Tuesday, October 31, 2023

Council meeting of May 7/17 (Old Style), 1645

Source:

Handlingar rörande Sveriges historia, tredje serien, pages 70 to 72, published by Severin Bergh, 1906
The meeting:

Den 7 Maij var H. K. M:tt in Senatu sampt Her R. Drotzen, Her Feltherren, Her Åke Axelsson, Her E. Rynning, Her Per Sparre, Her Fr. Steenbock, Her Sevedh Båth.
H. K. M:tt mente nu skulle Wrangel tillskrifvas hvadh desseing för flottan och expedition vara skal.

Her Feltherren beklaghade, att sakerne i Vestergöthlandh studza så verket. Skulle vara proviant för folket.

Her Sevedh Båth sade, att Oloff Stake haffver skriffvit sigh vara nu medh spanmål contenterat.

Her R. Drotzen: »Dedh nu är der, dedh kommer till godo, dedh andra intet. Men om desseing måste man see, om Gustav Horn är så stark han kan attacquera Malmön.«

Her Feltherren: »Får han recreuerne, så bliffver han väl stark.«

Her R. Drotzen: »Her E. Rynning lägger sigh i Kögervijk och blocquerar både Köpenhafn och Malmö. Män är dedh intet medel till beggie, så är bäst attacquera Malmö. Vore och Helme Wrangel så stark han kunde öffversättia medh Feltyghmästaren, vore dedh och godt.«

Discurrerades någhot om Königzmarks högmodh och om hans otidighe petiter.

S[ecreteraren] Gyldenklou refererade, att hans, Königzmarks, Secretarius sade sigh haffva fått bref aff sin herre, der i han förmäler sigh begiära intet commenderas än aff H. K. M:tt och Feltmarskalken.

Her Feltherren: »Om Wrangel opkomme vedh armeen och bleffve der autoriserat, sädan Marskalken droghe sigh någhot under och in Germaniæ meditullio commenderade quasi Legatus hele väsendet.«

Her R. Drotzen: »Om Her Gustav Steenbock komme op till Westphalen och der formerade sigh itt corpo, så kunde man småningom dragha Königmark der ifrå.«

Revolterades discursen in på förra quæstion, och meente Her R. Drotzen, att så framt man icke förmåhr inkrechta öjerna, man då attacquerar Malmön.

Her Feltherren: »Om Gustav Horn får 8,000 man till sigh, så är icke Malmön så impregnabelt. Om Königmark dragher sin koos medh alt folket, och Juten haffver väl förvarat alla adveneuer, så är intet godt gå på öjarna. Gifz der läghenheet till, så är godt, och kan taghas par occasion, men huffvudh desseing der på sättias, tyckes intet vara rådelighit. Uthan 1. conjungeras flotterne, giöra siön reen; 2. attacquera Malmön och dragha dijt ur Calmare och Vestergöthlandh hvadh mistas kan; i synnerheet kommer folk än ifrå Finlandh, och kan så mistas någhot der aff.«

Hölts man skulle tagha aff alle compagnier 3 karar och giöra der aff någhot affsöndrighit, då kunne man så bekomma 2- eller 300 man.

Her Åke Axelsson hölt och godt attacquera Malmön, effter så stoore difficulteter infölle.

Her Feltherren hölt Hollenderne skulle villia giöra een ligue garantie och vara tillfredz medh penna och bleck, der hoos driffva dedh samma hoos oss.

Her R. Drotzen: »Om H. K. M:tz vapn komme på Seelandh, så såghe väl Hollendern hvadh sigh förstode; altså veele dee fuller och vara caverade, effter så stoor omkostnadh der på är anvander.«

Her Erick Rynning meente och icke vara säkert hassardera på öjarna, uthan heller gå på Malmö, effter Königmark är opgangen, och Kongen har all sin force der på landet.

Sädan las S[ecreteraren] N. N. T[ungel] op Commissariernes bref till R. Rådh, svarandes på deres skriffvelse Calmare den 29 April.

Discurrerades att någhon Ståthållare skulle ordnas till Calmare.

Sädan att uthi Righa taghes een sin koos, och Her Erik Steenbock tagher gouvernementet ahn.

Discurrerades att Skattmästaren skulle få Falken och itt annat skep der till, att resa till Righa medh.

Item om Sperling, att han licentieras sin koos.

Taltes och, att Her Gustav Steenbock medh dedh första skulle fordras uth till Tysklandh, att der opvachta Königmarks desseigner.

H. K. M:tt påminte om Her E. Rynnings instruction.

1. Considereras om man skal läta fremmande passera, och huru dee äre att tractera. Om Her Rynning skal tagha tull eller eij.

Her R. Drotzen: »Sluta alla 3 hans sundh och sädan intet läta segla på Danmark.«

Her Feltherren: »Man skulle icke gierna perturbera navigation.«

H. K. M:tt: »När Juten icke har försyn derföre, huru skal då vij haffva?«

Her R. Drotzen: »Dedh är intet pertu[r]bera, uthan förhålla Juten sin tillförssel.«

Höltz H. K. M:tt skulle hålla convoyer, som föllia igenom.

Her E. Rynning: »Genom Beltet skole icke månge finna.«

Her Feltherren hölt, man ingalunda skulle perturbera commercierne och reta på sigh flere fiender.

H. K. M:tt: »Hållenderne kunne convoyera somlige hijt, vij dijt i Vestersiön.«

Aff occasione las S[ecreteraren] Gyldenklow op Commissariernes breff om commerciernes frijheet ifrå venlige örter.

With modernised spelling:

Den 7 maj var Hennes Kungliga Majestät in Senatu samt herr Riksdrotsen, herr fältherren, herr Åke Axelsson, herr Erik Ryning, herr Per Sparre, herr Fredrik Stenbock, herr Seved Bååth.
Hennes Kungliga Majestät mente nu skulle Wrangel tillskrivas vad dessäng för flottan och expedition vara skall.

Herr fältherren beklagade att sakerna i Västergötland studsa så verket. Skulle vara proviant för folket.

Herr Seved Bååth sade att Olof Stake haver skrivit sig vara nu med spannmål kontenterad.

Herr Riksdrotsen: »Det nu är där, det kommer tillgodo, det andra inte. Men om dessäng måste man se om Gustaf Horn är så stark han kan attackera Malmön.«

Herr fältherren: »Får han rekryterna, så bliver han väl stark.«

Herr Riksdrotsen: »Herr Erik Ryning lägger sig i Kögervik och blockerar både Köpenhamn och Malmö. Men är det inte medel till bägge, så är bäst attackera Malmö. Vore ock Helme Wrangel så stark han kunde översätta med fälttygmästaren, vore det ock gott.«

Diskurrerades något om Königsmarcks högmod och om hans otidiga petiter.

Sekreteraren Gyldenclou refererade att hans Königsmarcks secretarius sade sig hava fått brev av sin herre, däri han förmäler sig begära inte kommenderas än av Hennes Kungliga Majestät och fältmarskalken.

Herr fältherren: »Om Wrangel uppkomme vid armén och bleve där autoriserad, sedan marskalken droge sig något under och in Germaniæ meditullio kommenderade quasi legatus hela väsendet.«

Herr Riksdrotsen: »Om herr Gustaf Stenbock komme upp till Westfalen och där formerade sig ett corpo, så kunde man småningom draga Königsmarck därifrå.«

Revolterades diskursen in på förra kvestion, och mente herr Riksdrotsen att såframt man icke förmår inkräkta öarna, man då attackerar Malmön.

Herr fältherren: »Om Gustaf Horn får 8,000 man till sig, så är icke Malmön så impregnabelt. Om Königsmarck drager sin kos med allt folket, och Juten haver väl förvarat alla avenyer, så är inte gott gå på öarna. Givs där lägenhet till, så är gott och kan tagas par occasion, men huvuddessäng därpå sättas, tyckes inte vara rådligt, utan 1. konjungeras flotterna, göra sjön ren; 2. attackera Malmön och draga dit ur Kalmare och Västergötland vad mistas kan; i synnerhet kommer folk än ifrå Finland, och kan så mistas något därav.«

Höllts man skulle taga av alla kompanier 3 karar och göra därav något avsöndrigt, då kunne man så bekomma 2- eller 300 man.

Herr Åke Axelsson höllt ock gott attackera Malmön, efter så stora diffikulteter inföllo.

Herr fältherren höllt holländarna skulle vilja göra en ligue garanti och vara tillfreds med penna och bläck, därhos driva detsamma hos oss.

