Source:
Mémoires concernant Christine, volume 2, Johan Arckenholtz, 1751
The maxims:
1. C'est être trop inhumain que de ne pardonner rien à l'humanité.
2. Les passions & les plaisirs des hommes doivent être dignes de l'être.
3. Quand les gens de qualité sont les Cochers, ou les Cuisiniers sans nécessité, ils méritent de l'être.
4. Il faut aimer les belles choses, mais il faut les aimer raisonnablement.
5. Les hommes apprennent dans les Ecoles tout ce qu'il faut oublier.
6. Il est aussi honteux de savoir de certaines choses qu'il est honteux d'ignorer d'autres.
7. Tout ce qui ne rend pas l'homme plus sage, plus fort, & plus heureux, lui est inutile.
8. Les sçiences ne sont que les pompeux Titres de l'ignorance humaine, pour les savoir on n'est pas plus savant.
9. Bien vivre & bien mourir, c'est la sçience des sciences.
10. Il ne faut parler de soi-même, ni en bien, ni en mal.
11. Les grands génies de l'Antiquité disent du bien d'eux-mêmes avec autant de confiance, qu'ils en disoient des autres.
12. Les nobles & dignes signemens & les grandes actions sont de Dieu.
13. Pour bien parler, il faut parler peu.
14. Quand on ne dit que ce qu'il faut, on parle peu & on parle bien.
15. L'amour persuade tout, son silence est plus éloquent que la Rhétorique.
16. Les figures & les comparaisons doivent élever leur sujèt & ne l'abaisser jamais, si ce n'est pour le rendre ridicule.
17. Il faut éviter tout ce qui choque un goût fin & délicat.
18. Le courage & la vanité font parler.
19. La crainte & la foiblesse imposent silence.
20. Louer quelqu'un plus ou moins qu'il ne mérite, c'est trahir la vérité & la gloire.
21. Il ne faut ni louer, ni blâmer que ce qui le mérite.
22. Il faut savoir, & parler, & se taire.
23. Souvent les stupides passent pour des sages.
24. Les Fanfarons sont rarement braves, & les Braves sont rarement Fanfarons.
25. Il est plus difficile de faire du mal, que de faire du bien.
26. Les bonnes actions donnent du courage & les mauvaises l'ôtent.
27. On ne sauroit être habile sans Probité.
28. La Probité, toute rare qu'elle est, n'est pas estimée ce qu'elle vaut.
29. Il est honteux & infame d'être habile de la manière de certaines gens.
30. La Gloire & la Renommée ne sont pas la même chose.
31. Les Princes n'ont pas toûjours la Renommée qu'ils méritent, mais ils l'ont toûjours grande.
32. La Renommée est rarement juste au sujèt des Grands.
33. C'est plûtot l'Etoile, que le mérite qui donne la grande réputation.
34. La Nature fait rarement des Héros, & la Fortune ne déclare pas tous ceux qu'elle a fait.
35. Le mérite extraordinaire est un crime qui ne se pardonne pas.
36. On usurpe la gloire comme les biens d'autrui.
37. Perdre les occasions de se signaler est une grande perte.
38. Hazarder sa vie n'est rien, mais hazarder sa gloire est le dernier effort de l'intrépidité.
39. La Renommée est une menteuse qui flatte toûjours la Fortune & qui connoit mal le mérite.
40. On accuse César à tort de s'être érigé en Tyran, si commander à Rome étoit le plus important service qu'on lui pouvoit rendre.
41. Ceux qui tuérent César firent plus de mal à Rome, que ne lui firent les Triumvirats & toutes les guerres civiles.
42. L'on ne peut pardonner à Brutus la mort de César: à cela près c'étoit un honnête homme que Brutus.
43. Il faut, & du mérite & de la fortune, pour être grand & heureux.
44. Le Mérite & la Fortune ne peuvent se passer l'un de l'autre.
45. Les grands hommes ont des pressentimens de leur destin, qui les trompent rarement.
46. Tout ce qu'il y a de terrible & de fatal se présente quand on est sur le point d'éxécuter un grand dessein.
47. L'invincible persévérance ne s'étonne de rien.
48. César au bord du Rubicon raisonna juste; il vit dans ce moment tout ce qu'il pouvoit espérer & tout ce qu'il devoit craindre; mais le sort étoit jetté, il falloit le passer; la Gloire & la Fortune l'attendoient à l'autre bord; c'étoit fait de lui s'il leur eût tourné le dos il falloit périr ou régner.
