Sources:
Acta Pacis Westphalicæ Publica, volume 5, pages 3 to 5, published by Johann Gottfried von Meiern, 1735
Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 112 to 115, by Johan Arckenholtz, 1751
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 138 to 141, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
Christina: Brev från sex decennier, pages 15 to 14, edited and translated by Sven Stolpe, 1960
Christina, Queen of Sweden, pages 73 to 74, by Francis William Bain, 1890
Kristina's letter to both Salvius and Johan Oxenstierna (in which her/his/their anger and frustration is targeted solely at the latter) is here:
The letter:
Högtärade Heer Hof Cantzler.
... Ser iag af alle omständigheter wäl, at en part sökia at protrahera Tractaten, åtminstone där de icke alldeles den kunna renversera. ... iag skal wisa all werlden se, at icke heller R. C. förmår allena röra werlden med ett finger, Sapienti sat. Mit bref som härhos fogadt är til eder bägge, måtte j lefwerera åt G. J. O.; och ehuruwäl iag der utinnan tastar eder hårt an, så är han doch allena dermed ment. Lager så at d'Avaux får weta dess Contenta, på det at Fransosener icke fatta wrånge tanckar om mig, utan at de måtte se hwars skulden är. ... när Gud en gång hielper Eder med fred hem, skal edre giorde tienster med Senatoria dignitate recompenseras. J weta sielf at det är den högsta äran som en ärlig man kan aspirera til i wårt Fädernesland, och der såsom någon högre gradus honoris wore, skulle iag ingen sky draga eder den at conferera. Ehuruwäl det utan stor invidie intet lärer skie; men så må J säya; contemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam, mihi fortuna, illis probra objectantur, som Marius säger apud Salust. ... Gref Göstafson, ser Eder wäl före, hwad J denne senaste Communicere ... : Nec res magnæ sustineri possunt ob eo, cui tacere grave est. ...
... Ser iag af alle omständigheter wäl, at en part sökia at protrahera Tractaten, åtminstone där de icke alldeles den kunna renversera. ... iag skal wisa all werlden se, at icke heller R. C. förmår allena röra werlden med ett finger, Sapienti sat. Mit bref som härhos fogadt är til eder bägge, måtte j lefwerera åt G. J. O.; och ehuruwäl iag der utinnan tastar eder hårt an, så är han doch allena dermed ment. Lager så at d'Avaux får weta dess Contenta, på det at Fransosener icke fatta wrånge tanckar om mig, utan at de måtte se hwars skulden är. ... när Gud en gång hielper Eder med fred hem, skal edre giorde tienster med Senatoria dignitate recompenseras. J weta sielf at det är den högsta äran som en ärlig man kan aspirera til i wårt Fädernesland, och der såsom någon högre gradus honoris wore, skulle iag ingen sky draga eder den at conferera. Ehuruwäl det utan stor invidie intet lärer skie; men så må J säya; contemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam, mihi fortuna, illis probra objectantur, som Marius säger apud Salust. ... Gref Göstafson, ser Eder wäl före, hwad J denne senaste Communicere ... : Nec res magnæ sustineri possunt ob eo, cui tacere grave est. ...
Iag beder låter mig weta, hwad grimasser G. J. O. giör wid läsandet af mit bref til Eder begge.
English translation (from source 2):
Honoured Sir Court Chancellor,
From all circumstances, I see how a certain person, not being able entirely to break the Treaty, seeks to put it off. ... I will let all the world see that the C. [Chancellor (Oxenstierna)] cannot turn the whole world round his finger, sapienti sat. My letter herewith is addressed to both of you, give it immediately to G. J. O.; though I attack him and you equally in it, 'tis meant for him alone — let D'Avaux know the contents, that the French may not think ill of me, but see who is to blame. ... If by God's grace you come back here after the Peace, I will reward you Senatoriâ dignitate. You know it is in our country the highest honour to which an honest man can aspire — were there any higher gradus honoris I would not stick at conferring them upon you. But thought that cannot be without drawing on you many envious persons, you can say with Marius in Sallust — "contemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam, mihi fortuna, illis probra objectantur." ... as to Count Gustafson, look to it well what you let him know — "nec res magnæ sustineri possunt ob eo, cui tacere grave est."
From all circumstances, I see how a certain person, not being able entirely to break the Treaty, seeks to put it off. ... I will let all the world see that the C. [Chancellor (Oxenstierna)] cannot turn the whole world round his finger, sapienti sat. My letter herewith is addressed to both of you, give it immediately to G. J. O.; though I attack him and you equally in it, 'tis meant for him alone — let D'Avaux know the contents, that the French may not think ill of me, but see who is to blame. ... If by God's grace you come back here after the Peace, I will reward you Senatoriâ dignitate. You know it is in our country the highest honour to which an honest man can aspire — were there any higher gradus honoris I would not stick at conferring them upon you. But thought that cannot be without drawing on you many envious persons, you can say with Marius in Sallust — "contemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam, mihi fortuna, illis probra objectantur." ... as to Count Gustafson, look to it well what you let him know — "nec res magnæ sustineri possunt ob eo, cui tacere grave est."
