreling, and fighting, as well as other sins and excesses. Her Royal Majesty also wishes to have seriously forbidden all wine and beer tappers to serve wine, beer or brandy during this holiday, during the Masses and the service, or in the evenings after nine o'clock. Whoever is caught thereby shall therefore arbitrarily pay a fine. In addition, Her Royal Majesty commands everyone in general that they keep a general Christmas peace during this holiday, and be united and cheerful to each other; and that they also refrain from all tumult, noise and fighting, and shouting and screaming in the streets and whatever else causes the wrath of God. If anyone is caught thereby or also robbing and shouting in streets or alleys, the same shall, as violators of Her Royal Majesty's prohibition, be exemplarily and without mercy punished. ... May everyone obediently comply herewith, etc.

Friday, December 16, 2022

Kristina's assurance to the clergy of Sweden, dated October 1660

Source:

Riksarkivet, page 16 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv




The letter (copy):

Christina Alexandra.
Giöre härmedh wetterligen; Hurulunda Wij af samptlige Sweriges Rijkes Ständher, j sÿnnerheet vthaf, Biskerne och andeliga Ståndet, äre ansöckte wordne om försäkring, att den af Oß wedhtagne Rommerske Catholiske Apostoliske Troo och lära, j ingen måtto, hwarken nu eller framdeeles skulle förmå, den härvthj wårt K. Fäderneslandh öflige Lutherske Religion, at turbera eller till meens wara. Så Emädan wij dertill medh så myket frijmodigare Samwete kunna consentera och samtÿckia, som wij härtillz aldrigh något sådant intenderat och söckt hafwe, Hwilcket Sweriges Rijkes Laagh besluth och Stadgar emot är, eller i den ringaste deel skulle kunna turbera dem här Jnnrijkes, och bem:te dhe andeliga decreter och förordningar till præiudice, hwilke förmedellst Upsala concilio approberadhe och wedhtagne äre, Jämwähl ännu i dhenna dagh, här vthj Wårt K. Fäderneslandh belefwadhe och Exercerade wardhe; Hwarföre hafwe Wij i Crafft af detta, och i betrachtande af dhe willkor och conditioner, Hwilcke förmedelst vprättade Recessen, Wij Oß vthj Wåre Vnderhåldz Länder förbehållit hafwe, Samptl. Sweriges Rijkes Ständer, j sÿnnerheet Biskerne och Andelige Ståndet, lofwa och på Kongl. troo tillsäÿa och försäkra weelat, at den tillförende ihugkombne, och af oß wedertagne Rommerske, Catholiske, Apostoliske lära, hwarcken directe eller indirecte skall lända Sweriges Rijke, deß tillÿdande landh, och deriblandh wåre Vnderhåldz Länder, sampt deß Religion, antingen nu eller i framtijden, till någon förfång eller skadha, Jämbwähl at wij intet genom Oß sielf eller andre, ärna, tänckie, eller weele någon vthj Wåre Vnderhåldz länder till Wår Religion persuadera, eller någon densamma oppåträngia, Emädan Wij Oß j lijka måtto på deet Crafftigste obligere, ingen widh alle Wåre Vnderhåldz länder vthj andelige ståndet at förordna, som icke är den vthj Upsala consilio gilladhe och wedhtagne, sampt här j Wårt K. Fäderneslandh öflige Religionen tillgedahn befunnen, och densamma wederbörligen lärer och vthskrijder, efftersåsom Wij i sÿnnerheet oß expresse förklarat hafwa wele, att aldrig skÿnda, befordra eller hijtföra någre Jesuiter eller Munckar j Swerige, deß tillÿdande landh och alle Wåre Vnderhåldz länder, Emädan dhe samma å denna orten för turbatores quietis Publicæ skattade warda, Williandes Wij eij heller vthj werdzlige Ståndet någon i Wåre Vnderhåldz länder till någon tiänst förordna eller bruuka, som af Catholisk lära är, Och till densamma sigh bekänner, Så att i denna måtto, förmedelst eller igenom Oß, icke deet ringaste att befahra wara skall, hwilcket j någon deel, Sweriges Rijkes Andelige och Werdzlige lagh Statuter och förordningar, sampt deß härvthinnan till denna dagh besutne roo- och säkerheet må skadelig wara: Doch häremot förbehålle Wij Oß wår Kongl. Person och Hoff, at måga ehwarest Wij och här i Rijket stadde wara kunne, vthan något Jntrångh Exercera Wår Religion, Och således odisputerligen niuta den libertet och Rättigheet, som af Gudh och Naturen, Oß förlänt är, Och elliest allena Souveraine Personer tillkommer, (Effter såsom Oß j lijka måtto skall frijstå, at måge andre här j Rijket sigh befindtlige Chatoliske tillstädia, Wår Gudz-tiänst medh at bijwista;) doch weele wij Oß liqwähl i detta fallet så moderate och circumspect Comportera, att den eenfaldiga derigenom icke må turberat blifwa, Och detta alt lofwe och tillsäya Wij kraffteligen widh macht at hålla, på det Sweriges Rijkes Ständer, i sÿnnerheet Biskopperne och andelige Ståndet, giörligen måge försföria Wår stadige och trogne Affection, at Wij intet häller see och önske, än Wårt K. Fäderneslandz rooligheet, och hwadh till deß wällfärdh länder, sampt at Wij deriempte af ingen annan Jntention äre, än besittia och administrera wåre Vnderhåldz Länder widh Sweriges Rijkes Andeligh och Werdzlig Ceremonier och laagh, aldeles effter Recessens innehåldh och lÿdelse. Till ÿttermehra wisso etc. etc. Dat: Stockhollm den : Octob. 1660.
Christina Alexandra.


Above: Kristina.

Kristina's declaration for the postmaster Johan Beijer, dated October 10/October 20 (Old Style), 1660

Source:

Riksarkivet, page 14 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv




The letter (copy):

Christina Alexandra.
Giöre härmedh witterligit; Sedan Wår fordom Troo Mann Secreterare och General Postmästare, Edell och Wälb: oß Johan Beijer, Hadhe icke allenast störste parten inrättat, och vthj sin behörige skick och ordning författat, Vthan och een långligh tijdh, så wähl vthj wåre omÿndige åhr, såsom och vthj heela wår Regiments tijdh, administrerat och dirigerat Wårt och Rijkzens Postwäsende, så här i Swerige, såsom och j alla andra des vnderliggiande provincier och Städher, Och sådant allt icke allenast till wårt nådigste behagh, vthan och till hwars och eens sÿnnerliga contentement och åthnöije, och sitt egit godha beröm; Så hafwer han vthj sidste åhren gifwit Oß på åtskillige sätt vnderdånigst tillkänna, huruledes han i längden intet wähl kunde betroo sigh till at wähl och tillbörligen förstå detta så swåra, widhlÿfftiga och mehr och mehr tillwäxande stoora wärck, Vthan sigh gerna see och önska, at een wiß mann af högre Ståndh, Authoritet och qualitet än han, måtte honom tillordnas, som iempte Honom toge medh på sigh denna omsorgen, läggiandes tillijka medh Honom handen på detta wärcket, Och vnder hwilckens authoritet och medhwärckande, han desto bättre kunde Superera, dhe difficulteter, som vnderstundom widh desse saker kunde förefalla; Altså hafwe Wij j anseende af detta Hans Vnderdånigste wählmeente godhe betänckiande, såsom och för andra wißa orsaker skull, vthj Månan februario A:o 1654. Nådigst resolverat, at härefter skulle wara een vthaf Rijksens Rådh, som honom Geijer vthj deße saaker, kunde medh sitt godha rådh och medhwärckande, Assistera, Besÿnnerligen som altidh kunne hafwa lägenheet vthj Rijkzens Rådhs Collegio at påminna och förfordra, Hwadh som till Postwäsendetz befrämiande, kunde wara tiänligit, Och sedan genom sin authoritet desto bättre hielpa sättia det vthj Execution och sin behörige effect; Hwilcken Wår Nådigste disposition och förordning, han Beijer, hafwer på denna tijden låtit sigh j alsomstörsta Vnderdånigheet mÿcket wähl behaga, Och Oß derföre ödmiukeligen betackat. Menn hwadh sedan wijdhare vthj denne Saaken kan wara passerat, är Oß alldeles obekiändt; Derföre, Och at ingen annan Jntention eller Meening härvthinnan hooß Oß warit hafwer, Wij, Honom Beijer, så för rättwijsan, som och för Hans godhe Meriter skull, denne Wår Declaration j alla Konungl. Nådher hafwe weelat medhdeela, Och medh det samma Hans Persohn, Och oß af een rum tijdh sedan, bekände tiänster, Hoos Wåre Successorer widh Rijket och alla andra, Hwilckes favor hann kunde behöfwa, i bästa måtto nådigst recommendera. Datum Stockhollm den 10.de Octobris A:o 1660 ./.
Christina Alexandra.
J Stropp.

