Kristina's signed open letter relieving her/his/their regents of their charge over her/him/them, dated December 7/17 (Old Style), 1644

Sources:

Bihang utaf åtskillige allmenna Handlingar, ifrån år 1529 intil år 1698, hörande til the förr utgifne Riksdagars och Mötens Beslut, pages 320 to 323, published by Anders Anton von Stiernman, 1743

https://books.google.com/books?id=5KZbAAAAcAAJ&newbks=1&newbks_redir=0&dq=drottning+christina&source=gbs_navlinks_s

Above: Kristina.

Posted for Kristina's 397th birthday!

The letter:

Wi Christina med Gudz nåde, Sweriges, Göthes och Wendes vtkårade Drottning och Arffurstinna, Storfurstinna til Finland, Hertiginna vti Estland och Carelen, Fröken vtöfwer Jngermanneland etc. Giöre witterligit, at efter som genom fordomb then Stormächtigste Furstes och Herres, Herr Gustaf Adolphs den Andres och Stores, Sweriges, Göthes och Wendes Konungs, Storfurstes til Finland, Hertigs vti Estland och Carelen, Herres öfwer Jngermanneland, wår Högstährade Elskelige käre Herrfaders, Christeligst och Glorwördigst i åminnelse, dödelige frånfälle, wij vti wår späde vngdomb hade mist wår af Gud och naturen förordnade Målsman, förmyndare och förswar; Och Swerige wårt Rijke och käre Fädernesland sin Konung, hufwud och Regent, och thet i en sådan hård, farlig ock beswärlig tid, at thenne vndfångne skades boot och restitution icke lätteligen stod at förhoppas, sedan at nå och förrätta; Och doch likwäl fordrade så wår som Rijksens wälfärd, at man icke släpte alt handelöst, vtan fast heller med mod och god råd, sökte oß, wårt Rijke, och Konglig höghet och rätt, så och Fäderneslandet at förswara och försäkra. Ty hafwe Rijksens Råd och Ständer, såsom wåre trogne Män ock vndersåtare, mitt vti then sorg och bedröfwelse, som de af wår Salige högstährade käre Herrfaders afgång fattadt hade, gripit til de råd och medel, som tijderne och tilfälle dem hafwe gifwit wid handen, öflige äre i slijke fall, och Hans Sahl. Maj:t them sielf i sin lijfstijd hade anledning tilgifwet: at de äre tilsamman trådde; På nytt förbundet sig til oß, vprepandes och stadfästandes thet lyffte the oß Anno 1627 på sådane fall giordt hade, at anamma oß för theras Drottning, och bewisa oß all huldskap, troskap och manskap. Och efter wij för wåre vngdombs åhr, icke kunde sielfwe taga Regementet och wåre trogne vndersåtares wälfärd i acht, hafwa de warit bekymbrade at beställa så om wårt Förmynderskap som Rijksens Regering i wåre vngdombs och omyndighetz åhr, at wij så wäl som Rijket icke någon skada i medlertijd taga motte. Och ändoch der kunde wara åtskillige betänckiande infallne, huruledes alt wäl beställes måtte, så är lijkwäl funnets bäst, säkrast och rådeligst at föllia Hans Sahl. Maj:ts förslag och intention efter, och medan wed Deß lijfstijd en Regerings-forma efter deß befallning författat, och af Hans Sahl. Maj:t öfwersedd war, vti hwilken Regeringen och Förmynderskapet på ett sådant fall war beskrefwet, och Ständerne således medel och wägar gifne wid handen, huruledes alt syntes beqwämligast beställas kunna. Hwarföre och Rijksens Råd och Ständer i theras förste möte Anno 1633 här i Stockholm, hafwe opdragit å wåre wägnar, och til wår och Rijksens tienst Riksens Regering och wårt Förmynderskap de Fem höge Rijksens Embetesmän thet at föra med Rijksens Rådz råd, på sådan sätt och med sådan macht som Regeringens formen, den gången af Rijksens Råd och Ständer öfwersedd och gillad, wijdare beskrifwer och them tillägnar, efter som sielfwe besluten wijdare vthwijser. Så alldenstund twenne af wälbemälte höge Rijksens Embeten dels wore, dels blefwe vacant, så äre de samme Anno 1634 ersatte, och samme åhrs Möte här i Stockholm Regeringen och Förmynderskapet alldeles på them confererat och stadfäst worden. Och altså vpdragen them Wälborne Oß elskelige wåre trogne Män och Råd Herr Gabriel Oxenstierna Gustafson, Frijherre til Kimitho, Herre til Töresiö och Storeforßa, Sweriges Rijkes Drotzet, Præsident i wår Kongelige Hofrätt i Stockholm och Sweriges Rijke, och Lagman i Wästergiöthland; Och efter hans död som skedde Anno 1640, hans successori, Herr Peder Brahe, Grefwe til Wisingsborg, Frijherre til Ridboholm och Lindholm, nu Sweriges Rijkes