Sources:
Acta Pacis Westphalicæ Publica, volume 5, pages 9 to 10, published by Johann Gottfried von Meiern, 1735
Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 131 to 133, by Johan Arckenholtz, 1751
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 144 to 145, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
The letter:
Stockholm den 18 Novembr. 1647.
Jagh hafwer nhu i longligh tidh intet skriwit Eder til, mine månge Affaires hawa mig så occuperat, at jagh icke hafwer kunat anwenda så mycket tidh som sigh dertil fodras, doch giöra i migh stor tort der i fella nogot Judicium darom som kunde in motta præjudicera den æstime och godt Affection som Eder troghet och importante tienstar, so wäl som Edre andre stora meriter sigh hos migh förwerwet hawe. Jagh hopas at jagh det inna kort medh wärcket bewisa skal, at detta icke är allenast ordh, utan och at jagh realiter Et så menar. Steller för den skuldh Edert sinne aldeles til Fridzen och warer försäkert at jagh skal maintenera eder Fortun mot alla Edra invidos och at jagh aldrigh skal tillåta at i aff dem skulle bliwe förtruckt, mädan jagh nogsamt wet at alle eder förföljelse Eder deraff sin Ursprung hawer, at i hawa handlat som en erligh Mann. In publicis hawa i eder aldeles effter mine forrighe public Breff at retta. Jagh hawer deruthinan aldeles mina tanckar optecka, wet alså för dene Gång intet mera at påmina. Giwe Gudh at sackerne kunne tillåta, at i motte giöra et Resa hit på det jagh motte kunna Råd fraga Eder om några saker som sigh icke so skriwa låta. J medhlertidh måtta jagh patientera och se hurt alt wil uth, der Frehs Tractaten skul lenger stå sola jagh önska at hawa Chiffrer medh Eder som ingen at wist mer än Greff Magnus och Nils Nilson ty jagh trygligen tro den ene och den andere af deße tuå. Men komme dagh så kommer Rådh. Jagh beder i willia giöra Edr flit om Benfeldt och migh om all flitigt avisera, kunne mit forrighe förslagh på ware det mycket god, och gördhe i migh en behageligh tienst dermedh doch motte alt driwas medh Maner & sine publico detrimento, och befaller Edher hermedh i Gudhs beskyd.
Christina.
With modernised spelling (with Kristina's grammar and spelling mistakes preserved as much as possible):
Stockholm, den 18 novembris 1647.
Jag haver nu i långlig tid inte skrivit Eder till, mina många affaires hava mig så occuperat att jag icke haver kunnat använda så mycket tid som sig därtill fordras, dock göre I mig stor tort där I fälle något judicium därom som kunde in måtto prejudicera den estim och god affektion som Eder trohet och importanta tjänstar [sic] såväl som Edra andra stora meriter sig hos mig förvärvat hava. Jag hoppas att jag det inna[n] kort med verket bevisa skall att detta icke är allenast ord, utan ock att jag realiter [d]et så menar. Ställer fördenskull Edert sinne alldeles til freden, och varer försäkrad att jag skall maintenera Eder fortun mot alla Edra invidios och att jag aldrig skall tillåta att I av dem skulle bliva förtryckt medan jag nogsamt vet att alla Edra förföljelser Eder därav sin ursprung haver att I hava handlat som en ärlig man. In publicis hava I Eder alldeles efter mina förriga publika brev att rätta. Jag haver därutinnan alldeles mina tankar upptäcka, vet alltså för denna gång intet mera att påminna. Give Gud att sakerna kunne tillåta att I måtte göra ett [sic] resa hit på det jag måtte kunna rådfråga Eder om några saker som sig icke så skriva låta. Emellertid måtte jag patientera och se hurt [sic] allt vill ut där fredstraktaten skulle längre stå, skulle jag önska att hava chiffrer med Eder som ingen att [sic] visste mer än greve Magnus och Nils Nilsson, ty jag tryggligen tro den ene och den andre av dessa två. Men komme dag, så kommer råd. Jag beder I vilje göra Eder flit om Benfeld och mig om all[t] flitigt avisera, kunne mitt förriga förslag, på [sic] vore det mycket gott, och gjörde [sic] I mig en behaglig tjänst därmed; dock måtte allt drivas med maner et sine publico detrimento, och befaller Eder härmed i Guds beskydd.
Kristina.
With modernised spelling:
Stockholm, den 18 novembris 1647.
