Sources:
Rigsarkivet, pages 193 to 195 in Dronning Christina, enkedronning Maria Eleonora 1633 - dronning Christina, enkedronning Maria Eleonora 1667; Sverige: Breve, til dels med bilag og koncepter til eller afskrifter af svarskrivelser, fra medlemmer af det svenske kongehus til medlemmer af det danske (1534-1771)
Rigsarkivet (VA XI, Tyske Kancelli II, s. 320 TKUA, Speciel del, Sverige 194), pages 166 to 167 in Sverige: Resident og gesandt Peder Juels gesandtskabsarkiv: Generalkopibog (1648-1655) (Original, Papir m.m.)
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 4, page 378 (appendix), compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759
.jpg)
.jpg)
.jpg)
The letter:
Wij Christina medh Gudz nåde, Sweriges Göthes och Wändes Drottning, Stoorfurstinna till Finland, Hertiginna Vthj Estland, Carelen, Brehmen, Verden, Stettin-Pommern, Caßuben och Wänden, Furstinna till Rhügen, Frw öfwer Jngermannelandh och Wißmar; Tilbiude den Stoormächtige Högborne Furste och Herre, Herr Fredrich den Tridie, Danmarckz, Noriges, Wendes och Göttes Konung, Hertig Vthj Schleßwich, Holsten, Stormarn och Ditmarsken, Grefwe Vthj Oldenburg och Delmenhorst etc. Wår Elskelige Käre Broder, Frände, Naboo och sÿnnerlige godhe Wän, Wår Nabowänlige helßan, sampt hwad mehra Kärdt och gott Wij förmå, medh Gudh Alzmechtig tillförende. Stoormechtige Högborne Förste, Elskelige Käre Brodher, Frände, Naboo och sÿnnerlige gode wän. Oß är E:s Kärl:ts skrifwelße aff den 7. Octobris sidstleden, genom deß Resident wed Wårt Hoff, för någon tijd sedan, wäl öfwerlefwererat, aff innehold, huruledes E:s Kärl:t hade förnummet, det H: Corfidts Vlfeldt, vthan deß wetenskap och tillåtelße, hade begifwit sig aff Rijket, och sitt Fäderneslandz höge och stoore beställning förlåthet, hoos Oß sökt och erhållit protection, och sedan medh een skammelig skrifft E:s Kärl:t deß Rijkzens Rådh och Regeringh förachtat, och att wara aff sitt Fädernes Landh fördrifwen, sig för all werlden beklagat: Hwarföre och E:s Kärl:t icke längre hade Kunnat förbijgå, medh Oß der om att Communicera, och först gifwa tillKänna, huru oförmodeligen E:s Kärl:t ähr föreKommit, det H:r Corfidts Vlfeldt om Wår protection hafwer giort ansökning, effter honom j Hans Klagan, war skedt Satisfaction och han det öfrige, genom Laglige medell hade att Vthföhra, Vtan longt oförmodeligare hade E:s Kärl:t förfahret, effter Hans Vndfongne protection, den stoore dristigheet som han sig hafwer taget till E:s Kärl:t deß Elskelige Rijkes Rådh och ganska Regering, medh een skammelig skrifft att Vthropa och förspotta. Hwar aff E:s Kärl:t förmehnar Oß wäl Kunna besinna och inbilla, huru förtretligt E:s Kärl:t moste förekomma att tolerera een sådan tillago, såsom hadhe E:s Kärl:t Gudh, sin Kongelige Eedh och all erbarheet förgätet. Hwarföre E:s Kärl:t aff ett fast förtroende till Oß, af wiße orsaker, hafwer för rådsampt erachtat, här medh på det wänligaste att anmoda, det Wij wille förnuffteligen efftertänckia, huru widt, een sådan man är att protegera, som sin Eedh och plicht så ringa achtar, att han sin egen Herre och Konge, så och sitt Fädernes Landz Regeringh, så skammeligen bespottar och beskemmer Oß påminnandes inthet gott aff Honom haffwa att förmodha, men mehra orsaak, att låta för all werlden Kenna sådane Vproriske emoth andre, inthet finna medholdh hoos Oß eller tolereras; Men att Wij medh Wårt Exempel wille wijsa een modum, huruledes man medh sådane skammeliga dicter och dict, som Vthj Rijkernes Fördragh så högeligen förbiudes, sigh Kunde weta att förholla, efftersom detta alt något wijdlÿfftigare j Brefwet blifwer förKlarat och Vthfördt. Till Wänligit swaar, ähr Oß ganska oKärdt ett sådant stoort mißhag och wederwillie emellan E:s Kärl:t och deß för detta förnembste tienare och Rådh wara Vpwuxit; Wäl Kunnandes j gemeen, och nu Vthur deß skrifuelse, märckia mißförståndet att wara stoort, och när sådant anwexer och sigh tillökar, det icke plägar wara Vthan skadha och affsaknadh, önskandes, såsom deß angrentzande Nabor, Sÿster och Wän, att Gudh alt till E:s Kärl:ts och deß interesserandes nÿtto och wälståndh, sigh förandra och till godho Vthslå låta wille. Hwadh elliest sielfwe saken widKommer, så hafwer H: Corfidts Vlfeldt för dette inthet wijdare waret medh Oß beKend, ähn dhe ährenden som j förledne så feigd som fridztijder Oß E:s Kärl:ts Herfader Christelig j åminnelße och E:s Kärl:t emellan lupne ähre, honom Vthj hans förde Rijkz Hoffmesterskap Vthj Danmarck, och Vthstondne Commissioner, hafwer giort nampnKunnig. Och än doch Wij för ett åhr eller tw sedan, hörde om något mißförstånd och mistroende att skola wara Vpwuxit, Men efftersom det i Rijken och Regementen fuller een siukdom är, doch, dÿ werr, icke så fremmed, att få exempel der af finnas Kunne: Tÿ hafwe Wij eij heller annat meent, än att denne twist emellan E:s Kärl. och deß förnembste Rådh och Rijkz Officerer, åther skulle sig igenom deß höge förstånd och direction, hafwa satt och affhielpa låtet, för än det till een sådan extremitet hade Komma skullet. Hwarföre när H. Corfidts Vlfeldt är hijt öfwer till Oß Kommen, och begärat af Oß att wara j Wårt Land och Vnder Wår Jurisdiction försäkradt, hafwe Wij det honom icke medh skähl Kunnat förwägra, derföre att Han en den Högste och förnembste E:s Kärl:ts Sahl. Herfaders och E:s Kärl:ts Rådh och Officerer warit hafwer, och månge deß anlägne ährender förrettat och betient, Jcke hafwer Oß heller anstådt med Wår Censur obedne och Vthan föregåendhe förhör, att præjudicera någon, Högh eller Lågh, Wän eller Owän, Vthan lempnadt och gifwit honom den frijheet och säkerheet att förblifwa Vnder Wår Jurisdiction och innom Wårt Rijke och deß provincier, till deß Hans saak hoos E:s Kärl:t Kunde accomoderas, ifrån huilcken Wår resolution, Wij genom förre och sennare pacterne och Fredzfördragen, icke finne Oß hållas heller affsterkias, Vthan mehra der till bewekas, när Wij pacternes ord och intention öfwersij, så och dee acter och Exempel skoda och besij, som sig så j dee gamble, som enKannerligen j Wåre Elskelige Käre Farfaders och Herfaders, sampt E:s Kärl:ts Herfaders tijder, och något förr tilldragit hafwe. Hvilcke Exempel, Oß hafwe sterkt der Vthj, sådant med inge skääl emoth pacterne Vthtÿdas Kunne. Der man och alt nogare wille öfwerläggia, är alt här till skattat skähligt och observerat, att och så grofwe Mißgiärningsmän, ähre på begge sijdor öfwer Grentzen rÿchte, och der esomofftast fått säker Legd, och blefne till Rätta förswarade. Huilcket alt H. Corfidts Vlfeldt en Man af sådan qualitet och förrige æstime j sitt Fädernes Landh att förwägra, hafwer sÿnts Oß något oskähligt; Och troo icke annars, än att E:s Kärl:t det så sielff skattandes warde: Hans Persohn och Hwad der af dependerar, hafwe Wij vndt Domicilium och säkerheet j Wårt Rijke, men Vthan någons præjudicio, enKannerligen E:s Kärl:ts, der så påfordras. Men så mÿckit saaken j sigh sielff widkommer, der hafwe Wij ingen wijdare wettskap om, än hwad som Oß j gemeen, sompt aff E:s Kärl:ts Resident j Wårt Hoff, sompt af H. Corfidts sielff, Kan wara Communicerat. Och berättar denne, sig aldrig någon skrifft skulle hafwa låthet Vthgå, der han icke wore nödtwungen der till, genom den publike acten, som på honom är steldt och aff Trÿcket Vthgången, så att han, som en förnemb minister aff Chronan Danmarck, meenar sig der till nödtwungen wara, Huilcket Wij på Hans egit förswaar ankomma låthe. Oß är, ganska leedt, att j sådane saker inmengias, der Wij doch sielfwe sådant gerna vndwijka, så wijda det sig göra låther. Men att Wij skulle der finna något annat sätt emoth, ähn hwad E:s Kärl:t sielf med sitt Elskelige Rijkz Rådh skattar tilldrägeligst och beqwemest, det att bijläggia och affhielpa, det ställe Wij E:s Kärl:t heem. Och twifle inthet, att wara Hoos E:s Kärl:t endskÿllade, Efftersom Wij Vthj alt det Oß anståår, gärna finnes willige och benägne till alt det Wij wete E:s Kärl:t wara till willie och behagh. Och befale här med E:s Kärl:t sampt deß Elskelige Gemåhl och Lijfzarfwingar j Gudz milde beskÿdd, till all godh hälßo och Lÿckeligh Wälmågo Nabowänligen. Aff Wårt Slott Stockholm den 28. Decembris A:o 1652. /
E K
Syster, Frenka, Nabor,
och Synnerligha gåthta
Wän
Christina
With modernised spelling:
Vi Kristina med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Drottning, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland, Karelen, Bremen-Verden, Stettin-Pommern, Kassuben och Venden, Furstinna till Rügen, Fru över Ingermanland och Wismar, tillbjude den Stormäktige, Högborne Furste och Herre, herr Fredrik den Tredje, Danmarks, Norges, Vendes och Götes Konung, Hertig uti Schleswig-Holsten, Stormarn och Ditmarsken, Greve uti Oldenburg och Delmenhorst, etc., Vår älsklige käre broder, frände, nabo och synnerliga gode vän Vår nabovänliga hälsan samt vad mera kärt och gott Vi förmå med Gud Allsmäktig tillförne.
