Source:
Handlingar rörande Sveriges historia, tredje serien, P. A. Norstedt & Söner, 1906
The meeting:
Den 15 Februarij var H. K. M:tt i Rådcammaren sampt Her Rijkz-Drotzen, Her Rijkz-Marsken, Her Åke Axelsson, Her Erik Rynning, Her Knut Posse, Her Ture Sparre, Her Seve Båth.
Lästes op aff Secreteraren Gyldenkloo itt memorial ifrå Commissarierne i Osnabrügg.
Om rummet mentes, att dedh i Osnabrugg är lägligast, oansedt Fransosen och dee andre begiära Münster.
Sädan debatterades om man skulle inlåta sigh att tractera à parte medh Chur-Brandeburgen om Pomern.
Her Rijkz-Drotzen: Om han vore sijncer att accordera om Pomern, vore betenkiande verdt, om man icke skulle ingå tractaten med honom, ty der äre tvenne quæstiones: 1. om satisfaction, den han kan prætendera icke sigh allena vara skyldigh, uthan och dee andre membra imperii; 2. om alliancen, som giordh är medh honom, när sal. K. M:t den restituerade. Nu kan vara, att han om denna alliancen allena ärnar tractera.
Her Feltherren: Dee äre väl tvenne quæstiones, män lijkväl sammanbundne, att den ena intet resolveras uthan den andre. Ty utaff den förra dependerar den andras resolution. Om man kan opdragha den tractaten à part, är dedh bättre, effter Brandeburgen tyckes sökia dedh H. K. M:t skal sigh blotta om Pomerns retention.
Her Rijkz-Dråtzen meente, att effter dee Tyske tillförne uthi Francofurt altidh först urgerade satisfaction framför amnistien, kunde och nu Brandeburgen tyckias vela skifta Pomern medh H. K. M:t heller än intet der aff haffva.
Her Åke Axelsson: Dedh tyckes intet vara godt röra någhon satisfaction medh honom à part, förän hoffvudsaken är klar.
Her Feltherren: Om han nu kommer till tractera medh oss, kan han der aff offenderas och äggias till ruptur.
H. K. M:t: Dedh vore allenast een frukost för Feltmarschalken.
Her Feltherren: Lijkväl äre der starke festningar.
Her Rijkz-Dråtzen: Han skal lijkväl icke skona, hvar han finner något ramm der till.
Her Rijkz-Marsken: Är bättre dedh skeer aff fienden än aff oss, och kan intet annars vara än vij blotta vår meening, så framt dedh kommer till tractat.
Her Rijkz-Drotzen: Cejsaren skal intet gierna see, att Brandeburgh bliffver myckit stark, och skal snarare giffva satisfaction aff dee Evangeliske; derföre kan skee Churbrandeburgen seer föruth, att Cejsaren giffver oss heller Pommern än catholisch gebiet, och för den skul nu achtar sigh att præcavera förän medh oss.
H. K. M:t fråghade, hvarföre man icke kunde nämpna satisfaction.
Her Rijkz-Marsken r[esponderade]: Dedh är bättre urgera först amnestien och sädan låta dem sielfve tillbiuda recompencet.
Her Åke Axelsson: Om han tracterar med oss, kan han haffva reconvention hoos dhe andre Ständerna.
H. K. M:t: Kan skee att de andre poussera honom der till.
Her Rikz-Drotzen: Dedh kan vara honom bättre att tagha halffva Pomern än intet.
Her Rijkz-Marsken: Den offerte dogher för H. K. M:t intet myckit, ty platzerne der äre ringa aff importance, mädan de äre intet faste, kriget ligger oss lijkväl på halsen, vill och myckit kosta att mayntenera dem.
Her Åke Axelsson, Her Seve Båth, Her Ture Sparre och Her Knut Posse meente dedh vore bäst läta bliffva denne tractaten, till dess hoffvudsaken vore richtigh.
Her Rijkz-Marsken: Dedh är bättre kasta bort invidien ifrå E. K. M:t in på dem sielffve, på dedh dhe icke må säja: sätter I landet först i sin förra säkerheet och begiärer sädan recompence, hvarföre och rätteligen amnestia först urgeras.
Her Erik Rynning: Vij kunne icke tractera à part medh Brandeburgen om dedh vij haffve i possession.
Her Rijkz-Marsken: Vij äre tillförne odieuses noch der uthe, skulle så bliffva verre.
