Source:
Svea Rikets Drotset Grefve Per Brahes Tänkebok, efter dess i Skoklosters Bibliotek förvarade originala handskrift, pages 79 to 81, Per Brahe, published 1806
The diary entry:
I September och October hölls Riksdag i Stockholm, hvarest beviljades 5 års utskrifning samt 4 daler godt mynt på 2:ne års tid af hvart helt hemman, att erläggas till Kronan, samt några andra ärenden förrättades. Togs ock ett utskott af de förnämsta Ständer. Dem blef af Hennes Kongl. Maj:t sjelf proponeradt om de Danska: huru obetänkligen de gjort, att de sig så partiskt med Staterna ställt och fiendtligt handlat emot de Engelska, i det de tjuge Engelska köpmansskepp, hvilka för Holländarna gåfvo sig i de Danskas beskydd, icke allenast af dem arresterades, utan ock när de Engelska kommo i Sundet med en ansenlig örlogsflotta, att bemälte skepp convojera till England, ville de dem icke släppa, och det som än värre var, lät skeppen förskringras och föryttra varorna. Utaf hvilken fiendskap Sveriges Krona kunde ock a consequenti hafva största fara; derföre ock Ständernas utskott öfvergaf Hennes Kongl. Maj:t och Riksens Råd i väld denna fara att förebygga, antingen med krig på Dannemark, till dess säkerhet att inkräkta några orter, som importerligast voro, hvilka icke råka skulle i andras händer, efter de Danske för svage voro emot de Engelska, eller ock conjungera sig med de Danska under ett visst ansenligt hypothek att dämpa deras fiende, eller honom hans progress att förhindra; om hvilken sak ofta blef i Rådet discureradt, men för åtskilliga orsakers skull kom det icke till slut. Emedlertid förändrade sig mycket tillståndet på alla orter, så väl 1652 som 1653. Då Polske ViceCanzleren kom hit in, så ock RiksHofmästaren i Dannemark Ulfeldt, begge af deras egna Konungar, utan eller af eget vållande disgusterade, sökte hvardera för sitt intresse vindictam och plägade sådana råd, som dem tjente till deras privata fördel, hvarutinnan de intet försummade. Hennes Kongl. Maj:t lät en gång i hela Rådet RiksHofmästaren hafva fram sina rationes pro bello Danico, till hvilka Hennes Maj:t böd mig svara & tam pro quam contra discurera. Voro stora förslag och hopp af honom med facilitate rei, hvilka man lät å sin ord, hvad sig göra lät eller ej.
With modernised spelling:
I september och oktober hölls Riksdag i Stockholm, varest beviljades 5 års utskrivning samt 4 daler gott mynt på tvenne års tid av vart helt hemman att erläggas till Kronan, samt några andra ärenden förrättades. Togs ock ett utskott af de förnämsta Ständer. Dem blev av Hennes Kungliga Majestät själv proponerat om de danska, huru obetänkligen de gjort, att de sig så partiskt med Staterna ställt och fiendligt handlat emot de engelska, i det de tjugo engelska köpmansskepp, vilka för Holländarna gåvo sig i de danskas beskydd, icke allenast av dem arresterades, utan ock när de engelska kommo i Sundet med en ansenlig örlogsflotta att bemälte skepp konvojera till England, ville de dem icke släppa, och det som än värre var, lät skeppen förskringras och föryttra varorna. Utav vilken fiendskap Sveriges Krona kunde ock a consequenti hava största fara; därföre ock Ständernas utskott övergav Hennes Kungliga Majestät och Riksens Råd i väld denna fara att förebygga, antingen med krig på Danmark, till dess säkerhet att inkräkta några orter som importerligast voro vilka icke råka skulle i andras händer, efter de danska för svaga voro emot de engelska, eller ock konjungera sig med de danska under ett visst ansenligt hypotek att dämpa deras fiende eller honom hans progress att förhindra; om vilken sak ofta blev i Rådet diskurrerat, men för åtskilliga orsakers skull kom det icke till slut.
Emellertid förändrade sig mycket tillståndet på alla orter, såväl 1652 som 1653. Då polske vicekanslern kom hit in, så ock rikshovmästaren i Danmark Ulfeldt, bägge av deras egna konungar, utan eller af eget vållande disgusterade, sökte vardera för sitt intresse vindictam och plägade sådana råd som dem tjänte till deras privata fördel, varutinnan de intet försummade. Hennes Kungliga Majestät lät en gång i hela Rådet rikshovmästaren hava fram sina rationes pro bello Danico, till vilka Hennes Majestät böd mig svara et tam pro quam contra diskurrera. Voro stora förslag och hopp av honom med facilitate rei, vilka man lät å sin ord, vad sig göra lät eller ej.
French translation (my own):
En septembre et octobre, la Diète s'est tenue à Stockholm, chacun a obtenu une libération de 5 ans et 4 dalers de bonne pièce dans un délai de deux ans de chaque personne entièrement domestique à payer à la Couronne, et quelques autres affaires ont été réglées. Un comité des États les plus distingués fut aussi nommé. Sa Majesté Royale elle-même leur fit remarquer à propos des Danois combien ils avaient été imprudents, qu'ils s'étaient rangés si partisanement du côté des États et avaient agi de manière hostile contre les Anglais, en ce sens qu'ils n'avaient pas seulement arrêté l'un des vingt navires marchands anglais qui s'étaient livrés aux mains des Hollandais sous la protection des Danois, mais aussi, lorsque les Anglais arrivèrent dans le Sound avec une flotte navale considérable pour escorter les navires vers l'Angleterre, ils ne voulurent pas les laisser partir, et ce qui était pire, ils laissèrent voler les navires et les marchandises vendues. De quelle inimitié la couronne de Suède pourrait aussi courir le plus grand danger; c'est pourquoi aussi le Comité des États laissa Sa Majesté Royale et le Conseil du Royaume au pouvoir pour prévenir ce danger, soit par la guerre au Danemark, soit pour sa sécurité en envahissant certains lieux les plus importants et qui ne tomberaient pas entre les mains d'autrui, comme les Danois étaient trop faibles contre les Anglais, ou encore pour se conjuguer avec les Danois sous une certaine hypothèque considérable pour soumettre leur ennemi ou empêcher sa progression; cette question a été souvent discutée au Conseil, mais pour diverses raisons, elle n'a pas abouti.
Cependant, la situation a beaucoup changé partout, aussi bien en 1652 qu'en 1653. Lorsque le vice-chancelier polonais est arrivé, le maître de la Cour du Danemark, Ulfeldt, tous deux de la part de leurs propres rois, dégoûtés sans ou par leur propre faute. Chacun cherchait à se venger de son propre intérêt et donnait des conseils qui les servaient à leur avantage privé, pour lequel ils ne négligeaient rien. Sa Majesté Royale demanda une fois au conseil plénier de présenter à le maître de la Cour ses raisons pour une guerre danoise, ce à quoi Sa Majesté me demanda de répondre et de discuter pour et contre. Il y avait de grandes propositions et de grandes espérances de sa part concernant la facilité de l'affaire, qui ont été pris au mot, que cela soit réalisable ou non.
English translation (my own):
In September and October, the Riksdag was held in Stockholm, each was granted a 5 year discharge and 4 dalers of good coin in two years' time from each completely domestic person to be paid to the Crown, and some other matters were carried out. A committee of the most distinguished Estates was also appointed. Her Royal Majesty herself proposed to them about the Danes, how imprudent they were, that they sided so partisanly with the States and acted hostilely against the English, in that they did not only arrest one of the twenty English merchant ships which gave themselves to the Dutch under the protection of the Danes, but also, when the English came to the Sound with a considerable naval fleet to escort ships to England, they did not want to let them go, and what was worse, they let the ships be stolen and the goods sold. From which enmity the Crown of Sweden could also consequently have the greatest danger; therefore also the Committee of the Estates left Her Royal Majesty and the Council of the Realm in power to prevent this danger, either by war on Denmark, for its security to invade some places that were most important and which would not fall into the hands of others, as the Danes were too weak against the English, or also to conjugate themselves with the Danes under a certain considerable mortgage to subdue their enemy or to prevent his progress; this matter was often discussed in the Council, but for various reasons it did not come to an end.
In the meantime, the state of affairs in all places changed a lot, both in 1652 and 1653. When the Polish vice chancellor came in, so did the court steward of Denmark, Ulfeldt, both from their own kings, disgusted without or through their own fault. Each sought vengeance for his own interest and gave such advice which served them to their private advantage, for which they neglected nothing. Her Royal Majesty once in the whole Council had the court steward present his reasons for a Danish war, to which Her Majesty bade me answer and to discuss both for and against. There were great proposals and hopes from him with the facility of the matter, which were taken at his word, whether it could be done or not.
,%20by%20S%C3%A9bastien%20Bourdon.JPG)
Above: Kristina.
Above: Hieronym Radziejowski.
Above: Corfitz Ulfeldt.
Above: Per Brahe.
No comments:
Post a Comment