Stormäktige, Högborne Furste, Älsklige Käre Broder, Frände, Nabo och synnerliga gode Vän,
Oss är Eders Kärlighets skrivelse av den 7 octobris sistleden genom dess resident vid Vårt hov för någon tid sedan väl överlevererat, av innehåll, huruledes Eders Kärlighet hade förnummit det herr Corfitz Ulfeldt, utan dess vetenskap och tillåtelse, hade begivit sig av Riket och sitt Fäderneslands höga och stora beställning förlåtit, hos Oss sökt och erhållit protektion, och sedan med en skamlig skrift Eders Kärlighet, dess Riksens Råd och Regering föraktat, och att vara av sitt Fädernesland fördriven, sig för all världen beklagat, varföre ock Eders Kärlighet icke längre hade kunnat förbigå med Oss därom att kommunicera och först giva tillkänna huru oförmodligen Eders Kärlighet är förekommet det herr Corfitz Ulfeldt om Vår protektion haver gjort ansökning, efter honom i hans klagan var skedd satisfaktion och han det övriga genom lagliga medel hade att utföra, utan långt oförmodligare hade Eders Kärlighet förfarit, efter hans undfångna protektion, den stora dristighet som han sig haver tagit till Eders Kärlighet, dess älskliga Rikes Råd och ganska Regering med en skamlig skrift att utropa och förspotta, varav Eders Kärlighet förmenar Oss väl kunna besinna och inbilla huru förtretligt Eders Kärlighet måste förekomma att tolerera en sådan tillago, såsom hade Eders Kärlighet, Gud, sin kungliga ed och all ärbarhet förgätit, varföre Eders Kärlighet av ett fast förtroende till Oss, av vissa orsaker, haver för rådsamt eraktat härmed på det vänligaste att anmoda det Vi ville förnuftligen eftertänka huru vitt en sådan man är att protegera som sin ed och plikt så ringa aktar att han sin egen herre och kunge, så ock sitt Fäderneslands regering så skamligen bespottar och beskämmer, Oss påminnandes intet gott av honom hava att förmoda, men mera orsak att låta för all världen känna sådana upproriska emot andra inte finna medhåll hos Oss eller tolereras.
Men att Vi med Vårt exempel ville visa en modum huruledes man med sådana skamliga dikter och dikt som uti Rikernas fördrag så högeligen förbjudes sig kunde veta att förhålla, eftersom detta allt något vidlyftigare i brevet bliver förklarat och utfört, till vänligt svar, är Oss ganska okärt ett sådant stort misshag och vedervilje emellan Eders Kärlighet och dess förr detta förnämste tjänare och råd vara uppvuxet, väl kunnandes i gemen och nu utur dess skrivelse märka missförståndet att vara stort, och när sådant anväxer och sig tillökar, det icke plägar vara utan skada och avsaknad, önskandes såsom dess angränsande nabor, syster och vän att Gud allt till Eders Kärlighets och dess intresserandes nytto och välstånd sig förändra och till godo utslå låta ville. Vad eljest själva saken vidkommer, så haver herr Corfitz Ulfeldt förr detta intet vidare varit med Oss bekänd än de ärenden som i förledna så fejd- som fredstider Oss Eders Kärlighets herrfader (kristlig i åminnelse) och Eders Kärlighet emellan lupna äro, honom uti hans förda rikshovmästerskap uti Danmark och utståndna kommissioner haver gjort namnkunnig.
Och ändock Vi för ett år eller tu sedan hörde om något missförstånd och misstroende att skola vara uppvuxet, men eftersom det i riken och regementen fuller en sjukdom är dock tyvärr icke så främmed att få exempel därav finnas kunne, ty have Vi ej heller annat ment än att denna tvist emellan Eders Kärlighet och dess förnämste råd och Riksofficerer åter skulle sig igenom dess höga förstånd och direktion hava satt och avhjälpa låtit förrän det till en sådan extremitet hade komma skolat. Varföre när herr Corfitz Ulfeldt är hitöver till Oss kommen och begärat av Oss att vara i Vårt land och under Vår jurisdiktion försäkrat, have Vi det honom icke med skäl kunnat förvägra, därföre att han en den högste och förnämste Eders Kärlighets salige herrfaders och Eders Kärlighets råd och officerer varit haver och många dess anlägna ärender förrättat och betjänt, icke haver Oss heller anstått med Vår censur obedna och utan föregående förhör att prejudicera någon, hög eller låg, vän eller ovän, utan lämnat och givit honom den frihet och säkerhet att förbliva under Vår jurisdiktion och inom vårt Rike och dess provincier till dess hans sak hos Eders Kärlighet kunde ackommoderas, ifrån vilken Vår resolution Vi genom förra och senare pakterna och fredsfördragen icke finne Oss hållas heller avstärkas, utan mera därtill bevekas när Vi pakternas ord och intention överse, så ock de akter och exempel skåda och bese som sig så i de gamla som enkannerligen i Våre älsklige käre farfaders och herrfaders samt Eders Kärlighets herrfaders tider och något förr tilldragit have; vilka exempel Oss have stärkt däruti, sådant med inga skäl emot pakterna uttydas kunne.