P. S. — Mind you let me know what grimaces G. J. O. makes, on reading my letter to both of you.
The letter in full:
Stockholm, den 10. April 1647.
Högt ärade Her Canzler; Aff åt skillighe Eder skriffelser har jagh noghsamt förståt i whad terminis sigh Fredhs Tractaten befinner, ser mher än wel Eder giorde Flit at afhielpa det långt ferlighe och blodighe Krigh som nuh en so lång tidh hawer trückt mestan hela Europam. Deremot ser jagh af alle Omstendigheter well at en Part sökia at protrahera Tractaten at min stonne der dhe icke aldeles den kunna renversera. Jagh skal icke underlåta at recompensera medh al Nåhde Eder trohet och flit, och medh det ander Partiet skal jagh migh so stela, at ja skal wisa al Werlden, at skulden icke är hos migh, och skal låta Werlden se, at icke heller R. C. förmå allona röra Werlden medh en fingert (sapienti sat). Mit Bref som her hos fögat är til eder begge motte i lewerera åt G. J. O. och ehur wel jagh deruthinnan taster eder hart an, så är han doch allone der medh medt. Lager så at d'Avaux får wetta des Contenta på det at Fransoserne icke fotta wronghe tancker om migh, uthan at de moghe se huars skulden är. Jagh sender Eschen att om alt widlofftigere informera Eder så wäl om Soldatesquens contentement jagh har giort deruthi så mycket som har ske kanna, tuiflar intet, att i hereffter som her till läre assistera Wercket efter högste möglighet, i moghe aldeles war försäkret at jagh skal holla Eder skadelöß, och när Gudh en gång hielpar Eder medh Fred hem, skal jagh Edre giorde tienstar medh Senatoria dignitate recompenseras. J weta sielf, att det är den högste äran som en ärligh Mann kan aspirera til i wårt Fadernes Land, och den så som nogon högre gradus honoris wore, skulde jagh ingen sky draga Eder den att conferera. Ehuru wel det uthan stor invidie intet lär ske, men sö må i seia; Contemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam: mihi fortuna, illis probra objectantur, som Marius säger apud Sal. J det owrige har jagh den tilforsicht til Eder att i medh samme trohet driwe Wercket som i uthi alle occasioner så berömmeligen hawe altidh tesmoignerat, söker för altingh att conservera migh en godh Opinion hos Fransoserne på det att jagh icke motte niuta til onda det som en Part låta poskina emot den Nationen. Jagh hoppes, att jagh wise i Wercket hu jagh är sinnat. Gref Magni intresse recommenderar jagh eder som an det wåre mit, der i kunne giwe migh et Consilium eller förslagh huru jagh kunne beneficera honom medh Benfeld heller nogot annat Ansenliget wåre et nigh aff hiertet kiört, ja skuler gierne donera honom Benfeld, men jagh bär Consideration att giörat för än jagh har förståt Eder meningh. För altingh holler detta secret til des jagh får wetta an det kan ta lagh, Han wet sielf intet deraf och mycket mindre Gref Göstafson, ser Eder wel före, huad i denne seneste communicere, Curtius säger: Nec res magnæ sustineri possunt ab eo, cui tacere grave est. Mais parlés à Monsieur le Comte d'Avaux de cette affaire, j'ose me promettre de sa Courtoisie, qu'il ne fera jamais difficulté de rendre un si considerable office à un de ses plus affectionnés amis & Serviteurs, ou plus tot je crois, qu'il ne trouvera pas mauvais, si je dis, qu'en travaillant pour un ami qui luis est si acquis il donne à moi une des plus signalées marques de son affection, que je luy demanderois jamais, & je vous prie Monsieur assurés le dit Monsieur d'Avaux de l'estime que j'ai pour sa personne & que les particuliers services, qu'il m'a rendus, me sont si considerables que je meurrois de regret si je n'avois l'esperance de m'acquiter au moins d'une partie de ce qu'il a fait pour mon interest.
Jagh sluter her medh och befaller Eder Gudh medh den förmaningh at i se wel til, at skymmelen intet skenar ower skaklan. Jagh förbliwer Eder altid wel affectionerat
Christina.
Jagh beder låter migh wetta, huadh grimasser G. J. O. giör wedh läßandet of mit Bref till Eder begge.
With modernised spelling (with Kristina's grammar and spelling mistakes preserved as much as possible):
Stockholm, den 10 april 1647.