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Göre härmed vetterligt sedan Vår fordom tro man, sekreterare och generalpostmästare, ädel och välborne Oss Johan Beijer, hade icke allenast största parten inrättat och uti sin behöriga skick och ordning författat, utan ock en långlig tid, såväl uti Våra omyndiga år såsom ock uti hela Vår regements tid, administrerat och dirigerat Vårt och Riksens Postväsende, så här i Sverige såsom ock i alla andra dess underliggande provincier och Städer, och sådant allt icke allenast till Vårt nådigsta behag, utan ock till vars och ens synnerliga kontentemang och åtnöje och sitt eget goda beröm, så haver han uti sista åren givit Oss på åtskilliga sätt underdånigst tillkänna huruledes han i längden inte väl kunde betro sig till att väl och tillbörligen förstå detta så svåra, vidlöftiga och mer och mer tillväxande stora verk, utan sig gärna se och önska att en viss man av högre stånd, autoritet och kvalitet än han måtte honom tillordnas som jämte honom toge med på sig denna omsorgen, läggandes tillika med honom handen på detta verket, och under vilkens autoritet och medverkande han desto bättre kunde superera de diffikulteter som understundom vid dessa saker kunde förefalla. Alltså have Vi i anseende av detta hans underdånigste, välmente goda betänkande, såsom ock för andra vissa orsakers skull, uti månan februario anno 1654 nådigst resolverat att härefter skulle vara en utav Riksens Råd som honom, Beijer, uti dessa saker kunde med sitt goda råd och medverkande assistera, besynnerligen som alltid kunne hava lägenhet uti Riksens Råds Collegio att påminna och förfordra vad som till Postväsendets befrämjande kunde vara tjänligt, och sedan genom sin autoritet desto bättre hjälpa sätta det uti exekution och sin behöriga effekt; vilken Vår nådigsta disposition och förordning han, Beijer, haver på denna tiden låtit sig i allsomstörsta underdånighet mycket väl behaga och Oss därför ödmjukligen betackat. Men vad sedan vidare uti denna saken kan vara passerat är Oss alldeles obekänt; därför, och att ingen annan intention eller mening härutinnan hos Oss varit haver, Vi honom, Geijer, så för rättvisan som ock för hans goda meriters skull, denna Vår deklaration i alla konungliga nåder have velat meddela, och med det samma hans person och Oss av en rum tid sedan bekände tjänster, hos Våra successorer vid Riket och alla andra vilkas favor han kunde behöva, i bästa måtto nådigst rekommendera. Datum Stockholm, den 10 octobris anno 1660.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Nous faisons savoir par la présente qu'en tant que Notre ancien féal, secrétaire et Ministre des Postes, notre noble Jean Beijer, avait non seulement établi la plus grande partie et écrit dans son état et son ordre, mais aussi depuis longtemps, à la fois dans Notre minorité ainsi que pendant tout le temps de Notre règne, a administré et dirigé notre Service Postal et celui du Royaume, ici en Suède ainsi que dans toutes ses autres provinces et villes subordonnées, et toutes ces choses, non seulement à Notre très gracieuse plaisir, mais aussi au contentement et à la jouissance particuliers de chacun et à ses propres éloges, il Nous a donné ces dernières années à comprendre, avec la plus grande soumission et de bien des manières, comment il ne pouvait pas à la longue se faire confiance pour bien et adéquatement comprendre ce si difficile, grand travail de grande envergure et toujours croissant, mais il verrait volontiers et souhaiterait qu'un certain homme d'un statut, d'une autorité et d'une qualité plus élevés que lui puisse être assigné à celui qui, avec lui, prendrait ce soin sur lui lui-même, ajoutant sa main à la sienne dans ce travail, et sous l'autorité et la participation de lequelle il serait d'autant mieux à même de surmonter les difficultés qui pourraient parfois apparaître en ces matières. C'est pourquoi, compte tenu de son bon rapport le plus soumis et le plus bien-intentionné, ainsi que pour d'autres raisons certaines, au mois de février 1654, Nous avons très gracieusement résolu qu'à partir de maintenant, il y aurait un du Conseil du Royaume qui pourrait aider activement Beijer dans ces matières avec ses bons conseils, surtout celui qui pourrait toujours avoir l'occasion au Collège du Conseil du Royaume de rappeler et de promouvoir ce qui pourrait être utile pour la promotion du Service Postal, puis le mieux aider à sa mise à exécution et à son effet autorisé par son autorité; Beijer à ce moment et dans la plus grande soumission s'est laissé être très satisfait de Notre disposition et de Notre décret les plus gracieux, et il Nous en a humblement remerciées. Mais ce qui a pu se passer de plus dans cette affaire Nous est complètement inconnu; par conséquent, et qu'il n'y avait aucune autre intention ou signification, Nous avons voulu annoncer cette Notre déclaration pour Geijer dans toutes les grâces royales, pour l'amour de la justice ainsi que pour l'amour de ses bons mérites, et avec elle son même personne et les services qui Nous ont été professés depuis quelque temps, le recommandant très gracieusement dans la meilleure mesure à Nos successeurs au Royaume et à tous ceux dont il pourrait avoir besoin de la faveur. Donné à Stockholm, le 10 octobre 1660.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
We hereby make known that as Our former faithful man, secretary and Postmaster General, Our noble and well-born Johan Beijer, had not only established the largest part and written in his proper condition and order, but also for a long time, both in Our minority as well as in all the time of Our reign, administered and directed Our and the Realm's Postal Service, both here in Sweden as well as in all its other subordinate provinces and Cities, and all such things, not only to our most gracious pleasure, but also to each and every one's particular contentment and enjoyment and his own good praise, he has in recent years submissively given Us to understand in many ways how he could not in the long run trust himself to understand well and adequately this so difficult, far-reaching and ever-increasing great work, but he would gladly see and wish that a certain man of higher status, authority and quality than himself might be assigned to him who, along with him, would take this care upon himself, adding his hand to his in this work, and under whose authority and participation he would be all the better able to overcome the difficulties which could sometimes appear in these matters. Therefore, in view of this his most submissive, well-intentioned good report, as well as for the sake of other certain reasons, in the month of February 1654 We most graciously resolved that from now on there would be one of the Council of the Realm who could actively assist Beijer in these matters with his good advice, especially one who could always have an opportunity in the College of the Council of the Realm to remind and promote what could be useful for the promotion of the Postal Service, and then the better to help put it into execution and its authorised effect through his authority; Beijer at this time and in the greatest submission has allowed himself to be very well-pleased with Our most gracious disposition and decree, and he has humbly thanked Us for it. But what further may have passed in this matter is completely unknown to Us; therefore, and that there had been no other intention or meaning herewith, We have wanted to announce this Our declaration for Beijer in all royal graces, for the sake of justice as well as for the sake of his good merits, and with it his same person and the services that were since professed to Us for some time, most graciously recommending him in the best measure to Our successors to the Realm and all others whose favour he might need. Given at Stockholm, October 10, 1660.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.

Kristina's open letter ratifying Seved Bååth's appointment of Arnold Mahlstedt as governor and secretary of Ösel, dated October 10/20 (Old Style), 1660

Source:

Riksarkivet, page 14 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv



The letter (copy):

Christina Alexandra.
Giöre härmedh Witterligen; Att såsom wår Troo Mann och General Gouverneur, Oß Elskeligh Wällborne Herr Sevedh Bååth, oppå wårt Nådigste behagh har godt funnit at förordna Wällachtadhe Arnoldh Mahlstedt till Gouvernament och landt-Secreterare på Ösell, Och honom i så måtto den 19. sidstledne Augustj deröfwer särdeles Fullmacht medhdeelat; Hwarföre såßom Wij om denna förordnings nådigste ratification Vnderdånigst ansöckte äre; Tÿ hafwe sådan bem:te Wår General Gouverneurs dispositon Wij icke allenast gilla, vthan och förmedelst detta, Honom Arnold Mahlstedt effter sin Vndfångne Fullmachts lÿdelse, widh samma Secreterare Ämbete, Nådigst confirmera weelat. Till ÿttermehra etc. etc. Datum Stockhollm den 10. Octobris A:o 1660.
Christina Alexandra.
Joachim Stropp.

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Göre härmed vetterligen att såsom Vår tro man och generalguvernör, Oss älsklig välborne Herr Seved Bååth, uppå Vårt nådigsta behag, har gott funnit att förordna välaktade Arnold Mahlstedt till guvernemang och landsekreterare på Ösel, och honom i så måtto den 19 sistledne augusti däröver särdeles fullmakt meddelat, varför såsom Vi om denna förordnings nådigsta ratifikation underdånigst ansökte äro, ty have sådan bemälte Vår generalguvernörs dispositon Vi icke allenast gilla, utan ock förmedelst detta honom Arnold Mahlstedt, efter sin undfångna fullmakts lydelse, vid samma sekreterarämbete nådigst konfirmera velat. Till yttermera, etc. etc. Datum Stockholm, den 10 octobris anno 1660.
Kristina Alexandra.
Joakim Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Nous faisons savoir par la présente qu'en tant que Notre féal homme et gouverneur général, Notre très cher et noble Seigneur Seved Bååth, à Notre très gracieux plaisir, a nommé le très respecté Arnaud Mahlstedt gouverneur et secrétaire d'Ösel, et a donné une autorisation spéciale à le 19 août dernier, Nous sommes donc suppliées avec la plus grande soumission pour la plus gracieuse ratification de cet arrangement, car Nous avons non seulement gracieusement voulu approuver la disposition susmentionnée de Notre gouverneur général, mais aussi confirmer par la présente Arnaud Mahlstedt au même secrétariat, selon le libellé de l'autorisation qu'il a reçue. En foi de quoi, etc., etc. Donné à Stockholm, le 10 octobre 1660.
Christine Alexandra.
Joachim Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
We hereby make known that as Our faithful man and governor general, Our beloved, well-born Lord Seved Bååth, at Our most gracious pleasure, has appointed the well-respected Arnold Mahlstedt as governor and secretary of Ösel, and gave a special authorisation to him for it in that manner on the 19th of this past August, We are therefore most submissively supplicated for the most gracious ratification of this arrangement, for We have not only graciously deigned to approve the aforementioned disposition of Our governor general, but also hereby confirm Arnold Mahlstedt to the same secretarial office, according to the wording of his received authorisation. For further assurance, etc., etc. Given at Stockholm, October 10, 1660.
Kristina Alexandra.
Joakim Stropp.


Above: Kristina.


Above: Seved Bååth.

Note: Ösel is the old German and Swedish name for the Estonian island of Saaremaa.

Kristina's open letter ratifying Seved Bååth's appointment of Carl Persson Sundman as treasurer over her/his/their domains, dated October 10/20 (Old Style), 1660

Source:

Riksarkivet, page 13 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv



The letter (copy):

Christina Alexandra.
Giöre härmedh witterligen; att såsom Wår Troo Mann och General Gouverneur, Oß älskeligh Wälborne Her Sevedh Bååth, oppå Wårt Nådigste behagh, för fiscal widh wåre Vnderhåldz länder antagit, wälbetrodde Carl Pärson Sundman, och Honom i så måtto A:o 1657. den 14. Juny deröfwer serdeles Fullmacht medhdeelt; Hwarföre såsom wij medh denna förordnings nådigste ratification Vnderdånigst ansöckte äre, Tÿ hafwe sådan bem:te wår General Gouverneurs disposition Wij icke allenast gilla, vthan och förmedelst detta, Honom Carl Peerson Sundhman effter sin vndhfångne Fullmachts lÿdelse, widh samme fiscals-Ämbete Nådigst confirmera weelat. Till ÿttermehra wißo etc. etc. Stockhollm den 10. Octob: Anno 1660.
Christina Alexandra.
J Stropp.

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Göre härmed vetterligen att såsom Vår tro man och generalguvernör, Oss älsklig välborne Herr Seved Bååth, uppå Vårt nådigsta behag för fiskal vid Våra underhållsländer antagit välbetrodde Carl Persson Sundman och honom i så måtto anno 1657 den 14 juni däröver särdeles fullmakt meddelt, varför såsom Vi med denna förordnings nådigsta ratifikation underdånigst ansökte äro, ty have sådan bemälte Vår generalguvernörs disposition Vi icke allenast gilla, utan ock förmedelst detta honom, Carl Persson Sundman, efter sin undfångna fullmakts lydelse, vid samma fiskalsämbete nådigst konfirmera velat. Till yttermera visso, etc., etc. Stockholm, den 10 octobris anno 1660.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Nous faisons savoir par la présente qu'en tant que Notre féal homme et gouverneur général, Notre très cher et noble Seigneur Seved Bååth, à Notre plus gracieux plaisir, a nommé le très fiable Charles Persson Sundman en tant que trésorier de Nos domaines, et a donné une autorisation spéciale à le 14 juin 1657, Nous sommes donc suppliées avec la plus grande soumission pour la plus gracieuse ratification de cet arrangement, car Nous avons non seulement gracieusement voulu approuver la disposition susmentionnée de Notre gouverneur général, mais confirmer aussi par la présente Charles Persson Sundman au même office fiscal, selon le libellé de son autorisation reçue. En foi de quoi, etc., etc.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
We hereby make known that as Our faithful man and governor general, Our beloved, well-born Lord Seved Bååth, at Our most gracious pleasure, has appointed the well-trusted Carl Persson Sundman as treasurer for Our domains, and gave a special authorisation to him for it in that manner on June 14, 1657, We are therefore most submissively supplicated for the most gracious ratification of this arrangement, for We have not only graciously deigned to approve the aforementioned disposition of Our governor general, but also hereby confirm Carl Persson Sundman to the same fiscal office, according to the wording of his received authorisation. For further assurance, etc., etc.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.


Above: Seved Bååth.

Kristina's letter to Nicodemus Tessin, dated October 5/15 (Old Style), 1660

Source:

Riksarkivet, page 13 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv



The letter (copy):

Christina Alexandra.
Demnach Wir gerne, Architecteur Nicodemus Thessin, eigentliche nachricht haben möchten, waß an dem Schloß Zu Borghollm vnd dessen Zimmer bereits verfertiget, oder annoch, an Zu bawen nötig sein konte; Als ist Unßer gnädiger wille, daß ihr deßwegen nicht allein einen netten abriß machet, Sondern auch mit demselben Euch vngesämmbt Zu Unß anders begebet, da mit Wir dieses falß allen nothwendigen Vnterricht von Euch Mundtl. Zu Vernehmen haben mögen. Empfohl. Euch etc. etc. Stockhollm den 5. Octob. A:o 1660.
Christina Alexandra.
J Stropp.


Above: Kristina.

Thursday, December 15, 2022

Excerpt from Johan Ekeblad's letter to his father Christoffer Ekeblad, dated June 23/July 3 (Old Style), 1652

Sources:


Johan Ekeblads bref 1: Från Kristinas och Cromwells hof, page 147, published by Nils Sjöberg, 1911


Adolf Johan's letters of June 13/23 and 14/24 to Magnus de la Gardie about Karl Gustav's illness:



The letter excerpt:

Min Kiäre Farkiärs breff aff den 15 huius haffuer iagh Wäll beKommit, tillika med ett från bror Claß, hwaruthur iagh hans företagna reßa till Wastena förnummit haffuer, och effter hans tanka ähr till att träffa Hans Kongl. Högh. an, så Kan dätt nu Wäll skee, effterdy Hans Kongl. Högh. ähr där i östergötland på skeenäß hwarest han någorlunda siuk ligger Wthaff en duble tertians feber. han War i förstonne mÿket illa dar an aff sam̃a siukdom som gamble palzgreffuen dogh Wthaff, Och där han icke hadde Kommit snart dedan frå Steeborg war thett till att befruktandes om honum. Strax effter Saligh palzgreffuens död bleffue ther 2 stÿken i hast döda aff håfffålket Wthaff then sam̃a smittasam̃a siukan och åthskillige liggia ännu siuka där aff. Hennes Mt War på skeenäß och besökte Hans Kongl. Höögh. och Kom intet hem förr än i fredags om natten. ...