Där man ock allt nogare ville överlägga, är allt härtill skattat skäligt och observerat att ock så grova missgärningsmän äro på bägge sidor över gränsen rykte och där esomoftast fått säker lejd och blevna till rätta försvarade, vilket allt herr Corfitz Ulfeldt en man av sådan kvalitet och förriga estim i sitt Fädernesland att förvägra haver synts Oss något oskäligt, och tro icke annars än att Eders Kärlighet det så själv skattandes varde. Hans person och vad därav dependerar, have Vi unt domicilium och säkerhet i Vårt Rike, men utan någons præjudicio, enkannerligen Eders Kärlighets, där så påfordras. Men så mycket saken i sig själv vidkommer, där have Vi ingen vidare vetskap om än vad som Oss i gemen, somt av Eders Kärlighets resident i Vårt hov, somt av herr Corfitz själv, kan vara kommunicerat. Och berättar denne sig aldrig någon skrift skulle hava låtit utgå där han icke vore nödtvungen därtill genom den publika akten som på honom är ställt och av trycket utgången, så att han, som en förnäm minister av Kronan Danmark, menar sig därtill nödtvungen vara, vilket Vi på hans eget försvar ankomma låte.
Oss är ganska lett att i sådana saker inmängas där Vi dock själva sådant gärna undvika, såvida det sig göra låter. Men att Vi skulle där finna något annat sätt emot än vad Eders Kärlighet själv med sitt älskliga Riks Råd skattar tilldrägligst och bekvämst det att bilägga och avhjälpa, det ställe Vi Eders Kärlighet hem. Och tvivle inte att vara hos Eders Kärlighet entskyllade, eftersom Vi uti allt det Oss anstår, gärna finnes villiga och benägna till allt det Vi vete Eders Kärlighet vara till vilje och behag. Och befalle härmed Eders Kärlighet samt dess älskliga gemål och livsarvingar i Guds milda beskydd, till all god hälso och lycklig välmågo nabovänligen. Av Vårt slott Stockholm, den 28 decembris anno 1652.
E[ders] K[ärlighets]
syster, fränka, nabor och synnerliga goda vän
Kristina.
Arckenholtz's transcript of the letter:
Wij CHRISTINA med Guds nåde, Sweriges, Göthes och Wändes Drotning, Storfurstinna til Finland, Hertiginna uti Estland, Carelen, Bremen, Verden, Stettin-Pommern, Cassuben och Wänden, Furstinna til Rügen, Fru öfwer Ingermanland och Wissmar &c. Tilbiude den stormägtiga högborne Furste och Herre, Herr Fredrich den tredie, Dannemarks, Norges, Wändes och Göthes Konung, Hertig uti Schleswich, Holsten, Stormarn och Ditmarschen, Grefwe uti Oldenburg och Delmenhorst &c. Wår älskelige käre Broder, frände, Nabo och synnerliga gode Wän, wår nabo-wänliga helsan, samt hwad mera Kärt och Godt wi förmå med gud alsmägtig tilförende. Stormägtige högborne Furste, älskelige käre Broder, frände, nabo och synnerlige gode Wän. Oss är Eders Kärlighets skrifwelse af den 7. Octobr. sidstledne genom des Resident wid wårt hof för någon tid sedan wäl öfwerlefwererat, af innehåld, huruledes Eders Kärlighet hade förnummit, det Herr Corfidz Ulfelt, utan des wetenskap och tillåtelse, hade begifwit sig af Riket, och sit fäderneslands höge och store bestälning förlåtet, hos oss sökt och erhållit protection, och sedan med en skamlig skrift, Eders Kärlighet, des Riksens Råd och Regering föraktat, och at wara af sit fädernesland fördrifwen sig för all werlden beklagat: hwarföre och Eders Kärlighet icke hade kunnat förbigå med oss at communicera och först gifwa tilkänna, huru oförmodeligit Eders Kärlighet är förekommet, det Herr Corfitz Ulfeld om wår protection har giordt ansökning, efter honom i hans klagan war skedt satisfaction, och han det öfriga genom lagliga medel hade at utföra: utan longt oförmodeligare hade Eders Kärlighet förfaret, efter hans undfångne protection, den stora dristighet som han sig hafwer taget til Eders Kärlighet, des älskeliga Rikes Råd och ganska Regering, med en skammelig skrift at utropa och förspotta: hwaraf Eders Kärlighet förmenar, oss wäl kunna besinna och inbilla, huru förtreteligit Eders Kärlighet måste förekomma at tolerere en sådan tillago, såsom hade Eders Kärlighet, Gud, sin kongeliga ed och all erbarhet förgätit; hwarföre Eders Kärlighet af en fast förtroende til oss af wissa orsaker hafwer för rådsamt eraktat, härmed på det wänligaste at anmoda, det wi wille förnufteligen eftertäncka, huru widt en sådan Man är at protegera, som sin ed och pligt så ringa aktar, at han sin egen Herre och Konge, så ock sit fäderneslands Regering så skammelig bespottar och beskämmer, oss påminandes intet Godt af honom hafwa at förmoda, men mera orsak at låta för all werlden komma sådana uproriska emot andra, intet finna medhold hos oss eller tolereras: men at wi med wårt exempel wille wisa en modum, huruledes man med sådane skamliga dichter och dicht, som uti Rikernes fördrag så högeligen förbiudes, sig kunde wisa at förholla, efter som detta alt något widlyftigare i brefwet blifwer förklarat och utfördt.
Till wänligit swar, är oss ganska okärt et sådant stort misshag och wederwillja emellan Eders Kärlighet och des fördetta förnämsta tienare och Råd wara upwuxet: wäl kunnandes i gemen och nu utur des skrifwelse märkia, missförståndet at wara stort, och när sådant anwäxer och sig tilöker, det icke plägar wara utan skada och afsaknad, önskande såsom des angränsande Naboer, Syster och Wän, at Gud alt til Eders Kärlighets och des interesserandes nytto och wäl sig förandra och til godo utslå låta wille.
Hwad eliest sielfwa saken wid kommer; så hafwer Herr Corfitz Ulfeld för detta intet warit med oss widare bekant, än de ärender som i förledne så frigd som freds-tider oss, Eders Kärlighets Herr Fader, christelig i åminnelse och Eders Kärlighet emellan lupne äre, honom uti hans förde Rikshofmästerskap uti Dannemarck och utståndne Commissioner hafwer giordt namnkunnig. Och ändoch wj för et åhr eller tu sedan hörde om något missförstånd och mistroende at skola wara upwuxet: men eftersom det i Riken och Regementen fuller en siukdom är: dock thy wärr, icke så fremmed, at få exempel däraf finnas kunne; Ty hafwe wj ei eller annat ment, än at denne twist emellan Eders Kärlighet och des förnämsta Råd och Riks Officerer; åter skulle sig igenom des höge förstånd och direction hafwa satt och afhielpa låtet, för än det til en sådan extremitet hade komma skullet. Hwarföre när Herr Corfitz Ulfeld är hitöfwer til oss kommen, och begärat af oss at wara i wårt land, och under wår jurisdiction försäkrad, hafwa wj det honom med skäl icke kunnat förwägra, därföre at han en den högste och förnämste Eders Kärlighets Salige Herr Faders och Eders Kärlighets Råd och Officerer warit hafwer, och många des angelägna ärender förrättat och betient: icke eller hafwer oss anstått med wår censur obedne och utan föregående förhör, at præjudicera någon hög eller låg, wän eller owän, utan lämnat och gifwit honom den frihet och säkerhet at förblifwa under wår jurisdiction och innom wårt Rike och des provincier, til det hans sak hos Eders Kärligheit kunde accomoderas: "ifrån hwilken wår resolution wj genomen förre och senare pacterne och fredsfördragen icke finna oss hollas eller afstärkias, utan mera därtil bewekas, när wj Pacternas ord och intention öfwersi, så ock de acter och exempel skåde, och besi, som sig så i de gamle, som enkannerligen i wåre älskelige käre farfaders och herre faders, samt Eders Kärlighets herr faders tider och något förr tildragit hafwe: hwilke exempel oss hafwa stärks därutj sådant med ingen skäl emot Pacterne uttydas kunne." Där man ock alt nogare öfwerwäga wille, är alt härtil skattat skäligt och observerat, at också grofwa missgärningsmän äro på bägge sider öfwer gränsen ryckte, och där esomoftast fått säker legd, och blefne til rätte förswarade. Hwilket alt herr Corfitz Ulfeld, en Man af sådana qualitet och förrige æstime i sit fädernesland, at förwägra, hafwer synts oss mycket oskäligt, och tro icke annars än at Eders Kärlighet det så sielf skattandes warder. Hans person och hwad däraf dependerar, hafwe wi undt domicilium och säkerhet i wårt Rjke, men utan någons præjudicio, enkannerligen Eders Kärlighets, där så påfordrat. Men så mycket saken i sig sielf widkommer, där hafwe wi ingen widare Wettskap om, än hwad som oss i gemen, samt af Eders Kärlighets Resident i wårt hof, som af herr Corfitz sielf kan wara communiceradt: och berättar denne sig aldrig någon skrift skulle hafwa låtit utgå, där han icke wore nödtwungen därtil genom den publike Acten, som på honom är stäld och af trycket ut gången, så at han, som en förnäm Minister af Kronan Dannemark menar sig därtil nödtwungen wara, hwilket wj på hans egit förswar ankomma låte: och är ganska ledt, at i sådane saker inmängas, där wi doch sielfwe sådant gärna undwjka, så wida det sig giöra låter. Men at wj skulle där finna något annat sätt emot, än hwad Eders Kärlighet sielf med sit älskelige Riks Råd skattar tildrägligst och beqwämest det at bjlägga och afhielpa; det ställe wj Eders Kärlighet hem, och twifle intet at wara hos Eders Kärlighet endskyllade, eftersom wi uti alt det oss anstår gärna finnes willige och benägne til alt det wi wete Eders Kärlighet wara till willje och behag; och befalle härmed Eders Kärlighet samt des älskelige gemål och lifs arfwingar i Guds milda beskydd til all god helso och lyckelig wälmågo nabowänligen! Af wårt slott Stockholm den 28. Decembr. 1652.
