Sources:
Riksarkivet, images 10 to 12/pages 5 to 7 in Januari-April 1650; Riksregistraturet
Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia; samt historiska personer, volume 4, pages XXXV to XXXVIII (35 to 38), edited by Count Georg Adlersparre, 1831
The letter (copy):
Christina etc. Wår Wenlige Helßan etc. Högbohrne Furste Elskelige K. Frende
Effter som dett gambla åhrett nu är till Ende lupett, och Wij orsak hafwe, den Högste Gudh Loff och prijs hembära, som Oß och Wårt Rijke så mildeligen Hafwer bewarat att både Regementet Her Hemma är Well och lÿckeligen fördt, och alle Wåre trogne ständer Wndersåthare och inbÿggiare Hersammestädes, Hafwa suttet i een önskelig roo och godhe Welståndh, Jemwel och Wårt KrigsWäsende Wthan landz och serdeles i Tÿs[k]landh Vnder E Kierligheetz Höghförnufftige Conduicte, nest Gudz Welsignelße Conserveradt och erhollet, så att Wij Wele förmoda att alltt är giönom een Hufwudh Recess i Nürnberg numehra slut[ett] och endadt Wordet, Tÿ tacke Wij Wijdh denne occasion Hans Gudomeliga mildheet för een så stoor Nåde och barmHertigheet Gratulere och Her Hoos E. K:tt öfwer oprettHollandet af Wesendet der Vthe, med innerlig önskan till Gudh, att Han Wille gifwa E. K:tt ett frögdefultt nÿtt Åhr, oppeholla E. K. än ÿtterligare Wijdh Helßa och sundheet beskiäre E. K. godhe Consilia, och theres begierlige Successer i alle Eders Kiärligheetz actioner och förehafwande, och eenKannerligen förlehne opå theße långWarige executions tractaterne, ther medh Oß frijden sÿnes merkeligen Periclitera een önskelig ända och Vthgångh, och förHielpa E. K:tt med flere lÿckeligen Hem i Landet igen. Wij Wele ingalunda twifla att Eders K:tt är och Wijdh denne tijden richtig med Hufwudh Recessen på Nürnburgiske tractaterne och mehr[e]ndeels af Ständerne och andre Jnteressenter gångne ifrån Hwar andre Therföre Wij och Holla för öfwerflödigt någott sÿnnerligen att swara opå E. K:tz bref till Oß af dh: 4 och 11 Decemb: sidst förleden, Effter som och E. K:tt förWißer Oß i sitt breff till Oß af dh: 20 Novemb: att wele sluta oachtadhe andre saker, skulle och emott all förHopning Henda att tractaten icke Wore Wijdh detta Wårt brefs anKompst ändat, tå Wele Wij E. K:tt ännu till ett beslut Wenligen och Kierligen Hafwa påmint, att slutet icke lengre blifwer opskutet och Hela Wårt Tÿske Wesende swefwande och stående på Heltt Swaga fötter, setties igönom Wijdhare drögsmåhl i någon extremitet then E. K. numehra intet förmåhr Sustinera, sedan armeen är skingradt Jnhemiske folket mest affördt, och der emot Wederparten sitt folk mäst haf:r beHollit, E. K. Wille fördenskull så snart Satisfactions p[en]g[e]rne ähre ehrlagdhe, afdanka altt öfrigitt af armeen, och dhe o...tradhe Rijkzsakerne remittera till dhe remedia som i jnstrumento pacis ähre beskrefne; och Restituere eller evacuere festningarne och platzarne effter then ordning och aftaal som alla redo är giordh, och förr än Vnderhollett för dhe 10000 Knechter som Wore resolverat att beHollas i Tiänsten och förleggias i Gvarnisoner Wijdh SiöKanten skulle falla Heelt för Knapt, är bäst att E. K:tt ther af een deel afdanka låter, som Wij för detta skrifwit Hafwe, och effter Gouverneuren i Werden Brehmen och Vehrden, H:r Kiöningsm[a]r[ck] sender Oß afcopieradt E. K. project, öfwer Brehmiske besettningarne och Wij ther j befinne, Wara forordnadt ett Compagnie till Hest af 150 Eenspannare, Men befinne att ständerne Will falla alltt för beswerligit samma Rÿttare Compagnie att oppeHolla månadtligen med 1700 Rijkzdr, Hwarföre och emedan Vij ingen fahra afsij för Wår Stat och säkerheet i theße Hertigedömmen, vthur anliggiande och angrentzande qvarteer Tÿ Hafwe Wij för rådhsampt och nödigt erachtadt, att samma Compagnie Rÿttare skall blifwa afdanckadt, och till den enda befallat Gouverneuren H:r Köningsmark, samma Compagnie