49. On peut être homme d'honneur sans être grand homme; mais l'on ne sauroit être grand homme sans être homme d'honneur.
50. Dioclétien eut raison de refuser l'Empire qu'il avoit quitté.
51. Les grands hommes & les sots sont quelquefois les mêmes choses; mais ils les sont d'une maniére très-différente.
52. Les hommes desapprouvent toûjours ce qu'ils ne sont pas capables de faire.
53. Il y a des Roïaumes qui font grands les Rois; il y a des Rois qui font grands les Roïaumes.
54. Le caractère d'Alcibiade est grand & admirable.
55. Parmi les Philosophes Socrate, Platon, Aristote, Diogéne, Epicure, & Epictéte méritent l'admiration.
56. Ceux qui accusent Epicure d'avoir été voluptueux, seroient plus chastes qu'ils ne sont, & mourroient de faim, s'ils vivoient comme lui.
57. Platon & Aristote étoient deux grands Philosophes, mais d'un Caractére très-différent.
58. Platon semble n'avoir travaillé, que pour la gloire de son Maître.
59. Aristote ingrat & malhonnête n'a jamais parlé ni de son Maître, ni de son disciple.
60. L'Epitaphe de Sardanapale vaut bien la Philosophie de tout autre, à la Religion près.
61. Les Pauls-Emiles & les Scipions ont été de grands hommes & de fort honnêtes gens.
62. Ciceron étoit l'unique Poltron capable de grandes choses.
63. Caton tout admirable qu'il paroissoit, étoit trop opiniâtre.
64. On s'oppose en vain aux changemens des Etats & des Républiques; il y a un point fatal qui les entraine.
65. Les conseils ne sont pas des commandemens.
66. La vérité a tant de peine à s'approcher des Princes qu'il faut un art particulier & des efforts extraordinaires, pour lui donner accès.
67. Il faut que les Princes se disent à eux-mêmes la vérité; c'est en vain qu'ils espérent de l'apprendre de tout autre.
68. Quand les Princes se disent la vérité, ils forcent tout le monde à la dire.
69. Il faut aimer la Justice & la vérité autant que la vie.
70. Quand on est né pour la vérité, on la démêle parmi les mensonges.
71. La foiblesse & l'ignorance rendent les hommes ennemis de la vérité.
72. Tout ce qui détruit l'estime & le respect des Princes, leur est mortel.
73. Le grand secrèt de la vie est de se proposer un digne but & de ne le perdre jamais de vûë.
74. Il faut s'acquitter de son devoir quoiqu'il en coûte.
75. La grandeur ne consiste pas à faire tout ce qu'on veut, mais à ne vouloir que ce qu'on doit.
76. Quand même une bonne action rendroit malheureux pour le reste de la vie, on ne doit s'en abstenir, ni s'en repentir jamais.
77. Souffrir pour avoir bien fait, est une espéce de récompense.
78. La Fortune justifie bien des défauts, même des crimes; mais elle n'en console jamais.
79. Les fautes & les crimes servent à l'anéantissement des hommes.
80. Il faut lire pour s'instruire, pour se corriger & pour se consoler.
81. La lecture est une partie du devoir de l'honnête homme.
82. L'Oracle, qui ordonna de consulter les morts, parla sans doute des Livres.
83. Quelque occupé que l'on soit, il y a des heures perduës, qu'il faut emploïer dignement.
84. La Lecture est une espèce de miroir, qui fait connoître les vertus & les défauts.
85. La Lecture plait à ceux qui ont quelque sympathie avec les grands génies de l'antiquité.
86. Il y a une étoile, qui unit les ames du prémier ordre malgré les lieux & les siécles qui les séparent.
87. Les Livres ne flattent ni les passions, ni les défauts de ceux qui les lisent.
88. Le Monde n'est composé que d'intérêts & de passions, qu'il faut étudier pour être habile.
89. Le Monde est le Théatre des Grands.
90. La sçience du passé est d'un grand usage pour l'avenir.
91. L'art de pénétrer les hommes est rare; mais ceux, qui l'ont, sont faits pour régner.
92. Il faut emploïer cet art avec réserve, & ne le croire pas infaillible.
93. Les Princes & les Grands, qui ne répondent pas aux gens, sont un mistére de leur foiblesse.
94. Les sottises & les foiblesses de ceux qui régnent passent pour des mistéres.
95. Il n'y a pas de mêtier ni de profession, qui n'ait ses grimaçes & son jargon.
96. Il y a un certain silence qui paroit mistérieux, & qui n'est que foiblesse.
97. Le mensonge usurpe les apparences de la vérité.
98. On s'éléve au dessus de tout quand on n'estime & ne craint rien.
99. On doit être plus satisfait du mérite d'autrui, que du sien.
100. On doit tout pardonner aux autres plûtôt qu'à soi-même.
Swedish translation (my own):
1. Det är för omänskligt att inte förlåta mänskligheten någonting.
2. Människors passioner och nöjen måste vara värdiga.
3. När kvalitetsmänniskor är kuskar, eller kockar, utan nödvändighet, förtjänar de att vara det.
4. Vi måste älska vackra saker, men vi måste älska dem rimligt.
5. Män lär sig i skolor allt som måste glömmas.
6. Det är lika skamligt att veta vissa saker som det är skamligt att ignorera andra.
7. Allt som inte gör en man klokare, starkare och gladare är värdelöst för honom.
8. Vetenskaperna är bara de pompösa titlarna på mänsklig okunnighet, bara att veta dem gör en inte mer lärd.
9. Att leva väl och dö väl är vetenskapens vetenskap.
10. Man får inte tala om sig själv, varken bra eller dåligt.
11. Antikens stora genier talade väl om sig själva med lika mycket självförtroende som de talade om andra.
12. Ädla och värdiga tecken och stora gärningar är av Gud.
13. För att tala bra måste man tala lite.
14. När vi bara säger det som är nödvändigt, talar vi lite och väl.
15. Kärlek övertygar allt, dess tystnad talar högre än retorik.
16. Figurer och jämförelser bör lyfta sitt ämne och aldrig förnedra det, förutom att få det att se löjligt ut.
17. Allt som förolämpar en fin och delikat smak bör undvikas.
18. Mod och fåfänga får folk att tala.
19. Rädsla och svaghet tvingar på tystnad.
20. Att berömma någon mer eller mindre än de förtjänar är att förråda sanning och ära.
21. Man skall varken berömma eller skylla på något annat än vad som förtjänar det.
22. Man måste veta, och tala, och tiga.
23. De dumma går ofta över för de visa.
24. Skrävlarna är sällan modiga, och de modiga är sällan skrävlare.
25. Det är svårare att göra skada än att göra gott.
26. Goda handlingar ger mod och dåliga handlingar tar bort det.
27. Man kan inte vara skicklig utan ärlighet.
28. Ärlighet, sällsynt som den är, värderas inte för vad den är värd.
29. Det är skamligt och ökänt att vara slug på vissa människors sätt.
30. Ära och rykte är inte samma sak.
31. Furstar har inte alltid den berömmelse de förtjänar, men den har de alltid.
32. Berömmelse handlar sällan bara om de stora.
33. Det är snarare stjärnan än förtjänsten som ger stort rykte.
34. Naturen gör sällan hjältar, och lyckan förklarar inte alla dem den har gjort.
35. Extraordinära meriter är ett oförlåtligt brott.
36. Ära tillskansas som andras gods.
37. Att förlora möjligheter för att skryta är en stor förlust.
38. Att riskera sitt liv är ingenting, men att riskera sin ära är den största ansträngningen av orädsla.
39. Berömmelse är en lögnare som alltid smickrar fortun och som vet lite om förtjänster.
40. Caesar är felaktigt anklagad för att ha satt sig själv som en tyrann, om befallning i Rom var den viktigaste tjänst som kunde utföras honom.
