https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=90&q=Christina&lang=en&whenYear_int=1648&rows=10&mode=comfort&id=bsb00056724_00411_dok0191
The letter:
Vij sij af Edert breef sub dato Osnabrugk den 6. huius, huruvidh I hafve bevilljat admissionen af den Frantzösiske residenten La Cour till tractats congresserne, serdeles när thet kommer till den Hessiske saken. Såsom och huruvidh I till det dato vore kombne i autonomiepuncten, theri the evangeliske ständerne stå sigh i ljuset och Eder ovettande gifva myckit praejudicerligit effter. Och efftersom I hålle apparentliget vara, att vij skole kunna genom desse fridztractater komma uhr detta besvärlige Tyske kriget och högnödigt för Eder föruth at vetha, huruvijda I å våre vägner skole läggia Eder uth för Franckerijke, ty begäre I vår yttersta förklaringh theröfver Eder till rättellse.
Så mycket nu then Frantzösiske residentens admission ahnlanger, hafve I theröfver för detta vår förklaringh, att vij honom icke hålle nödigh eller nyttigh hoos the congresser I anställe medh them keijserlige och ständernes plenipotentieradhe. Och therföre ähr af Eder vijssligen gjordt, att I then invidien af hans promiscue tillåtelses afslagh hafve declinerat, eller ju dividerat och deriverat in oppå dem keijserlige, hvadh tillåtet och förtröstat ähr, att framdeles skall skee vidh then Hessen-Cassellske satisfactionspunctens företagande, kan hafva sine godhe skähl, effter praesumerliget ähr, han then mehra skall befordra än hinderlig vara.
Vij måste elljest medh Eder billigt beklaga, att the evangeliske ständerne gifva sigh så blott och falla medh dören ini huset, serdeles i religionssaken, som theras evige saligheet i thet andra och theres samvette i thetta lijfvet angår. Vij skrefve Eder för 8 dager sedan och på sidste post både herom såväl som om Eder frågan, huru I Eder in omnem eventum och pro extremo, sedan alle våre och Romerske Rijkzens ständers saker hade sin richtigheet, hafve Eder till förhålla emot Franckerijke, något uthförligare till, och vele oss för denne reesan theropå hafva refererat, medh intererad nådigh befallning, att I Eder thereffter rätte. I synnerheet hafve I vår ordre om detta sidste uthi vårt breef af then 26. Junii åhr 1647 till Eder gångit.
Men efftersom vij her hoos icke obilligt måste förfahra, att restitutio statuum, autonomie- och iustitiae puncten ähre aftalte och slutne, skole dee keijserlige och ständerne litet eller inthet vela vara vår soldatesca till villjes, efftersom thesse hafva begynt hoos Chursaxen giöra prob af sammanknippelser, till att maintinera thet som slutet varder i Rijkzsakerne, tänckiandes till äfväntyrs sedan, att lätteligen komma medh oss öfver soldatescants contentement till rätta. Ther I nu skulle i den ringaste måtton uthsluta Eder, som ville I, sedan alle våre saker voro richtige gjorde, sluta och underskrifva något instrument, förrähn Franckerijke ochså i sina anlägenheeter voro färdigh och dee andre skulle finnas studzige och ovillige till betala vår armee, tå hade vij besynnerligen förlohrat thermedh all adsistence hoos Franckerijke. Derföre och emedan vij icke sij, att I ännu ähr så när friden, att vij ju i medler, jaa i rättan tijdh kunne förklara oss emot Eder i then frågan, ty vele vij then saken medh thet aldraförsta här nogare öffverläggia medh vårt ellskelige rijkzrådh och så straxt theroppå låta Eder then vetta och tillkomme, börandes till Eder den nådige tillförsichten, att I förfahre i religions- så och vår soldatescas satisfactionspuncten, som I gjordt hafve, försichteligen och allvarsambligen.
Above: Kristina.
Above: Johan Oxenstierna.
Above: Johan Adler Salvius.
No comments:
Post a Comment