Drotzet, Præsident i wår Kongelige Hofrätt i Stockholm och öfwer Sweriges Rijke och Lagman i Wäßmanneland och Dalarne. Herr Jacob DelaGardie, Grefwe til Läcköö, Frijherre til Ekholmen, Herre til Hapsal, Kolcka, Kyda och Runßa, Riddare, Sweriges Rijkes Marsk, Feltherre, Præsident i wår Krigzrätt och Lagman i Vpland. Herr Carl Gyldenhielm, Frijherre til Bergwara, Herre til Sundbyholm, Caßby och Carlberg, Sweriges Rijkes Ammiral, och Lagman i Tyohäradz Lagsagu. Herr Axel Oxenstierna, Frijherre til Kimitho, Herre til Fijholm och Tijdön, Riddare, Sweriges Rijkes Cantzler, den tijd wår fullmächtige Legat i Tyskland, Director öfwer thet Evangeliske Bundet sammastädes, och Lagman i Norlanden och Lappmarcken. Herr Gabriel Oxenstierna Frijherre til Mörby och Lindholm, Sweriges Rijkes Skattmästare och Lagman i Wermeland, at påtaga sig offtbemälte Regering och förmynderskap; Och them befalt at alt dirigera och styra, med samptligen de närwarande af Rijksens Rådz råde, och så, när någon af de Fem höge Embetesmän siuk eller frånwarande wore, då förordnat i dens siuke eller frånwarandes ställe en af samme Collegio vtur Rijksens Råd, som med samme authoritet den siukes eller frånwarandes stemme och rum förestå och förrätta skulle, alt efter Regerings formens lydelse. Och ändoch theße förledne swåre tijder fuller hafwa kunnat giöra them stutzige, så i anammandet af thenne swåre Regering och förmynderskap, som i deß vtförande; Så hafwe de lijkwäl låtit sin trohet, rättrådighet och affection de hafwa burit til oß och Fäderneslandet, påskijna, dragit den bördan och beswär nu i tolf åhr, och sidst genom Gudz bijstånd nu i dag, då wij genom Gudz Nåde wåre aderton åhr vpfylle, afträdt i alla Rijksens Ständers närwaru och åsyn wårt Förmynderskap och Rijksens Regering, och denne med all Kongelig höghet, rätt, rättighet och herlighet, oförkränckt och oafkortat, så och all Rijksens Land, Fästningar och Städer, sampt theres gräntzor och landamären i wåre händer troligen öfwerantwardat, nedersatt och lefwererat, såsom trogne rättrådige Förmyndare ägnar och bör, och Wij them therföre allernådigst betacke, och wed tilfälle med nåder emot them och theres barn och efterkommande wele ihugkomma och wedergälla. Medan nu wälbemälte gode Herrar samptligen och synnerligen wårt Rijkes höge Embetesmän och Råd, således och til wårt gode nöije hafwe i warande Förmynderskapet stådt Rijket före, och thet oß nu til trogen hand öfwerantwardat, och de fördenskuld af oß vnderdånigst hafwe warit begärande, Wij wille til deras och deras efterkommandes försäkring förklara wårt gode nöije och contentament, som Wij öfwer theres förde Regering och förmynderskap hafwe, och them på all menniskelig händelse gifwe wårt qwittebref, och så ther hos, hwar en eller annan af them (som lätteligen kan hända, at någon kunde finna sig offenderat) skulle der öfwer blifwa anfegdat, Wij them tå wille fördachtinga til rätta, och förswara i alla billige motto; Dy achte Wij sådan theras ödmiuke begäran wara rättwijs och billig, och til at betyga wår nådige affection och huru högdt wij skatte theras trohet och gode tienster, enkannerligen at Oß wår Kongelige höghet och rätt med Land och Rijken, så troligen och wäl är förestånden och nu i händer lefwererat, dy qwittere wij här med och i thetta wårt öpne brefs kraft samptligen och synnerligen wåre wälbemälte trogne Män, höge Embetzmän och Rijks Rådh hwad eller de afledne äre och genom döden hädankallade, eller och ännu i lefwandes lijfwe, wårt förde förmynderskap och Rijksens Regering, säijandes och görandes them och theres Husfruer, barn och efterkommande här med frij[e] och ledige för alt ytterligare tiltahl af Oß och Rijkedt, eller andre å Wåre och Rijksens wägnar, nu och til ewerdeliga tijder. Til yttermehre wißo, at thetta således af Oß giordt är, och wij wele at wälbemälte gode Herrar, med sine hustrur, barn och efterkommande det fullkombligen och emotsäijeligen åtniuta skole; ty hafwe Wij detta med wår egen hand vnderskrifwit, och wetterligen låtit sättia wårt Kongelige Secret här nedan före. Gifwit och skrifwit på wårt Slott Stockholm den 7 Decemb. åhr efter Christi börd Ett Tusend sexhundrade på thet Fyrtijonde och Fierde.