Herr Riksdrotsen: »Om Hennes Kungliga Majestäts vapn komme på Själland, så såge väl holländarna vad sig förstode; alltså vilja de fuller ock vara kaverade, efter så stor omkostnad därpå är anvander.«

Her Erik Ryning mente ock icke vara säkert hasardera på öarna, utan heller gå på Malmö, efter Königsmarck är uppgången, och kungen har all sin force där på landet.

Sedan las sekreteraren Nils Nilsson Tungel upp kommissariernas brev till Riksens Råd, svarandes på deras skrivelse, Kalmare den 29 april.

Diskurrerades att någon ståthållare skulle ordnas till Kalmare.

Sedan att uti Riga tages en sin kos, och herr Erik Stenbock tager guvernemanget an.

Diskurrerades att Skattmästaren skulle få Falken och ett annat skepp därtill att resa till Riga med.

Item om Sperling, att han licentieras sin kos.

Taltes ock att herr Gustaf Stenbock med det första skulle fordras ut till Tyskland att där uppvakta Königsmarcks dessänger.

Hennes Kungliga Majestät påminte om herr Erik Rynings instruktion.

1. Konsidereras om man skall låta främmande passera och huru de äro att traktera. Om herr Ryning skall taga tull eller ej.

Herr Riksdrotsen: »Sluta alla 3 hans sund och sedan inte låta segla på Danmark.«

Herr fältherren: »Man skulle icke gärna perturbera navigation.«

Hennes Kungliga Majestät: »När Juten icke har försyn därföre, huru skall då vi hava?«

Herr Riksdrotsen: »Det är inte perturbera, utan förhålla Juten sin tillförsel.«

Höllts Hennes Kungliga Majestät skulle hålla konvojer som följa igenom.

Herr Erik Ryning: »Genom Bältet skola icke många finna.«

Herr fältherren höllt man ingalunda skulle perturbera kommercierna och reta på sig flera fiender.

Hennes Kungliga Majestät: »Holländarna kunne konvojera somliga hit, vi dit i Västersjön.«

Av occasione las sekreteraren Gyldenclou upp kommissariernas brev om kommerciernas frihet ifrå vänliga orter.

French translation (my own):

Le 7 mai, Sa Majesté Royale était au Sénat, aux côtés du M. le Grand Drost, du M. le général, du M. Åke Axelsson, du M. Eric Ryning, du M. Pierre Sparre, du M. Frédéric Stenbock et du M. Seved Bååth.
Sa Majesté Royale pensait maintenant qu'il fallait écrire à Wrangel pour lui expliquer quelle devrait être la conception de la flotte et de l'expédition.

Le général a regretté que les choses dans la Westrogothie aient ainsi interrompu les travaux. Il devrait y avoir des dispositions pour le peuple.

M. Seved Bååth a déclaré qu'Olof Stake avait écrit qu'il était désormais satisfait des grains.

Le grand drost: «Maintenant qu'il est là, il sera bénéfique, l'autre non. Mais si tel est le cas, il faudra voir si Gustave Horn est assez fort pour attaquer Malmø.»

Le général: «S'il recrute des recrues, il sera bien fort.»

Le grand drost: «M. Éric Ryning se place à Kögervik et bloque Copenhague et Malmø. Mais s'il n'y a aucun moyen pour les deux, il est préférable d'attaquer Malmø. Si Helme Wrangel était aussi fort qu'il pourrait signaler avec le maître de l'artillerie de campagne, ce serait bien aussi.»

On a quelque peu discuté de l'arrogance de Königsmarck et de ses pétitions intempestives.

Le secrétaire Gyldenclou rapporta que le secrétaire de Königsmarck avait déclaré qu'il avait reçu une lettre de son maître, dans laquelle il désirait n'être commandé que par Sa Majesté Royale et le feldmaréchal.

Le général: «Si Wrangel se présentait à l'armée et y était autorisé, après que le maréchal s'éloignât un peu et à l'intérieur de l'Allemagne, le légat commandait presque toute l'affaire.»

Le grand drost: «Si M. Gustave Stenbock venait en Westphalie et qu'un corps y était formé, ils pourraient éventuellement en retirer Königsmarck.»

Le discours tournait autour de la question précédente, et le grand drost pensait que tant qu'ils ne pourraient pas envahir les îles, ils attaqueraient Malmø.

Le général: «Si Gustave Horn obtient 8 000 hommes, alors Malmø n'est pas si imprenable. Si Königsmarck parvient à ses fins avec tout le peuple et que le Jute a conservé toutes les avenues, alors il n'est pas bon d'aller dans les îles. Si  il y a là une opportunité, elle est bonne et peut être saisie à l'occasion, mais mettre le dessin principal par-dessus, cela ne semble pas être conseillé, mais 1. conjuguer les radeaux et rendre la mer propre; 2. d'attaquer Malmö et d'y retirer de Calmar et du Westrogothie ce qui peut être perdu; en particulier, les gens viennent de Finlande, et donc quelque chose de cela peut être manqué.»

Si l'on prenait 3 hommes de toutes les compagnies et qu'on en faisait quelque chose, on pourrait obtenir 200 ou 300 hommes.

M. Åke Axelsson a aussi trouvé bon d'attaquer Malmö, même si de grandes difficultés se sont produites.

Le feltmaréchal soutenait que les Hollandais voulaient créer une ligue garantie et se contenter de la plume et de l'encre, ce qui nous conduisait ainsi à la même chose.

Le grand drost: «Si les armes de Sa Majesté Royale arrivaient en Sélande, les Hollandais verraient sûrement ce qui a été compris; ils veulent donc certainement aussi être assurés, car cela représente une si grande dépense.»

M. Éric Ryning pensait aussi qu'il ne serait pas prudent de s'aventurer sur les îles, mais plutôt d'aller à Malmö, car Königsmarck y est allé et le roi y a toutes ses forces à terre.

Ensuite, le secrétaire Nils Nilsson Tungel a lu la lettre des commissaires au Conseil du Royaume, en réponse à leur lettre, datée de Calmar, le 29 avril.

Il a été discuté de la possibilité de nommer un gouverneur pour Calmar.

Puis, à Riga, on en prend un et M. Eric Stenbock prend le poste de gouverneur.

Il a été discuté que le trésorier devrait avoir Falken ainsi qu'un autre navire avec lequel se rendre à Riga.

Item sur Sperling, pour qu'il soit autorisé à suivre son chemin.

Il a aussi été dit que M. Gustave Stenbock serait envoyé en Allemagne le plus tôt possible pour y assister aux projets de Königsmarck.

Sa Majesté Royale a rappelé les instructions du M. Éric Ryning.

1. Il s'agit de considérer s'il faut laisser passer les étrangers et comment ils doivent être traités. Que M. Ryning prenne ou non les droits de douane.

Le grand drost: «Fermez ses trois détroits et ne laissez pas le Danemark naviguer.»

Le feltmaréchal: «On ne perturberait pas volontiers la navigation.»

Sa Majesté Royale: «Quand le Jute ne sera pas prévu pour cela, comment l'aurons-nous alors?»

Le grand drost: «Il ne s'agit pas de perturber, mais de réduire l'approvisionnement le Jute.»

On pensait que Sa Majesté Royale organiserait des convois qui suivraient.

M. Eric Ryning: «Il n'y en aura pas beaucoup à travers le Belt.»

Le feltmaréchal pensait que cela ne perturberait en rien les commerces et n'irriterait pas plusieurs ennemis.

Sa Majesté Royale: «Les Hollandais pourraient en convoyer ici, nous pourrions le faire là-bas, à Västersjön.»

A l'occasion, le secrétaire Gyldenclou lisait la lettre des commissaires sur la liberté du commerce depuis des lieux amis.

English translation (my own):

On May 7, Her Royal Majesty was in the Senate, as well as the Lord Grand Steward, the Lord General, Lord Åke Axelsson, Lord Erik Ryning, Lord Per Sparre, Lord Fredrik Stenbock, and Lord Seved Bååth.
Her Royal Majesty now thought one should write to Wrangel about what the design of the fleet and expedition should be.

The General regretted that things in Västergötland thus stopped the work. There should be provisions for the people.

Lord Seved Bååth said that Olof Stake had written that he was now content with the grain.

The Grand Steward: "Now that it is there, it will be beneficial, the other will not. But if that is the case, one must see if Gustaf Horn is strong enough to attack Malmö."

The General: "If he gets the recruits, he will be strong."

The Grand Steward: "Lord Erik Ryning is placing himself in Kögervik and blocking both Copenhagen and Malmø. But if there are no means for both, it is best to attack Malmø. If Helme Wrangel were as strong as he could signal with the field artillery master, that would be good too."

It was somewhat discussed about Königsmarck's arrogance and about his untimely petitions.

Secretary Gyldenclou reported that Königsmarck's secretary said he had received a letter from his master, in which he desired not to be commanded except by Her Royal Majesty and the Field Marshal.

The General: "If Wrangel appeared at the army and was authorised there, after the Marshal went away a bit and in the interior of Germany, the legate almost commanded the whole affair."

The Grand Steward: "If Lord Gustaf Stenbock came up to Westphalia and a corps was formed there, they could eventually pull Königsmarck from there."

The discourse revolved around the previous question, and the Grand Steward thought that as long as they were unable to invade the islands, they would then attack Malmø.

The General: "If Gustaf Horn gets 8,000 men, then Malmø is not so impregnable. If Königsmarck has his way with all the people, and the Jute has kept all the avenues, then it is not good to go to the islands. If there is an opportunity there, it is good and can be taken on occasion, but to put the main design on top of it, that is not thought to be advisable, but 1. to conjugate the rafts, and make the sea clean; 2. to attack Malmø and draw there from Kalmar and Västergötland what can be lost; in particular, people come from Finland, and so something of that can be missed."

If one were to take 3 men from all companies and make something out of it, then one could get 200 or 300 men.

Lord Åke Axelsson also found it good to attack Malmø, although such great difficulties occurred.

The General held that the Dutch would want to make a guaranteed league and be content with pen and ink, thereby driving the same thing toward us.

The Grand Steward: "If Her Royal Majesty's arms came to Zealand, the Dutch would surely see what was understood; so they certainly also want to be assured, as such a great expense is used thereupon."

Lord Erik Ryning also thought it would not be safe to hazard on the islands, but rather to go to Malmø, as Königsmarck has gone up there, and the King has all his forces there on land.

Then the secretary Nils Nilsson Tungel read out the commissioners' letter to the Council of the Realm, in response to their letter, dated Kalmar, April 29.

It was discussed that a governor should be arranged for Kalmar.

Then, in Riga, one is taken, and Lord Erik Stenbock takes over the governorship.

It was discussed that the Treasurer should have Falken and also another ship to travel to Riga with.

Item about Sperling, that he be licensed to go his way.

It was also said that Lord Gustav Stenbock be sent to Germany as soon as possible to attend Königsmarck's designs there.

Her Royal Majesty reminded about Lord Erik Ryning's instruction.

1. It is considered whether to let foreigners pass and how they are to be treated. Whether or not Lord Ryning shall take customs duty.

The Grand Steward: "Close all 3 of his straits and then not let Denmark sail."

The General: "One would not gladly perturb the navigation."

Her Royal Majesty: "When the Jute does not have provision for this, how will we have it then?"

The Grand Steward: "It is not perturbing, but reducing the Jute's supply."

It was thought that Her Royal Majesty would hold convoys that follow through.

Lord Erik Ryning: "There will not be many through the Belt."

The General thought it would in no way perturb the commerces and anger several enemies.

Her Royal Majesty: "The Dutch could convoy some here, we could do it there in Västersjön."

On occasion, Secretary Gyldenclou read the commissioners' letter about the freedom of commerce from friendly places.


Above: Kristina.

Notes: Kögervik = Kögebukten (Køge Bugt).

Helme Wrangel = Helmut Wrangel, colonel and later major general.

The Jute = King Christian IV of Denmark.

givs det = finns det (from German "gibt es").

Monday, October 30, 2023

Council meeting of May 6/16 (Old Style), 1645

Source:

Handlingar rörande Sveriges historia, tredje serien, pages 69 to 70, published by Severin Bergh, 1906
The meeting:

Den 6 Maij var H. K. M:tt in Senatu sampt Her R. Drotzen, Her Åke Axelsson, Her Erik Rynning, Her Per Sparre, Her Knut Posse, Her Fr. Steenbock, Her Sevedh Båth.
S[ecreteraren] N. N. T[ungel] las op Commissariernes bref aff Calmare den 29 April.

Item deres bref till R. Rådh, svar på deres skriffvelse.

H. K. M:tt fråghade, när flottan bliffver segelferdigh.

Her E. R[ynning]: »Åth nästkommande söndagh.«

Taltes någhot om glassmakaren Melcher Jungh, att man skulle obligera honom att lära svenska embetet och bliffva här i hela sin lifztidh.

H. K. M:tt befalte Her Knut Posse hålla handh öfver rdr, att dee icke för högt verderes.

Secreteraren N. N. Tungel las op Nils Asserssons bref Götheborg den 30 April.

Item Herr Gustav Steenbockz bref Åmot den 27 April.

Taltes någhot om Skisbos hustro, om hon skulle bekomma dedh hon supplicerar om eller eij.

With modernised spelling:

Den 6 maj var Hennes Kungliga Majestät in Senatu samt herr Riksdrotsen, herr Åke Axelsson, herr Erik Ryning, herr Per Sparre, herr Knut Posse, herr Fredrik Stenbock, herr Seved Bååth.
Sekreteraren Nils Nilsson Tungel las upp kommissariernas brev av Kalmare den 29 april.

Item deras brev till Riksens Råd, svar på deras skrivelse.

Hennes Kungliga Majestät frågade när flottan bliver segelfärdig.

Herr Erik Ryning: »Åt nästkommande söndag.«

Taltes något om glassmakaren Melcher Jung, att man skulle obligera honom att lära svenska ämbetet och bliva här i hela sin livstid.

Hennes Kungliga Majestät befallte herr Knut Posse hålla hand över riksdaler, att de icke för högt värderas.

Sekreteraren Nils Nilsson Tungel las upp Nils Asserssons brev, Göteborg den 30 april.

Item herr Gustav Stenbocks brev, Åmot den 27 april.

Taltes något om Skisbos hustru, om hon skulle bekomma det hon supplicerar om eller ej.

French translation (my own):

Le 6 mai, Sa Majesté Royale était au Sénat aux côtés du M. le grand drost, M. Åke Axelsson, M. Eric Ryning, M. Pierre Sparre, M. Canute Posse, M. Frédéric Stenbock et M. Seved Bååth.
Le secrétaire Nils Nilsson Tungel a lu la lettre des commissaires de Calmar, datée du 29 avril.

Item leur lettre au Conseil du Royaume, en réponse à leur lettre.

Sa Majesté Royale a demandé quand la flotte serait prête à appareiller.

M. Eric Ryning: «Dimanche prochain.»

Quelque chose a été dit à propos du verrier Melcher Jung, qu'il faudrait l'obliger à étudier l'office suédois et à y rester pour le reste de sa vie.

Sa Majesté Royale a ordonné à M. Canute Posse de garder la main sur les riksdalers afin qu'ils ne soient pas trop valorisés.
Le secrétaire Nils Nilsson Tungel a lu la lettre de Nils Assersson, datée du 30 avril à Gothembourg.

Item la lettre de M. Gustave Stenbock, datée d'Åmot, le 27 avril.

On a dit quelque chose à propos de la femme de Skisbo, à savoir si elle devait ou non obtenir ce qu'elle demande.

English translation (my own):

On May 6, Her Royal Majesty was in the Senate as well as the Lord Grand Steward, Lord Åke Axelsson, Lord Erik Ryning, Lord Per Sparre, Lord Knut Posse, Lord Fredrik Stenbock, and Lord Seved Bååth.
Secretary Nils Nilsson Tungel read the commissioners' letter from Kalmar, dated 29 April.

Item their letter to the Council of the Realm, in response to their letter.

Her Royal Majesty asked when the fleet will be ready to sail.

Lord Erik Ryning: "On this next coming Sunday."

Something was said about the glassmaker Melcher Jung, that one should oblige him to learn the Swedish office and stay here for the rest of his life.

Her Royal Majesty ordered Lord Knut Posse to keep a hand over the riksdalers so that they are not valued too highly.

Secretary Nils Nilsson Tungel read out Nils Assersson's letter, dated Gothenburg on April 30.

Item Lord Gustav Stenbock's letter, dated Åmot, April 27.

Something was said about Skisbo's wife, whether she should get what she is supplicating for or not.


Above: Kristina.

Note: Skisbo = Schisborg (Konstantin, colonel).