41. De som dödade Caesar gjorde Rom mer skada än triumviraten och alla inbördeskrigen.
42. Brutus kan inte förlåtas för Caesars död; bortsett från det var Brutus en ärlig man.
43. Det krävs både förtjänst och fortun för att vara stor och lycklig.
44. Förtjänst och fortun kan inte klara sig utan varandra.
45. Stora män har föreställningar om sitt öde, som sällan lurar dem.
46. Allt som är fruktansvärt och ödesdigert visar sig när man är på väg att genomföra en stor plan.
47. Oövervinnerlig uthållighet är förvånad över ingenting.
48. Caesar vid kanten av Rubicon resonerade rättvist; han såg i det ögonblicket allt han kunde hoppas på och allt han hade att frukta; men lotten var kastad, den måste korsas; berömmelse och rikedom väntade honom på andra sidan; det var över för honom om han hade vänt dem ryggen, han var tvungen att dö eller regera.
49. Man kan vara en hedersman utan att vara en stor man; men man kan inte vara en stor man utan att vara en hedersman.
50. Diocletianus gjorde rätt i att vägra det imperium han lämnat.
51. Stora män och dårar är ibland samma saker; men de är så på ett väldigt olika sätt.
52. Män ogillar alltid det de inte kan göra.
53. Det finns riken som gör kungar stora; det finns kungar som gör kungariken stora.
54. Karaktären hos Alcibiades är stor och beundransvärd.
55. Bland filosoferna förtjänar Sokrates, Platon, Aristoteles, Diogenes, Epikuros och Epiktetos beundran.
56. De som anklagar Epicurus för att ha varit vällustig skulle vara mer kyska än de är och skulle dö av hunger om de levde som han.
57. Platon och Aristoteles var två stora filosofer, men av mycket olika karaktär.
58. Platon verkar endast ha arbetat för sin mästares ära.
59. Den otacksamme och oärlige Aristoteles talade aldrig om varken sin herre eller sin lärjunge.
60. Epitafiet av Sardanapalus är lika bra som alla andras filosofi, förutom religion.
61. Pauli Emilii och Scipiones var stora män och mycket ärliga människor.
62. Cicero var den enda fege som kunde göra stora saker.
63. Cato, beundransvärd som han såg ut, var för envis.
64. Man motsätter sig förgäves förändringar av stater och republiker; det finns en ödesdiger punkt som drar dem med sig.
65. Råd är inte bud.
66. Sanningen har så mycket svårt att närma sig furstar att det kräver en speciell konst och extraordinära ansträngningar för att få tillgång till den.
67. Furstar måste berätta sanningen för sig själva; det är förgäves som de hoppas kunna lära sig det av någon annan.
68. När furstar berättar sanningen för sig själva, tvingar de alla att berätta den.
69. Man måste älska rättvisan och sanningen lika mycket som livet.
70. När man föds för sanningen, reder man upp den bland lögnerna.
71. Svaghet och okunnighet gör människor till fiender av sanningen.
72. Allt som förstör furstars aktning och respekt är ödesdigert för dem.
73. Livets stora hemlighet är att ha ett värdigt mål och aldrig förlora det ur sikte.
74. Man måste fullgöra sin plikt, vad det än kostar.
75. Storheten består inte i att göra allt man vill, utan i att bara vilja det man måste.
76. Även när en god gärning gör en olycklig för resten av ens liv, bör man aldrig avstå från den och aldrig ångra sig från den.
