Source:
DelaGardiska archivet, volume 7, page 131, edited by Peter Wieselgren and published by J. Hörberg, 1836
The letter:
P. S. af Hoientorp d. 20 Apr. 1654.
Aller Edleste Dyghderike Maka, jagh kan icke nogsambt tacka Eder mitt allerkäraste hierta at j så flitightt och dygdightt skrifver, hvilket mig i denna min frånvaro stor consolation och hugnad är. Och såsom jag med hjertans glädje Eder och barnens goda helsa förnimmer, så önskar jag ock af hjertat att det måtte långvarigt blifva... Mig går mest till hjertat, att jag eder skulle nu med min olycka förorsaka denna vedermöda, förtret och ängslighet, men såsom jag det ej kan ändra, ehuru jag det åstundade att kunna göra med mitt blod, så måste jag nu be att j tillika med mig undergår denna Guds vilja, förväntandes af hans hand hjelp och nådig förändring.. Jag skall nu meddela eder det confortativet jag brukar och vet jag visst, att det skall eder vara till hjelp och stor tröst. Läser den 118 psalmen Davids från den 5te versen till den 14de, så få J se huru vi skola frimodigt afbida Herrens hjelp.. Jag tackar Gud att jag är rätt väl till mods, när jag min Gud i hjertat och mina tankar mig till tröst, lif och bistånd hafver.. Ett rent och obefläckadt samvete är mitt dagliga gästebud, ty jag vet att jag troligen hafver tänkt med min Guds ära, min Öfverhets välfärd och goda renomée och mitt k. Fäderneslands välstånd.. Mitt tidsfördrif här är mäkta slätt.. Jag hoppas Gud snart fogar oss samman igen.. Jag tackar de goda Herrar af adelen, mine grannar här, som mig hafva besökt. Med dem och med jagande fördrifver jag min tid... Genom åderlåtning hoppas jag förekommit sjukdomar, som med denna min daglige gemuts perturbation lätteligen hade mig kunnat hända.. Hvad J mig communicerade af H. K. Hs bref, hvari dess nådiga sentimenter, approberar jag aldeles. J vet, jag altid hafver sagt, att det icke annorlunda kunde vara än för er afresa J ju måste H. K. H. valedicera. Jag vill hoppas att vid samma lägenhet J mycket godt kunnen uträtta, helst der H. K. M. komme til Ekholmen, ty att se eder med de käre små barnen det han icke annorlunda än touschera henne, som icke denaturée är, utan af sig sjelf dygdiga mouvemens hafver. Får j tala med H. Mt, så måste j tänka att det icke nu mera är som först [förr?]. H. K. M. skall utan tvifvel väl tala, att J kunnen upptäcka allt hvad Edert hjerta trycker och huru man med oss umgås... Dock akter eder grant för vidlyftigt tal och tänk huru mig ett allt för stort förtroende är utslaget. Får J allenast af henne att hon oss ej vidare vill skada, icke mig diffamera emot en och annan och att hon oss ville låta vår välfärd så är alt nog. J får då bäst se Hennes hjertelag sjelf.. Att H. K. H. begärer J skulle resa till Stockholm, att kläda Hans Secreterares brud, det kunnen J icke heller utslå [afslå?]. Allenast efter Gref Erik och flera komma dit, som J veten vara mina hemlige ovänner eller ock falska vänner, så varder J efter eder dygd och försiktighet eder mot dem ställandes. Icke görandes dervid mine, icke heller någon onödig civilitet, aktandes eder för de discourser, som allenast föras att höra en persons tankar. Eder resa hit neder anbelangande, så kunnen J resa när J viljen, sedan H. K. M. eder hafver försäkrat det hon mig intet undt vill tillfoga, afväntandes allenast att vägarne blifva något bättre.. Barnen menar jag att J tager alla med, ty det må gå hurudant det vill, så ser jag ingen apparence, att jag kan komma tillbaka igen förrän emot hösten, om så är. Aldrig skall jag se Hofvet igen, om mig ej någon satisfaction sker och det rätt är vederfares. Ty mig är så stor tort