Wednesday, March 23, 2022

Kristina's letter to Azzolino, dated June 27, 1668

Sources:

Christine de Suède et la cardinal Azzolino. Lettres inédites (1666-1668), Carl Bildt, 1899





Kristina wrote this letter to Cardinal Decio Azzolino on June 27, 1668.

The letter:

27 Juin 1668
Vostre lettre du 2 du present ma fait rire sur ce que Vous dittes si spirituellement et galament sur ma maniere de Voiager. a Vous dire le Vray ie pense que Vous avez raison, mais ie nay pas tort ausi. Vous macusez de Voiager comme vn esprit et que Cette maniere teue tout Ceux qui ont du Corps, mais iay a vous demander si Vous aime mieux me faire mourir ou de faire mourir les austres, Car il est Certain que de Voiager a ma mode le fera Crever, et que si ie Voiage a la leure ien moureray ausi. mais le passe nest rien et ie me prepare a un austre Voiage qui sera bien austre Chose que tout Ceux que vous avez veus, Car il faut le faire de cette maniere ou ne sen mesler pas. Je me porte bien presentement. dinero y salud para gastarlos. mentende Vous.

les estats Continue a sassembler en Suede la Regence fait de mesme, iattens tous les iour la novlle de la proposition et de louverture de la diette. ie Vous en feray bientost un Veritable pronostique de son succes et de la fin et ie preten de ne my tromper gere et ie prediray sa fin san y manque peut estre de huit ou de dix iours. lhomme que iẏ ay envoẏe y arrivera si a temps que lon ne peut souhaitter rien de plus. quant la diette sera finie Je Vous declareray Categoriquement mes intentions. nous Verrons Cepandant Ce qui arrivera. Jespere avec beauCoup dapparance quon me donnera lexcercice de la religion libre en Suede si les efforts et les artifices que fera la Regence pour lempecher ne lemporte sur laffection et sur le desir vniversel de Estats qui me lon accorde il y a longtemps, mais il faut Voir Cepandant iespre auec beaucoup de fondement.

Je suis ravẏe de Voir lapplication de Sa S.te pour le secour de la Candie. Cette application ne peut estre plus glorieuse ny plus necessaire, mais iay Vous diray que de la maniere quon si prendt on ne fera rien, la Candie ne peut estre secourue que par vne forte diversion et puisque Vous dittes quil ny a pas de quoy la faire ie la Crois perdue. ie Vous demande pardon de la liberte que ie prens de faire loẏseau de mauvais augure.

nous avons attendu le Conestable icy depuis quelque iours lorsque les lestres de pomeranie nous on porte la nouvelle quil a este attaque de sa gravelle tres rudement lorsquil estoit sur le point de partir. Cest domage qve ce grandt homme se trouve dans vn estat si miserable Car il est accable de lage des maladies des chgrains et plus que de tout Cela de la paix qui le mest au desespoir. Jl ny a au reste austre nouvaute icy que Celluy dun desarmement genneral partout.

Je suis fache que la Commedie est sur la fin Car toutte ma Consolation est finit avec elle. Cest domage quune si belle Chose demeure imparfaitte, mais iespere que Vous pourez derobber quelque moment du temps pour lachever, si non ien seray inConsolable. Jattens avec impacience les lestres de Vous se soir Car mon vnnique Consolation est de Vous escrire et de recevoir de Vos Nouvelles. Je prie dieu de les recevoir tousiour teles que ie les desire de Vostre prosperite et sante adieu

Je voy ie ne say quoy qui me persuade auec estonnement que Vostre fortune donne de lenvie et de la Jalousie a Vos meillieurs amis. Cela me scandalise au dernier point mais ie men Console en minmaginant quil nẏ ie suis seulle a que moy au monde Capable de regarder Vostre fortune avec la ioye et la tendresse que ie merite seulle de resentir pour Vostre prosperite —

With modernised spelling:

Hambourg, 27 juin 1668.
Votre lettre du 2 du présent m'a fait rire sur ce que vous dites si spirituellement et galamment sur ma manière de voyager. A vous dire le vrai, je pense que vous avez raison, mais je n'ai pas tort aussi. Vous m'accusez de voyager comme un esprit, et que cette manière tue tous ceux qui ont du corps; mais j'ai à vous demander si vous aimez mieux me faire mourir, ou de faire mourir les autres, car il est certain que de voyager à ma mode les fera crever, et que si je voyage à la leur, j'en mourrai aussi. Mais le passé n'est rien, et je me prépare à un autre voyage qui sera bien autre chose que tous ceux que vous avez vus, car il faut le faire de cette manière ou ne s'en mêler pas. Je me porte bien présentement. Dinero y salud para gastarlos. M'entendez-vous?

Les États continuent à s'assembler en Suède, la régence fait de même; j'attends tous les jours la nouvelle de la proposition et de l'ouverture de la Diète. Je vous en ferai bientôt un véritable pronostic de son succès et de la fin, et je prétends de ne m'y tromper guère, et je prédirai sa fin sans y manquer peut-être de huit ou de dix jours. L'homme que j'y ai envoyé y arrivera si à temps que l'on ne peut souhaiter rien de plus. Quand la Diète sera finie je vous déclarerai catégoriquement mes intentions. Nous verrons cependant ce qui arrivera. J'espère avec beaucoup d'apparence qu'on me donnera l'exercice de la religion libre en Suède, si les efforts et les artifices que fera la régence pour l'empêcher ne l'emportent sur l'affection et sur le désir universels des États qui me l'ont accordé il y a longtemps; mais il faut voir. Cependant j'espère avec beaucoup de fondement.

Je suis ravie de voir l'application de Sa Sainteté pour le secours de la Candie. Cette application ne peut être plus glorieuse ni plus nécessaire; mais je vous dirai que, de la manière qu'on s'y prend, on ne fera rien; la Candie ne peut être secourue que par une forte diversion, et puisque vous dites qu'il n'y a pas de quoi la faire, je la crois perdue. Je vous demande pardon de la liberté que je prends de faire l'oiseau de mauvais augure.

Nous avons attendu le connêtable ici depuis quelques jours, lorsque les lettres de Poméranie nous ont porté la nouvelle qu'il a été attaqué de sa gravelle très rudement, lorsqu'il était sur le point de partir. C'est dommage que ce grand homme se trouve dans un état si misérable, car il est accablé de l'âge, des maladies, des chagrins, et, plus que de tout cela, de la paix qui le met au désespoir. Il n'y a, au reste, autre nouveauté ici que celle d'un désarmement général partout.

Je suis fâchée que la comédie est sur la fin, car toute ma consolation finit avec elle. C'est dommage qu'une si belle chose demeure imparfaite; mais j'espère que vous pourrez dérober quelque moment du temps pour l'achever, sinon j'en serai inconsolable. J'attends avec impatience les lettres de vous ce soir, car mon unique consolation est de vous écrire et de recevoir de vos nouvelles. Je prie Dieu de les recevoir toujours telles que je les désire de votre prospérité et santé. — Adieu.

Je vois je ne sais quoi qui me persuade avec étonnement que votre fortune donne de l'envie et de la jalousie à vos meilleurs amis. Cela me scandalise au dernier point, mais je m'en console en m'imaginant qu'il n'y a que moi au monde capable de regarder votre fortune avec la joie et la tendresse que je mérite seule de ressentir pour votre prospérité.

English translation (my own):

June 27, 1668.
Your letter of the 2nd of this month made me laugh at what you say so spiritually and gallantly about my way of traveling. To tell you the truth, I think you are right, but I am not wrong too. You accuse me of traveling like a spirit, and that this way kills all those who have a body; but I have to ask you if you prefer to kill me, or to kill others, because it is certain that traveling in my fashion will make them die, and that if I travel in theirs, I will die too. But the past is nothing, and I am preparing for another journey which will be quite different from any that you have seen, because you have to do it that way or not interfere. I am doing well now. Dinero y salud para gastarlos. Do you hear me?

The Estates continue to assemble in Sweden, the regency does the same; I await the news of the proposal and the opening of the Riksdag every day. I will soon give you a real prognosis of its success and of the end, and I pretend I am not mistaken, and I will predict its end without missing perhaps eight or ten days. The man I sent there will get there so in time that nothing more can be wished for. When the Diet is over, I will categorically declare my intentions to you. We will see what will happen, however. I very much hope that I will be given the exercise of free religion in Sweden, if the efforts and artifices which the regency will make to prevent it outweigh the universal affection and desire of the Estates which granted it to me a long time ago; but you have to see. In the meantime, I hope with great foundation.

I am delighted to see the application of His Holiness for the relief of Candia. This application could not be more glorious nor more necessary; but I will tell you that, the way one goes about it, one will do nothing; Candia can only be rescued by a strong diversion, and since you say there is nothing to do with her, I believe she is lost. I beg your pardon for the liberty I take to make the bird of ill omen.

We have been waiting for the Constable here for a few days, when the letters from Pomerania brought us the news that he was attacked by his urinary calculus very roughly, when he was about to leave. It is a pity that this great man is in such a miserable state, for he is overwhelmed with age, illnesses, sorrows, and, more than all of this, the peace that puts him to despair. There is, moreover, no other novelty here than that of general disarmament everywhere.

I'm sorry the comedy is over, because all my consolation ends with it. It is a pity that such a beautiful thing remains imperfect; but I hope you can steal a moment of your time to finish it, otherwise I will be inconsolable. I look forward to receiving letters from you this evening, for my only consolation is to write to you and hear from you. I pray to God to always receive them as I desire them from your prosperity and health. — Goodbye.

I see I do not know how to convince myself with astonishment that your fortune gives envy and jealousy to your best friends. This scandalises me to the greatest point, but I console myself by imagining that I am the only one in the world capable of looking at your fortune with the joy and tenderness that I alone deserve to feel for your prosperity.


Above: Kristina.


