Sources:
Agneta Horns levnadsbeskrivning (written circa 1657) at Fornsvenska textbanken
Agneta Horns lefverne, edited and published by Ellen Fries and Sigrid Leijonhufvud, 1908
The anecdote:
... Ginge wi vp på slåtet til en dandz. Och skule han dandza. Så stule de bort hans swälsbalia, at han danza mädh bara värian. Och ala loge åt honom och sade åt mig: "Tu min rät goda wän, si huru di göra nar af din fästeman." Och thet fortröt mig, så at iag har måst spruk, tÿ iag må bekänna, iag war en iungfru, som war tämelig stor i mit sine och dÿr på mina warer, at then, som wile hafwa dem, han skule inte läta göra nar af sig. Och ifrån den dagen märkte han wäl, hwart thet wile, och i sama stunden, tÿ han kom och bödh mig i danz. Och iag wile inte gå mädh honom, vtan badh skam gå mädh honom, när han så läter göra nar af sig. Och om han kan lida thet, så ledh han wäl mera. Och war iagh inte sinat til at danza medh en tåken, som han war. Der på han swara mig: "Iag tänker, i är galin." Och swara iag: "Thet är en af oss båda. Män gör er ingen sårg. I sku aldrig få den sårgan til at håla den galna." Och kom så en anan, then iag strax gik mädh. Och tänkte iag: "Om han äter däta i sig, så äter han wäl vp mer." Män han sade inte mer [än]: "[r thet waker, at i inte wile danza mädh mig?" Swara iag "[ndtelig skule iag dansa mädh er, iag såg ingen likare." Och dråningen sade: "Kuna i lida, at en anan dansar mädh er fästemö, och mädh er wil hon inte danza?" Och han gik til min stufmor och fråga hene, om iag och war klok i afton heler hwru dan iag war.
With slightly modernised spelling:
... Ginge vi upp på slottet till en dans. Och skulle han dansa. Så stule de bort hans svärdsbalja, att han dansa med bara värjan. Och alla loge åt honom och sade åt mig: "Du, min rätt goda vän, si huru di göra narr af din fästeman." Och det förtröt mig så, att jag har mest spruckit; ty jag må bekänna, jag var en jungfru, som var tämmelig stor i mitt sinne och dyr på mina varer, att den, som ville hafva dem, han skulle inte låta göra narr af sig.
Och ifrån den dagen märkte han väl hvart det ville och i samma stunden. Ty han kom och böd mig i dans, och jag ville inte gå med honom, utan bad skam gå med honom, när han så låter göra narr af sig; och om han kan lida det, så led han väl mera; och var jag inte sinnat till att dansa med en tocken som han var.
Därpå han svara mig: "Jag tänker I är galin!"
Och svara jag: "Det är en af oss båda, men gör er ingen sorg. I sku aldrig få den sorgen till att hålla den galna."
Och kom så en annan, den jag strax gick med, och tänkte jag: "Om han äter detta i sig, så äter han väl upp mer."
Men han sade inte mer än: "Är det vackert att I inte ville dansa med mig?"
Svara jag ändtelig: "Skulle jag dansa med er, jag såg ingen likare."
Och dronningen sade: "Kunna I lida, att en annan dansar med er fästemö, och med er vill hon inte dansa?"
Och han gick till min styfmor och fråga henne, om jag ock var klok i afton heller hurudan jag var.
Above: Kristina.
Above: Agneta Horn.
No comments:
Post a Comment