Excerpt from Peder Juel's letter to Peder Charisius, dated December 24, 1652/January 3, 1653 (Old Style)

Source:

Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie, i Aarene 1651-1655, af Peder Juul's utrykte Breve til Charisius, article by Christian Molbech in Historisk tidsskrift, volume 5, page 343, published by Den Danske Historiske Forening, 1844
The letter excerpt:

Den 24de Decbr. "Stænderne ere i Dag fra Rigsdagen licentierede. Bønderne drage meget malcontents bort; eftersom Dronningen haver decideret alle de Disputer, som ere mellem Adelen og Bønderne om Dagsværk, alt til Adelens faveur. Derforuden ere Bønderne fast tvungne til at udlove alle de Skatter, som de paa den Tid, at Krigen var i Tydskland, maatte udgive." — "Hr. B. Skytte er i Forgaars kommen i sin Stand igien; i Gaar var han udi Raadet, og havde sin ordinaire Session. — Dronningen urgerer stærkt paa Flaadens Equipering, og vilde have den færdig til in Martio, hvilket er umueligt."

With modernised spelling:

Den 24. december. "Stænderne ere i dag fra Rigsdagen licentierede. Bønderne drage meget malcontents bort, eftersom dronningen haver decideret alle de disputer, som ere mellem adelen og bønderne om dagsværk, alt til adelens favør. Derforuden ere bønderne fast tvungne til at udlove alle de skatter, som de på den tid, at krigen var i Tyskland, måtte udgive." — "Hr. B. Skytte er i forgårs kommen i sin stand igen; i går var han udi Rådet, og havde sin ordinære session. — Dronningen urgerer stærkt på flådens ekvipering, og ville have den færdig til in martio, hvilket er umuligt."

English translation (my own):

December 24th. "The Estates are today licensed by the Riksdag. The peasants are very malcontent, as the Queen has decided to settle all the disputes between the nobility and the peasants about daywork, all in favour of the nobility. In addition, the peasants are firmly forced to pledge all the taxes which they had to give out at the time of the war in Germany." — "Lord B. Skytte has returned to his condition the day before yesterday; yesterday he was in the Council and had his ordinary session. — The Queen urges strongly on the equipment of the fleet, and wants to have it finished by March, which is impossible."


Above: Kristina.


Above: Bengt Skytte.

Excerpt from Peder Juel's letter to Peder Charisius, dated December 18/28 (Old Style), 1652

Source:

Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie, i Aarene 1651-1655, af Peder Juul's utrykte Breve til Charisius, article by Christian Molbech in Historisk tidsskrift, volume 5, page 343, published by Den Danske Historiske Forening, 1844
The letter excerpt:

Den 18de Decbr. ... "Man troer, Hr. Bengt Skytte skal komme til Rette igien, eftersom man haver slet intet uden Messenii blotte Ord imod ham. (Oxenstierna var den første som sagde i Raadet, "at han vilde ikke consultere med nogen, som var mistænkt for Forræderi." B. Skytte er ikke tilfreds; men vil have Dom i Sagen.) "Her er paa nogle Dage seet en Comet over Stockholm; Dronningen hører ikke gierne noget derom, og leer dem ud, som tale derom."

With modernised spelling:

Den 18. december. ... "Man tror, hr. Bengt Skytte skal komme til rette igen, eftersom man haver slet intet uden Messenii blotte ord imod ham. (Oxenstierna var den første som sagde i Rådet, "at han ville ikke konsultere med nogen, som var mistænkt for forræderi." B. Skytte er ikke tilfreds, men vil have dom i sagen.) "Her er på nogle dage set en komet over Stockholm; dronningen hører ikke gerne noget derom, og ler dem ud, som tale derom."

English translation (my own):

December 18. ... "It is believed that Lord Bengt Skytte must appear before the Court again, as one has absolutely nothing but Messenius's mere words against him. (Oxenstierna was the first to say in the council "that he would not consult with anyone who was suspected of treason." B. Skytte is not satisfied, but wants judgment in the case.) "Here, a few days ago, a comet was seen over Stockholm; the Queen does not gladly hear anything about it and laughs at those who talk about it."


Above: Kristina.


Above: Bengt Skytte.


Above: Chancellor Axel Oxenstierna.

Excerpt from Peder Juel's letter to Peder Charisius, dated December 11/21 (Old Style), 1652

Source:

Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie, i Aarene 1651-1655, af Peder Juul's utrykte Breve til Charisius, article by Christian Molbech in Historisk tidsskrift, volume 5, page 342, published by Den Danske Historiske Forening, 1844
Johan Ekeblad's letter of December 15/25 to his father Christoffer Ekeblad about Kristina's birthday party and the ring race is here:
The letter excerpt:

Den 11te Decbr. "Dronningen lod den 8de hujus celebrere sin Fødselsdag; der var først et Fyrværk, og siden Balet samme Aften. I Dag holdes Ringrenden; alle cavaliers ere klædte paa Polsk og Tyrkisk, i Gyldenstykke, Fløiel etc. Man mener, at denne rejouisance skal koste over 100,000 Rdlr." ...

With modernised spelling:

Den 11. december. "Dronningen lod den 8. hujus celebrere sin fødselsdag; der var først et fyrværk, og siden ballet samme aften. I dag holdes ringrenden; alle cavaliers ere klædte på polsk og tyrkisk, i gyldenstykke, fløjl, etc. Man mener, at denne réjouissance skal koste over 100,000 rigsdaler." ...

English translation (my own):

December 11. "The Queen had her birthday celebrated on the 8th of this month; first there were fireworks, and then a ballet that evening. Today the ring race is held; all the cavaliers are dressed in Polish and Turkish costumes, in gold pieces, velvet, etc. It is believed that this rejoicing must cost over 100,000 riksdalers." ...


Above: Kristina.

Excerpt from Peder Juel's letter to Peder Charisius, dated December 4/14 (Old Style), 1652

Source:

Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie, i Aarene 1651-1655, af Peder Juul's utrykte Breve til Charisius, article by Christian Molbech in Historisk tidsskrift, volume 5, page 342, published by Den Danske Historiske Forening, 1844
The letter excerpt:

Den 4de Decbr. ... "Mr. Böning sagde mig nyligen, at han havde talt med Cantzler Oxenstierna om den alliance mellem Danmark, Sverrige og Holland, som Dronningen havde givet ham Anledning til; men havde fundet Cantzleren meget koldsindig derudi. Tværtimod havde han anbudet Sverriges Mediation mellem begge Republikerne; og Mr. Böning mener, at det var ikke uraadeligt, at accordere samme Mediation, hvorved man kunde forhindre, at Sverrige ikke noget mod Danmark skulde tentere, som de ellers saa meget inclinere til. Dersom Sverrige faaer samme Mediation, saa haver vi Aarsag at see os for, at de ikke ilde for os medierer."

With modernised spelling:

Den 4. december. ... "Monsieur Beuning sagde mig nyligen, at han havde talt med kansler Oxenstierna om den alliance mellem Danmark, Sverige og Holland, som dronningen havde givet ham anledning til; men havde fundet kansleren meget koldsindig derudi. Tværtimod havde han anbudet Sveriges mediation mellem begge republikkerne; og monsieur Beuning mener, at det var ikke urådeligt, at akkordere samme mediation, hvorved man kunne forhindre, at Sverige ikke noget mod Danmark skulle tentere, som de ellers så meget inklinere til. Dersom Sverige får samme mediation, så haver vi årsag at se os for, at de ikke ilde for os medierer."

English translation (my own):

December 4. ... "Lord Beuning told me recently that he had spoken to Chancellor Oxenstierna about the alliance between Denmark, Sweden and Holland, which the Queen had given him occasion for, but had found the Chancellor very cold-hearted there. On the contrary, he had offered Sweden's mediation between both republics; and Lord Beuning believes that it was not inadvisable to agree to the same mediation, whereby one could prevent Sweden from attempting anything against Denmark which they are otherwise so inclined to do. If Sweden gets the same mediation, then we would have reason to watch out so that they do not mediate badly for us."


Above: Kristina.


Above: Coenraad van Beuningen.


Above: Chancellor Axel Oxenstierna.

Voltaire on Kristina, year 1751

Source:

Le siecle de Louis XIV, volume 1, pages 106 to 110, by Voltaire (François-Marie Arouet), 1751
The account:

Quelque tems auparavant, la france vit un autre éxemple bien plus mémorable du mépris d'une couronne. christine reine de suéde vint à paris. on admira en elle une jeune reine, qui à vingt-sept ans avait renoncé à la souveraineté dont elle était digne, pour vivre libre & tranquile. il est honteux aux écrivains protestans, d'avoir osé dire sans la moindre preuve, qu'elle ne quitta sa couronne, que parce qu'elle ne pouvait plus la garder. elle avait formé ce dessein dès l'âge de vingt ans, & l'avait laissé meurir sept années. cette résolution, si supérieure aux idées vulgaires & si longtems méditée, devait fermer la bouche à ceux qui lui reprochérent de la legéreté & une abdication involontaire. l'un de ces deux reproches détruisait l'autre; mais il faut toûjours que ce qui est grand soit attaqué par les petits esprits.

