Source:
Svenska riksrådets protokoll 8: 1637-1639, page 6, published by Severin Bergh, 1895
The council meeting:
Den 30 Januarij vore i Räkne-Cammaren tillhopa R. Drotzen Her Gabr. Oxenstierna Gustafsson, R. Marsken Greff Jacob De la Gardie, R. Cantzleren Her Axel Oxenstierna, R. Skattmestaren Her Gabr. Oxenstierna Bengtsson, Her Peder Banehr.
Blef tå tagit uthi betänckande: Först om then correspondence, som H. M:t Änckiedrotningen håller medh Chur[furster] och Furster i Tysklandh, jemväl andre potentater, enkannerligen Konungen i Danmark om giftermålet, och huruvidha then tillåtas kunde uthan rijkzens skada. [2.] Om H. M:tz lifgedingz rätta administration.
Och theri gott funnit och resolverat först angående correspondencen, endoch theraff H. K. M:t och rijket icke så stohr fahra ståhr till att befruchta, att rijket synes therigenom skole råka i oundvikeligh hazard, medan H. M:t icke äre Regeringens förde consilia kunnoge, likväl medhan H. M:t sjelf hafver gifvit orsak att tala therom, vill Regeringen medh godo råda och förmana H. M:t therifrån till att förebyggia alla fahrlige effecter, som theraf rijket emoth all förhopningh tillvexa kunde, serdeles nu sedhan the Tyske Chur[furster] och Furster äre våre fiender vordne. — Hvar sådant icke blifver väl optagit, då kunde man remonstrera H. M:t, att H. M:t ähr een subdita et vasalla regni, som häruthi lätteligen kan committera crimen læsæ Majestatis, och föreholla H. M:t, hvadh H. M:tz plicht ähr, och hvadh H. M:t må göra eller intet.
Sedan för det andre om lifgedingens administration, effter föregången discurs, om Regeringen skulle then sigh authoritate publica åtaga och förordna nogon Herre, helst aff Ricksens Rådh till H. M:tz förmyndare och liefgedinges föreståndare och administrator.
Och voro fuller in utramque partem åthskillige rationes, såsom att man intet motte heri præcipitera, för än H. M:t hade gifvit sådane orsaker ther till, att man thenne saak sig oundvijkeligen antaga moste, och sådane feel i administrationen sigh tilldragit hade, som syntes ingen bätring oppå föllja villja, förmedelst H. M:tz administration; hertill vore intet nogot passerat, aff hvilcket man voro förorsakadh till itt så skarpt medel att gripa. Och derföre kunde man på det civileste föreholla H. M:t, hvadh fahra aff en ond administration tillstundar.
Heremoth pro constituendo administratore voro besynnerligen desse skähl: 1. Lärer H. M:t igenom sådan elack administration råka uthi stohra labyrinter aff gäldh och skuldh, the omsider läre ankomma på Cronan, och consequenter ähr H. M:tz administration Chronan skadeligh.
2. Kan H. M:t intet sjelf förvalta administrationen aff liefgedinget. Och i sådant fall ähr nödigt man sätter H. M:t förmyndare eller een föreståndare i liefgedinget.
3. Hafver thet och sal. K. M:t begärat aff R. Rådh, läggandes thenne orsaak thertill, att H. M:t var then äländeste människia. Sådant fordrar then veneration man billigt drager till sal. K. M:t.
4. Så ähr och sådant uthan fahra, och läre alle i rijket, som rät saken förstå och dömme, sådant applaudera.
5. Abalienera intet H. M:t liefgedinget, uthan conserveres H. M:t till trogen handa, såsom hender medh barn och andre, som theres icke kunne sjelfve förestå, att the altijdh ähre domini rerum suarum, ehuru the likväl intet kunne exercere actuale dominium in res suas nec disponere de iis autoritate propria.