77. Att lida för att ha gjort det bra är en slags belöning.
78. Fortun rättfärdigar många fel, även brott; men det tröstar dem aldrig.
79. Fel och brott tjänar till förintelse av män.
80. Man måste läsa för att lära sig, för att korrigera sig själv och för att trösta sig.
81. Att läsa är en del av en ärlig mans plikt.
82. Oraklet som beordrade konsultation av de döda talade utan tvekan om böcker.
83. Hur upptagen man än är, det finns förlorade timmar som måste utnyttjas med värdighet.
84. Läsning är en slags spegel som avslöjar dygder och brister.
85. Läsning behagar dem som har viss sympati med antikens stora genier.
86. Det finns en stjärna som förenar själarna av första rangen, trots de platser och århundraden som skiljer dem åt.
87. Böcker smickrar varken passionerna eller felen hos dem som läser dem.
88. Världen består endast av intressen och passioner som man måste studera för att vara skicklig.
89. Världen är de storas teater.
90. Kunskapen om det förflutna är till stor nytta för framtiden.
91. Konsten att förstå människor är sällsynt; men de som har den är gjorda att regera.
92. Denna konst måste användas med reservation och inte tros vara ofelbar.
93. Prinsar och stora män som inte svarar på människor är ett mysterium för deras svaghet.
94. Dårskaperna och svagheterna hos de som regerar övergår till mysterier.
95. Det finns ingen handel eller yrke som inte har sina grimaser och sin jargong.
96. Det finns en viss tystnad som verkar mystisk och som bara är svaghet.
97. Lögner tillskansar sig sanningens sken.
98. Man reser sig över allt när man inte värderar och fruktar ingenting.
99. Man bör vara mer nöjd med andras förtjänster än med sina egna.
100. Vi måste förlåta allt till andra snarare än till oss själva.
English translation (my own):
1. It is too inhuman not to forgive humanity anything.
2. The passions and pleasures of men must be worthy.
3. When quality people are coachmen, or cooks without necessity, they deserve to be.
4. We must love beautiful things, but we must love them reasonably.
5. Men learn in schools all that must be forgotten.
6. It is as shameful to know some things as it is shameful to ignore others.
7. Anything that does not make a man wiser, stronger, and happier is useless to him.
8. The sciences are only the pompous titles of human ignorance, merely knowing them does not make one any more learned.
9. Living well and dying well is the science of sciences.
10. One must not speak of oneself, neither good nor bad.
11. The great geniuses of antiquity spoke well of themselves with as much confidence as they spoke of others.
12. Noble and worthy signs and great deeds are of God.
13. To speak well, one must speak little.
14. When we say only what is necessary, we speak little and we speak well.
15. Love persuades everything, its silence speaks louder than rhetoric.
16. Figures and comparisons should elevate their subject and never debase it, except to make it look ridiculous.
17. Anything that offends a fine and delicate taste should be avoided.
18. Courage and vanity make people talk.
19. Fear and weakness impose silence.
20. To praise someone more or less than they deserve is to betray truth and glory.
21. One should neither praise nor blame anything except what deserves it.
22. One must know, and speak, and be silent.
23. The stupid often pass for the wise.
24. The braggarts are seldom brave, and the brave are seldom braggarts.
25. It is more difficult to do harm than to do good.
26. Good deeds give courage and bad deeds take it away.
27. One cannot be skilful without honesty.
28. Honesty, rare as it is, is not valued for what it is worth.
29. It is shameful and infamous to be clever in the manner of some people.
30. Glory and renown are not the same thing.
31. Princes do not always have the fame they deserve, but they always have it.
32. Fame is rarely only about the greats.
33. It is rather the star than the merit which gives great reputation.
34. Nature seldom makes heroes, and fortune does not declare all those she has made.
35. Extraordinary merit is an inexcusable crime.
36. Glory is usurped like the goods of others.
37. Losing opportunities to show off is a great loss.
38. To risk one's life is nothing, but to risk one's glory is the greatest effort of intrepidity.
39. Fame is a liar who always flatters fortune and who knows little about merit.
40. Caesar is wrongly accused of having set himself up as a tyrant, if commanding in Rome was the most important service that could be rendered to him.
41. Those who killed Caesar did more harm to Rome than did the Triumvirates and all the civil wars.
42. Brutus cannot be forgiven for Caesar's death; apart from that, Brutus was an honest man.
43. It takes both merit and fortune to be great and happy.
44. Merit and fortune cannot do without each other.
45. Great men have presentiments of their destiny, which seldom deceive them.
46. All that is terrible and fatal presents itself when one is about to carry out a great plan.
47. Invincible perseverance is surprised at nothing.
48. Caesar at the edge of the Rubicon reasoned justly; he saw at that moment all he could hope for and all he had to fear; but the lot was cast, it had to be crossed; fame and fortune awaited him on the other side; it was all over for him if he had turned his back on them, he had to die or reign.
