Discussion about Kristina, council meeting of March 20, 1635

Source:

Bidrag till Svenska Kyrkans och Riksdagarnes Historia, volume 1, page 70, by S. P. Bexell, A. Ahlqvist and A. Lignell, 1835

https://books.google.com/books?id=0f7lzo1DexkC&newbks=1&newbks_redir=0&dq=bidrag+till+svenska+kyrkan+och+riksdagarnes+historia+bexell+1835&source=gbs_navlinks_s

The council meeting:

Den 20 Martij woro uthi RåhdCammaren: R. Dråtzet, R. Marsk, Her Per Baner, Hr Cl. Flemming, Her M. Soop, H. Johan Pontusson, Hr Carl Bonde, Her Eric Ryn: H. Axil Baner, H. Jöns Kurck, H. Per Sparre.

Då blef alla Landshöfdingar så och så monge Bisper, som till Mötet komne woro, opkallade och för Senaten infordrade, hvilkom blef af Her Per Baner detta proponerat:

Effter Ständerne på sistholdne Rijksdagh begärade eenhälleligen att Regeringen wille på thed högsta låta sigh derom wårda, huru såsom H. K. M. Unge Drottningen motte blifua tilbörligen och Christeligen optuchtadt. Nu kan Regeringen intet underlåta de godhe Herrar nu närwarandes att förständiga ehuru såsom här på Slottet åffta händer, så wääl hoos H. K. M. EnkieDrottningen som elliest, som sig intet borde, och må skee medh tijden inthet gott uthaf sig födandes warder. Särdeles ähr detta till att beklaga att H. M. EnkieDrottningen will intet uthi de saker, som H. M. intet bör att befatta sigh medh, låta seija eller affråda sigh, Uthan förachtar och förtalar Regeringen sampt andre H. K. M:tz Unge Drottningens Officerer, och giör Regerings Rådet Regementet så swårt, att de deres kall medh suckan, harm och förtreet förestå måste. Där till medh begynner och nu den Unge Drottningen (förmedelst huars ingifuelse, kunne de godhe Herrar lätteligen tänkia) att ansij en part af Ryckzens Rådh onådigt, är sin Præceptori ohörigh, och achtar intet hwadh H. K. M:z Hoffmestarinna seijer och Rådher, hwilken och blifver förtagit att hafwa på H. K. M. tillbörligen acht. Aff huilket allt komma och sig förorsaka kan, att H. K. M. kunde j längden fatta misshag och onåde till alla Ståndh j Rijket, och framdeles illa löna dem, som nu uthi H. K. M:z omyndige åhr troligen H. K. M:t och Fäderneslandet tjena och mena. Begärade fördenskuldh att de gode Herrar och Män som tillstädes woro, wille communicera Regeringen och Rådet deres tijdige och godhe betänkiande huru de bäst förmene att sådant allt må kunna stå till att corrigera, förekomma och afhjelpa. Och de sädan för sine Personer, där framdeles någre förändringar här widh håfwet skee måste, så hoos sigh, som alla andra allting wälment förstå och uthtyda.

Landshöfdingarne swarade att dem war mycket okiärt att förnimma thedh Regementet skulle på sådant sätt giöras Regeringen swårt; twiflade intet, att effter Gudh och Rijkzens Ständer hafue uthi H. K. M:ts omyndige åhr ombetrodt dem Regementet, och de dedh berömmeligen och wääl till denne dag förestått hade, thed de och här effter igenom deres höge förståndh botandes och remedierandes warde hwadh feel som här till uthi så motto kunne inrijtade warda.

Biskop Bothvidi: »Hwadh wij af Presterskapet kunne af Gudz ordh råda Regeringen uthi desse beswärligheter, befinne wij oss plichtige till att giöra, allenast begiära att få taga denna saak uthi ett gott betänckiande.«