Sjöberg's transcript of the letter excerpt:

Ståckhålm den 23 juni 1652.
Min käre farkärs bref af den 15 hujus hafver jag väl bekommit tillika med ett från bror Class, hvarutur jag hans företagna resa till Vastena förnummit hafver, och efter hans tänka är till att träffa hans konglig höghet an, så kan det nu väl skee, efterty hans konglig höghet är där i Östergötland på Skeenäss, hvarest han någorlunda ligger utaf en dubbel tertians feber. Han var i förstone mycket illa däran af samma sjukdom, som gamle pfaltzgrefven dog utaf, och där han icke hade kommit snart dädan från Steeborg, var det till att befruktandes om honom. Strax efter salig pfaltzgrefvens död blefvo där 2 stycken i hast döda af hoffolket utaf densamma smittosamma sjukan, och åtskilliga ligga ännu sjuka däraf. Hennes majestät var på Skeenäss och besökte hans kongliga höghet och kom intet hem förr än i fredags om natten. ...
Joan Ekeblad. ...

With modernised spelling:

Stockholm, den 23 juni 1652.
Min käre farkärs brev av den 15 hujus haver jag väl bekommit tillika med ett från bror Claes, varutur jag hans företagna resa till Vadstena förnummit haver, och efter hans tänka är till att träffa Hans Kungliga Höghet an, så kan det nu väl ske, efterty Hans Kungliga Höghet är där i Östergötland på Skenäs, varest han någorlunda ligger utav en dubbel tertians feber. Han var i förstone mycket illa däran av samma sjukdom som gamle pfalzgreven dog utav, och där han icke hade kommit snart dädan från Stegeborg, var det till att befruktandes om honom. Strax efter salig pfalzgrevens död blevo där 2 stycken i hast döda av hovfolket utav densamma smittosamma sjukan, och åtskilliga ligga ännu sjuka därav. Hennes Majestät var på Skenäs och besökte Hans Kungliga Höghet och kom inte hem förrän i fredags om natten. ...
Johan Ekeblad. ...

French translation (my own):

Stockholm, le 23 juin 1652.
J'ai reçu la lettre de mon cher père du 15 de ce mois, ainsi qu'une lettre de frère Claude, par laquelle j'ai entendu parler de son voyage prévu à Vadstena, et puisqu'il envisage de rencontrer Son Altesse Royale, cela pourrait bien arriver maintenant, puisque Son Altesse Royale est là en Ostrogothie à Skenäs, où il souffre considérablement d'une double fièvre tierce. Il y fut d'abord très malade de la même maladie dont mourut le vieux comte palatin, et parce qu'il était arrivé peu de temps après sa mort de Stegeborg, ils craignaient beaucoup pour lui. Peu de temps après la mort du défunt comte palatin, 2 des courtisans ont été rapidement tués par la même maladie infectieuse, et plusieurs en sont encore malades. Sa Majesté était à Skenäs pour rendre visite à Son Altesse Royale et n'est rentrée chez elle que vendredi soir dernier. ...
Jean Ekeblad. ...

English translation (my own):

Stockholm, June 23, 1652.
I have received my dear father's letter of the 15th of this month together with one from brother Claes, from which I have heard of his planned trip to Vadstena, and since he is thinking of meeting His Royal Highness, that may well happen now, since His Royal Highness is there in Östergötland at Skenäs, where he is suffering considerably from a double tertian fever. He was at first very ill there from the same disease from which the old Count Palatine died, and because he had arrived not soon after his death from Stegeborg, they feared for him greatly. Shortly after the death of the late Count Palatine, 2 of the courtiers were quickly killed by the same infectious disease, and several are still ill from it. Her Majesty was at Skenäs visiting His Royal Highness and did not come home until last Friday night. ...
Johan Ekeblad. ...


Above: Kristina.


Above: Karl Gustav.


Above: Johan Ekeblad.


Above: Christoffer Ekeblad.

Excerpt from Johan Ekeblad's letter to his father Christoffer Ekeblad, concerning the famous incident on May 14/24 where Kristina and Herman Fleming fell into the water and were rescued by Hans Wachtmeister during an official visit to see the fleet at Skeppsholmen, dated May 19/29 (Old Style), 1652

Sources:


Johan Ekeblads bref 1: Från Kristinas och Cromwells hof, page 138, published by Nils Sjöberg, 1911


The letter excerpt:

Jag Kan intet Wnderlåta att Avisera min Högtährade Kiäre Farkiär ett fahrliget Accident här för några dagar sigh tilldragit haffuer, hurulunda Wy så nähr som ett håår hade mist Wår nådiga Drånning där wår Herre icke sÿnnerligen hulpit hade. hwilket sålunda hände att Hennes Mt War den 14 huius. Wthrest om morgonen bittida Klokan 4 Wid paß till att besee skipsflåttan Wid skipshålmen, haffuandes allena i sällskap med sigh H. Admirallen Herman Fleming Gen: Waktmäster Admiralen göstaf wrangel och håffstallmästaren Monsr. Stenbärg. Och i dett Hennes Mt med Herman Fleming som henne Wid handen förer, Will gå intill ett skip till att besee dett, Wppå en ellak liten bro som War lagd aff lößa breden intill skipet, springer thett ena bredat i Wädret, som G. Flemingen stog Wppå effter han Ÿtterst på breden War, och föll så genst Wthför tillika med Hennes Mt som han Wid handen hade, wthi sådant diup, som min K. Fk. Wäll Weet huru diupt där ähr som skipen ligia. och i dett samma Kom Waktmäster till hiälp, som ther ett litet stÿke från stod och fik Wthi ett litet stÿke aff Kiortelen, som allena offuan Watn War och arbeta så lenge att han fik draga Wth Hennes Mt. han hade Wäll strax Kunnat dragit Wth drånningen där ike Flemingen hade hållit Hennes Mt i Kiortelen[.] effter han Wnder låg och diupare war än drånningen sågh han sigh inga andra medel till att bärga sigh Wthan hängde Wid Hennes Mtz Kiortel till thes the Kommo honum tillika med till hiälp. han fik mÿket Watn i sigh men drånningen intet så myket effter hon snarare ther wth Kom med huffudet. intet twiffuelsmåhl ähr thett att om thett ike hade Warit den personen som med ett sådant Courage sigh wtharbetha som Hennes Mt, så hade thett Warit omöyeligt att hon therifrån och en sådan stor fahra Komma Kunde. Men Gud then aldrahögste Wari ährat som förhindra en så stor olyka. Gud beware framdeles för sådana tillfälle. så att Hennes Mt när hon hade bÿtt om Kläder och Kom hem igen War hon så lustig och sade att thett War henne till en stor fördel att hon War Wahn att Drika Watn /: fördy hon driker aldrig annart som Watn :/ oansedt thett War något salt och bekot. men Flemingen sade hon, som War allena Wahn att Drika öl och Win han War Där Wärre an. Wthi staden gik strax ett sådant skrij att Hennes Mt War drunknad, så att man hade stor möda att inbilla dom att drånningen War på slåttet. men till att heelt och hållet bårtaga den mißtankan aff gemeena fålket, reed Hennes Mt Wth effter middagen omkring heela staden spaßera och War sedan en liten stund Wthe på munkelägret och red sedan hem igen. Greffue Magnus haffuer nu giordt åthskilliga panqueter å rad och den 17 huius War Hennes Mt på Jakobsdaal hoß felldtherren till ett banquet som han giorde. ... i går natt som War den 18 May. War en Kar[l] till om natten och hade så när släpt Wth läÿonet, så Wida att han reda den ÿttersta dören Wppe hade och hölt på att brÿta Wp den innersta när Wakten Kom där till och togo fast honum och satte in honum. när han sedan bleff till frågad hwad han med läÿonet i sinnet hade sade han att han Wille taga dätt och sättia sigh på att rijda till nÿkiöping därpå. man Kan fulle märkia att den fantasten ähr förÿkt i huffudet men dätt War Well att hans anslag intet gick an. ...