Eders Kärlighets
Syster, Fräncka, Naboo och synnerliga goda Wän
CHRISTINA.
French translation (my own):
Nous Christine, par la grâce de Dieu, reine des Suédois, des Goths et des Vandales, grande princesse de Finlande, duchesse d'Estonie, de Carélie, de Brême-Verden, de Stettin-Poméranie, de Cachoubie et de Vandalie, princesse de Rugie, dame d'Ingrie et de Wismar, offrons au Très Puissant et Bien-né Prince et Seigneur, Monsieur Frédéric III, roi des Danois, Norvégiens, Vandales et Goths, duc de Slesvig-Holsace, Stormarn et Dithmarse, comte d'Oldenbourg et de Delmenhorst, etc., Notre très cher Frère, Cousin, Voisin et particulier bon Ami, Nos salutations vicinales et que pouvons-Nous faire de plus cher et de bon avec Dieu Tout-Puissant.
Très Puissant et Bien-né Prince, Notre très cher Frère, Cousin, Voisin et particulier bon Ami,
La lettre de Votre Dilection, du 7 octobre dernier, Nous a été bien remise par son résident à Notre Cour il y a quelque temps. Nous avons compris par son contenu comment Votre Dilection avait appris que M. Corfitz Ulfeldt, à son insu et sans sa permission, avait quitté le Royaume et quitté les hautes et grandes positions de sa Patrie, avait demandé et obtenu protection auprès de Nous, puis il avait manqué de respect à Votre Dilection et son Conseil et gouvernement du royaume avec une écriture honteuse, et il s'est plaint au monde entier d'avoir été expulsé de sa Patrie, c'est pourquoi Votre Dilection n'a plus pu non plus négliger de Nous communiquer cette affaire et de Nous faire d'abord savoir combien il était imprévu pour Votre Dilection que M. Corfitz Ulfeldt ait demandé Notre protection, car il a obtenu satisfaction dans sa plainte et il a dû faire le reste par des moyens légaux. Mais beaucoup plus imprévue pour Votre Dilection est la grande audace qu'il a prise contre Votre Dilection, son très cher Conseil du Royaume et tout son gouvernement, pour les diffamer et se moquer d'eux avec un écrit honteux après sa protection reçue, dont Votre Dilection suppose que Nous pouvons bien sentir et imaginer combien il est regrettable pour Votre Dilection de devoir tolérer un tel ajout, car il a oublié Votre Dilection, Dieu, son serment royal et tout honneur; c'est pourquoi Votre Dilection, d'une ferme confiance en Nous, et pour certaines raisons, a par la présente jugé opportun de demander que Nous considérions raisonnablement combien il est de protéger un tel homme qui paie son serment et son devoir si peu d'attention qu'il insulte et déshonore si honteusement son propre seigneur et roi, ainsi que le gouvernement de sa Patrie, Nous rappelant de n'attendre aucun bien de sa part, mais Nous donnant plus de raisons de faire sentir au monde entier qu'une telle rébellion contre les autres ne trouvera pas d'appui chez Nous ni ne sera tolérée par Nous.
Mais qu'avec Notre exemple Nous voudrions montrer une mesure de la façon dont on pourrait savoir comment traiter de tels poèmes et poètes honteux qui sont si solennellement interdits dans le traité des Royaumes, comme cela est expliqué et réalisé dans la lettre un peu plus avec éloquence, à une réponse amicale, il Nous est très désagréable qu'un si grand mécontentement et rancune s'élève entre Votre Dilection et son ancien serviteur et conseiller le plus distingué, sachant bien en général et, maintenant d'après sa lettre, voyant que le malentendu est grand. Et lorsque de telles choses grandissent et augmentent, ce n'est généralement pas sans dommage ni perte, souhaitant comme sa voisine, sa sœur et son amie que Dieu veuille que tout change et tourne pour le bien, pour le bénéfice et la prospérité de Votre Dilection et de ceux qui sont impliqués. En ce qui concerne l'affaire elle-même, M. Corfitz Ulfeldt n'avait rien de plus à voir avec Nous avant cela que les affaires qui se sont produites entre Nous, Monsieur le père de Votre Dilection (chrétien en mémoire), et Votre Dilection dans les temps passés de querelles et les temps passés de paix. Il a été rendu célèbre par son ancien poste de grand maître de la Cour du Danemark et par ses commissions exceptionnelles.
