Saturday, June 15, 2019

Kristina's letter to Johan Adler Salvius, dated September 4/14 (Old Style), 1647

The following is a letter written by Kristina to Johan Adler Salvius on September 4/14 (Old Style), 1647.

Sources:

Acta Pacis Westphalicæ Publica, volume 5, pages 8 to 9, published by Johann Gottfried von Meiern, 1735


Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 102 to 103, by Johan Arckenholtz, 1751


Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 134 to 135, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760


Christina: Brev från sex decennier, pages 13 to 14, edited and translated by Sven Stolpe, 1960

Christina, Queen of Sweden, pages 71 to 72, by Francis William Bain, 1890


"The 'upstart' Johan Adler Salvius, who often worked during conflicts with the Oxenstiernas, was not only Queen Christina's handy man in many important state affairs — it also appears that he strongly influenced her intellectual liberation. He himself had studied medicine and law abroad and made personal acquaintance with the representatives of the most advanced ideas of the time. ..."

The letter:

Herr Hof Cantzler.
Jag ser at nu mera freds Tractaten är så godt som helt stannad, och at alle man afwenta denne Campagnies utslag, twiflar intet med mindre j på Eder sida lära giöra eder yttersta flit, at bringa detta lång samma werket til endskap, det den högste Gud nådeligen förläne! ... Jag innesluter här hos et bref till Servien det honom med första må öfwersändas. Jag har intet kunnat med höflighet förbigå, at swara honom på sit bref, som för en tjd sedan han har skrifwit mig till. Jag wore den ohöfligaste på werlden, där iag låte det obeswaradt, medan han däri så högt offerarar sig til min avantage. Det är nödigt at J försäkrar honom om min affection och at iag håller god correspondence med honom; ty J måtte Considerera at han är hos Cardinalen Creatur. Jag wet wäl Fransosernes lag, at de mäst civile äro i complimenten, men genom civilité lappas intet, och man betalar dem med samma mått som de utmäta. Jag wet nog at det är lutter flatterie som de skrifwa och tala, ty mine meriter kan alle sådane lof-ord intet förtiena, doch finner iag mig obligerad at giöra civilité igen; caresserer då fordenskuld den ena och andra, temoignerandes altjd min affection, både mot drottningen, så wäl som mot Cardinalen; ty det är han som alt regerar, och måtte j fördenskuld giöra hans Creatur bonne mine. Iag beder j willie skaffa mig copian af detta hos gående bref, ty iag har henne intet sielf. ...
Christina

English translation (by Bain):

Sir Court Chancellor,
I see that the Treaty is in the same condition as if it had stopped, and that everybody is waiting for the end, nevertheless I hope that on your side you will use your utmost diligence to conclude this long business, which may the Almighty graciously accord. ... I enclose a letter for M. Servien, send it to him as soon as possible: civility compels me to answer his letter, otherwise I should be the rudest person in the world, since he offers himself so cordially to my service, and speaks too much in my favour in his quarter; thus it behoves me to assure him of my good will and keep up a good correspondence with him, for you must recollect he is a creature of the Cardinal. I know, too, the French ways, and that their manners consist chiefly in compliments; but one loses nothing by being civil, and one pays them in their own coin. The compliments that they and others make me are pure flattery, I do not deserve such praises; nevertheless I find myself obliged to return their civilities in kind, therefore be courteous to him and others; bear witness of my affection for the Queen, as well as for the Cardinal, for he it is that governs all, that is why you must faire bonne mine to his creatures. Please get me a copy of the enclosed, as I have none here. ...
Kristina

The letter in full:

Stockholm, den 4. Septembr. 1647.
Jah ser att nhumera Fredhs Tractaten är så gåt som helt stannat, och att allemann afwenta denne Campagne utslagh, tuiflar intet mer mindre i på Eder sida lära giör Eder yttersta flit att bringa detta långsame wercket til Endskap det den högste Gudh nådeligen förlåne. Jagh hawer denne Gång intet synnerlich att skriwa, utan recommenderar eder po nyt de Erender som Eder nogsamt kunnigh är. Giörar eder flit att alt utretta til mit Contentement so mycket utan fredtz brot ske kan. Jagh inne sluter her hos et Bref til Servien det honom medh förste må owersenda. Jagh inte kuna för hofflighet forbygoo att swara honom po sit Bref som för et tid sedan har skriwit migh til. Jagh wore den ohöffligste po Werden, der jah låta det oswarat, mädan han der i så högt offerera sig til min tienst och der giör monga Ord til min Avantage. Det är nödight at i försäkra honom om min affection och at i holla godh Correspondenz medh honom, ty i motter considerear at den är hos Cardinalen Creatur. Jagh wet wol Fransosernes lagh att de mest är i complimenter, men giörnom Civilität tappas intet och man betalar dem medh samma motta som the utmäta. Ja wet nogh att det är luter Flatterie som de skriwa och tala, ty mine meriter kan alle sodanna Slopia inte förtiena, doch finner jagh migh obligerat att giöra Civilität igen, caressirer då för den skuldh den ena och andra, temoignerandes altidh min Affection både mot Drotning so wäl som mot Cardinalen ty det är han som alt regerar och motte i fördenskuldh giöra hans Creaturer bonne mine. Jagh bedar i wila skaffa migh Copiam aff detta hos gande Breff ty jagh har henne inte sielf. Adieu. Försäkrar Eder om min Nådh.
Christina.

With modernised spelling (with Kristina's grammar and spelling mistakes preserved as much as possible):

Stockholm, den 4 septembris 1647.
Ja[g] ser att numera fredstraktaten är så gott [sic] som helt stannad, och att alla man avvänta denna kampanjs utslag; tvivlar inte med mindre I på Eder sida lära gör Eder yttersta flit att bringa detta långsamma verket till ändskap det den högste Gud nådeligen förläne. Jag haver denne gång intet synnerligt att skriva, utan rekommenderar Eder på nytt de ärender som Eder nogsamt kunnig är. Görer Eder flit att allt uträtta till mitt kontentemang så mycket utan fredsbrott ske kan. Jag innesluter härhos ett brev till Servien det honom med första må översända. Jag inte kunnat för hövlighet förbigå att svara honom på sitt brev som för ett tid [sic] sedan han har skrivit mig till. Jag vore den ohövligsta på världen där ja[g] låte det osvarat medan han däri så högt offerera[r] sig till min avantage. Det är nödigt att I försäkre honom om min affektion och att I hålle god korrespondens med honom, ty I måtter [sic] konsiderera att den är hos kardinalen kreatur. Jag vet väl fransosernas lag att de mest är[o] i komplimanger, men gernom [sic] civilitet tappas intet och man betalar dem med samma måtta som de utmäta. Ja[g] vet nog att det är lutter flatteri som de skriva och tala, ty mina meriter kan alla sådana slopja [sic; lovord] inte förtjäna; dock finner jag mig obligerad att göra civilitet igen. Karesserer då fördenskull den ena och andra, temoignerandes alltid min affektion både mot drottning[en] såväl som mot kardinalen, ty det är han som allt regerar och måtte I fördenskull göra hans kreaturer bonne mine. Jag bedar [sic] I ville skaffa mig kopian av detta hos gående brev, ty jag har henne inte själv. Adjö. Försäkrar Eder om min nåd.
Kristina.

With modernised spelling:

Stockholm, den 4 septembris 1647.
Jag ser att numera fredstraktaten är så god som helt stannad, och att alla man avvänta denna kampanjs utslag; tvivlar inte med mindre I på Eder sida lära gör Eder yttersta flit att bringa detta långsamma verket till ändskap det den högste Gud nådeligen förläne. Jag haver denne gång intet synnerligt att skriva, utan rekommenderar Eder på nytt de ärender som Eder nogsamt kunnig är. Görer Eder flit att allt uträtta till mitt kontentemang så mycket utan fredsbrott ske kan. Jag innesluter härhos ett brev till Servien det honom med första må översända. Jag inte kunnat för hövlighet förbigå att svara honom på sitt brev som för en tid sedan han har skrivit mig till. Jag vore den ohövligsta på världen där jag låte det osvarat medan han däri så högt offerera[r] sig till min avantage. Det är nödigt att I försäkre honom om min affektion och att I hålle god korrespondens med honom, ty I måtte considerera att den är hos kardinalen kreatur. Jag vet väl fransosernas lag att de mest är[o] i komplimanger, men genom civilitet tappas intet och man betalar dem med samma måtta som de utmäta. Jag vet nog att det är lutter flatteri som de skriva och tala, ty mina meriter kan alla sådana [lovord] inte förtjäna; dock finner jag mig obligerad att göra civilitet igen. Karesserer då fördenskull den ena och andra, temoignerandes alltid min affektion både mot drottning[en] såväl som mot kardinalen, ty det är han som allt regerar och måtte I fördenskull göra hans kreaturer bonne mine. Jag beder I ville skaffa mig kopian av detta hos gående brev, ty jag har henne inte själv. Adjö. Försäkrar Eder om min nåd.
Kristina.