CHRISTINA.

With modernised spelling:

Vi Kristina, med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes utkorade Drottning och Arvfurstinna, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland och Karelen, Fröken utöver Ingermanland, etc., göre vetterligt att eftersom genom fordom den stormäktigste furstes och herres, herr Gustav Adolfs den Andres och Stores, Sveriges, Götes och Vendes Konungs, Storfurstes till Finland, Hertigs uti Estland och Karelen, Herres över Ingermanland, Vår högstärade älsklige käre Herrfaders (kristligst och glorvördigst i åminnelse) dödliga frånfälle, Vi uti Vår späda ungdom hade misst Vår av Gud och naturen förordnade målsman, förmyndare och försvar, och Sverige, Vårt Rike och kära Fädernesland, sin konung, huvud och regent, och det i en sådan hård, farlig och besvärlig tid, att denna undfångna skadesbot och restitution icke lättligen stod att förhoppas, sedan att nå och förrätta. Och dock likväl fordrade så Vår som Riksens välfärd att man icke släppte allt handlöst, utan fast heller med mod och god råd sökte Oss, Vårt Rike, och kunglig höghet och rätt, så ock Fäderneslandet att försvara och försäkra.

Ty hava Riksens Råd och Ständer, såsom Våra trogna män och undersåtare, mitt uti den sorg och bedrövelse som de av Vår salige högstärade käre Herrfaders avgång fattat hade, gripit till de råd och medel som tiderna och tillfälle dem hava givit vid handen övliga äro i slika fall, och Hans Saliga Majestät dem själv i sin livstid hade anledning tillgivit, att de äro tillsamman trådde, på nytt förbundit sig till Oss, upprepandes och stadfästandes det löfte de Oss anno 1627 på sådana fall gjort hade att anamma Oss för deras Drottning och bevisa Oss all huldskap, troskap och manskap. Och efter Vi för Våra ungdoms år icke kunde själva taga regementet och Våra trogna undersåtares välfärd i akt, hava de varit bekymrade att beställa så om Vårt förmynderskap som Riksens Regering i Våra ungdoms- och omyndighetsår, att Vi såväl som Riket icke någon skada emellertid taga måtte.

Och ändock där kunde vara åtskilliga betänkande infallna huruledes allt väl beställes måtte, så är likväl funnits bäst, säkrast och rådligst att följa Hans Saliga Majestäts förslag och intention efter, och medan vid dess livstid en regeringsforma efter dess befallning författad och av Hans Saliga Majestät översedd var, uti vilken regeringen och förmynderskapet på ett sådant fall var beskrivet och Ständerna således medel och vägar givna vid handen huruledes allt syntes bekvämligast beställas kunna. Varföre ock Riksens Råd och Ständer i deras första möte anno 1633 här i Stockholm hava uppdragit å Våra vägnar och till Vår och Riksens tjänst Riksens Regering och Vårt förmynderskap de fem höga Riksens ämbetesmän det att föra med Riksens Råds råd, på sådan sätt och med sådan makt som regeringensformen, den gången av Riksens Råd och Ständer översedd och gillad, vidare beskriver och dem tillägnar, eftersom själva besluten vidare utviser.

