Source:
https://books.google.com/books/about/Ta_nkebok_efter_dess_i_Skoklosters_Bibli.html?id=QJUxAQAAMAAJ
The account:
Drottningens renunciation skedde om morgonen den 6 Juni. Det var en medömklig act. Drottningen gick ur sitt mak, hafvandes kronan på hofvudet, äplet och spiran i handen, iklädd kröningskjorteln, och eljest i en hvit atlask-kjortel, och begynte orationen. Hvarpå Herr Schering Rosenhane svarade med en vackert fattad oration, till den acten tjenlig. Sedan deponerade Hennes Maj:t den ena regalien efter den andra, steg ned af thronen, tilltalte Arf-Försten, som till Konung strax krönas skulle, recommenderandes honom fäderneslandets välfärd, med godt gifvet beröm för hvart stånd, Riksens Råd och i synnerhet för dem, som förmyndare hade varit, med de härligaste och bevekligaste förmaningar, så ock lärdomar, som någonsin ske kunde. Hennes Maj:t stod och talte så vackert och fritt, stundom satt gråten något i halsen: Hennes Maj:t bevekten mången ärlig man och qvinna, ty allt fruntimret var ock tillstädes, till tårar och beklagade, att hon både sin ätt och regemente slöt, förrän Gud gjorde det: stod så skön som en engel. Derpå svarade Konungen apposite och vackert. Hennes Maj:t ville strax hafva Konungen på thronen, men han ville icke. Dermed gicks utaf salen. Hennes Maj:t ville följa Konungen i sitt mak, men Konungen förvägrade det, följandes Hennes Maj:t. Först om morgonen bittida, kallade Hennes Maj:t Riksens Råd i Rådkammaren, tagandes sitt afsked af dem med vackra ord; sedan åter Rådet af Hennes Maj:t. Strax efter afdankningen, kallade Hennes Maj:t Riksens Råd Excellencer och de fem höga Embeten hvar i synnerhet Excellence.
Strax klockan 2 eftermiddagen kröntes Konungen med vanlig process. Konungen red i kyrkan samt alla af Riksens Råd. Derpå hölls måltid på sätt och vis som förr. Intet fruntimmer var på salen.
With modernised spelling:
Drottningens renunciation skedde om morgonen den 6 juni. Det var en medömklig akt. Drottningen gick ur sitt mak, havandes kronan på huvudet, äpplet och spiran i handen, iklädd kröningskjorteln och eljest i en vit atlaskjortel, och begynte orationen. Varpå herr Schering Rosenhane svarade med en vackert fattad oration, till den akten tjänlig.
Sedan deponerade Hennes Majestät den ena regalien efter den andra, steg ned av tronen, tilltalte arvfursten, som till konung strax krönas skulle, rekommenderandes honom Fäderneslandets välfärd, med gott givet beröm för vart stånd, Riksens Råd, och i synnerhet för dem som förmyndare hade varit, med de härligaste och bevekligaste förmaningar, så ock lärdomar, som någonsin ske kunde. Hennes Majestät stod och talte så vackert och fritt, stundom satt gråten något i halsen. Hennes Majestät bevekte mången ärlig man och kvinna, ty allt fruntimret var ock tillstädes, till tårar och beklagade att hon både sin ätt och regement slöt förrän Gud gjorde det — stod så skön som en ängel. Därpå svarade konungen apposite och vackert. Hennes Majestät ville strax hava konungen på tronen, men han ville icke.
Därmed gicks utav salen. Hennes Majestät ville följa konungen i sitt mak, men konungen förvägrade det, följandes Hennes Majestät. Först om morgonen bittida, kallade Hennes Majestät Riksens Råd i Rådkammaren, tagandes sitt avsked av dem med vackra ord; sedan åter Rådet av Hennes Majestät. Strax efter avdankningen, kallade Hennes Majestät Riksens Råd Excellenser och de fem höga Ämbeten var i synnerhet Excellens.
Strax klockan 2 eftermiddagen kröntes konungen med vanlig process. Konungen red i kyrkan samt alla af Riksens Råd. Därpå hölls måltid på sätt och vis som förr. Intet fruntimmer var på salen.
