Sources:
Riksarkivet, Axel Oxenstiernas skrifter och brev
Christina, Queen of Sweden, page 53, by Francis William Bain, 1890; original at the University of Connecticut Library
Mémoires concernant Christine, volume 1, page 67, Johan Arckenholtz, 1751; original at the National Library of the Netherlands (Koninklijke Bibliotheek)
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 116 to 117, published by Carl Christoffer Gjörwell, 1760; courtesy of the Swedish Royal Library (Kungliga biblioteket) via Litteraturbanken.se
This is an excerpt from Kristina's letter to Axel Oxenstierna, dated June 24/July 4 (Old Style), 1645.
The letter:
Hogtärade Her Rixcantzeler
... Dertil medh att Jagh dageligen finner så stora dificulteter i fortsettiande aff kriget så att det wil falla [...] medh så ringa medel ett så stort wessen att conducera, hvilket icke vthan hasard att taga dee Conditiones som nhu biudas icke skal affgå. Derhos medh moste och besinnas huru swårt det wil falla att suportera den Calumnien som oss påkomma warder både hos de swenske sielwe så wel som hos fremmande, hvilke alle der freden ginge sär skulle imputera skulden til alles wår ovtsleckliga ambition, den der sig på sielwe orettvissan funderade, och ingen annan finem hade ähn en begirlighet att dominera. och så som Jagh icke heller migh ret forsäkrat om hollendernes Cooperation, altså fruchtar iagh att der desse förreslagne Conditiones icke blewe accepterade, skulle the sökia att bliwa arbitri beleli ac pacis så att deres Jalousie kanske nogot oförmodeliget hos dem cavsera kunde, oansett Jagh förtiger hvad aff pollacken praticeras kan. Sedan det siste och förnemste ähr att contentera sin egen Consientie så att man må kunna för gudh och alle werden betÿga att man sigh til alle skelige fredtzmedel accomoderat hawer.Arckenholtz's transcript of the letter:
HOgtärade Herr Riks Cantzler..... Därtil med at iag dageligen finner så stora difficulteter i fortsättiande af kriget, så at det will falla swårt med så ringa medel ett så stort wesende at continuera, hwilket icke utan hazard at taga de conditiones som nu biudas, skal afgå: därhos med måste ock besinnas, huru swårt det will falla at supportera den calumnien som oss på kommande warder både hos de swenska sielfwa, så wäl som hos fremmande, hwilka alla där freden ginge i sär, skulle imputera skulden til allas wår outsläckeliga ambition, den där sig på sielfwa orättwisan funderade, och ingen annan finem hade, än en begärlighet ad dominera. Och såsom iag icke håller mig rätt försäkrad om Holländarens cooperation, altså fruktar iag, at där desse föreslagne conditiones icke blefwe accepterade, skulle de söka at blifwa arbitri belli & pacis; så at deras jalousie kanske, något oförmodeligit hos dem causera kunde: oansedt iag förtiger hwad af Polacken practiceras kan. Sedan det sidsta och förnämsta är, at contentera sin egen conscientie, så at man må kunna för Gud och alla werlden betyga at man sig til alla skälige fredsmedel accommoderat hafwer........ Upsala den 24. Junii 1645.
Ener [sic] wälbenägen
Christina
Gjörwell's transcript of the letter:
Högtärade Herr Riks-Canceller.
Därtil med at jag dageligen finner så stora difficulteter i fortsättande af kriget, så at det wil falla swårt med så ringa medel et så stort wäsende, at continuera, hwilket icke utan hazard, at taga de conditiones, som nu bjudas, skal afgå; derhos med måste ock besinnas, huru swårt det wil falla, at supportera den calumnien, som Oß påkommande warder, både hos de Swenska sjelfwe, så wäl som hos främmande, hwilka alla, där Freden ginge i sär, skulle imputera skulden til allas wår outsläckeliga ambition, den där sig på sjelfwa orätwisan funderade, och ingen annan finem hade, än en begärlighet, at dominera. Och såsom jag icke håller mig rätt försäkrad om Holländarens Cooperation, altså frugtar jag, at, där deße föreslagne conditiones icke blefwe accepterade skulle de söka, at blifwa arbitri belli & pacis, så at deras jalousie, något oförmodeligt hos dem causera kunde; oansedt jag förtiger, hwad af Polacken practiseras kan. Sedan det sista och förnämsta är, at contentera sin egen conscientie, så at man må kunna för Gud och al werlden betyga, at man sig till alla skäliga Freds-medel accomoderat hafwer
Eder
wälbenägen
CHRISTINA.
Upsala, d. 24 Jun. 1645.
French translation (by Arckenholtz):
Monsieur le Chancelier..... Je trouve outre cela tant de difficultés à continuer cette guerre, que je crois qu'on aura bien de la peine à conduire un si grand ouvrage avec des moïens si petits: de sorte que ce sera donner beaucoup au hazard que de refuser les conditions qui nous sont offertes. Outre cela il faut aussi considérer, qu'il seroit bien difficile de supporter les calomnies qui se répandront tant chez les Suédois que chez les Etrangers, qui tous, au cas que la paix se rompit, en attribueront la cause à une ambition démesurée de notre part, qui ne se fondoit que sur l'injustice même, & n'avoit pour but que de dominer. Et comme je ne m'assure pas tout à fait de la coopération des Hollandois; je crains, que si les conditions proposées ne sont pas acceptées, ils ne tâchent de devenir les arbitres de la guerre & de la paix: de sorte, que leur jalousie les fera, peut-être, entreprendre quelque chose d'imprévû: sans parler de ce que les Polonois pourroient faire. Enfin la dernière & la principale considération est, qu'il faut satisfaire à sa conscience, & faire paroître devant Dieu & devant tout le monde, qu'on s'est prêté à tous les moïens raisonnables pour obtenir la paix...... à Upsal ce 24. Juin 1645.
Votre bien affectionnée
CHRISTINE
English translation (by Bain):
I see further so many difficulties in carrying on the war, that I fear we shall have much trouble in attempting so great a task with means so small: and that it would be leaving too much to chance to refuse the conditions offered. We must recollect that, in case peace should be broken off, every one at home or abroad will lay it to the charge of our unmeasured ambition, based on injustice, and with the sole object of empire. And as I don't rely too much on the co-operation of the Dutch, I fear lest, if the proposed conditions are not accepted, they may try to become arbitrators, so that their jealousy may cause them to attempt something untoward; not to mention what the Poles might do. In short, we must make it plain before God and all the world that we applied ourselves to all reasonable means for obtaining peace.
English translation (my own):
Highly honoured Lord Chancellor,
... Besides that, I find so many difficulties in continuing this war that I believe that it will be very difficult to carry out such a great work with such little means, so that it will be giving much to chance to refuse the conditions which are offered to us. In addition to this, we must also consider that it would be very difficult to endure the calumnies that will spread both among Swedes and foreigners, who all, in the event that peace is broken, will attribute the cause to an excessive ambition on our part, which was based only on injustice itself, and had no other goal than to dominate. And since I am not quite sure of the cooperation of the Dutch, I fear that if the proposed conditions are not accepted, they will try to become the arbiters of war and peace, so that their jealousy will make them, perhaps, undertake something unforeseen, let alone what the Polish might do. Finally, the last and the main consideration is that we must satisfy our conscience and make it appear before God and before all the world that we have taken all reasonable means to obtain peace...... Uppsala, June 24, 1645.
Your well affectionate
Kristina.
