I am not a professional at all, but I love to research and share the ins and outs and the big and the small of Kristina's life and times, and it makes me happy to follow in the footsteps of the other Kristina researchers like Johan Arckenholtz in the 18th century and Baron Carl Bildt in the 19th century. I do not brag intentionally, but I imagine that they and the "sun" who our research revolves around would admire my diligence. Said sun would also probably resent my criticisms of her. I may seem like a sun worshipper, but I know and see her faults as well as her virtues.
Wednesday, November 29, 2023
BEAUTIFUL NEWS! NOVEMBER 2023!
Sunday, November 26, 2023
Kristina's letter to Pope Alexander VII (APOCRYPHAL)
Source:
Lettres secrètes de Christine, Reine de Suède, page 103, published by the Cramer Brothers, 1761
The letter:
TRÈS-SAINT PERE,
Quand votre Sainteté accorde une grace, je croyois qu'on pouvoit y compter. A présent je suis désabusée. Promettre & tenir sont deux choses qui se contrastent éternellement à la Cour de Rome.
Les Gentilshommes François à qui j'avois promis, sur votre parole, qu'on leur feroit voir le Château Saint-Ange, autant de fois qu'ils le souhaiteroient, sont encore plus étonnés que moi du refus qu'on leur a fait de la part de votre bénigne Sainteté.
Je ne dois point insister d'avantage sans me compromettre. Vos ordres me font voir le cas que je dois en faire, & fournissent aux étrangers matiere à louanges.
Croyez-vous de bonne foi, très-saint Pere, que je me taise, & que votre refus puisse m'offenser? non, en vérité; je n'en suis ni plus ni moins la fille de Gustave Adolphe, & Christine, Reine de Suéde, en tout temps & en tout lieu, qui ne vous aime, ni ne vous craint, ainsi que tant d'autres qui font plus de bruit que de besogne.
Swedish translation (my own):
Heligaste Fader,
När Ers Helighet ger en benådning trodde jag att man kunde räkna med det. Nu är jag tagen ur villfarelsen. Att avge ett löfte och att hålla ett löfte är två saker som står i evig kontrast vid Roms hov.
När Ers Helighet ger en benådning trodde jag att man kunde räkna med det. Nu är jag tagen ur villfarelsen. Att avge ett löfte och att hålla ett löfte är två saker som står i evig kontrast vid Roms hov.
De franska herrarna till vilka jag hade lovat, på Ert ord, att de skulle visas Castel Sant'Angelo så många gånger som de önskade, är ännu mer förvånade än jag över det vägran de har fått till den del av Ers Välvilliga Helighet.
Jag får inte insistera längre utan att kompromissa mig själv. Era order får mig att se värdet jag borde göra av dem och förse främlingar med anledning till beröm.
Tror Ni i god tro, Heligaste Fader, att jag håller tyst och att Er vägran kan förolämpa mig? Nej, i sanning är jag varken mer eller mindre dotter till Gustav Adolf, och Kristina, Sveriges drottning, i alla tider och på alla ställen, som varken älskar Er eller fruktar Er, som så många andra som bullrar mer än arbetar.
English translation (my own):
Most Holy Father,
When Your Holiness grants a pardon, I believed that one could count on it. Now I am disillusioned. To make a promise and to keep a promise are two things that are in eternal contrast at the court of Rome.
When Your Holiness grants a pardon, I believed that one could count on it. Now I am disillusioned. To make a promise and to keep a promise are two things that are in eternal contrast at the court of Rome.
The French gentlemen to whom I had promised, on your word, that they would be shown the Castel Sant'Angelo as many times as they wished, are even more astonished than I at the refusal they have been given to the part of Your Benign Holiness.
I must not insist any longer without compromising myself. Your orders make me see the value I ought to make of them, and to furnish strangers with cause for praise.
Do you believe in good faith, Most Holy Father, that I keep silent, and that your refusal can offend me? No, in truth, I am neither more nor less the daughter of Gustav Adolf, and Kristina, Queen of Sweden, at all times and in all places, who neither loves you nor fears you, like so many others who make more noise than work.
Above: Kristina.
Above: Pope Alexander VII.
Kristina's letter to Leopold I, Holy Roman Emperor (APOCRYPHAL)
Source:
Lettres secrètes de Christine, Reine de Suède, page 100, published by the Cramer Brothers, 1761
The letter:
MONSIEUR MON FRERE,
Le Marquis de Sentinelle fera savoir à votre gracieuse Majesté, à la honte de Monsieur mon cousin Charles Gustave, le Roi de Suéde, l'état déplorable dans lequel il me tient plongée depuis mon abdication volontaire.
C'est une chose incroyable & revoltante. Quand Votre Majesté sera informée des procédés barbares du Roi, elle sera indignée de sa conduite à mon égard; elle écoutera favorablement des propositions qui lui seront très-avantageuses pour l'avenir.
Le Roi Charles Gustave refusant depuis long-tems de payer les deux cens mille écus que je me suis réservés en lui cédant ma couronne, & ne voulant écouter aucune raison, je dois recourir à des moyens salutaires & prompts pour le faire rentrer dans son devoir. Pour cet effet, je veux faire revivre mes droits sur la Poméranie, que je puis conquérir facilement, si Votre gracieuse Majesté veut bien me fournir vingt mille hommes, sous les ordres de Montécuculi.
La conquête de cette province est aisée & sûre, vû le grand nombre de partisans qui m'y sont dévoués aveuglément; je vous céderai cette Province à ma mort, ou à présent, moyennant une somme convenue entre nous.
Quand Votre suprême Majesté m'aura fait savoir une résolution favorable, je volerai avec transport dans mes Etats. La science & la bravoure de Montécuculi m'assurent d'avance un succès éclatant.
C'est une chose inouïe, qu'il faille déclarer la guerre à un homme à qui on a donné sa couronne, mais rien ne me doit plus surprendre. Charles-Quint se démit de son Empire aussi facilement que moi, il se repentit trop tard d'avoir rencontré dans son fils Philippe II, un ingrat & un successeur barbare, qui osa même outrager les cendres de ce pere bienfaisant. Les gens de bien gémirent de cette conduite abominable, & mépriserent autant Philippe qu'ils avoient admiré Charles-Quint.
Swedish translation (my own):
Min herr bror,
Markisen Santinelli kommer att informera Ers Nådiga Majestät, till skam för min kusin Karl Gustav, Sveriges konung, om det bedrövliga tillstånd i vilket han har hållit mig försjunken sedan min frivilliga abdikering.
Markisen Santinelli kommer att informera Ers Nådiga Majestät, till skam för min kusin Karl Gustav, Sveriges konung, om det bedrövliga tillstånd i vilket han har hållit mig försjunken sedan min frivilliga abdikering.
Det är en otrolig och upprörande sak. När Ers Majestät underrättas om konungens barbariska handlingar, kommer Ni att bli upprörda över hans uppförande mot mig; Ni kommer att lyssna positivt på förslag som kommer att vara mycket fördelaktiga för Er i framtiden.
Eftersom konung Karl Gustav länge har vägrat att betala de tvåhundratusen kronor som jag reserverade åt mig själv när jag överlämnade min krona till honom, och inte vill lyssna på någon anledning, måste jag ta till hjälpmedel och skyndsamma medel för att få honom att återvända. till sin plikt. För detta ändamål vill jag återuppliva mina rättigheter över Pommern, som jag lätt kan erövra, om Ers Nådiga Majestät är god nog att förse mig med tjugo tusen män, under Montecuccolis order.
Erövringen av denna provins är lätt och säker, med tanke på det stora antalet partisaner som är blint hängivna mig; jag kommer att avstå denna provins till Er vid min död, eller nu, för en summa som vi kommit överens om.
När Ers Högsta Majestät har informerat mig om en gynnsam resolution, skall jag flyga med transport till mina Stater. Kunskapen och tapperheten hos Montecuccoli försäkrar mig i förväg om en rungande framgång.
Det är oerhört att krig måste förklaras mot en man som man har givit sin krona, men inget ska förvåna mig mer. Karl V avgick ur sitt imperium lika lätt som jag, han ångrade sig för sent från att ha träffat i sin son Filip II, en otränad och en barbar efterträdare, som till och med vågade uppröra denna välvilliga fars aska. Goda människor stönade över detta avskyvärda beteende, och de föraktade Filip lika mycket som de hade beundrat Karl V.
English translation (my own):
My lord brother,
The Marquis Santinelli will inform Your Gracious Majesty, to the shame of my cousin Karl Gustav, the King of Sweden, of the deplorable state in which he has kept me plunged since my voluntary abdication.
The Marquis Santinelli will inform Your Gracious Majesty, to the shame of my cousin Karl Gustav, the King of Sweden, of the deplorable state in which he has kept me plunged since my voluntary abdication.
It is an incredible and revolting thing. When Your Majesty is informed of the King's barbarous proceedings, you will be indignant at his conduct towards me; you will listen favourably to proposals which will be very advantageous to you for the future.
As King Karl Gustav has refused for a long time to pay the two hundred thousand crowns that I reserved for myself when ceding my crown to him, and not wanting to listen to any reason, I must resort to salutary and prompt means to make him return to his duty. For this purpose, I want to revive my rights over Pomerania, which I can conquer easily, if Your Gracious Majesty is good enough to provide me with twenty thousand men, under the orders of Montecuccoli.
The conquest of this province is easy and sure, considering the great number of partisans who are blindly devoted to me; I will cede this province to you upon my death, or now, for a sum agreed upon between us.
When Your Supreme Majesty has informed me of a favourable resolution, I will fly with transport to my States. The knowledge and bravery of Montecuccoli assure me in advance of a resounding success.
It is an unheard-of thing, that war should have to be declared on a man to whom one has given his crown, but nothing should surprise me more. Charles V resigned from his empire as easily as I did, he repented too late of having met in his son, Philip II, an ingrate and a barbarian successor, who even dared to outrage the ashes of this beneficent father. Good people groaned at this abominable conduct, and they despised Philip as much as they had admired Charles V.
Above: Kristina.
Above: Karl Gustav.
Above: Leopold I, Holy Roman Emperor.
Note: In accordance with the nobility's ideals of friendship in the early modern era, kings, queens and other rulers saw themselves as siblings.
Kristina's letter to Cardinal Jules Mazarin on the execution of Monaldeschi, November 1657 (APOCRYPHAL)
Source:
Lettres secrètes de Christine, Reine de Suède, page 96, published by the Cramer Brothers, 1761
The letter:
MONSIEUR MAZARIN,
Ceux qui vous ont appris le détail de la mort de Monaldeski mon Ecuyer, s'étoient très-mal informés. Je trouve fort étrange que vous commettiez tant de gens pour vous éclaircir de la vérité du fait; votre procédé ne devoit point m'étonner, tout fou qu'il est; mais je n'aurois jamais cru, que ni vous, ni votre jeune maître orgueilleux, eussiez osé m'en témoigner le moindre ressentiment.
Apprenez tous tant que vous êtes, valets & maîtres, petits & grands, qu'il m'a plu d'agir ainsi; que je ne dois, ni ne veux rendre compte de mes actions à qui que ce soit, sur-tout à des fanfarons de votre sorte.
Vous jouez un singulier personnage, pour un homme de votre rang; quelques raisons qui vous aient déterminé à m'écrire, j'en fais trop peu de cas pour m'en intriguer un seul instant. Je veux que vous sachiez, & que vous disiez, à qui voudra l'entendre, que Christine se soucie peu de votre Cour, & encore moins de vous; que pour me venger, je n'ai pas besoin de recourir à votre formidable puissance. Mon honneur l'a voulu ainsi; ma volonté est une loi que vous devez respecter; vous taire est votre devoir, & bien des gens, que je n'estime pas plus que vous, feroient très-bien d'apprendre ce qu'ils doivent à leurs égaux, avant que de faire plus de bruit qu'il ne leur convient.
Sachez, Mons le Cardinal, que Christine est Reine par-tout où elle est, & qu'en quelque lieu qu'il lui plaise d'habiter, les hommes, quelques fourbes qu'ils soient, vaudront encore mieux que vous & vos affidés.
Le Prince de Condé avoit bien raison de s'écrier, lorsque vous le déteniez inhumainement à Vincennes: "Ce vieux Renard qui jusqu'ici a trompé Dieu & Diable, ne se lassera jamais d'outrager les bons serviteurs de l'Etat, si le Parlement ne congédie ou ne punit sévérement cet illustrissime faquin de Piscina."
Croyez-moi, Jules, comportez-vous de maniere à mériter ma bienveillance; c'est à quoi vous ne sauriez trop vous étudier. Dieu vous préserve d'avanturer jamais le moindre propos indiscret sur ma personne. Quoiqu'au bout du monde, je serai instruite de toutes vos ménées. J'ai des amis & des courtisans à mon service, qui sont aussi adroits & aussi surveillans que les vôtres, quoique moins soudoyés.
Swedish translation (my own):
Monsieur Mazarin,
De som berättade för Er detaljerna om min stallmästare Monaldeschis död var mycket dåligt informerade. Jag tycker att det är väldigt konstigt att Ni engagerar så många människor för att upplysa Er om sanningen; Er procedur borde inte förvåna mig, hur galen den än är. Men jag skulle aldrig ha trott att varken Ni eller Er stolte unge herre skulle ha vågat visa mig den minsta förbittring.
De som berättade för Er detaljerna om min stallmästare Monaldeschis död var mycket dåligt informerade. Jag tycker att det är väldigt konstigt att Ni engagerar så många människor för att upplysa Er om sanningen; Er procedur borde inte förvåna mig, hur galen den än är. Men jag skulle aldrig ha trott att varken Ni eller Er stolte unge herre skulle ha vågat visa mig den minsta förbittring.
Lär allt så länge ni är, tjänare och herrar, unga och gamla, att det behagade mig att handla så; att jag varken är skyldig eller vill stå till svars för mina handlingar till någon, särskilt inte till skrytare som Ni.
Ni spelar en unik karaktär för en man av Er rang; några av skälen som bestämde Er att skriva till mig, jag ägnar för lite uppmärksamhet åt dem för att förbrylla mig själv för ett enda ögonblick. Jag vill att Ni skall veta och säga till den som lyssnar att Kristina inte bryr sig mycket om Ert hov och ännu mindre om Er; att jag för att hämnas mig inte behöver ta till Er enorma makt. Min ära har velat det sådant; min vilja är en lag som Ni måste respektera. Att tiga är Er plikt, och många människor, som jag inte uppskattar mer än Er, skulle göra mycket väl i att lära sig vad de är skyldiga sina jämlikar innan de gör mer oväsen än vad som är lämpligt för dem.
Vet, monsieur le cardinal, att Kristina är drottning var hon än är, och att var hon än vill bo, skall män, hur bedrägliga de än är, att vara värda ännu mer än Ni och Era kumpaner.
Prinsen de Condé hade helt rätt i att utropa, när Ni omänskligt fängslade honom i Vincennes: »Denne gamle räv, som hittills har lurat Gud och djävulen, kommer aldrig att tröttna på att uppröra Statens goda tjänare, om Parlamentet avsätter eller straffar denna berömda skurk Piscina hårt.«
Tro mig, Jules, uppför Er på ett sådant sätt att Ni förtjänar min välvilja; det är vad man inte kan studera för väl. Gud bevare Er från att någonsin våga Er att göra den minsta indiskreta anmärkning om min person. Fast vid världens ände kommer jag att bli informerad om alla Era fuffens. Jag har vänner och hovmän i min tjänst som är lika skickliga och vaksamma som Era, fastän mindre mutade.
English translation (my own):
Monsieur Mazarin,
Those who told you the details of the death of Monaldeschi, my equerry, were very badly informed. I find it very strange that you commit so many people to enlighten you of the truth of the fact; your procedure should not astonish me, mad as it is. But I would never have believed that neither you nor your proud young master would have dared to show me the slightest resentment.
Those who told you the details of the death of Monaldeschi, my equerry, were very badly informed. I find it very strange that you commit so many people to enlighten you of the truth of the fact; your procedure should not astonish me, mad as it is. But I would never have believed that neither you nor your proud young master would have dared to show me the slightest resentment.
Learn all as long as you are, servants and masters, young and old, that it pleased me to act thus; that I neither owe nor want to account for my actions to anyone, especially to braggarts like you.
You play a singular character for a man of your rank; some of the reasons which determined you to write to me, I pay too little attention to them to intrigue myself for a single moment. I want you to know, and to tell anyone who will listen, that Kristina cares little for your court, and even less for you; that to avenge myself, I do not need to resort to your formidable power. My honour has willed it thus; my will is a law that you must respect. To be silent is your duty, and many people, whom I do not esteem more than you, would do very well to learn what they owe to their equals before making more noise than is proper for them.
Know, Monsieur le Cardinal, that Kristina is Queen wherever she is, and that wherever she pleases to live, men, however deceitful they may be, will be worth even more than you and your cronies.
The Prince de Condé was quite right to exclaim, when you detained him inhumanely at Vincennes, "This old fox, who up to now has deceived God and the Devil, will never tire of outraging the good servants of the State, if Parliament dismisses or severely punishes this illustrious scoundrel Piscina."
Believe me, Jules, behave yourself in such a way as to deserve my benevolence; that is what you cannot study too well. God preserve you from ever venturing the slightest indiscreet remark on my person. Although at the end of the world, I will be informed of all your schemes. I have friends and courtiers in my service who are as skillful and as watchful as yours, although less bribed.
Above: Kristina.
Above: Cardinal Jules Mazarin.
Kristina's maxims (Ouvrage de loisir), part 7 (Kristina was no feminist!)
Source:
Mémoires concernant Christine, volume 2, Johan Arckenholtz, 1751
The maxims:
1. Le repos est un bien qui console de tout.
2. Le repos est la plus grande des affaires.
3. La punition sévére des chefs & le pardon général du reste, sont les remédes des rébellions.
4. Il faut craindre les gens qui n'ont rien à perdre quand ils ont du cœur.
5. Ceux qui ont quelque chose à perdre craignent tout.
6. La fausse gloire & la fausse monoïe n'ont pas un long cours.
7. Rendre un homme riche, c'est le rendre timide.
8. Les avares amassent pour faire rire leurs héritiers.
9. Quand on a pardonné les offenses, il ne faut plus s'en souvenir.
10. Les Princes doivent agréer de petits présens, mais ils doivent le faire rarement.
11. Il faut que les présens des Princes ne fassent pas de honte à celui qui les fait, ni à celui qui les reçoit.
12. On ne flatte les Princes sur les petits présens, qu'ils font, que pour les obliger d'en faire de grands.
13. La manière de donner doit obliger plus que les présens quelque grands qu'ils puissent être.
14. Faire la Fortune des hommes qui la méritent doit être le plaisir & l'ouvrage des Princes.
15. Il y a des gens, qui donnent d'un air de refus.
16. L'art d'obliger en refusant est si nécessaire & si rare.
17. Approuver toûjours tout ce que font les Ministres que ce soit bien ou mal fait, est une fausse Politique des Princes & un effèt de leur foiblesse, & de leur oisiveté, ou plutôt d'un faux principe d'être infaillible dans leur choix.
18. Quand les Ministres sont quelque chose sans ordre s'il est bien fait, il faut les louer, & les soûtenir; s'il est mal fait, il faut que ce soit sur leur compte.
19. Quand on a donné des ordres, il faut soûtenir à tout prix ceux qui les ont éxécutés.
20. Les Nains & les Bouffons sont de mauvais augure aux gens d'honneur, & font honte aux Princes qui leur donnent l'accès.
21. Il y a peu d'hommes qui ne disent & des vérités & des mensonges.
22. La beauté n'est pas ce qu'elle paroit: l'habitude rend insensible à tout, elle fait périr tous les charmes.
23. Il y a des choses, qu'il ne faut ni faire ni dire, il y en a qu'il faut dire & ne faire pas, il y en a qu'il faut dire & faire.
24. La nuit & l'obscurité égalent tous les objèts, c'est ce qui rend l'infidélité des gens mariés inexcusable.
25. La loix Salique qui exclut les femmes du Trône est juste.
26. Le beau sexe est un grand obstacle pour bien régner.
27. S'il y a eu autrefois des Reines qui ont régné glorieusement comme les Sémiramis, les Nitocris, les Zénobies & d'autres, ces éxemples sont si rares, qu'il ne faut pas compter sur ces prodiges.
28. Il est vrai que l'ame n'a point de sexe.
29. Les foiblesses du sexe n'intéressent pas toûjours l'ame.
30. Le temperament & l'éducation sont toute la différence qui se remarque entre les sexes.
31. On ne travaille qu'à gâter les Princes depuis le moment de leur naissance jusqu'à celui de la mort.
32. Quand les Princes nés sur le Trône font quelque chose de grand, il faut les admirer comme des prodiges.
33. La flatterie empoisonne ceux qui font d'intelligence avec elle.
34. La flatterie ne persuadera jamais à un Poltron qu'il est brave, à un sot qu'il est habile, à une courtisane qu'elle est chaste, à une vieille, qu'elle est jeune, & à un sçélérat qu'il est homme de bien.
35. La consçience ne donne quartier à Personne.
36. L'amour propre n'est pas imposteur à lui-même, il l'est aux autres.
37. La flatterie représente les Princes tels qu'ils devroient être.
38. La flatterie instruit, elle pique, elle échauffe, elle fait honte.
39. Quelque effort que fasse la flatterie, elle ne persuade jamais ce qui est faux.
40. Il y a une élévation naturelle qui se soumet tout.
41. Platon dans les fers étoit plus prince que son Tyran.
42. Il y a des gens qui ont un empire secrèt sur tous les Cœurs, ils éxercent une espéce de Tyrannie à laquelle rien ne résiste.
43. Il y a des hommes nés sous des étoiles, si prédominantes qu'ils se font des ennemis ou des sujèts par tout où ils paroissent.
44. César prisonnier entre les mains des Pirates les gourmanda jusqu'à les menaçer de les faire pendre.
45. Après la bataille de Pharsale, César étant seul dans la Chalouppe rangea à son obéissance le même Cassius qui commandoit une puissante armée navale & qui depuis le poignarda sur le Trône au milieu du Sénat. Ces actions méritent de la réflexion & de l'admiration.
46. Si la grande fortune étoit attachée inséparablement au grand mérite, elle vaudroit toutes les peines & tous les soins que l'on se donne pour elle.
47. Le plus grand des malheurs est d'être engagé dans un état au-dessus de ses forces.
48. Ne se rendre pas indigne d'une grande fortune suffit pour la mériter.
49. Il y a des gens que la fortune n'éléve, que pour les rendre ridicules.
50. Les filles se marient pour se mettre en liberté.
51. Les Religieuses & les femmes mariées sont malheureuses de différente manière.
52. Les filles enfermées, qui sont les gardiennes d'elles-mêmes, sont les martires plûtôt de la nécessité que de la vertu.
53. Celles qui s'oublient jusqu'à la débauche s'exposent au mépris.
54. Les Sémiramis, les Cléopatres, & tant d'autres, se sont faits estimer & admirer malgré leurs désordres.
55. On pardonne tout à la grande Fortune.
56. Le même tempérament, qui fait les grands talens, assujettit aux grands défauts.
57. L'orgueil & la délicatesse rendent trop sensible; mais la grace perfectionne tout.
58. Il y a une certaine délicatesse, qui dégoûte de tout.
59. L'inconstance, qui est un défaut, est souvent un mérite.
60. Ne se retracter pas d'un engagement mal fondé de peur d'avouer la faute, c'est la plus grande des sottises.
61. Il faut du cœur pour avouer, qu'on ait failli.
62. Il faut plus du cœur pour le mariage, que pour la guerre.
63. Il faut admirer le courage de ceux qui se marient.
64. Les hommes se marient parce qu'ils ne savent ce qu'ils font, & les filles pour se mettre en liberté à l'abri d'un mari.