Pour connaître le génie unique de cette reine, on n'a qu'à lire ses lettres. elle dit dans celle qu'elle écrivit à chanut, autrefois ambassadeur de france auprès d'elle: "j'ai possédé sans faste: je quitte avec facilité. après cela, ne craignez pas pour moi; mon bien n'est pas au pouvoir de la fortune[.]" elle écrivit au prince de condé: "je me tiens autant honorée par votre estime, que par la couronne que j'ai portée. si après l'avoir quittée, vous m'en jugez moins digne, j'avouërai que le repos que j'ai tant souhaité, me coûte chèr; mais je ne me repentirai pourtant point de l'avoir acheté au prix d'une couronne, & je ne noircirai jamais une action, qui m'a semblé si belle, par un lâche repentir; & s'il arrive que vous condanniez cette action, je vous dirai pour toute excuse, que je n'aurais pas quitté les biens que la fortune m'a donnés, si je les eûsse cru nécessaires à ma félicité, & que j'aurais prétendu à l'empire du monde, si j'eûsse été aussi assurée d'y réussir, ou de mourir, que le ferait le grand condé."

Telle était l'ame de cette personne si singuliére; tel était son stile dans notre langue, qu'elle avait parlée rarement. elle savait huit langues; elle avait été disciple & amie de descartes, qui mourut à stockholm dans son palais, après n'avoir pû obtenir seulement une pension en france, où ses ouvrages furent même proscrits pour les seules bonnes choses qui y fûssent. elle avait attiré en suéde tous ceux qui pouvaient l'éclairer. le chagrin de n'en trouvèr aucun parmi ses sujets, l'avait dégoûtée de régner sur un peuple qui n'était que soldat. elle crut, qu'il valait mieux vivre avec des hommes qui pensent, que de commandèr à des hommes sans lettres ou sans génie. elle avait cultivé tous les arts dans un climat où ils étaient alors inconnus. son dessein était d'aller se retirèr au milieu d'eux en italie. elle ne vint en france, que pour y passer, parce que ces arts ne commençaient qu'à y naître. son goût la fixait à rome. dans cette vuë elle avait quitté la religion luthérienne pour la catholique; indifférente pour l'une & pour l'autre, elle ne fit point scrupule de se conformèr en apparence aux sentimens du peuple, chez lequel elle voulut passer sa vie. elle avait quitté son roiaume en 1654, & fait publiquement à inspruck la cérémonie de son abjuration. elle plut à la cour de france, quoiqu'il ne s'y trouvât pas une femme, dont le génie pût atteindre au sien. le roi la vit & lui fit de grands honneurs, mais il lui parla à peine. élevé dans l'ignorance; le bon sens avec lequel il était né, le rendait timide.

La plûpart des femmes & des courtisans n'observérent autre chose dans cette reine philosophe, sinon qu'elle n'était pas coëffée à la française, & qu'elle dansait mal. les sages ne condannérent dans elle, que le meurtre de monaldeschi son écuier, qu'elle fit assassinèr à fontainebleau dans un second voiage. de quelque faute qu'il fût coupable envers elle, aiant renoncé à la roiauté, elle n'avait plus aucun droit de faire justice. ce n'était pas une reine qui punissait un crime d'état; c'était une femme qui terminait une galanterie par un meurtre. cette honte & cette cruauté ternirent la philosophie, qui lui avait fait quittèr un trône. elle eût été punie en angleterre; mais la france ferma les yeux à cet attentat contre l'autorité du roi, contre le droit des nations, & contre l'humanité.

With modernised spelling:

Quelque temps auparavant, la France vit un autre exemple bien plus mémorable du mépris d'une couronne. Christine, reine de Suède, vint à Paris. On admira en elle une jeune reine, qui à vingt-sept ans avait renoncé à la souveraineté, dont elle était digne, pour vivre libre et tranquille. Il est honteux aux écrivains protestants d'avoir osé dire sans la moindre preuve qu'elle ne quitta sa couronne que parce qu'elle ne pouvait plus la garder. Elle avait formé ce dessein dès l'âge de vingt ans et l'avait laissé meurir sept années. Cette résolution, si supérieure aux idées vulgaires et si longtemps méditée, devait fermer la bouche à ceux qui lui reprochèrent de la légèreté et une abdication involontaire. L'un de ces deux reproches détruisait l'autre, mais il faut toujours que ce qui est grand soit attaqué par les petits esprits.

Pour connaître le génie unique de cette reine, on n'a qu'à lire ses lettres. Elle dit dans celle qu'elle écrivit à Chanut, autrefois ambassadeur de France auprès d'elle: «J'ai possédé sans faste. Je quitte avec facilité. Après cela, ne craignez pas pour moi; mon bien n'est pas au pouvoir de la fortune.»

Elle écrivit au prince de Condé: «Je me tiens autant honorée par votre estime que par la couronne que j'ai portée. Si après l'avoir quittée vous m'en jugez moins digne, j'avouerai que le repos que j'ai tant souhaité me coûte cher; mais je ne me repentirai pourtant point de l'avoir acheté au prix d'une couronne, et je ne noircirai jamais une action, qui m'a semblé si belle, par un lâche repentir. Et s'il arrive que vous condamniez cette action, je vous dirai pour toute excuse que je n'aurais pas quitté les biens que la fortune m'a donnés si je les eusse cru nécessaires à ma félicité et que j'aurais prétendu à l'empire du monde si j'eusse été aussi assurée d'y réussir ou de mourir que le ferait le Grand Condé.»

Telle était l'âme de cette personne si singulière, tel était son stile dans notre langue, qu'elle avait parlée rarement. Elle savait huit langues. Elle avait été disciple et amie de Descartes, qui mourut à Stockholm dans son palais, après n'avoir pu obtenir seulement une pension en france, où ses ouvrages furent même proscrits pour les seules bonnes choses qui y fussent. Elle avait attiré en Suède tous ceux qui pouvaient l'éclairer. Le chagrin de n'en trouver aucun parmi ses sujets l'avait dégoûtée de régner sur un peuple qui n'était que soldat. Elle crut qu'il valait mieux vivre avec des hommes qui pensent que de commander à des hommes sans lettres ou sans génie. Elle avait cultivé tous les arts dans un climat où ils étaient alors inconnus.

Son dessein était d'aller se retirer au milieu d'eux en Italie. Elle ne vint en France que pour y passer, parce que ces arts ne commençaient qu'à y naître. Son goût la fixait à Rome. Dans cette vue elle avait quitté la religion luthérienne pour la catholique. Indifférente pour l'une et pour l'autre, elle ne fit point scrupule de se conformer en apparence aux sentiments du peuple chez lequel elle voulut passer sa vie. Elle avait quitté son royaume en 1654 et fait publiquement à Innsbruck la cérémonie de son abjuration. Elle plut à la Cour de France, quoiqu'il ne s'y trouvât pas une femme, dont le génie put atteindre au sien. Le roi la vit et lui fit de grands honneurs, mais il lui parla à peine. Élevé dans l'ignorance, le bon sens avec lequel il était né le rendait timide.

La plupart des femmes et des courtisans n'observèrent autre chose dans cette reine philosophe, sinon qu'elle n'était pas coiffée à la française et qu'elle dansait mal. Les sages ne condamnèrent dans elle que le meurtre de Monaldeschi, son écuyer, qu'elle fit assassiner à Fontainebleau dans un second voyage. De quelque faute qu'il fût coupable envers elle, ayant renoncé à la royauté, elle n'avait plus aucun droit de faire justice. Ce n'était pas une reine qui punissait un crime d'état, c'était une femme qui terminait une galanterie par un meurtre. Cette honte et cette cruauté ternirent la philosophie qui lui avait fait quitter un trône. Elle eût été punie en Angleterre, mais la France ferma les yeux à cet attentat contre l'autorité du Roi, contre le droit des nations, et contre l'humanité.