49. One can be a man of honour without being a great man; but one cannot be a great man without being a man of honour.
50. Diocletian was right to refuse the Empire he had left.
51. Great men and fools are sometimes the same things; but they are so in a very different way.
52. Men always disapprove of what they are unable to do.
53. There are kingdoms which make kings great; there are kings who make kingdoms great.
54. The character of Alcibiades is great and admirable.
55. Among the philosophers, Socrates, Plato, Aristotle, Diogenes, Epicurus and Epictetus deserve admiration.
56. Those who accuse Epicurus of having been voluptuous would be more chaste than they are, and would die of hunger if they lived like him.
57. Plato and Aristotle were two great philosophers, but of very different characters.
58. Plato seems to have worked only for the glory of his master.
59. The ungrateful and dishonest Aristotle never spoke of either his master or his disciple.
60. The epitaph of Sardanapalus is as good as the philosophy of any other, apart from religion.
61. The Pauli Emilii and the Scipiones were great men and very honest people.
62. Cicero was the only coward capable of great things.
63. Cato, admirable as he appeared, was too obstinate.
64. One opposes in vain the changes of states and republics; there is a fatal point which drags them along.
65. Counsels are not commandments.
66. Truth has so much difficulty in approaching princes that it requires a special art and extraordinary efforts to gain access to it.
67. Princes must tell themselves the truth; it is in vain that they hope to learn it from anyone else.
68. When princes tell themselves the truth, they force everyone to tell it.
69. One must love justice and truth as much as life.
70. When one is born for the truth, one unravels it among the lies.
71. Weakness and ignorance make men enemies of truth.
72. Anything that destroys the esteem and respect of princes is fatal to them.
73. The great secret of life is to have a worthy goal and never lose sight of it.
74. One must fulfill one's duty, whatever the cost.
75. Greatness does not consist in doing everything one wants, but in wanting only what one must.
76. Even when a good deed makes one unhappy for the rest of one's life, one should never abstain from it nor ever repent of it.
77. Suffering for having done well is a kind of reward.
78. Fortune justifies many faults, even crimes; but it never consoles them.
79. Faults and crimes serve the annihilation of men.
80. One must read to learn, to correct oneself, and to console oneself.
81. Reading is part of an honest man's duty.
82. The oracle who ordered the consultation of the dead no doubt spoke of books.
83. However busy one may be, there are lost hours which must be employed with dignity.
84. Reading is a kind of mirror which reveals virtues and defects.
85. Reading pleases those who have some sympathy with the great geniuses of antiquity.
86. There is a star which unites the souls of the first rank, despite the places and the centuries which separate them.
87. Books flatter neither the passions nor the faults of those who read them.
88. The world is composed only of interests and passions which one must study in order to be skilful.
89. The world is the theater of the greats.
90. The knowledge of the past is of great use for the future.
91. The art of understanding men is rare; but those who have it are made to rule.
92. This art must be used with reserve and not believed to be infallible.
93. Princes and great men who do not respond to people are a mystery of their weakness.
94. The follies and weaknesses of those who reign pass for mysteries.
95. There is no trade or profession that does not have its grimaces and its jargon.
96. There is a certain silence which seems mysterious and which is only weakness.
97. Lies usurp the appearances of truth.
98. One rises above all when one esteems and fears nothing.
99. One should be more satisfied with the merit of others than with one's own.
100. We must forgive everything to others rather than to ourselves.
Above: Kristina.
_-_Nationalmuseum_-_39839.tif.jpg)
_-_Nationalmuseum_-_15100.tif.jpg)
_-_Nationalmuseum_-_39839.tif.jpg)
,_Princess_of_Brandenburg,_Queen_of_Sweden_-_Nationalmuseum_-_35091.tif.jpg)