Above: Cardinal Decio Azzolino.

Notes: "Dinero y salud para gastarlos." = "Argent et santé sont faits pour être dépensés." ("Money and health are meant to be spent.")

Candia = the island of Crete.

Kristina's letter to Azzolino, dated June 20, 1668

Sources:

Christine de Suède et la cardinal Azzolino. Lettres inédites (1666-1668), Carl Bildt, 1899








Kristina wrote this letter to Cardinal Decio Azzolino on June 20, 1668 (the letter of June 13 is missing or lost).

The letter:

20 Juin 1668
la Vostre du 26 passe me fait Conoistre que Vous avez mal entendu ce que ie Vous ay dit du Medicin, et pour mexpliquer mieux ie Vous diray quil est touiour aupres de moy dans la mesme Confience et estime quil estoit quant iestois Rome, que ie ne me sert que de luy et que ie ne me serviray iamais d'austre medicin, mais mon temperament et mon humeur maiant donne vne invincible horreur et aversion pour les remedes, ie n'en prens iamais de luy et ne suffre pas quil men ordonne, et ie feray de mesme quant Hypocrate seroit en sa plasse. et Comme ie Conois mon temperament et que ie say ce qui luy faut Jordonne de moy mesme les sainges le lavements que ie sens les avoir besoin qui sont les vniques remedes dont ie suis Capable et qui me sont dune si merveillieuse utilite quils semble quelquefois me renouveller visiblement. ie Consulte la desus lopinion du Medicin et ne fais rien san son Consentement. pour les Medicin Allemans, iaymeray autan Consulter mes Chevau Chevaux de Carosse que de les escoutter, ce ne sont que de bestes et des ingnorants; Jl font mourir les gens avec vne flegme et gravite allemande qui est plus Choquante que la mort mesme Jl ne Comprenne rien ny a mon temperament ny a ma maniere de Vivre, et se prepare a attendre la nouvelle de ma mort tout les fois quils attende parler de mes sainges si frequantes, Car il leur est inCocevable quon ne boive que de leau quon ne mange que du lait et boullions ou Menestres et quon se face tirer du sang touts les quinse iours comme ie fais. enfin ie me trouve dieu merci si bien de ce regime que ie suis quasi geri de linCommodite dont ie Vous ay parle lordinaire passe, et toutte les deliberations sur mon mal ont este faits entre Machiati et moy seuls. nous avons Conclu ensemble que mon mal nestoit quun effect dune atrabile espouvantable dont mon Corps abbonde presantement plus que iamais, que le mal Vient des hypocondre qui eschauffe la teste et luy donnent vne intemperie Chaude, qui engendre les Catters et deluxions les ques par vne Metastasie forte tombent de la teste sur le Coste gauche et de la sur les reins, et Cett humeur estant Chaux atrabilaire Cause ses douleurs insupportables dont ie suis este attaque durant quelque mois. Jl est ausi a remarquer que depuis que cette douleur des reins ma Commence celle du Coste sest entierement esvanye, et que les douleurs de teste dont iay este si furieusement et Continuellement trourmente depuis que ie suis icy mon ausi quitte. ce qui est vn signe manifeste dune Crise de la nature que ma l'admirable Complexion que dieu ma donne et quil a fait plus fortte que le frer et l'assie, avec vn peu daide Chasse le mal estt sen rendt superieur le medicin ma bien propose des remedes mais ie nay peu mẏ résoudre ie luy proposois lhellebore comme lunique spesifique Contre l'atrabile il a eu quelque paine a y Consentir a ce remede violent mais enfin ie me suis obstine et il a falu y donner les mains, et nous lavons emploẏe avec tan de succes, que la primiere prise nous fist Conoistre que sestoit le Vray remede a mon mal, on la replique deux ou trois fois et i'en suis entierement gerrie dieu mercy et Jl faut noter quil ma gerie en lenploient seullement dans le lavements sen le prendre par la bouche, ainsi Vous Voiez que vous navez pas suiet de Croire que ie sois mal satisfait de mon medicin qui asseurement est un tres habile medicin et a mesme fait des Cure merveillieuses en cette Ville depuis que nous y sommes. Jl est bien malade presente et ie pense que si cela dure ie Vays estre son medicin Come il est le mien, Car ie pense quapres luy ie suis le meillieur medicin qui se trouve en la vile de Amburg ausi sommes nous touts deux des medicins qui enrageons dy estre. tout de bon ie Vous asseure que ie ne Changeray pas mon medicin Contre Hypocrate sil estoit en Vie. Je Vous demande pardon davoir este si longe sur se suiet.

la diette de Suede doit estre sur le point de Commencer on escrit de la que la proposition (qui est louverture de la diette) se devoit faire Comme auJourdhuy, les estats estant arrive a Stocholme mais le Roy la Reine sa mere la regence ny estoit pas ny personne du senat, qui touts touts se son alle promener qui de sa qui de la a quinse et Vint lieu a la ronde. Cette maniere dagir est novvelle et si elle revsit on ne peut oster la gloire de linvension a la presente regence

lintention de la presente Regence est de finir brusqvement la diette et ne la faire durer que quise iour ou trois semaine et Cest la Crainte quils ont de mon arrivee qui leur fait prendre cette resolution mais ie ne panse pas que cela leur puisse reusir principalement en vn temps ou Jls son fort divises entre eux, et Je les taloneray tousiour de si prest quil ne meschaperont pas cette fois sil plaist a dieu par le prochain ordinaire iespere de Vous dire la iour que ie partiray dicy Car ie seray desia partie si ma sante me leust permis a present qve ie me porte bien ie men Vay leur fondre desus les bras Comme un esclair ie nattens que dapprendre qve la proposition soit faitte pour prendre mes mecssures iustes Car Jl faut laisser prendre lautorite aux estats devan que de my rendre, Car ie ne me puis fier a la regence et iay toutte ma Confience aux estats. Jl ẏ a vne horrible mortalite en Suede mais la Crainte de la mort ne menpechera iamais de faire mon devoir. Je menenray mon prestre ausi loin que ie pourois et si lon me parle de le renvoier au moindre motif quon me fera ie leur obbeieray, et ie passeray iusques a Stocholme sen prestre Car le Cas est different de laustre fois, et ie leur fera Voir que ce pretexte ne sert a mesloinger que quant ie Veux. Car iauray fait de mesme laustre fois mais alors ie navois rien a faire a Stocholme Car il ny avoit pas de diette et Vous Verrez que cela les desConsertera dune maniere a les faire perdre la tramontane tout a fait ie Vous le dis par avance affin que Vous ne soiez pas surpris, et que Vous ayez tousiour de moy telles opinions que ie merite et que Vous me rendiez celle de Sa S.te favorable ausi Car appres tan des graces dont elle ma honore ie luy demande cette iustice de me Croire telle que je suis.

pour mes affaires particuliere ie ne Vous demande quun peu de pacience et iespere que Vous serayez satisfait, sinon ie Vous permets de faire tout ce qui Vous plaira

Je suis tout a fait satisfait du Commentaire qve Vous avez fait sur la lestre de Corradi et Vous en rens mille graces.

pour la Commedie ce seroit dommage si elle demeureroit imparfaitte, mais Vos grandes occupation me font vn scrupule de Vous en presser. la derniere saine que Vous mavez enVoie me Charme par dessus toutte les austre, ie Vous suis bien obbligee de ce que Vous me permettez encore de Conoistre linterest que iy ay eu austre fois. pour la Crainte dAlmire on la trouve si raisonnable quil seroit blasmable sil ne lavaoit. on Conoist quelqun qui Craingt autan que luy, mais helas par malheur on nen aime pas moins, pour Craindre plus. Come Almire est aime du Ciel il en est exause, et il na pas si tost demande sa gerison quil est gerri. d'austres lon peut estre demande avec autan de larmes et avec des Vœux ausi ardans, mais Jls nen son pas exauses comme luy. on leur laisse leur mal pour leur punir, et il se trouvent des esclaves attaches a des si forte Chaines quapres des inutiles et inCroiables efforts ils sẏ Voient attaches sens esperence de le pouvoir rompre ny den sortir que par la mort. ses miserables on grande raison de la souhaitter et de la Cherger. iugez apres Cela si lon pardonne la iste iuste Crainte d'Almire mais Jl faut ausi qu'Almire pardonne pardonne a la foiblesse des Ceux qui sont plus puniẏs et moins favorises du Ciel que luy. adieu

With modernised spelling:

Hambourg, 20 juin 1668.
La vôtre du 26 passé me fait connaître que vous avez mal entendu ce que je vous ai dit du médecin, et, pour m'expliquer mieux, je vous dirai qu'il est toujours auprès de moi dans la même confiance et estime qu'il était quand j'étais à Rome, que je ne me sers que de lui, et que je ne me servirai jamais d'autre médecin; mais mon tempérament et mon humeur m'ayant donné une invincible horreur et aversion pour les remèdes, je n'en prends jamais de lui, et ne souffre pas qu'il m'en ordonne, et je ferais de même quand Hippocrate serait en sa place. Et comme je connais mon tempérament, et que je sais ce qu'il lui faut, j'ordonne de moi-même les saignées [et] les lavements, que je sens les avoir besoin, qui sont les uniques remèdes dont je suis capable, et qui me sont d'une si merveilleuse utilité qu'ils semblent quelquefois me renouveler visiblement. Je consulte là-dessus l'opinion du médecin et ne fais rien sans son consentement. Pour les médecins allemands, j'aimerais autant consulter mes chevaux de carrosse que de les écouter; ce ne sont que des bêtes et des ignorants; ils font mourir les gens avec une flegme et gravité allemande qui est plus choquante que la mort même. Ils ne comprennent rien ni à mon tempérament, ni à ma manière de vivre, et se préparent à entendre la nouvelle de ma mort toutes les fois qu'ils entendent parler de mes saignées si fréquentes; car il leur est inconcevable qu'on ne boive que de l'eau, qu'on ne mange que du lait et bouillons ou menestres, et qu'on se fasse tirer du sang tous les quinze jours comme je fais. Enfin, je me trouve, Dieu merci, si bien de ce régime, que je suis quasi guérie de l'incommodité dont je vous ai parlé l'ordinaire passé, et toutes les délibérations sur mon mal ont été faites entre Macchiati et moi seuls. Nous avons conclu ensemble que mon mal n'était qu'un effet d'une atrabile épouvantable dont mon corps abonde présentement plus que jamais, que le mal vient des hypocondres qui échauffent la tête et lui donnent une intémperie chaude qui engendre les catharres et déluxions, lesquels par une métastasie forte tombent de la tête sur le côté gauche et sur les reins, et cette humeur étant chaude, atrabilaire, cause ces douleurs insupportables dont je suis été attaquée durant quelques mois. Il est aussi à remarquer que depuis que cette douleur des reins m'a commencé, celle du côté s'est entièrement évanouie, et que les douleurs de tête, dont j'ai été si furieusement et continuellement tourmentée depuis que je suis ici, m'ont aussi quittée. Ce qui est un signe manifeste d'une crise de la nature de l'admirable complexion que Dieu m'a donnée, et qu'il a faite plus forte que le fer et l'acier, avec un peu d'aide, chasse le mal et s'en rend supérieure. Le médecin m'a bien proposé des remèdes, mais je n'ai pu m'y résoudre. Je lui proposai l'hellébore comme l'unique spécifique contre l'atrabile; il a eu quelque peine à consentir à ce remède violent, mais enfin je me suis obstinée et il a fallu y donner les mains, et nous l'avons employé avec tant de succès que la première prise nous fit connaître que c'était le vrai remède à mon mal; on l'a répliqué deux ou trois fois et j'en suis entièrement guérie, Dieu merci. Et il faut noter qu'il m'a guérie en l'employant seulement dans les lavements, sans le prendre par la bouche; ainsi vous voyez que vous n'avez pas sujet de croire que je sois mal satisfaite de mon médecin qui, assurément, est un très habile médecin et a même fait des cures merveilleuses en cette ville depuis que nous y sommes. Il est bien malade présente[ment] et je pense que si cela dure, je vais être son médecin comme il est le mien, car je pense qu'après lui je suis le meilleur médecin qui se trouve en la ville de Hambourg; aussi sommes-nous tous deux des médecins qui enrageons d'y être. Tout de bon, je vous assure que je ne changerais pas mon médecin contre Hippocrate s'il était en vie. Je vous demande pardon d'avoir été si longue sur ce sujet.

La Diète de Suède doit être sur le point de commencer. On écrit de là que la proposition (qui est l'ouverture de la Diète) se devait faire comme aujourd'hui, les États étant arrivés à Stockholm; mais le roi, la reine sa mère, la régence n'y étaient pas, ni personne du sénat, qui tous se sont allés promener, qui de çà, qui de là, à quinze et vingt lieues à la ronde. Cette manière d'agir est nouvelle, et si elle réussit, on ne peut ôter la gloire de l'invention à la présente régence.

L'intention de la régence est de finir brusquement la Diète et ne la faire durer que quinze jours ou trois semaines, et c'est la crainte qu'ils ont de mon arrivée qui leur fait prendre cette résolution; mais je ne pense pas que cela leur puisse réussir, principalement en un temps où ils sont fort divisés entre eux, et je les talonnerai toujours de si près qu'ils ne m'échapperont pas cette fois, s'il plaît à Dieu. Par le prochain ordinaire, j'espère de vous dire la jour que je partirai d'ici, car je serais déjà partie si ma santé me l'eût permis. A présent que je me porte bien, je m'en vais leur fondre dessus les bras comme un éclair. Je n'attends que d'apprendre que la proposition soit faite pour prendre mes mesures justes, car il faut laisser prendre l'autorité aux États devant que de m'y rendre, car je ne me puis fier à la régence, et j'ai toute ma confiance aux États. Il y a une horrible mortalité en Suède, mais la crainte de la mort ne m'empêchera jamais de faire mon devoir. Je mènerai mon prêtre aussi loin que je pourrai, et si l'on me parle de le renvoyer, au moindre motif qu'on me fera, je leur obéirai et je passerai jusqu'à Stockholm sans prêtre, car le cas est différent de l'autre fois, et je leur ferai voir que ce prétexte ne sert à m'éloigner que quand je veux. Car j'aurais fait de même l'autre fois, mais alors je n'avais rien à faire à Stockholm, car il n'y avait pas de Diète, et vous verrez que cela les déconcertera d'une manière à les faite perdre la tramontane tout à fait. Je vous le dis par avance afin que vous ne soyez pas surpris, et que vous ayez toujours de moi telles opinions que je mérite, et que vous me rendiez celle de Sa Sainteté favorable aussi, car, après tant de grâces dont elle m'a honorée, je lui demande cette justice de me croire telle que je suis.

Pour mes affaires particulières, je ne vous demande qu'un peu de patience, et j'espère que vous serez satisfait, sinon je vous permets de faire tout ce qui vous plaira.

Je suis tout à fait satisfaite du commentaire que vous avez fait sur la lettre de Corradi et vous en rends mille grâces.

Pour la comédie, ce serait dommage si elle demeurait imparfaite; mais vos grandes occupations me font un scrupule de vous en presser. La dernière scène que vous m'avez envoyée, me charme par dessus toutes les autres; je vous suis bien obligée de ce que vous me permettez encore de connaître l'intérêt que j'y ai eu autrefois. Pour la crainte d'Almire, on la trouve si raisonnable qu'il serait blâmable s'il ne l'avait. On connaît quelqu'un qui craint autant que lui, mais, hélas! par malheur, on n'en aime pas moins pour craindre plus. Comme Almire est aimé du ciel, il en est exaucé, et il n'a pas sitôt demandé sa guérison, qu'il est guéri. D'autres l'ont peut-être demandée avec autant de larmes et avec des vœux aussi ardents, mais ils n'en sont pas exaucés comme lui. On leur laisse leur mal pour leur punir, et ils se trouvent des esclaves attachés à de si fortes chaînes, qu'après des inutiles et incroyables efforts, ils s'y voient attachés sans espérance de les pouvoir rompre, ni d'en sortir que par la mort. Ces misérables ont grande raison de la souhaiter et de la chercher. Jugez après cela si l'on pardonne la juste crainte d'Almire; mais il faut aussi qu'Almire pardonne à la faiblesse de ceux qui sont plus punis et moins favorisés du ciel que lui. — Adieu.

Swedish translation (my own):

Den 20 juni 1668.
Ert brev den 26:e förra månaden meddelade mig att Ni missförstod vad jag berättade om läkaren, och för att förklara mig bättre vill jag berätta att han alltid är med mig i samma förtroende och uppskattning som han var i när jag var i Rom och att jag bara använde honom, och att jag aldrig skulle använda en annan läkare; men mitt temperament och min intémperie har givit mig en oövervinnlig skräck och aversion mot botemedel, jag tar aldrig någon från honom och tillåter honom inte att beordra mig att göra det, och jag skulle göra detsamma om Hippokrates var i hans ställe. Och eftersom jag känner mitt temperament och att jag vet vad det behöver, befaller jag att jag skall få åderlåtningar och lavemang, att jag känner att jag behöver dem, de är de enda botemedel som jag kan stå ut med, och de har så underbar nytta för mig att de ibland verkar förnya mig synligt. Jag konsulterar läkarens åsikt om detta och gör ingenting utan hans samtycke. När det gäller tyska läkare, skulle jag hellre konsultera mina vagnhästar än att lyssna på dem; de är bara odjur och okunniga människor; de dödar människor med en tysk flegma och allvarsamhet som är mer chockerande än själva döden. De förstår inte mitt temperament eller mitt levnadssätt, och de förbereder sig för att höra nyheterna om min död när de hör om min frekventa åderlåtningar; eftersom det är otänkbart för dem att man bara dricker vatten, att man bara äter mjölk och buljonger eller menestres, och att blodet tappas ur en var fjortonde dag som jag gör. Slutligen mår jag, Gudi lov, så bra av den här regim att jag nästan är botad av besväret som jag har berättat Er om tidigare, och alla överväganden om min sjukdom har gjorts mellan Macchiati och mig själv. Vi drog tillsammans slutsatsen att min sjukdom bara var en effekt av en fruktansvärd svarta galla som min kropp vimlar av mer nu än någonsin, att smärtan kommer från hypokondri som värmer huvudet och ger det en het intémperie som genererar katarrer och vanföreställningar, som av en stark metastasering faller från huvudet på vänster sida och på njurarna, och denna vätska, som är het och förfärlig, orsakar dessa outhärdliga smärtor som jag blev attackerad av under flera månader. Det är också att märka att sedan denna njursmärta började för mig har den i sidan helt försvunnit och att huvudvärken som jag har varit så rasande och ständigt plågad med sedan jag kom hit också har lämnat mig. Vilket är ett tydligt tecken på en kris av den beundransvärda kroppsbeskaffenhet som Gud givit mig, och som han gjorde starkare än järn och stål, med lite hjälp, jagar bort smärtan och gör sig överlägsen. Läkaren erbjöd mig några botemedel, men jag orkade inte att göra det. Jag erbjöd honom julrosen som det endaste specifikum mot svarta gallan; han hade lite svårt att samtycka till detta våldsamma botemedel, men till slut höll jag på och han var tvungen att ge efter, och man använde det med så stor framgång att det första steget meddelade att det var det verkliga botemedlet för min sjukdom; det har replikerats två eller tre gånger och jag är helt botad av det, Gudi lov. Och det bör noteras att han botade mig genom att bara använda det i lavemang utan att ta det genom munnen; så Ni ser att Ni inte har någon anledning att tro att jag är missnöjd med min läkare, som säkert är en mycket skicklig läkare och till och med har haft underbara botemedel i denna stad sedan vi kom hit. Han är mycket sjuk för närvarande och jag tror att om det varar kommer jag att vara hans läkare som om han är min, för jag tror att efter honom är jag den bästa läkaren i Hamburg; så är vi båda läkare som vredgas över att vara här. Nåväl, jag försäkrar Er att jag inte skulle byta min läkare mot Hippokrates om han levde. Jag ber om ursäkt för att jag har varit så lång tid på detta ämne.