att afdancka att Stenderne ther med icke Warde graveradhe öfwer förmågan, Effter som Wij och med dheras deputerade Här förleden Höst månde sluta öfwer ett Wist månadtliget Qvanto contributionum eller Subsidiorum Nembl: 11067. Rdr som af Erststifftet Stiftet Verden och Amptett WilßHusen Præsteras skole, altt in till deß Regements Wesendet och ther af dependerande andre saker, serdeles dhe som medlen och Statens och Gvarnizonernes VnderHåld angå rett blefwe af Wåre Commissarier proiecteradhe med Stenderne ther öfwer afHandlatt, och Wij thet altt med Wår Ratification Stabilierat Hafwa, Hwilket Wij icke vthan deßa större nödh, icke gierna skulle Wij att dhe blifwa graveradhe när eliest är till att boota och afskaffa. Therföre Wij och någre persohner, som på samme Brehmiske Stat Her till Kunne extraordinarie Hafwa Waritt opförde, Hafwa most Vthstrÿka och samma dheras deputat och tractament opHäfwa, detta Wij E. K:tt icke Wille förHolla befallandes etc.
With modernised spelling:
Kristina, etc.
Vår vänliga hälsan, etc.
Högborne Furste,
Älskelige käre Frände,
Eftersom det gamla året nu är tilländalupet och Vi orsak have den Högste Gud lov och pris hembära, som Oss och Vårt rike så mildeligen haver bevarat att både regementet här hemma är väl och lyckligen fört och alla Våra trogna Ständer, undersåtare och inbyggare härsammastädes hava suttit i en önsklig ro och goda välstånd, jämväl ock Vårt krigsväsende utanlands och särdeles i Tyskland under Eders Kärlighets högförnuftiga konduit, näst Guds välsignelse, konserverat och erhållet, så att Vi vele förmoda att allt är genom en huvudrecess i Nürnberg numera slut[et] och ändat vordet; ty tacke Vi vid denna ockasion hans guddomliga mildhet för en så stor nåde och barmhärtighet gratulere och härhos Eders Kärlighet över upprätthållandet av väsendet därute, med innerlig önskan till Gud att han ville giva Eders Kärlighet ett fröjdefullt nytt år, uppehålla Eders Kärlighet än ytterligare vid hälsa och sundhet, beskära Eders Kärlighet goda consilia och deras begärliga successer i alla Eders Kärlighets aktioner och förehavande, och enkannerligen förläna uppå dessa långvariga exekutionstraktaterna, därmed Oss freden synes märkligen periclitera en önsklig ända och utgång och förhjälpa Eders Kärlighet med flera lyckligen hem i landet igen.
Vi vele ingalunda tvivla att Eders Kärlighet är ock vid denna tiden riktig med huvudrecessen på nürnburgiska traktaterna och merendels av Ständerna och andra intressenter gångna ifrån varandra; därföre Vi ock hålle för överflödigt något synnerligen att svara uppå Eders Kärlighets brev till Oss av den 4 och 11 decembris sistförliden, eftersom ock Eders Kärlighet förvisar Oss i sitt brev till Oss av den 20 novembris att vilja sluta oaktade andra saker, skulle ock emot all förhoppning hända att traktaten icke vore vid detta Vårt brevs ankomst ändad, då vele Vi Eders Kärlighet ännu till ett beslut vänligen och kärligen hava påmint att slutet icke längre bliver uppskjutet och hela Vårt tyska väsende, svävande och stående på helt svaga fötter, sättes igenom vidare dröjsmål i någon extremitet den Eders Kärlighet numera inte förmår sustinera, sedan armén är skingrad, inhemska folket mest avfört, och däremot vederparten sitt folk mest haver behållit; Eders Kärlighet ville fördenskull så snart satisfaktionspengarna äro erlagde avdanka allt övrigt av armén och de [...] rikssakerna remittera till de remedia som i instrumento pacis äro beskrivna och restituera eller evakuere fästningarna och platserna efter den ordning och avtal som allaredo är gjord, och förrän underhållet för de 10,000 knekter som vore resolverade att behållas i tjänsten och förläggas i garnisoner vid sjökanten skulle falla helt för knappt, är bäst att Eders Kärlighet därav en del avdanka låter (som Vi förr detta skrivit have).
Och, efter guvernören i Bremen och Verden, herr Königsmarck, sänder Oss avkopierad Eders Kärlighets projekt över bremiska besättningarna, och Vi däri befinne vara forordnat ett kompagni till häst av 150 enspännare, men befinne att Ständerna vill falla alltför besvärligt samma ryttarekompagni att uppehålla månadligen med 1,700 riksdaler; varföre och emedan Vi ingen fara avse för Vår stat och säkerhet i dessa hertigdömen utur anliggande och angränsande kvarter, ty have Vi för rådsamt och nödigt eraktat att samma kompagni ryttare skall bliva avdankat och till den ände befallat guvernören herr Königsmarck samma kompagni att avdanka, att Ständerna därmed icke varde graverade över förmågan, eftersom Vi ock med deras deputerade här förliden höst månde sluta över ett visst månadligt quanto contributionum eller subsidiorum, nämligen 11,067 riksdaler som av erzstiftet stiftet Verden och amtet Wilshusen presteras skola, allt intill dess regementsväsendet och därav dependerande andra saker, särdeles de som medlen och Statens och garnisonernas underhåll angå, rätt bleve av Våra kommissarier projekterade med Ständerna däröver avhandlat och Vi det allt med Vår ratifikation stabilierat have, vilket Vi icke utan dessa större nöd icke gärna skulle Vi att de bliva graverade när eljest är till att bota och avskaffa.
Därföre Vi och några personer som på samma bremiska Stat härtill kunna extraordinarie hava varit uppförde have måst utstryka och samma deras deputat och traktamente upphäva. Detta Vi Eders Kärlighet icke ville förhålla, befallandes, etc.
Adlersparre's transcript of the letter:
Christina &c. Wår venlige helsan &c. Högbohrne Furste, Elskelige k. frende, Effter som dett gambla åhrett nu är till ände lupett, och nij orsak hafve, den Högste Gudh Loff och prijs hembära, som Oss och vårt Rijke så mildeligen hafver bevarat att både Regementet her hemma är väll och lyckeligen fördt, och alle våre trogne ständer, undersåthare och inbyggare hersammestädes, hafva suttet i en önsklig roo och godhe velståndh, jemvel och vårt Krigsväsende vthanlandz och serdeles i Tyslandh vnder E. Kierligheetz höghförnufftige condiute, nest Gudz velsignelse conserveradt och erhollet, så att wij vele förmoda att allt är giönom een hufvudh Recess i Nurnberg numehra slutett och endadt vordet, Ty tacke vij vid denne accasioo hans Gudomeliga mildheet för een så stoor Nåde och barmhertighet, gratulere och her hoos E. K. H. öfver opretthollandet af vesendett deruthe, med innerlig önskan till Gudh, att han ville gifva E. K. H. ett frögdefultt nytt åhr, oppehålla E. K. än ytterligare vijdh helsa och sundheet, beskära E. K. godhe Consilia och theres begierlige successer i alle Eders Kiärligheetz actioner och förehafvande, och enkannerligen förlehne opå thesse långvarige executions tractaterne, ther medh oss frijden synes merkeligen periclitera, een önskelig ända och vthgångh, och förhielpa E. K. H. med flere lyckeligen hem i landet igen. Wij vele ingalunda tvifla att Eders K. H. är och vijdh denne tijden richtig med hufvudh Recessen på Nürenburgiske tractaterne och mehrndeels af Ständerne och andre interessenter gångne ifrån hvar andre. Therföre vij och holla för öfverflödigt någott synnerligen att svara opå E. K. H. bref till oss af d. 4 och 11 December sidstförleden, Efftersom och E. K. förvissar oss i sitt breff till oss af d. 20 Novemb. att vele sluta, oachtadhe andre saker; skulle och emoth all förhoppning henda att tractaten icke vore vijdh detta vårt brefs ankompst ändadt, så vele vij E. K. H. ännu till ett beslut venligen och kierligen hafva påmint, att slutet icke lengre blifver opskutet och hela vårt Tyska vesende svefvande och stående på heltt svaga fötter, setties igönom vijdhare drögsmåhl i någon extremitet then E. K. numehra intet förmåhr sustinera, sedan arméen är skingradt, inhemiske folket mest affördt, och deremot vederparten sitt folk mäst haf:r behollit; E. K. ville fördenskull så snart satisfactions pgrne ähre ehrlagdhe, afdanke altt öfrigitt af arméen, och dhe o tradhe Rijkssakerne remittera till dhe remedia som i jnstrumento Pacis ähre beskrefne; och restituere eller evacuere festningarne och platzarne effter then ordning och aftaal som alla redo är giordh, och förr än vnderhollett för dhe 10000 knechter som var resolverat att behollas i tiänsten och förleggias i Garnisoner vijdh siökanten, skulle falla heelt för knapt, är bäst att E. K: H. ther af een deel afdanka låter, som vij för detta skrifvit hafve. — — — Detta vij E. K: H:et icke ville förholle, befallandes &c.
CHRISTINA.
A. Gyldenklou.
Mon Cousin, je vous conjure de considerer les lettres, que ie vous ay escrites, qui touttes vous ont porté le commendement de terminer ce long traicté, Ne permettez pas que je languis plus long temps craindre après la gloire de donner le repos à l'Europe. Si vous differez plus longtemps pour moy ce contentement, je vous accuse d'une faute, dont je ne suis point coupable, et j'aurais suject de me plaindre, qu'estant innocente du malheur qui en peuvent arriver, et de vous blasmer d'avoir manqué d'obeir à mes ordres. A. Dieu, j'espere de vous bientost mes ordres executez.
Kristina's postscript with modernised spelling (copy):
Mon cousin, je vous conjure de considérer les lettres que je vous ai écrites, qui toutes vous ont porté le commandement de terminer ce long traité. Ne permettez pas que je languis plus longtemps craindre, après la gloire de donner le repos à l'Europe. Si vous différez plus longtemps pour moi ce contentement, je vous accuse d'une faute dont je ne suis point coupable, et j'aurais sujet de me plaindre qu'étant innocente du malheur qui en peuvent arriver, et de vous blâmer d'avoir manqué d'obéir à mes ordres. Adieu, j'espère de vous bientôt mes ordres exécutés.
Swedish translation of the postscript:
Min kusin, jag ber Er att beakta de brev jag har skrivit till Er, vilka alla har gett Er befallning att avsluta denna långa traktat. Låt mig inte längre tyna bort i rädsla, efter äran att ha gett Europa ro. Om Ni längre dröjer med att göra detta för mig, så anklagar jag Er för ett fel som jag inte är skyldig till, och jag skulle ha anledning att klaga, eftersom jag är oskyldig till den olycka som kan uppstå därav, och att klandra Er för att Ni inte har lydt mina befallningar. Farväl; jag hoppas från Er att mina befallningar snart kommer att utföras.
French translation (my own):
Christine, etc.
Nos salutations amicales, etc.
Noble Prince,
Notre très cher cousin,
Comme l'année écoulée est maintenant terminée et que Nous avons des raisons de louer et de remercier le Dieu Très-Haut, qui Nous a si gracieusement préservés, Nous et Notre royaume, que le régiment ici chez Nous est bien et heureusement dirigé et que tous Nos féals États, sujets et habitants ici ont été dans une paix désirable et une bonne prospérité, de même Notre force militaire à l'étranger, et spécialement en Allemagne, a été préservée et maintenue par la conduite très sensée de Votre Dilection, outre la bénédiction de Dieu, de sorte que Nous pouvons supposer que tout a maintenant été conclu et terminé par un recès principal à Nuremberg; Nous remercions donc sa divine bonté en cette occasion pour une si grande grâce et miséricorde, et en plus de cela Nous félicitons Votre Dilection pour le maintien de l'état là-bas, avec un souhait sincère à Dieu qu'il donne à Votre Dilection une joyeuse nouvelle année, la maintienne encore plus en santé et en solidité, l'accorde de bons conseils et les succès souhaités dans toutes ses actions et entreprises, et accorde unanimement sur ces traités d'exécution de longue date, par lesquels la paix Nous semble particulièrement péricliter une fin et un résultat souhaitables, et qu'il aide Votre Dilection avec plusieurs autres à retourner heureusement dans son pays.
