https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=90&q=Christina&lang=en&whenYear_int=1648&rows=10&mode=comfort&id=bsb00056724_00511_dok0239
The letter:
Af Edert bref sub dato Osnabrügk den 17. passato sij vij, huru amnistiepuncten ändtligen är inrättat och att the keijserlige commissarierne skole stå der styft opå, at inge articklar i friden må underskrifvas, förrän then paragraphus Tandem omnes etc., angående Erflanden, är richtigh gjordh; af hvilcken occasion I förmeene, ständerne läre gå till rådz öfver soldatescans contentement och den puncten företaga och erörtra; effter dee och äre sorgfällige om ratificationernes öfverskickelse föruth och deres uthväxling strax på gjorde och skedde slutet.
Vij sij och vele förmoda, at alt länckar sigh mehr och meer till ändan på thesse långsame och besvärlige tractaterne. Troo och väll, at såsom Keijsaren storligen är om den berörde paragrapho at göra, så skall han och till det högste stå deropå, at den giörs itidh richtigh och icke blifver dem sidste, på hvilcket värcket skulle kunna anstöta, derföre I och på Eder sijdo moste arbete deremoth och ju giöre Eder högste flit, at vinna ett gott uthslagh för soldatescan i hennes contentering, efftersom vij för någre vekur sedan hafve befallat Eder, at icke låta bemälte paragraphum komma till fullkombligh richtigheet, förrän then puncten om soldatescan är klar, och vij förmoda, at I thet otvifvelachtigen varde mesnagerandes, så gott sigh giöra låter, at soldatescans satisfaction icke blifver thet extremum, som man sedan moste medh ständerne och dem keijserligom täfla om.
Hvadh elljest vår förklaring är om slutetz ratificationer och deres uthfärdigande in antecessum, therom skrefve vij Eder på sidste post och vette sådan vår meening inthet till förandra.
Ett hafve vij allenast her hoos Eder at förständiga, thet Danmarckz rijkes rådh hafve nyligen skrifvit oss et bref till, deri dee begäre, at vij ville låta comprehendera i thenne friden Danmarcks och Norjes rijken medh deres underliggiande landh sampt dem, som vidh ordentligit vahl effter Gudz skickelse till förbemälte rijkers och landz hufvudh och herre blifver förordnadt, som I thet sij af hoos gående copie. Hvadh vij nu theropå svare, thet hafve I uthi lijka motto till sij af bijlagan. Och såsom vij af öfversände och trychte conceptu instrumenti pacis hafve sedt, at I på våre ordrer hafve uthi friden inslutet iblandh andre regem Daniae, så vele I och thet låta komma till sin effect. Och ändogh vij icke kunne af deres ambigue begäran vetta eller dömma, hvarföre the begäre, at comprehensionen motte skee respectu regnorum och bägge rijken Danmarck och Norige, efftersom i andre fridzslut mehrendels pläge reges nämpnas och icke sjelfve regna; lijkväl effter det kan vara oss lijka myckit och oss inthet afgår, utan mehra kan vårt interesse deri versera, at Danmarck och Norje blifva separatim nembde såsom duo regna, ty vele vij thet i Edert sköön hafva hemstält, huru thette är till inserera i slutet, anten reges Daniae et Norvegiae eller, som the thet begäre, regna Daniae et Norvegiae och then, som till cronan kommer. Och therföre, om the än hafve ther in loco någon viss tjänare, legat, resident eller envoyé, tycker oss vara gott, at I medh honom häröfver communicere, låtandes honom vetta, at I hafve af oss befallningh, at accommodere hans principaler uthi thette postulato på bäste sättet, och begärandes af honom vijdare förnimma, huru then comprehensionen är att inrätta.
Above: Kristina.
Above: Johan Oxenstierna.
Above: Johan Adler Salvius.
No comments:
Post a Comment