Sjöberg's transcript of the letter:

Stokholm den 19 maj 1652.
Jag kan intet underlåta att avisera min högtärade käre farkär ett faseligt accident här för några dagar sig tilldragit hafver, hurulunda vi så när som ett hår hade mist vår nådiga dronning, där vår herre icke synnerligen hulpit hade. Hvilket sålunda hände, att hennes majestät var den 14 hujus utrest om morgonen bittida klockan 4 vid pass till att bese skeppsflottan vid Skipshålmen, hafvandes allena i sällskap med sig herr admiralen Herman Fleming, general Waktmäster, admiralen Gustaf Wrangel och hofstallmästaren monsieur Stenbärg. Och i det hennes majestät med Herman Fleming, som henne vid handen förer, vill gå intill ett skepp till att bese det uppå en elak liten bro, som var lagd af lösa bräden intill skeppet, springer det ena brädat i vädret, som gref Flemingen stog uppå, efter han ytterst på bräden var, och föll så genst utför tillika med hennes majestät, som han vid handen hade, uti sådant djup, som min käre farkär väl vet, huru djupt där är, som skeppen ligga. Och i detsamma kom Waktmäster till hjälp, som där ett litet stycke från stod, och fick uti ett litet stycke af kjortelen, som allena ofvan vatten var, och arbeta så länge, att han fick draga ut hennes majestät. Han hade väl strax kunnat dragit ut dronningen, där icke Flemingen hade hållit hennes majestät i kjortelen. Efter han under låg och djupare var än dronningen, såg han sig inga andra medel till att bärga sig, utan hängde vid hennes majestäts kjortel, till dess de kommo honom tillika med till hjälp. Han fick mycket vatten i sig, men dronningen intet så mycket, efter hon snarare där ut kom med hufvudet. Intet tvifvelsmål är det, att om det icke hade varit den personen, som med ett sådant courage sig utarbetade, som hennes majestät, så hade det varit omöjeligt, att hon därifrån och en sådan stor fara komma kunde. Men gud den aldrahögste vare ärad, som förhindra en så stor olycka. Gud bevare framdeles för sådana tillfälle. Så att hennes majestät, när hon hade bytt om kläder och kom hem igen, var hon så lustig och sade, att det var henne till en stor fördel, att hon var van att dricka vatten (förty hon dricker aldrig annart som vatten), oansedt det var något salt och beckot. Men Flemingen, sade hon, som var allena van att dricka öl och vin, han var där värre an.

Uti staden gick strax ett sådant skri, att hennes majestät var drunknad, så att man hade stor möda att inbilla dem, att dronningen var på slottet. Men till att helt och hållet borttaga den misstankan af gemena folket, red hennes majestät ut efter middagen omkring hela staden spassera och var sedan en liten stund ute på Munkelägret och red sedan hem igen.

Grefve Magnus hafver nu gjort åtskilliga banqueter å rad och den 17 hujus var hennes majestät på Jakobsdal hos fältherren till ett banquet, som han gjorde. ...

I går natt, som var den 18 maj, var en karl till om natten och hade så när släppt ut lejonet, så vida att han redan den yttersta dörren uppe hade och höllt på att bryta upp den innersta, när vakten kom där till och tog fast honom och satte in honom. När han sedan blef tillfrågad, hvad han med lejonet i sinnet hade, sade han, att han ville taga det och sätta sig på att rida till Nykiöping därpå. Man kan fulle märka, att den fantasten är förryckt i hufvudet, men det var väl, att hans anslag intet gick an. ...
Joan Ekeblad.

With more modernised spelling:

Stockholm, den 19 maj 1652.
Jag kan inte underlåta att avisera min högtärade käre farkär ett fasligt accident här för några dagar sig tilldragit haver, hurulunda vi så när som ett hår hade misst vår nådiga drottning, där vår Herre icke synnerligen hulpit hade. Vilket sålunda hände att Hennes Majestät var den 14 hujus utrest om morgonen bittida klockan 4 vid pass till att bese skeppsflottan vid Skeppsholmen, havandes allena i sällskap med sig herr amiralen Herman Fleming, general Wachtmeister, amiralen Gustaf Wrangel och hovstallmästaren monsieur Steinberg. Och i det Hennes Majestät med Herman Fleming, som henne vid handen för, vill gå intill ett skepp till att bese det uppå en elak liten bro som var lagd av lösa bräden intill skeppet, springer det ena brädet i vädret, som grev Flemingen stog uppå efter han ytterst på bräden var, och föll så genst utför tillika med Hennes Majestät, som han vid handen hade, uti sådant djup som min käre farkär väl vet huru djupt där är som skeppen ligga. Och i detsamma kom Wachtmeister till hjälp, som där ett litet stycke från stod, och fick uti ett litet stycke af kjorteln, som allena ovan vatten var, och arbetade så länge att han fick draga ut Hennes Majestät. Han hade väl strax kunnat dragit ut drottningen där icke Flemingen hade hållit Hennes Majestät i kjorteln. Efter han under låg och djupare var än drottningen, såg han sig inga andra medel till att bärga sig, utan hängde vid Hennes Majestäts kjortel till dess de kommo honom tillika med till hjälp. Han fick mycket vatten i sig, men drottningen inte så mycket, efter hon snarare därut kom med huvudet. Intet tvifelsmål är det att om det icke hade varit den personen som med ett sådant kurage sig utarbetade som Hennes Majestät, så hade det varit omöjligt, att hon därifrån och en sådan stor fara komma kunde. Men Gud den Allrahögste vare ärad som förhindra en så stor olycka. Gud bevare framdeles för sådana tillfälle. Så att Hennes Majestät, när hon hade bytt om kläder och kom hem igen, var hon så lustig och sade att det var henne till en stor fördel att hon var van att dricka vatten (förty hon dricker aldrig annart som vatten), oansett det var något salt och beckot. Men Flemingen, sade hon, som var allena van att dricka öl och vin, han var där värre an.

Uti staden gick strax ett sådant skri att Hennes Majestät var drunknad, så att man hade stor möda att inbilla dem att drottningen var på slottet. Men till att helt och hållet borttaga den misstankan av gemena folket, red Hennes Majestät ut efter middagen omkring hela staden spatsera och var sedan en liten stund ute på Munkelägret och red sedan hem igen.

Greve Magnus haver nu gjort åtskilliga banketter å rad och den 17 hujus var Hennes Majestät på Jakobsdal hos fältherren till ett bankett som han gjorde. ...

Igår natt, som var den 18 maj, var en karl till om natten och hade så när släppt ut lejonet, så vida att han redan den yttersta dörren uppe hade och höllt på att bryta upp den innersta, när vakten kom därtill och tog fast honom och satte in honom. När han sedan blev tillfrågad vad han med lejonet i sinnet hade, sade han att han ville taga det och sätta sig på att rida till Nyköping därpå. Man kan fulle märka att den fantasten är förryckt i huvudet, men det var väl att hans anslag inte gick an. ...
Johan Ekeblad.

French translation (my own):

Stockholm, le 19 mai 1652.
Je ne peux pas manquer d'informer mon honoré cher père qu'un terrible accident s'est produit ici il y a quelques jours, par lequel nous aurions perdu notre gracieuse reine d'un cheveu si notre Seigneur n'avait pas particulièrement aidé. Il arriva que le 14, Sa Majesté sortit tôt le matin à 4 heures pour voir la flotte à Skeppsholmen, n'ayant pour compagnie que l'amiral Armand Fleming, le général Wachtmeister, l'amiral Gustave Wrangel et le maître de la cour M. Steinberg. Et quand Sa Majesté, avec Armand Fleming, qui la tient par la main, veut s'approcher d'un navire pour le regarder au sommet d'un pont terriblement petit qui a été posé avec des planches détachées à côté du navire, une des planches qui le comte Fleming est debout sur des mouches en l'air après avoir été au bout des planches, et il est immédiatement tombé par-dessus bord avec Sa Majesté, qu'il tenait par la main, à une telle profondeur, mon cher père sait très bien à quelle profondeur les navires y reposent. Et en même temps, Wachtmeister, qui se tenait un peu plus loin, vint aider et attrapa un petit morceau de la jupe, qui était la seule chose au-dessus de l'eau, et travailla si longtemps qu'il dut retirer Sa Majesté. Il aurait pu immédiatement retirer la reine si Fleming ne s'était pas accroché à la jupe de Sa Majesté. Comme il était plus bas et plus profond que la reine, il ne voyait pas d'autre moyen de se sauver, mais il s'est accroché à la jupe de Sa Majesté jusqu'à ce qu'ils viennent à son aide immédiatement. Il a eu beaucoup d'eau en lui, mais la reine pas tellement, puisqu'elle est sortie la tête la première. Il ne fait aucun doute que s'il n'y avait pas eu une personne qui s'était préparée avec autant de courage que Sa Majesté, il lui aurait été impossible de sortir de là et d'un si grand danger. Mais que Dieu le Très-Haut soit honoré, qui a empêché une si grande calamité. Dieu éloigne de telles occasions. De sorte que Sa Majesté, lorsqu'elle eut changé de vêtements et revint à la maison, était si gaie, et dit que c'était à son grand avantage qu'elle était habituée à boire de l'eau (car elle ne boit jamais que de l'eau), même si c'était assez salé et saumâtre. Mais Fleming, dit-elle, qui n'était habitué qu'à boire de la bière et du vin, était moins bien loti.

A l'extérieur de la ville, il y eut immédiatement un tel cri que Sa Majesté s'était noyée qu'ils eurent beaucoup de mal à convaincre les gens que la reine était au château. Mais afin de dissiper complètement cette suspicion des gens ordinaires, Sa Majesté est sortie après le déjeuner pour une promenade dans toute la ville, puis a passé un peu de temps à Munkelägret, puis est rentrée chez elle.

Le comte Magnus a maintenant organisé plusieurs banquets d'affilée, et le 17, Sa Majesté était à Jacobsdal avec le général pour un banquet qu'il a organisé. ...

La nuit dernière, qui était le 18 mai, un homme était sorti dans la nuit et venait de laisser sortir le lion, si loin qu'il avait déjà la porte la plus à l'extérieur ouverte, et il était sur le point d'ouvrir la plus à l'intérieur quand le gardien est venu. là et l'a saisi et mis en garde à vue. Lorsqu'on lui a alors demandé ce qu'il avait en tête pour le lion, il a dit qu'il voulait le prendre et s'est ensuite mis en route pour Nycoping dessus. On voit bien que le fantaisiste est fou, mais il est probable que son explication n'ait pas suffi. ...
Jean Ekeblad.

English translation (my own):

Stockholm, May 19, 1652.
I cannot fail to inform my honoured dear Father that a terrible accident occurred here a few days ago, whereby we would have lost our gracious Queen by a hair's breadth had our Lord not particularly helped. It happened that on the 14th, Her Majesty went out in the morning early at 4 o'clock to see the fleet at Skeppsholmen, having only Admiral Herman Fleming, General Wachtmeister, Admiral Gustaf Wrangel and the court master Mr. Steinberg for company. And when Her Majesty, with Herman Fleming, who leads her by the hand, wants to go near a ship to look at it on top of a terribly small bridge that was laid out of loose boards next to the ship, one of the boards that Count Fleming is standing on flies into the air after he was at the end of the boards, and he immediately fell overboard along with Her Majesty, whom he was holding by the hand, into such a depth, my dear Father knows very well how deep the ships lie there. And at that same time, Wachtmeister, who was standing a little ways away, came to help and caught a little piece of the skirt, which was the only thing above water, and worked so long that he had to pull Her Majesty out. He could have immediately pulled the Queen out if Fleming had not been holding onto Her Majesty's skirt. As he was below and deeper than the Queen, he saw no other means of saving himself, but he hung on to Her Majesty's skirt until they came to his aid at once. He got a lot of water in him, but the Queen not so much, since she instead came out headfirst. There is no doubt that if there had not been a person who prepared herself with such courage as Her Majesty, it would have been impossible for her to come out of there and out of such a great danger. But God the Most High be honoured, who has prevented such a great calamity. God keep away such occasions. So that Her Majesty, when she had changed her clothes and come home again, was so cheerful, and said it was to her great advantage that she was accustomed to drinking water (for she never drinks anything but water), although it was pretty salty and brackish. But Fleming, she said, who was only used to drinking beer and wine, was worse off.

Outside the city there was immediately such a cry that Her Majesty had drowned that they had great difficulty in convincing people that the Queen was at the castle. But in order to completely remove that suspicion from the common people, Her Majesty rode out after luncheon for a stroll around the whole town and then spent a little while at Munkelägret and then rode home again.

Count Magnus has now held several banquets in a row, and on the 17th, Her Majesty was at Jakobsdal with the General for a banquet he held. ...

Last night, which was the 18th of May, a fellow was out in the night and had just let the lion out, so far that he already had the outermost door open, and he was about to break open the innermost one when the watchman came there and seized him and put him in custody. When he was then asked what he had in mind for the lion, he said that he wanted to take it and then set out to ride to Nyköping on it. One can clearly see that the fantasist is out of his mind, but it was likely that his explanation didn't work. ...
Johan Ekeblad.


Above: Kristina falls into the water at Skeppsholmen.


Above: Herman Fleming.


Above: Magnus de la Gardie.


Above: Johan Ekeblad.


Above: Christoffer Ekeblad.

Excerpt from Johan Ekeblad's letter to his father Christoffer Ekeblad, dated June 8/18 (Old Style), 1652

Sources:


Johan Ekeblads bref 1: Från Kristinas och Cromwells hof, page 142, published by Nils Sjöberg, 1911


The letter excerpt:

På stunden bekom iagh min K. Fk:s breff aff den 31 May med fleere, hwarWppå jag i hast, emedan iagh rätt nu med Erik lind på landet reßa måste, swara Will, till att härmed låta min K. Fk. Wetha, att Hennes Mt förreste i går her ifrån om Klåkan 6 effter middagen till Watn åth telgie och sedan därifrån och reste åth nykiöping sedan Hennes Mt här alla theßa abgesandterna affärdigat hade, nembl. then ifrån härtigen aff lothringen, med abgesandten från Engelland och Residenten aff portugal. Och fingo till present hwar sin gullkädia, som räkte 6. gånger kring om liffuet med drånningens Konterfeÿ Wthi en stor medail. Richs Hoffmästaren i Dannemark H. Corvitz Vlfeldt ähr nu åter igen Kommin och hade i går audience hoß Hennes Mt. Eliest ähr här en 14 dagar sedan twenne styken Kånur med en dreng ankomna, aff hwilka den ena sigh Wthgiffuit haffuer för en förnembd greffuinna i Engeland och den andra hoffmästarinnan hennes, säijandes sigh haffua måst römma Wthur Engelland, för några Wthaff Pärlementets skull som haffua låtit satt effter dom. haffua sigh förlogerat Wthi 3 Kronor och greffuinnan sigh låtit på thett kräßeligaste med 12 rätter och Kånfeckt hwar måltidh tractera. och effter greffuinnan som en Wng menniskia aff 20 åhr ähr, fast med barn War när hon ankom, haffuer hon ingen främmad Willat släppa in Wthi sin Kammar, för än som i förregår tog man en mißtanka om henne aff en stor stank som Kom aff hennes Kammar. bleff altså där effter seet, och dett barnet hon till Wärden fått hade Dödt och mÿket skröpliget hoß henne i sängen funnit. och effter dett reda så illa lukta och Wäll syntes att thett reda en dagh eller 3 dödt War, haffuer man henne Wthi mißtankar att hon thett skall haffua mördat, för eliest hade hon intet hafft behoff att gömma thett i halmen i sängen, där thet döfödt till Wärden Kommit hade som hon föregiffuer. effter såsom gement här om Judiceras menar man att thett måste War några horor som sigh hijtt från hålland begiffuit haffua. Jngen ähr Wärre däran än Wärden Wthi 3 Kronor, hwilken haffuer giffuit dem Credit, effter greffuinnan sigh aff så många tunnor guld rijk Wara sade och förwänta sin man dageligen effter sigh med guld och penningar. men heelt skröpligen Kom̃o the hijtt nästan Wthi baara särken, och Wppå deras förgÿlte ord haffuer be:te Wärden i 3 Kronor låtit för 5 eller 600 RD:r taga Wth för dem till att göra Kleder. hwilka giorda Kläder han nu måste taga igen effter han sigh bedragen finder, och intet håpp haffuer att få någon betalning effter dee nu för denna groffua saken skull både greffuinnan hoffmästarinnan och drängen i skarp arrest sittia. och menar man att båda quinfålken Wißerligen till liffuet straffade bliffua, när ther nu bliffuer bättre effter frågadt. thett måste Wara dristigt fålk som så ofentligen i en stad töras Wppenbara sigh; iagh Kan och icke Wnderlåtha att låta FarKiär Wetha, huru then galna bonden här i staden går som Wille sleppa leyonet som iagh min K. Fk. för en tid sedan till skreff, nu för 2 dagar sedan haffuer Warit Wthe i diurgården, och där haffuer låßat 2 stÿken stora biörnar som fast Wid Kädior slutna Wore, och den ene haffuer han tagit och fördt honum Wid handen med sigh hijtt in i Staden, Wthan att biörnen haffuer giordt honum den ringaste skada, Wthan twärt emot haffuer slikat hans såår han haffuer i huffudet och annorstädes som påikar och annat pak haffua slagit honom. man haffuer hafft stor möda att få biörnen ifrån honum. han haffuer artiga fantasier denne bonden och stundom åth förer han sådant Klokt och illistigt taal att thett ähr Wnder att höra. ...