Högtärade herr Kansler,
Av åtskilliga Edra skrivelser har jag nogsamt förstått i vad terminis sig fredstraktaten befinner, ser mer än väl Eder gjorde flit att avhjälpa det långt, farliga och blodiga krig som nu en så lång tid haver tryckt nästan hela Europam. Däremot ser jag av alla omständigheter väl att en part söka att protrahera traktaten åtminstone där de icke alldeles den kunna renversera. Jag skall icke underlåta att rekompensera med all nåde Eder trohet och flit, och med det andra partiet skall jag mig så ställa att ja[g] skall visa all världen att skulden icke är hos mig och skall låta världen se att icke heller R. K. förmå allona [sic] röra världen med en finger (sapienti sat). Mitt brev som härhos fogat är till Eder bägge måtte I leverera åt g. J. O. och ehuruväl jag därutinnan tastar Eder hårt an, så är han dock allena därmed me[n]t. Lager så att d'Avaux får veta dess contenta på det att fransoserna icke fatta vrånga tankar om mig, utan att de måge se vars skulden är. Jag sänder E[r]ske[i]n att om allt vidlyftigare informera Eder såväl om soldateskens kontentemang jag har gjort däruti så mycket som har ske kunna[t]; tvivlar inte att I härefter som härtill läre assistera verket efter högsta möjlighet.
I måge alldeles var[a] försäkrad att jag skall hålla Eder skadelös, och när Gud en gång hjälper Eder med fred hem, skall jag Edra gjorda tjänstar med senatoria dignitate rekompenseras. I veta själv att det är den högsta äran som en ärlig man kan aspirera till i vårt Fädernesland, och den såsom någon högra gradus honoris vore, skulle jag ingen sky draga Eder den att konferera. Ehuruväl det utan stor invidie inte lär ske, men så må I säga: »Condemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam; mihi fortuna, illis probra objectantur«, som Marius säger apud Sallust. I det övriga, har jag den tillförsikt till Eder att I med samma trohet drive verket som I uti alla ockasioner så berömligen hava alltid temoignerat, söker före allting att konservera mig en god opinion hos fransoserna på det att jag icke måtte njuta till onda det som en part låta påskina emot den nationen. Jag hoppas att jag vise i verket hu[ru] jag är sinnad.
Greve Magni intresse rekommenderar jag Eder som [om] det vore mitt, där I kunne giva mig ett konsilium eller förslag huru jag kunne beneficera honom med Benfeld eller något annat ansenligt vore ett [mig] av hjärtat kärt. Ja[g] skuller [sic] gärna donera honom Benfeld, men jag bär konsideration att görat förrän jag har förstått Eder mening. För allting håller detta sekret till dess jag får veta [om] det kan ta lag. Han vet själv intet därav, och mycket mindre greve Gustafsson; ser Eder väl före vad I denna senaste kommunicere. Curtius säger: »Nec res magnæ sustineri possunt ab eo, cui tacere grave est.«
Mais parlez à Monsieur le comte d'Avaux de cette affaire. J'ose me promettre de sa courtoisie qu'il ne fera jamais difficulté de rendre un si considérable office à un de ses plus affectionnés amis et serviteurs, ou plutôt je crois qu'il ne trouvera pas mauvais, si je dis qu'en travaillant pour un ami qui lui s'est si acquis il donne à moi une des plus signalées marques de son affection que je lui demanderais jamais. Et je vous prie, Monsieur, assurez ledit Monsieur d'Avaux de l'estime que j'ai pour sa personne et que les particuliers services qu'il m'a rendus me sont si considérables que je mourrais de regret si je n'avais l'espérance de m'acquitter au moins d'une partie de ce qu'il a fait pour mon intérêt.
Jag sluter härmed och befaller Eder Gud med den förmaning att I se väl till att skymmeln inte skenar över skacklan. Jag förbliver Eder alltid välaffektionerad.
Kristina.
Jag beder låter mig veta vad grimaser g. J. O. gör vid läsandet av mitt brev till Eder bägge!
With modernised spelling:
Stockholm, den 10 april 1647.
Högtärade herr Kansler,
Av åtskilliga Edra skrivelser har jag nogsamt förstått i vad terminis sig fredstraktaten befinner, ser mer än väl Eder gjorde flit att avhjälpa det långt, farliga och blodiga krig som nu en så lång tid haver tryckt nästan hela Europam. Däremot ser jag av alla omständigheter väl att en part söka att protrahera traktaten åtminstone där de icke alldeles den kunna renversera. Jag skall icke underlåta att rekompensera med all nåde Eder trohet och flit, och med det andra partiet skall jag mig så ställa att jag skall visa all världen att skulden icke är hos mig, och skall låta världen se att icke heller R. K. förmå allena röra världen med en finger (sapienti sat). Mitt brev som härhos fogat är till Eder bägge måtte I leverera åt g. J. O. och ehuruväl jag därutinnan tastar Eder hårt an, så är han dock allena därmed ment. Lager så att d'Avaux får veta dess contenta på det att fransoserna icke fatta vrånga tankar om mig, utan att de måge se vars skulden är. Jag sänder Erskein att om allt vidlyftigare informera Eder såväl om soldateskens kontentemang jag har gjort däruti så mycket som har ske kunnat; tvivlar inte att I härefter som härtill läre assistera verket efter högsta möjlighet.