Swedish translation (my own):

En tid tidigare såg Frankrike ett annat, mycket mer minnesvärt exempel på förakt för en krona. Kristina, Sveriges drottning, kom till Paris. Man beundrade henne som en ung drottning som vid tjugosju års ålder hade avsagt sig den suveränitet som hon var värdig för att leva fritt och i fred. Det är skamligt för protestantiska författare att utan minsta bevis ha vågat säga att hon bara lämnat sin krona för att hon inte längre kunde behålla den. Hon hade utformat denna dessäng vid tjugo års ålder och hade låtit den dö i sju år. Denna resolution, så överlägsen vulgära idéer och så länge mediterad, var att stänga munnen på dem som förebråade henne för lättsinne och ofrivillig abdikation. Den ena av dessa två förebråelser förstörde den andra, men det som är stort måste alltid angripas av små sinnen.

För att lära känna den här drottningens unika geni behöver man bara läsa hennes brev. Hon säger i den hon skrev till Chanut, tidigare hennes franske ambassadör: »Jag har besatt utan pompa. Jag går därifrån med lätthet. Frukta inte för mig härefter; mitt bästa är inte i lyckans makt.«

Hon skrev till prinsen de Condé: »Jag är lika hedrad av Er aktning som av kronan som jag har burit. Om Ni, efter att jag lämnat den, bedömer mig mindre värd den, kommer jag att erkänna att den vila som jag har så önskat kostar mig dyrt, men jag kommer dock inte att ångra mig från att ha köpt den till priset av en krona, och jag kommer aldrig att svärta en handling, som har förefallit mig så vacker, genom en feg ånger. Och om det sker att Ni fördömer denna handling, så kommer jag att säga Er för all ursäkt att jag inte skulle ha lämnat de gods som förmögenheten gav mig om jag hade trott att de var nödvändiga för min lycka och att jag skulle ha gjort anspråk på världens imperium om jag hade varit lika säker att lyckas eller dö som le grand Condé skulle göra.«

Sådan var själen hos denna mycket speciella människa, sådan var hennes stil i vårt språk, som hon hade talat sällan. Hon kunde åtta språk. Hon hade varit lärjunge och vän till Descartes, som dog i Stockholm på hennes slott, efter att endast ha kunnat erhålla pension i Frankrike, där hans verk till och med var förbjudna för det enda goda som fanns där. Hon hade lockat till Sverige alla som kunde upplysa henne. Sorgen över att inte finna någon bland sina undersåtar hade äcklat henne med att regera över ett folk som bara var soldater. Hon trodde att det var bättre att leva med män som tänker än att befalla män utan lettres eller utan genialitet. Hon hade odlat alla konster i ett klimat där de då var okända.

Hennes dessäng var att gå i pension bland dem i Italien. Hon kom bara till Frankrike för att passera där, ty dessa konster bara började födas där. Hennes smak fäste henne vid Rom. Med detta i åtanke lämnade hon den lutherska religionen för den katolska. Likgiltig för båda hade hon inga skrupler om att utseendemässigt anpassa sig till känslorna hos de människor som hon ville så gärna tillbringa sitt liv med. Hon lämnade sitt kungarike 1654 och förrättade offentligt ceremonin för hennes abjuration i Innsbruck. Hon behagade Frankrikes hov, även om det inte fanns en kvinna där vars geni kunde matcha hennes. Konungen såg henne och betalade henne stor heder, men han talade knappt med henne. Uppfostrad i okunnighet, gjorde det goda förnuftet med vilket han föddes honom blyg.

De flesta kvinnor och hovmän observerade inget annat hos denna filosofdrottning förutom att hon inte hade franska frisyrer och att hon dansade dåligt. De vise männen fördömde bara i henne mordet på Monaldeschi, hennes stallmästare, som hon hade mördat i Fontainebleau under en andra resa. Vilket fel han än gjorde sig skyldig till mot henne, eftersom hon hade avsagt sig kungligheten, hade hon inte längre någon rätt att göra rättvisa. Det här var inte en drottning som hade straffat ett statsbrott, det här var en kvinna som avslutade ett galanteri med mord. Denna skam och denna grymhet fläckade den filosofi som hade fått henne att lämna en tron. Hon skulle ha blivit straffad i England, men Frankrike slöt ögonen för denna attack mot Konungens auktoritet, mot nationernas rättigheter och mot mänskligheten.

English translation (my own):

Some time before, France saw another, much more memorable example of contempt for a crown. Kristina, Queen of Sweden, came to Paris. One admired her as a young queen who, at the age of twenty-seven, had renounced the sovereignty of which she was worthy so as to live free and in peace. It is shameful for Protestant writers to have dared to say without the slightest proof that she only quitted her crown because she could no longer keep it. She had formed this design at the age of twenty and had let it die for seven years. This resolution, so superior to vulgar ideas and so long meditated on, was to shut the mouths of those who reproached her for levity and involuntary abdication. One of these two reproaches destroyed the other, but what is great must always be attacked by small minds.

To know the unique genius of this queen, one only has to read her letters. She says in the one she wrote to Chanut, formerly her French ambassador: "I have possessed without pomp. I leave with ease. After this, do not fear for me; my good is not in the power of fortune."

She wrote to the Prince de Condé: "I am as honoured by your esteem as by the crown that I have worn. If, after my leaving it, you judge me less worthy of it, I will admit that the repose which I have so desired costs me dearly; but I will not, however, repent of having bought it at the price of a crown, and I will never blacken an action, which has seemed so beautiful to me, by a cowardly repentance. And if it happens that you condemn this action, I will tell you for all excuse that I would not have left the goods that fortune gave me if I had believed them necessary for my happiness and that I would have claimed the empire of the world if I had been as sure of succeeding or dying as Le Grand Condé would."

Such was the soul of this very singular person, such was her style in our language, which she had spoken rarely. She knew eight languages. She had been a disciple and friend of Descartes, who died in Stockholm at her castle, after having only been able to obtain a pension in France, where his works were even proscribed for the only good things that were there. She had attracted to Sweden all those who could enlighten her. The sorrow of finding none among her subjects had disgusted her with reigning over a people who were only soldiers. She believed that it was better to live with men who think than to command men without letters or without genius. She had cultivated all the arts in a climate where they were then unknown.

Her design was to retire among them to Italy. She only came to France to pass through there, because these arts were only beginning to be born there. Her taste fixed her upon Rome. With this in mind, she left the Lutheran religion for the Catholic one. Indifferent to both, she had no scruples about conforming in appearance to the sentiments of the people with whom she wanted to spend her life. She left her kingdom in 1654 and publicly performed the ceremony of her abjuration in Innsbruck. She pleased the court of France, although there was not a woman there whose genius could match hers. The King saw her and paid her great honours, but he barely spoke to her. Raised in ignorance, the good sense with which he was born made him shy.

Most of the women and courtiers observed nothing else in this philosopher queen except that she did not have French hairstyles and that she danced badly. The wise men only condemned in her the murder of Monaldeschi, her equerry, whom she had murdered at Fontainebleau during a second journey. Whatever fault he was guilty of towards her, as she had renounced royalty, she no longer had any right to do justice. This was not a queen who had punished a crime of state, this was a woman who ended a gallantry with murder. This shame and this cruelty tarnished the philosophy which had made her leave a throne. She would have been punished in England, but France closed its eyes to this attack against the authority of the King, against the rights of nations, and against humanity.


Above: Kristina.


Above: Voltaire.

Excerpt from Pierre Hector Chanut's letter, dated November 9/19 (New Style), 1650

Source:

Histoire des princes de Condé pendant les XVIe et XVIIe siècles, volume 6, pages 474 to 475, published by Henri d'Orléans, duc d'Aumale, 1892
The letter excerpt:

19 novembre 1650.
Voicy le discours que tint la reine de Suède: «Vous savez que j'ay toujours beaucoup estimé les vertus de Monsieur le prince de Condé, et que j'ay eu desplaisir que le bien de l'Estat de France ait obligé la Reine de s'assurer de sa personne. Elle me fit l'honneur de m'escrire comme à son amie les motifs qui l'avoient portée à cette résolution; ce n'estoit point à moy à en prendre connoissance; je les jugeay très justes puisqu'il luy avoient paru tels, et, ma première affection estant pour la Reine et le Roy son fils, j'eus seulement compassion que la condition du prince fust telle que la raison d'Estat lui otast la liberté. Maintenant que Dieu a béni la condition de la Reine, que le dedans du royaume est en paix et que les approches de la majorité du Roy peuvent donner d'autres pensées, je voudrois savoir si Leurs Majestés, se trouvant disposées par les raisons solides de l'intérest public à user de grâce envers les Princes, trouveroient à propos d'en estre priées par une personne à l'entremise de laquelle on croira qu'elles auront déféré quelque chose, et qui puisse leur répondre de l'exécution de ce que Monsieur le Prince leur promettra; car si j'apprends que les choses soient à ce point de maturité et que la Reine agrée que je rende cet office, j'emploieray très volontiers mon crédit auprès d'elle, et je me tiens assurée que, le prince de Condé m'ayant engagé sa parole, je pourray sûrement entrer sa caution; mais si cette intercession n'est pas encore de saison, ou que Leurs Majestés veuillent que la grâce qu'elles feront soit ménagée par quelque autre voie, je ne voudrois pas les solliciter contre leur intérest ny m'exposer à une prière sans succès. Pour cela je souhaite que, faisant connoistre mon intention à la Reine, vous soyez assez informé de la sienne pour me dire si ma médiation sera bien reçue.»