6. Ähr thet H. M:t sjelf nyttigt och nödigt, efftersom i lengden synes intet kunne heraf tillfogas H. M:t annat än fattigdom; den att förekomma och tillsee, att H. M:t må lefva som een Drotning och före sitt ståndh, är een rätt administration nödigh.
7. Så lender thenne nervarande liefgedingz administration Chronan och H. K. M:t icke allenast till skada, som för ähr sagdt, uthan och stohr despect.
Resolutio: Om administrationen aff liefgedinget, skall den först hoos H. M:t Enckiedrotningen göras anhängig, och Regeringen medh H. M:t theröfver inlåte sigh i discurs och lägge behörlige præparatoria till saken — efftersom man effter all apparence i denne saak såsom ett fundamentum consilii bör achta, att ingen bätringh är heri att förventa, [och] moste fatta den intentionen, att förordningen öfver administrationen aff liefgedinget moste görligen stellas i värcket, men tempus exsequendi illud propositum sumendum esse pro re nata, mädan än icke ähr præsentissimum periculum in mora — och låte H. M:t fogeligen förnimma, att hvar å liefgedinges administration föres inge böter, nödgas Regeringen medh R. Rådz inrådh skrida till dhe medel, som i saken tjäna, ehuru ogerna the thet elljest gjorde. Man kan och indraga, huru i liefgedinget emoth förhopning tillgår medh landzregeringen, 2. justitievesendet, 3. och denique räntornes oskickelige administration. Regeringen kan sådant intet längre ansee, icke heller effter skyldigheet och plicht försvarat för Gudh och H. K. M:t. Och blef enteligen för gott funnit, att dagen effter vill Regeringen och närvarande aff Rådet härom tala medh H. M:t.
Hvadh elljest anbelangar, thet H. M:t Enckiedrotningen vill H. K. M:t then unge Drotningen binda och curera låte, moste theröfver medici gifve deres consilium. ...
With modernised spelling:
Den 30 januari vore i Räknekammaren tillhopa Riksdrotsen Herr Gabriel Oxenstierna Gustafsson, Riksmarsken Greve Jakob de la Gardie, Rikskanslern Herr Axel Oxenstierna, Riksskattmästaren Herr Gabriel Oxenstierna Bengtsson, Herr Per Banér.
Blev då tagit uti betänkande: Först om den korrespondens som Hennes Majestät Änkedrottningen håller med kurfurster och furster i Tyskland, jämväl andra potentater, enkannerligen Konungen i Danmark om giftermålet, och huruvida den tillåtas kunde utan riksens skada. 2. Om Hennes Majestäts livgedings rätta administration.
Och däri gott funnit och resolverat först angående korrespondensen, ändock därav Hennes Kungliga Majestät och riket icke så stor fara står till att befrukta att riket synes därigenom skole råka i oundviklig hasard, medan Hennes Majestät icke äre Regeringens förde consilia kunniga, likväl medan Hennes Majestät själv haver givit orsak att tala därom, vill Regeringen med godo råda ock förmana Hennes Majestät därifrån till att förebygga alla farliga effekter som därav riket emot all förhoppning tillväxa kunde, särdeles nu sedan de tyska kurfurster och furster äro våra fiender vordna. — Var sådant icke bliver väl upptagit, då kunde man remonstrera Hennes Majestät att Hennes Majestät är en subdita et vasalla regni, som häruti lätteligen kan kommittera krimen læsæ Majestatis, och förehålla Hennes Majestät vad Hennes Majestäts plikt är, och vad Hennes Majestät må göra eller inte.
Sedan för det andra om livgedingens administration, efter föregången diskurs, om Regeringen skulle den sig authoritate publica åtaga och förordna någon herre, helst av Riksens Råd, till Hennes Majestäts förmyndare och livgedingets föreståndare och administrator.
