Source:
Historiska Samlingar, part 1, page 396, Johan A. Carlbohm, 1793
The charges, judgement and sentence:
Pro informatione Fiscalis in causa Messeniana.
emot Sonen.
Att han hafwer conciperat, stält, skrifwit een groof ohörligh pasquill eller famose Libell, der af itt exemplar till H. K. Högheet Hertigh Carl öfwerskickat, hwar uthinnan han, för dette Regeringen, och nu H. K. M:t siälf, och H. K. M:tz älste och förnämste Råådh och Ministrer, till deris höge Respect, nampn och ähra skändeligen angrijper, suggererandes sådane consilia som tiäne till oenigheet och misförståndh emellen H. K. M:t, och Rijkzens Arfurste, och till att komma åstad buller och uproer i Landet: efter som pasquillen dett utwijser, den han hafwer känt och widergångit.
emot Faderen.
Att Messenius faderen, ehuru wäl han neker att han denne pasquill, hwarken skrifwit, dicteret eller befalt hafwer, likewist fourneret och like såsom ingutit i sin son, res ipsas et contenta deraf; åtminstone med sine discurser och taal, som han med een och annen, och serdeles med denne sin Son, om Rijkzens Staat fört hafwer: der med så Sonen, som månge andre så förgiftat att de kunde fatta till närwarande Regementet mishagh, och Ständerne sins emellan upwiklas till sedition, buller och oroo: efter som han till dette intet kan neka.
Hwarföre, emedan dette ähr emot den trooheetz eed, som de, så in genere, med alle Rijkzens ständer och undersåthere, ähre H. K. M:t tillbundne med; så wäl som den faderen eenskijlt giort och ifrån sigh gifwit hafwer, begiäres en rättwijs och Sakzens grofheet lijkmätigh Sentens och Dom.
...
Kongl. Svea Hofrättens domb, afsagd d. 20 Dec. A:o 1651 contra Arnoldum Messenium den äldre.
Sententia.
Aldenstund Arnoldus Messenius den äldre sig grofweligen försett, och emot sin rätta Öfwerhet, Kongl. Maij:tt wår allernådigste Drottning och närwarande stat, icke som honom borde, förhållit hafwer, och i ty bekiänner sielf sig döden ward wara; Hwarföre dömes han androm wrångwisom och obetäncktom til sky och warnagel under swärd at mista lifwet, och sådant alt medh rätta. Actum ut supra.
Messenius swarade och sade: »iag tackar eder alla slätt för en nådig dom, gud wälsigne H. K. Maij:tt, nu gud låte alt ondt här med ändas.« Frågade härpå, huru det blifwer med Skiöldebrefwet och godsen som han begärade för sina döttrar; Swarade H:s grefwelige Excellence: »Kongl. Maij:tt hafwer lofwat taga det i nådig consideration«, betackade han den Kongl. Rätten derföre, bad dem hafwa godt samwete, säjandes: »i hafwen dömt rätt och som iag sielf hafwer welat«, och der med afwek til fängelset.
Sedan framstältes Arnoldus Messenius den yngre och öfwer honom uplästes hans dom.
Sententia.
Aldenstund Arnoldus Messenius den yngre är beträdd med en uprorisk, grof och ohörlig pasquill, hwilken han sielf conciperat och skrifwit hafwer, hwarigenom emot H:s Kongl. Maij:tt, H:s Kongl. Höghet, sampt Sweriges Rijkes vndersåthare tummult och vproor hade kunnat entslå och vpkomme; Hwarföre kan han icke benådas, vthan skall androm wanartigom till sky och warnagell, straffas somm een Rickzens förrädare, och först mista högra hand sin, sedan halzhuggas och kroppen med hufwudet på Fämb Steegell läggias, och handen sedan naglas wed kåken; Sådant alt medh rätta. Actum ut supra.
With modernised spelling:
Pro informatione fiscalis in causa Messeniana.
Emot sonen:
Att han haver konciperat, ställt, skrivit en grov, ohörlig paskill eller famosa libell, därav ett exemplar till Hans Kungliga Höghet Hertig Karl överskickat, varutinnan han, för detta Regeringen, och nu Hennes Kungliga Majestät själv, och Hennes Kungliga Majestäts äldste och förnämste råd och ministrer, till deras höga respekt, namn och ära skändligen angriper, suggererandes sådana consilia som tjäna till oenighet och missförstånd emellan Hennes Kungliga Majestät, och Riksens Arvfurste, och till att komma åstad buller och uppror i landet, eftersom paskillen det utviser, den han haver känt och vedergångit.