Så alldenstund tvenne av välbemälte höge Riksens ämbeten dels voro, dels blevo vakant, så äro desamma anno 1634 ersatta och samma års möte här i Stockholm regeringen och förmynderskapet alldeles på dem konfererad och stadfäst vorden och alltså uppdragen dem välborna Oss älskliga Våra trogna män och råd:

Herr Gabriel Oxenstierna Gustafsson, friherre til Kimito, herre til Tyresö och Storforsa, Sveriges Rikes drotset, president i Vår Kungliga Hovrätt i Stockholm och Sveriges Rike, och lagman i Västergötland.

Och efter hans död, som skedde anno 1640, hans successori, herr Peder Brahe, greve till Visingsborg, friherre till Rydboholm och Lindholm, nu Sveriges Rikes drotset, president i Vår Kungliga Hovrätt i Stockholm och över Sveriges Rike och lagman i Västmanland och Dalarna.

Herr Jakob de la Gardie, greve till Läckö, friherre til Ekholmen, herre till Hapsal, Kolck, Kida och Runsa, riddare, Sveriges Rikes marsk, fältherre, president i Vår Krigsrätt och lagman i Uppland.

Herr Carl Gyllenhielm, friherre till Bergkvara, herre till Sundbyholm, Kasby och Karlberg, Sveriges Rikes amiral, och lagman i Tiohärads lagsagu.

Herr Axel Oxenstierna, friherre till Kimito, herre till Fiholm och Tidön, riddare, Sveriges Rikes kansler, den tid Vår fullmäktige legat i Tyskland, direktör över det Evangeliska Bundet sammastädes, och lagman i Norrlanden och Lappmarken.

Herr Gabriel Oxenstierna, friherre till Mörby och Lindholm, Sveriges Rikes skattmästare och lagman i Värmland,

att påtaga sig oftbemälte regering och förmynderskap; och dem befallt att allt dirigera och styra med samtligen de närvarande av Riksens Råds råde, och så, när någon av de fem höga ämbetsmän sjuk eller frånvarande vore, då förordnat i dens sjuke eller frånvarandes ställe en av samme collegio utur Riksens Råd, som med samma autoritet den sjukes eller frånvarandes stämme och rum förestå och förrätta skulle, allt efter regeringsformens lydelse.

Och ändock dessa förledna svåra tider fuller hava kunnat göra dem studsiga, så i anammandet av denna svåra regering och förmynderskap som i dess utförande, så hava de likväl låtit sin trohet, rättrådighet och affektion de hava burit till Oss och Fäderneslandet påskina, dragit den bördan och besvär nu i tolv år, och sist genom Guds bistånd nu idag då Vi genom Guds nåde Våra aderton år uppfylle, avträtt i alla Riksens Ständers närvaro och åsyn Vårt förmynderskap och Riksens regering, och denna med all kunglig höghet, rätt, rättighet och herlighet, oförkränkt och oavkortad, så ock all Riksens land, fästningar och städer, samt deras gränsor och landamären i Våra händer troligen överantvardat, nedersatt och levererat såsom trogna rättrådiga förmyndare ägnar och bör, och Vi dem därföre allernådigst betacke och vid tilfälle med nåder emot dem och deras barn och efterkommande vele ihågkomma och vedergälla.

Medan nu välbemälte goda herrar samtligen och synnerligen Vårt Rikes höge ämbetsmän och Råd, således ock till Vårt goda nöje, hava i varande förmynderskapet stått Riket före och det Oss nu till trogen hand överantvardat, och de fördenskull av Oss underdånigst hava varit begärande, Vi ville till deras och deras efterkommandes försäkring förklara Vårt goda nöje och kontentemang som Vi över deras förda regering och förmynderskap have och dem på all mänsklig händelse give Vårt kvittobrev, och så därhos, var en eller annan av dem (som lätteligen kan hända att någon kunde finna sig offenderad) skulle däröver bliva anfäkdad, Vi dem då ville fördaktinga till rätta och försvara i alla billiga måtto.