Och voro fuller in utramque partem åthskillige rationes, såsom att man inte måtte häri precipitera, förrän Hennes Majestät hade givit sådana orsaker därtill att man denna sak sig oundvikligen antaga måste, och sådana fel i administrationen sig tilldragit hade som syntes ingen bättring uppå följa vilja, förmedelst Hennes Majestäts administration; härtill vore inte något passerat av vilket man vore förorsakad till ett så skarpt medel att gripa. Och därför kunde man på det civilaste förehålla Hennes Majestät vad fara av en ond administration tillstundar.
Häremot pro constituendo administratore voro besynnerligen dessa skäl: 1. Lär Hennes Majestät igenom sådan elak administration råka uti stora labyrinter av gäld och skuld, de omsider lär ankomma på Kronan, och consequenter är Hennes Majestäts administration Kronan skadlig.
2. Kan Hennes Majestät inte själv förvalta administrationen av livgedinget. Och i sådant fall är nödigt man sätter Hennes Majestät förmyndare eller en föreståndare i livgedinget.
3. Haver det ock saliga Kungliga Majestät begärat av Riksens Råd, läggandes denna orsak därtill, att Hennes Majestät var den eländaste människa. Sådant fordrar den veneration man billigt drager till saliga Kungliga Majestät.
4. Så är ock sådant utan fara, och lär alla i riket, som rätt saken förstå och dömma, sådant applådera.
5. Abalienera inte Hennes Majestät livgedinget, utan konserveras Hennes Majestät till trogen handa, såsom händer med barn och andra som deras icke kunna själva förestå, att de alltid äro domini rerum suarum, ehuru de likväl inte kunne exercera actuale dominium in res suas nec disponere de iis authoritate propria.
6. Är det Hennes Majestät själv nyttigt och nödigt, eftersom i längden synes intet kunne härav tillfogas Hennes Majestät annat än fattigdom; den att förekomma och tillse, att Hennes Majestät må leva som en drottning och föra sitt stånd, är en rätt administration nödig.
7. Så länder denna närvarande livgedings administration Kronan och Hennes Kungliga Majestät icke allenast till skada, som förr är sagt, utan ock stor despekt.
Resolutio: Om administrationen av livgedinget, skall den först hos Hennes Majestät Änkedrottningen göras anhängig, och Regeringen med Hennes Majestät däröver inlåta sig i diskurs och lägga behörliga præparatoria till saken — eftersom man efter all apparens i denna sak såsom ett fundamentum consilii bör akta att ingen bättring är häri att förvänta, och måste fatta den intentionen att förordningen över administrationen av livgedinget måste görligen ställas i värket, men tempus exsequendi illud propositum sumendum esse pro re nata, medan än icke är præsentissimum periculum in mora — och låta Hennes Majestät fogligen förnimma att var å livgedingets administration föras inga böter, nödgas Regeringen med Riksens Råds inråd skrida till de medel som i saken tjäna, ehuru ogärna de det eljest gjorde. Man kan ock indraga huru i livgedinget emot förhoppning tillgår med landsregeringen, 2. justitieväsendet, 3. och denique räntornas oskickliga administration. Regeringen kan sådant inte längre anse, icke heller efter skyldighet och plikt försvarat för Gud och Hennes Kungliga Majestät. Och blev äntligen för gott funnit att dagen efter vill Regeringen och närvarande av Rådet härom tala med Hennes Majestät.
Vad eljest anbelangar, det Hennes Majestät Änkedrottningen vill Hennes Kungliga Majestät den unga Drottningen binda och kurera låta, måste däröver medici giva deras konsilium. ...
English translation (my own):
On January 30, the Grand Steward Lord Gabriel Gustafsson Oxenstierna, the Grand Constable Count Jakob de la Gardie, the Grand Chancellor Lord Axel Oxenstierna, the Grand Treasurer Lord Gabriel Bengtsson Oxenstierna, and Lord Per Banér were together in the Chamber of Accounts.
It was then taken into consideration: First about the correspondence that Her Majesty the Dowager Queen maintains with electors and princes in Germany, as well as other potentates, especially the King of Denmark, about marriage, and whether it could be allowed without harm to the realm. 2. About the proper administration of Her Majesty's dower estate.
