Source:
Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling, förra afdelningen, trettonde bandet, brev 1635, januari-augusti, page 521, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedts and Sons, 1949
The letter excerpt:
Belangende vår heemstat, des vilkor hafver jag aff Salvio och dine breff förfaritt, kan den och någorlundha sielff döma. Jag hafver uptechtt Salvio min mening. Enkannerligen beder jag dig, att du och de andhre godhe herrer aff regeringen ville medh alvar och authoritet föra edert kall och serdeles sökia att skelia fru modren och dottren åth, att hvar blifve för sig, på dett dottren icke således, som ährnatt ähr, motte upfödhas till vår skadha och förtreett. Ded blijfver medh forundring här hoos mången optagett, att I ded lijde.
Kan sådantt nåås medh godhe, så ähr ded gott. Kan ded intet, så drager någre flere till eder, först altt råded, sedhan en biskop, 2 eller 3 nährmaste satte, och någre få aff stådthollerne, och delibererer medh dem däröfver. Och försöker, om I drotningen därtill bringa kone, men, om intet hielpa vill, så bruker regeringens authoritet och vijser, att enkedrotningen ochså ähr in statu obsequij. Annedt ähr att tractera medh reverentz efter hvars och ens stat, men anedt ähr att biudha och lydha, nähr ded kommer i betenkiande.
Setter I fördenskuldh hoffmästare och hoffmästerinne för den unge drotningen, så och hvad folk henne påachta skall. Vill Henes M:tt enkedrotningen fölia edert rådh och blijffva för sig, hafver ded sin skäl; hvar icke, så beder henne draga till sitt lijffgeding, sosom en enkedrotning pläger, och klemer i sådane fall intet, doch altt medh skäl, och biuder de humaneste och skälige medell först. Nähr de intet hielpa, så brukar authoriteten.
With modernised spelling:
Belangande vår hemstat, dess villkor haver jag av Salvio och dina brev förfarit, kan den ock någorlunda själv dömma. Jag haver upptäckt Salvio min mening. Enkannerligen beder jag dig att du och de andra goda herrar av regeringen ville med allvar och autoritet föra edert kall och särdeles söka att skilja frumodren och dottren åt, att var blive för sig, på det dottren icke således, som ärnat är, måtte uppfödas till vår skada och förtret. Det bliver med förundring här hos mången upptagit att I det lide.
Kan sådant nås med goda, så är det gott. Kan det inte, så drager några flera till eder, först allt rådet, sedan en biskop, 2 eller 3 närmaste satte, och några få av ståthållarna, och delibererer med dem däröver. Och försöker om I drottningen därtill bringa kunne, men, om intet hjälpa vill, så bruker regeringens autoritet och viser att änkedrottningen också är in statu obsequii. Annat är att traktera med reverens efter vars och ens stat, men annat är att bjuda och lyda, när det kommer i betänkande.
Sätter I fördenskull hovmästare och hovmästarinna för den unga drottningen, så ock vad folk henne påakta skall. Vill Hennes Majestät änkedrottningen följa edert råd och bliva för sig, haver det sin skäl; var icke, så beder henne draga till sitt livgeding, såsom en änkedrottning pläger, och klämmer i sådana fall inte, dock allt med skäl, och bjuder de humanaste och skäliga medel först. När de inte hjälpa, så brukar autoriteten.
English translation (my own):
Concerning our homeland, I have seen its conditions from Salvius' and your letters, it can also reasonably judge for itself. I have told Salvius my opinion. I sincerely ask you that you and the other good gentlemen of the Regency would with earnestness and authority take your calling and especially seek to separate the Lady Mother and her daughter, that each of them should be kept to themselves, so that the daughter may not be raised, as she has been, to our detriment and regret. It is regarded with astonishment here among many that you suffer it.
If such can be achieved well, then it is good. If it is not possible, then a few more will come to you, first all the Council, then a bishop, 2 or 3 next of kin, and a few of the governors, and deliberate with them on this. And try to see if you could bring the Queen to that, but, if nothing helps, then use the Regency's authority and show that the Dowager Queen is also in a state of submission. It is one thing to treat her with reverence according to her condition, but it is another to offer and obey her, when it comes into consideration.
Therefore, you will appoint a court steward and court lady for the young Queen, as well as what the people will look after her. If Her Majesty the Dowager Queen will follow your advice and keep to herself, that would be reasonable; if not, then ask her to go to her dower estate, as a dowager queen does, and in such case do not pressure, but all with reason, and offer the most humane and reasonable means first. If those do not help, then use authority.
No comments:
Post a Comment