https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=90&q=Christina&lang=en&whenYear_int=1648&rows=10&mode=comfort&id=bsb00056725_00113_dok0297
The letter:
Vij hafve sedt af Edert särskildte breef, daterat Osnabrügg den 5. huius, her Johan Salvi, att feldtmarskalken herr Wrangel hafver draget på Eder växlar om ottatijo tusende Riksdaler, och effter I icke vijste them annorlunda at betahla ähn af fallande Franske subsidiernes sommarterminer och af oss Eder var injugerat, att holle heele den posten orördt, tilldess Hans Kärligheet, hertig Carl pfaltzgrefven, uthkomne, ty hade I skutet saken på 5 veckors tijdh opp, förventandes däröfver vår förklaringh.
Nu måste vij bekänne, att vij gerne hade önskat, thet feltmarskalken medh desse belastningar hade hafft fördragh, efftersom han nu ståår i märkelige progresser och advantagier emoot fienden och i sådane actioner sällan pläga graveras egne medell. Men effter det är een skedd saak, hafver det ingen vändningh. Allenast äre vij icke litet bekymbrade, hvaruthaf dee 80 000 Riksdaler skole betahlas. Att pfaltzgrefvens Kärligheet ju måste hafve een godh och anseenligh post penningar medh sigh till armeen, är een saak, som icke annars kan vara. Och vill för ingen deel skicka sigh, att Hans Kärligheet såsom een tillförordnat vår generalissimus öfver armeerne och krigzstaten i Tysklandh kommer i armeen och henne antager medh blotta hender och utan till att hjelpa soldatescan. På andre sijdan är åter thet till considerera, att dhet ingalunda vill skicka sigh, att man låter feldtmarskalkens vexlar medh protest gåå tillbaka igen, ty det skulle förorsaka een stoor skada för oss och hans credit så blifva försvagat, att han sedan icke skulle kunna blifva af nogon thet ringaste mächtigh. Så att sjelfve necessiteten försätter oss till ett consilium, det vij elljest intet gerna toge och der vij vete falla Eder aldeles besvärliget, ther I sittie uthi förskott af halfannan tunna guldh Rijckzdaler och vij fördenskuldh billigt borde öfversij medh Eder häruthinnan och icke anmoda Eder om någon vijdare förstreckningh. Men alldenstundh nöden är så stoor och vij ingen annan uthvegh vete än gåå till Eder, ty länder härmedh till Eder denne vår flitige och nådige begiäran, att I vele bevijsa den stoore tjänsten och söka medel till desse vexlars betallningh, föruthan att röra sommarsubsidierne. Veele I taga dem igien uthur vår sjötull här i rijket, sågo vij thet gerne och skulle Eder thet fram för andre vara effterlåtet. Eller och, ther Eder skulle vara omöijeliget, att betahla vexlarne, ställe vij till Eder dijudication och negotiation, om icke een ting vore, att köpmännen, som hade vexlarne, vore till förmå, att the låta sigh på någon tijdh contentera medh interessen. Vij försij oss till Eder gunsteligen och säckerligen, att I icke undfalla oss denne gången, men acceptere vexlarne, att the icke blifva protesteradhe. Vij hafve och skrifvit feldtmarskalken till, att han hereffter inge vexlar på Eder skall gå låthe.
Above: Kristina.
Above: Johan Oxenstierna.
Above: Johan Adler Salvius.
No comments:
Post a Comment