The letter in full:
Hogtärade Her Rixcantzeler
huru Wida giönnom gutz nådh, fredtz tractaten nhumera avancerat är, hawer Jagh förnummit aff edres samtlige skriwelser til migh, så wel som och Eder her Cantzler til migh in particulari aff gongen, och är migh aff hiertat kiert att then gode gudh, förmedelst Eder trogne omsorg och flitige arbete, hawer så Wida bracht att Jagh nhu mera om en god freed intet twiwlar, och emedan J begere min Entelige resolution, om det skulle Wara min Wilie att på dette slagh sluta heller och medh alla kriget Continuera.
Nhu moste Jagh bekenna att ner Jagh Considerar dee store Avantager, som den högste, oss emoth honom Wår fiende förlent hawer, så Wel som och dee forrige hans procedurer emot denne kronan, kan Jagh noghsamt sij och döma att han ingalunda sit sinne changerandes Warder, Vthan her effter så mucket flitigare sokiandes Warder denne skade och affront att revangera och alt sa sökia att dubbelt belöna alla saker som honnom denne gangen aff tvngne äre huarvtaff man letteligen skulle sluta att vpenbara krig Wara bettre ähn en oseker fred, om hwilken Wi icke rett wel kunna Wara forsäkrader vthan en real Caution. Der emot J betractande Jmportancen aff detta tilbud, och sakernes beskaffenhet på den ehne och andre sidan, så Wel som och alla handa storm Weder som aff en och annan oss upweka kunne, hvilket alt i Edert breff författat är, dertil medh att Jagh dageligen finner så stora dificulteter i fortsettiande aff kriget så att det wil falla swårt medh så ringa medel ett så stort wessen at conducera, hvilket icke vthan hasard att taga dee Conditiones som nhu biudas icke skal affgå. Derhos medh moste och besinnas huru swårt det wil falla att suportera den Calumnien som oss påkomma warder både hos de swenske sielwe så wel som hos fremmande, hvilke alle der freden ginge sär skulle imputera skulden til alles wår outsleckliga ambition, den der sig på sielwe orettwissan funderade, och ingen annan finem hade ähn en begirlighet att dominera. och så som Jagh icke heller migh ret försäkrat om hollendernes Cooperation, altså fruchtar iagh att der desse förreslagne Conditiones icke blewe accepterade, skulle the sökia att bliwa arbitri beleli ac pacis så att deres Jalousie kanske nogot oförmodeliget hos dem cavsera kunde, oansett Jagh förtiger hwad aff pollacken praticeras kan. Sedan det siste och förnemste ähr att contentera sin egen Consientie så att man må kunna för gudh och alle werden betÿga att man sigh til alle skelige fredtzmedel accomoderat hawer.
Hvad stora fordeler oss giönnom dessa provintier tilwexa är Eder noghsamt bekandt och moste fördenskuld hermed låta Eder förnimma att Edert procedere i fredtz tractaten ar migh til gott nöije, och är min Wilije att i en nhu stå pa dee puncta som medh Jsrael are preseterade Monsieur de la Tvillerȳ. Kunde i det alt nå som det är foreslaget Wore det migh kiert och soge gierna att Hwarbergh och Christiannopel folgde medh, och monste icke Härdallen glommas, den Jagh icke tror wara aff den importans att konungen i danne marck derfore skulle Continuera kriget. Kunde icke Christiannopel nås moste det raceras. den danske och swenske friheten i hamnerne i Swerge och dannemarck moste och ihugkommas dogh licwel achter Jagh alt dette icke aff så stort Werde att derföre bliwa stånde i kriget vthan det är min Wisse resolution att i driwat ad extrema, men foren som tractaten skulle gå sär så ar Jagh helt Wel Content medh desse tilbudne Conditioner att J sluta derpå, altid hollandes bettre War en sådan Auantageux fred ehn ett så dangereux krigh lengre att continuera. vthur mitt breff til eder samtligen kunne J noghsamt förnimma hvad her ex senatus Consulto sket är och befaller Eder hermedh vnder dens högstes beskerm medh försakringh att Eder möda och flit aff migh med al
beneghenhet skall
recompenserat Warde
så lenge iagh lewer
Christina.
upsala den 24 Junij
Anno 1645.
The letter according to the website's transcription:
Hogtärade Her Rixcantzeler
Huruvida giönnom gutz nådh fredtztractaten nhumera avancerat är, haver jagh förnummit aff edres samtlige skrivelser til migh så vel som och eder, her cantzler, til migh in particulari affgongen, och är migh aff hiertat kiert att then gode gudh förmedelst eder trogne omsorg och flitige arbete haver så vida bracht att jagh nhumera om en god freed intet tvivlar, och emedan I begere min entelige resolution, om det skulle vara min vilie att på dette slagh sluta heller och medh alla kriget continuera.
Nhu moste jagh bekenna att ner jagh considerar dee store avantager, som den högste oss emoth vår fiende förlent haver så vel som och dee forrige hans procedurer emot denne kronan, kan jagh noghsamt sij och döma att han ingalunda sit sinne changerandes varder, uthan hereffter så mucket flitigare sokiandes varder denne skade och affront att revangera och altsa sökia att dubbelt belöna alla saker som honnom denne gangen afft[v]ungne äre, hvarutaff man letteligen skulle sluta att upenbara krig vara bettre ähn en oseker fred, om hvilken vi icke rett vel kunna vara forsäkrader uthan en real caution. Der emot i betractande importancen aff detta tilbud och sakernes beskaffenhet på den ehne och andre sidan så vel som och allahanda stormveder som aff en och annan oss upveka kunne, hvilket alt i edert breff författat är, dertil medh att jagh dageligen finner så stora dificulteter i fortsettiande aff kriget så att det vil falla [...] medh så ringa medel ett så stort vessen at conducera, hvilket icke uthan hasard att taga dee conditiones som nhu biudas icke skal affgå. Derhos medh moste och besinnas huru svårt det vil falla att suportera den calumnien som oss påkomma varder både hos de svenske sielve så vel som hos fremmande, hvilke alle der freden ginge sär skulle imputera skulden til alles vår outsleckliga ambition, den der sig på sielve orettvissan funderade, och ingen annan finem hade ähn en begirlighet att dominera. Och så som jagh icke heller migh ret försäkrat om hollendernes cooperation, altså fruchtar iagh att der desse förreslagne conditiones icke bleve accepterade, skulle the sökia att bliva arbitri beleli [:belli] ac pacis så att deres jalousie kanske nogot oförmodeliget hos dem causera kunde, oansett jagh förtiger hvad aff pollacken pra[c]ticeras kan. Sedan det siste och förnemste ähr att contentera sin egen consientie så att man må kunna för gudh och alle verden betyga att man sigh til alle skelige fredtzmedel accomoderat haver.
Hvad stora fordeler oss giönnom dessa provintier tilvexa är eder noghsamt bekandt och moste fördenskuld hermed låta eder förnimma att edert procedere i fredtztractaten ar migh til gott nöije och är min vilije att i ennhu stå pa dee puncta som medh Israel are presenterade Monsieur de la Tuillery. Kunde i det alt nå som det är foreslaget vore det migh kiert och soge gierna att Hvarbergh och Christiannopel folgde medh och monste [:måste] icke Härdallen glommas, den jagh icke tror vara aff den importans att konungen i Dannemarck derfore skulle continuera kriget. Kunde icke Christiannopel nås moste det raceras. Den danske och svenske friheten i hamnerne i Sverge och Dannemarck moste och ihugkommas, dogh licvel achter jagh alt dette icke aff så stort verde att derföre bliva stånde i kriget, uthan det är min visse resolution att i drivat ad extrema, men foren [:förrän] som tractaten skulle gå sär så ar jagh helt vel content medh desse tilbudne conditioner att I sluta derpå, altid hollandes bettre var[a] en sådan avantageux fred ehn ett så dangereux krigh lengre att continuera. Uthur mitt breff til eder samtligen kunne I noghsamt förnimma hvad her ex senatus consulto sket är och befaller eder hermedh under dens högstes beskerm medh försakringh att eder möda och flit aff migh med al beneghenhet skall recompenserat varde
så lenge iagh lever
Christina.
Upsala den 24 junii Anno 1645.
With modernised spelling (with Kristina's spelling mistakes preserved as much as possible):
Hogtärade herr Rikskansler,
Huru vida genom Guds nåd fredstraktaten numera avancerad är haver jag förnummit av Edras samtliga skrivelser till mig såväl som ock Eder, herr kansler, till mig in particulari avgången; och är mig av hjärtat kärt att den gode Gud förmedelst Eder trogna omsorg och flitiga arbete haver så vida bragt att jag numera om en god fred inte tvivlar, och emedan I begära min ändtliga resolution om det skulle vara min vilje att på detta slag sluta eller ock med alla kriget kontinuera.
Nu måste jag bekänna att när jag konsid[er]erar de stora avantager som den Högste oss emot honom vår fiende förlänt haver, såväl som ock de forriga [sic] hans procedurer emot denna Kronan, kan jag nogsamt se och döma att han ingalunda sitt sinne changerandes varder, utan härefter så mycket flitigare sokandes [sic] varder denna skada och affront att revanschera och alltsa [sic] söka att dubbelt belöna alla saker som honom denna gangen [sic] avtvungna äro, varutav man lätteligen skulle sluta att uppenbara krig vara bättre än en osäker fred, om vilken vi icke rätt väl kunna vara forsäkrader [sic] utan en real kaution.
Däremot, i betraktande importansen av detta tillbud och sakernas beskaffenhet på den ena och andra sidan, såväl som ock allehanda stormväder som av en och annan oss uppväcka kunna, vilket allt i Edert brev författat är, därtill med att jag dagligen finner så stora diffikulteter i fortsättande av kriget så att det vill falla svårt med så ringa medel ett så stort väsen[de] att konducera, vilket icke utan hasard att taga de conditiones som nu bjudas icke skall avgå — därhos med måste ock besinnas huru svårt det vill falla att supportera den kalumnien som oss påkomma varder både hos de svenska själva såväl som hos främmande, vilka alla, där freden ginge, sär skulle imputera skulden till allas vår outsläckliga ambition, den där sig på själva orättvisan funderade och ingen annan finem hade än en begärlighet att dominera.
Och såsom jag icke heller mig rätt försäkrat om holländarnas kooperation, alltså fruktar jag att där dessa föreslagna conditiones icke bleve accepterade, skulle de söka att bliva arbitri beleli [sic] ac pacis, så att deras jalusi kanske något oförmodligt hos dem kausera kunde, oansett jag förtiger vad av polacken pra[k]ticeras kan. Sedan det sista och förnämste är att kontentera sin egen kons[c]ientie så att man må kunna för Gud och alla vär[l]den betyga att man sig till alla skäliga fredsmedel ackomoderat haver.
Vad stora fordelar [sic] oss genom dessa provincier tillväxa är Eder nogsamt bekant, och måste fördenskull härmed låta Eder förnimma att Edert procedur i fredstraktaten ar mig till gott nöje; och är min vilje att I ännu stå pa de puncta som med Israel aro [sic] prese[n]terade monsieur de la Thuilerie.
Kunde I det allt nå som det är foreslaget [sic], vore det mig kärt, och såge gärna att Varberg och Kristianopel foljde [sic] med, och månste [sic] icke Härdalen glommas [sic], den jag icke tror vara av den importans att konungen i Danmark därfore [sic] skulle kontinuera kriget. Kunde icke Kristianopel nås, måste det raseras. Den danska och svenska friheten i hamnarna i Sverige och Danmark måste ock ihågkommas, dock likväl aktar jag allt detta icke av så stort värde att därföre bliva stå[e]nde i kriget, utan det är min vissa resolution att I drivat ad extrema.
Men forrän [sic] som traktaten skulle gå sär, så ar [sic] jag helt väl kontent med dessa tillbudna konditioner att I sluta därpå, alltid hållandes bättre var en sådan avantagös fred än ett så dangerös krig längre att kontinuera. Utur mitt brev till Eder samtligen kunna I nogsamt förnimma vad här ex Senatus consulto skett är, och befaller Eder härmed under dens Högstes beskärm, med försakring [sic] att Eder möda och flit av mig med all benägenhet skall rekompenserad varda så länge jag lever.
Kristina.
Uppsala, den 24 juni anno 1645.
With modernised spelling:
Högtärade herr Rikskansler,
Huru vida genom Guds nåd fredstraktaten numera avancerad är haver jag förnummit av Edras samtliga skrivelser till mig såväl som ock Eder, herr kansler, till mig in particulari avgången; och är mig av hjärtat kärt att den gode Gud förmedelst Eder trogna omsorg och flitiga arbete haver så vida bragt att jag numera om en god fred inte tvivlar, och emedan I begära min ändtliga resolution om det skulle vara min vilje att på detta slag sluta eller ock med alla kriget kontinuera.
Nu måste jag bekänna att när jag konsid[er]erar de stora avantager som den Högste oss emot honom vår fiende förlänt haver, såväl som ock de förriga hans procedurer emot denna Kronan, kan jag nogsamt se och döma att han ingalunda sitt sinne changerandes varder, utan härefter så mycket flitigare sökandes varder denna skada och affront att revanschera och alltså söka att dubbelt belöna alla saker som honom denna gången avtvungna äro, varutav man lätteligen skulle sluta att uppenbara krig vara bättre än en osäker fred, om vilken vi icke rätt väl kunna vara försäkrader utan en real kaution.
Däremot, i betraktande importansen av detta tillbud och sakernas beskaffenhet på den ena och andra sidan, såväl som ock allehanda stormväder som av en och annan oss uppväcka kunna, vilket allt i Edert brev författat är, därtill med att jag dagligen finner så stora diffikulteter i fortsättande av kriget så att det vill falla svårt med så ringa medel ett så stort väsen[de] att konducera, vilket icke utan hasard att taga de conditiones som nu bjudas icke skall avgå — därhos med måste ock besinnas huru svårt det vill falla att supportera den kalumnien som oss påkomma varder både hos de svenska själva såväl som hos främmande, vilka alla, där freden ginge, sär skulle imputera skulden till allas vår outsläckliga ambition, den där sig på själva orättvisan funderade och ingen annan finem hade än en begärlighet att dominera.
Och såsom jag icke heller mig rätt försäkrat om holländarnas kooperation, alltså fruktar jag att där dessa föreslagna conditiones icke bleve accepterade, skulle de söka att bliva arbitri belli ac pacis, så att deras jalusi kanske något oförmodligt hos dem kausera kunde, oansett jag förtiger vad av polacken prakticeras kan. Sedan det sista och förnämste är att kontentera sin egen konscientie så att man må kunna för Gud och alla världen betyga att man sig till alla skäliga fredsmedel ackomoderat haver.
Vad stora fördelar oss genom dessa provincier tillväxa är Eder nogsamt bekant, och måste fördenskull härmed låta Eder förnimma att Edert procedur i fredstraktaten ar mig till gott nöje; och är min vilje att I ännu stå pa de puncta som med Israel äro presenterade monsieur de la Thuilerie.
Kunde I det allt nå som det är föreslaget, vore det mig kärt, och såge gärna att Varberg och Kristianopel följde med, och måste icke Härdalen glömmas, den jag icke tror vara av den importans att konungen i Danmark därföre skulle kontinuera kriget. Kunde icke Kristianopel nås, måste det raseras. Den danska och svenska friheten i hamnarna i Sverige och Danmark måste ock ihågkommas, dock likväl aktar jag allt detta icke av så stort värde att därföre bliva stånde i kriget, utan det är min vissa resolution att I drivat ad extrema.
Men förrän som traktaten skulle gå sär, så är jag helt väl kontent med dessa tillbudna konditioner att I sluta därpå, alltid hållandes bättre var en sådan avantagös fred än ett så dangerös krig längre att kontinuera. Utur mitt brev till Eder samtligen kunna I nogsamt förnimma vad här ex Senatus consulto skett är, och befaller Eder härmed under dens Högstes beskärm, med försäkring att Eder möda och flit av mig med all benägenhet skall rekompenserad varda så länge jag lever.
Kristina.
Uppsala, den 24 juni anno 1645.
French translation (my own):
Monsieur le très honoré grand chancelier du Royaume,
Jusqu'où le traité de paix a progressé, par la grâce de Dieu, je l'ai appris par toutes vos lettres, ainsi que par les vôtres, Monsieur le chancelier, à moi en particulier; et il est cher à mon cœur que le bon Dieu, par vos soins fidèles et votre travail diligent, l'a amené si loin que je n'ai maintenant aucun doute sur une bonne paix, et que vous désirez ma résolution finale sur la question de savoir si ce serait ma volonté de la terminer de cette façon ou de continuer complètement la guerre.
Or, je dois avouer que lorsque je considère les grands avantages que le Très-Haut nous a accordés contre notre ennemi, ainsi que ses procédés antérieurs contre cette Couronne, je vois bien et juge qu'il ne changera en rien d'avis, mais qu'il cherchera désormais avec d'autant plus de diligence à venger cette injure et cet affront, et il cherchera ainsi à récompenser doublement toutes les choses qui lui ont été imposées cette fois, d'où l'on conclurait facilement que la guerre ouverte vaut mieux qu'une paix incertaine, dont nous ne pouvons pas être tout à fait assurés sans une garantie réelle.
Cependant, considérant l'importance de cette offre et la nature des choses de part et d'autre, ainsi que toutes sortes de tempêtes qui peuvent nous être lancées par l'un ou l'autre, ce qui est tout écrit dans votre lettre, en plus du fait que je trouve chaque jour de si grandes difficultés à continuer la guerre qu'il sera difficile de mener une si grande affaire avec si peu de moyens, qui ne se déroulera pas sans le hasard d'accepter les conditions qui sont maintenant offertes — en même temps il faut aussi considérer combien il sera difficile de soutenir la calomnie qui nous arrivera à la fois parmi les Suédois eux-mêmes et parmi les étrangers, qui tous, si la paix échoue, imputeront séparément la faute à notre ambition inextinguible, qui s'est fondée sur l'injustice et n'a eu d'autre but que le désir de dominer.
Et comme je ne suis pas encore pleinement assurée de la coopération des Hollandais, je crains que, si ces conditions proposées ne sont pas acceptées, ils ne cherchent à se faire les arbitres de la guerre et de la paix, de sorte que leur jalousie pourrait provoquer chez eux quelque chose d'inattendu; néanmoins, je garde le silence sur ce que pourrait faire le Polonais. Ensuite, la dernière chose et la plus importante est de contenter sa propre conscience afin de pouvoir témoigner devant Dieu et le monde entier qu'on s'est accommodé de tous les moyens raisonnables de paix.
Vous savez bien les grands avantages que nous retirons de ces provinces, et je dois donc vous faire savoir par la présente que votre procédure dans le traité de paix est à mon bon plaisir; et c'est ma volonté que vous restiez sur les points qui sont présentés avec Israël à Monsieur de la Thuilerie.
Si vous pouviez réaliser tout ce qui est proposé, cela me serait cher, et je serais heureuse de voir que Varberg et Christianopel soient inclus, et que Herdalie ne soit pas oubliée, ce qui, à mon avis, n'est pas d'une importance telle que le roi du Danemark poursuive la guerre. Si Christianopel ne peut être atteint, il faudra le raser. Il faut aussi se souvenir de la liberté danoise et suédoise dans les ports de Suède et du Danemark, mais je ne considère pas tout cela comme d'une importance telle qu'il soit nécessaire de poursuivre la guerre. Cependant, je suis fermement résolue à ce que vous la poussiez à l'extrême.