65. Il n'y a point d'Etat où le bien & le mal ne se balançent.
66. La mort est le moindre des malheurs auxquels on s'expose à la guerre.
67. La véritable gloire est l'appannage du vrai mérite.
68. La grande & belle réputation est l'hommage, qui est dû au seul mérite; la fortune usurpe souvent son droit sur lui, mais elle ne peut le conserver.
69. Refuser au mérite les applaudissemens, qui lui sont dûs est une espéce d'injustice.
70. S'abstenir quand il le faut des plaisirs, c'est ce qu'il y a de plus grand.
71. La récompense du mérite, c'est le mérite même.
72. La Fortune usurpe quelque fois les droits du mérite, mais elle ne les conserve pas.
73. La préférence que les hommes donnent aux uns sur les autres n'est pas une marque infaillible du mérite des préférés.
74. Le Cérémoniel gâte toutes les grandes affaires.
75. Les Cérémonies font l'effèt du tabac; & elles amusent.
76. La discipline militaire a donné l'empire à tous ceux qui l'ont possédée.
77. Tout est perdu quand l'obéissance cesse.
78. La guerre aguerrit toutes les nations.
79. Il y a des hommes, qui au récit de leur bravoure, font connoître leur peur.
80. Les braves & les poltrons ont presque également peur, mais ils n'en sont pas également les maitres.
81. Tout homme qui craint la mort, ne peut être intrépide.
82. Quelque brave & intrépide que soit un homme, il est ravi de sortir des occasions dangereuses.
83. Se vaincre, c'est triompher du plus puissant de ses ennemis.
84. Pour être obéi il ne faut pas commander l'impossible.
85. Faire vœu de pauvreté, c'est se rendre riche.
86. Tout ce que l'on dépense en armes & en troupes est Economie.
87. La quantité des Officiers gagne les batailles & les villes.
88. Il y a plus de sûreté, d'être brave que Poltron.
89. Il faut ménager la peur de ses ennemis comme le reste.
90. Il y a des Poltrons qui se sont vaillants à force de hazarder.
91. L'injustice des ressentimens vengent ceux qui les souffrent.
92. Le Ciel donne & ôte tout quand il lui plait.
93. On doit embrasser l'ennemi désarmé.
94. Tout ce qui se soumet mérite d'être épargné.
95. Un conquérant doit compter pour ennemis tout ce qui s'oppose à lui.
96. Les ames généreuses ressentent presque autant de douleur de la mort d'un ennemi, que de celle d'un ami.
97. Perdre un ennemi est une plus grande perte qu'on ne pense.
98. La Cruauté est l'effet d'une ame basse & timide.
99. Les braves sont humains, & les Poltrons sont cruels.
100. La plus dangereuse hypocrisie est celle des Fanfarons.
Swedish translation (my own):
1. Vila är en godhet som tröstar allt.
2. Vila är den största affären av dem alla.
3. Hårda bestraffningar av ledarna och allmän benådning av kvarlevan är botemedlen mot uppror.
4. Vi måste frukta människor som inte har något att förlora när de har hjärta.
5. De som har något att förlora fruktar allt.
6. Falsk ära och falska pengar har ingen lång kurs.
7. Att göra en man rik är att göra honom blyg.
8. Gnidarna samlar i hopar för att få sina arvingar att skratta.
9. När förseelser har förlåtits får de inte kommas ihåg.
10. Furstarna bör ta emot små gåvor, men de bör göra det sällan.
11. Gåvor från furstar får inte göra den som ger dem skam, inte heller den som tar emot dem.
12. Man smickrar furstar på de små gåvor de ger, bara för att tvinga dem att ge stora.
13. Sättet att ge måste förplikta mer än gåvorna, hur stora de än må vara.
14. Att göra fortun för män som förtjänar det borde vara furstars nöje och verk.
15. Det finns människor som ger med en air av vägran.
16. Konsten att förplikta sig att vägra är så nödvändig och så sällsynt.
17. Att alltid godkänna allt som ministrar gör, vare sig de är bra eller dåligt gjorda, är en falsk politik av furstar och en effekt av deras svaghet och sysslolöshet, eller snarare av en falsk princip om att vara ofelbar i sitt val.
18. När ministrar är något ur orden om de görs väl, bör de hyllas och stöttas; om det är dåligt gjort måste det vara på deras redogörelse.
19. När man har givit befallningar skall man till varje pris stödja dem som har utfört dem.
20. Dvärgar och narrar är ett dåligt järtecken för hedersmänniskor, och de bringar skam åt furstarna som ger dem tillträde.
21. Det är få män som inte berättar både sanningar och lögner.
22. Skönheten är inte vad den verkar; vanan gör allt okänsligt, den förstör alla charm.
23. Det finns saker som varken får göras eller sägas, det finns saker som måste sägas och inte göras, och det finns saker som måste sägas och göras.
24. Natt och mörker är lika med alla föremål, vilket gör gifta människors otrohet oförlåtlig.
25. Den saliska lagen, som utesluter kvinnorna från tronen, är rättvis.
26. Det vackra könet är ett stort hinder för att regera väl.
27. Om det en gång fanns drottningar som regerade härligt som Semiramis, Nitocris, Zenobia och andra, så är dessa exempel så sällsynta att vi inte får räkna med dessa underkvinnor.
28. Det är sant att själen inte har något kön.
29. Könets svagheter har inte alltid med själen att göra.
30. Temperament och utbildning är den enda märkbara skillnaden mellan könen.
31. Vi arbetar bara för att skämma bort furstarna från det ögonblick de föds tills de dör.
32. När furstarna som är födda för tronen gör något stort, måste de beundras som underbarn.
33. Smicker förgiftar dem som gör intelligens med det.
34. Smicker kommer aldrig att övertala en feg man att han är modig, en dåre att han är klok, en frilla att hon är kysk, en gumma att hon är ung och en skurk att han är en god man.
35. Samvetet ger kvarter åt ingen.
36. Självkärlek är inte en bedragare för sig själv, det är den för andra.
37. Smicker representerar furstarna som de borde vara.
38. Smicker instruerar, det svider, det uppflammar, det skämmer.
39. Hur mycket smicker än anstränger sig, övertygar det aldrig vad som är falskt.
40. Det finns en naturlig höjd som får allt att underkasta sig.
41. Platon i järn var mer av en furste än sin tyrann.
42. Det finns människor som har ett hemligt imperium över alla hjärtan, de utövar ett slags tyranni som ingenting kan motstå.
43. Det finns män födda under stjärnor, så dominerande att de skaffar sig fiender eller undersåtar var de än dyker upp.
44. Caesar, en fånge i piraternas händer, hånlade dem tills han hotade att få dem hängda.
45. Efter slaget vid Farsalos rangordnade Caesar, som var ensam i långbåten, till sin lydnad samme Cassius, som befäl över en mäktig sjöarmé och som senare högg honom på tronen mitt i Senaten. Dessa handlingar förtjänar eftertanke och beundran.
46. Om stor fortun var oskiljaktigt knuten till stora förtjänster, vore den värd alla smärtor och all omsorg som vi tar för den.
47. Den största olyckan är att vara engagerad i ett tillstånd bortom ens styrka.
48. Att inte göra sig ovärdig en stor fortun är tillräckligt för att förtjäna den.
49. Det finns människor som fortunen höjer bara för att få dem att se löjliga ut.
50. Flickor gifter sig för att befria sig själva.
51. Nunnor och gifta kvinnor är olyckliga på olika sätt.
52. Inlåsta flickor, som är väktarinnorna av sig själva, är snarare martyrinnorna av nödvändighet än av dygd.
53. De som glömmer sig själva till den grad av utsvävning utsätter sig själva för förakt.
54. Semiramis, Kleopatra och så många andra kvinnor har gjort sig aktade och beundrade trots sina störningar.
55. Till stor fortun är allt förlåtet.
56. Samma temperament som gör stora talanger är föremål för stora fel.
57. Stolthet och ömtålighet gör en alltför känslig, men nåden fulländar allt.
58. Det finns en viss ömtålighet som äcklar allt.
59. Inkonstans, som är ett fel, är ofta en merit.
60. Att inte dra sig ur ett ogrundat åtagande av rädsla för att erkänna fel är den största dårskapen.
61. Det krävs mod att erkänna att man har misslyckats.
62. Äktenskap kräver mer mod än krig.
63. Vi måste beundra modet hos dem som gifter sig.
64. Män gifter sig för att de inte vet vad de gör, och flickor gör det för att befria sig själva under skydd av en man.
65. Det finns ingen stat där gott och ont inte är balanserade.
66. Döden är den minsta av de olyckor som man utsätts för i krig.
67. Sann ära är förutsättningen för sann förtjänst.
68. Ett stort och vackert rykte är en hyllning som enbart beror på förtjänst; fortunen tillskansar sig ofta sin rättighet till den, men den kan inte bevara den.
69. Att vägra förtjäna applåderna på grund av det är ett slags orättvisa.
70. Att avstå från nöjen när det är nödvändigt är den största ting.
71. Belöningen för förtjänsten är själva förtjänsten.
72. Fortunen tillskansar sig ibland förtjänsts rättigheter, men den bevarar dem inte.
73. Den företräde som män ger varandra framför varandra är inte ett ofelbart tecken på den föredragnas förtjänst.
74. Ceremoniallet förstör alla stora angelägenheter.
75. Ceremonierna har effekten av tobak; och de roar.
76. Militär disciplin har givit imperiet till alla som har ägt det.
77. Allt är förlorat när lydnaden upphör.
78. Krig härdar alla nationer.
79. Det finns män som vid redogörelsen av sin tapperhet tillkännager sin rädsla.
80. De modiga och de fega är nästan lika rädda, men de är inte lika mästare över det.
81. Varje man som fruktar döden kan inte vara orädd.
82. Oavsett hur modig och orädd en man är, är han ändå glad över att ta sig ur farliga situationer.
83. Att erövra sig själv är att triumfera över den mäktigaste av sina fiender.
84. För att bli lydd får man inte befalla det omöjliga.
85. Att avlägga ett löfte om fattigdom är att göra sig rik.
86. Allt som spenderas på vapen och trupper är ekonomi.
87. Ett antal officerare vinner strider och städer.
88. Det är säkrare att vara modig än feg.
89. Man måste skona rädslan för sina fiender som resten.
90. Det finns fega män som har varit modiga genom att ta risker.
91. Förbittringens orättvisa hämnas dem som lider av dem.
92. Himlen ger och tar bort allt när den behagar.
93. Man måste omfamna den obeväpnade fienden.
94. Den som kapitulerar förtjänar att bli skonad.
95. En erövrare måste räkna som fiender alla som motsätter sig honom.
96. Generösa själar känner nästan lika mycket sorg från en fiendes död som från en väns.
97. Att förlora en fiende är en större förlust än vi tror.
98. Grymhet är effekten av en svag och blyg själ.
99. De modiga är mänskliga och de fega är grymma.
100. Det farligaste hyckleriet är skrytarens.
English translation (my own):
1. Rest is a good that consoles everything.
2. Rest is the greatest affair of them all.
3. Severe punishment of the leaders and general pardon of the remnant are the remedies for rebellions.
4. We must fear people who have nothing to lose when they have heart.
5. Those who have something to lose fear everything.
6. False glory and false money do not have a long course.
7. To make a man rich is to make him timid.
8. Misers hoard to make their heirs laugh.
9. When offenses have been forgiven, they must not be remembered.
10. Princes should accept small presents, but they should do so rarely.
11. Presents from princes must not bring shame to he who gives them, nor to he who receives them.
12. One flatters princes on the small presents they give, only to oblige them to give large ones.
13. The manner of giving must oblige more than the presents, however great they may be.
14. To make the fortune of men who deserve it should be the pleasure and work of princes.
15. There are people who give with an air of refusal.
16. The art of obliging in refusing is so necessary and so rare.
17. Always approving all that ministers do, whether well or badly done, is a false policy of princes and an effect of their weakness and idleness, or rather, of a false principle of being infallible in their choice.
18. When ministers are something out of order if done well, they should be praised, and supported; if it is badly done, it must be on their account.
19. When one has given orders, one must support at all costs those who have carried them out.
20. Dwarves and buffoons are a bad omen for people of honour, and they bring shame to princes who give them access.
21. There are few men who do not tell both truths and lies.
22. Beauty is not what it seems; habit renders everything insensible, it destroys all charms.
23. There are things that must neither be done nor said, there are things that must be said and not done, and there are things that must be said and done.
24. Night and darkness equal all objects, which makes the infidelity of married people inexcusable.
25. The Salic law, which excludes women from the throne, is just.
26. The fair sex is a great obstacle to reigning well.
27. If there were once queens who reigned gloriously like Semiramis, Nitocris, Zenobia and others, these examples are so rare that we must not count on these prodigies.
28. It is true that the soul is not of any sex.
29. The weaknesses of sex do not always have to do with the soul.
30. Temperament and education are the only noticeable difference between the sexes.
31. We work only to spoil princes from the moment of their birth until that of death.
32. When princes born for the throne do something great, they must be admired as prodigies.
33. Flattery poisons those who make intelligence with it.
34. Flattery will never persuade a coward that he is brave, a fool that he is clever, a courtesan that she is chaste, an old woman that she is young, and a scoundrel that he is a good man.
35. Conscience gives quarter to no one.
36. Self-love is not an impostor to itself, it is to others.
37. Flattery represents princes as they should be.
38. Flattery instructs, it stings, it inflames, it shames.
39. However much effort flattery makes, it never persuades what is false.
40. There is a natural elevation that makes everything submit.
41. Plato in irons was more of a prince than his tyrant.
42. There are people who have a secret empire over all hearts, they exercise a kind of tyranny that nothing can resist.
43. There are men born under stars, so predominant that they make enemies or subjects wherever they appear.
44. Caesar, a prisoner in the hands of the pirates, berated them until he threatened to have them hanged.
45. After the Battle of Pharsalus, Caesar, being alone in the longboat, ranked to his obedience the same Cassius, who commanded a powerful naval army and who later stabbed him on the throne in the middle of the Senate. These actions deserve reflection and admiration.
46. If great fortune were inseparably attached to great merit, it would be worth all the pains and all the care that we take for it.
47. The greatest misfortune is to be engaged in a state beyond one's strength.
48. Not making oneself unworthy of a great fortune is enough to deserve it.
49. There are people whom fortune raises only to make them look ridiculous.
50. Girls marry to set themselves free.
51. Nuns and married women are unhappy in different ways.
52. Locked-up girls, who are guardians of themselves, are martyrs rather by necessity than by virtue.
53. Those who forget themselves to the point of debauchery expose themselves to contempt.
54. Semiramis, Cleopatra, and so many other women have made themselves esteemed and admired despite their disorders.
55. Great fortune is forgiven everything.
56. The same temperament that makes great talents is subject to great faults.
57. Pride and delicacy make one too sensitive, but grace perfects everything.
58. There is a certain delicacy that disgusts everything.
59. Inconstancy, which is a fault, is often a merit.
60. Not withdrawing from an ill-founded commitment for fear of admitting fault is the greatest folly.
61. It takes courage to admit that one has failed.
62. Marriage takes more courage than war.
63. We must admire the courage of those who marry.
64. Men marry because they do not know what they are doing, and girls do it to set themselves free under the shelter of a husband.
65. There is no state where good and evil are not balanced.
66. Death is the least of the misfortunes to which one is exposed in war.
67. True glory is the prerequisite of true merit.
68. A great and beautiful reputation is an homage which is due to merit alone; fortune often usurps its right to it, but it cannot preserve it.
69. To refuse merit the applause due to it is a kind of injustice.
70. Abstaining from pleasures when it is necessary is the greatest thing.
71. The reward for merit is merit itself.
72. Fortune sometimes usurps the rights of merit, but it does not preserve them.
73. The preference which men give to one over another is not an infallible mark of the merit of the preferred.
74. The ceremonial spoils all great affairs.
75. Ceremonies have the effect of tobacco; and they amuse.
76. Military discipline has given empire to all who have possessed it.
77. All is lost when obedience ceases.
78. War hardens all nations.
79. There are men who, at the account of their bravery, make known their fear.
80. The brave and the cowardly are almost equally afraid, but they are not equally masters of it.
81. Any man who fears death cannot be intrepid.
82. No matter how brave and intrepid a man is, he is delighted to get out of dangerous situations.
83. To conquer oneself is to triumph over the most powerful of one's enemies.
84. To be obeyed, one must not command the impossible.
85. To take a vow of poverty is to make oneself rich.
86. All that is spent on arms and troops is economy.
87. A number of officers wins battles and cities.
88. It is safer to be brave than cowardly.
89. One must spare the fear of one's enemies like the rest.
90. There are cowards who have been brave by dint of taking risks.
91. The injustice of resentments avenges those who suffer them.
92. Heaven gives and takes away everything whenever it pleases.
93. One must embrace the unarmed enemy.
94. Anyone who surrenders deserves to be spared.
95. A conqueror must count as enemies all who oppose him.
96. Generous souls feel almost as much grief from the death of an enemy as from that of a friend.
97. Losing an enemy is a greater loss than we think.
98. Cruelty is the effect of a base and timid soul.
99. The brave are humane and the cowards are cruel.
100. The most dangerous hypocrisy is that of braggarts.
Above: Kristina.
Kristina's maxims (Ouvrage de loisir), part 6; her/his/their views on masculinity here don't match mine!
Source:
Mémoires concernant Christine, volume 2, Johan Arckenholtz, 1751
The maxims:
1. L'intérêt le plus important est celui d'être homme d'honneur: selon Aristippe tout est permis aux sages.
2. Il faut savoir assez de la Médecine & de l'Astrologie pour n'être pas la dupe des médecins & des astrologues.
3. On ne peut ni prévoir ni éviter le destin, mais on y peut souscrire.
4. Ceux qui ménagent leur santé au préjudice de leur devoir ne la méritent pas.
5. Ceux qui ménagent l'argent aux dépens de leur gloire & de leur plaisir méritent la pauvreté.
6. La santé & l'argent ne sont que pour être dépensés.
7. La raison & la vérité sont rarement brouillé[e]s ensemble.
8. La nature & la sagesse sont presque toûjours d'accord.
9. On n'est pas malicieux pour savoir les malices.
10. On n'est pas innocent pour être ignorant.
11. Les Sentimens des hommes sont aussi différens que leurs visages.
12. C'est une grande simplicité que de juger des sentimens d'autrui par les siens.
13. Les fourbes ne sauroient se passer des sots.
14. Les fourbes forgent de faux miracles & les sots les croïent.
15. Les gens qui pleurent toûjours sont ou foibles ou scélerats.
16. Il faut se défier des extases; si ceux qui les ont ne sont fourbes, ils peuvent l'être.
17. Il ne faut croire légérement, ni les miracles, ni les visions.
18. Les faux Miracles feroient douter les vrais, s'il étoit permis.
19. Croire tout, est foiblesse; ne croire rien est folie.
20. Rien n'est impossible à Dieu; c'est assez.
21. Les affaires & les conjonctures ne se ressemblent non plus que les visages.
22. Les vieillards se font fête de leur expérience, mais à tort.
23. En toutes les professions l'expérience fait faire de grandes fautes.
24. Le bon sens prend toûjours le bon parti.
25. Le bon sens est de tout âge; il ne vieillit pas & il n'est jamais enfant.
26. La jeunesse est bonne à tout, la vieillesse n'est bonne à rien.
27. Le bon sens ne subsiste pas sans le courage.
28. Le monde change & les hommes aussi; cependant il n'arrive rien de nouveau, les hommes & les siècles se ressemblent à peu près.
29. Tout ce qui est singulier est rare.
30. Ceux, qui ont appellé la jeunesse une fièvre, ont peut-être raison; mais on est bien heureux, quand cette fièvre dure jusques à la mort.
31. Quand on se porte bien, on est jeune; quand on se porte mal, l'on est vieux de quelque âge que l'on soit.
32. Tout ce qui est foible est vieux; tout ce qui est fort est jeune.
33. Il y a des gens, qui ne vieillissent, ni de l'esprit, ni du corps.
34. Il n'y a point d'autre fard, que la fortune & la santé.
35. La jeunesse est encore une autre espéce de fard; mais ce fard ne suffit pas sans les deux autres, & il dure trop peu.
36. La vieillesse, les maladies, & la pauvreté sont l'appanage du l'ignorance.
37. La vieillesse & la pauvreté ne sont ridicules que parce qu'elles arrivent aux hommes par leur faute.
38. La vigueur & la santé de l'ame & du corps sont la véritable jeunesse; tout autre est imaginaire.
39. Ceux qui conservent la vigueur jusqu'à la mort comme Cyrus, Sesostris, & d'autres, meurent jeunes à tout âge.
40. La vérité nous force de croire, qu'il y a des hommes qui ont sçû éviter la mort.
41. On vieillit plus par la fainéantisse que par l'âge.
42. Les hommes foibles & vains ne sauroient être secrèts.
43. Les jeux d'éxercices sont utiles & même nécessaires.
44. Le jeu est un commerce, qu'il faut souffrir.
45. Les tromperies & les blasphêmes du jeu méritent un châtiment sévère.
46. Ceux qui jouent leur tems & leur argent ne les méritent pas.
47. Les Grands ne devroient jouer, que pour faire des libéralités.
48. C'est perdre le tems que d'empêcher les hommes de le perdre.
49. La perte irréparable du tems arrive aux plus sages comme au commun des hommes.
50. S'il est vrai que les Turcs jouent sans intérêt, cela est grand.
51. Les Comédies doivent instruire & divertir.
52. L'ambition & l'amour sont les passions du Théatre.
53. La Comédie dans la chaire est insupportable & la dévotion devient ridicule sur le Théatre.
54. Une méchante comédie est une grande mortification.
55. Peu de plaisirs sont plus utiles qu'une bonne Comédie.
56. L'ambition & l'amour sont les passions les plus touchantes, elles s'insinuent dans tous les esprits, l'on s'intéresse dans les avantures des amans & des héros, elles ont une secrète intelligence dans les cœurs, toutes les autres passions sont fades au prix d'elles.
57. Les spectacles sont nécessaires & utiles dans les Cours.
58. Les plaisirs fatiguent plus que les affaires.
59. Faire voir sur le Théatre l'horreur des crimes & le ridicule des défauts, c'est instruire agréablement.
60. Les plaisirs qui durent trop ennuïent.
61. De l'éducation de la jeunesse dépend tout le bonheur & la gloire d'un Etat.
62. Il faut inspirer à la jeunesse l'amour de la gloire, & la honte de mal faire.
63. Ceux qui n'aiment pas la lecture, se privent du plus utile des plaisirs.
64. Le plaisir de la lecture retire des vices & des débauches.
65. La lecture apprend, que tout s'oublie & que tout périt.
66. La lecture charme les maux, elle console des malheurs.
67. La chasse fortifie les corps, mais elle abrutit.
68. Les sottises sont l'effèt des blessures, plus elles vieillissent, plus elles sont sensibles.
69. Il ne faut pas s'imaginer que les grands hommes soïent éxempts de fautes, & d'erreurs; le seul avantage, qu'ils ont sur le commun c'est qu'ils les connoissent.