Her Per Baner: »J godhe Herrar och Män förstå thedh bäst att Fäderneslandet nu intet höghnödigare ähr än att H. K. M:tt motte så kunna blifwa optuchtat, att thedh må lända Gudh till ähra och Fäderneslandet till wälfärdh och förswar. Och ähr dedh till att betänckia, thedh H. K. M:t ähr een quinnes Person som intet kan så agas som en mansperson; och ehuruwäl att Regeringen hafuer j förgångne åhr förordnadt H. K. M:t en Hoffmesterinna som både af förståndh och Ståndh ähr Capabel nog dertill: Lickwäl så gifves henne af H. M. Enkiedrottningen intet den auctoritet och respect som hennes tienst wäl fordrar, hwilket och ähr en orsak, att hon intet kan som tijden kräfuer, bruka hoos hennes K. M. unge Drottningen sin myndigheet, Uthan måste fuller lijda att under tijden för H. K. M:tz öron sådant snack kommer, som H. K. M:tz Ungdom och höge Person intet tiänar: Derföre ähr högnödigt, att man i tijdh ähr betänckt huru sådant kan stå uthan någon widlyfftighet att bota.«

Drotzen: »Jagh bekenner för min Person, att Regementzbördan ähr mycket tung och swår, män detta myckedt swårare att lijda, tåla och draga. Uthländske fiender och annan fara kan man mötha och motståndh göra: Män uthi detta fall måste man tryckia sig och bijta uthi ett suurt äpple. Thedh faller och swårt att seija hwadh som säija bordes, alldenstundh wij alle ähre H. M:t EnckieDrottningen medh hörsamheet och lydno förbundne. H. M:t kan fuller meena sitt barn wääl, män intet informera och capabel göra att regera Landh och Kungerijket. Och ändoch H. K. M:tz Præcepter giör sin möjeligeste flijt med H. K. M. in studiis; man befijnner lickwäl att dedh in moribus och Civilitatib. lijtet hjelpa will: ty han allenast 4 eller högst 5 tijmar om dagen fåår wara hoos H. K. M. Den öfrige tijden ähr H. K. M. under Modrens wingar, huilkedt där dedh längre så blifua skall, och H. K. M. på sådant sätt bliffua opfödd som nu begynth ähr, ähr storligen till att befruchta att så wääl wij som alla Rijkzens inbyggiare skole framdeles sättia der öfuer fingret i öga, ty H. K. M. exellerar ingenio, och hörer inge andre discursser om dagen än sådane som ähre emot wår nation, hwilket om där medh länge fortfaras skulle, ähr lätt till att considerera, hwadh där effter i längden föllia will, och kanskee förr än man tror, ty H. K. M. ähr nu på 9 åhret och innan ett par åhr intet mera till att tuchta, Utan heter sädhan Quo semel est imbuta etc. Elliest förnimme wij och medh suckan att wåre actiones och wälmeningar ähre H. M. Enkiedrottningen aldeles misshagelige, ty när wij administrere justitien på H. K. M:tz hofftienare, moste wij höra af H. M. olijdelige ordh och blifva derföre af H. M. hatade och förtalte, och weet intet hwadh mera. Hwarföre när wij betrachte den eedh wij hafwe giort H. K. M:t Höglofligast i åminnelse, ähre wij tuehågse hwad wij göra eller låta skole, och befinne oss intet wara skyllige detta och annat slijkt längre att undraga och tåla. Derföre der J godhe Herrar och Män wele taga allt detta uti ett gott betänckiande och communicera oss sädan Edhert betänckiande häröfuer giöre i wääl bådhe emot Edher och Oss: att giöra mycket här till skulle thed tilläuentyrs gifua den reverentie som wij Enckiedrottningen medh förbundne ähre någon bress, Tijge wij och stille och låte thed så gåå fördärfue wij där medh icke allenast H. K. M. uthan före oss själfue därigenom, och särdeles wåre barn och effterkommande uthi olycko och fahra.«

Feltherren: »Thed giör Oss alla ondt, att wij i så måtto skole hafwa orsack att ihugkomma H. K. Enkiedrottningen, och oss öfwer detta att beswära. Män så ähr thed wist, att när wij hafwe medh störste underdånigheet och ährewyrdning giort thedh bästa, bekomme wij till löhn störste otack, Och måste esomoftast höra af H. M. sådane ordh och efftertaal, som oss intet wthan wår ähres förkränkelse står eller bör till att lijda hälst mädan wij thedh på intet wijs förskyllt hafwe. Och där wij för wår troheet och beswärlige tienst intet skole hafva annat att förwänta, och H. K. M. wår unge Drottning sålunda skall blifwa opfödd uthi een onådig och ond affection emot oss, woro oss fast bättre att wara under jorden än på jorden thedh jag siälf hafwer måst (Gudh weet huru ogierna) seija H. K. M. Thedh ähr fördenskuldh högnödigt och säkrast för dem, som uthi Regeringen sittia att J godhe Herrar och Män nu närwarandes wille optäckia oss edhert betänckiande, att om inge godhe rådh hoos H. M. Enckiedrottningen hielpe will, hwadh man då j längden här till göra skall: ty allt annat wederwerdigt kan man med fattadh rådh och manligheet emot gå, men detta allt medh störste reuerens moste doch lickwäl omsijder remedieras, effter så wääl alla j Staden som de som inom Slotzmuren ähre, wetta här om att tala, huilket gifwer Regeringen stor despect. Elliest så hafwer ock H. M. Enckiedrottningen låtit hijt förskrifwa sin syster Förstinnan aff Brunnswijck såsom ock Phalsgrefuinnan där de komma, kan thedh och tilläventyrs lända Regeringen och Regmientet till större skada än som nytto: ty thedh måste tå giöras på dem store expenser, och allt af Cronones medell. Förutan allt detta, hafver H. M. hootad Regeringen medh sin Brodher Churförsten af Brandenburg, låtandes sig och lijda att wela sända de dommar uth på fremmande Universiteter som fälte ähre öfuer någre H. M:tz tienare som inom Slotzmuren hafua begått något otillbörligit. Thed är och ett som Regeringen sällsampt förekommer, att H. M. tager sigh någon större myndigheet före, än H. M. bör, särdeles i thedh att H. M. låter förandra wåningarne här på Slottett, och när man medh skääl säijer något deremot, står dedh illa till, hafwer igenom RijkzMarskalken låtitt seija Regeringen att hon wille hempnas så lenge hon lefwer; där till medh sagt att H. M. tyckte lijka som wille man draga Hennes M:tz barn henne öfuer hufwudet, huilcket doch aldrig skee skall: Hwilket alt giör Regeringen deres tienst så tung, att dee fast heller wille sittia i deras huus och äta kåål och rofwor, än med Regementet sig befatta, om deres troheet och kiärligheet till Fäderneslandet dem icke där till drogo. H. M:tt hafwer ett så gott Lijfgeding som någon Drottning i Swerige för detta hafft hafwer, män så räcker lickwäl lijfgedingsintraderne intet till, uthan anwendes på onyttige expanser. All Drottning Kirstins mobilier och barskap, som icke medh tynnetals wore betalte, ähre bortto, så att man nu icke där af hafwer ett par Lakan eller silkesända, Hwart dedh äntligen will uth, dedh hemstelles edher godhe Herrer och Män att öfwerwäga. Kan fuller wara een orsak till denne oredo, att H. M. intet hafuer sådanne Män j sin tienst som ett och annat otiänligit igenom deras flijt och förståndh affwäria kunne.

Wij för wåre Perssoner hafwer patienterat och ännu gierna, thedh Gudh weet, giöra wele, Män att tappa tijden uthi H. M:z omyndige åhr den kan aldrig tagas igen, myckedt mindre blifwa Regeringen framdeles förswarligit.«

Landzhöfdingarne tackade Regeringen för deres store och höge omwårdnadh om H. K. M:tz godhe opfödelse och Rijkszens wälståndh: begärde att de icke tröttas wele där uthinnan att uthärda. De wele för sine Personer taga detta allt uthi ett gott betänckiande och sädan Regeringen deres eenfaldige mening här om optäckia.

Bispen i Linkiöping: »Wij twifle intet att Regeringen af deres högwijse förståndh, ju så wääl weet medell och sätt detta att behörligen remediera, som allt annat wissligen att regera: Lickwäl mädan wij och ähre ett ringe ledemoth i Rijket, och wårt betänckiande öfwer detta nu fordras, wele wij talas widh här om och effter ett noga öfwerwägande, låta Regeringen förnimma wår eenfaldige mening der öfuer, holle och slute wara billigt att alla i gemeen och hwart och ett ståndh i Rijket, så wääl den högre som den lägre, erkenner och respecterar de höge Herrer för de Personer som Gudh och Ständerne dem tillsatt och förordnadt hafue, tuifle och intet att Gudh dem ett gott tålamodh uthi detta deres swåre kall förlänandes warder, der om de fliteligen bedja skole.«

Här medh togo Bisperne afträde.

Above: Kristina.

Above: Maria Eleonora.