Sveriges Riksdag måste snart börja. Det skrivs därifrån att förslaget (som är öppnandet av Riksdagen) skulle göras idag, då Ständerna har anlänt till Stockholm; men Kungen, hans mor Drottningen, och förmyndarna var inte där, inte heller någon från Rådet, som alla gick en promenad, härifrån, därifrån, femton och tjugo lieues runt. Detta sätt att agera är nytt, och om det lyckas kan uppfinningens ära inte berövas den nuvarande förmyndarregeringen.

Förmyndarnas avsikt är att få Riksdagen till ett plötsligt slut och bara få den att hållas i två veckor eller tre veckor, och det är deras rädsla för min ankomst som får dem att ta detta beslut; men jag tror inte att det kommer att bli framgångsrikt för dem, särskilt inte i en tid då de är mycket splittrade med varandra, och jag skall alltid följa dem så noga att de inte kommer att undkomma mig den här gången, om det behagar Gud. Vid den nästa ordinären, hoppas jag kunna berätta för Er den dagen jag kommer att lämna härifrån, ty jag hade redan lämnat om min hälsa hade tillåtit mig. Nu när jag mår bra kommer jag att smälta på deras armar som ett blixtnedslag. Jag väntar bara på att få veta att förslaget är att vidta mina rätta åtgärder, eftersom autoriteten måste överlåtas till Ständerna innan jag åker dit, eftersom jag inte kan lita på förmyndarregeringen, och jag har allt mitt förtroende för Ständerna. Det finns en hemsk dödlighet i Sverige, men rädslan för döden kommer aldrig att hindra mig från att göra min plikt. Jag vill ta min präst så långt jag kan, och om jag blir tillsagd att skicka iväg honom, av minsta anledning som jag får, skall jag lyda dem och kommer att åka till Stockholm utan en präst, eftersom fallet skiljer sig från det en annan gång, och jag kommer att visa dem att denna förevändning bara används för att försvinna när jag vill. Ty jag skulle ha gjort samma sak andra gången, men då hade jag inget att göra i Stockholm, för det fanns ingen Riksdag, och Ni kommer att se att detta kommer att förvirra dem på ett sätt som gör att de mister tramontane absolut. Jag säger Er i förväg så att Ni inte blir förvånad, och att Ni alltid har sådana åsikter om mig som jag förtjänar, och att Ni också ger mig det av Hans Helighet, eftersom, efter han har hedrat mig med de så många nådar som hon har givit mig, ber jag honom att ge mig denna rättvisa att tro mig som jag är.

För mina särskilda affärer ber jag Er bara ha lite tålamod, och jag hoppas att Ni kommer att bli nöjd, annars låter jag Er göra vad Ni vill.

Jag är helt nöjd med kommentaren Ni gjorde på Corradis brev och tackar Er för det.

För komedi skulle det vore synd om det förblev ofullkomligt; men Era stora yrken gör mig en skrupell för att uppmana Er. Den sista scenen Ni skickade mig charmar mig framför alla andra; jag är mycket tacksam gentemot Er om Ni fortfarande tillåter mig att veta det intresse som jag en gång hade i det. Av Almires rädsla är det så rimligt att han skulle vara skyldig om han inte hade den. Vi känner någon som fruktar lika mycket som honom, men ack! tyvärr älskar vi inte mindre för att frukta mer. Eftersom Almire är älskad av himlen hörs han, och han bad inte om hans läkning så snart han blev botad. Andra kan ha bett om det med så många tårar och med sådana ivriga önskningar, men de beviljas inte som han. Deras ondska lämnas åt dem för att straffa dem, och de befinner sig slavar knutna till så starka kedjor, att de efter onödiga och otroliga ansträngningar befinner sig knutna till dem utan hopp om att kunna bryta dem eller komma ur dem med döden. Dessa usslingar har stor anledning att önska den och söka den. Döm sedan om man förlåter den rättfärdiga rädslan för Almire; men Almire måste också förlåta svagheten hos dem som är mer straffade och mindre gynnade av himlen än han. — Farväl.

English translation (my own):

June 20, 1668.
Your letter of the 26th of last month let me know that you misheard what I told you about the doctor, and, to explain myself better, I will tell you that he is always with me in the same confidence and esteem that he was in when I was in Rome and that I used only him, and that I would never use another doctor; but my temperament and my intémperie having given me an invincible horror and aversion to remedies, I never take any from him, and do not allow him to order me to do so, and I would do the same if Hippocrates were in his place. And as I know my temperament, and that I know what it needs, I order to be given bleedings and enemas, that I feel I need them, they are the only remedies of which I am capable, and they are of such marvelous use to me that they sometimes seem to renew me visibly. I consult the doctor's opinion on this and do nothing without his consent. As for German doctors, I would rather consult my carriage horses than to listen to them; they are only beasts and ignorant people; they kill people with a German phlegm and gravity which is more shocking than death itself. They do not understand my temperament or my way of life, and they prepare to hear the news of my death whenever they hear of my frequent bloodletting; because it is inconceivable to them that one drinks only water, that one eats only milk and broths or menestres, and that one is drawn of blood every fortnight as I do and am. Finally, I find myself, thank God, so well of this regimen that I am almost cured of the inconvenience of which I have spoken to you in the past ordinary, and all the deliberations on my illness have been made between Macchiati and myself alone. We concluded together that my illness was only an effect of a dreadful black bile with which my body abounds now more than ever, that the pain comes from the hypochondria which heats the head and give it a hot intémperie which generates catarrhs and delusions, which by a strong metastasis fall from the head on the left side and on the kidneys, and this humour, being hot and atrabilious, causes these unbearable pains of which I was attacked during several months. It is also to be noticed that since this kidney pain began for me, the one in the side has completely disappeared, and that the headaches with which I have been so furiously and continually tormented since I came here have also left me. Which is a clear sign of a crisis of the nature of the admirable complexion that God gave me, and that He made stronger than iron and steel, with a little help, chases away the pain and makes itself superior. The doctor did offer me some remedies, but I couldn't bring myself to do it. I offered him the hellebore as the only specific against the black bile; he had some difficulty in consenting to this violent remedy, but in the end I persisted and he had to give in, and one used it with so much success that the first take let us know that it was the true remedy for my illness; it has been replicated two or three times and I'm completely healed of it, thank God. And it should be noted that he healed me by using it only in the enemas, without taking it by mouth; so you see that you have no reason to believe that I am unhappy with my doctor, who is assuredly a very skilful doctor and has even had wonderful cures in this town since we arrived here. He is very ill at present and I think that if it lasts, I will be his doctor like he is mine, because I think that after him I am the best doctor in the city of Hamburg; so we are both doctors who are enraged to be here. Alright, I assure you I wouldn't trade my doctor for Hippocrates if he were alive. I beg your pardon for taking so long on this subject.

The Riksdag of Sweden must be about to begin. It is written from there that the proposal (which is the opening of the Riksdag) was to be done as of today, the Estates having arrived in Stockholm; but the King, the Queen his mother, the regency were not there, nor anybody from the Senate, who all went for a walk, here, there, fifteen and twenty leagues around. This way of acting is new, and if it succeeds, the glory of invention cannot be deprived of the present regency.

The intention of the regency is to bring the Riksdag to an abrupt end and only make it last a fortnight or three weeks, and it is their fear of my arrival which makes them take this resolution; but I don't think that will be successful for them, especially in a time when they are very divided among themselves, and I will always follow them so closely that they will not escape me this time, if it pleases God. By the next ordinary, I hope to tell you the day that I will leave here, because I would have already left if my health had permitted me. Now that I'm fine, I'm going to melt on their arms like a lightning bolt. I am only waiting to learn that the proposal is made to take my correct measures, because the authority must be left to the Estates before I go there, because I cannot trust the regency, and I have all my confidence in the Estates. There is a horrible mortality in Sweden, but the fear of death will never stop me from doing my duty. I will take my priest as far as I can, and if I am told to send him away, for the slightest reason I am given, I will obey them and go to Stockholm without a priest, because the case is different from the nother time, and I will show them that this pretext is only used to go away when I want. Because I would have done the same the other time, but at that time I had nothing to do in Stockholm because there was no Riksdag, and you will see that this will confuse them in a way that makes them lose their tramontane absolutely. I'm telling you in advance so that you are not surprised, and that you always have such opinions of me that I deserve, and that you also render me favourable in that of His Holiness, because, after being honoured with so many graces with which he has given me, I ask him to do me this justice to believe me as I am.

For my particular affairs, I only ask you to have a little patience, and I hope you will be satisfied, otherwise I will allow you to do whatever you want.

I am completely satisfied with the comment you made on Corradi's letter and thank you for it.

As for the comedy, it would be a shame if it remained imperfect; but your great occupations make me a scruple to urge you. The last scene you sent me charms me above all the others; I am very much obliged to you if you still allow me to know the interest which I once had in it. For Almire's fear, it is found so reasonable that he would be blameworthy if he did not have it. We know someone who fears as much as him, but, alas! unfortunately, we love none less in order to fear more. As Almire is loved by heaven, he is heard, and he did not ask for his healing as soon as he was healed. Others may have asked for it with so many tears and with such ardent wishes, but they are not granted like him. Their evil is left to them to punish them, and they find themselves slaves attached to such strong chains, that after useless and incredible efforts, they find themselves attached to them without any hope of being able to break them, nor to get out of them by death. These wretches have great reason to wish for it and seek it. Judge after that whether one forgives the just fear of Almire; but Almire must also forgive the weakness of those who are more punished and less favoured by heaven than he. — Goodbye.


