Source:
Svenska riksrådets protokoll 8: 1637-1639, page 15, published by Severin Bergh, 1895
The council meeting:
Den 4 Maij voro församblade i Råd-Cammaren R. Drotzen Her Gabr. Oxenstierna Gustafsson, R. Ammiralen Her Carl Carlsson Gyldenhielm, R. Cantzleren Her Axel Oxenstierna, Her Philip Skedingh, Her Per Baner, Her Mattias Soop, Her Johan Pontesson, Her Carl Bonde, Her Erik Ryning, Her Claas Christersson Horn.
... Sedan förtaldhe Hans Excel:ce Rix-Cantzleren, att effter såsom Regeringen förstådt hade, det sälsamt tillstodh i H. M:tz Enkedrotningens liefgedingh, så hafver Regeringen till att redressera saaken för någon tijdh sedan deputerat och förordnat Knut Posse till Landzhöfdinge öfver Nyköpingz lähn och tillijka öfver H. M:tz lifgeding, och då nembdt H. Ex:ces persohn till att hafva administrationen aff sakerne uthi omberörde H. M:tz liefgedingh, såsom och att vara Ståthållaren till adsistence. Så endoch han hafver elljest nogh att göra för sitt embethe skuldh, hafver han lijkväl, till att contentera Regeringen deri, reest till H. M:tt att taga alla saker i ögonskeen och tillsee, om dhe nogorledes kunde remedieras. Hvadh H. Ex:ce der hafver förrättadt, så väl som vidh Academien i Upsala, deröfver vill han nu korteligen göra relation.
Ankommandes till Gripsholm, förmärckte Hans Ex:ce fuller, att H. M:tt hade den apprehension fattad, att Regeringen ville sättie H. M:tt förmyndare, och äskade fördenskuldh uthi sin egen förvaringh alle skriffter i Cammaren och Cantzlij in uthi sin egen cammare, att H. Ex:ce icke måtte komma deröfver. När H. Ex:ce opkom, var H. Ex:ce medh H. M:t till bords. Effter måltiden var H. Ex:ce hoos H. M:t allena i Cammaren; söckte lägenheet att öfverlefrera H. M:tt Regeringens och Rådetz creditif bref. Män H. M:tt hölt H. Ex:ce alt oppe medh andre discurser och intet ville gifva orsaak att tala om thet i Stockholm blef aftalt sidste reesan H. M:t ther stadder var.
[H. Ex:ce sade, att] H. M:tz saker aff en hoop illa administreres, och nu vore gott, att een godh Ståthållare förordnades i H. M:tz lifgedingh. Rådet hafver förmådt Knut Posse dertill. H. Ex:ce och var derhän skickadt till att hjelpa saken till rätta, hvadh han kunde. Gaff dermed brefvet öfver, det H. M:t intet opbröt.
Hennes Maij:tt begynte beklaga sigh öfver thet henne her i rijket vederfahres, att H. M:tt var despecterat; ingen kunde lida henne, och derföre hade H. M:tt satt sigh före att reesa till Pryssen.
Hans Ex:ce svarade deropå, att H. M:tt gjorde hele Rådetz Collegium een orätt obilning (?). H. M:t motte försäkra sigh, att hele Collegium skulle göra all billig ähra och tjänst. Men thet folcket inbilla H. M:tt sådant, det beklage Rådet dageligen och söke alle vägar att remediera saken. Rådet hafver orsak för dee stora välgerningar, [hvarmed de] af sahl. K. M:t så väl som nu regerande H. M:t unge Drotningen, H. M:tz kere dotter, beneficeradhe voro, att intet låta, thet H. M:t kan lända till ähra och tjänst. — 1. Det förstodo dhe väl, att dem intet väl står, att dhe skulle studio göra H. M:t förtreet. 2. Så se dhe icke heller nogon nytta deraf, för hvilcken orsak the thertill kunde låckas. 3. Hafve dhe orsak att göra H. M:tt all tjänst, aff thet att H. M:t sjelf hafver hafft cronan på hufvudet, scheptren i handen, hafft H. K. M:tt i sengen och fampnen, H. M:tz dotter är och numehra deres Drotningh. Beklagade att skulden och culpa står hoos en hoop medh kraslare, som H. M:t brukar till rådgifvare.
Hennes Maij:tt begynte åther tala om sin resa åth Pryssen till att besöka sin slecht och venner.
Hans Ex:ce Rix-Cantzleren: »Crönta hufvuden få intet så reesa, hvart dee vele, så frampt dhe vele holla deres respect i ähra.« Han för sin persson talte detta; »veet intet Regeringens och Rådetz mening deröfver.«
Enkiedrotningen: Den reesan motte hon göra, 1. att her i Sverige är mycket kalt, 2. är här och een hoop medh slemma bergh.
R. Cantzleren: Der uthe är såå stohr köldh som här, och slemmare bärg i Tysklandh än her inne, så att H. M:tt intet hafver orsak att förekasta dem sådant. »E:rs M:tt hade fuller dedh vist tillförende.«
Enkiedrotningen: Dett hade H. M:tt gjordt för sin sahl. herre skuldh.
Andre dagen dereffter, då H. M:tt begäradhe, att H. Ex:ce intet ville hindra hennes reesa.
Rix-Cantzleren sade sigh intet vetta, hvar H. M:t skall taga penningar att kunna fortsättia sin reesa, såsom och at lefva der medh ähran; icke heller viste, huru väl det ville H. M:t anstå.
H. M:tt Enkiedrotningen föregaff, H. M:ttz modher hade länt penningar på sitt ampt i Preussen. I medler tijdh ville H. M:tt lembne H. Ex:ce administrationen aff lifgedinget.
Rix-Cantzleren extenueradhe amptet, som bäst derom viste; H. Ex:ce excuseradhe sig, att han intet kundhe för andre bestelningar skuldh påtaga sigh administrationen.
Deropå äre dhe kompne i discurs om lifgedinget, om Sveriges lagh och heijratznotullen, hvilcken grunder sigh på Sveriges lagh såsom itt fundament.
H. M:t Enkiedrotningen tillbödh sigh villja thee och visa H. Ex:ce heela sin stat och kalla Cammereraren till sigh. Hvilcket och skedde effter måltijdh.
Cammereraren viste H. Ex:ce 1. afkortningen, 2. alle behollne summer (?), 3. alla gäldh. H. M:t sjelf teedde, hvadh H. M:tt sjelf hafver införskrifvit till sitt hoff.
R. Cantzleren begäradhe att få see det alt öfver i Cammaren medh Cammere[ra]ren, på det han må deste bättre göra Regeringen rapport. Hvilcket H. M:tt behagadhe. ...
Hans Ex:ce frågadhe, hvadh medh H. M:tt skall afftalas öfver H. M:tz reesa till Preussen. Meente H. M:t fuller lärer förebära monga orsaker, att H. M:t moste reesa uth. Rådde att man ingalunda skulle tillstädja H. M:t reesan, ty H. M:t är sal. Konungens hustru, 2. vår Drotningz moder, 3. hafver hafft Cronan på sitt hufvudh. Kan fördenskuldh intet tillstädjes att reesa uth uthan Stendernes samtyckie. 4. Hvem veet och, hvadh kan infalla, huru H. M:t der blifver accepterat, eller och om Konungen i Polen lärer sleppa H. M:t tillbakar igen. Kommer H. M:t och nogot dödeligit vidh, kunne intet Regeringen och Rådet föra H. M:t inn uthan Ständernes veetskap och consens. Att contribuera till samme reesas fortsättiande, kan landet intet. Hölt derföre rådeligit, att man skall remonstrera H. M:t, det Regeringen intet kan tillåta eller tillstädja H. M:t att reesa uthländes; uthan deröfver moste först förskrifves alle Rixsens Stender tillhopa och derom befrågas, så att H. M:t intet kan eller må reesa uhr rijket, medh mindre dhe seija sin mening deri. Och så frampt H. M:t voro reseferdig uth och hade allerede medel i henderne dertill, kundhe lickväl Regeringen intet tillstädje, uthan moste reesan förhindra. Icke heller skole Stenderna lätteligen dertill förstå kunna. 5. För den despect, som rijket herigenom tillfogas. H. Ex:ce mente fördenskuldh denne saken vara aldeles odisputerligh; och vara allenast i denne saken att discurrera om modo procedendi medh H. M:t Enckiedrotningen. ...
With modernised spelling:
Den 4 maj voro församlade i Rådkammaren Riksdrotsen Herr Gabriel Oxenstierna Gustafsson, Riksamiralen Herr Carl Carlsson Gyllenhielm, Rikskanslern Herr Axel Oxenstierna, Herr Filip Scheding, Herr Per Banér, Herr Matthias Soop, Herr Johan Pontusson, Herr Carl Bonde, Herr Erik Ryning, Herr Claes Christersson Horn.
... Sedan förtalte Hans Excellens Rikskanslern att eftersåsom Regeringen förstått hade det sällsamt tillstod i Hennes Majestäts Änkedrottningens livgeding, så haver Regeringen till att redressera saken för någon tid sedan deputerat och förordnat Knut Posse till Landshövdinge över Nyköpings län och tillika över Hennes Majestäts livgeding, och då nämt Hennes Excellens' person till att hava administrationen av sakerna uti omberörde Hennes Majestäts livgeding, såsom ock att vara Ståthållaren till assistens. Så ändock han haver eljest nog att göra för sitt ämbete skull, haver han likväl, till att kontentera Regeringen däri, rest till Hennes Majestät att taga alla saker i ögonsken och tillse om de någorledes kunde remedieras. Vad Hans Excellens där haver förrättat, såväl som vid Akademien i Uppsala, däröver vill han nu korteligen göra relation.
Ankommandes till Gripsholm, förmärkte Hans Excellens fuller att Hennes Majestät hade den apprehension fattat att Regeringen ville sätta Hennes Majestät förmyndare, och äskade fördenskull uti sin egen förvaring alla skrifter i Kammaren och Kansli inuti sin egen kammare, att Hans Excellens icke måtte komma däröver. När Hans Excellens uppkom, var Hans Excellens med Hennes Majestät till bords. Efter måltiden var Hans Excellens hos Hennes Majestät allena i kammaren; sökte lägenhet att överleverera Hennes Majestät Regeringens och Rådets kreditivbrev. Men Hennes Majestät höllt Hennes Excellens allt uppe med andra diskurser och inte ville giva orsak att tala om det i Stockholm blev avtalt sista resan Hennes Majestät där stadder var.
Hans Excellens sade att Hennes Majestäts saker av en hopp illa administreras, och nu vore gott att en god ståthållare förordnades i Hennes Majestäts livgeding. Rådet haver förmått Knut Posse därtill. Hans Excellens ock var därhän skickad till att hjälpa saken till rätta, vad han kunde. Gav därmed brevet över det Hennes Majestät inte uppbröt.
Hennes Majestät begynte beklaga sig över det henne här i riket vederfaras, att Hennes Majestät var despekterad; ingen kunde lida henne, och därföre hade Hennes Majestät satt sig före att resa till Pryssen.
Hans Excellens svarade däruppå att Hennes Majestät gjorde hela Rådets Kollegium en orätt obildning. Hennes Majestät måtte försäkra sig att hela Kollegium skulle göra all billig ära och tjänst. Men det folket inbilla Hennes Majestät sådant, det beklaga Rådet dagligen och söka alla vägar att remediera saken. Rådet haver orsak för de stora välgärningar, varmed de av Saliga Kungliga Majestät såväl som nu regerande Hennes Majestät unga Drottningen, Hennes Majestäts kära dotter, beneficerade voro att inte låta det Hennes Majestät kan lända till ära och tjänst. — 1. Det förstodo de väl att dem inte väl står att de skulle studio göra Hennes Majestät förtret. 2. Så se de icke heller någon nytta därav, för vilken orsak de därtill kunde lockas. 3. Hava de orsak att göra Hennes Majestät all tjänst, av det att Hennes Majestät själv haver haft kronan på huvudet, sceptren i handen, haft Hans Kungliga Majestät i sängen och famnen, Hennes Majestäts dotter är ock numera deras Drottning. Beklagade att skulden och culpa står hos en hopp med krasslare som Hennes Majestät brukar till rådgivare.
Hennes Majestät begynte åter tala om sin resa åt Pryssen till att besöka sin släkt och vänner.
Hans Excellens Rikskanslern: »Krönta huvuden få inte så resa vart de vilja, såframt de vilja hålla deras respekt i ära.« Han för sin person talte detta; »vet inte Regeringens och Rådets mening däröver.«
Änkedrottningen: Den resan måtte hon göra, 1. att här i Sverige är mycket kallt, 2. är här ock en hopp med slemma berg.
Rikskanslern: Därute är så stor köld som här, och slemmare berg i Tyskland än härinne, så att Hennes Majestät inte haver orsak att förekasta dem sådant. »Eders Majestät hade fuller det visst tillförne.«
Änkedrottningen: Det hade Hennes Majestät gjort för sin salige herres skull.
Andra dagen därefter, då Hennes Majestät begärade att Hans Excellens inte ville hindra hennes resa.
Rikskanslern sade sig inte veta var Hennes Majestät skall taga penningar att kunna fortsätta sin resa, såsom ock att leva där med äran; icke heller visste huru väl det ville Hennes Majestät anstå.
Hennes Majestät Änkedrottningen föregav Hennes Majestäts moder hade länt penningar på sitt amt i Pryssen. Emellertid ville Hennes Majestät lämna Hans Excellens administrationen av livgedinget.
Rikskanslern extenuerade amtet som bäst därom visste; Hans Excellens exkyserade sig att han inte kunde för andra beställningars skull påtaga sig administrationen.
Däruppå äro de komna i diskurs om livgedinget, om Sveriges lag och heiratsnotullen, vilken grunder sig på Sveriges lag såsom ett fundament.
Hennes Majestät Änkedrottningen tillböd sig vilja te och visa Hans Excellens hela sin stat och kalla kammareraren till sig, vilket ock skedde efter måltid.
Kammareraren viste Hans Excellens 1. avkortningen, 2. alla behållna summor, 3. alla gäld. Hennes Majestät själv tedde vad Hennes Majestät själv haver införskrivit till sitt hov.
Rikskanslern begärade att få se det allt över i Kammaren med kammareraren, på det han må desto bättre göra Regeringen rapport, vilket Hennes Majestät behagade. ...
Hans Excellens frågade vad med Hennes Majestät skall avtalas över Hennes Majestäts resa till Preussen. Mente Hennes Majestät fuller lär förebära många orsaker att Hennes Majestät måste resa ut. Rådde att man ingalunda skulle tillstäda Hennes Majestät resan, ty Hennes Majestät är salige Konungens hustru, 2. vår Drottnings moder, 3. haver haft Kronan på sitt huvud. Kan fördenskull inte tillstädes att resa ut utan Ständernas samtycke.
4. Vem vet ock vad kan infalla, huru Hennes Majestät där bliver accepterad, eller ock om Konungen i Polen lär släppa Hennes Majestät tillbakar igen. Kommer Hennes Majestät ock något dödligt vid, kunne inte Regeringen och Rådet föra Hennes Majestät in utan Ständernas vetskap och konsens. Att kontribuera till samma resas fortsättande, kan landet inte. Höllt därföre rådligt att man skall remonstrera Hennes Majestät det Regeringen inte kan tillåta eller tillstäda Hennes Majestät att resa utländes, utan däröver måste först förskrivas alle Riksens Ständer tillhopa och därom befrågas, så att Hennes Majestät inte kan eller må resa ur Riket, medmindre de säga sin mening däri. Och såframt Hennes Majestät vore resefärdig ut och hade allaredo medel i händerna därtill, kunde likväl Regeringen inte tillstäda, utan måste resan förhindra. Icke heller skola Ständerna lätteligen därtill förstå kunna.
5. För den despekt som Riket härigenom tillfogas. Hans Excellens mente fördenskull denna saken vara alldeles odisputerlig; och vara allenast i denna saken att diskurrera om modo procedendi med Hennes Majestät Änkedrottningen. ...
English translation (my own):
On May 4, the Grand Steward Lord Gabriel Gustafsson Oxenstierna, the Grand Admiral Lord Carl Carlsson Gyllenhielm, the Grand Chancellor Lord Axel Oxenstierna, Lord Philip Scheding, Lord Per Banér, Lord Matthias Soop, Lord Johan Pontesson, Lord Carl Bonde, Lord Erik Ryning, and Lord Claes Christersson Horn were gathered in the Council Chamber.
... Then His Excellency the Grand Chancellor told that since the regency had understood that there had rarely been a claim in Her Majesty the Dowager Queen's dower estate, so the regency had some time ago deputed and appointed Knut Posse as governor over Nyköping County and also over Her Majesty's dower estate, and then named His Excellency's person to have the administration of things in Her Majesty's dower estate, as also to be the governor in assistance. So even though he had not enough to do for the sake of his office, he nevertheless, in order to content the regency therein, went to Her Majesty to take all matters into consideration and see if they could somehow be remedied. What His Excellency has done there, as well as at the Academy in Uppsala, he now will relate briefly.
On arriving at Gripsholm, His Excellency certainly noted that Her Majesty had the apprehension that the regency wanted to appoint guardians for her, and therefore boxed in her own safekeeping all the writings in the Chamber and the Chancellery inside his own chamber so that His Excellency could not get at them. When His Excellency came up, he was with Her Majesty at table. After the meal, His Excellency was with Her Majesty alone in the chamber; he looked for an opportunity to hand over Her Majesty's letters of credit to the regency and the Council. But Her Majesty kept stalling His Excellency with other discourses and did not want to give reason to talk about what was agreed upon in Stockholm on the last journey Her Majesty made there.
His Excellency said that Her Majesty's affairs are very badly administered, and now it would be good if a good governor were appointed in Her Majesty's dower estate. The Council has persuaded Knut Posse to do so. His Excellency was also sent there to help put things right, as much as he could. He thus gave the letter over which Her Majesty did not break up.
Her Majesty began to complain about what was happening to her here in the realm, that she was being disrespected; no one liked her, and therefore Her Majesty had resolved to travel to Prussia.
His Excellency thereupon replied that Her Majesty did the whole College of the Council an unjust misrepresentation. Her Majesty had to assure herself that the whole College would do her all fair honour and service. But the people imagine Her Majesty that way, the Council complains daily and seeks every way to remedy the matter. The Council has reason for the great benefactions, with which those of His Late Royal Majesty as well as of the now reigning Majesty the young Queen, Her Majesty's dear daughter, were beneficed, not to let what can be honourable and of service to Her Majesty. — 1. They understood that it was not right for them to studiously upset Her Majesty. 2. Nor do they see any benefit from it, for which reason they could be persuaded to it. 3. They have reason to do Her Majesty every service, from the fact that Her Majesty herself had the crown on her head, the scepter in her hand, had His Royal Majesty in bed and in her arms, and Her Majesty's daughter is also now their Queen. He regretted that the blame and fault rests with a group of fumblers that Her Majesty uses as advisors.
Her Majesty again began to speak of her journey to Prussia to visit her relatives and friends.
His Excellency the Grand Chancellor: "Crowned heads are not allowed to travel wherever they want if they want to honour their respect." He spoke this himself; "I don't know the regency's and the Council's opinion on that."
The Dowager Queen: She had to make that journey, 1. because here in Sweden it is very cold, 2. here there are also a lot of ugly mountains.
The Grand Chancellor: It is just as cold out there as it is here, and there are worse mountains in Germany than here, so Her Majesty has no reason to reproach them for such things. "Surely Your Majesty has always known this."
The Dowager Queen: Her Majesty had done so for her late lord's sake.
The next day, Her Majesty requested that His Excellency would not hinder her journey.
The Chancellor said he did not know where Her Majesty would get money to be able to continue her journey, as well as to live there with honour; nor did he know how well it would suit Her Majesty.
Her Majesty the Dowager Queen claimed that her mother had lent money to her county in Prussia. In the meantime, Her Majesty wished to leave the administration of the dower estate to His Excellency.
The Grand Chancellor extenuated the county that knew best about it; His Excellency excused himself that he could not undertake the administration due to other orders.
They thereupon came into discourse about the dower estate, about Sweden's law and the marriage contract, which is based on Sweden's law as a fundament.
Her Majesty the Dowager Queen offered to comply and show His Excellency all her state and call the chamberlain to her, which also took place after the meal.
The chamberlain showed His Excellency 1. the reduction, 2. all retained sums, 3. all debts. Her Majesty herself read what she herself had prescribed for her court.
The Grand Chancellor desired to be allowed to look it all over in the Chamber with the chamberlain, so that he might better make a report to the regency, which pleased Her Majesty. ...
His Excellency asked what should be agreed with Her Majesty about her journey to Prussia. He thought Her Majesty would certainly give many reasons why she must travel out. He advised that they should in no way allow Her Majesty the journey, because Her Majesty is the late King's wife, 2. the mother of our Queen, 3. and has had the crown on her head. She therefore cannot be allowed to travel abroad without the consent of the Estates.
4. Also, who knows what may happen, how Her Majesty will be accepted there, or whether the King in Poland will let Her Majesty return again. If something fatal should happen to Her Majesty, the regency and the Council could not bring Her Majesty in without the knowledge and consent of the Estates. To contribute to the continuation of the same journey, the country cannot. He therefore considered it advisable that one should remonstrate to Her Majesty that the regency cannot permit or allow Her Majesty to travel abroad, but above that all the Estates of the Kingdom must first be written to and asked about it, so that Her Majesty cannot or may not travel out of the Kingdom unless they have their say in it. And as long as Her Majesty was ready to travel and had ready means in her hands for that purpose, the Government could not allow it, but had to prevent the journey. Nor shall the Estates easily be able to consent to that.
5. For the disrespect which is hereby inflicted on the realm. His Excellency therefore believed this matter to be quite indisputable; and to be only in this matter to discourse on how to proceed with Her Majesty the Dowager Queen. ...
Above: Maria Eleonora.
Above: Kristina.
Above: Axel Oxenstierna.
No comments:
Post a Comment