Her Rijkz-Drotzen: Min mening är och den samma: dedh är farlighit att säja plötzligh, sitter och vår säkerheet der uthi, att Tyskland sätties i sin förre stat, som den var 1618. Sädan om amnestia än vore richtigh, är lijkväl considerabelt, om man skulle allenast vara content med Pomeren, hvars mayntenence någhot kostar; lijkväl tyckes icke orådhelighit allenast frågha, uthan någhot vårt præjudicio, hvadh han meenar medh den tractaten.
Rikz-Marschen: Han kan svara, jagh vill tractera om Pomeren. Då måste vij ju svara, att vij vele haffva honom till recompence. Derföre är dedh bättre amnestien stutzar verket än satisfaction.
Her Rijkz-Drotzen: Om H. K. M:t lade der een armee aff 40,000 man eller någhot meera, kunde man väl säja runda meningen.
H. K. M:t och Rijkz-Marschen: Dedh vore doch betänklighit, ty kunde frågas: si sia ben pagato? Och kan skee Her Torstensson sielf nu får nödh ope i Tysklandh effter vivres, oansedt länderna äro elliest schiöne.
Lästes och op aff Secreteraren Gyldenkloo instruction för Commissarierne i Osnabrugg att tractera medh Churförsten aff Brandeburg, på dedh man skulle rätt adprehendera, om nyttigt vore frågha, hvadh mening han, Churförsten, haffver om sin anbodne tractat.
Her Rijkz-Marsken: Dee kunne gå gradatim, som instruction lyder, aff hvilkes skriffvelse man affseer, att dee icke begiära H. K. M:tz befalning uthan allenast der om mentionera.
H. K. M:t: Dee Tyske skole fuller icke neka oss satisfaction.
Rijkz-Marsken: Dee kunne säja, att sal. K. M:t lofvade sigh icke komma att intagha deres land, uthan utjagha fienden och restituerat dem.
Rijkz-Drotzeten: De jure kunde Mechelburg och alle dee andre, som inginge den Pragiske friden, mista alla sina länder, effter dee haffva brutit sin contract med H. sal. K. M:t; hade och H. sal. K. M:t läffvat effter Lützer slagh, hade han väl vist Försterna, som medh fienden tracterade honom malgré, noghot annat. Och äre dee icke litet H. sal. K. M:t obligerade, som och H. K. M:t vår allernådigste Drotning, för dedh hon icke utjagher dhem, effter dee sielffve haffva violerat och giort sigh brotzlige. Tillförse är och disputerat aff Tyskerna, att H. K. M:t skulle fuller bliffva hæres, män icke Sveriges Crona, dedh dhee illustrera aff Holstein, hvilket ligger under Danmark, så länge Kongarna i Danmark taghas aff den Holstenske linien, män sädan intet.
H. K. M:t meente dee skulle, Commissarii, rätta sig effter gifne ordres, och var Transæus serdeles utskickadh till Brandeburg att sondera hans meningh om tractaten.
Her Rijkz-Drotzen: Dee kunne frågha caute och uthan præjudicio.
Her Rijkz-Marsken: Dee kunne föregiffva sigh väl haffva intention att tractera, om han, Brandeburg, vill bringa sakerne till godt uthslagh hoos Kejsaren.
Her Rijkz-Drotzen: Äre dee inlåtne med honom, så må dee tractera, män intet låta honom vätta ytersta meningen.
Altså slöt H. K. M:t, att Commissarii må driffva amnestiam och entligh låta Tyskarna offerera satisfaction, ettera Pomern eller någhot annat. Derföre ville H. K. M:t låta Gyldenkloo ställa breffvet och sädan låta dedh läsas för Rådet och vidare expenderas.
Sädan hades fram Hansestädernes ansökiande; hölts man skulle giffa dem till svar, att man ville ansee deres bästa, så myckit skee kan uthan præjudicio, och sädan någhot påminna dhem till H. K. M:tz proufitto.
H. K. M:t proponerade och om Göstaf Göstafsson och hans begiäran, ty han anhölt nu om confirmation hoos H. K. M:t på sigh gifne godz aff Regeringen tempore interregni.
Höltz att man ville honom ansee uthi tractaten, så mykit den kunde tola; ty när H. K. M:t mister Osnabrugg, då kan icke heller han begiärat. Män kunde få någhot annat recompence, vore een sak.
Slötz och, att H. K. M:t ville honom employera i Her Göstaf Gabrielssons stelle i Räfle.
Slötz och, att Louis de Guerres galeott, Harderünde, skal honom reent aff kiöpas och brukas till att inbringa kundskap.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment