Johan Arckenholtz's notes on Kristina's childhood letters to Johan Kasimir

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 1, page 47, Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=KgtcAAAAcAAJ&dq=reine+christine+de+suède+ferrario+savant+d%27italie+1653+lettre&source=gbs_navlinks_s

The notes:

On remarquera sur ces Lettres Latines de la Reine, que celle du 3. Février 1636 est la prémière qu'elle écrivit en cette langue à son Oncle le Prince Palatin, comme elle-même le lui fait entendre. Elles sont toutes copiées sur les originaux que l'on conserve dans les Archives de Suède (Il ne faut pas douter qu'elle n'ait encore écrit en latin plusieurs autres lettres en ce tems-là, que nous n'avons pas pû découvrir...). Il ne faut pas trouver étrange qu'il y ait quelques fautes de grammaire, vû le sexe & l'âge de Christine & les autres occupations qu'elle avoit, s'appliquant tout ensemble aux principes des Sçiences & à apprendre plus d'une langue étrangère: ajoutez à cela les ordres précis qu'avoit son Précepteur de la laisser écrire seule ses lettres, telles qu'elle vouloit, & de n'y rien changer ni ajouter, afin que ceux, qui y avoient l'œil, pussent voir quel progrès elle faisoit dans l'étude des Langues.

Au reste quoique le contenu de ces Lettres ne soit pas fort intéressant, on voit pourtant, que le tout en est assez naturel & dégagé, & on y remarquera déja quelques traits de son génie enjoué, comme quand elle parle dans une de ses apostilles de la visite, que venoit lui faire à la Campagne la grande Maitresse de sa Cour avec ses filles, & qu'elle dit: «quo plures, eo pejus»: «plus il en vient, tant pis c'est»: comme aussi quand elle fait le récit à son Oncle du nombre des Concurrans qui vouloient se mettre en possession de Brisach.

Swedish translation (my own):

Man kommer att märka på dessa latinska brev av drottningen, att den av den 3 februari 1636 är den första som hon skrev på detta språk till sin farbror pfalzgreven, som hon själv fick honom att förstå. De är alla kopierade från de original som finns bevarade i Riksarkivet (Det får inte råda någon tvekan om att hon ännu vid den tiden skrev flera andra brev på latin, som vi inte kunnat upptäcka...). Man skall inte tycka att det är konstigt att det finns några grammatiska fel, med tanke på Kristinas kön och ålder och de andra yrken hon hade, att tillämpa alla vetenskapens principer och lära sig mer än ett främmande språk.  Lägg därtill de exakta order som hennes lärare hade att låta henne skriva sina brev ensam, som hon ville, och att inte ändra eller lägga till något, så att de som hade ett öga kunde se vilka framsteg hon gjort i språkstudier.

Dessutom, även om innehållet i dessa brev inte är särskilt intressant, ser man ändå att allt är ganska naturligt och ohämmat, och vi kommer redan att märka några drag av hennes glada ingenium, som när hon i ett av sina postskript talar om besöket som hennes överhovmästarinna kom för att avlägga hos henne på landet med sina döttrar, och hon sade: »quo plures, eo pejus« — »ju fler av dem som kommer, desto värre är det«; som också när hon berättar för sin farbror hur många konkurrenter som ville ta Breisach i besittning.

English translation (my own):

One will notice on these Latin letters of the Queen that the one of February 3, 1636 is the first that she wrote in this language to her uncle the Prince Palatine, as she herself made him understand. They are all copied from the originals which are preserved in the Swedish Archives (There must be no doubt that she still wrote several other letters in Latin at that time, which we have not been able to discover...). One should not find it strange that there are some grammatical errors, given Kristina's sex and age and the other occupations she had, applying all together to the principles of sciences and learning more than one foreign language. Add to this the precise orders that her preceptor had to let her write her letters alone, as she wanted, and not to change or add anything, so that those who had an eye could see what progress she had made in the study of languages.

Moreover, although the content of these letters is not very interesting, one nevertheless sees that everything is quite natural and unconstrained, and we will already notice some traits of her cheerful genius, as when she speaks in one of her postscripts of the visit that the Grand Mistress of her Court came to pay her in the countryside with her daughters, and she said: "quo plures, eo pejus" — "the more of them that come, the worse it is"; as also when she tells her uncle the number of competitors who wanted to take possession of Breisach.

Above: Kristina.

Above: Johan Kasimir.

Above: Johan Arckenholtz.

Note: Kristina's handwritten letters to Johan Kasimir, as well as to the rest of the Pfalz family, are kept in the Stegeborg Collection at the Swedish National Archives — including and many more than the few Arckenholtz was able to access, copy and print. At the time of writing, that collection has not yet been digitised, but hopefully the originals will be made available that way eventually.