I måge alldeles vara försäkrad att jag skall hålla Eder skadelös, och när Gud en gång hjälper Eder med fred hem, skall jag Edra gjorda tjänstar med senatoria dignitate rekompenseras. I veta själv att det är den högsta äran som en ärlig man kan aspirera till i vårt Fädernesland, och den såsom någon högra gradus honoris vore, skulle jag ingen sky draga Eder den att konferera. Ehuruväl det utan stor invidie inte lär ske, men så må I säga: »Condemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam; mihi fortuna, illis probra objectantur«, som Marius säger apud Sallust. I det övriga, har jag den tillförsikt till Eder att I med samma trohet drive verket som I uti alla ockasioner så berömligen hava alltid temoignerat, söker före allting att konservera mig en god opinion hos fransoserna på det att jag icke måtte njuta till onda det som en part låta påskina emot den nationen. Jag hoppas att jag vise i verket huru jag är sinnad.
Greve Magni intresse rekommenderar jag Eder som [om] det vore mitt, där I kunne giva mig ett konsilium eller förslag huru jag kunne beneficera honom med Benfeld eller något annat ansenligt vore [det] [mig] av hjärtat kärt. Jag skulle gärna donera honom Benfeld, men jag bär konsideration att görat förrän jag har förstått Eder mening. För allting håller detta sekret till dess jag får veta [om] det kan ta lag. Han vet själv intet därav, och mycket mindre greve Gustafsson; ser Eder väl före vad I denna senaste kommunicere. Curtius säger: »Nec res magnæ sustineri possunt ab eo, cui tacere grave est.«
Mais parlez à Monsieur le comte d'Avaux de cette affaire. J'ose me promettre de sa courtoisie qu'il ne fera jamais difficulté de rendre un si considérable office à un de ses plus affectionnés amis et serviteurs, ou plutôt je crois qu'il ne trouvera pas mauvais, si je dis qu'en travaillant pour un ami qui lui s'est si acquis il donne à moi une des plus signalées marques de son affection que je lui demanderais jamais. Et je vous prie, Monsieur, assurez ledit Monsieur d'Avaux de l'estime que j'ai pour sa personne et que les particuliers services qu'il m'a rendus me sont si considérables que je mourrais de regret si je n'avais l'espérance de m'acquitter au moins d'une partie de ce qu'il a fait pour mon intérêt.
Jag sluter härmed och befaller Eder Gud med den förmaning att I se väl till att skymmeln inte skenar över skacklan. Jag förbliver Eder alltid välaffektionerad.
Kristina.
Jag beder låter mig veta vad grimaser g. J. O. gör vid läsandet av mitt brev till Eder bägge!
Arckenholtz's transcript of the letter (he corrected Kristina's grammar and spelling):
Högtärade Heer Hof Cantzler. Af åtskillige Edre skrifwelser har iag nogsamt förstått i hwad terminis sig freds Tractaten befinner, ser mer än wäl, eder giorde flit at afhielpa det långa, farliga och blodiga krig som nu en så lång tid hafwer trykt nästan hela Europam. Deremot ser iag af alle omständigheter wäl, at en part sökia at protrahera Tractaten, åtminstone där de icke alldeles den kunna renversera. Iag skal icke underlåta at recompensera med all nåde eder trohet och flit, och med det andra Partiet skal iag mig så ställa, at iag skal wisa all werlden, at skulden icke är hos mig, och skal låta werlden se, at icke heller R. C. förmår allena röra werlden med ett finger, Sapienti sat. Mit bref som härhos fogadt är til eder bägge, måtte j lefwerera åt G. J. O.; och ehuruwäl iag der utinnan tastar eder hårt an, så är han doch allena dermed ment. Lager så at d'Avaux får weta dess Contenta, på det at Fransosener icke fatta wrånge tanckar om mig, utan at de måtte se hwars skulden är. Jag sänder Erskein at om alt widlyftigare info[r]mera eder, om Soldatesquens contentement; iag har giordt däruti så mycket som har skie kunnat, twiflar intet at j härefter som härtill läre assistera wercket efter högste möyelighet, j måge aldeles wara försäkradt at iag skall hålla Eder skadeslös, och när Gud en gång hielper Eder med fred hem, skal edre giorde tienster med Senatoria dignitate recompenseras. J weta sielf at det är den högsta äran som en ärlig man kan aspirera til i wårt Fädernesland, och der såsom någon högre gradus honoris wore, skulle iag ingen sky draga eder den at conferera. Ehuruwäl det utan stor invidie intet lärer skie; men så må J säya; contemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam: mihi fortuna, illis probra objectantur, som Marius säger apud Salust: j det öfrige har iag den tilförsicht till Eder, at j med samma trohet drifwen werket, som j uti alle occasioner så berömligen hafwe altid temoigneradt; söker för alting at conservera mig en god opinion hos Fransoserne, på det at iag icke måtte niuta til ondo det som en part låta påskina emot den nationen. Iag hoppas at iag wisar i wercket huru iag är sinnad.
