Wednesday, July 27, 2022

Kristina's maxims (Ouvrage de loisir), part 2

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, Johan Arckenholtz, 1751


The maxims:

1. C'est être trop inhumain que de ne pardonner rien à l'humanité.

2. Les passions & les plaisirs des hommes doivent être dignes de l'être.

3. Quand les gens de qualité sont les Cochers, ou les Cuisiniers sans nécessité, ils méritent de l'être.

4. Il faut aimer les belles choses, mais il faut les aimer raisonnablement.

5. Les hommes apprennent dans les Ecoles tout ce qu'il faut oublier.

6. Il est aussi honteux de savoir de certaines choses qu'il est honteux d'ignorer d'autres.

7. Tout ce qui ne rend pas l'homme plus sage, plus fort, & plus heureux, lui est inutile.

8. Les sçiences ne sont que les pompeux Titres de l'ignorance humaine, pour les savoir on n'est pas plus savant.

9. Bien vivre & bien mourir, c'est la sçience des sciences.

10. Il ne faut parler de soi-même, ni en bien, ni en mal.

11. Les grands génies de l'Antiquité disent du bien d'eux-mêmes avec autant de confiance, qu'ils en disoient des autres.

12. Les nobles & dignes signemens & les grandes actions sont de Dieu.

13. Pour bien parler, il faut parler peu.

14. Quand on ne dit que ce qu'il faut, on parle peu & on parle bien.

15. L'amour persuade tout, son silence est plus éloquent que la Rhétorique.

16. Les figures & les comparaisons doivent élever leur sujèt & ne l'abaisser jamais, si ce n'est pour le rendre ridicule.

17. Il faut éviter tout ce qui choque un goût fin & délicat.

18. Le courage & la vanité font parler.

19. La crainte & la foiblesse imposent silence.

20. Louer quelqu'un plus ou moins qu'il ne mérite, c'est trahir la vérité & la gloire.

21. Il ne faut ni louer, ni blâmer que ce qui le mérite.

22. Il faut savoir, & parler, & se taire.

23. Souvent les stupides passent pour des sages.

24. Les Fanfarons sont rarement braves, & les Braves sont rarement Fanfarons.

25. Il est plus difficile de faire du mal, que de faire du bien.

26. Les bonnes actions donnent du courage & les mauvaises l'ôtent.

27. On ne sauroit être habile sans Probité.

28. La Probité, toute rare qu'elle est, n'est pas estimée ce qu'elle vaut.

29. Il est honteux & infame d'être habile de la manière de certaines gens.

30. La Gloire & la Renommée ne sont pas la même chose.

31. Les Princes n'ont pas toûjours la Renommée qu'ils méritent, mais ils l'ont toûjours grande.

32. La Renommée est rarement juste au sujèt des Grands.

33. C'est plûtot l'Etoile, que le mérite qui donne la grande réputation.

34. La Nature fait rarement des Héros, & la Fortune ne déclare pas tous ceux qu'elle a fait.

35. Le mérite extraordinaire est un crime qui ne se pardonne pas.

36. On usurpe la gloire comme les biens d'autrui.

37. Perdre les occasions de se signaler est une grande perte.

38. Hazarder sa vie n'est rien, mais hazarder sa gloire est le dernier effort de l'intrépidité.

39. La Renommée est une menteuse qui flatte toûjours la Fortune & qui connoit mal le mérite.

40. On accuse César à tort de s'être érigé en Tyran, si commander à Rome étoit le plus important service qu'on lui pouvoit rendre.

41. Ceux qui tuérent César firent plus de mal à Rome, que ne lui firent les Triumvirats & toutes les guerres civiles.

42. L'on ne peut pardonner à Brutus la mort de César: à cela près c'étoit un honnête homme que Brutus.

43. Il faut, & du mérite & de la fortune, pour être grand & heureux.

44. Le Mérite & la Fortune ne peuvent se passer l'un de l'autre.

45. Les grands hommes ont des pressentimens de leur destin, qui les trompent rarement.

46. Tout ce qu'il y a de terrible & de fatal se présente quand on est sur le point d'éxécuter un grand dessein.

47. L'invincible persévérance ne s'étonne de rien.

48. César au bord du Rubicon raisonna juste; il vit dans ce moment tout ce qu'il pouvoit espérer & tout ce qu'il devoit craindre; mais le sort étoit jetté, il falloit le passer; la Gloire & la Fortune l'attendoient à l'autre bord; c'étoit fait de lui s'il leur eût tourné le dos il falloit périr ou régner.

49. On peut être homme d'honneur sans être grand homme; mais l'on ne sauroit être grand homme sans être homme d'honneur.

50. Dioclétien eut raison de refuser l'Empire qu'il avoit quitté.

51. Les grands hommes & les sots sont quelquefois les mêmes choses; mais ils les sont d'une maniére très-différente.

52. Les hommes desapprouvent toûjours ce qu'ils ne sont pas capables de faire.

53. Il y a des Roïaumes qui font grands les Rois; il y a des Rois qui font grands les Roïaumes.

54. Le caractère d'Alcibiade est grand & admirable.

55. Parmi les Philosophes Socrate, Platon, Aristote, Diogéne, Epicure, & Epictéte méritent l'admiration.

56. Ceux qui accusent Epicure d'avoir été voluptueux, seroient plus chastes qu'ils ne sont, & mourroient de faim, s'ils vivoient comme lui.

57. Platon & Aristote étoient deux grands Philosophes, mais d'un Caractére très-différent.

58. Platon semble n'avoir travaillé, que pour la gloire de son Maître.

59. Aristote ingrat & malhonnête n'a jamais parlé ni de son Maître, ni de son disciple.

60. L'Epitaphe de Sardanapale vaut bien la Philosophie de tout autre, à la Religion près.

61. Les Pauls-Emiles & les Scipions ont été de grands hommes & de fort honnêtes gens.

62. Ciceron étoit l'unique Poltron capable de grandes choses.

63. Caton tout admirable qu'il paroissoit, étoit trop opiniâtre.

64. On s'oppose en vain aux changemens des Etats & des Républiques; il y a un point fatal qui les entraine.

65. Les conseils ne sont pas des commandemens.

66. La vérité a tant de peine à s'approcher des Princes qu'il faut un art particulier & des efforts extraordinaires, pour lui donner accès.

67. Il faut que les Princes se disent à eux-mêmes la vérité; c'est en vain qu'ils espérent de l'apprendre de tout autre.

68. Quand les Princes se disent la vérité, ils forcent tout le monde à la dire.

69. Il faut aimer la Justice & la vérité autant que la vie.

70. Quand on est né pour la vérité, on la démêle parmi les mensonges.

71. La foiblesse & l'ignorance rendent les hommes ennemis de la vérité.

72. Tout ce qui détruit l'estime & le respect des Princes, leur est mortel.

73. Le grand secrèt de la vie est de se proposer un digne but & de ne le perdre jamais de vûë.

74. Il faut s'acquitter de son devoir quoiqu'il en coûte.

75. La grandeur ne consiste pas à faire tout ce qu'on veut, mais à ne vouloir que ce qu'on doit.

76. Quand même une bonne action rendroit malheureux pour le reste de la vie, on ne doit s'en abstenir, ni s'en repentir jamais.

77. Souffrir pour avoir bien fait, est une espéce de récompense.

78. La Fortune justifie bien des défauts, même des crimes; mais elle n'en console jamais.

79. Les fautes & les crimes servent à l'anéantissement des hommes.

80. Il faut lire pour s'instruire, pour se corriger & pour se consoler.

81. La lecture est une partie du devoir de l'honnête homme.

82. L'Oracle, qui ordonna de consulter les morts, parla sans doute des Livres.

83. Quelque occupé que l'on soit, il y a des heures perduës, qu'il faut emploïer dignement.

84. La Lecture est une espèce de miroir, qui fait connoître les vertus & les défauts.

85. La Lecture plait à ceux qui ont quelque sympathie avec les grands génies de l'antiquité.

86. Il y a une étoile, qui unit les ames du prémier ordre malgré les lieux & les siécles qui les séparent.

87. Les Livres ne flattent ni les passions, ni les défauts de ceux qui les lisent.

88. Le Monde n'est composé que d'intérêts & de passions, qu'il faut étudier pour être habile.

89. Le Monde est le Théatre des Grands.

90. La sçience du passé est d'un grand usage pour l'avenir.

91. L'art de pénétrer les hommes est rare; mais ceux, qui l'ont, sont faits pour régner.

92. Il faut emploïer cet art avec réserve, & ne le croire pas infaillible.

93. Les Princes & les Grands, qui ne répondent pas aux gens, sont un mistére de leur foiblesse.

94. Les sottises & les foiblesses de ceux qui régnent passent pour des mistéres.

95. Il n'y a pas de mêtier ni de profession, qui n'ait ses grimaçes & son jargon.

96. Il y a un certain silence qui paroit mistérieux, & qui n'est que foiblesse.

97. Le mensonge usurpe les apparences de la vérité.

98. On s'éléve au dessus de tout quand on n'estime & ne craint rien.

99. On doit être plus satisfait du mérite d'autrui, que du sien.

100. On doit tout pardonner aux autres plûtôt qu'à soi-même.

Swedish translation (my own):

1. Det är för omänskligt att inte förlåta mänskligheten någonting.

2. Människors passioner och nöjen måste vara värdiga.

3. När kvalitetsmänniskor är kuskar, eller kockar, utan nödvändighet, förtjänar de att vara det.

4. Vi måste älska vackra saker, men vi måste älska dem rimligt.

5. Män lär sig i skolor allt som måste glömmas.

6. Det är lika skamligt att veta vissa saker som det är skamligt att ignorera andra.

7. Allt som inte gör en man klokare, starkare och gladare är värdelöst för honom.

8. Vetenskaperna är bara de pompösa titlarna på mänsklig okunnighet, bara att veta dem gör en inte mer lärd.

9. Att leva väl och dö väl är vetenskapens vetenskap.

10. Man får inte tala om sig själv, varken bra eller dåligt.

11. Antikens stora genier talade väl om sig själva med lika mycket självförtroende som de talade om andra.

12. Ädla och värdiga tecken och stora gärningar är av Gud.