French translation (my own):
La résignation de la reine eut lieu le matin du 6 juin. C'était un acte pitoyable. La reine a quitté sa chambre, ayant la couronne sur sa tête, l'orbe et le sceptre dans sa main, portant les robes de couronnement et sinon une robe de satin blanc, et a commencé son discours. Sur quoi Monsieur Schering Rosenhane répondit par un discours magnifiquement conçu, digne de cet acte.
Alors Sa Majesté déposa les insignes les uns après les autres, descendit du trône, s'adressa au prince héréditaire, qui devait être couronné roi sous peu, lui recommandant le bien-être de la Patrie, avec de nombreuses louanges pour chaque État, pour le Conseil du Royaume, et surtout pour ceux qui avaient été ses tutors, avec les avertissements les plus glorieuses et les plus pitoyables, ainsi que les leçons, qui pourraient jamais être. Sa Majesté s'est levée et a parlé si joliment et librement, parfois avec une boule dans la gorge. Sa Majesté a ému beaucoup d'hommes et de femmes honnêtes, car toutes les dames étaient également présentes, aux larmes, et elle a déploré qu'elle ait mis fin à la fois à sa dynastie et à son règne avant que Dieu ne puisse le faire — elle était aussi belle qu'une angesse. A cela, le roi a répondu avec justesse et beauté. Sa Majesté a immédiatement voulu que le roi soit sur le trône, mais il ne l'a pas fait.
Sur ce, ils quittèrent la salle. Sa Majesté a voulu suivre le Roi dans sa chambre, mais le Roi a refusé, suivant Sa Majesté. Dès le petit matin, Sa Majesté convoqua le Conseil du Royaume dans la Chambre du Conseil, elle prit congé d'eux avec de belles paroles; puis le Conseil prit congé de Sa Majesté. Peu de temps après l'abdication, Sa Majesté a appelé le Conseil du Royaume Leurs Excellences, et elle a appelé chacune des cinq hautes charges Son Excellence.
Vers 2 heures de l'après-midi, le roi a été couronné avec le processus habituel. Le roi est entré dans l'église ainsi que tout le Conseil du Royaume. Ensuite, un repas a eu lieu, de la même manière qu'auparavant. Pas une dame n'était dans la salle.
English translation (my own):
The Queen's resignation took place on the morning of June 6. It was a pitiful act. The Queen left her room, having the crown on her head, the orb and the scepter in her hand, wearing the coronation robes and otherwise a white satin dress, and began her oration. Whereupon Lord Schering Rosenhane replied with a beautifully conceived oration, worthy of that act.
Then Her Majesty deposited one regalia after the other, stepped down from the throne, addressed the Hereditary Prince, who was to be crowned king shortly, recommending to him the welfare of the Fatherland, with ample praise for every Estate, for the Council of the Realm, and especially for those who had been her guardians, with the most glorious and pitiful admonitions, as well as lessons, that could ever be. Her Majesty stood and spoke so beautifully and freely, sometimes with a lump in her throat. Her Majesty moved many an honest man and woman, for all the ladies were also present, to tears, and she lamented that she ended both her dynasty and her reign before God could do it — she stood as beautiful as an angel. To this the King replied aptly and beautifully. Her Majesty immediately wanted the King on the throne, but he would not.
With that, they left the hall. Her Majesty wanted to follow the King into her room, but the King refused, following Her Majesty. First thing in the early morning, Her Majesty called the Council of the Realm into the Council Chamber, she took leave of them with beautiful words; then the Council took leave of Her Majesty. Shortly after the abdication, Her Majesty called the Council of the Realm Their Excellencies, and she called each of the five high Charges His Excellency.
At around 2 o'clock in the afternoon, the King was crowned with the usual process. The King rode into the church as well as all of the Council of the Realm. Then a meal was held, in the manner as before. Not a lady was in the hall.
Above: Kristina in the dress and robe she/he/they wore on her/his/their coronation day in 1650, which she/he/they (probably) wore again at her/his/their abdication ceremony.
Above: Per Brahe, painted by David Beck, year 1650.
Above: Kristina's coronation robe. The gold crowns were removed in the 18th century.
Above: The Silver Throne, made in 1650 for Kristina's coronation by Abraham Drentwett and given as a gift to Kristina by one of her/his/their favourites, Count Magnus Gabriel de la Gardie.
No comments:
Post a Comment