Gref Magni interesse recommenderar iag eder som om det wore mit. Där j kunne gifwa mig et consilium eller förslag, huru iag kunde beneficera honom med Benefeld, heller något annat ansenligit, wore det mig af hiertat kiärt. Iag skulle gierna donera honom Benefeld, men iag bär consideration at giörat för än iag har förstått eder mening. För alting håller detta secret, til dess iag får weta om det kan ta lag; han wet sielf intet deraf och mycket mindre Gref Göstafson. Ser Eder wäl före, hwad J denne senaste Communicere, Curtius säger: Nec res magnæ sustineri possunt ab eo, cui tacere grave est. Mais parlés à Monsieur le Comte d'Avaux de cette affaire. J'ose me promettre de sa courtoisie, qu'il ne fera jamais difficulté de rendre un si considerable office à un de ses plus affectionnés amis & serviteurs; ou plus tot je crois, qu'il ne trouvera pas mauvais, si je dis qu'en travaillant pour un ami qui lui est si acquis il me donne à moi une des plus signalées marques de son affection, que je lui demanderois jamais, & je vous prie, Monsieur, assurez le dit Monsieur d'Avaux de l'estime que j'ai pour sa personne & que les services particuliers, qu'il m'a rendus, me sont si considerables, que je mourrois de regrèt si je n'avois l'espérance de m'acquiter au moins d'une partie de ce qu'il a fait pour mon intérêt.
Jag slutar härmed och befaller eder Gud, med den förmaning, at j se wäl til, at Skymmelen intet skenar ofwer skacklan. Iag förblifwer Eder altjd wäl affectionerad.
Christine.
Stockholm den 10. April 1647.
Iag beder låter mig weta, hwad grimasser G. J. O. giör wid läsandet af mit bref til Eder begge.
Gjörwell's transcript of the letter:
Högtärade Herr Hof-Canceller.
Af åtskillige Edre skrifwelser har jag nogsamt förstått, i hwad terminis sig Freds-Tractaten befinner, ser mer än wäl Eder gjorde flit, at afhjelpa det långa, farliga och blodiga krig, som nu en så lång tid hafwer trykt nästan hela Europa. Deremot ser jag af alle omständigheter wäl, at en part söka at protrahera Tractaten, åtminstone där de icke aldeles den kunna renversera. Jag skal icke underlåta, at recompensera med al nåde Eder trohet och flit, och med det andra Partiet skal jag mig så ställa, at jag skal wisa al werlden, at skulden icke är hos mig, och skal låta werlden se, at icke heller R. C. förmår allena röra werlden med et finger, Sapienti sat. Mit bref som här hos fogat är til Eder bägge, måtte I lefwerera åt G. J. O., och ehuruwäl jag derutinnan tastar Eder hårdt an, så är han dock allena dermed ment. Lager så, at d'Avaux får weta des Contenta, på det at Fransoserne icke fatta wrånge tankar om mig, utan at de måtte se, hwars skulden är. Jag sänder Erskein, at om alt widlyftigare informera Eder, och om Soldatesquens contentement; jag har gjort deruti så mycket, som har skje kunnat, twiflar intet at I härefter som härtil lärer adsistera werket efter högste möjelighet. I måge aldeles wara försäkrad, at jag skal hålla Eder skadelös, och när Gud en gång hjelper Eder med fred hem, skal Edre gjorde tjenster med Senatoria Dignitate recompenseras. I weten sjelf, at den är den högsta äran, som en Ärlig Man kan aspirera til i wårt Fädernesland, och der såsom någon högre gradus honoris wore, skulle jag ingen sky draga, Eder den at conferera. Ehuruwäl det utan stor invidie intet lärer skje; men så må I säga: contemnunt novitatem meam, ego illorum objectantur, som Marius säger apud Salust. I det öfrige har jag den tilförsigt til Eder, at I med samma trohet drifwen werket, som I uti alle occasioner så berömligen hafwe altid temoigneradt; söker för al ting, at conservera mig en god opinion hos Fransoserne, på det at jag icke måtte njuta til ondo det, som en part låta påskina emot den Nationen. Jag hoppas at jag wisar i werket huru jag är sinnad.
Gref Magni interesse recommenderar jag Eder, som om det wore mit. Där I kunnen gifwa mig et consilium eller förslag, huru jag kunde beneficera honom med Benfeld, heller något annat ansenligt, wore det mig af hjertat kärt. Jag skulle gjerna donera honom Benfeld, men jag bär consideration at gjörat förr, än jag har förstått Eder mening. För alting håller detta secret, til des jag får weta om det kan ta lag; han wet sjelf intet deraf och mycket mindre Gref Göstafson. Ser Eder wäl före, hwad I denne senaste communiceren, Curtius säger: Nec res magnæ sustineri possunt ab eo, cui tacere grave est. Mais parlés à Monsieur le Comte d'Avaux de cette affaire. J'ose me promettre de sa courtoisie, qu'il ne fera jamais difficulté de rendre un si considerable office à un de ses plus affectionnés amis & serviteurs, ou plus-tot je crois, qu'il ne trouvera pas mauvais, si je dis qu'en travaillant pour un ami, qui lui est si acquis, il donne à moi une des plus signalées marques de son affection, que je lui demanderois jamais, & je vous prie, Monsieur assurez le dit d'Avaux de l'estime, que j'ai pour sa personne & que les services particuliers, qu'il m'a rendus, me sont si considerables, que je mourrois de regrèt, si je n'avois l'espérance de m'acquitter au moins d'une partie de ce qu'il a fait pour mon intérêt.
Jag sluter härmed och befaller Eder Gud, med den förmaning, at I se wäl til, at Skymmelen intet skenar öfwer skacklan. Jag förblifwer Eder altid wäl affectionerad
CHRISTINA.
Stockholm, d. 10 Apr. 1647.
P. S. Jag beder, lärer mig weta, hwad grimaßer G. J. O. gjör wid läsandet af mit bref til Eder begge.
Contemporary Swedish translation (by Stolpe):
Herr hovkansler!
Av åtskilliga Edra skrivelser har jag noga förstått, i vilka terminis fredstraktaten nu befinner sig, och inser mer än väl Eder iver att avhjälpa det långa, farliga och blodiga krig, som nu en så lång tid har tryckt nästan hela Europa. Däremot ser jag av alla omständigheter utmärkt väl, att somliga försöka fördröja traktaten, åtminstone där de inte alldeles kunna störta den. Jag skall inte underlåta att med all nåd gottgöra Er trohet och flit, och med det andra partiet skall jag så ordna att jag skall visa all världen, att skulden inte ligger hos mig och skall låta världen se, att inte heller rikskanslern förmår ensam röra världen med ett finger; sapienti sat. Mitt brev, som här bifogas och är riktat till Er båda, skall Ni överlämna till greve Johan Oxenstierna. Och trots att jag däruti klandrar Er hårt, så är det bara honom jag åsyftar. Laga så att d'Avaux får veta dess innehåll, så att fransmännen inte få onda föreställningar om mig utan kunna se vems skulden är. Jag skickar Erskein att noggrannare informera Er om allt. Jag har här gjort så mycket som varit möjligt och betvivlar inte, att Ni hädanefter liksom tillförne skall stödja verket så mycket Ni förmår. Jag försäkrar Er, att jag skall hålla Eder skadelös, och när Gud en gång hjälper Er hem med fred, skola Edra inlagda förtjänster rekompenseras med senatoria dignitate. Ni vet själv, att det är den högsta ära som en ärlig man kan hoppas på i vårt fädernesland; om det funnes någon högre gradus honoris, skulle jag inte dra mig för att upphöja Er till den. Det lär inte kunna ske utan stor avund, men Ni får säga: Contemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam: mihi fortuna, illis probra objectantur, som Marius säger hos Sallustius. För övrigt har jag den tilltro till Eder, att Ni med samma trohet fortsätter verket som Ni i alla sammanhang på ett så berömligt sätt alltid visat. Försök framför allt att inge fransmännen en god mening om mig, så att jag inte får själv lida av det som en viss grupp påstår om detta folk. Jag hoppas att jag i handling skall visa, hur mitt sinne är.
Greve Magni intresse rekommenderar jag Er, som om det vore mitt eget. Om Ni skulle kunna ge mig ett råd eller förslag, hur jag skall kunna skänka honom Benefeld eller något annat av stort värde, vore det mig av hjärtat kärt. Jag skulle gärna donera honom Benefeld, men jag drar mig för att göra det, innan jag hört Er mening i saken. Framför allt måste Ni hålla allt detta hemligt, tills jag får veta, om det kan bli verklighet; han vet själv ingenting därom och än mindre greve Gustafsson. Överväg noga vad Ni säger till den senare. Curtius säger: Nec res magnae sustineri possunt ab eo, cui tacere grave est. Men tala med greve d'Avaux om den saken. Jag vågar förlita mig på hans höviskhet att aldrig göra svårigheter, när det gäller att göra en av hans mest tillgivna vänner och tjänare en så betydelsefull tjänst, eller snarare tror jag att han inte skall taga illa upp, om jag säger att han, genom att arbeta för en vän som är honom så tillgiven, ger mig ett ypperligt tecken på sin vänskap, som jag aldrig skulle begära av honom. Och jag ber Er försäkra sagde herr d'Avaux om den uppskattning jag hyser för hans person och att de utmärkta tjänster han gjort mig äro så ansenliga i mina ögon, att jag skulle dö av sorg, om jag inte hoppades på att åtminstone till en del kunna återgälda vad han gjort i mitt intresse.
Jag slutar med detta och anbefaller Er åt Gud med den förmaningen att Ni ser till att skimmeln inte skenar över skaklarna. Jag förblir Eder alltid väl affektionerad.
P. S.
Jag ber Er låta mig veta vilka grimaser greve Johan Oxenstierna gör vid läsningen av mitt brev till Er bägge.
French translation (by Arckenholtz):
Monsieur le Chancelier de la Cour. J'ai appris suffisamment par vos différentes lettres en quel état se trouve la Négociation de la paix. Je vois très-bien par-là les soins que vous prenez pour terminer une guerre aussi longue que dangereuse & sanglante, qui afflige & accable presque toute l'Europe. Je vois aussi par toutes les circonstances qu'un certain Parti ne pouvant renverser entièrement les Traités, cherche au moins à les reculer: ainsi je ne manquerai pas d'un côté d'avoir égard par toutes sortes de graces à votre fidéle application, mais d'un autre je me conduirai avec le Parti contraire d'une manière, que toute la terre pourra remarquer que la faute n'étoit point de mon côté. Je ferai voir aussi à tout l'Univers que R. C. n'est point du tout capable de remuer tout seul le monde du bout du doigt: Sapienti sat!
Ma lettre ci-jointe est addressée à vous deux & remettrez-là sur le champ à G. J. O. & quoique je l'y touche vivement aussi bien que vous, cependant ce n'est que de lui seul que je prétens parler. Faites en sorte que d'Avaux en apprenne le contenu, afin que les François n'aïent aucune mauvaise opinion de moi, mais qu'ils puissent voir de quel côté est la faute. J'envoïe Erskein afin qu'il vous instruise plus amplement tant par rapport au païement des Soldats qu'à celui des Officiers. En cela j'ai fait ici tout ce qui m'a été possible. Je ne doute pas que vous n'appuïez aussi dorénavant de tout votre pouvoir cet ouvrage, comme vous avez fait jusqu'ici, & que vous ne soïez assuré que je vous dédommagerai. Et si Dieu vous fait la grace de revenir avec la Paix, je recompenserai vos services par la dignité de Sénateur. Vous savez vous-même que c'est dans notre Patrie la plus haute dignité, à laquelle un honnête homme puisse aspirer, & s'il y avoit de plus hauts degrés d'honneur, je ne ferois pas difficulté de vous y éléver. Et quoique cela ne se pût faire sans vous attirer beaucoup d'Envieux, vous pourrez pourtant dire alors avec Marius dans Saluste: Contemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam: mihi fortuna, iis probra objectantur: c'est-à-dire, "ils me méprisent parce que je suis un homme nouveau, & moi j'ai du mépris pour eux, à cause de la vie fainéante qu'ils ménent: ils me reprochent ce qui n'est qu'un effèt de la fortune, & je leur reproche leur propre turpitude." Au reste, j'ai en vous cette confiance, que vous pousserez cet ouvrage avec la même fidélité, que vous avez témoignée dans chaque occasion. Sur tout tâchez de me bien entretenir dans l'esprit des François, & de faire en sorte qu'ils aïent bonne opinion de moi, afin que ce qu'un certain Parti fait paroître contre cette Nation ne me puisse faire du tort. Je me promets que je ferai connoître en effèt l'intention & les sentimens que j'ai. Je vous recommende les intérêts du Comte Magnus, comme les miens propres. Si vous me vouliez donner vôtre avis pour le gratifier de Benefeld où d'autre chose de conséquence, vous me feriez plaisir. Je lui donnerois volontiers Benefeld mais je fais difficulté de le faire, que je ne sache auparavant votre sentiment. Sur toute choses, tenez cela secrèt jusqu'à ce que je sache si cela se peut faire. Il n'en sait rien lui-même & encore moins le Comte Gustafson. Voïez par avance ce que vous communiquez à ce dernier. Quinte Curce dit: Nec res magnæ sustineri possunt ab eo, cui tacere grave est. "celui qui ne peut garder le secrèt, n'est pas propre à de grandes affaires." Mais parlez à Monsieur le Comte d'Avaux de cette affaire, j'ose me promettre de sa courtoisie qu'il ne fera jamais difficulté de rendre un si considérable office à un de ses plus affectionnés amis & serviteurs: ou plûtôt, je crois, qu'il ne trouvera pas mauvais si je dis, qu'en travaillant pour un ami, qui lui est si acquis, il me donne à moi une des plus signalées marques de son affection, que je lui demanderois jamais & je vous prie, Monsieur, assurez le dit Monsieur d'Avaux de l'estime que j'ai pour sa personne, & que les services particuliers qu'il m'a rendus, me sont si considérables, que je mourrois de regrèt, si je n'avois l'espérance de m'acquitter au moins d'une partie de ce qu'il a fait pour mon intérêt.