13. För att tala bra måste man tala lite.

14. När vi bara säger det som är nödvändigt, talar vi lite och väl.

15. Kärlek övertygar allt, dess tystnad talar högre än retorik.

16. Figurer och jämförelser bör lyfta sitt ämne och aldrig förnedra det, förutom att få det att se löjligt ut.

17. Allt som förolämpar en fin och delikat smak bör undvikas.

18. Mod och fåfänga får folk att tala.

19. Rädsla och svaghet tvingar på tystnad.

20. Att berömma någon mer eller mindre än de förtjänar är att förråda sanning och ära.

21. Man skall varken berömma eller skylla på något annat än vad som förtjänar det.

22. Man måste veta, och tala, och tiga.

23. De dumma går ofta över för de visa.

24. Skrävlarna är sällan modiga, och de modiga är sällan skrävlare.

25. Det är svårare att göra skada än att göra gott.

26. Goda handlingar ger mod och dåliga handlingar tar bort det.

27. Man kan inte vara skicklig utan ärlighet.

28. Ärlighet, sällsynt som den är, värderas inte för vad den är värd.

29. Det är skamligt och ökänt att vara slug på vissa människors sätt.

30. Ära och rykte är inte samma sak.

31. Furstar har inte alltid den berömmelse de förtjänar, men den har de alltid.

32. Berömmelse handlar sällan bara om de stora.

33. Det är snarare stjärnan än förtjänsten som ger stort rykte.

34. Naturen gör sällan hjältar, och lyckan förklarar inte alla dem den har gjort.

35. Extraordinära meriter är ett oförlåtligt brott.

36. Ära tillskansas som andras gods.

37. Att förlora möjligheter för att skryta är en stor förlust.

38. Att riskera sitt liv är ingenting, men att riskera sin ära är den största ansträngningen av orädsla.

39. Berömmelse är en lögnare som alltid smickrar fortun och som vet lite om förtjänster.

40. Caesar är felaktigt anklagad för att ha satt sig själv som en tyrann, om befallning i Rom var den viktigaste tjänst som kunde utföras honom.

41. De som dödade Caesar gjorde Rom mer skada än triumviraten och alla inbördeskrigen.

42. Brutus kan inte förlåtas för Caesars död; bortsett från det var Brutus en ärlig man.

43. Det krävs både förtjänst och fortun för att vara stor och lycklig.

44. Förtjänst och fortun kan inte klara sig utan varandra.

45. Stora män har föreställningar om sitt öde, som sällan lurar dem.

46. ​​Allt som är fruktansvärt och ödesdigert visar sig när man är på väg att genomföra en stor plan.

47. Oövervinnerlig uthållighet är förvånad över ingenting.

48. Caesar vid kanten av Rubicon resonerade rättvist; han såg i det ögonblicket allt han kunde hoppas på och allt han hade att frukta; men lotten var kastad, den måste korsas; berömmelse och rikedom väntade honom på andra sidan; det var över för honom om han hade vänt dem ryggen, han var tvungen att dö eller regera.

49. Man kan vara en hedersman utan att vara en stor man; men man kan inte vara en stor man utan att vara en hedersman.

50. Diocletianus gjorde rätt i att vägra det imperium han lämnat.

51. Stora män och dårar är ibland samma saker; men de är så på ett väldigt olika sätt.

52. Män ogillar alltid det de inte kan göra.

53. Det finns riken som gör kungar stora; det finns kungar som gör kungariken stora.

54. Karaktären hos Alcibiades är stor och beundransvärd.

55. Bland filosoferna förtjänar Sokrates, Platon, Aristoteles, Diogenes, Epikuros och Epiktetos beundran.

56. De som anklagar Epicurus för att ha varit vällustig skulle vara mer kyska än de är och skulle dö av hunger om de levde som han.

57. Platon och Aristoteles var två stora filosofer, men av mycket olika karaktär.

58. Platon verkar endast ha arbetat för sin mästares ära.

59. Den otacksamme och oärlige Aristoteles talade aldrig om varken sin herre eller sin lärjunge.

60. Epitafiet av Sardanapalus är lika bra som alla andras filosofi, förutom religion.

61. Pauli Emilii och Scipiones var stora män och mycket ärliga människor.

62. Cicero var den enda fege som kunde göra stora saker.

63. Cato, beundransvärd som han såg ut, var för envis.

64. Man motsätter sig förgäves förändringar av stater och republiker; det finns en ödesdiger punkt som drar dem med sig.

65. Råd är inte bud.

66. Sanningen har så mycket svårt att närma sig furstar att det kräver en speciell konst och extraordinära ansträngningar för att få tillgång till den.

67. Furstar måste berätta sanningen för sig själva; det är förgäves som de hoppas kunna lära sig det av någon annan.

68. När furstar berättar sanningen för sig själva, tvingar de alla att berätta den.

69. Man måste älska rättvisan och sanningen lika mycket som livet.

70. När man föds för sanningen, reder man upp den bland lögnerna.

71. Svaghet och okunnighet gör människor till fiender av sanningen.

72. Allt som förstör furstars aktning och respekt är ödesdigert för dem.

73. Livets stora hemlighet är att ha ett värdigt mål och aldrig förlora det ur sikte.

74. Man måste fullgöra sin plikt, vad det än kostar.

75. Storheten består inte i att göra allt man vill, utan i att bara vilja det man måste.

76. Även när en god gärning gör en olycklig för resten av ens liv, bör man aldrig avstå från den och aldrig ångra sig från den.

77. Att lida för att ha gjort det bra är en slags belöning.

78. Fortun rättfärdigar många fel, även brott; men det tröstar dem aldrig.

79. Fel och brott tjänar till förintelse av män.

80. Man måste läsa för att lära sig, för att korrigera sig själv och för att trösta sig.

81. Att läsa är en del av en ärlig mans plikt.

82. Oraklet som beordrade konsultation av de döda talade utan tvekan om böcker.

83. Hur upptagen man än är, det finns förlorade timmar som måste utnyttjas med värdighet.

84. Läsning är en slags spegel som avslöjar dygder och brister.

85. Läsning behagar dem som har viss sympati med antikens stora genier.

86. Det finns en stjärna som förenar själarna av första rangen, trots de platser och århundraden som skiljer dem åt.

87. Böcker smickrar varken passionerna eller felen hos dem som läser dem.

88. Världen består endast av intressen och passioner som man måste studera för att vara skicklig.

89. Världen är de storas teater.

90. Kunskapen om det förflutna är till stor nytta för framtiden.

91. Konsten att förstå människor är sällsynt; men de som har den är gjorda att regera.

92. Denna konst måste användas med reservation och inte tros vara ofelbar.

93. Prinsar och stora män som inte svarar på människor är ett mysterium för deras svaghet.

94. Dårskaperna och svagheterna hos de som regerar övergår till mysterier.

95. Det finns ingen handel eller yrke som inte har sina grimaser och sin jargong.

96. Det finns en viss tystnad som verkar mystisk och som bara är svaghet.

97. Lögner tillskansar sig sanningens sken.

98. Man reser sig över allt när man inte värderar och fruktar ingenting.

99. Man bör vara mer nöjd med andras förtjänster än med sina egna.

100. Vi måste förlåta allt till andra snarare än till oss själva.

English translation (my own):

1. It is too inhuman not to forgive humanity anything.

2. The passions and pleasures of men must be worthy.

3. When quality people are coachmen, or cooks without necessity, they deserve to be.

4. We must love beautiful things, but we must love them reasonably.

5. Men learn in schools all that must be forgotten.

6. It is as shameful to know some things as it is shameful to ignore others.

7. Anything that does not make a man wiser, stronger, and happier is useless to him.

8. The sciences are only the pompous titles of human ignorance, merely knowing them does not make one any more learned.

9. Living well and dying well is the science of sciences.

10. One must not speak of oneself, neither good nor bad.

11. The great geniuses of antiquity spoke well of themselves with as much confidence as they spoke of others.

12. Noble and worthy signs and great deeds are of God.

13. To speak well, one must speak little.

14. When we say only what is necessary, we speak little and we speak well.

15. Love persuades everything, its silence speaks louder than rhetoric.

16. Figures and comparisons should elevate their subject and never debase it, except to make it look ridiculous.

17. Anything that offends a fine and delicate taste should be avoided.

18. Courage and vanity make people talk.

19. Fear and weakness impose silence.

20. To praise someone more or less than they deserve is to betray truth and glory.

21. One should neither praise nor blame anything except what deserves it.

22. One must know, and speak, and be silent.

23. The stupid often pass for the wise.

24. The braggarts are seldom brave, and the brave are seldom braggarts.

25. It is more difficult to do harm than to do good.

26. Good deeds give courage and bad deeds take it away.

27. One cannot be skilful without honesty.

28. Honesty, rare as it is, is not valued for what it is worth.

29. It is shameful and infamous to be clever in the manner of some people.

30. Glory and renown are not the same thing.

31. Princes do not always have the fame they deserve, but they always have it.

32. Fame is rarely only about the greats.

33. It is rather the star than the merit which gives great reputation.

34. Nature seldom makes heroes, and fortune does not declare all those she has made.

35. Extraordinary merit is an inexcusable crime.

36. Glory is usurped like the goods of others.

37. Losing opportunities to show off is a great loss.

38. To risk one's life is nothing, but to risk one's glory is the greatest effort of intrepidity.

39. Fame is a liar who always flatters fortune and who knows little about merit.

40. Caesar is wrongly accused of having set himself up as a tyrant, if commanding in Rome was the most important service that could be rendered to him.

41. Those who killed Caesar did more harm to Rome than did the Triumvirates and all the civil wars.

42. Brutus cannot be forgiven for Caesar's death; apart from that, Brutus was an honest man.

43. It takes both merit and fortune to be great and happy.

44. Merit and fortune cannot do without each other.

45. Great men have presentiments of their destiny, which seldom deceive them.

46. ​​All that is terrible and fatal presents itself when one is about to carry out a great plan.

47. Invincible perseverance is surprised at nothing.

48. Caesar at the edge of the Rubicon reasoned justly; he saw at that moment all he could hope for and all he had to fear; but the lot was cast, it had to be crossed; fame and fortune awaited him on the other side; it was all over for him if he had turned his back on them, he had to die or reign.

49. One can be a man of honour without being a great man; but one cannot be a great man without being a man of honour.

50. Diocletian was right to refuse the Empire he had left.

51. Great men and fools are sometimes the same things; but they are so in a very different way.

52. Men always disapprove of what they are unable to do.

53. There are kingdoms which make kings great; there are kings who make kingdoms great.

54. The character of Alcibiades is great and admirable.

55. Among the philosophers, Socrates, Plato, Aristotle, Diogenes, Epicurus and Epictetus deserve admiration.

56. Those who accuse Epicurus of having been voluptuous would be more chaste than they are, and would die of hunger if they lived like him.

57. Plato and Aristotle were two great philosophers, but of very different characters.

58. Plato seems to have worked only for the glory of his master.

59. The ungrateful and dishonest Aristotle never spoke of either his master or his disciple.

60. The epitaph of Sardanapalus is as good as the philosophy of any other, apart from religion.

61. The Pauli Emilii and the Scipiones were great men and very honest people.

62. Cicero was the only coward capable of great things.

63. Cato, admirable as he appeared, was too obstinate.

64. One opposes in vain the changes of states and republics; there is a fatal point which drags them along.

65. Counsels are not commandments.

66. Truth has so much difficulty in approaching princes that it requires a special art and extraordinary efforts to gain access to it.

67. Princes must tell themselves the truth; it is in vain that they hope to learn it from anyone else.

68. When princes tell themselves the truth, they force everyone to tell it.

69. One must love justice and truth as much as life.

70. When one is born for the truth, one unravels it among the lies.

71. Weakness and ignorance make men enemies of truth.

72. Anything that destroys the esteem and respect of princes is fatal to them.

73. The great secret of life is to have a worthy goal and never lose sight of it.

74. One must fulfill one's duty, whatever the cost.

75. Greatness does not consist in doing everything one wants, but in wanting only what one must.

76. Even when a good deed makes one unhappy for the rest of one's life, one should never abstain from it nor ever repent of it.

77. Suffering for having done well is a kind of reward.

78. Fortune justifies many faults, even crimes; but it never consoles them.

79. Faults and crimes serve the annihilation of men.

80. One must read to learn, to correct oneself, and to console oneself.

81. Reading is part of an honest man's duty.

82. The oracle who ordered the consultation of the dead no doubt spoke of books.

83. However busy one may be, there are lost hours which must be employed with dignity.

84. Reading is a kind of mirror which reveals virtues and defects.

85. Reading pleases those who have some sympathy with the great geniuses of antiquity.

86. There is a star which unites the souls of the first rank, despite the places and the centuries which separate them.

87. Books flatter neither the passions nor the faults of those who read them.

88. The world is composed only of interests and passions which one must study in order to be skilful.

89. The world is the theater of the greats.

90. The knowledge of the past is of great use for the future.

91. The art of understanding men is rare; but those who have it are made to rule.

92. This art must be used with reserve and not believed to be infallible.

93. Princes and great men who do not respond to people are a mystery of their weakness.

94. The follies and weaknesses of those who reign pass for mysteries.

95. There is no trade or profession that does not have its grimaces and its jargon.

96. There is a certain silence which seems mysterious and which is only weakness.

97. Lies usurp the appearances of truth.

98. One rises above all when one esteems and fears nothing.

99. One should be more satisfied with the merit of others than with one's own.

100. We must forgive everything to others rather than to ourselves.


Above: Kristina.

Tuesday, July 26, 2022

Maria Eleonora's letter to her brother Georg Wilhelm, the Elector of Brandenburg, dated July 9/19, 1636

Source:

Gustav-Adolfs Gemahlin Maria-Eleonora von Brandenburg: Eine biographische Skizze, Fortsetzung III, article written by Dr. Fritz Arnheim for Hohenzollern Jahrbuch: Forschungen und Abbildungen zur Geschichte der Hohenzollern in Brandenburg-Preußen, volume 9, page 198, published by Gesiecke and Devrient, 1905


The letter:

... Mit was betrübtem Gemüte ich allezeit hören muß, wie E. Ld. Land und Leut[e] jämmerlich verheeret und zugericht[et] bleiben, daß es ein steinern Herzen möcht erbarmen! Woll[te] Gott, S. Kgl. Maj. mein allerhöchstberühmter glorwürdigster König soll[te] auch wieder auf[er]stehen; er solt bei solchem kläglichem Zustand gerne zum Friede[n] schreiten und das unschuldige Blut nimmer auf sein Gewissen laden. Ich fürcht aber, daß Gott uns allhier verstockt und verblend[et] hat, daß man solches nicht alles sich läßt zu Herzen gehen und daß Gott sein[e] Vorsamling noch mehr in Deizlant will unter dem schweren Strafe bleiben lassen; dan ich kein Mittel nu sehen kann, das ihnen aus ihren Unglück mag helfen, wofern nicht ein allgemeiner beständiger Friede solt können getroffen werden. Gott regier' doch des Kaisers und der unsrigen Herzen, daß man sich doch möcht zu gute[n] friedliche[n] Mittel[n] verstehn. Ich versicher' E. Ld., daß ich viel Spotzierwort genugsam E. Ld. halben muß mit Schmerzen hören; aber es [mag] sein dem, wie's wolle, ich soll doch E. Ld. nimmer unverantwortet lassen. Ich hab es ihnen gesaget, ich wolt es vor E. Ld. klagen; dan darbei soll[t] ich nimmer sitzen, da man E. Ld. übel solt wollen nachreden, und solt ich auch mein Leben darbei lassen.

Ich versicher' E. Ld., daß man es vor das allein thut, daß man mein Kind darzu [er]ziehen will, daß sie zu ihrer Mutter Freunde[n] ein bös Herz bekommen soll, alldieweil man solches zum oftern vor mir und allezeit in ihr[em] Beiwesen saget. Aber ich versicher' E. Ld.: so klein sie ist, so sehr verdrießt ihr solches, der ihr darvon will sagen. Gott erhalt' sie bei dem Sinn! Ich weiß, sie soll E. Ld. ein Mal alle Liebe und Freundschaft erweisen, wan Gott ihr das Leben soll sparen. Sie hat recht Sr. Kgl. Maj. homer. Dies sieht hergabergell der Reichsdrost auch woll, drum woll[te] er lieber, daß sie nicht zu viel möcht stodieren und in Regement-Sachen-Unterricht bleiben, damit sie das Regiment immer selber behalten mögen. Doch gebe [Gott], daß er eher müßt Hals und Bein zerfallen, eher es dazu kommet.

Ach, herzallerliebester Herr Bruder, ich wollt nichtes mehr wünschen, [als] nur ein[e] Stunde mit E. Ld. allein zu reden. Ich wolt E. Ld. viel sagen, das ich nimmer der Feder kann vertrauen. Ich versicher' E. Ld., daß ich mein[es] Leben[s] so überdrüssig bin und mir alle Stunde den Tot oft wünsche. Ich weiß auch nicht, wovon ich noch kan leben, wan ich all mein Unglück und Elend bedenk, oder worvor mich noch Gott das Leben aufhält. Wie manch[er] Mensch muß doch sterben, der gerne lebet; aber ich muß leben und weiß nicht worzu, mir selber zur höchsten Sorge und Betrübtnis. Und seh [ich] dessen noch hier kein Ende und kan mich kein [anderer] Mensch aus diesen mein[em] Elend helfen, dan E. Ld., wan Sie mir nur ein klein eigen Handbrieflein wolten bald zuschreiben, daß ich zu E. Ld. darf kommen nach Preisen auf[s] zukünftige Vorjahr, wan es auch nicht länger könt sein, als auf acht Tage. In erwart darauf eine fröhliche Antwort. Ich hab auch mündlich befohlen E. Ld. Sikertario, mit E. Ld. mündlich darvon zu reden. E. Ld. können nimmer glauben, wie mir nach E. Ld. itzo verlanget; wie ich auch hoff, E. Ld. sollen mich nicht herausjagen, wan ich komm'...

P. S. ... Ich bitt E. Ld. um Gotteswillen, Sie schreiben mir doch kein[e] abschlägliche Antwort und lassen mich doch zu sich kommen. Denn es kost[et] E. Ld. jo nicht Geld oder Gut, sondern mir selber. Und ich versicher' E. Ld.: wan E. Ld. zehn Mal mir verneinen, zu kommen, so ist's mir doch unmöglich, von E. Ld. zu bleiben. Ich komm doch, eh E. Ld. es wissen. Ich will auch in kurzem einen zu E. Ld. schicken deshalben; und wan auch doch kein Friede solt werden, so soll ich E. Ld. doch nicht lassen, wie woll Sie doch hier von allen verach[tet] werden.

With modernised spelling:

... Mit was betrübtem Gemüte ich allezeit hören muss, wie Eure Liebdens Land und Leute jämmerlich verheeret und zugerichtet bleiben, dass es ein steinern Herzen möcht erbarmen! Wollte Gott, Seiner Königliche Majestät mein allerhöchstberühmter glorwürdigster König sollte auch wieder auferstehen; er sollt bei solchem kläglichem Zustand gerne zum Frieden schreiten und das unschuldige Blut nimmer auf sein Gewissen laden. Ich fürchte aber, dass Gott uns allhier verstockt und verblendet hat, dass man solches nicht alles sich lässt zu Herzen gehen und dass Gott seine Versammlung noch mehr in Deutschland will unter den schweren Strafe bleiben lassen; dann ich kein Mittel nu sehen kann, das ihnen aus ihrem Unglück mag helfen, wofern nicht ein allgemeiner beständiger Friede sollt können getroffen werden. Gott regier doch des Kaisers und der unsrigen Herzen, dass man sich doch möcht zu guten friedlichen Mitteln verstehen. Ich versicher Eure Liebden, dass ich viel Spottworte genugsam Eure Liebden halben muss mit Schmerzen hören; aber es mag sein dem, wie's wolle, ich soll doch Eure Liebden nimmer unverantwortet lassen. Ich habe es ihnen gesagt, ich wollte es vor Eure Liebden klagen; dann dabei sollte ich nimmer sitzen, da man Eure Liebden übel sollte wollen nachreden, und sollte ich auch mein Leben dabei lassen.

Ich versicher Eure Liebden, dass man es vor das allein tut, dass man mein Kind dazu erziehen will, dass sie zu ihrer Mutter Freunden ein bös Herz bekommen soll, alldieweil man solches zum oftern vor mir und allezeit in ihrem Beiwesen sagt. Aber ich versicher Eure Liebden: so klein sie ist, so sehr verdrießt ihr solcher, der ihr davon will sagen. Gott erhalt sie bei dem Sinn! Ich weiß, sie soll Eure Liebden ein Mal alle Liebe und Freundschaft erweisen, wann Gott ihr das Leben soll sparen. Sie hat recht Seiner Königliche Majestäts humeur. Dies sieht Herr Gabriel, der Reichsdrost, auch woll; drum wollte er lieber, dass sie nicht zu viel möcht studieren und in Regement-Sachen-Unterricht bleiben, damit sie das Regiment immer selber behalten mögen. Doch gebe Gott, dass er eher müsst Hals und Bein zerfallen, eher es dazu kommet.

Ach, herzallerliebester Herr Bruder, ich wollte nichtes mehr wünschen, als nur eine Stunde mit Eure Liebden allein zu reden. Ich wollte Eure Liebden viel sagen, das ich nimmer der Feder kann vertrauen. Ich versicher Eure Liebden, dass ich meines Lebens so überdrüssig bin und mir alle Stunde den Tot oft wünsche. Ich weiß auch nicht, wovon ich noch kann leben, wann ich all mein Unglück und Elend bedenke, oder wovor mir noch Gott das Leben aufhällt. Wie mancher Mensch muss doch sterben, der gerne lebet; aber ich muss leben und weiß nicht wozu, mir selber zur höchsten Sorge und Betrübtnis. Und sehe ich dessen noch hier kein Ende und kann mich kein anderer Mensch aus diesem meinem Elend helfen, dann Eure Liebden, wann Sie mir nur ein klein eigen Handbrieflein wollten bald zuschreiben, dass ich zu Eure Liebden darf kommen nach Preußen aufs zukünftige Vorjahr, wann es auch nicht länger könnte sein, als auf acht Tage. Ich erwarte darauf eine erfreuliche Antwort. Ich habe auch mündlich befohlen Eure Liebdens secretario, mit Eure Liebden mündlich davon zu reden. Eure Liebden können nimmer glauben, wie mich nach Eure Liebden jetzo verlangt; wie ich auch hoffe, Eure Liebden sollen mich nicht herausjagen, wann ich komme...

P. S. ... Ich bitte Eure Liebden, um Gotteswillen, Sie schreiben mir doch keine abschlägliche Antwort und lassen mich doch zu sich kommen. Denn es kostet Eure Liebden jo nicht Geld oder Gut, sondern mir selber. Und ich versicher Eure Liebden: wann Eure Liebden zehn Mal mir verneinen, zu kommen, so ist's mir doch unmöglich, von Eure Liebden zu bleiben. Ich komme doch, ehe Eure Liebden es wissen. Ich will auch in kurzem einen zu Eure Liebden schicken deshalben; und wann auch doch kein Friede sollt werden, so soll ich Eure Liebden doch nicht lassen, wie woll Sie doch hier von allen verachtet werden.

French translation (my own):

... Je dois toujours entendre comment le pays et le peuple de Votre Dilection restent misérablement dévastés et battus avec un cœur si triste qu'un cœur de pierre aimerait avoir pitié! Plût à Dieu que Sa Majesté Royale, mon Roi le plus célèbre et le plus glorieux, ressuscite aussi; dans un état aussi misérable, il devrait volontiers faire la paix et ne jamais accabler sa conscience de sang innocent. Mais je crains que Dieu ne nous ait tous endurcis et aveuglés ici, qu'on ne laisse pas tout cela monter à cœur et que Dieu veuille que sa congrégation reste encore plus en Allemagne sous le châtiment sévère; alors je ne vois aucun moyen qui puisse les sortir de leur malheur à moins qu'une paix générale et permanente ne puisse être atteinte. Que Dieu gouverne l'Empereur et nos cœurs, afin que nous puissions convenir de moyens bons et pacifiques. J'assure Votre Dilection que je dois avec douleur entendre assez de railleries au sujet de Votre Dilection; mais quoi qu'il en soit, je ne laisserai jamais Votre Dilection sans réponse. Je leur ai dit que je voulais me plaindre à Votre Dilection; alors je ne devrais jamais m'asseoir là, puisqu'on devrait vouloir dire du mal de Votre Dilection, même si je risque ma vie.

J'assure Votre Dilection qu'ils ne le font que parce qu'ils veulent élever mon enfant, pour qu'elle ait un mauvais cœur envers les amis de sa mère, pendant qu'on dit souvent de telles choses devant moi et toujours en sa présence. Mais j'assure Votre Dilection qu'aussi petite qu'elle soit, quiconque veut lui en parler l'agace. Dieu la garde dans son bon sens! Je sais qu'elle devrait une fois montrer à Votre Dilection tout amour et amitié une fois, si Dieu devait épargner sa vie. Elle a bien l'humeur de Sa Majesté Royale. Le sieur Gabriel, le Grand Drost, le voit aussi; c'est pourquoi il voulait qu'elle n'étudie pas trop et qu'elle reste dans les leçons liés au règne, afin qu'elle puisse toujours garder le règne elle-même. Mais plût à Dieu qu'il se brise le cou et la jambe avant d'en arriver là.

Oh, mon très-cher frère, je ne souhaite rien de plus que de parler à Votre Dilection seule pendant une heure. J'ai beaucoup voulu dire à Votre Dilection que je ne pourrai jamais confier à la plume. J'assure Votre Dilection que je suis si fatiguée de ma vie et que je souhaite la mort plusieurs fois par heure. Je ne sais pas non plus pourquoi je peux encore vivre quand je pense à tout mon malheur et ma misère, ou pourquoi Dieu préserve encore ma vie. Combien d'hommes doivent mourir qui aiment vivre; mais je dois vivre et je ne sais pas pourquoi, à ma grande inquiétude et à ma grande tristesse. Et si je n'en vois toujours pas la fin ici, et si personne d'autre ne peut m'aider à sortir de ma misère, alors Votre Dilection peut simplement m'envoyer une petite lettre manuscrite afin que je puisse venir à Votre Dilection en Prusse l'année prochaine, alors qu'elle peut également ne pas dépasser huit jours. J'attends une réponse gratifiante. J'ai aussi ordonné de bouche au secrétaire de Votre Dilection d'en parler à Votre Dilection. Votre Dilection ne peut jamais croire combien je vous désire maintenant, car j'espère aussi que Votre Dilection ne me chassera pas quand je viendrai...

P. S. ... Je prie Votre Dilection, pour l'amour de Dieu, de ne pas m'écrire de réponse négative, et de me laisser venir à vous. Parce que cela ne coûte ni argent ni propriété à Votre Dilection, mais moi-même. Et j'assure Votre Dilection que si Votre Dilection me refuse dix fois de venir, il m'est impossible de rester loin de Votre Dilection. Je serai là avant que Votre Dilection ne le sache. J'enverrai aussi une lettre à Votre Dilection tout à l'heure; et même s'il n'y a pas de paix, je ne dois pas laisser Votre Dilection voir à quel point elle est méprisée par tout le monde ici.

Swedish translation (my own):

... Jag måste alltid höra hur Ers Kärlighets land och folk förblir eländigt förkrossade och misshandlade med ett så sorgset hjärta att ett stenigt hjärta skulle vilja förbarma sig! Önskar till Gud att Hans Kungliga Majestät, min allerhögstberömde och glorvyrdigste Konung också skulle uppstå igen; i ett sådant eländigt tillstånd skulle han gärna sluta fred och aldrig belasta sitt samvete med oskyldigt blod. Men jag är rädd att Gud har härdat och förblindat oss alla här, att man inte låter allt detta gå till hjärtat och att Gud vill att hans församling skall stanna i Tyskland ännu mer under det hårda straffet; då kan jag inte se några medel som kan hjälpa dem ur deras olycka om inte en allmän, permanent fred kan uppnås. Må Gud styra kejsaren och våra hjärtan, så att vi kan komma överens om goda, fredliga medel. Jag försäkrar Ers Kärlighet att jag med smärta måste höra många spottord nog om Ers Kärlighet; men hur som helst, jag skall aldrig lämna Ers Kärlighet obesvarad för det. Jag sade till dem att jag ville klaga hos Ers Kärlighet; då skulle jag aldrig sitta där, eftersom man skulle vilja tala illa om Ers Kärlighet, även om jag riskerar mitt liv.

Jag försäkrar Ers Kärlighet att de gör det bara för att de vill uppfostra mitt barn, så att hon skall få dåligt hjärta mot sin mors vänner, allt medan man säger sådant ofta inför mig och alltid i hennes närvaro. Men jag försäkrar Ers Kärlighet att så liten som hon är, förtryter henne den som vill berätta för henne om det. Gud bevare henne vid sitt fulla sinne! Jag vet att hon en gång borde visa Ers Kärlighet all kärlek och vänskap, om Gud skulle skona hennes liv. Hon har rätt Hans Kungliga Majestäts humör. Herr Gabriel, Riksdrotsen, ser detta också; det var därför han ville att hon inte skulle studera för mycket och förbli i regeringssakernas underrättelse, så att hon alltid kunde behålla regeringen själv. Men Gud give att han skulle bryta nacke och ben innan det kommer därtill.

Åh, min hjärtansallerkäraste bror, jag önskar inget annat än att tala med Ers Kärlighet ensam i en timme. Jag har velat säga mycket till Ers Kärlighet som jag aldrig kan anförtro till pennan. Jag försäkrar Ers Kärlighet att jag är så trött på mitt liv och önskar döden många gånger varje timme. Jag vet inte heller varför jag fortfarande kan leva vidare när jag tänker på all min olycka och elände, eller varför Gud fortfarande bevarar mitt liv. Hur många människor måste dö som älskar att leva; men jag måste leva och vet inte varför, till min egen stora oro och sorg. Och om jag fortfarande inte ser ett slut på det här, och om ingen annan kan hjälpa mig ur mitt elände, så kan Ers Kärlighet helt enkelt skicka mig ett litet handskrivet brev så att jag kan komma till Ers Kärlighet i Preussen nästa år, när det inte heller kan vara längre än åtta dagar. Jag förväntar mig ett glädjande svar. Jag har också muntligen beordrat Ers Kärlighets sekreterare att tala med Ers Kärlighet därom. Ers Kärlighet kan aldrig tro hur mycket jag längtar efter Er nu, då jag också hoppas att Ers Kärlighet inte skall driva bort mig när jag kommer...

P. S. ... Jag ber Ers Kärlighet, för Guds skull, skriv inte ett negativt svar till mig, och låt mig komma till Er. Ty det kostar inte Ers Kärlighet varken pengar eller egendom, utan mig själv. Och jag försäkrar Ers Kärlighet att om Ers Kärlighet vägrar mig tio gånger att komma, så är det omöjligt för mig att hålla mig borta från Ers Kärlighet. Jag kommer att vara där innan Ers Kärlighet vet därav. Jag vill också skicka ett brev till Ers Kärlighet om en liten stund; och även om det inte finns någon fred, så skall jag inte låta Ers Kärlighet se hur föraktad Ni är av alla här.

English translation (my own):

... I always have to hear how Your Lovingness's country and people remain miserably devastated and battered with such a sad heart that a stony heart would like to have mercy! Would to God that His Royal Majesty, my most famous and most glorious King should also rise again; in such a miserable condition he should happily make peace and never burden his conscience with innocent blood. But I am afraid that God has hardened and blinded us all here, that one does not let all this go to heart and that God wants His congregation to stay in Germany even more under the severe punishment; then I can't see any means that can help them out of their misfortune unless a general, permanent peace can be reached. May God rule the Emperor and our hearts, so that we may agree to good, peaceful means. I assure Your Lovingness that I must with pain hear many taunts enough about Your Lovingness; but be that as it may, I shall never leave Your Lovingness unanswered for it. I told them I wanted to complain to Your Lovingness; then I should never sit there, since one should want to speak ill of Your Lovingness, even if I risk my life.

I assure Your Lovingness that they do it only because they want to bring up my child, so that she should get a bad heart towards her mother's friends, all the while one says such things often in front of me and always in her presence. But I assure Your Lovingness that as little as she is, anyone who wants to tell her about it annoys her. God keep her in her right mind! I know she should once show Your Lovingness all her love and friendship once, if God should spare her life. She has His Royal Majesty's humour. Lord Gabriel, the Grand Steward of the Realm, sees this too; that is why he wanted her not to study too much and to stay in reign-related lessons, so that she could always keep the reign herself. But God grant that he should break his neck and leg before it comes to that.

Oh, dearest brother, I wish for nothing more than to talk to Your Lovingness alone for an hour. I have wanted to say a great deal to Your Lovingness that I can never confide to the pen. I assure Your Lovingness that I am so weary of my life and wish for death many times every hour. I also don't know why I can still live on when I think of all my unhappiness and misery, or why God still preserves my life. How many a man must die who loves to live; but I have to live and don't know why, to my own great concern and sadness. And if I still don't see an end to it here, and if no one else can help me out of my misery, then Your Lovingness can simply send me a little handwritten letter so that I may come to Your Lovingness in Prussia next year, when it can also be no longer than eight days. I expect a gratifying answer. I have also ordered Your Lovingness's secretary by mouth to speak to Your Lovingness about it. Your Lovingness can never believe how much I long for you now, as I also hope Your Lovingness shall not drive me away when I come...

P. S. ... I beg Your Lovingness, for God's sake, do not write me a negative answer, and let me come to you. Because it doesn't cost Your Lovingness either money or property, but myself. And I assure Your Lovingness that if Your Lovingness refuses me ten times to come, it is impossible for me to stay away from Your Lovingness. I'll be there before Your Lovingness knows it. I will also send a letter to Your Lovingness in a little while; and even if there is no peace, I should not let Your Lovingness see how despised you are by everyone here.


Above: Kristina.


Above: Maria Eleonora.


Above: Georg Wilhelm, the Elector of Brandenburg, Maria Eleonora's brother and Kristina's maternal uncle.

Excerpt from Maria Eleonora's letter to Princess Katarina, year 1635

Source:

Gustav-Adolfs Gemahlin Maria-Eleonora von Brandenburg: Eine biographische Skizze, Fortsetzung III, article written by Dr. Fritz Arnheim for Hohenzollern Jahrbuch: Forschungen und Abbildungen zur Geschichte der Hohenzollern in Brandenburg-Preußen, volume 9, page 194, published by Gesiecke and Devrient, 1905


The letter excerpt:

Herze Schwester, ich bitt, E. Ld. grüßen mein Christingen meinetwegen und sagen ihr, wan sie wacker zunimmt, weil ich weg bin, so soll ich ihr was Schönes mitbringen, und daß sie fleißig stodiret, auch wacker isset.

With modernised spelling:

Herze Schwester, ich bitte, Eure Liebden grüßen mein Christienchen meinetwegen und sagen ihr, wann sie wacker zunimmt, weil ich weg bin, so soll ich ihr was Schönes mitbringen, und dass sie fleißig studieret, auch wacker esset.

French translation (my own):

Ma chère sœur, je prie Votre Dilection de saluer ma petite Christine de ma part, et de lui dire que si elle grandit beaucoup pendant mon absence, je lui apporterai quelque chose de joli, et qu'elle devrait étudier beaucoup et bien manger aussi.

Swedish translation (my own):

Hjärta syster, jag ber Ers Kärlighet hälsa min lilla Kristina och berätta för henne att om hon tar vackert till medan jag är borta, så skall jag ge henne något skönt och att hon skulle studera flitigt och äta bra också.

English translation (my own):

Dear Sister, I beg Your Lovingness to greet my Christienchen on my behalf, and tell her that if she grows a lot while I'm away, I shall bring her something pretty, and that she should study hard and eat well too.


Above: Kristina.


Above: Maria Eleonora.


Above: Princess Katarina.

Note: weil = während.

Excerpt from Maria Eleonora's letter to Princess Katarina, dated December 1635

Source:

Gustav-Adolfs Gemahlin Maria-Eleonora von Brandenburg: Eine biographische Skizze, Fortsetzung III, article written by Dr. Fritz Arnheim for Hohenzollern Jahrbuch: Forschungen und Abbildungen zur Geschichte der Hohenzollern in Brandenburg-Preußen, volume 9, page 194, published by Gesiecke and Devrient, 1905


The letter excerpt:

Nu aber dank ich Gott, der mein[er] Tochter wieder zu Gesundheit geholfen hat; ich war also bang, es solt das neue Fieber draus geblieben sein. Ich laß sie aber nicht ausgehn; sie bleibet noch ein bis auf die Weihnachten. Gott gebe, daß es nu möge Bestand mit ihr haben.

With modernized spelling:

Nun aber danke ich Gott, der meiner Tochter wieder zu Gesundheit geholfen hat; ich war also bang, es sollt das neue Fieber draus geblieben sein. Ich lass sie aber nicht ausgehen; sie bleibet noch ein bis auf die Weihnachten. Gott gebe, dass es nu möge Bestand mit ihr haben.

French translation (my own):

Mais maintenant je remercie Dieu, qui a aidé ma fille à retrouver la santé; j'avais tellement peur que la nouvelle fièvre soit restée. Mais je ne la laisse pas sortir; elle reste à l'intérieur jusqu'à Noël. Dieu veuille qu'elle puisse maintenant le supporter.

Swedish translation (my own):

Men nu tackar jag Gud, som hjälpte min dotter tillbaka till hälsan; var jag alltså rädd att den nya febern skulle ha stannat kvar. Jag låter henne dock inte gå ut; hon blir inne till jul. Gud give att det nu har bestånd med henne.

English translation (my own):

But now I thank God, who has helped my Daughter back to health; I was so afraid the new fever might have remained. But I don't let her go out; she's staying inside until Christmas. God grant that she may now be able to bear it.


Above: Kristina.


Above: Maria Eleonora.


Above: Princess Katarina.

Excerpt from Maria Eleonora's letter to Princess Katarina, dated July 23/August 2, 1632

Source:

Gustav-Adolfs Gemahlin Maria-Eleonora von Brandenburg: Eine biographische Skizze, Fortsetzung I, article written by Dr. Fritz Arnheim for Hohenzollern Jahrbuch: Forschungen und Abbildungen zur Geschichte der Hohenzollern in Brandenburg-Preußen, volume 8, page 207, published by Gesiecke and Devrient, 1904


The letter excerpt:

Sollt die Dokter[in] von ihr kommen, so hätt ich jo keinen Menschen, den ich sie könnt zu Aufsicht geben, der alles so verstände. Dan ich will den darbei haben, den ich einmal darbei selber gewöhnt. Ich habe nur das eine Kind; solt mir dies[es] verwahrloset bleiben, ich würde es nimmer vergessen können. Drum lassen E. Ld. sie nicht weg; sie mag machen, was sie will.

E. Ld. sagen ihr nur, daß ich spür' in der Tat ihr[e] Treue, die sie genugsam erwiesen. Dann sie hat auch ein sonderlich Glück von Gott, daß sie [Christine] unter ihrer Hand so stracks ist besser [ge]blieben, wie ich es dan selber mit meinem Augen gesehn. Zudem hat sie auch Forcht vor ihr, welches dan vor allen Dingen ich von ihr haben will. E. Ld. sagen es ihr nur: ich will sie ganz und gar nicht missen.

With modernised spelling:

Sollt die Dokterin von ihr kommen, so hätt ich jo keinen Menschen, den ich sie könnte zu Aufsicht geben, der alles so verstände. Dann ich will den dabei haben, den ich einmal dabei selber gewöhnt. Ich habe nur das eine Kind; solt mir dieses verwahrloset bleiben, ich würde es nimmer vergessen können. Drum lassen Eure Liebden sie nicht weg; sie mag machen, was sie will.

Eure Liebden sagen ihr nur, dass ich spüre in der Tat ihre Treue, die sie genugsam erwiesen. Dann sie hat auch ein sonderlich Glück von Gott, dass sie [Christine] unter ihrer Hand so stracks ist besser geblieben, wie ich es dann selber mit meinem Augen gesehen. Zudem hat sie auch Furcht vor ihr, welches dann vor allen Dingen ich von ihr haben will. Eure Liebden sagen es ihr nur: ich will sie ganz und gar nicht missen.

French translation (my own):

Si la Docteure venait à s'éloigner d'elle, je n'aurais personne à qui confier d'elle qui comprenne tout comme ça. Ensuite, je veux avoir avec moi celui auquel je me suis habituée. Je n'ai qu'un enfant; si cela me restait négligé, je ne pourrais jamais l'oublier. Alors, Votre Dilection, ne la laissez pas partir; elle peut faire ce qu'elle veut.

Votre Dilection doit seulement lui dire que je sens bien sa loyauté, qu'elle a suffisamment démontrée. Alors elle a aussi un bonheur particulier de Dieu qu'elle [Christine] est restée sous sa main aussi précisément que je l'ai vu de mes propres yeux. De plus, elle a aussi peur d'elle, ce que je veux alors surtout avoir d'elle. Votre Dilection doit seulement lui dire: je ne veux pas du tout la perdre.

Swedish translation (my own):

Om Doktorinnan skulle komma ifrån henne, skulle jag ju inte ha någon på vilken jag kunde ge henne uppsikt som skulle förstå allt sådant. Då vill jag ha den därhos som jag själv har vant mig vid. Jag har bara det ena barn; skulle detta bli försummat för mig, skulle jag aldrig kunna glömma det. Det är därför Ers Kärlighet må inte släppa henne; hon må göra vad hon vill.

Ers Kärlighet berätta bara för henne att jag sannerligen känner hennes trohet, vilken hon har visat tillräckligt. Sedan har hon ock en synnerliga lycka från Gud att hon höll henne [Kristina] under handen så noggrant som jag såg med mina egna ögon. Dessutom har hon också frukt för henne, vilket jag framför allt vill ha av henne. Ers Kärlighet säga bara till henne: jag vill inte missa henne alls.

English translation (my own):

If Mrs. Doctor were to come [away] from her, I wouldn't have anyone I could put in charge of her who understood everything like that. Then I want to have the one with me whom I myself have become accustomed to. I only have one Child; should this remain neglected for me, I would never be able to forget it. So, Your Lovingness, don't let her go away; she can do what she wants.

Your Lovingness must only tell her that I do indeed feel her loyalty, which she has sufficiently shown. Then she is also particularly lucky from God that she [Kristina] stayed under her hand as precisely as I saw it with my own eyes. In addition, she is also afraid of her, which I then want above all to have from her. Your Lovingness must just tell her: I don't want to lose her at all.

Excerpt from Maria Eleonora's letter to Johan Kasimir, dated May 2/12, 1632

Source:

Gustav-Adolfs Gemahlin Maria-Eleonora von Brandenburg: Eine biographische Skizze, Fortsetzung I, article written by Dr. Fritz Arnheim for Hohenzollern Jahrbuch: Forschungen und Abbildungen zur Geschichte der Hohenzollern in Brandenburg-Preußen, volume 8, page 207, published by Gesiecke and Devrient, 1904


Although Kristina was in the care of her aunt Katarina, her other primary carer was Lucretia Schlezer, a highly respected woman from Berlin who was married to the physician Dr. Johann Schlezer and a daughter of Dr. Friedrich Pruckmann, who was doctor to the Chancellor of Brandenburg. Gustav Adolf and Maria Eleonora had great trust in her and even nicknamed her "Dokterin", meaning "Mrs. Doctor". She was always "busy and diligent", and she too doted on Kristina and often kept Maria informed about the child's health. It was a great wrench to Maria when she learned in the spring of 1632 that Lucretia wanted to ask for permission to leave her service.

The letter excerpt:

Ich versicher' E. Ld., daß ich sie nicht missen von meinem Kinde will; es mag kosten, was es will.

With modernised spelling:

Ich versicher Eure Liebden, dass ich sie nicht missen von meinem Kinde will; es mag kosten, was es will.

French translation (my own):

J'assure Votre Dilection que je ne la perdrai pas de mon enfant; qu'il coûte ce qu'il veut.

Swedish translation (my own):

Jag försäkrar Ers Kärlighet att jag inte vill missa henne från mitt barn; det må kosta vad den vill.

English translation (my own):

I assure Your Lovingness that I will not lose her from my Child; may it cost what it will.

Excerpt from Maria Eleonora's letter to Princess Katarina, dated October 20/30, 1631

Source:

Gustav-Adolfs Gemahlin Maria-Eleonora von Brandenburg: Eine biographische Skizze, Fortsetzung I, article written by Dr. Fritz Arnheim for Hohenzollern Jahrbuch: Forschungen und Abbildungen zur Geschichte der Hohenzollern in Brandenburg-Preußen, volume 8, page 201, published by Gesiecke and Devrient, 1904


The letter excerpt:

Bitt', E. Ld. grüßen doch Stingen.

With modernised spelling:

Bitte, Eure Liebden grüßen doch Stienchen.

French translation (my own):

Je vous prie, Votre Dilection, saluez ma petite Christine.

Swedish translation (my own):

Jag ber, Ers Kärlighet, hälsa dock lilla Kristina.

English translation (my own):

Please, Your Lovingness, do kiss Stienchen.

Excerpt from Maria Eleonora's letter to Princess Katarina, dated August 11/21, 1631

Source:

Gustav-Adolfs Gemahlin Maria-Eleonora von Brandenburg: Eine biographische Skizze, Fortsetzung I, article written by Dr. Fritz Arnheim for Hohenzollern Jahrbuch: Forschungen und Abbildungen zur Geschichte der Hohenzollern in Brandenburg-Preußen, volume 8, page 201, published by Gesiecke and Devrient, 1904


The letter excerpt:

Ich kan izo aus Schweden kein[e] besser[e] und angenehmer[e] Zeitung bekommen, als daß ich versichert sein mag meines Kinds Gesundheit.

With modernised spelling:

Ich kann jetzo aus Schweden keine bessere und angenehmere Zeitung bekommen, als dass ich versichert sein mag meines Kinds Gesundheit.

French translation (my own):

Je ne peux pas maintenant obtenir une meilleure et plus agréable nouvelle de la Suède que d'être assurée de la santé de mon enfant.

Swedish translation (my own; using some archaic language):

Jag kan nu inte bekomma en bättre och angenämare tidning från Sverige än att jag må vara försäkrad om mitt barns sundhet.

English translation (my own):

I cannot get any better and more agreeable news from Sweden than to be assured of my Child's health!

Excerpt from Maria Eleonora's letter to Johan Kasimir, dated July 19/29, 1631

Source:

Gustav-Adolfs Gemahlin Maria-Eleonora von Brandenburg: Eine biographische Skizze, Fortsetzung I, article written by Dr. Fritz Arnheim for Hohenzollern Jahrbuch: Forschungen und Abbildungen zur Geschichte der Hohenzollern in Brandenburg-Preußen, volume 8, page 201, published by Gesiecke and Devrient, 1904


The letter excerpt:

Gott gebe, daß ich bald hören möcht, wie es meiner Caristingen ergehn möcht. Ich hab immer solche böse Träume von ihr. Gott bewahr sie und laß mich doch allezeit Gutes von ihr hören.

With modernised spelling:

Gott gebe, dass ich bald hören möcht, wie es meiner Christienchen ergehn möcht. Ich habe immer solche böse Träume von ihr. Gott bewahr sie und lass mich doch allezeit Gutes von ihr hören.

French translation (my own):

Dieu veuille que j'apprenne bientôt comment va ma petite Christine. Je fais toujours de mauvais songes d'elle. Dieu la préserve et laisse-moi toujours entendre de bonnes choses à son sujet.

Swedish translation (my own):

Gud give att jag snart får höra hur min lilla Kristina mår. Jag har alltid slika dåliga drömmar om henne. Gud bevare henne och låte mig alltid höra goda saker om henne.

English translation (my own):

God grant that I may soon hear how my Christienchen is doing. I always have such horrible dreams about her. May God keep her and let me always hear good things about her!

Excerpt from Maria Eleonora's letter to Princess Katarina, dated March 20/30, year circa 1628

Source:

Gustav-Adolfs Gemahlin Maria-Eleonora von Brandenburg: Eine biographische Skizze, Fortsetzung I, article written by Dr. Fritz Arnheim for Hohenzollern Jahrbuch: Forschungen und Abbildungen zur Geschichte der Hohenzollern in Brandenburg-Preußen, volume 8, page 189, published by Gesiecke and Devrient, 1904


The letter excerpt:

Unser[e] Kleine hab ich bei Jungfer Anna v. Ungern zu Stockholm gelassen, wobei sie denn recht woll versorget ist, und dank [ich] E. Ld. stündlich, daß Sie mirsche am ersten haben vorgeschlagen... Ich darf woll nicht sorgen, daß sie nicht recht gewart[et] wird.

With modernised spelling:

Unsere Kleine habe ich bei Jungfer Anna von Ungern zu Stockholm gelassen, wobei sie denn recht wohl versorget ist, und danke ich Eure Liebden stündlich, dass Sie mir sie am ersten haben vorgeschlagen... Ich darf wohl nicht sorgen, dass sie nicht recht gewartet wird.

French translation (my own):

J'ai laissé notre petite à mademoiselle Anne d'Ungern à Stockholm, et elle y est bien soignée, et je remercie chaque heure Votre Dilection de me l'avoir suggérée la première... Je ne dois pas m'inquiéter qu'elle ne soit pas correctement soignée.

Swedish translation (my own; using some archaic language):

Jag har lämnat vår lilla hos jungfru Anna von Ungern i Stockholm, varhos hon är rätt väl försörjd, och jag tackar Ers Kärlighet stundligen för att ha föreslagit henne till mig först... Jag måste väl inte göra mig sorg för att hon inte blir rätt vårdad.

English translation (my own):

I have left our Little One with Lady Anna von Ungern in Stockholm, and she is well taken care of, and I thank Your Lovingness every hour for suggesting her to me first... I mustn't worry that she is not properly cared for.


Above: Maria Eleonora.


Above: Princess Katarina.

Excerpt from the Council's instructions to Axel Banér and Erik Ryning, dated August 26/September 5 (Old Style), 1633

Source:

Riksarkivet, image 81/page 1074 in Augusti-December 1633, Riksregistraturet


The excerpt:

... Vthi discurser medh H:nes M:tt skole dee och beflijta sigh igenom tienlige motiver att persvadera H:nes M:tt att medh begraffningen må matureras. Så och tillsee medh manier att förhindra, dett H:nes M:tt icke så åfta H:s Kongl. M:ttz Salige Lijk måtte besöka. Etc.

Monday, July 25, 2022

Kristina's signed open letter, dated October 11, 1679

Source:

Bref och handlingar hörande till Drottning Christinas historia efter originalerna utgifne, page 77, E. S. Bring, 1832


The letter:

Wij Christina Alexandra med Gudz Nåde, Sweriges, Giöthes och Wendes ArfDrottning: Giöre witterligit; Att såsom Wij i förmågo af Wår Abdications resess och månge seedan gifne Kongl. breef och resolutioner hafwa åthskillige Considerable prätentioner på Sweriges Rijkes Konung och Crona, och Hans May:tt wår Högdt:de Ellskl. K. H:r Sohn förklarar sig uthi deß till wår Secreterare Johan Cedercrantz meddehlte resolution dat: Ljungby d. 17 April innewarande åhr, att med särdehles omsorg willia wara betänckt huru oß måtte gifwas een tillbörlig Satisfaction uthi alt det Wij med skähl hafwa att prätendera efter bem:te Recess, breef och resolutioner; Altså förhoppas wij att Hans May:tt conformt med sådan rättwijs förklarning, ingalunda lärer undraga sig att låta sådane wåre prætentioner komma till een richtig Liquidation och fölliandes till een fordersamb betahlning, så snart Thy å wåre wägnar der om anmodas; hwilket wij befalle wår Secret: Johan Cedercrantz att giöra, och befullmechtiga honom här med, att Liquidera samme wåre prætentioner med Kongl. May:tt och Cronan och så negotiera öfwer deras betallning, att wij wärkeligen kunna försäkra oß både om Capitalet och intresset och genom oigenkallelige anordningar på säkre och ofehlbahre medell komma till att niuta deß ersättning med det fördeeligste. Till yttermehra wisso hafwa wij detta med egen hand underskrifwit och med wårt Kongl. Secret bekräffta låtit. Rom d. 11 Octob. 1679.
CHRISTINA ALEXANDRA
(L. S.)
André Galdenblad.

With modernised spelling:

Vi Kristina Alexandra med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Vendes Arvdrottning, göre veterligt att såsom Vi i förmågo av Vår abdikationsrecess och många sedangivna kungliga brev och resolutioner hava åtskilliga konsiderabla pretensioner på Sveriges Rikes Konung och Krona, och Hans Majestät, Vår högtärade älsklige käre herr Son, förklarar sig uti dess till Vår sekreterare Johan Cederkrantz meddelta resolution, daterad Ljungby den 17 april innevarande år, att med särdeles omsorg vilja vara betänkt huru Oss måtte givas en tillbörlig satisfaktion uti allt det Vi med skäl hava att pretendera efter bemälte recess, brev och resolutioner. Alltså förhoppas Vi att Hans Majestät, konformt med sådan rättvis förklarning, ingalunda lär unddraga sig att låta sådana Våra pretensioner komma till en riktig likvidation och följandes till en fordersam betalning, så snart ty å Våra vägnar därom anmodas; vilket Vi befalla Vår sekreterare Johan Cederkrantz att göra, och befullmäktiga honom härmed att likvidera samma Våra pretensioner med Kungliga Majestät och Kronan och så negociera över deras betalning, att Vi verkligen kunna försäkra Oss både om kapitalet och intresset och genom oigenkalleliga anordningar på säkra och ofelbara medel komma till att njuta dess ersättning med det fördeligaste. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt Kungliga Sekret bekräfta låtit. Rom, den 11 oktober 1679.
Kristina Alexandra.
(L. S.)
André Galdenblad.

English translation (my own):

We Kristina Alexandra, by the grace of God, Hereditary Queen of the Swedes, Goths and Vandals, do make it known that as We, in the capacity of Our abdication recess and many customary royal letters and resolutions, have several considerable pretensions to the King and Crown of the Kingdom of Sweden, and His Majesty, Our highly honoured and beloved Lord Son, explains in his resolution to Our secretary Johan Cederkrantz, dated Ljungby, April 17 this year, that with special care We would like to consider how We may be given due satisfaction in all that We have reason to claim after the recess, letters and resolutions. We therefore hope that His Majesty, in conformity with such a just declaration, will in no way withdraw from allowing such Our pretentions to come to a proper liquidation and consequently to a contingent payment, as soon as it is requested on Our behalf; which We order Our secretary Johan Cederkrantz to do, and hereby authorise him to liquidate Our same pretensions with His Royal Majesty and the Crown and then negotiate over their payment, that We may indeed be assured of both capital and interest and, by irrevocable arrangements of safe and infallible funds, come to enjoy his compensation most advantageously. For further assurance, We have signed this with Our own hand and confirmed it with Our Royal Seal.
Kristina Alexandra.
(L. S.)
Andreas Galdenblad.


Above: Kristina.

Kristina's handwritten note for Johan Cederkrantz, dated October 7, 1679

Sources:

Bref och handlingar hörande till Drottning Christinas historia efter originalerna utgifne, page 77, E. S. Bring, 1832


Mémoires concernant Christine, volume 2, pages 178 to 179, Johan Arckenholtz, 1751


The letter:

Quant vous mescriues dans le suscription ne metes autre chose sinon

A la Reine
Naccepte pas de lettres pour moy de qui que se soit, auec le titre de serenissime ny en latin ny en Italien ny en Francay

en dedans de vos lettres escrive moy Madame et le reste en suedois

regle uous la desu

prenne garde de ne prendre aucun caractere et sachies que uous nen aues null, que celui de mon segretaire suedois

aux autres roys donne leur le serenissime, mais garde vous bien de me le donner

ne manque pas de donner ausi le serenissime aux austre reines quan loccasion sen presente.