Jag haver nu i långlig tid inte skrivit Eder till, mina många affaires hava mig så occuperat att jag icke haver kunnat använda så mycket tid som sig därtill fordras, dock göre I mig stor tort där I fälle något judicium därom som kunde in måtto prejudicera den estim och god affektion som Eder trohet och importanta tjänstar såväl som Edra andra stora meriter sig hos mig förvärvat hava. Jag hoppas att jag det innan kort med verket bevisa skall att detta icke är allenast ord, utan ock att jag realiter [d]et så menar. Ställer fördenskull Edert sinne alldeles til freden, och varer försäkrad att jag skall maintenera Eder fortun mot alla Edra invidios och att jag aldrig skall tillåta att I av dem skulle bliva förtryckt medan jag nogsamt vet att alla Edra förföljelser Eder därav sin ursprung haver att I hava handlat som en ärlig man. In publicis hava I Eder alldeles efter mina förriga publika brev att rätta. Jag haver därutinnan alldeles mina tankar upptäcka, vet alltså för denna gång intet mera att påminna. Give Gud att sakerna kunne tillåta att I måtte göra en resa hit på det jag måtte kunna rådfråga Eder om några saker som sig icke så skriva låta. Emellertid måtte jag patientera och se hurt allt vill ut där fredstraktaten skulle längre stå, skulle jag önska att hava chiffrer med Eder som ingen visste mer än greve Magnus och Nils Nilsson, ty jag tryggligen tro den ene och den andre av dessa två. Men kommer dag, så kommer råd. Jag beder I vilja göra Eder flit om Benfeld och mig om all[t] flitigt avisera, kunne mitt förriga förslag, så vore det mycket gott, och gjorde I mig en behaglig tjänst därmed; dock måtte allt drivas med maner et sine publico detrimento, och befaller Eder härmed i Guds beskydd.
Kristina.
Arckenholtz's transcript of the letter (he corrected Kristina's grammar and spelling):
Stockholm den 18 Novembre 1647.
Jag hafwer nu i långlig tid intet skrifwit eder till, mine månge affaires hafwa mig så occuperat, at iag icke hafwer kunnat anwända så mycken tjd som därtil fordras, doch giöre j mig stor tort, där j fälle något judicium där om, som kunde præjudicera den estime och goda affection, som eder trohet och importante tienster, så wäl som edre andre store meriter sig hos mig förwärfwat hafwa. Jag hoppas at iag det innan kort med wärcket bewisa skal, at detta icke är allenast ord, utan ock at iag realiter så menar; Ställer fördenskull edert sinne aldeles tilfrids, och warer försäkrad at iag skal maintinera eder fortun, mot alla Edra invidos, och at iag aldrig skal tillåta, at j af dem skulle blifwa förtrykt, medan iag nogsamt wet, at alle edre förfölielser, deraf sin ursprung hafwa, at j hafwe handlat som en ärlig man. In publicis hafwen j eder alldeles efter mine förrige publica bref at rätta. Iag hafwer därutinnan aldeles mina tanckar uptäkt, wet altså för denne gången intet mera at påminna. Gifwe Gud at sakerne kunde tillåta, at j måtte giöra en resa hit, på det iag måtte kunna rådfråga eder om några saker, som sig icke så skrifwa låta. Imedlertid måtte iag patientera och se huru alt will gå. Där freds Tractaten skulle längre stå, skulle iag önska, at hafwa chiffrer med eder, som ingen wiste mer än Gref Magnus och Niels Nielsson, ty iag tryggeligen tror den ena och den andra af desse twå. Men kommer dag så kommer råd. Iag beder J willien giöra eder fljt om Benefeldt, och mig om alt flitigt avisera; kunde mit förrige förslag taga lag, så wore det mycket godt, och giorde J mig en behagelig tienst dermed; dock måtte alt drifwas med maneret, sine publico detrimento, och befaller Eder härmed i Guds beskydd.
Christina.
Gjörwell's transcript of the letter:
Jag hafwer nu i långlig tid intet skrifwit Eder til, mine månge affaires hafwa mig så occuperat, at jag icke hafwer kunnat anwända så mycken tid, som dertil fordras, dock gjören I mig stor tort, där I fällen något judicium där om, som kunde präjudicera den estime och goda affection, som Eder trohet och importante tjenster, så wäl, som Edre andre store meriter hos mig förwärfwat hafwa. Jag hoppas at jag det innan kort med werket bewisa skal, at detta icke är allenast ord, utan ock at jag realiter så menar; ställer fördenskull Edert sinne aldeles til frids, och waren försäkrad, at jag skal maintenera Eder fortun, mot alla Edra invidos, och at jag aldrig skal tillåta, at I af dem skulle blifwa förtrykt, medan jag nogsamt wet, at alle Edra förföljelser deraf sin ursprung hafwa, at I hafwen handlat, som en Ärlig Man. In publicis hafwen I Eder aldeles efter mina förrige publica bref at rätta. Jag hafwer därutinnan aldeles mina tankar uptäkt, wet altså för denne gången intet mera at påminna. Gifwe Gud, at sakerne kunde tillåta, at I måtte gjöra en resa hit, på det jag måtte kunna rådfråga Eder om några saker, som sig icke så skrifwa låta. Imedlertid måtte jag patientera och se huru alt wil gå. Där Freds-Tractaten skulle längre stå, skulle jag önska, at hafwa chiffrer med Eder, som ingen wiste mer, än Gref Magnus och Nils Nilsson, ty jag tryggeligen tror den ena och den andra af deße twå. Men kommer dag, så kommer råd. Jag beder I willen gjöra Eder flit om Benfeld, och mig om alt flitigt avisera; kunde mit förrige förslag taga lag, så wore det mycket godt, och gjorde I mig en behagelig tjenst dermed; dock måtte alt drifwas med maneret, sine publico detrimento, och befaller Eder härmed i Guds beskydd.
CHRISTINA.
Stockholm, d. 18 Nov. 1647.
French translation (by Arckenholtz):
Stockholm le 18 Novembre 1647.
Il y a long-tems que je ne vous ai écrit. Tant d'affaires que j'ai sur les bras, m'ont tellement occupée, que je n'ai pu trouver le tems qu'il me faloit pour cela. Vous me feriez un grand tort si vous portiez un jugement qui pût préjudicier à l'estime & à l'affection que vous vous êtez acquise auprès de moi par votre fidélité, par vos bons services, aussi bien que par d'autres grandes qualités. J'espére de vous marquer bien-tôt en effèt, que ce ne sont point ici de simples paroles, mais mes sentimens réels à votre égard. C'est pourquoi tournez toutes vos pensées à la paix, & soïez assuré, que je soutiendrai votre fortune contre tous vos envieux, & que je ne permettrai jamais, qu'ils vous oppriment, puisque je sais assez que toutes les persécutions qu'on vous fait, n'ont d'autre source, que celle-ci, que vous avez agi en honnête homme. Dans les affaires publiques vous n'avez qu'à vous conformer purement & simplement à mes instructions publiques, parce que je vous y ai déclaré & circonstancié mes sentimens. Ainsi je ne saurois me resouvenir d'autre chose pour le présent.
Plût à Dieu que les affaires permissent que vous puissiez faire une voïage ici! car je voudrois bien vous consulter sur certaines choses que je ne puis mettre sur le papier. Cependant il faut que je prenne patience, & que je voïe comment les choses iront.
Si les Négociations de paix duroient plus long-tems, je souhaiterois d'avoir avec vous un commerce de lettres en chiffre, dont aucun autre que vous, le Comte Magnus & Nils Nilsson n'eussent connoissance, car je me fie entiérement à vous trois. Cependant le tems nous instruira de ce qu'il faudra faire.
Je vous prie d'emploïer vos soins au sujèt de Benefeld & de m'en donner très-exactement avis. Si mon projèt pouvoit réussir, ce seroit une fort bonne chose, & vous me rendriez en cela un agréable service. Néanmoins tout doit être poussé avec les formalités requises, sans qu'aucun dommage soit porté à l'intérêt public. Je vous recommende à la protection Divine.
English translation (my own, from the above French translation):
Stockholm, November 18, 1647.
It has been a long time since I wrote to you. So many affairs that I have on my hands have occupied me so much that I have not been able to find the time I needed for it. You would do me a great disservice if you were to pass a judgment which might prejudice the esteem and affection which you have won for yourself with me by your loyalty, by your good services, as well as by other great qualities. I hope to mark you soon indeed, that these are not mere words here, but my real feelings towards you. Therefore, turn all your thoughts to peace, and rest assured that I will support your fortune against all those who envy you, and that I will never allow them to oppress you, since I know well enough that all the persecutions that are made against you have no other source than this: that you have acted as an honest man. In public affairs you have only to conform purely and simply to my public instructions, as I have declared and detailed my feelings to you there. So I cannot remember anything else for the present.
May God let affairs permit you to come here, as I would like to consult with you on certain things which I cannot write. In the meantime, I must be patient and see how things will go.
If the peace negotiations last any longer, I would like to have a ciphered letter trade with you, which none other than you, Count Magnus and Nils Nilsson knew about, for I trust the three of you completely. In the meantime, time will tell us what to do.
I beg you to use your care with regard to Benfeld and to give me exact advice. If my project could succeed, that would be a very good thing, and you would do me a pleasant service in that. However, everything must be carried out with the required formalities, without any damage being done to the public interest. I recommend you to divine protection.
Above: Kristina.
Above: Johan Adler Salvius.
Note: Before I found the original version of the letter in Acta Pacis Westphalicæ Publica, I assumed that Kristina probably relied on wordplay when she/he/they wrote "ställer fördenskull edert sinne aldeles tilfrids" ("therefore, turn all your thoughts to peace"): "tilfreds" is Swedish for "satisfied", and in the archaic language which used the old case system (or at least remnants of it), "frids" was the genitive of "frid" ("peace"), and the preposition "till" ("to") was always followed by the genitive case. But this has turned out to be quite untrue, as one can see. The reason why Arckenholtz corrected Kristina's grammar and spelling is because he wanted to meet the publication standards of his day. Even in an age of inconsistent spelling, Kristina's grammar and spellings were so unique that it is likely that she/he/they had dysgraphia and/or dyslexia, and I say they are beautiful as is.
No comments:
Post a Comment