70. Ceux qui prônent contre le luxe ne connoissent pas le mal qu'ils font.
71. Le luxe ne perd pas les Etats, il les enrichit & les polit.
72. Si le luxe ruine les uns, il enrichit les autres & le public ne perd rien.
73. Le luxe est une espéce d'aumône.
74. Les pauvres & les riches ne peuvent se passer les uns des autres.
75. L'argent des riches est dû aux pauvres & le travail des pauvres est dû aux riches.
76. Pour être sale & malpropre on est ni plus brave, ni plus dévot.
77. Il faut bannir de l'Etat tout ce qui effémine les hommes & tout ce qui rend l'argent inutile.
78. Les hommes, qui passent leur vie occupés entre un peigne & un miroir, ne la méritent pas.
79. Un homme de cœur doit être habile de manière, qu'il se puisse toûjours servir de son épée & de son cheval.
80. En matiére d'habits, tout ce qui pése & embarasse n'orne pas.
81. Quelque mépris que l'on ait pour les hommes & pour les choses, il faut à peu près les païer de l'extérieur.
82. Il faut compter pour rien son corps & vivre comme si on n'en avoit point.
83. Il faut conserver à l'ame un empire absolu sur le corps.
84. Il faut plus cultiver l'ame que tourmenter le corps.
85. L'on souffre bien des choses pour l'intérêt de la personne aimée, qu'on ne souffriroit pas pour aucune autre considération.
86. Ceux qui font profession d'être amis de tout le monde, ne le sont de personne.
87. Un homme d'honneur peut avoir des amis qui soïent ennemis sans les trahir, mais par malheur, peu de gens seront assez obligeants de le croire.
88. La vertu ne produit pas toutes les actions extraordinaires.
89. On applaudit souvent à la vanité & à la foiblesse, quand on croit admirer la vertu.
90. Le cœur humain est un abime inconnu à lui-même; celui qui l'a fait pénétre seul le fond.
91. Si les hommes ne sont jamais contens, c'est par leur faute.
92. Il y a un chagrin secrèt, qui dégoute de tout, & rend insatiable.
93. Il y a une espéce d'amertume répandue sur tout ce qui est visible & sensible, que les uns goûtent plûtôt & les autres plus tard.
94. Dire souvent «je ne sais», ne fait honte à personne.
95. Le silence sied bien aux habiles & aux sots.
96. Régner est un métier, que les plus habiles ignorent.
97. On est toûjours apprentif dans le métier de régner.
98. Quelque habile & laborieux que soit un homme, il connoit mal son devoir, s'il croit s'en acquitter comme il faut.
99. Les gens qui se satisfont aisément d'eux-mêmes font peu de choses.
100. Le magnanime n'estime que Dieu digne de son amour & de son occupation, & mesure tout le reste sur lui.
Swedish translation (my own):
1. Det viktigaste intresset är att vara en hedersman; enligt Aristippus är allt tillåtet för de vise.
2. Man måste kunna tillräckligt mycket om medicin och astrologi för att inte vara läkares och astrologers tok.
3. Man kan inte förutse eller undvika ödet, men man kan föreskriva till det.
4. De som skonar sin hälsa till skada för sin plikt förtjänar det inte.
5. De som sparar pengar på bekostnad av sin ära och nöje förtjänar fattigdom.
6. Hälsa och pengar skall bara spenderas.
7. Förnuft och sanning blandas sällan ihop.
8. Natur och visdom överensstämmer nästan alltid.
9. Man är inte illvillig genom att känna till ondska.
10. Man är inte oskyldig genom att vara okunnig.
11. Mäns känslor är lika olika som deras ansikten.
12. Det är en stor enkelhet att bedöma andras känslor efter sina egna.
13. Bedragare kan inte klara sig utan dårar.
14. Bedragarna utför falska mirakel och de dåraktiga tror på dem.
15. Människor som alltid gråter är antingen svaga eller skurkar.
16. Vi måste akta oss för extaser; om de som har dem inte är bedrägliga kan de vara det.
17. Varken mirakel eller visioner bör tros lättvindigt.
18. Falska mirakel skulle få sanna att tvivla på, om det var tillåtet.
19. Att tro allt är svaghet; att tro ingenting är galenskap.
20. Ingenting är omöjligt med Gud; det är tillräckligt.
21. Affärer och konjunkturer är inte mer lika än ansikten.
22. Gamla människor hyllas för sin erfarenhet, men felaktigt.
23. Inom alla yrken gör erfarenhet stora misstag.
24. Sunt förnuft vinner alltid.
25. Sunt förnuft är i alla åldrar; den blir inte gammal och den är aldrig ett barn.
26. Ungdomen duger till allt, ålderdomen duger till ingenting.
27. Sunt förnuft finns inte utan mod.
28. Världen förändras och det gör människor också; men inget nytt sker, män och århundraden är mer eller mindre lika.
29. Allt singuljärt är sällsynt.
30. De som kallat ungdomen feber kan ha rätt; men vi är väldigt glada när denna feber håller i sig till döden.
31. När man mår bra, är man ung; när man mår illa är man gammal, oavsett ålder.
32. Allt som är svagt är gammalt; allt som är starkt är ungt.
33. Det finns människor som inte åldras, varken i sinne eller kropp.
34. Det finns inget annat smink än fortun och hälsa.
35. Ungdom är ännu en slags smink; men det här sminket räcker inte utan de andra två, och det håller för lite.
36. Ålderdom, sjukdom och fattigdom är okunnighetens egenskap.
37. Ålderdom och fattigdom är löjliga bara för att de råkar ut för män på grund av deras eget fel.
38. Vigör och hälsa hos själ och kropp är sann ungdom; allt annat är imaginärt.
39. De som behåller vigören till döden som Cyrus, Sesostris och andra, dör unga i alla åldrar.
40. Sanningen tvingar oss att tro att det finns män som visste hur man undviker döden.
41. Vi åldras mer av lättja än av ålder.
42. Svaga och fåfänga män kan inte vara hemliga.
43. Idrottsövningarna i spel är användbara och till och med nödvändiga.
44. Hasardspel är en handel som måste utstås.
45. Hasardspelets bedrägerier och hädelser förtjänar stränga straff.
46. De som spelar bort sin tid och pengar förtjänar dem inte.
47. De stora borde bara spela för att göra liberaliteter.
48. Det är slöseri med tid att förhindra män från att slösa bort det.
49. Den irreparabla förlusten av tid drabbar de klokaste såväl som vanliga män.
50. Om det är sant att turkarna spelar utan intresse, är det bra.
51. Komedier skall utbilda och underhålla.
52. Ambition och kärlek är teaterns passioner.
53. En komedi i predikstolen är outhärdlig, och devotionen blir löjlig på scenen.
54. En dålig komedi är en stor förtvivlan.
55. Få nöjen är mer användbara än en bra komedi.
56. Ambition och kärlek är de mest rörande passionerna, de insinuerar sig själva i alla sinnen, vi är intresserade av älskare och hjältars äventyr, de har en hemlig intelligens i hjärtan, alla andra passioner är insipida jämfört med dem.
57. Spektakler är nödvändiga och användbara i lektionerna.
58. Nöjen tröttnar mer än affärer.
59. Att på scenen visa brottens fasa och det löjliga med fel är att instruera trevligt.
60. Nöjen som varar för länge blir tråkiga.
61. På ungdomens utbildning beror all lycka och ära i en stat.
62. Ungdomen måste inspireras med kärlek till ära och skam för att de gör fel.
63. De som inte gillar att läsa berövar sig själva de mest användbara nöjena.
64. Nöjet att läsa tar bort laster och utsvävningar.
65. Läsning lär att allt glöms bort och allt går under.
66. Läsning charmar ondska, det tröstar olyckor.
67. Jakt stärker kroppen, men den fördummar.
68. Dårskaper är effekten av sår; ju äldre de blir, desto känsligare är de.
69. Man får inte föreställa sig att stora män är fria från fel; den enda fördelen de har framför de gemensamma är att de känner dem.
