Sources:
Handlingar rörande Skandinaviens historia, kronologiskt register, parts 23-24, page 63, Kungligt samfund för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, 1852
The letter:
CHRISTINA etc. Wår synnerlige ynnest etc. Wij haffue den 23. Februarij bekommit eder skriffuelsse, H. Cantzlär, aff den 5. 6. 7. och 10. Janua: sampt dee hoos fogadhe acter, medh Anders Lacqueij, och aff dett första förnummit eder Consilia om wår hemstaat, aff den andra om dett Tyska, aff den Tridie om dett Polniske Wäsendet, och ändteligen aff den Sidsta, hwadh J sielffue för resolutioner hädan begiäre. Såsom wij nu aff alla städze orter höra och spöria, hwadh stoor möda och beswär eder ther vte öffuer huffwudet hänger, Så see wij så mycket klarare aff alt eder stadige och ijffrige wårdnadt om wår och fädernesslandzens wälfärdh, j dett J ingen occasion förbijgå låten, Oss så titt och åffta, och altijdh omständeligen edra wälmeente Consilia att meddeela. Tacke eder derföre nådeligen, och wele icke förgäta sådant om eder och dee edra widh förefallande lägenheeter medh all Konungligh ynnest att erkenna. Edra Consilia om wår heemstat wele wij i tillbörlig acht taga låta. Och kunna wäl tänckia, att J icke så hastigt medh reputation och nytta vhr dett Tyska wäsende skillias kunne: Holle doch dee tu medell som J nu der till förehaffua antingen igenom den ChurSachsische friden, eller ju förmedelst Franckrijke, wara där till dee beqwämeste, och begiäre nådigst, J welen der medh, såsom J designerat haffue, fortfahra, intet twifflandes, eder äntligen etthera, näst Guds tillhielp, angående warder. Thett J eder förfrågen, huru J eder ändtligen moot ChurBrandenburgh om Pommern och moot ChurSachsen om Magdeburg resolvera skole, Så kunne Wij eder ingen annan förklaring in particulari der öffuer giffua, än Wij tillförenne in communi om heela dett Tyske wäsende giffuit haffue. Kunde J få behålla något anseenligit stycke Land för wår stoore kåstnadh, såge wij dett giärna; hwar och icke, och J tå kunden nå någon peninge recompense, wore icke heller den att förachta; Men der J see, att altzingen recompense, hwarken aff Tyskland j gemeen, eller j synnerheet aff Churbrandenburg eller ChurSaxen, vtan ruptur och widlöfftigheet, skulle stå till att förmoda, Tå måge j ändtligen heller Contentera eder medh fridh och deres blotta wänskap, än kan skee råka j krijgh medh den ena effter den andra, och doch äntligen medh owillia måste mista altsammans. Detta är så wår äntlige resolution så medh dee både Churfursterne j synnerheet, som medh heele Tysklandh j gemeen; Men huru högt J dett ena eller andra spenna, eller hwarest J till dedh sidsta stahna skullen, theruthinnan kunne wij eder till intet wist binda, Aldenstund tijden och Casus rerum sådant dageligen ändra: Vthan Committera dett alt eder egen discretion och troheet, att fatta sådanne resolutioner pro re natâ, och hwadh J således vtj ett eller annat (doch vnder wår ratification) giöra, der medh äre wij altijdh nådigst wäll tillfridz. J synnerheet giffue wij eder till att betenckia, om icke een ting woro, att man prompt contenterade ChurBrandenburg, till hålla honom från Polen, Keijsaren och ChurSaxen till integre wen, och fly till den jalousie som mäst för Pommerens skuldh hoos een och annan emot Oss vpwuxen är. Wij haffue icke vndgå kunnat, vtan äntligen genom Her Johan Skytte och Grubben tillaccorderat H. K:ttz Konungen i Danmarkz Son Hertigh Friedhrich, hwadh H. K:tt begiärat haffuer medh Ertzstifft Bremen, effter såsom J vtan twiffuel och aff dem förnummet haffue. Och emädan H. K:tt mächta ting anhåller om een total neutralitet för heela Stifftet, så och om Verdens inrymmande: Så haffue Wij Oss j lijka motto icke obenägna der till förklarat, Men lijkwist skutet saken till eder och dee Ewangelische Ständer, såsom medhjnterester. Ther eder nu och sådant rådeligit synes, kunde Grubben till äffuentyrs nhå der något hoos, j den staden man der elliest intet skulle få, om universal friden för sigh gingo. Eder teckes fördenskuld heller prompt och medh gratis resolvera till dett man dessförutan kan skee medh otack moste skee låta.
Thett Polniske Wäsende belangande, haffue Wij edra consilia och edre opsatte Conditiones perpetuæ pacis igenom sedt; Och äre medh eder om Pryssens restitution eense, att man icke lätteligen der till komma böör, för dee wichtige motiver som J införe. Men på dett J lijkawist see mågen, hwadh Consilia närwarande Rijkzens Stat, och till een deel detta nu här församblade Ständers Vthskått Oss subministrerat haffue, Så sände wij eder Copien aff wår sidste skriffwelsse till Commissarierne j Pryssen. Kunde wij der opå nå en redeligh och säker fridh, Så hölle wij dett wara gott; hwar och icke, så äre wij desto mehr för heela werlden entskyllade, och kunne tå medh så mycket bättre samwete föra krijget. Kunde J och vnderstundom genom een lijten skriffuelsse informera be:te Commissarier, serdeles om processen (derutinnan wij mäst fruchta, att dee feela motte), Så giorde J Oss en stoor tienst, effter som wij see, dett J sielffue, hwilket wij hälst hade önskat, icke nu kunna komma der till, att medh agera där en Commissarium.
