Sources:
Acta Pacis Westphalicæ Publica, volume 5, page 3, published by Johann Gottfried von Meiern, 1735
Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 92 to 93, by Johan Arckenholtz, 1751
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 129 to 131, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
Christina, Queen of Sweden, pages 70 to 71, by Francis William Bain, 1890
The letter:
Herr Hof Canzler.
Iag hafwer fått twänne Edra skrifwelser, hwilke mig mycket fägnat hafwa, och medan iag denna gången intet hafwer för tidens korthets skuld legenhet därpå at swara; beder fördenskuld at j på mina wägnar och på det aldra högste tacke Mons: d'Avaux för den stora och remarquable tienst, han mig har bewist, och giörer min enskyllan på det flitigaste, at Jag icke denna gången kan swara. Iag har så mycket at giöra, så at iag icke nog kan skrifwa. Iag hoppas at han aldrig lär twifla om min tacksamhet. Med nästa post skal iag intet manquera at complimentera honom. Hwad freds tractaten wedkommer, har iag optäkt Eder bägge min mening och resolution. Pousserer den saken som hon sig best giöra låter. Iag räds at iag lär få så mycket skaffa här hemma, så at iag wäl må tacka Gud at kunna få någorlunda en god fred. J förstån bättre än iag, quam arduum, quamque subjectum fortunæ regendi cuncta onus. Mera intet för denna gången, utan iag beder j wille skrifwa mig Edert råd, om jag skulle kunna benåda, utan min præjudice, Gref Magnus med Benfeld hälst ... låter ingen meniskia få weta däraf, men communicerer det sub fide silentii Comte d'Avaux, och låter Gref Gustafson icke häller få wetat. ...
Iag hafwer fått twänne Edra skrifwelser, hwilke mig mycket fägnat hafwa, och medan iag denna gången intet hafwer för tidens korthets skuld legenhet därpå at swara; beder fördenskuld at j på mina wägnar och på det aldra högste tacke Mons: d'Avaux för den stora och remarquable tienst, han mig har bewist, och giörer min enskyllan på det flitigaste, at Jag icke denna gången kan swara. Iag har så mycket at giöra, så at iag icke nog kan skrifwa. Iag hoppas at han aldrig lär twifla om min tacksamhet. Med nästa post skal iag intet manquera at complimentera honom. Hwad freds tractaten wedkommer, har iag optäkt Eder bägge min mening och resolution. Pousserer den saken som hon sig best giöra låter. Iag räds at iag lär få så mycket skaffa här hemma, så at iag wäl må tacka Gud at kunna få någorlunda en god fred. J förstån bättre än iag, quam arduum, quamque subjectum fortunæ regendi cuncta onus. Mera intet för denna gången, utan iag beder j wille skrifwa mig Edert råd, om jag skulle kunna benåda, utan min præjudice, Gref Magnus med Benfeld hälst ... låter ingen meniskia få weta däraf, men communicerer det sub fide silentii Comte d'Avaux, och låter Gref Gustafson icke häller få wetat. ...
Christina
English translation (by Bain):
Sir Court Chancellor,
I have received two letters from you which have pleased me greatly. I have not time to answer them as they deserve; accordingly, I beg you to thank M. D'Avaux for the essential service he has done me, and make my very particular excuses to him for not being able to write to him to-day. I have so much to do just now, that time is not sufficient for all my business. I hope he will never doubt my gratitude. I will not fail to thank him by the first courier. As to the Treaty of Peace, I have declared to both of you my opinion and my determination. Push matters on as best you can. I expect to have plenty to attend to here, so much so that I shall thank God if I am able to obtain, by hook or by crook, a good peace. You know better than me, quam arduum quamque subjectum fortunæ regendi cuncta onus! Nothing more at present; only this, please give me your advice as to whether I can, without prejudice to myself, gratify Count Magnus with Benfeld. ... don't tell anyone about this, but let M. D'Avaux know it, sub fide silentii; and don't say anything about it to the Graf Gustafson. ...
