Source:
Handlingar rörande Sveriges historia, tredje serien, page 29, P. A. Norstedt & Söner, 1906
The meeting:
Den 26 Martij var H. K. M:tt i Rådcammaren sampt Her Feltherren, Her R. Skattmästaren, Her Åke Axelsson, Her Erik Rynning, Her Per Sparre, Her Lars Kagge, Her Knut Posse, Her Thure Sparre, Her Sevedh Båth.
Secreteraren Nils Nilsson las op H. Commissariernes bref aff den 18 Martij ifrå Söderåker, som rapporterade, huru sakerne stogho der vidh tractaten, serdeles huru Mediatorerne hade förbijgåt dee svåreste puncterne och antaghit dee lättaste, om libertate transitus och immunitate vectigalium, som och H. Commissariernes svar derpå medh M:r Tuilleries replic, såsom och huru dee der igenom äre vältrade på taal om säkerheten och hvadh Mediatorerne såväl om henne som annat meente, som och H. Commissariernes underdånige begiäran om H. K. M:tz resolution de jure superioritatis in transeuntes alios i Sundet, så frampt dee andre puncterne.
Blef och P. S. upläsit om Her Johan Skyttes sal. dödh. Item itt annat bref om Per Vibes och Figræi sakers utvexling.
Deraff fråghades, om Per Wibes tiänare hade varit altidh inmanter eller eij.
Svarades att han satt i vachtmästarecammaren.
H. K. M:tt fråghade hvadh svaras skulle till Commissariernes bref.
Her Feltherren: »Detta tyckes fuller gå andra och flere så myckit an som E. M:tt, män in effectu toucherar icke ringa E. M:tt, och haffva Hollenderne nåth aff Carolo 5:to een tillsäjelse, man skulle allenast giffva een rosenobel för masten. Nu äre här 3 quæstiones att considerera:
1. Om satisfactionen, effter den högh och stoor är, skal han den icke gierna bevillia.
2. Att Kongen i Dannemark giffver H. M:tt liberum transitum, allenast H. K. M:tz vapn eller nampn der till finnes.
3. Om real caution, den E. K. M:tt kan vara nögder medh.
Nu fråghas, om desse puncter bevillias, om man då skal disputera jus superioritatis in transeuntes alios.«
H. K. M:tt: »Om caution bliffver sidst talt.«
Her Feltherren: »Lijkväl är principal difficulteten om den quæstion de jure superioritatis in alios, och hvarföre Rijkz-Cancelleren dedh fråghar.«
Her Åke Axelsson: »Om Kongen i Dannemark ville fulkomligen benöja H. K. M:tt, då vore dedh jus intet aff nöden att disputera.«
Her Feltherren: »Dedh är så väl sagt generaliter, män svårare är dedh att specificera, huru den caution skal skee.«
Her Åke Axelsson: »Commissarii frågha generaliter; derföre kan man och generaliter svara.«
Her Feltherren: »Commissarii ställa sin frågha så, på dedh man här specificerar satisfaction och henne någhorledes specialiter utviser.«
H. K. M:tt: »Detta måste väl taghas i consideration, att man rätt förstår Rijkz-Cancellerens mening.« Hvarföre och H. K. M:tt befalte, att Secreteraren skall än vidare oprepetera den puncten i breffvet om Commissariernes frågha. Hölt och H. K. M:tt Mediatorerne derföre förebringa caution, »att the må komma oss i blasme för verden.«
Her Feltherren: »Even som i Tyskland var alle Försters interesse, att pax universalis skulle fattas och alles stat redresseras, doch lijkväl haffver H. sal. M:tt vår allernådigste fordom Konung som och E. M:tt intet annars kunna[t] giöra än låta studza tractaten der vidh och icke eens nämpna någhon vår particular satisfaction eller caution; altså måste man och nu göra emot Danmark.«
Her Åke Axelsson fråghade, om Kongen i Dannemark goffve Malmö, om man då skall låta den puncten de jure superioritatis odisputerat.
Her Feltherren: »Om fredztractaten skal studza, fråghas ettera dedh är bättre han stötes på almenna interesse eller på satisfaction. H. M:tt haffver lätit utgå itt manifest och lätit see dedt torto, som Kongen i Danmark haar giort heela den genomfarande hoopen; vill man dedh salvera, så är ju bäst mayntenera gemena interesse.«
Her Erik Rynning: »Om dee andre intet villia gå medh oss, kan man icke för theras interesse sticka i kriget.«
Her Åke Axelsson: »Lijkväl kan man disputera för dem andre, som genomfahra.«
H. K. M:tt: »Cancelleren haffver nogh lätit see sin mening, när han haffver svarat Mediatorerne bättre vara att tractaten studzar på denne puncten än på satisfaction.«
Her Feltherren: »Detta är ad justification[em] causæ nostræ, och komma väl Hollenderne till disputation medh, oansedt dee nu någhot tyckes dröja, dedh doch intet är till förundra. Ty om man intet kan nåhå alle 3 puncterne, kan man på dee andre puncterne icke bestå uthan blasme aff ambition.«
Her Åke Axelsson: »Dedh är intet tviffvel, att dee lijkväl sökia dedh mäste dee kunna oss blasmera.«
Her Feltherren: »Medh skäl kunna dee intet giöra, uthan skeer oss stoort torto och andre nationer tillijka.«
H. K. M:tt: »Vår meening är icke bliffva i krighet för Hollendernes skull, uthan dedh är vårt eghit interesse.«
Her Feltherren: »Såsom vij före krigh i Tysklandh för amnestien och der medh öffvertygha dem vår uprichtigheet, altså bör och här denne respect vara.«
H. M:tt: »Dedh vill vara någhon tidh att rådhgöra om krieg och fridh.«
Her Feltherren: »Är rådelighit att föra sakerne i godh säkerheet här hemma; om Her Gustav Steenbock icke eröfrar skantzen, så är man der intet säker.«
H. K. M:tt: »Hvar skall då taghas folk der till?«
R[esponderade]: »Man kan väl få folk, män vore väl, att man der jempte fournerade dem medh proviant.«
Her R. Skattmästaren las op Her Gustav Steenbockz bref, huru han haffver låtit påläggia almogen att fournera armeen medh nödigt proviant.
H. K. M:tt begärde än vidare svar på den puncten om Commissariernes begäran.
Her Feltherren: »Om E. K. M:tt troor man intet nåhr alle puncterne, så är bäst läta studza på denne puncten om superioritate; män nåhr E. K. M:tt, så behöffves intet disputera för dee andre. Och hade icke Juten sielf moverat, så hade dee våra intet dedh anrört, män effter occasion så foghade sigh, menagera Commissarii henne väl.«
Her Erik Rynning: »Den puncten är intet förgäffves moverat.«
H. K. M:tt: »Juten haffver der uthi intet varit klook; om dee hade först lätit bliffva den puncten och talt om satisfaction, då hade vij snarare bliffvit blasmerade.«
Her Feltherren: »Hade Kongen först accorderat medh Hollenderne och sädan tracterat oss, hade han giort bättre. Nu haffver Thank nyligen dedh väl anhållit, män intet fått audientz.«
Ex occasione hölt H. K. M:tt intet skep skulle utresa, för än flottan är utkommen; då kan den ankomne spyion intet utkomma, och Juten bekommer här ifrå intet tillförsel.
H. K. M:tt fråghade åter om quæstione Commissariorum.
Her Feltherren svarade som tillförne och kom åter på discurs om spyon, der på Her Rijkz-Skattmästaren oplas Vibes breff till sin tiänare om befalning att hädanföra sine saker medh itt hållendsk skep, [som] innan kort vore segelferdigt. Item och bijlaghorne M. L., hvilkes contenta vore gratulationes de victoria aff Her Torstensson.
Secreteraren Nils Nilsson refererade, att till Götheborg vore komne fem skep medh danske flaggor.
Her Erik Rynning begiärade, H. K. M:tt ville nådigst låta ställa resolution för Ankerhielm, på dedh han intet behöffver längie der vänta.
H. K. M:tt begiärde än votera öffver quæstione Commissariorum.
Her Sevedh Båth: »Om man kunne nåå alle tree puncterne, vore icke högt aff nöden vidt disputera de superioritate in alios transeuntes; män effter dedh är icke verisimile man erhåller, kan vara bättre dedh studzar på förra quæstion än på satisfaction.«
Dedh samma meente Her Ture Sparre, Her Lars Kagge, Her Knut Posse sampt Her Per Sparre; lade och H. Nåde till, att man skulle sökia traisnera saken, till dess Hollenderne giffva öffver sin resolution.
Her Erik Rynning tillade condition, att Hollenderne skulle gå medh oss; elliest vore uthan dess een högh punct och aff stoor consequence om superioritate i Sundet.
Her Åke Axelsson meente R. Cancelleren söchte der medh dem ophålla, och för den skull vore bäst differera, till dess man erfore hvadh Hollenderne resolvera.
Her Skattmästaren: »Vore mechtig anläghit, att Hollenderne icke effterläte Juten sin högheet; tycktes och rådelighit disputera den puncten och den accommodera som saken går under handen.«
Her Feltherren refererade sigh på förre taal. Sade H. K. M:tz alliance medh Hollenderne någhot haffva in recessu, och manifestet sammaledes går på hans stoore tillvållande i Sundet på alle genomseglande nationes och serdeles H. K. M:tt; altså är störste quæstio de jure i Sundet. »Dedh vore väl gådt nhå alle tree puncterne; män så myckit man kan præsumera, skal dedh icke lättelighen skee, ty om han än läte sigh så synas, vore han lijkväl intet att troo, effter den är så myckit som half hans crona. Hvarföre vore nödigt affdisputera medh Hollenderne, om dee vele eller eij; vele dee, så är dedh godt, män hvar och icke, så tagher man E. K. M:tz eghne saker i acht. Tå kunna Commissarii contestera E. K. M:tt haffva giordt sitt tillet; således kan saken traisneras, till dess resolution kommer ifrå Holland.«
H. K. M:tt slöt altså:
1. Man skulle adprobera dedh Commissarii haffva giordt; 2. förmana dem holla Hollenderna i godh humeur och poussera dem att conjugera arma medh oss; 3. män vele alle andre nationer lijda dedh oket, så äre doch vij intet till sinnes dedh undragha.
Dedh illustrerade Her Feltherren comparatione belli Germanici.
H. K. M:tt hölt och, man skulle handhaffva Anseestädernes interesse.
Her Feltherren begiärde resolution om Her Gustav Steenbock, att han måtte medh Dalefolket renforceras.
H. K. M:tt meente i Krigs-Collegio skulle giffva een lista hvadh folk i förrådh var, att man der aff kunne see hvadh uthan skada mistas kan.
H. K. M:tt befalte, man skulle skriffva till Ståthållaren Kruusbiörn, att han giffver ordre på fålket till marche.
Secreteraren Canther las op relation om een fången bonde, den sigh bekiänner haffva vist dee Danske väghen, giffvit dem mat, män begiärer pardon och loffvar vela uptäckia sölffvermalm.
Her Feltherren påminte åter om brödh och salt för armeen.
H. K. M:tt befalte een fullmacht skal ställas för Her Ture Sparre i Her Johan Skyttes stelle.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment