Source:
Lettres secrètes de Christine, Reine de Suède, page 107, published by the Cramer Brothers, 1761
The letter:
MAGNIFIQUE SENATEUR,
Vous qui chantez si bien les Héros & les Dieux, pourquoi votre savante muse est-elle muette? pourquoi dort-elle dans les jours les plus beaux & les plus favorables aux grands écrivains. L'univers retentit à chaque instant des victoires glorieuses & surprenantes de Condé, de Turenne, & vous croupissez dans le silence. Ne craignez-vous pas que ce repos indolent ne flétrisse des lauriers que vous avez moissonnés jusqu'ici avec tant de gloire.
Sortez de ce sommeil léthargique, & faites éclater votre puissante génie; immortalisez-vous à célébrer ces généreux guerriers. Le poéte sera aussi admiré que les enfans de Bellone & de Mars.
L'antiquité a beau vanter Alexandre & César; le siécle brillant de Louis devoit être à jamais l'ornement du monde. Il avoit à produire des hommes encore plus rares par leurs vertus & leur noble valeur. Le Ciel a fait naître parmi nous ces Déités propices, pour la splendeur de Louis, & pour laisser à nos derniers neveux des modéles parfaits de sagesse, de science & de bravoure. Qualités si rares parmi les grands capitaines, qu'on doit être étonné aujourd'hui de les voir toutes réunies dans ces deux illustres rivaux.
Je suis votre admiratrice & votre amie; mais vous m'offenseriez griévement de languir plus long-tems dans une oisiveté si honteuse, qui est funeste à votre gloire, & qui vous dégrade aux yeux du sage.
Le non glorieux de Poéte n'est dû qu'à celui qui a un esprit élevé, un génie divin, & qui ne célébre que de grandes choses.
«Ingenium cui sit, cui mens divinior, atque os
Magna sonaturum des nominis hujus honorem.»
Horace. Liv. 1. Satire 4. V. 42.
Si vous ne ranimez promptement votre verve assoupie pour lui faire chanter ce siécle brillant, si fécond en merveilles, qui fixera à jamais l'admiration & les regards de la postérité, j'oublie dès l'instant les beaux vers que vous avez faits à ma louange, & ma haine pour vous sera éternelle.
Nous verrons dans peu le cas que vous faites de mes prieres, & si pour vous faire parler, il faudra employer les moyens dont se servoit Charles-Quint pour faire taire Arrétin, le fléau redoutable des Princes & des mauvais Poétes.
Swedish translation (my own):
Magnifike rådsman,
Ni som sjunger så bra om hjältar och gudar, varför är Er lärda musa stum? Varför sover hon i de vackraste och mest gynnsamma dagarna för stora författare? Universum genljuder i varje ögonblick av Condés och Turennes härliga och överraskande segrar, och Ni stagnerar i tysthet. Är Ni inte rädd för att denna tröghetsvila skall förtvina lagrarna som Ni hittills har skördat med så mycket ära?
Vakna upp ur denna slöa dvala och släpp lös Ert mäktiga geni; föreviga Er själv genom att fira dessa generösa krigare. Poeten kommer att bli lika beundrad som Bellonas och Mars barn.
Antiken skryter förgäves med Alexander och Caesar; Ludvigs lysande ålder skulle för alltid vara världens prydnad. Han var tvungen att frambringa män ännu mer sällsynta i sina dygder och sitt ädla värde. Himlen har fått dessa gynnsamma gudar att födas bland oss, för Ludvigs prakt, och att lämna perfekta modeller av visdom, vetenskap och tapperhet åt våra sista syskonbarn. Egenskaper som är så sällsynta bland stora kaptener att man måste bli förvånad idag över att se dem alla förenade i dessa två lysande rivaler.
Jag är Er beundrarinna och Er vän; men Ni skulle grymt förolämpa mig att tyna bort längre i sådan skamlig sysslolöshet som är ödesdiger för Er ära och som förnedrar Er i de vises ögon.
Den ej ärofulle poeten beror endast på den som har en hög ande, ett gudomligt geni och som bara firar stora ting.
»Ingenium cui sit, cui mens divinior, atque os
Magna sonaturum des nominis hujus honorem.«
Horatius, bok 1, satir 4, vers 42.
Om Ni inte snabbt återupplivar Er slumrande ande för att få den att sjunga om detta lysande århundrade, så fruktbart i under som för alltid kommer att fästa eftervärldens beundran och blick, glömmer jag genast de vackra verser Ni har skrivit i min lovsång, och mitt hat för Ni kommer att vara evig.
Vi kommer snart att se hur mycket Ni bryr Er om mina böner och om det, för att få Er att tala, kommer att vara nödvändigt att använda de medel som Karl V använde för att tysta Arretino, furstarnas och dåliga poeters formidable gissel.
English translation (my own):
Magnificent councilman,
You who sing so well of heroes and gods, why is your learned muse mute? Why does she sleep in the most beautiful and favorable days for great writers? The universe resounds at every moment with the glorious and surprising victories of Condé and Turenne, and you stagnate in silence. Are you not afraid that this indolent rest will wither the laurels you have reaped up to now with so much glory?
Awaken from this lethargic slumber and unleash your mighty genius; immortalise yourself by celebrating these generous warriors. The poet will be as admired as the children of Bellona and Mars.
Antiquity boasts in vain of Alexander and Caesar; the brilliant age of Louis was to be forever the ornament of the world. He had to produce men even more rare in their virtues and their noble worth. Heaven has caused these auspicious deities to be born among us, for the splendour of Louis, and to leave to our last nephews perfect models of wisdom, science and bravery. Qualities so rare among great captains that one must be surprised today to see them all united in these two illustrious rivals.
I am your admirer and your friend; but you would grievously offend me to languish any longer in such shameful idleness, which is fatal to your glory and which degrades you in the eyes of the wise.
The not glorious poet is due only to one who has a lofty spirit, a divine genius, and who only celebrates great things.
"Ingenium cui sit, cui mens divinior, atque os
Magna sonaturum des nominis hujus honorem."
Horace, book 1, satire 4, verse 42.
If you do not quickly revive your slumbering spirit to make it sing of this brilliant century, so fruitful in wonders which will forever fix the admiration and gaze of posterity, I immediately forget the beautiful verses you have written in my praise, and my hatred for you will be eternal.
We will soon see how much you care for my prayers and whether, to make you speak, it will be necessary to employ the means Charles V used to silence Arretino, the formidable scourge of princes and bad poets.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment