Sources:
Pages 435 and 436 in Brev från Johan Ekeblad till Christoffer Johansson Ekeblad 1639-1654, Uppsala University Library via the Alvin portal
Johan Ekeblads bref 1: Från Kristinas och Cromwells hof, page 138, published by Nils Sjöberg, 1911
The letter excerpt:
Jag Kan intet Wnderlåta att Avisera min Högtährade Kiäre Farkiär ett fahrliget Accident här för några dagar sigh tilldragit haffuer, hurulunda Wy så nähr som ett håår hade mist Wår nådiga Drånning där wår Herre icke sÿnnerligen hulpit hade. hwilket sålunda hände att Hennes Mt War den 14 huius. Wthrest om morgonen bittida Klokan 4 Wid paß till att besee skipsflåttan Wid skipshålmen, haffuandes allena i sällskap med sigh H. Admirallen Herman Fleming Gen: Waktmäster Admiralen göstaf wrangel och håffstallmästaren Monsr. Stenbärg. Och i dett Hennes Mt med Herman Fleming som henne Wid handen förer, Will gå intill ett skip till att besee dett, Wppå en ellak liten bro som War lagd aff lößa breden intill skipet, springer thett ena bredat i Wädret, som G. Flemingen stog Wppå effter han Ÿtterst på breden War, och föll så genst Wthför tillika med Hennes Mt som han Wid handen hade, wthi sådant diup, som min K. Fk. Wäll Weet huru diupt där ähr som skipen ligia. och i dett samma Kom Waktmäster till hiälp, som ther ett litet stÿke från stod och fik Wthi ett litet stÿke aff Kiortelen, som allena offuan Watn War och arbeta så lenge att han fik draga Wth Hennes Mt. han hade Wäll strax Kunnat dragit Wth drånningen där ike Flemingen hade hållit Hennes Mt i Kiortelen[.] effter han Wnder låg och diupare war än drånningen sågh han sigh inga andra medel till att bärga sigh Wthan hängde Wid Hennes Mtz Kiortel till thes the Kommo honum tillika med till hiälp. han fik mÿket Watn i sigh men drånningen intet så myket effter hon snarare ther wth Kom med huffudet. intet twiffuelsmåhl ähr thett att om thett ike hade Warit den personen som med ett sådant Courage sigh wtharbetha som Hennes Mt, så hade thett Warit omöyeligt att hon therifrån och en sådan stor fahra Komma Kunde. Men Gud then aldrahögste Wari ährat som förhindra en så stor olyka. Gud beware framdeles för sådana tillfälle. så att Hennes Mt när hon hade bÿtt om Kläder och Kom hem igen War hon så lustig och sade att thett War henne till en stor fördel att hon War Wahn att Drika Watn /: fördy hon driker aldrig annart som Watn :/ oansedt thett War något salt och bekot. men Flemingen sade hon, som War allena Wahn att Drika öl och Win han War Där Wärre an. Wthi staden gik strax ett sådant skrij att Hennes Mt War drunknad, så att man hade stor möda att inbilla dom att drånningen War på slåttet. men till att heelt och hållet bårtaga den mißtankan aff gemeena fålket, reed Hennes Mt Wth effter middagen omkring heela staden spaßera och War sedan en liten stund Wthe på munkelägret och red sedan hem igen. Greffue Magnus haffuer nu giordt åthskilliga panqueter å rad och den 17 huius War Hennes Mt på Jakobsdaal hoß felldtherren till ett banquet som han giorde. ... i går natt som War den 18 May. War en Kar[l] till om natten och hade så när släpt Wth läÿonet, så Wida att han reda den ÿttersta dören Wppe hade och hölt på att brÿta Wp den innersta när Wakten Kom där till och togo fast honum och satte in honum. när han sedan bleff till frågad hwad han med läÿonet i sinnet hade sade han att han Wille taga dätt och sättia sigh på att rijda till nÿkiöping därpå. man Kan fulle märkia att den fantasten ähr förÿkt i huffudet men dätt War Well att hans anslag intet gick an. ...
Sjöberg's transcript of the letter:
Stokholm den 19 maj 1652.
Jag kan intet underlåta att avisera min högtärade käre farkär ett faseligt accident här för några dagar sig tilldragit hafver, hurulunda vi så när som ett hår hade mist vår nådiga dronning, där vår herre icke synnerligen hulpit hade. Hvilket sålunda hände, att hennes majestät var den 14 hujus utrest om morgonen bittida klockan 4 vid pass till att bese skeppsflottan vid Skipshålmen, hafvandes allena i sällskap med sig herr admiralen Herman Fleming, general Waktmäster, admiralen Gustaf Wrangel och hofstallmästaren monsieur Stenbärg. Och i det hennes majestät med Herman Fleming, som henne vid handen förer, vill gå intill ett skepp till att bese det uppå en elak liten bro, som var lagd af lösa bräden intill skeppet, springer det ena brädat i vädret, som gref Flemingen stog uppå, efter han ytterst på bräden var, och föll så genst utför tillika med hennes majestät, som han vid handen hade, uti sådant djup, som min käre farkär väl vet, huru djupt där är, som skeppen ligga. Och i detsamma kom Waktmäster till hjälp, som där ett litet stycke från stod, och fick uti ett litet stycke af kjortelen, som allena ofvan vatten var, och arbeta så länge, att han fick draga ut hennes majestät. Han hade väl strax kunnat dragit ut dronningen, där icke Flemingen hade hållit hennes majestät i kjortelen. Efter han under låg och djupare var än dronningen, såg han sig inga andra medel till att bärga sig, utan hängde vid hennes majestäts kjortel, till dess de kommo honom tillika med till hjälp. Han fick mycket vatten i sig, men dronningen intet så mycket, efter hon snarare där ut kom med hufvudet. Intet tvifvelsmål är det, att om det icke hade varit den personen, som med ett sådant courage sig utarbetade, som hennes majestät, så hade det varit omöjeligt, att hon därifrån och en sådan stor fara komma kunde. Men gud den aldrahögste vare ärad, som förhindra en så stor olycka. Gud bevare framdeles för sådana tillfälle. Så att hennes majestät, när hon hade bytt om kläder och kom hem igen, var hon så lustig och sade, att det var henne till en stor fördel, att hon var van att dricka vatten (förty hon dricker aldrig annart som vatten), oansedt det var något salt och beckot. Men Flemingen, sade hon, som var allena van att dricka öl och vin, han var där värre an.
Uti staden gick strax ett sådant skri, att hennes majestät var drunknad, så att man hade stor möda att inbilla dem, att dronningen var på slottet. Men till att helt och hållet borttaga den misstankan af gemena folket, red hennes majestät ut efter middagen omkring hela staden spassera och var sedan en liten stund ute på Munkelägret och red sedan hem igen.
Grefve Magnus hafver nu gjort åtskilliga banqueter å rad och den 17 hujus var hennes majestät på Jakobsdal hos fältherren till ett banquet, som han gjorde. ...
I går natt, som var den 18 maj, var en karl till om natten och hade så när släppt ut lejonet, så vida att han redan den yttersta dörren uppe hade och höllt på att bryta upp den innersta, när vakten kom där till och tog fast honom och satte in honom. När han sedan blef tillfrågad, hvad han med lejonet i sinnet hade, sade han, att han ville taga det och sätta sig på att rida till Nykiöping därpå. Man kan fulle märka, att den fantasten är förryckt i hufvudet, men det var väl, att hans anslag intet gick an. ...
Joan Ekeblad.
With more modernised spelling:
Stockholm, den 19 maj 1652.
Jag kan inte underlåta att avisera min högtärade käre farkär ett fasligt accident här för några dagar sig tilldragit haver, hurulunda vi så när som ett hår hade misst vår nådiga drottning, där vår Herre icke synnerligen hulpit hade. Vilket sålunda hände att Hennes Majestät var den 14 hujus utrest om morgonen bittida klockan 4 vid pass till att bese skeppsflottan vid Skeppsholmen, havandes allena i sällskap med sig herr amiralen Herman Fleming, general Wachtmeister, amiralen Gustaf Wrangel och hovstallmästaren monsieur Steinberg. Och i det Hennes Majestät med Herman Fleming, som henne vid handen för, vill gå intill ett skepp till att bese det uppå en elak liten bro som var lagd av lösa bräden intill skeppet, springer det ena brädet i vädret, som grev Flemingen stog uppå efter han ytterst på bräden var, och föll så genst utför tillika med Hennes Majestät, som han vid handen hade, uti sådant djup som min käre farkär väl vet huru djupt där är som skeppen ligga. Och i detsamma kom Wachtmeister till hjälp, som där ett litet stycke från stod, och fick uti ett litet stycke af kjorteln, som allena ovan vatten var, och arbetade så länge att han fick draga ut Hennes Majestät. Han hade väl strax kunnat dragit ut drottningen där icke Flemingen hade hållit Hennes Majestät i kjorteln. Efter han under låg och djupare var än drottningen, såg han sig inga andra medel till att bärga sig, utan hängde vid Hennes Majestäts kjortel till dess de kommo honom tillika med till hjälp. Han fick mycket vatten i sig, men drottningen inte så mycket, efter hon snarare därut kom med huvudet. Intet tvifelsmål är det att om det icke hade varit den personen som med ett sådant kurage sig utarbetade som Hennes Majestät, så hade det varit omöjligt, att hon därifrån och en sådan stor fara komma kunde. Men Gud den Allrahögste vare ärad som förhindra en så stor olycka. Gud bevare framdeles för sådana tillfälle. Så att Hennes Majestät, när hon hade bytt om kläder och kom hem igen, var hon så lustig och sade att det var henne till en stor fördel att hon var van att dricka vatten (förty hon dricker aldrig annart som vatten), oansett det var något salt och beckot. Men Flemingen, sade hon, som var allena van att dricka öl och vin, han var där värre an.
Uti staden gick strax ett sådant skri att Hennes Majestät var drunknad, så att man hade stor möda att inbilla dem att drottningen var på slottet. Men till att helt och hållet borttaga den misstankan av gemena folket, red Hennes Majestät ut efter middagen omkring hela staden spatsera och var sedan en liten stund ute på Munkelägret och red sedan hem igen.
Greve Magnus haver nu gjort åtskilliga banketter å rad och den 17 hujus var Hennes Majestät på Jakobsdal hos fältherren till ett bankett som han gjorde. ...
Igår natt, som var den 18 maj, var en karl till om natten och hade så när släppt ut lejonet, så vida att han redan den yttersta dörren uppe hade och höllt på att bryta upp den innersta, när vakten kom därtill och tog fast honom och satte in honom. När han sedan blev tillfrågad vad han med lejonet i sinnet hade, sade han att han ville taga det och sätta sig på att rida till Nyköping därpå. Man kan fulle märka att den fantasten är förryckt i huvudet, men det var väl att hans anslag inte gick an. ...
Johan Ekeblad.
French translation (my own):
Stockholm, le 19 mai 1652.
Je ne peux pas manquer d'informer mon honoré cher père qu'un terrible accident s'est produit ici il y a quelques jours, par lequel nous aurions perdu notre gracieuse reine d'un cheveu si notre Seigneur n'avait pas particulièrement aidé. Il arriva que le 14, Sa Majesté sortit tôt le matin à 4 heures pour voir la flotte à Skeppsholmen, n'ayant pour compagnie que l'amiral Armand Fleming, le général Wachtmeister, l'amiral Gustave Wrangel et le maître de la cour M. Steinberg. Et quand Sa Majesté, avec Armand Fleming, qui la tient par la main, veut s'approcher d'un navire pour le regarder au sommet d'un pont terriblement petit qui a été posé avec des planches détachées à côté du navire, une des planches qui le comte Fleming est debout sur des mouches en l'air après avoir été au bout des planches, et il est immédiatement tombé par-dessus bord avec Sa Majesté, qu'il tenait par la main, à une telle profondeur, mon cher père sait très bien à quelle profondeur les navires y reposent. Et en même temps, Wachtmeister, qui se tenait un peu plus loin, vint aider et attrapa un petit morceau de la jupe, qui était la seule chose au-dessus de l'eau, et travailla si longtemps qu'il dut retirer Sa Majesté. Il aurait pu immédiatement retirer la reine si Fleming ne s'était pas accroché à la jupe de Sa Majesté. Comme il était plus bas et plus profond que la reine, il ne voyait pas d'autre moyen de se sauver, mais il s'est accroché à la jupe de Sa Majesté jusqu'à ce qu'ils viennent à son aide immédiatement. Il a eu beaucoup d'eau en lui, mais la reine pas tellement, puisqu'elle est sortie la tête la première. Il ne fait aucun doute que s'il n'y avait pas eu une personne qui s'était préparée avec autant de courage que Sa Majesté, il lui aurait été impossible de sortir de là et d'un si grand danger. Mais que Dieu le Très-Haut soit honoré, qui a empêché une si grande calamité. Dieu éloigne de telles occasions. De sorte que Sa Majesté, lorsqu'elle eut changé de vêtements et revint à la maison, était si gaie, et dit que c'était à son grand avantage qu'elle était habituée à boire de l'eau (car elle ne boit jamais que de l'eau), même si c'était assez salé et saumâtre. Mais Fleming, dit-elle, qui n'était habitué qu'à boire de la bière et du vin, était moins bien loti.
A l'extérieur de la ville, il y eut immédiatement un tel cri que Sa Majesté s'était noyée qu'ils eurent beaucoup de mal à convaincre les gens que la reine était au château. Mais afin de dissiper complètement cette suspicion des gens ordinaires, Sa Majesté est sortie après le déjeuner pour une promenade dans toute la ville, puis a passé un peu de temps à Munkelägret, puis est rentrée chez elle.
Le comte Magnus a maintenant organisé plusieurs banquets d'affilée, et le 17, Sa Majesté était à Jacobsdal avec le général pour un banquet qu'il a organisé. ...
La nuit dernière, qui était le 18 mai, un homme était sorti dans la nuit et venait de laisser sortir le lion, si loin qu'il avait déjà la porte la plus à l'extérieur ouverte, et il était sur le point d'ouvrir la plus à l'intérieur quand le gardien est venu. là et l'a saisi et mis en garde à vue. Lorsqu'on lui a alors demandé ce qu'il avait en tête pour le lion, il a dit qu'il voulait le prendre et s'est ensuite mis en route pour Nycoping dessus. On voit bien que le fantaisiste est fou, mais il est probable que son explication n'ait pas suffi. ...
Jean Ekeblad.
English translation (my own):
Stockholm, May 19, 1652.
I cannot fail to inform my honoured dear Father that a terrible accident occurred here a few days ago, whereby we would have lost our gracious Queen by a hair's breadth had our Lord not particularly helped. It happened that on the 14th, Her Majesty went out in the morning early at 4 o'clock to see the fleet at Skeppsholmen, having only Admiral Herman Fleming, General Wachtmeister, Admiral Gustaf Wrangel and the court master Mr. Steinberg for company. And when Her Majesty, with Herman Fleming, who leads her by the hand, wants to go near a ship to look at it on top of a terribly small bridge that was laid out of loose boards next to the ship, one of the boards that Count Fleming is standing on flies into the air after he was at the end of the boards, and he immediately fell overboard along with Her Majesty, whom he was holding by the hand, into such a depth, my dear Father knows very well how deep the ships lie there. And at that same time, Wachtmeister, who was standing a little ways away, came to help and caught a little piece of the skirt, which was the only thing above water, and worked so long that he had to pull Her Majesty out. He could have immediately pulled the Queen out if Fleming had not been holding onto Her Majesty's skirt. As he was below and deeper than the Queen, he saw no other means of saving himself, but he hung on to Her Majesty's skirt until they came to his aid at once. He got a lot of water in him, but the Queen not so much, since she instead came out headfirst. There is no doubt that if there had not been a person who prepared herself with such courage as Her Majesty, it would have been impossible for her to come out of there and out of such a great danger. But God the Most High be honoured, who has prevented such a great calamity. God keep away such occasions. So that Her Majesty, when she had changed her clothes and come home again, was so cheerful, and said it was to her great advantage that she was accustomed to drinking water (for she never drinks anything but water), although it was pretty salty and brackish. But Fleming, she said, who was only used to drinking beer and wine, was worse off.
Outside the city there was immediately such a cry that Her Majesty had drowned that they had great difficulty in convincing people that the Queen was at the castle. But in order to completely remove that suspicion from the common people, Her Majesty rode out after luncheon for a stroll around the whole town and then spent a little while at Munkelägret and then rode home again.
Count Magnus has now held several banquets in a row, and on the 17th, Her Majesty was at Jakobsdal with the General for a banquet he held. ...
Last night, which was the 18th of May, a fellow was out in the night and had just let the lion out, so far that he already had the outermost door open, and he was about to break open the innermost one when the watchman came there and seized him and put him in custody. When he was then asked what he had in mind for the lion, he said that he wanted to take it and then set out to ride to Nyköping on it. One can clearly see that the fantasist is out of his mind, but it was likely that his explanation didn't work. ...
Johan Ekeblad.
Above: Kristina falls into the water at Skeppsholmen.
Above: Magnus de la Gardie.
Above: Johan Ekeblad.
Above: Christoffer Ekeblad.
No comments:
Post a Comment