Source:
Riksarkivet, page 31 in Adolf Johan; Furstars, ämbetsmäns och enskilda personers brev och ansökningar; Inkomna brev och ansökningar; Magnus Gabriel De la Gardies samling, De la Gardieska samlingen
The letter:
Höghwelborne her grefwe, högtehrade Käre Schwåger
Jagh frögdar meigh intet litet i thet iagh genom min Käre Schwågerß skrifwelse förnimmer, intet allenast theß goda tilståndh, vthan och, att min Käre Schwåger hafwer så wel welat vptaga mina skrifwelser, och såsom iagh allereda genom åtskilliga occasioner, min Käre Schwåger til al tienst, verobligerat ehr, altså inciterar migh ochså, min Käre Schwågerß courtoise skrifwelse, ennu widare, til att vpsökia någon legenhet ther iagh min Käre Schwåger igien lehr kunna bewisa, medh hwadh tacksamhet iagh sådant alt erkenner, och såsom iagh numehra genom min Käre Schwågerß skrifwelse förnimmer, huruledeß Henneß Kongelige Mayestet, alranådigst hafwer techtß, min Käre Schwåger, en nÿ tienst att vppålegga, altså hafwer iagh intet kunnat vnderlåta, min Käre Schwåger, genom theßa få rader thrvtöfwer troligen att congratulera hånom altidh försekrandeß att theß goda vpkomst, ingen högre lehr frögda en såsom migh, och förvtan then tienst och nÿtta henneß Mayestet och fäderneßlandet thervtaf lehr kunna hafwa glädier iagh migh ochså, att iagh genom min Käre Schwåger, om ett och annat, som så wel vthi detta af Henneß Kongelige Mayestet, migh nådigst anförtrodda G: Gouvernamente lehr wara att fodra, som ochså, att iagh vthi the faller, som migh in particulari angå altidh til min Käre Schwåger mitt refugium lehr kunna hafwa och hade thet intet giordß behof, att min Käre Schwåger hafwer welat så högt vthi theß skrifwelse, sigh emot migh excusera, iagh hafwer aldrigh om theß goda affection dubiterat beder ochså tienstligen, att min Käre Schwåger, wille sigh ennu widare, mitt besta låta wara angelegit, och sigh altidh försekra att iagh aldrigh lehr wika, ifrån then deßein som iagh en gångh hafwer fattat, min Käre Schwåger att estimera och elska och in til min dödßstundh att förblifwa,
Min Käre Schwågerß,
Tienstwillige och
obligerade Schwåger och
tienare,
Adolph Jahan
Pfaltzgrefwe etc.
De Gothēborgh
ce 18 de Febvrier
l'an 1652
Min gemåhl betacker sigh emot min Käre Schwåger tienstligen, för theß salutation, hon recommenderar sigh tillika medh migh, vthi min Käre Schwågerß och min Systerß Wanliga benägenhet, adieu.
With modernised spelling:
Högvälborne Herr Greve, Högtärade Käre Svåger,
Jag fröjdar mig inte litet i det jag genom min käre svågers skrivelse förnimmer inte allenast dess goda tillstånd, utan ock att min käre svåger haver så väl velat upptaga mina skrivelser; och såsom jag allareda genom åtskilliga ockasioner min käre svåger till all tjänst förobligerad är, alltså inciterar mig också min käre svågers courtoise skrivelse ännu vidare till att uppsöka någon lägenhet där jag min käre svåger igen lär kunna bevisa med vad tacksamhet jag sådant allt erkänner. Och såsom jag numera genom min käre svågers skrivelse förnimmer huruledes Hennes Kungliga Majestät allranådigst haver täckts min käre svåger en ny tjänst att uppålägga, alltså haver jag inte kunnat underlåta, min käre svåger, genom dessa få rader därutöver troligen att kongratulera honom, alltid försäkrandes att dess goda uppkomst ingen högre lär fröjda än såsom mig. Och förutan den tjänst och nytta Hennes Majestät och Fäderneslandet därutav lär kunna hava, glädjer jag mig också att jag om ett och annat, som såväl uti detta av Hennes Kungliga Majestät, mig nådigst anförtrodda Generalguvernement lär vara att fordra, som också att jag uti de faller som mig in particulari angå alltid till min käre svåger mitt refugium lär kunna hava. Och hade det inte gjorts behov att min käre svåger haver velat så högt uti dess skrivelse sig emot mig exkysera, jag haver aldrig om dess goda affektion dubiterat. [Jag] beder också tjänstligen att min käre svåger ville sig ännu vidare mitt bästa låta vara angeläget, och sig alltid försäkra att jag aldrig lär vika ifrån den dessäng som jag en gång haver fattat min käre svåger att estimera och älska och intill min dödsstund att förbliva
min käre svågers tjänstvillige och obligerade svåger och tjänare
Adolf Johan, pfalzgreve, etc.
De Gothembourg, le 18 février l'an 1652.
Min gemål betackar sig emot min käre svåger tjänstligen för dess salutation; hon rekommenderar sig, tillika med mig, uti min käre svågers och min systers vänliga benägenhet. Adieu.
Contemporary Swedish translation (my own):
Högvälborne Herr Greve, Högtärade Käre Svåger,
Jag fröjdar mig inte litet att jag genom min käre svågers skrivelse förnimmer inte bara Ert goda tillstånd, utan ock att Ni har så väl velat ta emot mina skrivelser; och som jag redan genom många tillfällen är min käre svåger förbunden till all tjänst, alltså uppmuntrar Er höviska skrivelse mig också ännu vidare till att söka någon lägenhet där jag igen skall kunna bevisa Er med vad tacksamhet jag sådant allt erkänner. Och som jag numera genom Er skrivelse förnimmer hur Hennes Kungliga Majestät har allernådigast ålagt Er en ny tjänst, har jag alltså inte kunnat underlåta, min käre svåger, genom dessa få rader att troligen gratulera Er däröver, alltid försäkrande Er att ingen skall fröjda Ert goda befrämjande mer än mig. Och förutan den tjänst och nytta Hennes Majestät och Fäderneslandet skall kunna ha därav, glädjer jag mig också att jag såväl i detta Generalguvernement (som Hennes Kungliga Majestät nådigast anförtrott mig) skall vara att fodra, som också att jag i de faller som angår mig i synnerhet alltid skall kunna ha min käre svåger till mitt tillflykt om ett och annat. Och hade det inte gjorts behov att Ni, min käre svåger, har velat så högt ursäkta Er i Er skrivelse, jag har aldrig tvivlat Er goda tillgivenhet. Jag också tjänstvilligt ber att Ni ville ännu vidare vinnlägga Er om mitt bästa, och alltid försäkra Er att jag aldrig skall vika ifrån den åsikt som jag en gång har fattat att uppskatta och älska Er, min käre svåger, och att förbliva intill min dödsstund
Er tjänstvillige och förbundne svåger och tjänare
Adolf Johan, pfalzgreve, osv.
Göteborg, den 18 februari 1652.
Min gemål tjänstvilligt betacker sig mot Er, min käre svåger, för Er hälsning; hon rekommenderar sig, tillika med mig, till Er och min systers vänliga benägenhet. Farväl.
French translation (my own):
Monsieur le Comte, mon très honoré cher beau-frère,
Je ne me réjouis pas un peu qu'à travers la lettre de mon cher beau-frère, où je m'aperçoive non seulement de votre bon état, mais aussi que vous avez si bien voulu recevoir mes lettres; et comme je suis vous déjà par diverses occasions obligé à tout service, ainsi votre lettre courtoise m'incite encore davantage à chercher quelque occasion où je pourrai de nouveau vous prouver avec quelle gratitude je reconnais tout cela. Et comme je m'aperçois maintenant par votre lettre que Sa Majesté Royale vous a très gracieusement imposé un nouveau service, je n'ai pu manquer, mon cher beau-frère, par ces quelques lignes de vous en féliciter, toujours vous assurant que personne plus que moi ne se réjouira de votre bonne promotion. Et outre le service et le bénéfice que Sa Majesté Royale et la Patrie devraient pouvoir en tirer, je me réjouis aussi que tant dans ce Gouvernement Général (Sa Majesté Royale me l'a très gracieusement confié) de nourrir, et aussi que dans les cas qui me concernent en particulier je pourrai toujours avoir mon cher beau-frère à mon refuge pour une chose et une autre. Et s'il n'avait pas fallu que vous, mon cher beau-frère, vous excusiez si vivement dans votre lettre, je n'ai jamais douté de votre bonne affection. Je prie aussi humblement pour que vous vouliez travailler encore plus dur sur mes meilleurs intérêts, et vous assure toujours que je ne douterai jamais de le dessein que j'ai prise autrefois pour vous estimer et vous aimer, mon cher beau-frère, et rester jusqu'à mon moment de mort
votre servile et obligé beau-frère et serviteur
Adolphe-Jean, Comte Palatin, etc.
De Gothembourg, le 18 février l'an 1652.
Mon épouse vous remercie bien servilement, mon cher beau-frère, pour votre salutation; elle se recommande, avec moi, à la bienveillante inclination de vous et de ma sœur. Adieu.
English translation (my own):
Well-born Count, my very honoured dear brother-in-law,
I do not rejoice a little that through the letter from you, my dear brother-in-law, I perceive not only your good state, but also that you were so good enough to receive my letters; and as I have been obliged to you on various occasions for every service, so your courteous letter encourages me still more to seek some occasion on which I can again prove to you with what gratitude I acknowledge all this. And as I now see from your letter that Her Royal Majesty has very graciously imposed a new service on you, I could not fail, my dear brother-in-law, to congratulate you with these few lines, always assuring you that no one will rejoice at your good promotion more than me. And besides the service and the benefit that Her Royal Majesty and the Fatherland should derive from it, I also rejoice that both in this General Government (which Her Royal Majesty has very graciously entrusted to me) to nourish, and also that in the cases which concern me in particular, I shall always have my dear brother-in-law as my refuge in one thing and another. And if you, my dear brother-in-law, had not excused yourself so much in your letter, I would never have doubted your good affection. I also humbly beg that you work even harder for my best interests, and I always assure you that I will never doubt the design I once took to esteem and love you, my dear brother-in-law, and to remain until my moment of death
your dutiful and obliged brother-in-law and servant
Adolf Johan, Count Palatine, etc.
Gothenburg, February 18, 1652.
My wife thanks you very dutifully, my dear brother-in-law, for your greeting; she recommends herself, and me, to the benevolent inclination of you and my sister. Goodbye.
Above: Kristina.
Above: Adolf Johan.
Above: Magnus de la Gardie.
No comments:
Post a Comment