Et bien qu'il y a un an ou deux Nous avions entendu parler de quelque incompréhension et méfiance que l'on supposait avoir été élevé, mais parce que c'est certainement une maladie qui sévit dans les royaumes et les régiments, il n'est malheureusement pas si étrange que peu d'exemples en aient pu être trouvé, Nous n'avons donc pas d'autre intention que ce différend entre Votre Dilection et ses principaux conseillers et officiers du Royaume devrait à nouveau passer par sa haute compréhension et sa direction et permettre d'y remédier avant qu'il n'atteigne une telle extrémité. C'est pourquoi, lorsque M. Corfitz Ulfeldt est venu Nous voir jusqu'ici et Nous a demandé de rester dans Notre pays et d'être assurés sous Notre juridiction, Nous n'avons pas pu le refuser avec raison, car il a été et est le plus haut et le plus important des conseillers de Monsieur le feu père de Votre Dilection et de Votre Dilection-même, et il a administré et servi nombre de leurs affaires pertinentes. Nous n'avons pas non plus, avec Notre censure, porté préjudice à quiconque, haut ou bas, ami ou ennemi, non sollicité et sans enquête préalable, mais Nous lui avons laissé et lui avons donné la liberté et la sécurité de rester sous Notre juridiction et dans Notre royaume et ses provinces jusqu'à son cas avec Votre Dilection pourrait être accommodé, de quelle Notre résolution Nous ne Nous trouvons pas retenues ou renforcées par les pactes et traités de paix antérieurs et ultérieurs, mais plutôt Nous y sommes émues lorsque Nous négligeons les mots et l'intention des pactes, donc Nous considérons aussi ces actes et exemples tels qu'ils étaient dans les anciens, ainsi qu'à l'époque des Messieurs Notre très cher grand-père et Notre très cher père, et de Monsieur le père de Votre Dilection, comme quelque chose qui est dans le passé. Ces exemples Nous y ont fortifiés, de sorte que rien ne pouvait raisonnablement être interprété contre les pactes.
Où l'on voudrait aussi tout considérer avec plus d'attention, tout a été évalué raisonnablement, et il a été observé que même des méfaits aussi grossiers sont répandus des deux côtés de la frontière, et ils y ont le plus souvent reçu un hébergement sûr et ont été bien défendu, ce que tout Nous a semblé déraisonnable de refuser à M. Corfitz Ulfeldt, un homme d'une telle qualité et d'une telle estime ancienne dans sa Patrie, et Nous ne croyons pas autrement que que Votre Dilection l'estimera comme tel. Nous n'avons accordé domicile et sûreté dans Notre royaume qu'à sa personne et à tout ce qui en dépend, mais sans préjudice de personne, surtout de Votre Dilection, s'il en est besoin. Mais en ce qui concerne l'affaire elle-même, Nous n'en avons aucune autre connaissance que ce qui peut Nous être communiqué en général, ainsi que par le résident de Votre Dilection à Notre Cour, ainsi que par M. Corfitz lui-même. Et il dit qu'il n'aurait jamais permis la publication d'aucun écrit s'il n'y avait été contraint par l'acte public qui lui était imposé et publié par la presse, de sorte qu'en tant que ministre distingué de la Couronne du Danemark, il croit qu'il y est contraint, ce que Nous laissons dépendre de sa propre défense.
Il est assez désagréable pour Nous de Nous impliquer dans de telles affaires, car Nous-mêmes éviterions volontiers de telles choses, si possible. Mais que Nous trouvions un autre moyen de le contrer que ce que Votre Dilection elle-même, avec son très cher Conseil du Royaume, juge le plus tolérable et le plus commode à réparer et à remédier, Nous laissons cela à Votre Dilection. Et Nous croyons qu'il est excusé par Votre Dilection, parce que dans tout ce qui Nous convient, Nous sommes heureuse d'être trouvées disposées et enclines à tout ce que Nous savons être pour la volonté et le plaisir de Votre Dilection. Et Nous recommandons par la présente et en bon voisinage Votre Dilection et sa très chère épouse et très chers héritiers à la protection bienveillante de Dieu et à toute bonne santé et heureux bien-être. De Notre château à Stockholm, le 28 décembre 1652.
de Votre Dilection
la sœur, cousine, voisine et particulière bonne amie
Christine.
English translation (my own):
We Kristina, by the grace of God, Queen of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Princess of Finland, Duchess of Estonia, Karelia, Bremen-Verden, Stettin-Pomerania, Kashubia and Vandalia, Princess of Rugia, Lady of Ingria and Wismar, offer to the Almighty, High-Born Prince and Lord, Lord Frederik the Third, King of the Danes, Norwegians, Vandals and Goths, Duke of Schleswig-Holstein, Stormarn and Dithmarschen, Count of Oldenburg and Delmenhorst, etc., Our dearly beloved brother, cousin, neighbour and especial good friend, Our neighbourly greeting and what more dear and good We are able to do with God Almighty.
Most Powerful, High-Born Prince, Our dearly beloved brother, cousin, neighbour and especial good friend,
Your Highness's letter, of this past October 7, was well-delivered to Us by your resident at Our court some time ago. We have understood from its content how Your Highness had learned that Lord Corfitz Ulfeldt, without your knowledge and permission, had departed from the Kingdom and left his Fatherland's high and great positions, sought and obtained protection with Us, and then he disrespected Your Highness and your Council and Government of the Realm with a shameful writing, and he has complained to all the world that he was expelled from his Fatherland, wherefore Your Highness has also no longer been able neglect to communicate that matter to Us and to first let Us know how unforeseen it was for Your Highness that Lord Corfitz Ulfeldt applied for Our protection, as he was given satisfaction in his complaint and he had to carry out the rest by legal means. But far more unforeseen to Your Highness is the great boldness which he has taken against Your Highness, your dearly beloved Council of the Realm, and your whole government, to defame and mock you with a shameful writing after his received protection, of which Your Highness supposes that we are well able to feel and imagine how regrettable it is for Your Highness to have to tolerate such an addition, as he has forgotten Your Highness, God, his royal oath and all honour, wherefore Your Highness, out of a firm confidence in Us, and for certain reasons, has hereby found it advisable to request that We sensibly consider how much it is to protect such a man who pays his oath and duty so little heed that he so shamefully reviles and disgraces his own lord and king, as well as the government of his Fatherland, reminding Us to expect no good from him, but giving Us more reason to make all the world feel that such rebelliousness against others shall not find support with Us or be tolerated by Us.
But that with Our example We would show a measure of how one could know how to deal with such shameful poems and poets that are so solemnly forbidden in the treaty of the Kingdoms, as this is explained and carried out in the letter somewhat more eloquently, to a friendly response, it is very unpleasant to Us that such a great displeasure and rancour is being raised between Your Highness and your former most distinguished servant and councilman, knowing well in general and, now from your letter, seeing that the misunderstanding is great. And when such things grow and increase, it is not usually without damage and loss, wishing as your neighbour, sister and friend that God will let everything change and turn out for good, for the benefit and prosperity of Your Highness and those who are involved. As far as the matter itself is concerned, Lord Corfitz Ulfeldt had nothing more to do with Us before this than the matters which occurred between Us, Your Highness's lord Father (Christian in memory), and Your Highness in past times of feuding and past times of peace. He has been made famous by his former position as Grand Court Steward of Denmark and by his outstanding commissions.
And although a year or two ago We had heard of some misunderstanding and mistrust that one supposed to have been brought up, but because it is certainly a disease rife in kingdoms and regiments, it is unfortunately not so strange that few examples of it could be found, We therefore also have no other intention than that this dispute between Your Highness and your foremost councilmen and officers of the Realm should again have passed through your high understanding and direction and allowed it to be remedied before it reached such an extremity. Wherefore, when Lord Corfitz Ulfeldt came to Us heretofore and requested to Us to stay in Our country and to be assured under Our jurisdiction, We were not able to refuse him with reason, because he has been and is the highest and foremost of the councilmen of Your Highness's late lord Father and of Your Highness, and he has administered and served many of your relevant matters. Nor have We with Our censure prejudiced anyone, high or low, friend or foe, unsolicited and without prior inquiry, but We have left to him and given him the liberty and security to remain under Our jurisdiction and within Our kingdom and its provinces until his case with Your Highness could be accommodated, from which Our resolution We do not find Ourself held or strengthened by the previous and later pacts and treaties of peace, but rather We are moved to that when We overlook the words and intention of the pacts, so We also look upon those acts and examples as they were in the old ones, as well as in the times of Our dearly beloved Grandfather and of Our dearly beloved lord Father, and of Your Highness's lord Father, as something that happened in the past. These examples have strengthened Us therein, so that nothing could with reason be construed against the pacts.
Where one also would consider everything more carefully, everything has been assessed reasonably, and it has been observed that even such gross misdeeds are rumoured to happen on both sides of the border, and they have most often received safe accommodation there and have been properly defended, which all has seemed to Us unreasonable to refuse Lord Corfitz Ulfeldt, a man of such quality and former esteem in his Fatherland, and We do not believe otherwise than that Your Highness will esteem it as such. We have only granted domicile and safety in Our kingdom to his person and to all that depends on it, but without prejudice to anyone, especially to Your Highness, where so required. But as far as the matter itself is concerned, We have no further knowledge thereof than of what can be communicated to Us in general, as well as by Your Highness's resident at Our court, as well as by Lord Corfitz himself. And he says that he would never have allowed any writing to be published if he had not forced to do so by the public act placed on him and issued by the press, so that he, as a distinguished minister of the Crown of Denmark, believes he is forced to do so, which We let depend on his own defense.
It is quite unpleasant for Us to get involved in such matters, as We Ourself would gladly avoid such things, if possible. But that We should find some other way to counter it than what Your Highness yourself, along with your dearly beloved Council of the Realm, deems most tolerable and convenient to fix and remedy, We leave that to Your Highness. And We believe it to be excused by Your Highness, because in all that befits Us, We are happy to be found willing and inclined to all that We know to be to Your Highness's will and pleasure. And We hereby and neighbourly commend Your Highness and your dearly beloved consort and heirs to God's kind protection and to all good health and happy well-being. From Our castle in Stockholm, December 28, 1652.
Your Highness's
sister, cousin, neighbour and especial good friend
Kristina.
Above: Kristina.
Above: King Frederik III of Denmark.
Above: Corfitz Ulfeldt.
Note: In accordance with the nobility's ideals in the early modern era, kings, queens and other monarchs considered themselves siblings.
No comments:
Post a Comment