Arckenholtz's transcript of the letter (he corrected Kristina's spelling and grammar):

Herr Hof Cantzler. Jag ser at nu mera freds Tractaten är så godt som helt stannad, och de alle man afwenta denne Campagnies utslag, twiflar intet med mindre j på Eder sida lära giöra eder yttersta flit, at bringa detta långsamma werket til endskap, det den högste Gud nådeligen förläne! Jag hafwer denne gång intet synnerlig at skrifwa, utan recommenderar eder på nytt de ärender, som Eder nogsamt kunnige är. Giörer eder flit at alt uträtta till mit contentement så mycket utan freds brått skie kan. Jag innesluter här hos et bref till Servien det honom med första må öfwersändas. Jag har intet kunnat med höflighet förbigå, at swara honom på sit bref, som för en tjd sedan han har skrifwit mig till. Jag wore den ohöfligaste på werlden, där iag låte det obeswaradt, medan han däri så högt offerarar sig til min avantage. Det är nödigt at J försäkrar honom om min affection och at iag håller god correspondence med honom; ty J måtte Considerera at han är hos Cardinalen Creatur. Jag wet wäl Fransosernes lag, at de mäst civile äro i complimenten, men genom civilité lappas intet, och man betalar dem med samma mått som de utmäta. Jag wet nog at det är lutter flatterie som de skrifwa och tala, ty mine meriter kan alle sådane lof-ord intet förtiena, doch finner iag mig obligerad at giöra civilité igen; caresserer då fordenskuld den ena och andra, temoignerandes altjd min affection, både mot drottningen, så wäl som mot Cardinalen; ty det är han som alt regerar, och måtte j fördenskuld giöra hans Creatur bonne mine. Iag beder j willie skaffa mig copian af detta hos gående bref, ty iag har henne intet sielf. Adieu. Försäkrar Eder om min nåd
Christina.

Gjörwell's transcript of the letter:

Herr Hof-Canceller.
Jag ser, at nu mera Freds Tractaten är så godt som helt stannad och at alle man afwänta denne Campagnies utslag, twiflar intet med mindre I på Eder sida lären gjöra Eder yttersta flit, at bringa detta långsamma werket til endskap, det den högste Gud nådeligen förläne! Jag hafwer denne gång intet synnerlig at skrifwa, utan recommenderar Eder på nytt de ärender, som Eder nogsamt kunnige äro. Gjören Eder flit, at alt uträtta til min contentement så mycket utan Fredsbrott ske kan. Jag innesluter härhos et bref til Servien, det honom med första må öfwersändas. Jag har intet kunnat med höflighet förbigå, at swara honom på sit bref, som för en tid sedan han har skrifwit mig til. Jag wore den ohöfligaste på werlden, där jag låte det obeswarat, medan han däri så högt offererar sig til min avantage. Det är nödigt at I försäkren honom om min affection och at jag håller god correspondence med honom; ty I måtten considerere, at han är hos Cardinalen Creatur. Jag wet wäl Fransosernes lag, at de mäst civile äro i complimenter; men genom civilite lappas intet; och man betalar dem med samma mått, som de utmäta. Jag wet nog, at det är lutter flatterie, som de skrifwa och tala; ty mine meriter kan alla sådane loford intet förtjena, dock finner jag mig obligerad, at gjöra civilite igen; caresserer då för den skull den ena och andra, temoignerandes altid min affection, både mot Drotningen så wäl som mot Cardinalen; ty det är han som alt regerar, och måtten I fördenskull gjöra hans Creatur bonne mine. Jag beder I wille skaffa mig copian af detta hosgående bref, ty jag har henne intet sjelf. Adieu. Försäkrar Eder om min nåd.
CHRISTINA.
D. 4 Sept. 1647.

Contemporary Swedish translation (by Stolpe):

Herr hovkansler!
Jag ser, att fredstraktaten numera är så gott som helt avstannad, och att alla avvakta denna kampanjs resultat men jag betvivlar inte att Ni på Er sida gör Ert yttersta för att bringa detta långsamma verk till ett slut, vilket den högste Guden i nåder må beskära. Jag har den här gången ingenting särskilt att skriva utan rekommenderar Eder på nytt de ärenden som Ni redan väl känner till. Bemöda Er att utföra allt till min belåtenhet, i den mån det kan ske utan att freden bryts. Jag innesluter här ett brev till Servien, som med det första bör översändas till honom. Jag har inte med bibehållen hövlighet kunnat förbigå att svara honom på det brev som han för en tid sedan skrev till mig. Jag skulle vara den ohövligaste människa i världen, om jag lämnade det obesvarat, eftersom han där så ivrigt erbjuder mig sina tjänster. Det är av vikt, att Ni försäkrar honom om min tillgivenhet och att jag förblir i korrespondens med honom, ty Ni måste besinna att han är ett kreatur hos kardinalen. Jag känne väl till fransmännens seder och att deras etikett mest består i komplimanger, men genom civilité lappas ingenting, och man får betala dem med samma mått som de själva mäta med. Jag vet nog, att det är idel smicker som de skriva och tala; mina förtjänster kunna icke förtjäna sådana lovord. Ändå finner jag mig tvingad att återgälda denna civilité. Karessera alltid både den ena och den andra och försäkra dem om min tillgivenhet både för drottningen och för kardinalen, ty det är han ensam som regerar; Ni måste därför visa god min mot hans kreatur.

Jag ber Er skaffa mig en kopia av det brev jag här bifogar, ty jag har ingen själv.

Farväl. Försäkrar Eder om min nåd.

French translation (by Arckenholtz):

Monsieur le Chancelier de la Cour. Je vois que le Traité de paix est dans le même état que s'il avoit cessé, & que tout le monde attend l'issuë de la Campagne. Néanmoins j'espère que de votre côté vous emploïerez tous les soins possibles pour mettre fin à ce long ouvrage: ce que le Tout-puissant veuille accorder par sa grace!

Je n'ai rien de particulier à écrire pour le présent, si non, que je vous recommende les amis que vous sont connus. Donnez vos soins & vos attentions pour que tout s'achéve à mon contentement, autant que la chose sera faisable sans rompre la Paix.

Je joins ici une lettre pour Mr. Servien. Envoïez-là lui au plûtôt. Je ne puis m'empêcher de répondre par civilité à sa lettre; autrement je serois la plus incivile du monde, parce qu'il s'offre de si bonne grace à mon service, & qu'il parle aussi beaucoup, au lieu où il est, à mon avantage: ainsi il est nécessaire que je l'assure de mon affection & que j'entretienne avec lui une bonne correspondance: car vous devez considérer qu'il est Créature du Cardinal. Je connois fort bien d'ailleurs les manières des François, & que la plus grande partie de leurs mœurs consiste en complimens. Cependant par la civilité on ne perd rien, & on les païe de la même monoïe qu'ils païent les autres. Les complimens qu'eux & d'autres me font, sont de pures flatteries, & je ne mérite pas de telles louanges.

Je me reconnois pourtant obligée de rendre civilités pour civilités. Pour cette raison caressez-le & d'autres aussi. Témoignez aussi l'affection que j'ai pour la Reine aussi bien que pour le Cardinal, car c'est lui qui gouverne tout. C'est pour cela que vous devez faire bonne mine à ses Créatures. Je vous prie de me procurer une copie de cette lettre incluse, car je n'en ai point ici. Adieu, je vous assure de ma grace
CHRISTINE.

English translation (my own):

Sir Court Chancellor,
I see that the peace treaty is in the same state as if it had ceased, and that everyone is waiting for the outcome of the campaign. Nevertheless I hope that on your side you will use all possible care to put an end to this long work, which the Almighty wishes to grant by His grace!

I have nothing in particular to write for now, if not that I recommend to you friends that are known to you. Give your care and your attentions so that everything ends to my satisfaction, as much as the thing will be possible without breaking the peace.

I enclose here a letter for Mr. Servien. Send it to him instead. I cannot help responding out of civility to his letter; otherwise I would be the most uncivil in the world, because he offers himself so kindly to my service, and he also talks a lot, where he is to my advantage. So it is necessary that I assure him of my affection and that I maintain a good correspondence with him, because you must consider that he is the creature of the Cardinal. Besides, I am very familiar with the manners of the French, and that the greater part of their manners consist of compliments. However by civility nothing is lost, and one pays them with the same currency as they pay the others. The compliments they and others give me are pure flattery, and I do not deserve such praise.

However, I recognise myself obliged to return civilities for civilities. For this reason, flatter him and others too. Testify also the affection that I have for the Queen as well as for the Cardinal, for it is he who governs everything. This is why you must make his creatures look good. Please get me a copy of this included letter, as I don't have one here. Farewell, I assure you of my grace.
Kristina.


Above: Kristina.


Above: Salvius.


Above: Abel Servien.

No comments:

Post a Comment