Source:
Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, senare afdelningen, tredje bandet: Gabriel Gustafsson Oxenstiernas bref 1611-1640, Per Brahes bref 1633-1651, page 278, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedt and Sons, 1890
The letter excerpt:
Velborne hiertans kiäre broder. ... Kann jagh digh icke oförmält lathe, att oss i förledne lögerdags vara de mycket sorgefulle och bedröffueligh tiender ifrån Dr Salvio tillhanda kompne om H. K. M:tt, vår allernådigste, nu hooss Gudi [salige], Konungs hastige och oförmodeligh ifrånfelle i dett siste holdne slagh i Missen, i synnerhet i denna myckit turbulente staat i verlden, hvilket så mycket högre ähr aff oss att beklage, att vij icke allenast haffua mist vår goodhe Konungh och öffuerheet, uthan och denn, som för fäderneslandzens skull haffuer hafft stoor faderligh omvordnat, myckin möda, ja, och enthligen satt sielffua liffuet [till]. Denn högste Gudh, han frögde H. K. M:tts siäl i denn evige glädien, och förlähne kroppen på denn yttersta Herrens dagh en frögdefull upståndelse, och giffue oss, som nu effter leffua, denn nådh, att vij motte kunna bevisa vår unge Princessa, som vij H. K. M:tt, salig och höglofflighe åhminnelse, hade varitt pligtige, om Gudz velie så hade varitt, att H. K. M:tt salig hade medh liffuet mått komma hijtt till oss igen. Hvadh sorgh och vheklagan både hooss fattige som rike, höge som låghe öffuer hela konungarikett ähr, kann jagh medh pennan på denna gångh inthet beschriffua. Gudh tröste oss fattige Svenske menn, som så kostbar och dyr en pärla i vårt fäderneslandh förlorat haffue. Men aldenstundh vår dygdesam[me] Konungh, som oss ifrån fallin ähr, ähr inthe medh klagande och pustande att igenhämpta, altså ähr mhera nu att önske, att denn goodhe Gudh ville förlähne oss denn stoora nådh, att vij alle våre consilia och saaker der hän kunne dirigera, att Gudh kunne bliffua ährat, vår öffuerheet och fäderneslandh förfägtat och försvarat, sämia och enigheet oss emellan uppeholles, och att Sveriges undersåthare, der Gudz velie så vore, en gång motte komma till en goodh och stadigh fredh och säkerheet.
With modernised spelling:
Välborne hjärtanskäre broder. ... Kan jag dig icke oförmält låta att oss i förledna lördags voro de mycket sorgfulla och bedrövliga tiender ifrån doktor Salvio tillhanda komna om Hans Kungliga Majestät, vår allernådigste, nu hos Gudi salige, Konungs hastiga och oförmodliga ifrånfälle i det sista hållna slag i Meißen. I synnerhet i denna mycket turbulenta stat i världen, vilket så mycket högre är av oss att beklaga, att vi icke allenast hava misst vår gode Konung och överhet, utan ock den, som för Fäderneslandsens skull haver haft stor faderlig omvårdnad, mycken möda, ja, och äntligen satt själva livet till! Den högste Gud, han fröjde Hans Kungliga Majestäts själ i den eviga glädjen, och förläne kroppen på den yttersta Herrens dag en fröjdefull uppståndelse, och give oss, som nu efterleva, den nåd att vi måtte kunna bevisa vår unga prinsessa, som vi Hans Kungliga Majestät, salig och höglovliga åminnelse, hade varit pliktiga, om Guds vilje så hade varit, att Hans Kungliga Majestät salig hade med livet mått komma hit till oss igen. Vad sorg och veklagan både hos fattiga som rika, höga som låga över hela konungariket är, kan jag med pennan på denna gång inte beskriva. Gud tröste oss fattiga svenska män, som så kostbar och dyr en pärla i vårt Fädernesland förlorat hava. Men alldenstund vår dygdesamme Konung, som oss ifrånfallen är, är inte med klagande och pustande att igenhämta, alltså är mera nu att önska att den gode Gud ville förläna oss den stora nåd, att vi alla våra consilia och saker därhän kunne dirigera, att Gud kunne bliva ärad, vår överhet och Fädernesland förfäktat och försvarat, sämja och enighet oss emellan uppehålles, och att Sveriges undersåtare, där Guds vilje så vore, en gång måtte komma till en god och stadig fred och säkerhet.
English translation (my own):
Well-born, beloved brother,
... I cannot let you go without being told that last Saturday we received the tragic and devastating tidings from Dr. Salvius about His Royal Majesty, our most gracious, now late with God, King's sudden and unexpected demise in the last battle of Meißen. Especially in this very turbulent state in the world, which gives us so much more cause to lament, we have not only lost our good King and authority, but also the one who, for the sake of the Fatherland, has given great paternal care, much trouble, yes, and finally his life itself! May the Most High God gladden His Royal Majesty's soul in eternal joy, and grant his body on the last day a joyful resurrection, and give us who now survive the grace that we may prove our young Princess, as we would have been obliged to His Royal Majesty, of blessed memory, if it had been God's will that His Late Royal Majesty could have come here to us again with his life! What sorrow and mourning both among the poor and the rich, high and low over the whole kingdom, — I cannot describe it with the pen at this time. God comfort us poor Swedish men, who have lost such a precious and expensive pearl in our Fatherland! But as our virtuous King, who is lost to us, is not to be recovered, it is better now to wish that the good God would grant us the great grace, that we could direct all our counsel and matter thereto, that God be honoured, our authority and the Fatherland be defended, harmony and unity between us be maintained, and that Sweden's subjects, where God's will be so, may one day come to a good and steady peace and security.
Above: Kristina.
Above: Gustav Adolf.
_-_Nationalmuseum_-_15623.tif.jpg)
Above: Gabriel Gustafsson Oxenstierna.
Above: Axel Oxenstierna.
No comments:
Post a Comment