La reine de Suède ajouta à ce discours de longues protestations d'amitié et de respect pour les personnes de Leurs Majestés, et de l'intérest qu'elle prenoit en la paix intérieure de la France; et, sans attendre ma réponse, comme ne jugeant pas que j'en eusse aucune à luy faire, elle me dit qu'estant délivrée des affaires de la diète, elle auroit plus grand loisir de me parler sur ce sujet.

With modernised spelling:

19 novembre 1650.
Voici le discours que tint la reine de Suède: «Vous savez que j'ai toujours beaucoup estimé les vertus de Monsieur le prince de Condé, et que j'ai eu déplaisir que le bien de l'État de France ait obligé la Reine de s'assurer de sa personne. Elle me fit l'honneur de m'écrire comme à son amie les motifs qui l'avaient portée à cette résolution; ce n'était point à moi à en prendre connaissance. Je les jugeai très justes puisqu'il[s] lui avaient paru tels, et, ma première affection étant pour la Reine et le Roi son fils, j'eus seulement compassion que la condition du prince fût telle que la raison d'État lui ôtât la liberté. Maintenant que Dieu a béni la condition de la Reine, que le dedans du royaume est en paix et que les approches de la majorité du Roi peuvent donner d'autres pensées, je voudrais savoir si Leurs Majestés, se trouvant disposées par les raisons solides de l'intérêt public à user de grâce envers les princes, trouveraient à propos d'en être priées par une personne à l'entremise de laquelle on croira qu'elles auront déféré quelque chose, et qui puisse leur répondre de l'exécution de ce que Monsieur le prince leur promettra. Car, si j'apprends que les choses soient à ce point de maturité et que la Reine agrée que je rende cet office, j'emploierai très volontiers mon crédit auprès d'elle, et je me tiens assurée que, le prince de Condé m'ayant engagé sa parole, je pourrai sûrement entrer sa caution. Mais si cette intercession n'est pas encore de saison, ou que Leurs Majestés veuillent que la grâce qu'elles feront soit ménagée par quelque autre voie, je ne voudrais pas les solliciter contre leur intérêt ni m'exposer à une prière sans succès. Pour cela je souhaite que, faisant connaître mon intention à la Reine, vous soyez assez informé de la sienne pour me dire si ma médiation sera bien reçue.»

La reine de Suède ajouta à ce discours de longues protestations d'amitié et de respect pour les personnes de Leurs Majestés, et de l'intérêt qu'elle prenait en la paix intérieure de la France; et, sans attendre ma réponse, comme ne jugeant pas que j'en eusse aucune à lui faire, elle me dit qu'étant délivrée des affaires de la Diète, elle aurait plus grand loisir de me parler sur ce sujet.

Swedish translation (my own):

Den 19 november 1650.
Här är diskursen som drottningen av Sverige höll: »Ni vet att jag ju alltid har uppskattat monsieur prinsen de Condés dygder och att jag var missnöjd över att Staten Frankrikes bästa har tvingat drottningen att säkerställa hans person. Hon gjort mig den äran att skriva till mig angående sin vän skälen som hade lett henne till denna resolution, det var inte upp till mig att ta konnässans därav. Jag bedömde dem mycket rättvist eftersom de hade förefallit henne så, och min första tillgivenhet var för drottningen och konungen hennes son, jag hade bara medlidande med att prinsens tillstånd var sådant att statsskäl berövade honom hans frihet. Nu när Gud har välsignat drottningens tillstånd, att det inre av  riket är i fred och att konungens majoritets tillvägagångssätt kan ge andra tankar, skulle jag gärna vilja veta om Deras Majestäter, som finner sig disponerade av det allmänna intressets solida skäl att använda nåd mot furstar, skulle finna det lämpligt att begäras att göra det av en person genom vilken man tror att de kommer att ha hänvisat något, och som kan svara dem för verkställandet av detta som Monsieur prinsen kommer att lova dem. För om jag får reda på att saker och ting är vid denna mognad och att drottningen går med på att jag utför denna tjänst, skall jag mycket villigt använda min kredit med henne, och jag är säker på att prinsen de Condé kommer att ha lovat sitt ord till mig, jag kommer säkert att kunna säkra hans insättning. Men om denna förbön ännu inte är i tid, eller om Deras Majestäter vill att den nåd som de kommer att bevilja skall ordnas på annat sätt, så skulle jag inte vilja be dem mot deras intresse eller utsätta mig för en bön utan framgång. För detta hoppas jag att Ni, genom att göra min avsikt känd för drottningen, kommer att bli tillräckligt informerad om hennes för att tala om för mig om min medling kommer att tas emot väl.«

Drottningen av Sverige lade till detta tal långa protester om vänskap och respekt för Deras Majestäters personer och om det intresse hon hade för Frankrikes inre fred; och utan att invänta mitt svar, då hon inte bedömde att jag hade något med henne att göra, berättade hon för mig, att när hon väl blivit befriad från Riksdagens angelägenheter, skulle hon få mera lediga stunder vari hon kunde tala med mig i detta ämne.

English translation (my own):

November 19, 1650.
Here is the discourse that the Queen of Sweden held: "You know that I have always greatly esteemed the virtues of Monsieur the Prince de Condé, and that I was displeased that the good of the State of France has obliged the Queen to assure his person. She has done me the honour of writing to me as to her friend the reasons which had led her to this resolution; it was not up to me to take note of it. I judged them very just since they had seemed such to her, and, my first affection being for the Queen and the King her son, I only had compassion that the Prince's condition was such that reasons of State deprived him of his freedom. Now that God has blessed the condition of the Queen, that the interior of the kingdom is at peace and that the approach of the King's majority can give other thoughts, I would like to know if Their Majesties, finding themselves disposed by the solid reasons of the public interest in using grace towards princes, would find it appropriate to be requested to do so by a person through whom it is believed that they will have referred something, and who can answer to them for the execution of this that Monsieur the prince will promise them. Because, if I learn that things are at this point of maturity and that the Queen agrees that I perform this service, I will very willingly use my credit with her, and I am assured that, the Prince de Condé will having pledged his word to me, I will surely be able to secure his deposit. But if this intercession is not yet in season, or if Their Majesties want the grace they will grant to be arranged by some other means, I would not want to solicit them against their interest nor expose myself to a prayer without success. For this I hope that, by making my intention known to the Queen, you will be sufficiently informed of hers to tell me whether my mediation will be well received."

The Queen of Sweden added to this speech long protestations of friendship and respect for the persons of Their Majesties and of the interest she took in the internal peace of France; and, without waiting for my response, as she did not judge that I had anything to do to her, she told me that once she was delivered from the affairs of the Riksdag, she would have greater leisure to speak to me on this subject.


Above: Kristina.


Above: Anne of Austria, the Queen Regent of France.


Above: King Louis XIV of France.

"La Gazette de France" on the Danish ambassador Peder Vibe having had his last audience with Kristina on August 29/September 8, dated September 4/14 (New Style), 1638

Source:

Recueil des toutes les gazettes, nouvelles, relations extraordinaires et autres recits des choses avenues toute l'année 1638 (№ 148, Nouvelles ordinaires du vingt-troisiesme octobre 1638), page 621, published 1639, by Théophraste Renaudot; Gallica, Bibliothèque nationale de France
The report:

De Stokolm, capitale de Suede, le 14 Septembre 1638.
Le 8e de ce mois, l'Ambassadeur du Roy de Dannemark eut sa derniere audiance de la Reine de Süede; & l'11e il receut des dépesches; dont le contenu estoit, qu'elle agréoit fort la bonne intention dudit Roy touchant son interposition pour la paix generale, mais qu'elle ne pouvant rien faire sans les autres interessez, elle le prioit de disposer le Roy de Hongrie à expedier les passeports qu'on lui demande depuis vn si long temps sans aucun effet: & proposer des conditions plus raisonnables que par le passé.