Emot fadern:
Att Messenius fadern, ehuruväl han neker att han denna paskill varken skrivit, dikterat eller befallt haver, likavist fournerat och likasåsom ingjutit i sin son, res ipsas et contenta därav; åtminstone med sina diskurser och tal som han med en och annan, och särdeles med denne sin son, om Riksens stat fört haver, därmed så sonen som många andra så förgiftat att de kunde fatta till närvarande regementet misshag, och Ständerna sinnes emellan uppvecklas till sedition, buller och oro, eftersom han till detta inte kan neka.
Varför, emedan detta är emot den trohetsed som de, så in genere, med alle Riksens Ständer och undersåtare äro Hennes Kungliga Majestät tillbundna med, såväl som den fadern enskilt gjort och ifrån sig givit haver, begäres en rättvis och saksens grovhet likmätig sentens och dom.
...
Kungliga Svea Hovrättens dom, avsagd den 20 decembris anno 1651 contra Arnoldum Messenium den äldre.
Sententia:
Alldenstund Arnoldus Messenius den äldre sig grovligen försett och emot sin rätta överhet, Kungliga Majestät vår allernådigste Drottning och närvarande Stat, icke som honom borde, förhållit haver, och i ty bekänner själv sig döden vard vara, varför dömes han androm vrångvisom och obetänktom till sky och varnagel under svärd att mista livet; och sådant allt med rätta. Actum ut supra.
Messenius svarade och sade: »Jag tackar eder alla slätt för en nådig dom; Gud välsigne Hennes Kungliga Majestät, nu Gud låte allt ont härmed ändas.«
Frågade härpå huru det bliver med sköldebrevet och godsen som han begärade för sina döttrar; svarade Hans Grevliga Excellens: »Kungliga Majestät haver lovat taga det i nådig konsideration.«
Betackade han den Kungliga Rätten därför, bad dem hava gott samvete, sägandes: »I haven dömt rätt och som jag själv haver velat«, och därmed avvek till fängelset.
Sedan framställtes Arnoldus Messenius den yngre och över honom upplästes hans dom.
Sententia:
Alldenstund Arnoldus Messenius den yngre är beträdd med en upprorsk, grov och ohörlig paskill, vilken han själv konciperat och skrivit haver, varigenom emot Hennes Kungliga Majestät, Hans Kungliga Höghet samt Sveriges Rikes undersåtare tumult och uppror hade kunnat entslå och uppkomma, varför kan han icke benådas, utan skall androm vanartigom till sky och varnagel straffas som en Riksens förrädare, och först mista högra hand sin, sedan halshuggas och kroppen med huvudet på fem stegel läggas, och handen sedan naglas vid kåken; sådant allt med rätta. Actum ut supra.
French translations (my own):
Pour l'information du fisc dans l'affaire Messenius.
Contre le fils:
Qu'il a conçu, mis en place et écrit un pasquin grossier et désobéissant, ou une diffamation infâme, dont une copie a été envoyée à Son Altesse Royale le duc Charles, dans laquelle il attaque de manière infâme le haut respect, le nom et l'honneur de ce Gouvernement, et maintenant Sa Majesté Royale elle-même, et les conseillers et ministres les plus anciens et les plus distingués de Sa Majesté Royale, suggérant des conseils qui pourraient servir à la discorde et à l'incompréhension entre Sa Majesté Royale et le Prince Héréditaire du Royaume, et à provoquer du bruit et de la rébellion dans le pays, car le pasquin le prouve, lequel il a reconnu.
Contre le père:
Que Messenius le père, bien qu'il nie n'avoir ni écrit, ni dicté, ni commandé ce pasquin, a aussi fourni et inculqué à son fils les choses elles-mêmes et leur contenu; au moins avec ses discours et entretiens qu'il a eus avec l'un et l'autre homme, et surtout avec ce son fils, sur l'état du Royaume, empoisonnant ainsi le fils, comme beaucoup d'autres, afin qu'ils puissent prendre le mécontentement du régime actuel, et attiser leurs esprits dans la sédition, le bruit et les troubles contre les États, parce qu'il ne peut pas le nier.
C'est pourquoi, parce que cela va à l'encontre du serment d'allégeance avec lequel ils, à la fois en général et avec tous les États et sujets du Royaume, sont liés à Sa Majesté Royale, ainsi que que le père a individuellement fait et donné de lui-même, une sentence et un jugement justes et proportionnés à la gravité de l'affaire sont requis.
...
Jugement de la Haute Cour Royale de Suède, rendu le 20 décembre 1651 contre Arnaud Messenius le père.
