Kristina's letter to Leopold I, Holy Roman Emperor (APOCRYPHAL)

Source:

Lettres secrètes de Christine, Reine de Suède, page 100, published by the Cramer Brothers, 1761

https://books.google.com/books?id=cPldAAAAcAAJ&dq=Lettres+Secrètes+De+Christine,+Reine+De+Suède&source=gbs_navlinks_s

The letter:

MONSIEUR MON FRERE,
Le Marquis de Sentinelle fera savoir à votre gracieuse Majesté, à la honte de Monsieur mon cousin Charles Gustave, le Roi de Suéde, l'état déplorable dans lequel il me tient plongée depuis mon abdication volontaire.

C'est une chose incroyable & revoltante. Quand Votre Majesté sera informée des procédés barbares du Roi, elle sera indignée de sa conduite à mon égard; elle écoutera favorablement des propositions qui lui seront très-avantageuses pour l'avenir.

Le Roi Charles Gustave refusant depuis long-tems de payer les deux cens mille écus que je me suis réservés en lui cédant ma couronne, & ne voulant écouter aucune raison, je dois recourir à des moyens salutaires & prompts pour le faire rentrer dans son devoir. Pour cet effet, je veux faire revivre mes droits sur la Poméranie, que je puis conquérir facilement, si Votre gracieuse Majesté veut bien me fournir vingt mille hommes, sous les ordres de Montécuculi.

La conquête de cette province est aisée & sûre, vû le grand nombre de partisans qui m'y sont dévoués aveuglément; je vous céderai cette Province à ma mort, ou à présent, moyennant une somme convenue entre nous.

Quand Votre suprême Majesté m'aura fait savoir une résolution favorable, je volerai avec transport dans mes Etats. La science & la bravoure de Montécuculi m'assurent d'avance un succès éclatant.

C'est une chose inouïe, qu'il faille déclarer la guerre à un homme à qui on a donné sa couronne, mais rien ne me doit plus surprendre. Charles-Quint se démit de son Empire aussi facilement que moi, il se repentit trop tard d'avoir rencontré dans son fils Philippe II, un ingrat & un successeur barbare, qui osa même outrager les cendres de ce pere bienfaisant. Les gens de bien gémirent de cette conduite abominable, & mépriserent autant Philippe qu'ils avoient admiré Charles-Quint.

Swedish translation (my own):

Min herr bror,
Markisen Santinelli kommer att informera Ers Nådiga Majestät, till skam för min kusin Karl Gustav, Sveriges konung, om det bedrövliga tillstånd i vilket han har hållit mig försjunken sedan min frivilliga abdikering.

Det är en otrolig och upprörande sak. När Ers Majestät underrättas om konungens barbariska handlingar, kommer Ni att bli upprörda över hans uppförande mot mig; Ni kommer att lyssna positivt på förslag som kommer att vara mycket fördelaktiga för Er i framtiden.

Eftersom konung Karl Gustav länge har vägrat att betala de tvåhundratusen kronor som jag reserverade åt mig själv när jag överlämnade min krona till honom, och inte vill lyssna på någon anledning, måste jag ta till hjälpmedel och skyndsamma medel för att få honom att återvända. till sin plikt. För detta ändamål vill jag återuppliva mina rättigheter över Pommern, som jag lätt kan erövra, om Ers Nådiga Majestät är god nog att förse mig med tjugo tusen män, under Montecuccolis order.

Erövringen av denna provins är lätt och säker, med tanke på det stora antalet partisaner som är blint hängivna mig; jag kommer att avstå denna provins till Er vid min död, eller nu, för en summa som vi kommit överens om.

När Ers Högsta Majestät har informerat mig om en gynnsam resolution, skall jag flyga med transport till mina Stater. Kunskapen och tapperheten hos Montecuccoli försäkrar mig i förväg om en rungande framgång.

Det är oerhört att krig måste förklaras mot en man som man har givit sin krona, men inget ska förvåna mig mer. Karl V avgick ur sitt imperium lika lätt som jag, han ångrade sig för sent från att ha träffat i sin son Filip II, en otränad och en barbar efterträdare, som till och med vågade uppröra denna välvilliga fars aska. Goda människor stönade över detta avskyvärda beteende, och de föraktade Filip lika mycket som de hade beundrat Karl V.

English translation (my own):

My lord brother,
The Marquis Santinelli will inform Your Gracious Majesty, to the shame of my cousin Karl Gustav, the King of Sweden, of the deplorable state in which he has kept me plunged since my voluntary abdication.

It is an incredible and revolting thing. When Your Majesty is informed of the King's barbarous proceedings, you will be indignant at his conduct towards me; you will listen favourably to proposals which will be very advantageous to you for the future.

As King Karl Gustav has refused for a long time to pay the two hundred thousand crowns that I reserved for myself when ceding my crown to him, and not wanting to listen to any reason, I must resort to salutary and prompt means to make him return to his duty. For this purpose, I want to revive my rights over Pomerania, which I can conquer easily, if Your Gracious Majesty is good enough to provide me with twenty thousand men, under the orders of Montecuccoli.

The conquest of this province is easy and sure, considering the great number of partisans who are blindly devoted to me; I will cede this province to you upon my death, or now, for a sum agreed upon between us.

When Your Supreme Majesty has informed me of a favourable resolution, I will fly with transport to my States. The knowledge and bravery of Montecuccoli assure me in advance of a resounding success.

It is an unheard-of thing, that war should have to be declared on a man to whom one has given his crown, but nothing should surprise me more. Charles V resigned from his empire as easily as I did, he repented too late of having met in his son, Philip II, an ingrate and a barbarian successor, who even dared to outrage the ashes of this beneficent father. Good people groaned at this abominable conduct, and they despised Philip as much as they had admired Charles V.

Above: Kristina.

Above: Karl Gustav.

Above: Leopold I, Holy Roman Emperor.

Note: In accordance with the nobility's ideals of friendship in the early modern era, kings, queens and other rulers saw themselves as siblings.