Il faut enuoyer ce Billet en original a Cedercrantz et en conseruer icy une copie comme de tout le reste.

With modernised spelling:

Quand vous m'écrivez dans le souscription, ne mettez autre chose sinon: «A la Reine.»

N'acceptez pas de lettres pour moi de qui que se soit, avec le titre de «Sérénissime», ni en latin, ni en italien, ni en français.

En dedans de vos lettres, écrivez-moi «Madame», et le reste en suédois.

Réglez-vous là-dessus.

Prenez garde de ne prendre aucun caractère, et sachez que vous n'en avez null que celui de mon secrétaire suédois.

Aux autres rois, donnez-leur le «Sérénissime», mais gardez-vous bien de me le donner.

Ne manquez pas de donner aussi le «Sérénissime» aux autres reines quand l'occasion s'en présente.

Il faut envoyer ce billet en original à Cederkrantz et en conserver ici une copie, comme de tout le reste.

Arckenholtz's transcript of the note:

Quand vous m'écrirez ne mettez autre chose dans la souscription que, «A la Reine». N'acceptez pas des lettres pour moi de qui que se soit avec le titre de «Sérénissime» ni en latin, ni en Italien, ni en François. Dans vos lettres écrivez moi «Madame», & le reste en Suédois. Réglez-vous là-dessus. Aux autres Rois donnez leur le «Sérénissime», mais gardez-vous bien de me le donner. Ne manquez pas de donner aussi le «Sérénissime» aux autres Reines, quand l'occasion s'en présentera.

Swedish translation (my own):

När Ni skriver till mig i underskriften, skriv inget annat än: »Till Drottningen.«

Ta inte emot brev åt mig från någon med titeln »Serenissima«, varken på latin, på italienska eller på franska.

Inuti Era brev, skriv till mig »Madam«, och resten på svenska.

Beslut Er om det.

Se till att inte anta någon karaktär, och vet att Ni inte har någon annan än min svenske sekreterares.

Till de andra konungarna, ge dem »Serenissime«, men var noga med att inte ge den till mig.

Glöm inte att också ge »Serenissima« till de andra drottningarna när tillfälle ges.

Ni måste skicka denna biljett i original till Cederkrantz och behålla en kopia här, som allt annat.

English translation (my own):

When you write to me in the subscription, put nothing else except: "To the Queen."

Do not accept letters for me from anyone with the title "Serenissima", neither in Latin, nor in Italian, nor in French.

Inside your letters, write me "Madame", and the rest in Swedish.

Settle on that.

Take care not to assume any character, and know that you have none but that of my Swedish secretary.

To the other kings, give them the "Serenissime", but be careful not to give it to me.

Do not forget to also give the "Serenissima" to the other queens when the occasion arises.

You must send this note in original to Cederkrantz and keep a copy here, like everything else.


Above: Kristina.

Kristina's letter to Johan Cederkrantz, with a postscript in her own handwriting, dated October 7, 1679

Source:

Bref och handlingar hörande till Drottning Christinas historia efter originalerna utgifne, page 75, E. S. Bring, 1832


The letter:

Rom d. 7 Octob. 1679.
M:r Cedercrantz; Jag förmodar, att j hafwa bekommit Mitt sidsta breef af d. 5 huius, hwar uthi Jag befalte eder att ofördröijeligen Lefwerera heela eder här undfångne depeche af d. 20 Julij 1679 uthi Min Residents Teixeras händer, att sändas Mig med förste post tillbaka, emädan Jag af höögwichtige skiäl och motiuer är worden beweekt till att reuocera och igenkalla all den fullmacht Jag eder gifwit hade att negotiera om Transactionen i Swerige; Och på det j sådant uthan något betänckiande aveuglement effterkomma, haar Jag ännu genom detta, som Jag genom een expres courrier sänder till Teixera och förmodelig förr än posten, lärer komma honom tillhanda, weelat förnya samme ordres, och eder aldra strängeligast befalla, att uthan det ringaste dröjzmåhl eller raisonnement öfwer sådan ordres genast gifwa bem:te eder depeche åth Residenten Teixera, bestående uthi Transactionen, instruction, fullmacht, creditif, notification, öpne och förseglade breef af Donationer, gratialer, patenter och ordres af hwad nampn de och wara kunna intet undantagit; wettandes att Jag allt det som angår Transactionen Lijtet eller mycket fullkommeligen och ewerdeligen revocerar, annullerar och till intet giör genom een öpen revocations act som Jag allreda har utfärdat och till min Gen. Gouverneur öfwerstyrt äfwen som wore der öfwer altzintet någonsin skedt eller skrifwit; och alt det intet af något mißförtroende till eder, eller minste onåde emot eder; utan emädan Mig så behagar och godt synes. Men alle andre donationer, gratialer och ordres haar Jag till een behagelig tijd försatt och upskutit, och skola till Min wijdare ordres af ingen accepteras eller efterkommas. Jag wänter fördenskull med det aldraförsta edert och Teixeras Swar att i denne Min oföränderlige willie uthan geensaga punctuellement till mitt goda nöije hafwen fullgordt och efterkommit; och Jag befaller eder imedler tijd uthi Gudz beskydd nådeligen.

Le Courier nestpas alle iusque a Texeira mais il est alle pour arriuer au Courier ordinaire qui partit il y a huits jours dicy executes mes ordres san replique car je ueus estre obbeyie aueuglement
CHRISTINE ALEXANDRA
André Galdenblad.

With modernised spelling:

Rom, den 7 oktober 1679.
Monsieur Cederkrantz;
Jag förmodar att I hava bekommit Mitt sista brev av den 5 huius, varuti Jag befalte Eder att ofördröjligen leverera hela Eder här undfångna depesch av den 20 Julii 1679 uti Min residents Texeiras händer, att sändas Mig med första post tillbaka, emedan Jag av högviktiga skäl och motiver är vorden bevekt till att revocera och igenkalla all den fullmakt Jag Eder givit hade att negotiera om transaktionen i Sverige. Och på det I sådant utan något betänkande aveuglément efterkomma, har Jag ännu genom detta, som Jag genom en express kurir sänder till Texeira och förmodlig förrän posten, lär komma honom tillhanda, velat förnya samma ordres, och Eder allrasträngligast befalla, att utan det ringaste drögsmål eller resonemang över sådan ordres genast giva bemälte Eder depesch åt residenten Texeira, bestående uti transaktionen, instruktion, fullmakt, kreditiv, notifikation, öppna och förseglade brev av donationer, gratialer, patenter och ordres av vad namn de ock vara kunna inte undantagit; vetandes att Jag allt det som angår transaktionen lite eller mycket fullkomligen och evärdeligen revocerar, annullerar och tillintetgör genom en öppen revokationsakt som Jag allareda har utfärdat och till min generalguvernör överstyrt även som vore däröver alls intet någonsin skett eller skrivit; och allt det inte av något missförtroende till Eder, eller minste onåde emot Eder, utan emedan Mig så behagar och gott synes. Men alla andra donationer, gratialer och ordres har Jag till en behaglig tid försatt och uppskjutit, och skola till Min vidare ordres av ingen accepteras eller efterkommas. Jag vänter fördenskull med det allraförsta Edert och Texeiras svar att I denna Min oföränderliga vilje utan gensaga ponctuellement till mitt goda nöje haven fullgjort och efterkommit; och Jag befaller Eder emellertid uti Guds beskydd nådeligen.

Le courier n'est pas allé jusqu'à Texeira, mais il est allé pour arriver au courier ordinaire, qui partit il y a huit jours d'ici. Exécutez mes ordres sans replique, car je veux être obéie aveuglément.
Christine Alexandra.
André Galdenblad.

Swedish translation of the postscript (my own):

Kuriren gick inte så långt som till Texeira, utan han gick ändå för att nå den vanlige kuriren, som åkte härifrån för åtta dagar sedan. Utför mina befallningar utan svar, ty jag vill blint lydas.

English translation (my own):

Rome, October 7, 1679.
Mr. Cederkrantz,
I presume that you have received my last letter of the 5th of this month, in which I ordered you to deliver without delay your complete despatch received here on July 20, 1679, into the hands of my resident Texeira, to be sent back to me by the first post, because I, for important reasons and motives, am moved to revoke and recall all the authorisation I had given you to negotiate the transaction in Sweden. And on what you will blindly comply with without any report, I have yet through this, which I send by express courier to Texeira and which presumably should reach him before the post, wanted to renew the same order, and command you most strictly that without the slightest delay or reasoning on such orders, immediately give your despatch to the resident Texeira, consisting of the transaction, instruction, authorisation, credit, notification, open and sealed letters of donations, gratuities, patents and orders of whatever name they also may not be excluded; knowing that I am completely and utterly revoking, canceling and annihilating all that pertains to the transaction a little or a lot through an open act of revocation which I have already issued and overruled to my Governor General, even if nothing else had ever happened or been written about it; and all this not by any distrust of you, or the slightest displeasure with you, but because it pleases me and seems good. But I have placed and postponed all other donations, gratuities and orders to a pleasant time, and shall, by my further orders, be accepted or complied with by no one. I therefore expect, with the very first answer from you and Texeira, that you have fulfilled and complied with this my unchanging will without contradiction, punctually, and to my good pleasure; and I graciously commend you in the meantime to God's protection.

The courier did not go as far as Texeira, but he went to reach the ordinary courier, who left here eight days ago. Execute my orders without reply, because I want to be blindly obeyed.
Kristina Alexandra
Andreas Galdenblad.


Above: Kristina.