70. De som förespråkar lyx vet inte vilken skada de gör.
71. Lyx förstör inte stater, det berikar och polerar dem.
72. Om lyx förstör en del, berikar den andra, och allmänheten förlorar ingenting.
73. Lyx är ett slags välgörenhet.
74. De fattiga och de rika kan inte klara sig utan varandra.
75. De rikas pengar är de fattiga skyldiga, och de fattigas arbete är de rika skyldigt.
76. Man är varken modigare eller mer hängiven när man är smutsig eller oren.
77. Det är nödvändigt att förvisa från staten allt som effeminerar männen och allt som gör pengar värdelösa.
78. Männen som tillbringar sina liv upptagna mellan en kam och en spegel förtjänar inte det.
79. En man i bröstet måste vara skicklig så att han alltid kan använda sitt svärd och sin häst.
80. I klädesfrågor pryder inte allt som tynger och generar.
81. Vilket förakt man än har för människor och för saker, måste man nästan betala för dem utifrån.
82. Man måste räkna sin kropp för ingenting och leva som om man inte hade någon.
83. Själen måste behålla absolut herravälde över kroppen.
84. Det är mer nödvändigt att odla själen än att plåga kroppen.
85. Man lider många saker för den älskades intresse som man inte skulle lida av någon annan hänsyn.
86. De som säger sig vara vänner med alla är vänner med ingen.
87. En hedersman kan ha vänner som är fiender utan att förråda dem, men tyvärr kommer få människor att vara vänliga nog att tro honom.
88. Dygd producerar inte alla extraordinära handlingar.
89. Vi applåderar ofta fåfänga och svaghet när vi tror att vi beundrar dygd.
90. Det mänskliga hjärtat är en för sig själv okänd avgrund; endast den som skapade det kan tränga in i botten av det.
91. Om män aldrig är nöjda, är det deras eget fel.
92. Det finns en hemlig sorg som äcklas av allt och gör oss omättliga.
93. Det är ett slags bitterhet spridd över allt som är synligt och märkbart, som vissa smakar förr och andra senare.
94. Att ofta säga »jag vet det inte« skämmer ingen ut.
95. Tystnad anstår de kloka och de dåraktiga.
96. Att regera är en handel som de mest skickliga är omedvetna om.
97. Man är alltid en lärling i yrket att regera.
98. Hur skicklig och arbetsam en man än är, så känner han inte sin plikt väl, om han tror sig fullgöra den ordentligt.
99. Människor som lätt är nöjda med sig själva gör lite.
100. Den storsinnade aktar endast Gud värdig hans kärlek och sysselsättning och mäter allt annat på honom.
English translation (my own):
1. The most important interest is that of being a man of honour; according to Aristippus, everything is permitted to the wise.
2. One must know enough about medicine and astrology not to be the dupe of doctors and astrologers.
3. One cannot predict or avoid fate, but one can subscribe to it.
4. Those who spare their health to the detriment of their duty do not deserve it.
5. Those who spare money at the expense of their glory and pleasure deserve poverty.
6. Health and money are only to be spent.
7. Reason and truth are seldom jumbled together.
8. Nature and wisdom almost always agree.
9. One is not malicious by knowing malice.
10. One is not innocent by being ignorant.
11. Men's feelings are as different as their faces.
12. It is a great simplicity to judge the feelings of others by one's own.
13. Cheaters cannot do without fools.
14. The cheaters work false miracles and the foolish believe them.
15. People who are always weeping are either weak or villains.
16. We must beware of ecstasies; if those who have them are not deceitful, they can be.
17. Neither miracles nor visions should be believed lightly.
18. False miracles would make true ones be doubted, if it were permitted.
19. To believe everything is weakness; to believe nothing is madness.
20. Nothing is impossible with God; that is enough.
21. Affairs and conjunctures are no more alike than faces.
22. Old people are celebrated for their experience, but wrongly.
23. In all professions experience makes great mistakes.
24. Common sense always wins out.
25. Common sense is of any age; it does not grow old and it is never a child.
26. Youth is good for everything, old age is good for nothing.
27. Common sense does not exist without courage.
28. The world changes and so do people; however, nothing new happens, men and centuries are more or less alike.
29. Anything singular is rare.
30. Those who have called youth a fever may be right; but we are very happy when this fever lasts until death.
31. When one is well, one is young; when one is in bad health, one is old, whatever age one may be.
32. All that is weak is old; all that is strong is young.
33. There are people who do not age, neither in mind nor in body.
34. There is no other fard than fortune and health.
35. Youth is yet another kind of fard; but this fard is not enough without the other two, and it lasts too little.
36. Old age, disease, and poverty are the prerogative of ignorance.
37. Old age and poverty are ridiculous only because they happen to men through their own fault.
38. Vigour and health of soul and body are true youth; everything else is imaginary.
39. Those who retain vigour until death like Cyrus, Sesostris, and others, die young at any age.
40. The truth forces us to believe that there are men who knew how to avoid death.
41. We age more by laziness than by age.
42. Weak and vain men cannot be secret.
43. The exercises of games are useful and even necessary.
44. Gambling is a trade which must be suffered.
45. The deceptions and blasphemies of gambling deserve severe punishment.
46. Those who gamble away their time and money do not deserve it.
47. The great should play only to make liberalities.
48. It is a waste of time to prevent men from wasting it.
49. The irreparable loss of time happens to the wisest as well as to ordinary men.
50. If it is true that the Turks play without interest, that is great.
51. Comedies should educate and entertain.
52. Ambition and love are the passions of the theater.
53. Comedy in the pulpit is unbearable, and devotion becomes ridiculous on the stage.
54. A bad comedy is a great mortification.
55. Few pleasures are more useful than a good comedy.
56. Ambition and love are the most touching passions, they insinuate themselves into all minds, we are interested in the adventures of lovers and heroes, they have a secret intelligence in hearts, all the other passions are insipid compared to them.
57. Spectacles are necessary and useful in lessons.
58. Pleasures tire more than business.
59. To show onstage the horror of crimes and the ridiculousness of faults is to instruct pleasantly.
60. Pleasures that last too long become boring.
61. On the education of the youth depends all the happiness and glory of a state.
62. The youth must be inspired with love for glory and shame for doing wrong.
63. Those who do not like reading are depriving themselves of the most useful of pleasures.
64. The pleasure of reading removes vices and debauchery.
65. Reading teaches that everything is forgotten and everything perishes.
66. Reading charms evils, it consoles misfortunes.
67. Hunting strengthens the body, but it stupefies.
68. Foolishness is the effect of wounds; the older they get, the more sensitive they are.
69. It must not be imagined that great men are free from faults and errors; the only advantage they have over the common men is that they know them.
70. Those who advocate against luxury do not know the harm they are doing.
71. Luxury does not ruin states, it enriches and polishes them.
72. If luxury ruins some, it enriches others, and the public loses nothing.
73. Luxury is a kind of charity.
74. The poor and the rich cannot do without each other.
75. The money of the rich is due to the poor, and the work of the poor is due to the rich.
76. One is neither braver nor more devout when one is dirty or unclean.
77. It is necessary to banish from the state everything that effeminates men and all that makes money useless.
78. Men who spend their lives occupied between a comb and a mirror do not deserve it.
79. A man of heart must be skillful so that he can always use his sword and his horse.
80. In matters of clothing, all that weighs and embarrasses does not adorn.
81. Whatever contempt one has for people and for things, one must almost pay for them from without.
82. One must count one's body for nothing and live as if one had none.
83. The soul must retain absolute dominion over the body.
84. It is more necessary to cultivate the soul than to torment the body.
85. One suffers many things for the interest of the beloved one that one would not suffer for any other consideration.
86. Those who profess to be friends with everyone are friends with no one.
87. A man of honour can have friends who are enemies without betraying them, but unfortunately few people will be obliging enough to believe him.
88. Virtue does not produce all extraordinary actions.
89. We often applaud vanity and weakness when we believe we are admiring virtue.
90. The human heart is an abyss unknown to itself; only He who made it can penetrate the bottom of it.
91. If men are never content, it is by their own fault.
92. There is a secret sorrow that is disgusted with everything and makes us insatiable.
93. There is a kind of bitterness spread over all that is visible and perceptible, which some taste sooner and others later.
94. Often saying "I don't know" does not shame anyone.
95. Silence befits the clever and the foolish.
96. To reign is a trade which the most skillful are unaware of.
97. One is always an apprentice in the trade of reigning.
98. However skillful and industrious a man may be, he does not know his duty well if he thinks he is fulfilling it properly.
99. People who are easily satisfied with themselves do little.
100. The magnanimous esteems only God worthy of his love and occupation, and measures everything else on Him.
Above: Kristina.
Subscribe to:
Posts (Atom)