I have received two letters from you which have pleased me greatly. I have not time to answer them as they deserve; accordingly, I beg you to thank M. D'Avaux for the essential service he has done me, and make my very particular excuses to him for not being able to write to him to-day. I have so much to do just now, that time is not sufficient for all my business. I hope he will never doubt my gratitude. I will not fail to thank him by the first courier. As to the Treaty of Peace, I have declared to both of you my opinion and my determination. Push matters on as best you can. I expect to have plenty to attend to here, so much so that I shall thank God if I am able to obtain, by hook or by crook, a good peace. You know better than me, quam arduum quamque subjectum fortunæ regendi cuncta onus! Nothing more at present; only this, please give me your advice as to whether I can, without prejudice to myself, gratify Count Magnus with Benfeld. ... don't tell anyone about this, but let M. D'Avaux know it, sub fide silentii; and don't say anything about it to the Graf Gustafson. ...
Kristina
The letter in full:
Stockholm, den 13. Februar. 1647.
Her Hoff-Canzler; Ja hawer fåt tuenna Eder skriwelser huilke migh mycket fegnat hawe, och mädan jagh denne gången intet hawer för tidens korthet skuld Legenhet der på at swara, beder för den skuld at j på mina wägnar och po det aldra högste tacke Monsr. d'Avaux för den store och remarquable tienst, han migh har bewist, och giörer min Enskyllen på det flitigste at jagh icke denne Gången kan swara. Jagh har så mycket at giöra så at jagh icke nogh kan skriwa. Jagh hopas, at han aldrigh lär twifla om min tacksamhet, medh neste Post skal jagh inte manquera at complimentera honom.
Huad fredz Tractaten wedkommer har ja opteckt Eder begge min meningh och Resolution, pousserar den Sacker som hon sigh best giöra låter, jagh res at jagh lär få so mycket skaffa her hemma, så at jagh lär må tacke Gudh at kunna få nogar lunda en godh Fredh. J förstå bettre än Jagh quam arduum, quam subjectum fortunæ regendi cuncta onus. Mera inte för denna gång, utan jagh beder j wille skriwa migh Edert råhd om jag skulle kunna benåda utan min Præjudiz Gref Magnus medh Benfeldh helst mädan jagh måste gå det quit wedh Tractaten och jagh är försäkrat om hans trohet mot migh mer än om någon tingh i werden, han wet intet aff detta, och jagh will icke, at han heller skal få wettat för än jagh har intagit E. Meningh, om det för allahande considerationer kan ske, och låter ingen Menniskie få wetta der aff, men communicerer det sub fide silentii Comte d'Avaux och låter Gref Gustafson icke heller få wetta, der medh Gudh befallendes och bliwer altid nådigst
Christina.
With modernised spelling (with Kristina's grammar and spelling mistakes preserved as much as possible):
Stockholm, den 13 februari 1647.
Herr Hovkansler,
Ja[g] haver fått tvenne Eder skrivelser vilka mig mycket fägnat hava, och medan jag denna gången inte haver för tidens korthets skull lägenhet därpå att svara, beder fördenskull att I på mina vägnar och på det allrahögsta tacke monsieur d'Avaux för den stora och remarkabla tjänst han mig har bevist, och görer min entskyllan på det flitigsta att jag icke denna gången kan svara. Jag har så mycket att göra så att jag icke nog kan skriva. Jag hoppas att han aldrig lär tvivla om min tacksamhet med nästa post skall jag inte mankera att komplimentera honom.
Vad fredstraktaten vidkommer, har ja[g] upptäckt Eder bägge min mening och resolution; pusserar [sic] den saker [sic] som hon sig bäst göra låter. Jag rä[dd]s att jag lär få så mycket skaffa här hemma så att jag lär må tacka Gud att kunna få någorlunda en god fred. I förstå bättre än jag quam arduum, quam subjectum fortunæ regendi cuncta onus. Mera inte för denna gång, utan jag beder I ville skriva mig Edert råd om jag skulle kunna benåda utan min prejudis greve Magnus med Benfeld helst medan jag måste gå det kvitt vid traktaten, och jag är försäkrad om hans trohet mot mig mer än om någonting i världen. Han vet inte av detta, och jag vill icke att han heller skall få vetat förrän jag har intagit Eder mening om det för allehanda konsiderationer kan ske, och låter ingen människa få veta därav, men kommunicerer det sub fide silentii comte d'Avaux; och låter greve Gustafsson icke heller få veta. Därmed Gud befallandes och bliver alltid nådigst
Kristina.
With modernised spelling:
Stockholm, den 13 februari 1647.