And it was approved and resolved first regarding the correspondence, although from this Her Royal Majesty and the kingdom are not in such great danger to conceive that the realm seems thereby to fall into inevitable hazard, while Her Majesty is not knowledgeable about the regency's advice, nevertheless while Her Majesty herself having given reason to speak about it, the regency would kindly advise and admonish Her Majesty from there to prevent all the dangerous effects which the realm could sustain against all hope, especially now that the German electors and princes have become our enemies. — If such a thing is not taken well, then one could remonstrate with Her Majesty that Her Majesty is a subject and vassal of the realm who can easily commit the crime of lèse-majesté, and tell Her Majesty what her duty is, and what Her Majesty may do or not do.
Then, secondly, about the administration of the dower estate, after the previous discourse, if the regency should commit itself to public authority and appoint some gentleman, preferably from the Council of the Realm, to be Her Majesty's guardian and supervisor and administrator of the dower estate.
And there were certainly in both directions several reasons, such as that one could not precipitate in this until Her Majesty had given such reasons for it that one must inevitably accept this matter, and until such errors in the administration had occurred that no improvement seemed to follow, through Her Majesty's administration; besides, nothing would have passed by which one would have been caused to be so sharp a means of grasping. And therefore one could, in the most civil manner, suggest to Her Majesty what danger there was of a bad administration.
Against this, instead of setting up an administrator, these reasons were particularly: 1. Should Her Majesty, through such bad administration, fall into great labyrinths of debt, they would finally be up to the Crown, and consequently Her Majesty's administration is harmful to the Crown.
2. Her Majesty herself cannot manage the administration of the dower estate. And in such a case, it is necessary to appoint for Her Majesty a guardian or supervisor in the dower estate.
3. His Late Royal Majesty also desired this from the Council of the Realm, adding this reason to it, that Her Majesty was the most miserable person. Such is the veneration one rightly has for His Late Royal Majesty.
4. Such things are also without danger, and everyone in the kingdom who rightly understands and judge the situation shall applaud such things.
5. To not abalienate Her Majesty's dower estate, but to have Her Majesty kept in faithful hands, like hands with children and others who cannot manage for themselves, that they are always owners of their property, although they nevertheless could not exercise actual possession of their property, nor to dispose of it with their own authority.
6. It is useful and necessary to Her Majesty herself, as in the long run it seems nothing could be added to Her Majesty except poverty; in order to prevent that and see to it that Her Majesty can live like a queen and take care of herself, a proper administration is necessary.
7. Thus the administration of this present dower estate brings the Crown and Her Royal Majesty not only to harm, as has been said before, but also to great contempt.
The resolution: Regarding the administration of the dower estate, it must first be made pending with Her Majesty the Dowager Queen, and the regency shall thereupon enter into discourse with Her Majesty and make appropriate preparations for the matter — for, according to all appearances, in this matter as the basis of the advice, one should take care that no improvement is to be expected in this, and one must take the intention that the regulation on the administration of the dower estate must be put into practice, but the time of carrying out that purpose must be taken as a matter of fact, while the most present danger does not impede — and let Her Majesty dutifully perceive that where no fines are levied on the administration of the life proceedings, the regency, with the advice of the Council of the Realm, is forced to resort to the means that serve the matter, even though they did so unwillingly otherwise. One can also include how in the life proceedings against hope, the country's government, 2. the judiciary, 3. and thereafter the inept administration of the interest. The regency can no longer consider such, not even defend it according to obligation and duty to God and Her Royal Majesty. And it was finally approved that the next day the regency and the present councilmen would speak to Her Majesty about this.
As for everything else, that Her Majesty the Queen Dowager wishes for Her Royal Majesty the young Queen to be bound and cured, the doctors must give their advice on that.
Above: Kristina.
Above: Maria Eleonora.
No comments:
Post a Comment