Above: Kristina.


Above: Cardinal Decio Azzolino.

Notes: menestre = minestra (pottage) (soppa) (soup).

tramontane = northern winds (tramontanes) (nordanvindar).

Mention of Gustav Adolf's funeral

Source:

Bidrag till Svenska Kyrkans och Riksdagarnes Historia, volume 1, page 58, by S. P. Bexell, A. Ahlqvist and A. Lignell, 1835


The mention:

Den 22 Junij fördes H. K. M:ts Lijk in i Stocholm och Celebrerades samma dagh begraffningen.

English translation (my own):

On June 22 His Royal Majesty's body was brought into Stockholm, and the funeral was celebrated on the same day.

Kristina's letter to Azzolino, dated June 6, 1668

Source:

Christine de Suède et la cardinal Azzolino. Lettres inédites (1666-1668), Carl Bildt, 1899


Kristina wrote this letter to Cardinal Decio Azzolino on June 6, 1668.

The letter (with modernised spelling):

Hambourg, 6 juin 1668.
Vous me grondez à tort dans votre lettre du 12 passé sur le sujet de mon voyage en Suède, mais comme je vous estime et honore infiniment, je le souffre sans me plaindre de vous. Je ne vous ai rien dit que ne fût très véritable touchant les affaires de Suède, et je vous dis encore qu'elles sont dans la plus favorable disposition du monde pour moi. Cela n'empêche pas qu'il n'y ait du danger et du risque en ce voyage, et c'est pour moi un grand malheur qu'un homme clairvoyant et un si grand politique que vous puisse avoir peine à comprendre ces vérités. Pour vous les expliquer en peu de paroles, je vous dirai que tout ce qui commande en Suède me craint et me hait, et que tout ce qui obéit m'aime et me désire. Après cela, jugez ce que je dois et espérer et craindre. On ne me craint et on ne me hait que parce qu'on m'aime, et ma gloire et ma fortune forment toute mon appréhension. Le temps vous fera comprendre toutes ces vérités. Pour moi, ce sera la dernière fois que je vous en parlerai, et je vous laisserai la liberté et le plaisir de croire aux rapports des autres de qui vous croyez prendre le meilleures informations; vous assurant cependant que je n'aime pas assez la vie pour ne l'exposer pas en cette occasion, si j'étais bien assurée de ne courir pas autre risque que celui que de la perdre. J'ai perdu tout ce qui pourrait me la rendre agréable, et après cette perte, je ne suis pas en état ni en volonté de la ménager, et je ne saurais regarder le jour de ma mort que comme le plus heureux de ma vie, puisqu'il en sera le dernier. Après cela je dirai que vous me parlez d'un air de mes affaires particulières qui me semble un peu extraordinaire, mais je souffre tout de vous; et, pour votre consolation, je vous dirai seulement que mon retour à Rome n'est pas encore si proche que vous l'appréhendez. Votre félicité ne sera pas troublée de longtemps par ma présence, et si je puis, comme j'espère, vaincre la force d'une fatalité qui m'attache à Rome, j'irai chercher un coin du monde où la pauvreté ne soit pas une infamie comme elle l'est à Rome, et où j'aurai du moins cette consolation que la mienne ne me sera pas éternellement reprochée de vous. Je ne vous réponds pas sur le chapitre des dettes; je ne [sic] vous dirai seulement qu'il y a des gens plus riches que moi qui en font, mais que j'ai de quoi les payer et que [j']y satisferai quand je pourrai. J'ai trop de considération pour vous, pour vous dire rien de plus.

Votre comédie est toute belle, elle est l'antidote de vos lettres; mais, hélas! mes maux sont véritables et leurs remèdes sont des poésies. Tout cela ne m'empêchera pas de vous être jusqu'à la mort ce que [je] vous suis. — Adieu.

English translation (my own):

Hamburg, June 6, 1668.
You scold me wrongly in your letter of the 12th of last month on the subject of my journey to Sweden, but as I esteem and honour you infinitely, I suffer it without complaint. I have said nothing to you that is not very true concerning the affairs of Sweden, and I also tell you that they are in the most favourable disposition of the world for me. This does not prevent there being danger and risk in this journey, and it is a great misfortune to me that a clairvoyant man and such a great politician as you can find it difficult to understand these truths. To explain them to you in a few words, I will tell you that all those who command in Sweden fear and hate me, and that all those who obey love and desire me. After that, judge what I should hope and fear. They fear me and hate me only because they love me, and my glory and my fortune form all my apprehension. Time will make you understand all of these truths. For me, this will be the last time that I will speak to you about it, and I will leave you the freedom and the pleasure to believe in the reports of the others from whom you believe to take the best information; assuring you, in the meantime, that I do not love life enough not to expose it on this occasion, if I was quite sure of running no other risk than that of losing it. I have lost everything that could make it pleasant to me, and after this loss, I am neither in a state nor in the will to spare it, and I can only regard the day of my death as the happiest of my life, since it will be the last. After that I will say that you speak to me in an air of my private affairs which seems a little extraordinary to me, but I suffer all from you; and, for your consolation, I will only tell you that my return to Rome is not yet so near as you apprehend. Your felicity will not be disturbed for long by my presence, and if I can, as I hope, overcome the force of a fatality which binds me to Rome, I will seek a corner of the world where poverty is not such an infamy as it is in Rome, and where I will at least have this consolation that mine will not be eternally reproached to me from you. I am not answering you on the chapter of debts; I will only tell you that there are people richer than me who make it, but that I have enough to pay for them and that I will satisfy them when I can. I have too much regard for you to tell you anything more.

Your comedy is very beautiful, it is the antidote to your letters; but alas! my ills are veritable and their remedies are poems. All this will not prevent me from being to you until death what I am to you. — Goodbye.


Above: Kristina.


Above: Cardinal Decio Azzolino.

Meeting of the nobility, February 15, 1633

Source:

Sveriges ridderskapets och adels riksdags-protokoll, andra delen, 1633-1636, page 6, Stockholm, Ivar Hæggströms Boktryckeri, 1856


The meeting:

15. Februarij
Samblades all Adelen på Ridderhusedt.

Befaltte Landtmarskalken att dhe af Adell vthj tertia Classe, schole dheres wapn låta vphengia dett ena fölliande Numero emott dett andra, så att Numeros correspondera emott hwar andra, så att icke någen Jilousia skall dem emellan komma, att den ene kommer längre neder widh döran att hengia änn den andra.

Der på befaltte Landtmarskalken att dhe som ännu icke wore intagne på Ridderhusedt scholle vpträda vthj H: F: Nd: Christinas förmak och der förbida till Adelen dijt komme.

Dett dhe och effterkomme.

Sedhen opreciteredes af Secret: den 24. puncten vthj Ridderhuss Ordningen Om processen vthj opp och nedergångenn

Hwilken Landtmarskalken befaltte att dhe granneligen wele obseruera och effterkomma och ingen afträda eller sigh absentera widh wahnligitt poen

Derpå sendes Sec: opp att förnimma om dett snart war tijdh att dhe skole vpträda.

Och effter dett war tijdh, så befaltte Rikzens Rådh att dhe snartt skole opp marchera.

Dermedh då Landtmarskalken oppgick medh alle af Adell som sigh hade instält och först ginge vpp i H: F: Nd: Fröikens Christinas förmak, dijtt och Rikzens Rådh kommo och war för dem Pfalzgrefwen och Pfalzgrefwinnan.

Klockan 10. widh Pass, kom H: F: Nde. Fröiken Christina, vthj process beledsagatt af heela Ridderskapet, Pfaltzgrefwen R: Rådh och Ledd af Herr Carl Carlsson och N. Nilss Bielke.

För hwilken war bijgdt een troon med ett Maijestett, och sedhen R: Rådh hade intagidt dehres Embetes Ställe och rum, samptt och Ständerne dehres wahnlige platz.

Vpträdde H: Carll Carlsson. och höltt en lang och Lamentatie Oration med gråtende tårar öfwer H: Kong Mtz Persson och nu den 6. Nouembris dödelige och hastige frånfälle.

Och först berömdes H: K: Mtz. Heroische Gerninger och tropheer, sedhen H: K: Mtz Christelige medfödde dijgder Och huru högtsörgeligen H: K: Mtt. nu beklages af Sweriges Rikes Vndersåter såssom af alle Wåre Religion Förwanter som dhe Keijserische eller den Pawesche Liga, Tijrannischligen blifwa attaquerede Och detta alltt widhlöfteligen deduceredes och vttföhrdes med alla Åhörares högsta beklagande och högtbedröfweliga Suckande.

Och emott andan Sade H: Carll Carlsson, att R: Rådh hafwa för den Orssaken schulldh, waridt bewogne att sammanschrifwa ett Allment möte, både till att vnderretta dem om detta högtbedröfweliga dödzfallet, Såssom och mz Rikzens Ständer att öfwerwäga, huru Rikett motte sättias vthj sin retta Stat och Regering igen, och till den anda låtidtt författa denna fölliande proposition, hwilken dhe effter som detta Rikzens tillstånd sådant högeligen fordrer Tijdeligen och rättrådeligen wele öfwerwäga, betenckia och sigh sedhen förklara effter som dett nu tarfwen och tijden dett fordrer.

Hwilken vplass Johan Månsson.

...

Der effter Landtmarskalken giorde i lika motto, effter som denna Sorgeliga act fordrade en Oration, och med stoort vttförligitt sätt, högeligen beklagade Sweriges Rikes och dess vndersåteres önskelige tillstånd af detta dehres högt ährede och Salige Konungz hastige frånfälle, Som nu alldehles wore vthan Konung och Regent, Till hwilken dhe (Näst Gudh) hafwa hafft dehres endeste tillflijcht, tröst och förswar.

När nu Orationerne woro holdne, beledhsagedes åter H: F: N:de Fröjken Christina vthj sitt maak eller Saal igenn och Ridderschapet vthj förra process neder till Ridderhusedt igen

Och effter dett war liditt någet öfwer middagen: Befaltte Landtmarskalken alltt effter som dhe nu hade anhördt proposition och dess widh hengiande puncter, Allttsså wele och hwar och en dem hoos sig ventilera och sin resolution hoos sigh fatta, så att han i morgon, som dhe af importance äro, weta till att förklara som dett nu denne fahrlige och Sorgelige Tijdz lägenhett sådant höghnödeligen äscher.


Above: Kristina.

The clergy analyse Maria Eleonora's request and deny her permission to open Gustav Adolf's coffin and see his body after his burial, written in late June or early July 1634

Source:

Bidrag till Svenska Kyrkans och Riksdagarnes Historia, volume 1, page 64, by S. P. Bexell, A. Ahlqvist and A. Lignell, 1835


The denial:

Cleri Comitialis Betenckiande och Swar oppå thenne wichtige frågan: Om Een Christen med gott samuett kan begiära och honom effterlåthes att öpne sine dödhes griffter och Lijkkister, och theres lekamen beskådha och handtere, förmeenendes sig therigenom någon tröst och hugswalelsse att hafua, uthi sin stoora hiertans sorg och bedröfuelse.

Till thenne frågen suaras aldeles Neij. Ty endoch them kan effterlåthes sine dödas uthförsedde och uprettede Monument stundom att besökia och beskoda therigenom sigh att påminna sin egenn dödeligheet och een salig effterfärdh när Gudh behagar, Så är doch ingalunda effterlåthett eller tillbörligit, theras griffter öpna och theras kroppar som förrådnellssen och Wanskeligheten allareedo unndergått hafue att beskodha, handtere och omaka, och effterfölliandhe skääl och orsaker.

Först medan sådant är emot Gudh och hans H. ordh, i så måtto, att then som sådant begärer och tillåther

1. Låther påskijna att han icke kan gifva sigh tillfredz och benöija låtha, med Gudz Underlige försyn och Faderlige willie som doch ähr denn bäste. Rom. 9: 20, Ps. 90: 3, Rom. 14: 7, Syr. 41. ult., Item Ezech. 24: 16, Jagh will taga bort tin ögnelust.

2. Will wara wisere änn Gudh sjelf som hafr föreskrifuit oss i Ordet huru man med the dödhe skall omgås, neml. them tillbörligen sweepa, ährligen i jordena begrafua och måttelig beklaga. Syr. 38: 16. et sequ. Item Cap. 22: 10. et sequ.

3. Handlar emot then förtröstning som een Christtrogen uttj alle söriefall schall hafua på Gudh allena. Job. 13: 15, Ps. 68: 20, Ps. 73: 25.

4. Försöker och frester Herren som hafr befalt oss wandra i wåre och så widt oss sin beskermelse tillsagtt Ps. 91: 11, Deut. 6: 16, Math. 4: 1. Nu äre icke wåre wäger besökia the dödes griffter och med deres Lekamen umgåås. Lev. 19: 28, Cap. 21: 4, Deut. 14. 1. Derföre bewijsa Historier att dem är illa gånget som the dödes monument omakat hafue. Syr 3: 27. qui amat periculum etc.

5. Sökia tröst uttj the ting, som doch ingen tröst gifue, öfuergifuendes Gudz ordh, som oss allena uppeholle kann i allehanda sorgh Ps. 119: 50 et 92, Jer. 15: 16, Sap. 16: 13, menn döde kropper gifue ingen tröst. Baruch 6: 70.

6. Giller och samtycker ther medh Hednisk och Pänisk Superstition och waantro, som hafua af otidig kärleek stichtet wid the dödhes monument och reliquier mycken affguda dyrckan emot Gudz ord Esa. 65: 4, Baruch 6: 47. Gudh wille förthenschull icke låta finna Mosis graff Deut. 34: 6. Judæ Epist. v. 19.

7. Försaker thet hopp som han hafua skulle om the framlidnes hugnelige tillståndh på Siälenes wägner, och om the dödhe kroppers upståndellsse emot Dauidz exempell 2 Sam. 12: 23, och S. Pauli förmaning 1 Cor. 15. 19, 1 Thes. 4. 13.

Till thet andra brythe the thermed suårlige emot sin näste och Christeligen kärlek som them borde draga. a) Till the Salige framlidne och dödhe i thz the 1) lijka såssom theres huilo och roo förstööra: Es. 26. 20. Apoc. 14. 13. Een sofuendes roo förhindrer man icke gerne. Nu säger Skrifften att the Dödhe soffua Joh. 11: 11. Math. 9: 24. — 2) Gifua tillfälle att the dödhes owänner spåtzcheligenn tala på theres dödhe mull och wrångwise dommer fälla, huilkett länder wälförtiente personer icke till ringa förkleening. Eph. 4: 27. 3) Handla emot åthskillige folckz loflige Lag och bruk som förmeene the dödhes griffter violera och omaka. The gamble Suenske och Giöther hafue förthenschull giort öfuer sine dödes been och aska store tumulos och Jordhehöger, att ingen måtte komma thess widh, them att molestera. The helige utti Skrifftenn hafuer fuller sine dödhe prydeligenn begrafuitt, och öfuer them grafwärder och steener uppreest, men sedan them icke öpnat och besöcht. Gen. 23 et Cap. 25 et 35.

b) till the leffuendhe gifuendes 1) Förargelsse och ond Exempell till waantroo och otålugheet Baruch 6. 47. 2 Cor. 6: 3. Math. 18: 7. 2) Bedröfva sine wårdnader, Ty om the genom sådanne otidigt företagandhe komma sig om sin hellsso och Liff, huad göre the annat änn tillfoge sine kiere Wenner hjertens sorgh, som af theres hellso och Liffzlängdh hade kunnat hafua stort bijståndh. 3) Göre med sådant företagande mångom stort bekymber som elliest nogh aff thens afsompnades frånfälle och högtbedröfuedhe ähre.

Till thet tridie handla the ther medh emot sigh sielfue och sin egen wälfärd j thet the 1) emot thet fempte Budett skadhe sin helso och förkortte sin Lifztidh. Ty månge Historier och Exempell uttwijse att the som onödigt hafue öpnat the dödhes griffter hafue therigenom bekommet sin helgsoot och satt lifuett till. Och elliest förorsakar omätelig mycken sorgh dödhenn. Syr. 38. 2) Besuäre sitt samuette, i thet the Christelige och loflige tröstmedell uttslåå, thett them sedan i dödzstunden quällia måste som och med Exempell bewijses kan. 3) Draga motuilligen öfuer sigh otålughz straff och kunna doch med ty icke schaffa någonn tröst, uttan sin sorgh therigenom förmehre; Ty huad hugnat kann een faselig döödh Lekammen een bekymbrat menischia gifua. Syr. 16: 12, 13.
Episcopi et Clerus congregatus Stochholmiæ in Comitijs Anno 1634.

Four of the five Regency Men take an oath before Kristina at the Riksdag, July 29, 1634

Source:

Bidrag till Svenska Kyrkans och Riksdagarnes Historia, volume 1, page 62, by S. P. Bexell, A. Ahlqvist and A. Lignell, 1835


The account:

Den 29 Julij när Ständerne effter förre dags omblåsning och tilsäijelse wore kompne på Rijkzsalen, giorde Her Per Baner en påminnelse på allt dhet som Stenderne proponerat och aff them beleffuat war om dhe fyra Höge Embeten och Förmynderskap, och att dhe Personer som der till förordnade woro der sigh præsenterade att affläggia sin Eedh effther dheras plicht medh förmaning att Ständerne dhet wäl och tillbörligen optaga wille, hälst medan dhe sigh så troligen förholla wele, som dhe kunna answara för Gudh, H. K. M. och Rijkzens Ständer; Och att dhe fördenskuld wille för sådan dheras dragande höge Embete skuld all hörsamheet, respect, lydno och ähra bewijsa, som H. K. M. sielff.

Her oppå opnembde Härolden dhe Fyre Herrer:

Her Gabriel Gustaffsson Oxenstjerna,
Her Jacob de la Gardie Greffue,
Her Carl Carlsson Gyldenhjelm,
Her Gabriel Bengtsson Oxenstjerna,

Hvilke på knää för H. K. M. giorde Eedh dem förestaffuat af H. Per Baner.

När Eeden war giordh, stege dhe H. K. M. närmare twå på hwardhera sidan; Her Gabriel Gustaffsson Oxenstiern och Her Carl Carlsson på den högra och Greffue Jacob de la Gardie och Her Gabriel Bengtsson på den wänstra.

Der effter gaff Her Per Baner Stenderna till att förstå, att beslutet war förhanden och skulle opläses aff HofCanzleren, hwilken och skedde, Såsom och bleff och Regeringsformen då opläsen.

När detta skeedt war framkallade Härolden Her Axel Baner och H. Jöns Kurck, hwilke stege fram och på knä ståendes giorde RijkzRådz eedh för H:nes M:t dem förestaffwat aff H. Per Baner trädandes sedan till H. K. M. och kysste H. M:tz hand.

Der oppå slött Her Per Baner den Acten, betackandes Stenderne i gemeen och hwar och en i synnerheet, som på nytt haffue confirmerat H. K. M. Rijket och Chronan, hwilket H. K. M. will hoos hwart Stånd medh Konungzligh affection nådigst ihugkomma. Derhoos rådde han flitigt till enigheet inbördes, lydno och hörsamheet emot H. K. M. och Regeringen icke allenast dhe som där tillstädes uthan och the som hemma stadde woro, och att dhe sigh inthet skola låtha öffuertala och förföra ifrån sitt giorde Eedelige lyffte. Och där någon funnes, som wågade sigh der emot att råda, tala eller opsättia, dem då som redelige Swenske Män oppenbara, och hjelpa till att han Exemplariter må straffad bliffua och hwar således hjelpa till att understödja Regementz bördan; Önskandes der medh till besluth Ständerne sampt och Synnerligen all wälmågo, och att hwar och en motte medh helsa och sundheet komma heem till sitt igen, efftersom och H:nes Kongl. M:t hwar och en heemförloffuar, så snart beslutet förseglat och Underskriffuit ähr.

LandtMarskalken Her Larss Sparre swarade der oppå, att effter Gudh haffuer H:nes K. M. igenom ordentlige medell uthkoradt till Sweriges Rijkes Drotning, och satt H. K. M. på sin Salige Her Fadhers Stool, önskade han att H. K. M. uthi alle Konungzlige dygder må tillwexa och dageligen förkoffras, så att igenom H. K. M. Regemente, så wäl H. K. M. sielff som Undersåtherne sigh frögda måge, Och oansedt Ridderskapet haffuer mehra ansedt H. K. M. högheet, än som dheres wälfångne privilegier, och gerna wele haffua ospart Lijff och förmögenheet, effter dheras Eedz plicht, Likwäl twiffle dhe inthet att dheras privilegier bliffwa medh lägligheet till dhet bästa ihugkompne, och icke i någon måtto præiudicerade förmedelst denne dheras god willigheet. — Och såsom dhe Nådige Herrar haffua uppå sigh tagit Regementet i H. K. M. omyndige åhr, så gör Ridderskapet D. D. N. N. Tacksäijelse derför att dhe H. K. M. och Rijkzens tillstånd och lägenhet anse wele, förmodandes såsom och bediandes, att dhe icke wela låtha sigh samma Regementz börda falla för swårt, Uthan här effter låtha sigh H:s K. M:tz uptuchtelse, Religion, Land och Rijke, sampt dess Immuniteter och frijheter wara anlägne och befallade.

Der effter framträdde Episcopus Strengnensis, önskade i lijka motto H. K. M. mycken lycko och wälsignelse såsom och dhe Höge Herrar som Regeringen hade oppå sigh taget, medh begäran och protestation på Clerckerijets wägner, att huadh som bewilliat och slutet war icke må framdeles dragas dhet andelige Ståndet till något præjudicium i een eller annan motto.

Borgmästaren i Stockholm Jöns Hindersson och en aff Bönderne giorde och sedan en lijten Lyckönskning. Och där medh ändades Rijkzdagen.


Above: Kristina.

Discussion about Kristina, council meeting of March 20, 1635

Source:

Bidrag till Svenska Kyrkans och Riksdagarnes Historia, volume 1, page 70, by S. P. Bexell, A. Ahlqvist and A. Lignell, 1835


The council meeting:

Den 20 Martij woro uthi RåhdCammaren: R. Dråtzet, R. Marsk, Her Per Baner, Hr Cl. Flemming, Her M. Soop, H. Johan Pontusson, Hr Carl Bonde, Her Eric Ryn: H. Axil Baner, H. Jöns Kurck, H. Per Sparre.

Då blef alla Landshöfdingar så och så monge Bisper, som till Mötet komne woro, opkallade och för Senaten infordrade, hvilkom blef af Her Per Baner detta proponerat:

Effter Ständerne på sistholdne Rijksdagh begärade eenhälleligen att Regeringen wille på thed högsta låta sigh derom wårda, huru såsom H. K. M. Unge Drottningen motte blifua tilbörligen och Christeligen optuchtadt. Nu kan Regeringen intet underlåta de godhe Herrar nu närwarandes att förständiga ehuru såsom här på Slottet åffta händer, så wääl hoos H. K. M. EnkieDrottningen som elliest, som sig intet borde, och må skee medh tijden inthet gott uthaf sig födandes warder. Särdeles ähr detta till att beklaga att H. M. EnkieDrottningen will intet uthi de saker, som H. M. intet bör att befatta sigh medh, låta seija eller affråda sigh, Uthan förachtar och förtalar Regeringen sampt andre H. K. M:tz Unge Drottningens Officerer, och giör Regerings Rådet Regementet så swårt, att de deres kall medh suckan, harm och förtreet förestå måste. Där till medh begynner och nu den Unge Drottningen (förmedelst huars ingifuelse, kunne de godhe Herrar lätteligen tänkia) att ansij en part af Ryckzens Rådh onådigt, är sin Præceptori ohörigh, och achtar intet hwadh H. K. M:z Hoffmestarinna seijer och Rådher, hwilken och blifver förtagit att hafwa på H. K. M. tillbörligen acht. Aff huilket allt komma och sig förorsaka kan, att H. K. M. kunde j längden fatta misshag och onåde till alla Ståndh j Rijket, och framdeles illa löna dem, som nu uthi H. K. M:z omyndige åhr troligen H. K. M:t och Fäderneslandet tjena och mena. Begärade fördenskuldh att de gode Herrar och Män som tillstädes woro, wille communicera Regeringen och Rådet deres tijdige och godhe betänkiande huru de bäst förmene att sådant allt må kunna stå till att corrigera, förekomma och afhjelpa. Och de sädan för sine Personer, där framdeles någre förändringar här widh håfwet skee måste, så hoos sigh, som alla andra allting wälment förstå och uthtyda.

Landshöfdingarne swarade att dem war mycket okiärt att förnimma thedh Regementet skulle på sådant sätt giöras Regeringen swårt; twiflade intet, att effter Gudh och Rijkzens Ständer hafue uthi H. K. M:ts omyndige åhr ombetrodt dem Regementet, och de dedh berömmeligen och wääl till denne dag förestått hade, thed de och här effter igenom deres höge förståndh botandes och remedierandes warde hwadh feel som här till uthi så motto kunne inrijtade warda.

Biskop Bothvidi: »Hwadh wij af Presterskapet kunne af Gudz ordh råda Regeringen uthi desse beswärligheter, befinne wij oss plichtige till att giöra, allenast begiära att få taga denna saak uthi ett gott betänckiande.«

Her Per Baner: »J godhe Herrar och Män förstå thedh bäst att Fäderneslandet nu intet höghnödigare ähr än att H. K. M:tt motte så kunna blifwa optuchtat, att thedh må lända Gudh till ähra och Fäderneslandet till wälfärdh och förswar. Och ähr dedh till att betänckia, thedh H. K. M:t ähr een quinnes Person som intet kan så agas som en mansperson; och ehuruwäl att Regeringen hafuer j förgångne åhr förordnadt H. K. M:t en Hoffmesterinna som både af förståndh och Ståndh ähr Capabel nog dertill: Lickwäl så gifves henne af H. M. Enkiedrottningen intet den auctoritet och respect som hennes tienst wäl fordrar, hwilket och ähr en orsak, att hon intet kan som tijden kräfuer, bruka hoos hennes K. M. unge Drottningen sin myndigheet, Uthan måste fuller lijda att under tijden för H. K. M:tz öron sådant snack kommer, som H. K. M:tz Ungdom och höge Person intet tiänar: Derföre ähr högnödigt, att man i tijdh ähr betänckt huru sådant kan stå uthan någon widlyfftighet att bota.«

Drotzen: »Jagh bekenner för min Person, att Regementzbördan ähr mycket tung och swår, män detta myckedt swårare att lijda, tåla och draga. Uthländske fiender och annan fara kan man mötha och motståndh göra: Män uthi detta fall måste man tryckia sig och bijta uthi ett suurt äpple. Thedh faller och swårt att seija hwadh som säija bordes, alldenstundh wij alle ähre H. M:t EnckieDrottningen medh hörsamheet och lydno förbundne. H. M:t kan fuller meena sitt barn wääl, män intet informera och capabel göra att regera Landh och Kungerijket. Och ändoch H. K. M:tz Præcepter giör sin möjeligeste flijt med H. K. M. in studiis; man befijnner lickwäl att dedh in moribus och Civilitatib. lijtet hjelpa will: ty han allenast 4 eller högst 5 tijmar om dagen fåår wara hoos H. K. M. Den öfrige tijden ähr H. K. M. under Modrens wingar, huilkedt där dedh längre så blifua skall, och H. K. M. på sådant sätt bliffua opfödd som nu begynth ähr, ähr storligen till att befruchta att så wääl wij som alla Rijkzens inbyggiare skole framdeles sättia der öfuer fingret i öga, ty H. K. M. exellerar ingenio, och hörer inge andre discursser om dagen än sådane som ähre emot wår nation, hwilket om där medh länge fortfaras skulle, ähr lätt till att considerera, hwadh där effter i längden föllia will, och kanskee förr än man tror, ty H. K. M. ähr nu på 9 åhret och innan ett par åhr intet mera till att tuchta, Utan heter sädhan Quo semel est imbuta etc. Elliest förnimme wij och medh suckan att wåre actiones och wälmeningar ähre H. M. Enkiedrottningen aldeles misshagelige, ty när wij administrere justitien på H. K. M:tz hofftienare, moste wij höra af H. M. olijdelige ordh och blifva derföre af H. M. hatade och förtalte, och weet intet hwadh mera. Hwarföre när wij betrachte den eedh wij hafwe giort H. K. M:t Höglofligast i åminnelse, ähre wij tuehågse hwad wij göra eller låta skole, och befinne oss intet wara skyllige detta och annat slijkt längre att undraga och tåla. Derföre der J godhe Herrar och Män wele taga allt detta uti ett gott betänckiande och communicera oss sädan Edhert betänckiande häröfuer giöre i wääl bådhe emot Edher och Oss: att giöra mycket här till skulle thed tilläuentyrs gifua den reverentie som wij Enckiedrottningen medh förbundne ähre någon bress, Tijge wij och stille och låte thed så gåå fördärfue wij där medh icke allenast H. K. M. uthan före oss själfue därigenom, och särdeles wåre barn och effterkommande uthi olycko och fahra.«