vederfaren, att jag den icke nogsamt kan contestera. Det måste så väl för mig som en bonde i riket vara lag och rätt. Hvad Ebba Sparre, den allena alltid vet onda tidningar, skall med H. Mt uppå denna resa, är lätt att dömma. Hon hafver antingen fruktat, att H. K. M. ville till Ekholmen och skall altså vara alltid tillstädes, att styrcka H. K. M. i dess onåd mot oss, fast hon nu, då hon ser att man tröttas vid att göra oss ondt, vill synas vara densamma, som skulle allt hafva bragt till rätta. Min Broder Jacob är rolig; som kan tillstädja sin hustru så att resa. Det vore intet efter mitt humeur. Är icke mera, så är folks sällsamma tal att considerera; men Gud huru folket är fatt. Jacobsdal menar han nu visst att hafva. Men jag hoppas det skall vara glims; de 30,000 Rdr stå intet i förråd och förrän jag dem bekommer, cederar jag icke ett gran. Ösel belangande, så må de göra rätt som de vilja. Med rätt skall mig ingen något taga; våld vill jag ej förmoda, och sker det, så kan jag det ej försvara.. Skulle vi än det mista — patientia! Gud gifver oss väl vårt dagliga bröd. Hvem vet hvad Gud intentionerar? Hans vägar äro icke menniskovägar.. Så länge jag lefver och hafver helsan, skall jag med Guds hjelp söka att föda mig och mina. Men jag tror visst, att om J bevekligen med min Fru mor H. K. H. detta remonstrerar, att hon det släpper; ty jag ser, att när man sig opiniatrerer likasom med Ekolsund skedde, så försvinner till största delen deras animositet. Att J väntade än en tid, vore mitt råd, till dess Riksdagen angår, det efter 14 dagar sker, så får J visst se, hvad som af ett och annat vill blifva. Huru H. K. H. kan vara fatt inom bords, vet jag icke, jag vill förmoda det bästa, vetandes mig icke annat hafva förtjenat. Han är en redelig, Gudfruktig, samvetsgrann och förståndig dygdig Herre och varder utan tvifvel det i alla sina actioner utvisandes. Begynner han med min undergång, ehuru ock en och annan skall synas det att approbera, så varder dock hela verlden deråt hafvandes styggelse, och här i riket skall icke heller hos mången förorsakas det bästa blodet. Jag kan väl tänka mina ovänner göra nu deras yttersta flit, brukandes alla deras konster. Men jag hafver till Gud viss förtröstning och tror den gode Herrens parole och honom om allt godt. Hvad han nu gör, det är visligen gjordt och ville jag icke för mycket, att det vore annorlunda, både för hans höga intresses skull och mitt eget bästa. Tiden lärer allt. Låter mig, k. hjerta! veta, hvad Doctor Durie i sina egna saker hafver uträttat. Jag vill hoppas Kammereraren gör sin flit i de honom ombetrodda ärender. Bertelina... Denna kärringen är värre än f—n, ty honom kan min korssa bort men henne intet. Akter intet hvad hon sqvallrar, refererandes folks tal och ljugandes största delen... Jag sände eder för några dagar sedan färska Ostron, fruktar att hafva gjort illa och att J blifven deraf sjuk...
Min allerkäraste hjerta! Eder trogne,
affectionerade man in i min död
M. G. D.
Måsten J ändtligen resa till Upsala, så.. jag vet väl de bruka der nu alla sina konster men akta sig väl är bäst. Bertelina måste nu draga slöja ty Falkenberg är död. ...
En god man skall thu kenna bäst,
När sorghen går en tillhanda mest,
Den som hielper när verlden går en emott,
Han är en vän trofast och god.
Slå eij till bröder eller slecht tin lit,
Förlåt tigh på tin herre blid.
Förty venner i motgangs stund
gå tre gånger tjugu på ett pund,
När nöd på allvar tränger på
tu hundrade uppå ett lod tå gå.
Above: Kristina.
Above: Magnus de la Gardie.
Above: Marie Euphrosyne, Magnus's wife and Kristina's cousin.
No comments:
Post a Comment