Sjöberg's transcript of the letter excerpt:

Ståkholm den 8 juni 1652.
På stunden bekom jag min käre farkärs bref af den 31 maj med flere, hvaruppå jag i hast, emedan jag rättnu med Erik Lind på landet resa måste, svara vill, till att härmed låta min käre farkär veta, att hennes majestät förreste i går härifrån om klockan 6 efter middagen till vatten åt Telgie och sedan därifrån och reste åt Nykiöping, sedan hennes majestät här alla dessa abgesandterna affärdigat hade, nämligen den ifrån hertigen af Lothringen med abgesandten från Engelland och residenten af Portugal. Och fingo till present hvar sin gullkädja, som räckte 6 gånger kring om lifvet, med dronningens konterfej uti en stor medail.

Riksskattmästaren i Dannemark herr Corfitz Ulfeldt är nu åter igenkommen och hade i går audience hos hennes majestät.

Eljest är här en 14 dagar sedan tvenne stycken konor med en dräng ankomna, af hvilka den ena sig utgifvit hafver för en förnäm grefvinna i Engeland och den andra hennes hofmästarinna, säjandes sig hafva måst rymma utur Engelland för några utaf pärlementets skull, som hafva låtit satt efter dem. Hafva sig förlogerat uti Tre kronor och grefvinnan sig låtit på det kräseligaste med 12 rätter och kånfeckt hvar måltid tractera. Och efter grefvinnan, som en ung menniska af 20 år är, fast med barn var, när hon ankom, hafver hon ingen främmad villat släppa in uti sin kammar, förr än som i förregår tog man en misstanka om henne af en stor stank, som kom af hennes kammar. Blef alltså där eftersedt, och det barnet, som hon till världen fått, hade dött och mycket skröpligt hos henne i sängen funnet. Och efter det redan så illa lukta och väl syntes, att det redan en dag eller 3 dödt var, hafver man henne uti misstankar, att hon det skall hafva mördat, för eljest hade hon intet haft behof att gömma det i halmen i sängen, där det döfödt till världen kommit hade, som hon föregifver. Efter såsom gement härom judiceras, menar man, att det måste var några horor, som sig hit från Hålland begifvit hafva. Ingen är värre däran än värden uti Tre kronor, hvilken hafver gifvit dem credit, efter grefvinnan sig af så många tunnor guld rik vara sade, och förvänta sin man dageligen efter sig med guld och penningar. Men helt skröpligen kommo de hit, nästan uti bara särken, och uppå deras förgylta ord hafver bemälta värden i Tre kronor låtit för 5 eller 600 riksdaler taga ut för dem till att göra kläder. Hvilka gjorda kläder han nu måste taga igen, efter han sig bedragen finner och intet hopp hafver att få någon betalning, efter de nu för denna grofva sakens skull både grefvinnan, hofmästarinnan och drängen i skarp arrest sitta. Och menar man, att båda kvinfolken visserligen till lifvet straffade blifva, när där nu blifver bättre efterfrågadt. Det måste vara dristigt folk, som så offentligen i en stad töras uppenbara sig.

Jag kan ock icke underlåta att låta farkär veta, huru den galna bonden, här i staden går, som ville släppa lejonet, som jag min käre farkär för en tid sedan tillskref, nu för 2 dagar sedan hafver varit ute i Djurgården, och där hafver låssat 2 stycken stora björnar, som fast vid kädjor slutna vore, och den ene hafver han tagit och fört honom vid handen med sig hit in i staden, utan att björnen hafver gjort honom den ringaste skada, utan tvärt emot hafver slickat hans sår, han hafver i hufvudet och annorstädes, som pojkar och annat pack hafva slagit honom. Man hafver haft stor möda att få björnen ifrån honom. Han hafver artiga fantasier, denne bonden, och stundom åt förer han sådant klokt och illistigt tal, att det är under att höra. ...
Joan Ekeblad.

With more modernised spelling:

Stockholm, den 8 juni 1652.
På stunden bekom jag min käre farkärs brev av den 31 maj med flera, varuppå jag i hast, emedan jag rättnu med Erik Lind på landet resa måste, svara vill, till att härmed låta min käre farkär veta att Hennes Majestät förreste igår härifrån om klockan 6 efter middagen till vatten åt Tälje och sedan därifrån och reste åt Nyköping, sedan Hennes Majestät här alla dessa abgesanterna avfärdigat hade, nämligen den ifrån hertigen av Lothringen med abgesanten från England och residenten av Portugal. Och fingo till present var sin gullkädja, som räckte 6 gånger kring om livet, med drottningens konterfej uti en stor medalj.

Riksskattmästaren i Danmark, herr Corfitz Ulfeldt, är nu åter igenkommen och hade igår audiens hos Hennes Majestät.

Eljest är här en 14 dagar sedan tvenne stycken konor med en dräng ankomna, av vilka den ena sig utgivit haver för en förnäm grevinna i England och den andra hennes hovmästarinna, sägandes sig hava måst rymma utur England för några utav parlementets skull, som hava låtit satt efter dem. Hava sig förlogerat uti Tre Kronor och grevinnan sig låtit på det kräsligaste med 12 rätter och konfekt var måltid traktera. Och efter grevinnan, som en ung människa av 20 år är, fast med barn var när hon ankom, haver hon ingen främmad velat släppa in uti sin kammar, förrän som iförrgår tog man en misstanka om henne av en stor stank som kom av hennes kammar. Blev alltså där eftersett och det barnet som hon till världen fått hade dött och mycket skröpligt hos henne i sängen funnet. Och efter det redan så illa luktade och väl syntes att det redan en dag eller 3 dödt var, haver man henne uti misstankar att hon det skall hava mördat, för eljest hade hon inte haft behov att gömma det i halmen i sängen där det dödfött till världen kommit hade, som hon föregiver. Eftersåsom gement härom judiceras, menar man att det måste vara några horor som sig hit från Holland begivit hava. Ingen är värre däran än värden uti Tre Kronor, vilken haver givit dem kredit, efter grevinnan sig av så många tunnor guld rik vara sade, och förväntade sin man dagligen efter sig med guld och penningar. Men helt skröpligen kommo de hit, nästan uti bara särken, och uppå deras förgylta ord haver bemälta värden i Tre Kronor låtit för 5 eller 600 riksdaler taga ut för dem till att göra kläder. Vilka gjorda kläder han nu måste taga igen, efter han sig bedragen finner och intet hopp haver att få någon betalning, efter de nu för denna grova sakens skull både grevinnan, hovmästarinnan och drängen i skarp arrest sitta. Och menar man att båda kvinnfolken visserligen till livet straffade bliva, när där nu bliver bättre efterfrågat. Det måste vara dristigt folk som så offentligen i en stad töras uppenbara sig.