Feltherren: »Thed giör Oss alla ondt, att wij i så måtto skole hafwa orsack att ihugkomma H. K. Enkiedrottningen, och oss öfwer detta att beswära. Män så ähr thed wist, att när wij hafwe medh störste underdånigheet och ährewyrdning giort thedh bästa, bekomme wij till löhn störste otack, Och måste esomoftast höra af H. M. sådane ordh och efftertaal, som oss intet wthan wår ähres förkränkelse står eller bör till att lijda hälst mädan wij thedh på intet wijs förskyllt hafwe. Och där wij för wår troheet och beswärlige tienst intet skole hafva annat att förwänta, och H. K. M. wår unge Drottning sålunda skall blifwa opfödd uthi een onådig och ond affection emot oss, woro oss fast bättre att wara under jorden än på jorden thedh jag siälf hafwer måst (Gudh weet huru ogierna) seija H. K. M. Thedh ähr fördenskuldh högnödigt och säkrast för dem, som uthi Regeringen sittia att J godhe Herrar och Män nu närwarandes wille optäckia oss edhert betänckiande, att om inge godhe rådh hoos H. M. Enckiedrottningen hielpe will, hwadh man då j längden här till göra skall: ty allt annat wederwerdigt kan man med fattadh rådh och manligheet emot gå, men detta allt medh störste reuerens moste doch lickwäl omsijder remedieras, effter så wääl alla j Staden som de som inom Slotzmuren ähre, wetta här om att tala, huilket gifwer Regeringen stor despect. Elliest så hafwer ock H. M. Enckiedrottningen låtit hijt förskrifwa sin syster Förstinnan aff Brunnswijck såsom ock Phalsgrefuinnan där de komma, kan thedh och tilläventyrs lända Regeringen och Regmientet till större skada än som nytto: ty thedh måste tå giöras på dem store expenser, och allt af Cronones medell. Förutan allt detta, hafver H. M. hootad Regeringen medh sin Brodher Churförsten af Brandenburg, låtandes sig och lijda att wela sända de dommar uth på fremmande Universiteter som fälte ähre öfuer någre H. M:tz tienare som inom Slotzmuren hafua begått något otillbörligit. Thed är och ett som Regeringen sällsampt förekommer, att H. M. tager sigh någon större myndigheet före, än H. M. bör, särdeles i thedh att H. M. låter förandra wåningarne här på Slottett, och när man medh skääl säijer något deremot, står dedh illa till, hafwer igenom RijkzMarskalken låtitt seija Regeringen att hon wille hempnas så lenge hon lefwer; där till medh sagt att H. M. tyckte lijka som wille man draga Hennes M:tz barn henne öfuer hufwudet, huilcket doch aldrig skee skall: Hwilket alt giör Regeringen deres tienst så tung, att dee fast heller wille sittia i deras huus och äta kåål och rofwor, än med Regementet sig befatta, om deres troheet och kiärligheet till Fäderneslandet dem icke där till drogo. H. M:tt hafwer ett så gott Lijfgeding som någon Drottning i Swerige för detta hafft hafwer, män så räcker lickwäl lijfgedingsintraderne intet till, uthan anwendes på onyttige expanser. All Drottning Kirstins mobilier och barskap, som icke medh tynnetals wore betalte, ähre bortto, så att man nu icke där af hafwer ett par Lakan eller silkesända, Hwart dedh äntligen will uth, dedh hemstelles edher godhe Herrer och Män att öfwerwäga. Kan fuller wara een orsak till denne oredo, att H. M. intet hafuer sådanne Män j sin tienst som ett och annat otiänligit igenom deras flijt och förståndh affwäria kunne.

Wij för wåre Perssoner hafwer patienterat och ännu gierna, thedh Gudh weet, giöra wele, Män att tappa tijden uthi H. M:z omyndige åhr den kan aldrig tagas igen, myckedt mindre blifwa Regeringen framdeles förswarligit.«

Landzhöfdingarne tackade Regeringen för deres store och höge omwårdnadh om H. K. M:tz godhe opfödelse och Rijkszens wälståndh: begärde att de icke tröttas wele där uthinnan att uthärda. De wele för sine Personer taga detta allt uthi ett gott betänckiande och sädan Regeringen deres eenfaldige mening här om optäckia.

Bispen i Linkiöping: »Wij twifle intet att Regeringen af deres högwijse förståndh, ju så wääl weet medell och sätt detta att behörligen remediera, som allt annat wissligen att regera: Lickwäl mädan wij och ähre ett ringe ledemoth i Rijket, och wårt betänckiande öfwer detta nu fordras, wele wij talas widh här om och effter ett noga öfwerwägande, låta Regeringen förnimma wår eenfaldige mening der öfuer, holle och slute wara billigt att alla i gemeen och hwart och ett ståndh i Rijket, så wääl den högre som den lägre, erkenner och respecterar de höge Herrer för de Personer som Gudh och Ständerne dem tillsatt och förordnadt hafue, tuifle och intet att Gudh dem ett gott tålamodh uthi detta deres swåre kall förlänandes warder, der om de fliteligen bedja skole.«

Här medh togo Bisperne afträde.


Above: Kristina.


Above: Maria Eleonora.

Bengt Baaz's letter to Johan Kasimir, dated May 21, 1641

Source:

Historiska Samlingar, part 1, page 214, Johan A. Carlbohm, 1793


I have posted here the letter Kristina later wrote to Johan Kasimir about Axel Banér on May 23:


The letter:

Stockholm den 21 Maji 1641.
E. F. N:de kan uti wnderdånigheet här medh iagh ödmiukeligen icke förhålla migh hafua funnit Hoffsens stat förgången onssdagh i förra Esse, såsom E. F. N:de iagh wnderdånigh berättelse tilförene giorde: Och är der ifrå fööga ännu förändrat vthan att H. M:tt slipper sin chur och hafuer i gårdh begynt äta offentligh igeen, dess Gudi loff; och H. F. N:de Hertig Carll hwar dag bättring och starckare sig befinner i beenet. Elliest hwadh aviser innehålla är E. F. N:de nogsamptt kunnogdtt, doch säijes particular bref wara ankompne af innehåldh att Baneren skall antingen aldeles wara död, eller liggia in agone, hwaröfuer Cancellarius myckit perplex är uti denne sin continuerlige chur, så och H:r Axell Baneer myckit swag och illa tillfrijdz. Felt Herren är ännu borto på mönstringh, och förmeenar man all succursen blifua färdigh tilkommanda Månadh. Den Porthugisische gesandten är den 9 hujus dragen öfuer Sundet, kommer siälf 40:de starck, der af 5 äro assignerade widh hans bordh, hwilken assignation är Rijkz Marskalcken reda tilkommen; nidre i Luntekrogen tilredes för honom och på Slottet Tapitzeras förvtan H. M:tz gemächer ochså Rijsse-Saalen eller stoore fyrkanten öfuer Cantzelijt, der man förmeenar Regeringen audientz gifuandes warder. Nilss Nilsson Secreteraren är transfererat uthur Cantzelijt til Åbo Ståthållare commendo, och hafuer i dag sin fulmachtt bekommit. Mons:r Axel Åkeson kommer nu snart fort och säijes at han hafuer befalning 3 månader sigh absentera. Elliest hafuer man i denne korte tijdh inga synnerliga particulariteter kunnat förfråga, will fördenskull E. F. N:de iagh wnderdånligen til beslut hafua betackat för de Penningar mig i Stegeborgh nådeligen befaltes lefuerera i löön, det jag tå för andra infallande discurser förgat: Och weet iag mig wäl at påminna det nådiga tilsagde augmentum på löönen icke wara länger än reesan i fremmande land, hwarföre hafuer iag uti de lefuererade Penningar något öfuer min halfua åhrslöön bekommit, för hwilken nåd och gunst E. F. N:de iagh wnderdånligen förobligeras. Här med &c.

Note: As an act of gratitude to God for Kristina recovering from her/his/their illness, the poor in Stockholm were given 300 riksdalers in white coins.

Excerpt from Bengt Baaz's letter to Johan Kasimir, dated April 29, 1641

Source:

Historiska Samlingar, part 1, page 210, Johan A. Carlbohm, 1793


The letter excerpt:

Stockholm den 29 April 1641.
E. F. N:des breff medh Jahan Knechtt af den 24 Aprilis, så wäll som och medh ordinari Posten af den 26 ibidem förmäla och innehålla mäst om H. F. N:de Hertigh Carll Göstafs skade, huru man ingen flijt spara skall till att hindra skadeliga accidentier, och der till Medicos och Chirurgum förmana. Så är sådant i wnderdånigheet effterkommit och all fara, näst Gudz nådiga bijstånd, allaredo öfuerwunnin, och så wijda genom Gudz alzmechtiga machtt kommit, att C G af Chirurgo tillåtit är läggia och bewega beenet i sängen på hwadh platz och ställe honom bäst behagar, hafuer och platt ingen werck, dett mongom förvndrar, vthan är lustig och gladh: Gudh nådeligen all wijdare olycka nu och framdeles afwende, och wari ewinnerligen prijsat, som så nådigdt och lindrigdt rijsar och näpser sina, och eij straffuar: hwilket wisserligen Gudz gunstiga teckn är, till all nådh och framdeless följande goda. H. M:tt Drotningen är Gudi loff temmeligh frisk igeen, doch går ännu eij vth. ...


Above: Kristina.


Above: Karl Gustav.


Above: Johan Kasimir.