La sentence:
Parce qu'Arnaud Messenius le père s'est comporté grossièrement et contre son autorité légitime, Sa Majesté Royale, notre très gracieuse reine et État actuel, pas comme il aurait dû se comporter, et en ce qu'il avoue lui-même qu'il devrait mourir pour cela, il est donc condamné à mort, de perdre sa vie sous l'épée, afin d'être un exemple de dissuasion et d'avertissement pour les autres imprudents et irréfléchis; tout à juste titre. Donné comme ci-dessus.
Messenius a répondu et a dit: «Je vous remercie tous simplement pour un jugement gracieux; Dieu bénisse Sa Majesté Royale, que Dieu maintenant laisse tout mal se terminer avec cela.»
Il demanda alors ce qu'il adviendrait du diplôme de noblesse et de la succession qu'il demandait pour ses filles; Son Excellence Comitale répondit: «Sa Majesté Royale a promis d'en tenir gracieusement compte.»
Il en a remercié la Cour Royale et leur a demandé d'avoir bonne conscience en disant: «Vous avez jugé juste et comme je l'ai moi-même voulu», et il fut donc parti en prison.
Puis Arnaud Messenius le fils fut amené et sa sentence fut lue pour lui.
La sentence:
Parce qu'Arnaud Messenius le jeune a été surpris avec un pasquin rebel, grossier et scandaleux qu'il a lui-même conçu et écrit, par laquelle le tumulte et la rébellion auraient pu être unis et surgir contre Sa Majesté Royale, Son Altesse Royale et les sujets du Royaume de Suède, il ne peut donc pas être pardonné, mais sera puni de honte et de mort comme traître au Royaume, et il perdra d'abord sa main droite, puis sera décapité; et son corps, avec sa tête, sera mis dans cinq gibets, et sa main ensuite clouée au pilori; tout à juste titre. Donné comme ci-dessus.
English translations (my own):
For the information of the treasury in the Messenius case.
Against the son:
That he has conceived, set, and written a rude, disobedient pamphlet or famous libel, a copy of which has been sent to His Royal Highness Duke Karl, in which he infamously attacks the high respect, name and honour of this Government, and now Her Royal Majesty herself, and Her Royal Majesty's oldest and most distinguished councilmen and ministers, suggesting such advice as could serve to discord and misunderstanding between Her Royal Majesty and the Hereditary Prince of the Realm, and to bring about noise and rebellion in the country, because the pamphlet proves it, the which he has recognised and acknowledged.
Against the father:
That Messenius the father, although he denies that he neither wrote, dictated, nor commanded this pamphlet, has likewise furnished and likewise instilled in his son the things themselves and the contents thereof; at least with his discourses and talks which he had with one and another man, and especially with this his son, about the state of the Realm, thereby poisoning the son, like many others, so that they could take the displeasure of the present regime, and stir up their minds into sedition, noise and unrest against the Estates, because this he cannot deny.
Wherefore, because this is against the oath of allegiance with which they, both in general and along with all the Estates and subjects of the Realm, are bound to Her Royal Majesty, as well as which the father has individually made and given from himself, a just sentence and judgement commensurate with the seriousness of the case is requested.
...
Judgment of the Royal High Court of Sweden, delivered on December 20, 1651 against Arnold Messenius the Elder.
The sentence:
Because Arnold Messenius the Elder has behaved grossly and against his rightful authority, Her Royal Majesty, our most gracious Queen and present State, not as he should have behaved, and in that he himself confesses that he should die for this, he is therefore sentenced to death, to lose his life under the sword, so as to be a deterrence and warning example for unwise and thoughtless others; all rightfully so. Given as above.
Messenius replied and said: "I thank you all simply for a gracious judgment; God bless Her Royal Majesty, now God let all evil end with this."
He asked hereupon what will become of the diploma of nobility and the estate which he requested for his daughters; His Comital Excellency replied: "Her Royal Majesty has promised to take it into gracious consideration."
He thanked the Royal Court for this and asked them to have a good conscience, saying: "You have judged rightly and as I myself have wanted", and he thus departed to prison.
Then Arnold Messenius the Younger was brought in, and his sentence was read for him.
The sentence:
Because Arnold Messenius the Younger has been caught with a rebellious, rude and outrageous pamphlet which he himself conceived and wrote, whereby tumult and rebellion could have been united and arisen against Her Royal Majesty, His Royal Highness and the subjects of the Kingdom of Sweden, he therefore cannot be pardoned, but shall be punished to shame and death as a traitor to the Realm, and he shall first lose his right hand, then be beheaded; and his body, with his head, shall be laid in five gibbets, and his hand then nailed to the pillory; all rightfully so. Given as above.
No comments:
Post a Comment