Jag kan ock icke underlåta att låta farkär veta huru den galna bonden här i staden går, som ville släppa lejonet, som jag min käre farkär för en tid sedan tillskrev, nu för 2 dagar sedan haver varit ute i Djurgården, och där haver låtsat 2 stycken stora björnar, som fast vid kädjor slutna vore, och den ene haver han tagit och fört honom vid handen med sig hit in i staden, utan att björnen haver gjort honom den ringaste skada, utan, tvärtemot, haver slickat hans sår han haver i huvudet och annorstädes, som pojkar och annat pack hava slagit honom. Man haver haft stor möda att få björnen ifrån honom. Han haver artiga fantasier, denne bonden, och stundom åt förer han sådant klokt och illistigt tal, att det är under att höra. ...
Johan Ekeblad.

French translation (my own):

Stockholm, le 8 juin 1652.
En ce moment, j'ai reçu la lettre de mon cher père du 31 mai et plusieurs autres, sur quoi je me hâte, comme je dois voyager dans le pays avec Eric Lind en ce moment, de répondre, de faire savoir à mon cher père que Sa Majesté est partie d'ici hier, vers 6 heures de l'après-midi, vers l'eau de Tälje, puis de là, elle s'est rendue à Nycoping, après que Sa Majesté eut renvoyé tous ces envoyés ici, à savoir celui du duc de Lorraine avec l'envoyé d'Angleterre et le résident du Portugal. Et chacun d'eux a reçu sa chaîne en or en cadeau, ce qui était suffisant pour faire 6 fois le tour de sa taille, avec le portrait de la reine dans une grande médaille.

Le trésorier du Danemark, Monsieur Corfitz Ulfeldt, est de retour et a eu hier une audience avec Sa Majesté.

Pour le reste, il y a 14 jours, deux femmes et un garçon de chambre sont arrivés ici, dont l'un prétendait être une comtesse distinguée en Angleterre et l'autre sa maîtresse de cour, disant qu'ils devaient s'échapper d'Angleterre pour le bien de certains membres du Parlement, qui les a laissés être abandonnées. Ils se sont installés à les Trois Couronnes, et la comtesse s'est montrée la plus pointilleuse, avec 12 plats et confitures à chaque repas. Et parce que la comtesse, qui est une jeune femme de 20 ans, était enceinte quand elle est arrivée, elle n'a voulu laisser entrer aucun étranger dans ses appartements jusqu'à ce qu'avant-hier, on la soupçonne d'une grande puanteur qui venait de ses chambres. La chambre fut donc fouillée, et l'enfant qu'elle avait mis au monde était mort et fut retrouvé très frêle et avec elle au lit. Et parce que ça sentait déjà si mauvais, et qu'il était évident qu'il était déjà mort depuis un jour ou 3 jours, ils la soupçonnèrent de l'avoir assassiné, car sinon elle n'aurait pas eu besoin de le cacher dans la paille du lit où il est venu au monde mort, comme elle le prétend. Puisque les gens sont jugés à ce sujet, on pense qu'il doit y avoir des putains qui sont venues ici de Hollande. Personne n'y est plus mal que l'hôte des Trois Couronnes, qui leur a donné crédit, car la comtesse a dit qu'elle était riche de tant de barils d'or, et elle s'attendait à ce que son mari la suive quotidiennement avec de l'or et de l'argent. Mais ils sont venus ici assez frêles, presque uniquement vêtus de leurs chemises, et en plus de leurs paroles dorées, l'hôte susmentionné des Trois Couronnes a sorti 5 ou 600 riksdalers pour qu'ils leur confectionnent des vêtements. Il doit maintenant reprendre les vêtements qu'il a confectionnés, car il se trouve trompé et n'a aucun espoir d'être payé, car la comtesse, la maîtresse de la cour et le garçon de chambre sont maintenant en état d'arrestation stricte pour le bien de cette affaire sérieuse. Et on pense que les deux femmes seront effectivement condamnées à mort, alors que la demande est désormais plus forte. Ce doivent être des gens audacieux qui oseraient apparaître ainsi publiquement dans une ville.

Je ne peux pas non plus ne pas faire savoir à mon cher père comment circule ici en ville le paysan fou, celui qui voulait libérer le lion, ce que j'ai écrit à mon cher père il y a quelque temps. Maintenant, il était à Djurgården il y a 2 jours, et là il a relâché 2 gros spécimens d'ours, qui étaient attachés par des chaînes, et il en a pris un et l'a apporté par la main avec lui dans la ville, sans que l'ours lui ait fait la moindre mal, mais, au contraire, il a léché les blessures qu'il avait sur la tête et ailleurs, comme les garçons et autres canailles l'avaient battu. Il a fallu beaucoup d'efforts pour éloigner l'ours de lui. Il a des imaginations polies, ce paysan, et parfois il parle si sagement et si rusé que c'est un émerveillement à entendre. ...
Jean Ekeblad.

English translation (my own):

Stockholm, June 8, 1652.
At this moment I have received my dear Father's letter of the 31st of May and several others, whereupon I hastily, as I have to travel in the country with Erik Lind right now, want to reply, to let my dear Father know that Her Majesty left here yesterday, at about 6 in the afternoon, to the water at Tälje, and then from thence she traveled to Nyköping, after Her Majesty had dismissed all these envoys here, namely the one from the Duke of Lorraine with the envoy from England and the resident of Portugal. And each of them got his gold chain as a present, which was enough to go around his waist 6 times, with the Queen's portrait in a large medal.

The Treasurer of Denmark, Lord Corfitz Ulfeldt, is now back again and had an audience with Her Majesty yesterday.

For the rest, 14 days ago, two women and a servant boy arrived here, one of whom claimed to be a distinguished countess in England and the other her court mistress, saying they had to escape from England for the sake of some of the Parliament, who let them be abandoned. They have settled into Tre Kronor, and the countess has shown herself to be the pickiest, with 12 dishes and sweetmeats at every meal. And because the countess, who is a young person of 20 years, was with child when she arrived, she did not want to let any stranger into her chambers until, the day before yesterday, they suspected her of a great stench that came from her chambers. The room was therefore searched, and the child she had brought into the world had died and was found very frail and with her in bed. And because it already smelled so bad, and it was obvious that it had already been dead for a day or 3 days, they suspected her of having murdered it, because otherwise she would not have needed to hide it in the straw in the bed where it came into the world dead, as she claims. Since people are being judged about this, it is believed that there must be some whores who have come here from Holland. No one has it worse there than the host in Three Kronor, who has given them credit, because the countess said she was rich from so many barrels of gold, and she expected her husband to follow her daily with gold and money. But they came here quite frail, almost in nothing but their shirts, and on top of their gilded words, the aforementioned host at Tre Kronor has taken out 5 or 600 riksdalers for them to make clothes for them. He now has to take back the clothes he has made, as he finds himself deceived and has no hope of getting any payment, for the countess, the mistress of the court and the servant boy are now under strict arrest for the sake of this grave matter. And it is thought that both women will indeed be sentenced to death, when there is now better demand for it. It must be bold people who would dare to appear that way publicly in a city.

I also cannot fail to let my dear Father know how the mad peasant goes around here in the city, the one who wanted to release the lion, which I wrote to my dear Father about some time ago. Now he was out in Djurgården 2 days ago, and there he released 2 large specimens of bears, which were tethered by chains, and he took one and brought it by the hand with him into the city, without the bear having done him the slightest harm, but, on the contrary, he licked the wounds he had on his head and elsewhere, as boys and other rabble had beaten him. It took a lot of effort to get the bear away from him. He has polite imaginations, this peasant, and sometimes he speaks so wisely and cunningly that it is a wonder to hear. ...
Johan Ekeblad.


Above: Kristina.


Above: Corfitz Ulfeldt.


Above: Johan Ekeblad.


Above: Christoffer Ekeblad.