Herr Hovkansler,
Jag haver fått tvenne Eder skrivelser vilka mig mycket fägnat hava, och medan jag denna gången inte haver för tidens korthets skull lägenhet därpå att svara, beder fördenskull att I på mina vägnar och på det allrahögsta tacke monsieur d'Avaux för den stora och remarkabla tjänst han mig har bevist, och görer min entskyllan på det flitigsta att jag icke denna gången kan svara. Jag har så mycket att göra så att jag icke nog kan skriva. Jag hoppas att han aldrig lär tvivla om min tacksamhet med nästa post skall jag inte mankera att komplimentera honom.
Vad fredstraktaten vidkommer, har jag upptäckt Eder bägge min mening och resolution; pusserer den saken som hon sig bäst göra låter. Jag rädds att jag lär få så mycket skaffa här hemma så att jag lär må tacka Gud att kunna få någorlunda en god fred. I förstå bättre än jag quam arduum, quam subjectum fortunæ regendi cuncta onus. Mera inte för denna gång, utan jag beder I ville skriva mig Edert råd om jag skulle kunna benåda utan min prejudis greve Magnus med Benfeld helst medan jag måste gå det kvitt vid traktaten, och jag är försäkrad om hans trohet mot mig mer än om någonting i världen. Han vet inte av detta, och jag vill icke att han heller skall få vetat förrän jag har intagit Eder mening om det för allehanda konsiderationer kan ske, och låter ingen människa få veta därav, men kommunicerer det sub fide silentii comte d'Avaux; och låter greve Gustafsson icke heller få veta. Därmed Gud befallandes och bliver alltid nådigst
Kristina.
Arckenholtz's transcript of the letter (he corrected Kristina's grammar and spelling):
Herr Hof Canzler. Iag hafwer fått twänne Edra skrifwelser, hwilke mig mycket fägnat hafwa, och medan iag denna gången intet hafwer för tidens korthets skuld legenhet därpå at swara; beder fördenskuld at j på mina wägnar och på det aldra högste tacke Mons: d'Avaux för den stora och remarquable tienst, han mig har bewjst, och giörer min enskyllan på det flitigaste, at Jag icke denna gången kan swara. Iag har så mycket at giöra, så at iag icke nog kan skrifwa. Iag hoppas at han aldrig lär twifla om min tacksamhet. Med nästa post skal iag intet manquera at complimentera honom.
Hwad freds tractaten wedkommer, har iag optäkt Eder bägge min mening och resolution. Pousserer den saken som hon sig best giöra låter. Iag räds at iag lär få så mycket skaffa här hemma, så at iag wäl må tacka Gud at kunna få någorlunda en god fred. J förstån bättre än iag, quam arduum, quam subjectum fortunæ regendi cuncta onus. Mera intet för denna gången, utan iag beder j wille skrifwa mig Edert råd, om iag skulle kunna benåda, utan min præjudice, Gref Magnus med Benfeld hälst medan iag måste gå det qwitt med tractaten, och Iag är försäkrad om hans trohet mot mig mer än om någon ting i werlden. Han wet intet af detta, och jag wil icke at han häller skal få wetat förän jag hafwer intagit Eder mening, om det för allehande considerationer kan ske: och låter ingen meniskia få weta däraf, men communicerer det sub fide silentii Comte d'Avaux, och låter Gref Gustafson icke häller få wetat: härmed Gud befallandes förblifwer Eder altid nådigste
Christina.
Stockholm den 13. Febr. 1647.
Gjörwell's transcript of the letter:
Herr Hof-Canceller.
Jag hafwer fått twänne Edra skrifwelser, hwilka mig mycket fägnat hafwa, och medan jag denna gången intet hafwer, för tidens korthets skull, lägenhet därpå, at swara; beder fördenskull, at I på mina wägnar och på det aldrahögsta tacken Mr. d'Avaux för den stora och remarquable tjenst, han mig har bewisat, och gjören min enskyllan på det flitigaste, at jag icke denna gången kan swara. Jag har så mycket, at gjöra, så at jag icke nog kan skrifwa. Jag hoppas, at han aldrig lärer twifla om min tacksamhet. Med näste Post skal jag intet manquera, at complimentera honom.
Hwad Freds-Tractaten widkommer, har jag uptäkt Eder begge min mening och resolution. Pousserer den saken, som hon sig bäst gjöra låter. Jag rädes, at jag lärer få så mycket skaffa här hemma, så at jag wäl må tacka Gud, at kunna få någorlunda en god Fred. I förstån bättre, än jag, qvam arduum, quam subjectum fortunæ regendi cuncta onus. Mera intet för denna gången, utan jag beder, I willen skrifwa mig Edert råd, om jag skulle kunna benåda, utan min prejudice, Gref Magnus med Benfelt, hälst medan jag måste gå det qwitt med Tractaten, och jag är försäkrad om hans trohet emot mig, mer än om någon ting i werlden. Han wet intet af detta, och jag wil icke, at han eller skal få wetat, förr än jag hafwer intagit Eder mening, om det för allehanda considerationer kan ske. Och låter ingen människja få weta deraf, men communicerer det, sub fide silentii, Comte d'Avaux; och låter Gref Gustafsson icke heller få wetat. Härmed Gud befallande, förblifwer
Eder
altid nådigsta
CHRISTINA.
Stockholm, d. 13 Febr. 1647.
French translation (by Arckenholtz):
Monsr. le Chancelier de la Cour.
J'ai reçu deux de vos lettres dont le contenu m'a fait beaucoup de plaisir. Je ne puis pour cette fois y répondre comme il faudroit, parce que le tems me manque. C'est pourquoi je vous prie de remercier de ma part & de la meilleure manière Monsieur d'Avaux du service essentiel qu'il m'a rendu & de lui faire très-expréssement mes excuses, de ce que je ne puis lui répondre aujourd'hui. J'ai tant à faire à présent, que le tems ne suffit pas à toutes mes occupations. J'espére qu'il ne doutera jamais de ma reconnoissance. Je ne manquerai pas par le prémier courier de lui faire mes complimens.
Touchant les Traitez de paix, je vous ai déclaré à tous les deux mon sentiment & ma résolution. Poussez les choses le mieux, qu'il vous sera possible. J'appréhende d'avoir ici beaucoup d'occupations, tellement que je rendrai graces à Dieu, si je puis obtenir d'une ou d'autre manière une bonne paix. Vous savez mieux que moi combien la charge de gouverner toutes choses est pénible & sujette au hazard, quam arduum, quam subjectum fortunæ regendi cuncta onus. Je n'ai rien de plus à vous mander pour cette fois. Je vous prie seulement de me donner votre bon conseil en me disant, si je puis sans préjudice gratifier le Comte Magnus de la Seigneurie de Bénefeld, surtout si je dois la céder par les Traitez. Je suis aussi plus assurée de sa fidélité envers moi, que de toute autre chose du monde. Il ne fait rien de cela, & je veux qu'il n'en fache rien, jusqu'à ce que j'aïe appris votre sentiment, si cela peut se faire par toutes sortes de considérations. N'en faites rien savoir à qui que ce soit: mais communiquez-le à Monsieur d'Avaux sous la foi du silence. Ne le découvrez-pas non plus à Gustafson. Je vous recommende à Dieu, & je demeure toûjours votre très-gracieuse
CHRISTINE.
English translation (my own):
Lord Court Chancellor,
I have received two of your letters, the content of which have given me great pleasure. This time I cannot answer them properly, because I am running out of time. This is why I beg you to thank on my behalf and in the best way Monsieur d'Avaux for the essential service he has rendered me and to apologise very expressly for that I cannot answer him today. I have so much to do at present that there is not enough time for all my occupations. I hope he will never doubt my gratitude. I will not fail by the first courrier to pay him my compliments.
Concerning the peace treaties, I have declared to you both my feeling and my resolution. Push things the best you can. I dread having a lot of occupations here, so much that I will give thanks to God if I can somehow obtain a good peace. You know better than I how the burden of governing all things is painful and subject to chance. I have nothing more to ask you this time. I beg you only to give me your good advice by telling me if I can, without prejudice, grant Count Magnus of the seigniory of Benfeld, especially if I have to cede it by the treaties. I am also more assured of his loyalty to me than anything else in the world. He doesn't do any of that, and I don't want him to be angry until I hear your feeling, if it can come from all kinds of considerations. Do not let anyone know anything about it, but communicate it to Monsieur d'Avaux under the faith of silence. Don't let Gustafsson find out either. I recommend you to God, and I always remain your most gracious
Kristina.
Stockholm, February 13, 1647.
Above: Kristina, early 1650s.
Above: Salvius.
No comments:
Post a Comment