Je finis ici & je vous recommende à Dieu, en vous exhortant de tenir la bride haute au cheval rétif, de peur qu'il ne saute par dessus le timon. Je demeure toûjours Votre affectionnée
CHRISTINE.
Stockholm ce 10 Avril 1647.
Apostille
Je vous prie de me faire savoir quelles grimaces aura fait G. J. O. en lisant ma lettre & les ordres addressés à vous Deux.
English translation (my own):
Honoured Sir Court Chancellor,
I have learned enough from your various letters about the state of the peace negotiation. I can clearly see in this the care you take to end a war that is as long as it is dangerous and bloody, which afflicts and overwhelms almost all of Europe. I also see from all the circumstances that a certain party, not being able to overturn the treaties entirely, seeks at least to set them back, so I will not fail on the one hand to have regard by all kinds of graces to your faithful application, but on the other hand, I will behave with the opposite party in a manner that all the world will be able to notice that the fault was not on my side. I will also show the whole universe that the C. R. (the Chancellor of the Realm) is not at all capable of moving the world on his own with the tip of his finger: A word to the wise!
My enclosed letter is addressed to both of you and will deliver it immediately to C. J. O. (Count Johan Oxenstierna), and although I do touch on him as much as you, it is only of him that I claim to speak. Make sure that d'Avaux learns the content so that the French people have no bad opinion of me, but that they can see which side is in the wrong. I am sending Erskein to instruct you more fully on both soldiers' and officers' pay. In this I have done all that was possible for me here. I have no doubt that from now on you will also support this work with all your might, as you have done so far, and that you will be assured that I will recompense you. And if God grants you the grace to return with peace, I will reward your services with the dignity of senator. You yourself know that this is in our land the highest dignity to which an honest man can aspire, and if there were higher degrees of honour, I would not hesitate to elevate you there. And although this could not be done without attracting many envious people, you can nevertheless then say with Marius in Sallust: "They despise me because I am a new man, and I have contempt for them, because of the lazy life they lead, they blame me for what is only an effect of fortune, and I blame them for their own turpitude." Besides, I have this confidence in you that you will push this work with the same fidelity which you have testified on every occasion. Above all, try to keep me well in the minds of the French and to ensure that they have a good opinion of me, so that what a certain party makes appear against this nation may not do me harm. I promise myself that I will indeed make known the intention and the feelings that I have. I commend the interests of Count Magnus to you, as well as my own. If you wanted me to give your opinion to gratify him with Benfeldt or something else of consequence, you would do me a favour. I would gladly give Benfeldt to him, but I am having difficulty in doing so that I do not know beforehand your feeling. On all things, keep it a secret until I know if it can be done. He knows nothing of it himself, much less does Count Gustafsson. See in advance what you communicate to the latter. Quintus Curtius said, "He who cannot keep the secret is not fit for great affairs." But speak to Monsieur le Comte d'Avaux about this affair, I dare to promise myself with his courtesy that he will never make difficulty in rendering such a considerable office to one of his most affectionate friends and servants; or rather, I believe, that he will not find it bad if I say, that by working for a friend, who is so acquired to him, he gives me to me one of the most signal marks of his affection, which I would ever ask of him; and I beg you, Sir, assure the said Monsieur d'Avaux of the esteem I have for his person, and that the particular services he has rendered me are so considerable to me that I am dying of regret, if I did not have the hope of acquiring at least part of what he did for my interest.
I end here and I commend you to God, urging you to hold the bridle high to the stubborn horse, lest he jump over the drawbar. I remain your always affectionate
Kristina.
Stockholm, April 10, 1647.
Please let me know what grimaces C. J. O. will have made on reading my letter and the orders addressed to you two.
Above: Kristina.
Above: Salvius.
Above: Johan Oxenstierna.
Notes: Sapienti sat = nog för den vise.
senatoria dignitate = riksrådsvärdighet.
gradus honoris = äreställe.
"Contemnunt novitatem meam, ego illorum ignaviam: mihi fortuna, illis probra objectantur" = »de förakta mitt uppkomlingskap och jag deras tröghet: mot mig ler lyckan, mot dem kastas förebråelser.«
"Nec res magnae sustineri possunt ab eo, cui tacere grave est." = »Stora ting kunna icke bäras av den som har svårt att tiga.«
No comments:
Post a Comment