Mais jusqu'à la rupture du traité, je suis pleinement contente des conditions que vous m'offrez, estimant qu'une paix aussi avantageuse vaut mieux que la poursuite d'une guerre aussi dangereuse. D'après ma lettre, vous pouvez au moins apprendre ce qui s'est passé ici, selon le conseil du Sénat, et je vous recommande par la présente sous la protection du Très-Haut, avec l'assurance que votre travail et votre diligence seront récompensés par moi de toute mon gré, aussi longtemps que je vivrai.
Christine.
Upsal, le 24 juin 1645.
English translation (my own; based on the original Swedish):
Highly honoured Lord Grand Chancellor of the Realm,
How far the peace treaty has now advanced, by the grace of God, I have learned from all your letters to me, as well as from yours, Lord Chancellor, to me in particular; and it is dear to my heart that the good God, through your faithful care and diligent work, has brought it so far that I now have no doubt about a good peace, and as you desire my final resolution on whether it would be my will to end it this way or to continue the war altogether.
Now I must confess that when I consider the great advantages which the Most High has granted us against our enemy, as well as his previous proceedings against this Crown, I can well see and judge that he will in no way change his mind, but will henceforth seek all the more diligently to avenge this injury and affront, and he will thus seek to doubly reward all the things which have been forced upon him this time, from which one would easily conclude that open war is better than an uncertain peace, of which we cannot quite be assured without a real guarantee.
However, considering the importance of this offer and the nature of things on the one and the other side, as well as all sorts of stormy weather that can be thrown at us by one or another, which is all written in your letter, in addition to the fact that I daily find such great difficulties in continuing the war that it will be difficult to conduct such a great affair with so little means, which will not go off without the hazard of taking the conditions that are now offered — at the same time it must also be considered how difficult it will be to support the calumny that will befall us both among the Swedes themselves and among foreigners, all of whom, if the peace fails, would separately impute the blame to our inextinguishable ambition, which founded itself on injustice and had no other end than a desire to dominate.
And as I have not yet properly assured myself of the cooperation of the Dutch, I fear that if these proposed conditions are not accepted, they would seek to become the arbiters of war and peace, so that their jealousy might perhaps cause something unexpected from them; notwithstanding this, I keep silent about what may be practiced by the Pole. Then the last and foremost thing is to content one's own conscience so that one may be able to testify before God and all the world that one has accommodated oneself to all reasonable means of peace.
You are well aware of the great advantages that accrue to us through these provinces, and I must therefore hereby let you know that your procedure in the peace treaty is to my good pleasure; and it is my will that you still stand on the points that are presented with Israel to Monsieur de la Thuilerie.
If you could achieve everything as proposed, it would be dear to me, and I would gladly see that Varberg and Kristianopel were included, and Härjedalen must not be forgotten, which I do not believe to be of such importance that the King of Denmark would therefore continue the war. If Kristianopel could not be reached, it must be razed. The Danish and Swedish freedom in the ports of Sweden and Denmark must also be remembered, but nevertheless I do not consider all this of such great value that it is therefore necessary to remain in the war, but it is my certain resolution that you push it to the extreme.
But until the treaty be broken, I am well and completely content with these offered conditions that you conclude thereon, always holding that such an advantageous peace is better than continuing such a dangerous war any longer. From my letter to you, you can at least perceive what has happened here from the counsel of the Senate, and I hereby commend you to the protection of the Most High, with assurance that your labour and diligence shall be rewarded by me with all inclination as long as I live.
Kristina.
Uppsala, June 24, 1645.
Above: Kristina, year 1650.
Above: Axel Oxenstierna.
Note: Israel = Israel Israelsson Lagerfeldt (né Forthelius; 1610-1684).
No comments:
Post a Comment