Ty akte Vi sådan deras ödmjuka begäran vara rättvis och billig, och till att betyga Vår nådiga affektion och huru högt Vi skatte deras trohet och goda tjänster, enkannerligen att Oss Vår kungliga höghet och rätt med land och riken så troligen och väl är förestånden och nu i händer levererad, ty kvittere Vi härmed och i detta Vårt öppna brevs kraft samtligen och synnerligen Våra välbemälte trogna män, höga ämbetsmän och Riks råd vad eller de avledna äro och genom döden hädankallade, eller ock ännu i levandes live, Vårt förda förmynderskap och Riksens Regering, sägandes och görandes dem och deras husfrur, barn och efterkommande härmed fri[a] och lediga för allt ytterligare tilltal av Oss och Riket, eller andra å Våra och Riksens vägnar, nu och till everdliga tider.

Till yttermera visso att detta således av Oss gjort är, och Vi vele att välbemälte goda herrar med sina hustrur, barn och efterkommande det fullkomligen och [o]emotsägligen åtnjuta skulle, ty have Vi detta med Vår egen hand underskrivit och vetterligen låtit sätta Vårt Kungliga Sekret här nedanföre. Givet och skrivet på Vårt Slott Stockholm, den 7 decembris år efter Kristi börd ett tusend sexhundrade på det fyrtionde och fjärde.
Kristina.

French translation (my own):

Nous Christine, par la grâce de Dieu, élue reine et princesse héréditaire des Suédois, des Goths et des Vandales, grande princesse de Finlande, duchesse d'Estonie et de Carélie, dame d'Ingrie, etc., faisons savoir que depuis la disparition fatale de l'ancien prince et seigneur très puissant, Sieur Gustave Adolphe II et Grand, roi des Suédois, des Goths et des Vandales, grand prince de Finlande, duc d'Estonie et de Carélie, seigneur d'Ingrie, Monsieur Notre Père très honoré et très cher (très chrétien et très glorieux de mémoire), Nous, dans Notre tendre jeunesse, avions perdu Notre tuteur et Notre défense, et la Suède, Notre Royaume et Notre chère Patrie, avions perdu son roi, son chef et son dirigeant, désigné par Dieu et la nature, et cela parce que dans une situation si dure, une période dangereuse et difficile, il n'était pas facile d'espérer et encore moins de réaliser et d'exécuter cette réparation et sa restitution. Et pourtant, Notre bien-être ainsi que celui du royaume exigeait que l'on ne laisse pas tout devenir incontrôlable, mais qu'au contraire, avec courage et bon conseil, on cherche à Nous défendre et à Nous protéger, Nous, Notre Royaume et Notre altesse royale et le droit, ainsi que la Patrie.

Le Conseil et les États du Royaume, étant Nos hommes et sujets fidèles, au milieu du chagrin et du chagrin qu'ils avaient ressentis au départ de Monsieur Notre feu et très honoré Père, ont donc utilisé les conseils et les moyens qui les temps et les occasions leur en avaient donné, et qui sont habituels dans de tels cas, et Sa Majesté lui-même leur avait donné de son vivant la raison pour laquelle ils se sont réunis, se sont de nouveau engagés envers Nous, répétant et confirmant la promesse qu'ils Nous avaient faite en 1627 dans de tels cas de Nous accepter comme leur Reine, et de Nous prouver toute loyauté, fidélité et virilité. Et parce que Nous, étant dans Nos années de jeunesse, ne pouvions pas Nous-mêmes prendre en compte le régiment et le bien-être de Nos fidèles sujets, ils étaient soucieux d'ordonner Notre tutelle en tant que régence du Royaume dans nos années de jeunesse et minorité, afin que Nous, ainsi que le Royaume, ne subissions aucun préjudice, sous quelque mesure que ce soit.

Et bien qu'il puisse y avoir plusieurs rapports soumis sur la façon dont tout devrait être correctement ordonné, il a néanmoins été trouvé le meilleur, le plus sûr et le plus conseillé de suivre la proposition et l'intention de Sa Feue Majesté, et tandis que de son vivant une forme de gouvernement selon ses ordres  a été écrit et supervisé par Sa Feue Majesté, dans lequel le gouvernement et la tutelle dans un tel cas ont été décrits et les États ont ainsi reçu les moyens et les voies pour que tout soit ordonné. C'est pourquoi également lors de leur première réunion en 1633 ici à Stockholm, le Conseil et les États du Royaume ont assumé la tâche en Notre nom et, pour le service du Royaume, la régence du Royaume et Notre tutelle, les cinq hauts charges du Royaume à apporter avec l'avis du Conseil du Royaume, de telle manière et avec un tel pouvoir que la forme de gouvernement, qui a été examinée et approuvée par le Conseil et les États du Royaume à l'époque, décrit plus en détail et qui leur convient, comme le démontrent les résolutions elles-mêmes.

Ainsi, à cette époque, deux des dites charges élevées du Royaume étaient en partie, en partie devenues vacantes; puis, en 1634, ceux-ci furent remplacés, et lors de la réunion de la même année ici à Stockholm, la régence et la tutelle leur furent entièrement conférées et confirmées et donc les affectations qui leur étaient confiées, Nos hommes et conseillers bien-nés, fidèles et très chers:

Sieur Gabriel Oxenstierna Gustafsson, baron de Kimito, seigneur de Tyresö et Storforsa, grand drost du Royaume de Suède, président de Notre Cour d'Appel Royale de Stockholm et du royaume de Suède, et homme de loi en Westrogothie.

Et après sa mort, survenue en 1640, son successeur, sieur Pierre Brahe, comte de Visingsborg, baron de Rydboholm et Lindholm, aujourd'hui grand drost du Royaume de Suède, président de Notre Cour d'Appel Royale de Stockholm et homme de loi en le Royaume de Suède et en le Westmannie et la Dalécarlie.

Sieur Jacques de la Gardie, comte de Läckö, baron d'Ekholm, seigneur de Hapsal, Kolck, Kida et Runsa, chevalier, grand connétable du Royaume de Suède, feltmaréchal, président de Notre Cour de Guerre et homme de loi en Uplande.

Sieur Charles Gyllenhielm, baron de Bergkvara, seigneur de Sundbyholm, Kasby et Carlberg, grand amiral du Royaume de Suède et avocat de Tiohärads lagsaga.

Sieur Axel Oxenstierna, baron de Kimito, seigneur de Fiholm et Tidö, chevalier, grand chancelier du Royaume de Suède, Notre plénipotentiaire et ambassadeur pendant la guerre en Allemagne, directeur de la Fédération évangélique dans le même plan, et homme de loi en Norlande et en la Laponie.

Sieur Gabriel Oxenstierna, baron de Mörby et Lindholm, grand trésorier du Royaume de Suède et homme de loi en Warmie,

d'entreprendre le gouvernement et la tutelle souvent mentionnés ci-dessus; et on leur ordonna de tout diriger et gouverner avec l'avis de tous ceux présents du Conseil du Royaume, et ainsi, quand l'une des cinq charges élevées était malade ou absente, alors un du même collège du Conseil du Royaume  a été nommé à la place du malade ou de l'absent, qui avec la même autorité présiderait et gérerait la chambre à la place du malade ou de l'absent, conformément au texte de la Forme de Gouvernement.

Et bien que ces temps difficiles passés aient été pour eux un défi, tant dans l'adoption de ce gouvernement et de cette tutelle lourds que dans sa mise en œuvre, ils ont néanmoins montré la loyauté, la droiture et l'affection qu'ils ont portées à Nous et à la Patrie, ils ont porté cet fardeau et ennuis maintenant depuis douze ans, et finalement, grâce à l'aide de Dieu, maintenant aujourd'hui, alors que Nous, par la grâce de Dieu, entrons dans Notre dix-huitième année, ils ont renoncé à la tutelle et au gouvernement de Nous et du Royaume en présence et à la vue de tous les États du Royaume, et cela en toute altesse royale, droit, droit et gloire, sans violation et sans relâche; ils ont aussi renoncé à toutes les terres, forteresses et villes du Royaume, et ils ont aussi fidèlement remis, établi et livré leurs frontières et la propriétaire entre nos mains, comme des gardiens fidèles et justes doivent et doivent, et Nous les remercions donc très gracieusement; et lorsque l'occasion se présentera, Nous Nous souviendrons gracieusement d'eux et les récompenserons, ainsi que leurs enfants et leur postérité.

Comme les bons messieurs mentionnés ci-dessus, en général et en particulier les hautes charges et le Conseil de Notre Royaume, ont gouverné le Royaume dans cette tutelle et Nous l'ont maintenant confié d'une main fidèle, donc aussi pour notre bon plaisir, et ils Nous l'avons donc demandé très docilement, pour eux et leurs descendants, Nous voulons déclarer le bon plaisir et le contentement que Nous avons eu de leur gouvernement et de leur tutelle continus, et Nous leur donnons, dans tous les événements humains, Notre lettre de quittance, et si l'un ou l'autre d'entre eux (car il peut facilement arriver que chacun puisse se trouver offensé) était alors récusé, Nous voudrions alors les traduire en justice et en défense par toutes les mesures raisonnables.

Nous considérons donc leur humble demande comme juste et raisonnable, et pour témoigner de Notre gracieuse affection et de l'importance que Nous accordons à leur fidélité et à leurs bons services, seulement que Notre altesse royale et Notre droit à Notre terre et à Notre royaume sont si fidèlement et bien représentés et maintenant délivrés entre Nos mains, Nous quittons donc, par le pouvoir de cette Notre lettre ouverte, tous et en particulier Nos dits féals hommes, les hautes charges et le Conseil du Royaume, même ceux qui sont décédés et rappelés par la mort, ou encore vivants, de Notre tutelle et de Notre régence, les déclarant et les rendant ainsi que leurs femmes, enfants et descendants libres et déchargés de toute intervention ultérieure de Notre part et du Royaume, ou d'autres en Notre nom et au nom du Royaume, maintenant et pour toujours.

Pour plus d'assurance que Nous le faisons ainsi et que Nous souhaitons que lesdits bons messieurs avec leurs femmes, leurs enfants et leurs descendants en profitent pleinement et de manière incontestable, Nous avons donc signé ceci de Notre propre main et avons dûment apposé ici Notre Sceau Royal ci-dessous. Donné et écrit dans Notre Château de Stockholm, le 7 décembre de l'année 1644 après la naissance du Christ.
Christine.

English translation (my own):

We Kristina, by the grace of God, elected Queen and Hereditary Princess of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Princess of Finland, Duchess of Estonia and Karelia, Lady of Ingria, etc., make known that since the fatal demise of the former most powerful prince and lord, Lord Gustav Adolf the Second and Great, King of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Prince of Finland, Duke of Estonia and Karelia, Lord of Ingria, Our most highly honoured and dearly beloved Lord Father (most Christian and glorious in memory), We in Our tender youth had lost Our guardian and defense, and Sweden, Our Kingdom and dear Fatherland, had lost its king, head and ruler, appointed by God and nature, and that because in such a harsh, dangerous and difficult time that this received reparation and restitution was not easily to be hoped for, let alone to achieve and carry out. And yet, both Our welfare as well as that of the Realm demanded that one not let everything go out of hand, but instead, with courage and good counsel, that one must seek to defend and secure Us, Our kingdom, and Our royal highness and right, as well as the Fatherland.

The Council and Estates of the Realm, being Our faithful men and subjects, in the midst of the sorrow and grief which they had felt at the departure of Our late and most highly honoured dear Lord Father, therefore made use of the advice and means which the times and occasion had given them, and which are customary in such cases, and His Late Majesty himself had given them reason in his lifetime that they came together, again committed themselves to Us, repeating and confirming the promise they had made to Us in 1627 in such cases to accept Us as their Queen, and to prove to Us all loyalty, fidelity and virility. And because We, due to being in the years of Our youth, could not Ourself take the regiment and the welfare of Our faithful subjects into account, they were concerned to order about Our guardianship as the regency of the Realm in Our years of youth and minority, so that We as well as the Kingdom would not sustain any harm in any measure.

And although there could be several reports submitted as to how everything should be properly ordered, it has nevertheless been found best, safest and most advisable to follow His Late Majesty's proposal and intention, and while during his lifetime a form of government according to his command was written and overseen by His Late Majesty, in which the government and guardianship in such a case was described and the Estates were thus given means and ways for how everything should be ordered. Wherefore also in their first meeting in 1633 here in Stockholm, the Council and Estates of the Realm have taken up the task on our behalf, and for the service of the realm, the regency of the Realm, and our guardianship, the five high charges of the Realm to bring with the advice of the Council of the Realm, in such a way and with such power which the form of government, which was looked over and approved by the Council and Estates of the Realm at the time, further describes and appropriates to them, as the resolutions themselves further demonstrate.