With modernised spelling:

De Stockholm, capitale de Suède, le 14 septembre 1638.
Le 8 de ce mois, l'ambassadeur du roi de Danemark eut sa dernière audience de la reine de Suède; et le 11 il reçut des dépêches, dont le contenu était qu'elle agréait fort la bonne intention dudit roi touchant son interposition pour la paix générale, mais qu'elle ne pouvant rien faire sans les autres intéressés, elle le priait de disposer le roi de Hongrie à expédier les passeports qu'on lui demande depuis un si long temps sans aucun effet et proposer des conditions plus raisonnables que par le passé.

Swedish translation (my own):

Från Stockholm, Sveriges huvudstad, den 14 september 1638.
Den 8 denna månad hade Danmarks konungs ambassadör sin sista audiens hos Sveriges drottning; och den 11 mottog han depescher, vilkas innehåll var, att hon mycket biföll nämnde konungs goda uppsåt angående hans mellanläggning för allmän frid, men att hon, då hon inte kunde göra något utan de andra berörda, bad honom att förfoga konungen av Ungern att utan någon effekt skicka de passporter som efterfrågats under så lång tid och att föreslå rimligare villkor än tidigare.

English translation (my own):

From Stockholm, the capital of Sweden, September 14, 1638.
On the 8th of this month, the ambassador of the King of Denmark had his last audience with the Queen of Sweden; and on the 11th he received dispatches, the content of which was that she very much approved the good intention of the said King concerning his interposition for general peace, but that, as she was unable to do anything without the others concerned, she begged him to dispose the King of Hungary to send the passports that have been requested for such a long time without any effect and to propose more reasonable conditions than in the past.


Above: Kristina.


Above: Peder Vibe.

"La Gazette de France" on Kristina assembling the Council, dated June 21/July 1 (New Style), 1638

Source:

Recueil des toutes les gazettes, nouvelles, relations extraordinaires et autres recits des choses avenues toute l'année 1638 (№ 98, Nouvelles ordinaires du septiesme aoust 1638), page 401, published 1639, by Théophraste Renaudot; Gallica, Bibliothèque nationale de France
The report:

De Stokolm, capitale de Suede, le 1 Iuillet 1638.
Depuis le depart de nostre armée navale pour le secours du Mareschal Banier, la Reine de Süede a fait ici assembler son Conseil, dans lequel il a esté résolu de faire vn notable magazin de toutes sortes de vivres & munitions de guerre, & les envoyer de temps en temps dans la Pomeranie pour la subsistence de ses armées: la misere de cette province-là estant telle, que ceux qui auront le plus de vivres en seront les maistres. On y a aussi résolu d'envoyer des Députez en l'assemblée qui se doit tenir à Lubek, pour les ouvertures d'vne paix generale.

With modernised spelling:

De Stockholm, capitale de Suède, le 1 juillet 1638.
Depuis le depart de notre armée navale pour le secours du maréchal Banér, la reine de Suède a fait ici assembler son Conseil, dans lequel il a été résolu de faire un notable magazin de toutes sortes de vivres et munitions de guerre et les envoyer de temps en temps dans la Poméranie pour la subsistence de ses armées, la misère de cette province-là étant telle que ceux qui auront le plus de vivres en seront les maîtres. On y a aussi résolu d'envoyer des députés en l'assemblée qui se doit tenir à Lübeck pour les ouvertures d'une paix générale.

Swedish translation (my own):

Från Stockholm, Sveriges huvudstad, den 1 juli 1638.
Sedan vår sjöarmés afgång till marskalken Banérs sekurs, har Sveriges drottning låtit samla sitt Råd här, i vilket man beslöt att göra ett anmärkningsvärt lager av alla slags proviant och krigsmateriel och sända dem då och då till Pommern för att försörja dess arméer; fattigdomen i den provinsen är sådan att de som har mest försörjning kommer att bli dess herrar. Det beslöts också att sända proviant till den församling som skall hållas i Lübeck för att tillgripa en allmän fred.

English translation (my own):

From Stockholm, the capital of Sweden, July 1, 1638.
Since the departure of our naval army to the aid of Marshal Banér, the Queen of Sweden has had her Council assembled here, in which it was resolved to make a notable stockpile of all kinds of provisions and munitions of war and send them from time to time into Pomerania for the subsistence of its armies, the poverty of that province being such that those who have the most provisions will be its masters. It was also resolved to send deputies to the assembly which is to be held in Lübeck for the overtures of a general peace.

"La Gazette de France" on Kristina having hosted an audience with the ambassador of Little Tartary (the Crimean Khanate) on November 19/29, dated November 25/December 5 (New Style), 1637

Sources:

Recueil des toutes les gazettes, nouvelles, relations extraordinaires et autres recits des choses avenues toute l'année 1638 (№ 10, Nouvelles ordinaires du vingt-troisiesme ianvier 1638), page 37, published 1639, by Théophraste Renaudot; Gallica, Bibliothèque nationale de France
The Diplomatic Letters by Crimean Keräy Ladies To the Swedish Royal House, by Elżbieta Święcicka, Uppsala University, 2002
The report:

De Stokolm, capitale de Suede, le 5 Decembre 1637.
Le 29e du passé, la Reine de Süede a ici donné vne celébre audiance à l'Ambassadeur de Tartarie, qui estoit à genoux devant elle, selon la coustume de cette nation-là. Le principal sujet de son ambassade est la renouvellement de la bonne intelligence & amitié qui a tousjours esté entre le défunt Roy de Süede & les Tartares. Il a offert à ladite Reine de la part de son maistre, de lever vne puissante armée pour son secours. Cet Ambassadeur est magnifiquement traité aux despens de cette Couronne. Les Députez de la Pomeranie & de Hesse, naguéres ici arrivez, vont aussi a voir leurs audiances. La Diette des Estats de ce Royaume doit recommancer le 23e du mois de Ianvier prochain.

With modernised spelling:

De Stockholm, capitale de Suède, le 5 décembre 1637.
Le 29 du passé, la reine de Suède a ici donné une célèbre audience à l'ambassadeur de Tartarie, qui était à genoux devant elle, selon la coutume de cette nation-là. Le principal sujet de son ambassade est la renouvellement de la bonne intelligence et amitié qui a toujours été entre le défunt roi de Suède et les Tartares. Il a offert à ladite reine, de la part de son maître, de lever une puissante armée pour son secours. Cet ambassadeur est magnifiquement traité aux dépens de cette Couronne. Les députés de la Poméranie et de Hesse, naguère ici arrivés, vont aussi a voir leurs audiences. La Diète des États de ce royaume doit recommencer le 23 du mois de janvier prochain.

Swedish translation (my own):

Från Stockholm, Sveriges huvudstad, den 5 december 1637.
Den 29 förra månaden gav Sveriges drottning här en celebra audiens till Tartarias ambassadör, som stod på knä framför henne, enligt den nationens sed. Huvudämnet för hans ambassad är förnyelsen av den goda förståelse och vänskap som alltid har funnits mellan den salige konungen av Sverige och tartarerna. Han erbjöd sig till nämnda drottning, å sin herres vägnar, att resa en mäktig armé för hans sekurs. Denne ambassadör behandlas fantastiskt på denna Kronans bekostnad. Deputerade från Pommern och Hessen, som nyligen kommit hit, kommer också att se sina audienser. Detta rikets ständers riksdag måste åter börja den 23 januari nästa år.

English translation (my own):

From Stockholm, capital of Sweden, December 5, 1637.
On the 29th of last month, the Queen of Sweden here gave a famous audience to the ambassador of Tartary, who was kneeling before her, according to the custom of that nation. The principal subject of his embassy is the renewal of the good understanding and friendship which has always been between the late King of Sweden and the Tartars. He offered to the said Queen, on behalf of his master, to raise a powerful army for his succour. This ambassador is being treated magnificently at the expense of this Crown. The deputies of Pomerania and Hesse, who have recently arrived here, are also going to see their audiences. The Riksdag of the Estates of this realm must begin again on the 23rd of next January.


Above: Kristina.

Notes: The names of the Tatars in the embassy of December 1637 were recorded in Early Modern Swedish as Alexlam mursa (Arslan Mīrzā), Ilia (Ilyašūn), Devlecas (Devlet?), Gristoff, Kijwan, Saripes and Iacob (Yakup).

The new Khan of the Crimean Khanate was Bahadır I Giray. His predecessor was the deposed and assassinated İnayet Giray.

The name "Tatars" was also used in Swedish at the time for the Romani people living in the country.