Ehwart nu tractaten vthslår, så hålle wij dett säkrast wara, att wij Oss aldeles till krijgz bereda, dett wij och nu här hemma medh all macht giöra låta: J dett otwiffuelachtige hopp, att man till een begynnelsse medh een ansehnlig armée och flotta hädan komma kan. Motte gerna wetta, om fridh eller krijg j Tyskland bleffwo, hwadh trouppar wij och tädan, utroque casu, kunde haffua att förmoda? Och der fridh bleffue j Tyskland, huru starcka dee då bliffua kunde till häst och foot? Hwadh wägh dee taga kunde? Om någre till siöss eller alla till Landz åth Polen och Pryssen skickas skulle? Och in summa, om man icke på all fall kunde vptala een hoop Cavallieri, som wille på egen hand, doch vnder wåra baneer, och aff Oss till äffuentyrs, medh artillerie Staten först monteradhe, taga en Cours op genom Schlesien in åth HöghPolen, och der giöra een diversion på egen profijt och fahra? Om icke Her Baner tå kunde tillijka gå Wartan opföre? Och wij sökte sedan här ifrån, kan skee, någon ny Sedem belli genom Memel och Wilnau? Ther och krijget j Tyskland tillijka continuera skulle, motte wij gierna wetta, om några flere, och hwadh för trouppar, förutan dee som allareda till Pryssen eller Liffland deputerade äre, tädan mistas kunde? Om icke dee till Pryssen kunde alla i hoop gå Landwägen genom Cassuben? eller skulle man sända dem till siöss? ty der till moste Her Steen Bielke j tijdh giöra provision. I gemen holla wij bäst wara, att alle dee Swenske och Finnar, som icke j Tyskland här effter nödige, eller allareda in Specie till Pryssen och Liffland ärnade äre, motte ju förr ju heller sändas hem hwar till sin provincia. Ty hwar dee skulle der vthe medh fremmande folck Completteras, och effter dee fremmandes Ordning sedan vnderhållas, kunde sådant icke vthan stoor Jalousie vnder Landzmännen aflöpa, att den ene tracteras högre än den andre. Men der dee sändas hem, och här blandas ibland dhet nya folcket, kunde dee gamble habilitera dee vnge, och hade man åt minstonne der aff gode officerer för dee nya, der man nu snart sagt mäst nytt och oförsökt folck här hemma haffuer. Och wele öffuer alt detta edra tanckar medh dett första förwänta.
J medler tijdh, och der dett till krijgz medh Polen kommer, wele wij och wara betenkte på den Pommerske, Danzichers Stadz, Hertigens aff Pryssens, Königsbergz och Churlandsche neutraliteternes Conditioner. Ty wij föga contrarie skääl finna, hui dee icke alla hälst neutral wara måge: Ja så mycket mehra, att Oss synes haffua orsak att sielffua sökia neutraliteten med Danzich. Hade J lijkwist dessemellan så mycken tijdh, att J kunden instruera Her Steen Bielke, huru han medh Pommeren om samma neutralitet handla skulle, såge wij dett gerna: Alldenstund Oss icke rätt witterligit är, hwadh J allareda om be:te Pommern medh ChurBrandenburg till äffuentyrs motte slutet haffua, och icke gott wore, att dett ena skulle turbera dett andra.
Den Fransösische Sändebuden ligger här ännu, ty den owahnlige starcke winteren continuerar alt fram geent. Wij haffua och j desse dagar fått en Muschowitisch agent hijt, en Farensbach aff slächte: Och tillbiuder Ryssen sigh wele vnderhålla all godh Correspondence; Thett adviseres Oss frå Narffuen, att han bereder sigh till krijg moot Tartaren till Wåhren, deels meena att Tartaren prætenderar på Casan och Astrakan, deels att Ryssen sielff will hembnass dett infall och skada, som Tartaren honom widh dett Polnische krijget giorde: deels skriffua och att dee Dunsche Cossakerne haffua något före moot Ryssen. Om han nu moot wåhren råkar j krijg, synes icke olijkt, att Pålacken dett vnder handen foverar, att han desto säkrare medh Oss handla kan. Tijden warder alt optäckiende.
Här hemma j Rijket är elliest all ting, dess Gudh ske loff, j en roligh Stat. Vthskottet aff Ständerne ähr ännu här. Haffue mäst Communicerat medh dem om dett Polniske wäsende. Hade fuller och ärnat något wist afftala om Consistorio Ecclesiastico, Ständernes Stat, skiutzfärdz och gästningzOrdningar, mååt och wicht, och enkannerligen om myntet j Landet (hwar opå wij dett största fehl finna) Men tijden faller kort, och låter sigh icke alt så nu giöra, Och warde wij icke desto minder der j stadgande, hwadh Oss medh Rijkzens Rådh rådh der j helsosampt synes. Haffue eder alt detta för denne gången nådeligen icke förhålla welat. Och befale Eder etc.
Above: Kristina.
Above: Axel Oxenstierna.
No comments:
Post a Comment