So at that time two of the aforementioned high charges of the Realm partly were, partly became vacant; then, in 1634, the same were replaced, and at the same year's meeting here in Stockholm the regency and the guardianship were conferred and confirmed entirely on them and thus the assignments to them, Our well-born, faithful and well-beloved men and councillors:

Lord Gabriel Oxenstierna Gustafsson, Baron of Kimito, Lord of Tyresö and Storforsa, Grand Steward of the Kingdom of Sweden, President of Our Royal Court of Appeal in Stockholm and the Kingdom of Sweden, and Lawman of Västergötland.

And after his death, which happened in 1640, his successor, Lord Per Brahe, count of Visingsborg, Baron of Rydboholm and Lindholm, now the Grand Steward of the Kingdom of Sweden, president of Our Royal Court of Appeal in Stockholm and lawman of the Kingdom of Sweden and in Västmanland and Dalarna.

Lord Jakob de la Gardie, Count of Läckö, Baron of Ekholm, Lord of Hapsal, Kolck, Kida and Runsa, knight, Grand Constable of the Kingdom of Sweden, Field Marshal, President of Our Court of War and lawman in Uppland.

Lord Carl Gyllenhielm, baron of Bergkvara, Lord of Sundbyholm, Kasby and Karlberg, Grand Admiral of the Kingdom of Sweden, and lawman in Tiohärads lagsaga.

Lord Axel Oxenstierna, Baron of Kimito, Lord of Fiholm and Tidö, knight, Grand Chancellor of the Kingdom of Sweden, Our plenipotentiary and ambassador during the war in Germany, director of the Evangelical Federation in the same plan, and lawman of Norrland and Lapland.

Lord Gabriel Oxenstierna, Baron of Mörby and Lindholm, Grand Treasurer of the Kingdom of Sweden, and Lawman of Värmland,

to undertake the often aforementioned government and guardianship; and one ordered them to direct and govern everything with the advice of all those present from the Council of the Realm, and so, when any of the five high charges were ill or absent, then one from the same college of the Council of the Realm was appointed in the place of the ill or absent man, who with the same authority would preside over and manage the room in place of the sick or absent man, in accordance with the wording of the Form of Government.

And although these past difficult times have been challenging for them, both in the adoption of this heavy government and guardianship and in its implementation, they have nevertheless shown their loyalty, uprightness and affection they have borne to Us and the Fatherland, they have carried that burden and trouble now for twelve years, and finally, through God's assistance, now today, when We, by God's grace, enter Our eighteenth year, they have resigned the guardianship and the government of Us and the Realm in the presence and sight of all the Estates of the Realm, and this with all royal highness, right, right and glory, uninfringed and unabated; they have also resigned all the lands, fortresses and cities of the Kingdom, and they have also faithfully handed over, set down and delivered their borders and the landlady into Our hands, as faithful and righteous guardians must and should, and We therefore most graciously thank them, and when the occasions come, We shall graciously remember and repay them, their children and their posterity.

As the now aforementioned good gentlemen, in general and in particular the high charges and Council of Our Realm, have ruled the realm in that guardianship and they have now entrusted it to Us with a faithful hand, thus also to Our good pleasure, and they have therefore most submissively requested it of Us, for them and their descendants, We want to declare the good pleasure and contentment which We have had from their continued government and guardianship, and We give them, in all human events, our letter of quittance, and if each or other of them (as it may easily happen that any one could find  himself offended) would then be challenged, We would then want to put them to justice and defense in all reasonable measures.

We therefore consider their humble request to be just and reasonable, and to testify Our gracious affection and how highly We value their fidelity and good services, only that Our royal highness and right to Our land and kingdom are so faithfully and well represented and now delivered into Our hands, We therefore and hereby quit, by the power of this Our open letter, all and particular of Our aforementioned faithful men, the high charges and the Council of the Realm, even those who are deceased and called away by death, or still living, of Our guardianship and regency, hereby declaring and making them and their wives, children and descendants free and discharged from all further adress by Us and the Kingdom, or others on Our behalf and the Kingdom's behalf, now and forever.

For further assurance that this is thus done by Us, and We want that the aforementioned good gentlemen with their wives, children and descendants should enjoy it fully and uncontradictibly, We have therefore signed this with Our own hand and have duly set Our Royal Seal here below. Given and written at Our Castle in Stockholm, on December 7 in the 1644th year after the birth of Christ.
Kristina.