Sources:
Acta Pacis Westphalicae II C 3: Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646-1647, pages 383 to 384, by Gottfried Lorenz, 1975
Mémoires concernant Christine, volume 1, Johan Arckenholtz, 1751
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 136 to 137, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
Christina, Queen of Sweden, pages 72 to 73, by Francis William Bain, 1890
The manifesto:
Messieurs. Desse få ord äro allenast adjousterade til mit publique bref, på det jag måtte uptäcka Eder med min egen hand den fruchtan jag hafwer, at den önskelige tractat, som alt härtil, har gifwit en så god förhoppning om et önskeligit utstag, genom någre orsaker som mig icke aldeles äre bekände, måtte blifwa studzad. Nu til at Eder om min wilja aldeles försäkra; så måge j Eder det wisserligen persuadera, at jag för alting åstundar en säker och honorable fred; Och emedan satisfactio Coronæ är redan aldeles sluten, och intet mera står igen än Soldateskens contentement och Riksens Ständers gravamina, så är det min wilje, at j hålla sakerne med godt maner gående, til des Erskein kan komma til Eder, och giöra Eder om sin commission kunnige, och då utan försummelse tractera wärket til en önskelig ända: giörandes Ständernes condition, Crononens satisfaction och soldateskens contentement det bästa sig giöra låter utan freds brott, och sedan icke längre solcka dermed, som härtils skedt är; där annorlunda sker, så måge j se til, huru j det in för Gud, Riksens Ständer och mig hafwa til at förswara: Ifrån denne scopum låter inga ambitieuse Menniskiors phantasier Eder movera, så kärt Eder är min högsta onåde at undwika, och der j icke hafwen lust at stå mig derföre blek och röder til swar: då må j wist tro at hwarken authoritet och slächters apuïs skal mig hindra at wisa Werlden det misshag Jag drager til oförnuftige procedurer; Ty Jag är nogsamt försäkrad, at der tractaten skulle gå swår, worde iag igenom edert försende brakt uti labyrint, der utur hwarken Edert eller deras (som sådane Consilia fovera) förstånd wore mig utur bringandes; derföre hafwe j Eder wäl at förese. ...
English translation (by Bain):
Gentlemen: I add these few words to my public despatch, to discover to you with my own hand the fear I entertain lest this treaty, so earnestly desired, and for whose happy conclusion we have till now had reason to hope, should be arrested by causes not yet sufficiently well known to me. Therefore, to let you perfectly understand my will, you must thoroughly persuade yourselves that before all things I desire a sure and honourable peace. And since the satisfactio coronæ is already determined, and there remain only those of the soldiers and the gravamina of the Estates of the Empire, I will that you keep matters in good course till Erskein arrives and communicates to you his commission. Then without any further dawdling you must bring the negotiations to a satisfactory conclusion by securing the best condition of the Estates, satisfaction of the Crown, and contentment of the soldiery that may be possible without breaking the peace — and no longer drag matters out as at present; otherwise, you will have to look to it how you will answer it before God, the Estates of the realm and me. Let not the phantasies of ambitious men turn you from your goal, unless you wish to incur my extreme disgrace and displeasure, and stand accountable to me blushing and blanching: you may be sure that in that case, no authority nor support of great houses shall hinder me from showing all the world the displeasure I feel at insensate procedure. I am convinced that if things go ill with the Treaty your errors will have placed me in a labyrinth, whence neither you, nor the brains of those who foment such plans, will ever draw me. Therefore it behoves you to look well to yourselves. ...
The letter (copy from the Nordén Collection at the University of Uppsala):
Desse få ordh äre allenast adjuterade till mitt publique breef, på dhet jag måtte uptäckia Edher medh min egen handh den fruchtan jag hafver att dhen önskelig tractat, som alt härtill har gifvit een så godh förhoppning om ett önskeligit uthslag, genom några orsaker, som mig icke alldheeles äre bekiende, måtte blifva studzat. Nu till att Edher alldheeles om min villje att försäkra, så måge I Edher dhet visserligen persuadera att jag för all ting åstundar een säker och honorabel fredh. Och emädan satisfactio coronae är reedha alldheeles sluthen och intet meera står igen än soldatescans contentement och rijkzens ständernes gravamina, så är thet min villje att I hålla saakerne medh godt maneer gående till dhes Esken kan komma till Edher och göra Edher om sin commission, och då uthan försummellsse tractera värcket till een önskelig ände, görandes ständernas condition, chronones satisfaction och soldatescans contentement thet bästa sigh göra låter uthan freedzbrott, och sedan icke längre solcka dhermedh, som härtill skiedt är; dher annorlunda skieer, så måge I see till huru I thet ju för Gudh, rickssens ständer och mig hafva till att försvara. Ifrån denne scopum låter inge ambitieuse menniskiors phantasier Edher movera, så kiärt Edher är min högsta onådher att undvijka, och dher I icke hafven lust at stå mig dherföre bleeka och röda till svar, då må I wist troo att hvarcken authoritet och stoor slechters apuij skall mig hinder att vijsa verldhen dhet misshag jagh drager till oförnufftige procedurer; ty jag är nogssampt försäkradt at dher tractaten skulle gå svär, vorde jagh igenom Edert försseende bracht uthi labyrint, dheruthur hvarcken Edher eller dheras (som sådanne consilia fovera) förstånd vorde mig uthur bringandes, dherföre hafve I Edher väl att försee, hvarom jagh och icke tviflar, men skrifver alleenast detta til underrättellsse och har till Edher försichtige conduecte dhet nådigste förtroende att näst Gudz bijstånd jag förväntar ett godt uthslag på denne långsomme freedh. Dher I uthi alt dhetta bevijsa Edher trooheet såväl häreffter som härtill, så varde I Edher alldheles försäkre att I varde medh Edher igenkompst finnandes mig Edher sampt och synnerl. alltidh väl affectionerat.
With modernised spelling:
Dessa få ord äro allenast ajusterade till mitt publika brev på det jag måtte upptäcka Eder med min egen hand den fruktan jag haver att den önsklig traktat, som allthärtill har givit en så god förhoppning om ett önskligt utslag, genom några orsaker som mig icke alldeles äro bekända måtte bliva studsad. Nu, till att Eder alldeles om min vilje att försäkra, så måge I Eder det visserligen persvadera att jag för allting åstundar en säker och honorabel fred. Och emedan satisfactio Coronæ är reda alldeles sluten och intet mera står igen än soldateskans kontentemang och Riksens Ständernas gravamina, så är det min vilje att I hålle sakerna med gott maner gående till dess Erskein kan komma till Eder och göra Eder om sin kommission och då utan försummelse traktera verket till en önsklig ände, görandes Ständernas kondition, Kronones satisfaktion och soldateskans kontentemang det bästa sig göra låter utan fredsbrott och sedan icke längre solka därmed som härtill skett är. Där annorlunda sker, så måge I se till huru I det ju för Gud, Riksens Ständer och mig hava till att försvara. Ifrån denna scopum, låter inga ambitiösa människors fantasier Eder movera, så kärt Eder är min högsta onåder att undvika; och där I icke haven lust att stå mig därför bleka och röda till svar, då må I visst tro att varken autoritet och stor släkters appui skall mig hindra att visa världen det misshag jag drager till oförnuftiga procedurer. Ty jag är nogsamt försäkrad att där traktaten skulle gå svår, vorde jag igenom Edert förseende bragd uti labyrint därutur varken Eder eller deras (som sådana consilia fovera) förstånd vorde mig utur bringandes, därför hava I Eder väl att förse, varom jag ock icke tvivlar, men skriver allenast detta till underrättelse och har till Eder försiktiga konduit det nådigsta förtroende att näst Guds bistånd jag förväntar ett gott utslag på denna långsamma fred. Där I uti allt detta bevisa Eder trohet såväl härefter som härtill, så varde I Eder alldeles försäkra att I varde med Eder igenkomst finnandes mig Eder samt och synnerligen alltid välaffektionerad.
Arckenholtz's transcript of the letter (he corrected Kristina's grammar):
Messieurs. Desse få ord äro allenast adjousterade til mit publique bref, på det jag måtte uptäcka Eder med min egen hand den fruchtan jag hafwer, at den önskelige tractat, som alt härtil, har gifwit en så god förhoppning om et önskeligit utslag, genom någre orsaker som mig icke aldeles äre bekände, måtte blifwa studzad. Nu til at Eder om min wilja aldeles försäkra; så måge j Eder det wisserligen persuadera, at jag för alting åstundar en säker och honorable fred; Och emedan satisfactio Coronæ är redan aldeles sluten, och intet mera står igen än Soldateskens contentement och Riksens Ständers gravamina, så är det min wilje, at j hålla sakerne med godt maner gående, til des Erskein kan komma til Eder, och giöra Eder om sin commission kunnige, och då utan försummelse tractera wärket til en önskelig ända: giörandes Ständernes condition, Crononens satisfaction och soldateskens contentement det bästa sig giöra låter utan freds brott, och sedan icke längre solcka dermed, som härtils skedt är; där annorlunda sker, så måge j se til, huru j det in för Gud, Riksens Ständer och mig hafwa til at förswara: Ifrån denne scopum låter inga ambitieuse Menniskiors phantasier Eder movera, så kärt Eder är min högsta onåde at undwika, och der j icke hafwen lust at stå mig derföre blek och röder til swar: då må j wist tro at hwarken authoritet och slächters apuïs skal mig hindra at wisa Werlden det misshag Jag drager til oförnuftige procedurer; Ty Jag är nogsamt försäkrad, at der tractaten skulle gå swår, worde iag genom edert försende brakt uti labyrint, der utur hwarken Edert eller deras (som sådane Consilia fovera) förstånd wore mig utur bringandes; derföre hafwe j Eder wäl at förese, hwarom Jag ock icke twiflar, men skrifwer detta allenast til underrättelse, och har til Eder försichtige conduite det nådigste förtroende, at näst Guds bistånd Jag förwäntar et godt utslag på denna långsamma fred. Der j uti alt detta bewisa Eder trohet, så wäl härefter, som härtils, så warde j aldeles Eder försäkrande, at j warde med Eder igenkomst finnandes mig Eder sampt och synnerligen altid wäl affectionerad.
Christina.
Stockholm den 10. April 1647.
Gjörwell's transcript of the letter:
Messieurs.
Deßa få ord äro allenast adjousterade til mit publique bref, på det jag måtte uptäcka Eder med min egen hand den frugtan jag hafwer, at den önskelige Tractat, som alt härtil har gifwit en så god förhoppning om et önskeligt utslag, genom någre orsaker, som mig icke aldeles äro bekände, måtte blifwa studsad. Nu til at Eder om min wilja aldeles försäkra; så mågen I Eder det wißerligen persuadera, at jag för al ting åstundar en säker och honorable Fred. Och emedan satisfactio Coronæ är redan aldeles sluten, och intet mera står igen än Soldatesquens contentement och Riksens Ständers gravamina, så är det min wilja, at I hållen sakerna med godt maner gående, til des Erskein kan komma til Eder, och gjöra Eder om sin Commission kunnige, och då utan försummelse tractera werket til en önskelig ända: gjörandes Ständernes condition, Crononens satisfaction och Soldatesquens contentement det bästa sig gjöra låter utan Freds brått, och sedan icke längre solka dermed, som härtils skedt är; där annorlunda sker, så mågen I se til, huru I det in för Gud, Riksens Ständer och mig hafwa til at förswara. Ifrån denne scopum låter inga ambitieuse människjors phantasier Eder movera, så kärt Eder är min högsta onåde at unwika, och der I icke hafwen lust at stå mig derföre blek och röder til swars: då må I wist tro, at hwarken Authoritet och Slägters apui skal mig hindra, at wisa werlden det mishag Jag drager til oförnuftige procedurer; ty jag är nogsamt försäkrad, at der Tractaten skulle gå swår, worde jag igenom Edert förseende bragt uti labyrint, der utur hwarken Edert eller deras (som sådane Consilia fovera) förstånd wore mig utur bringandes; derföre hafwen I Eder wäl at förese, hwarom Jag ock icke twiflar, men skrifwer detta allenast til underrättelse, och har til Eder försigtige conduite det nådigste förtroende, at näst Guds bistånd jag förwäntar et godt utslag på denna långsamma Fred. Der I uti alt detta bewisen Eder trohet, så wäl härefter, som härtils, så warde I aldeles Eder försäkrande, at I warde med Eder igenkomst finnandes mig Eder samt och synnerligen altid wäl affectionerad.
CHRISTINA.
Stockholm, d. 10 April 1647.
French translation (by Arckenholtz):
Messieurs, J'ajoûte ce peu de mots à ma Lettre publique, uniquement pour vous découvrir de ma propre main la crainte que j'ai, que le Traité tant desiré & dont on nous a fait espérer jusqu'ici une heureuse conclusion, ne soit arrêté par des raisons qui ne me sont pas encore assez connuës. Or pour que vous sachiez parfaitement ma volonté, vous devez être entièrement persuadés, que je veux pour toute chose au monde une paix seure & honnorable. Et puisque la satisfaction de la Couronne (Satisfactio Coronæ) est déja réglée & qu'il ne reste pas que celle de l'Etat militaire & les Grièfs des Etats de l'Empire: je veux que vous teniez les affaires en train de bonne manière jusqu'à l'arrivée d'Erskein, qui vous sera part de sa Commission. C'est alors, que sans plus lanterner, vous devez conduire la Négociation à une fin desirable, en rendant les conditions des Etats, la satisfaction de la Couronne & celle de l'état militaire les meilleures, que faire se pourra, sans rompre la Paix, ni plus trainer les affaires en longueur comme cela s'est fait jusqu'ici. Si cela va autrement, ce sera votre affaire de voir, comment vous en répondrez devant Dieu, devant les Etats du Roïaume & devant moi. Ne vous laissez pas détourner de ce but par les imaginations de quelques personnes ambitieuses, à moins que vous ne vouliez encourir ma plus grande disgrace & indignation & m'en être responsables en pâlissant ou rougissant. Vous pouvez compter, qu'alors ni autorité, ni appui de grandes familles ne m'empêcheront de montrer à tout le monde le déplaisir que j'ai de procédures destituées de raison. Car je suis assurée, que si le Traité alloit mal, je me trouverois par votre faute dans un labirinthe, d'où ni vous, ni l'esprit de ceux qui fomentent de pareilles trames, ne me tireroient pas. C'est pourquoi vous devez bien prendre garde à vous: Je ne doute pas non plus que vous ne le fassiez, & je ne vous écris lette lettre que par avertissement: me reposant gracieusement sur votre conduite prévoïante, desorte qu'avec l'assistance de la Bonté Divine, je m'attens à une heureuse conclusion de la Paix si long-tems desirée. Si en tout ceci vous continuez à me donner des marques de votre fidélité, vous pouvez vous assurer, qu'à votre retour vous me trouverez l'un & l'autre, & en tout tems, votre bien affectionnée
CHRISTINE.
English translation (my own):
Gentlemen, I add these few words to my public letter, only to reveal to you with my own hand the fear that I have that the longed-for treaty, of which we have so far been made to hope for a happy conclusion, may be stopped for reasons which are not yet well known to me. Now, so that you know perfectly my will, you must be entirely persuaded that I want for everything in the world a secure and honourable peace. And since the satisfaction of the Crown is already settled and that there is not only that of the military state and the clerks of the states of the Empire, I want you to run things smoothly until Erskein arrives, who will be part of his commission to you. It is then that, without further delay, you must lead the negotiation to a desirable end, by making the conditions of the Estates, the satisfaction of the Crown and that of the military state the best that can be done without breaking the peace, no longer dragging affairs along as has been done so far. If it is otherwise, it will be your business to see how you answer it before God, before the Estates of the Realm, and before me. Do not allow yourselves to be distracted from this goal by the imaginations of a few ambitious people, unless you want to incur my greatest disgrace and indignation and answer to me for it, blanching or blushing. You can count that then neither authority nor support from great families will prevent me from showing everyone the displeasure that I have of procedures destitute of reason. For I am sure that if the treaty goes badly, I will find myself, through your fault, in a labyrinth, from which neither you nor the mind of those who foment such plots, will not be able to remove me. That is why you must watch yourselves well. Neither do I doubt that you will, and I write this letter to you only as a warning, graciously relying on your far-sighted conduct, so that, with the assistance of divine goodness, I expect a happy conclusion of the peace so long desired. If in all this you continue to give me marks of your loyalty, you can be assured that when you return you both will find me, and at all times, your well affectionate
Kristina.
Stockholm, April 10, 1647.
Above: Kristina.
Above: Johan Adler Salvius.
Above: Johan Oxenstierna.
No comments:
Post a Comment