Nous ne voulons pas douter que Votre Dilection soit également d'accord à ce moment-là avec le recès principal des traités de Nuremberg et que la plupart des États et autres parties intéressées se soient séparés les uns des autres; Nous considérons donc également superflu de répondre en particulier aux lettres de Votre Dilection du 4 et du 11 décembre dernier, car elle Nous dit également dans sa lettre du 20 novembre qu'elle souhait conclure sans tenir compte d'autres questions; et s'il arrivait contre tout espoir que le traité n'ait pas été conclu à l'arrivée de cette lettre, Nous voudrions alors rappeler amicalement et affectueusement à Votre Dilection une décision selon laquelle la conclusion ne sera plus différée, et toute Notre force allemande, flottant et se tenant sur des pieds complètement faibles, sera soumise à de nouveaux retards dans une mesure extrême que Votre Dilection est maintenant incapable de soutenir, car l'armée a été dispersée, les indigènes ont été en grande partie renvoyés, et la majorité du peuple de l'opposition a en grande partie conservé; Votre Dilection a donc voulu, aussitôt que l'argent de satisfaction aura été payé, renvoyer tout le reste de l'armée et les [...] affaires du royaume aux remèdes décrits dans l'instrument de paix et restituer ou évacuer les forteresses et places conformément à l'ordre et à l'accord qui a déjà été fait, et avant que l'entretien des 10 000 mercenaires qu'il a été résolu de maintenir en service et de placer dans des garnisons au bord de la mer ne soit complètement insuffisant, il est préférable que Votre Dilection en fasse renvoyer quelques-uns (comme Nous l'avons écrit précédemment).
Et, comme le gouverneur de Brême et de Verden, le sieur Königsmarck, Nous envoie une copie du projet de Votre Dilection sur la population de Brême, et Nous y trouvons une compagnie à cheval de 150 soldats à cheval à commander, mais Nous trouvons que les États auront trop de difficulté à maintenir la même compagnie de cavaliers avec 1 700 riksdalers par mois; et, comme Nous ne prévoyons aucun danger pour notre état et notre sécurité dans ces duchés provenant des quartiers adjacents et voisins, Nous avons donc jugé opportun et nécessaire de licencier cette même compagnie de cavaliers. A cette fin, Nous avons ordonné au gouverneur, le sieur Königsmarck, de la licencier, afin que les États ne soient pas ainsi encombrés au-delà de leurs moyens, comme Nous avons également dû, avec leurs députés ici présents l'automne dernier, conclure un certain montant mensuel de contributions ou subventions, soit 11 067 riksdalers, qui doivent être versées par l'archevêché de Verden et le comté de Wildeshausen, jusqu'à ce que les forces régimentaires et les autres questions qui en dépendent, particulièrement celles concernant les fonds et l'entretien de l'État et des garnisons, aient été dûment projetées par Nos commissaires. Nous en avons discuté avec les États, et Nous avons tous stabilisé la situation par Notre ratification, ce dont Nous ne voudrions pas qu'ils soient encombrés alors qu'il est possible d'y remédier et de l'abolir.
Nous, ainsi que certaines personnalités qui auraient pu jouer un rôle exceptionnel dans le même État de Brême, avons donc dû abandonner et supprimer leurs mandats et leurs indemnités. Nous n'avons pas voulu priver Votre Dilection de ces informations, recommandant, etc.
[Christine.
A. Gyldenclou.]
[Mon cousin, je vous conjure de considérer les lettres que je vous ai écrites, qui toutes vous ont porté le commandement de terminer ce long traité. Ne permettez pas que je languis plus longtemps craindre, après la gloire de donner le repos à l'Europe. Si vous différez plus longtemps pour moi ce contentement, je vous accuse d'une faute dont je ne suis point coupable, et j'aurais sujet de me plaindre qu'étant innocente du malheur qui en peuvent arriver, et de vous blâmer d'avoir manqué d'obéir à mes ordres. Adieu; j'espère de vous bientôt mes ordres exécutés.]
English translation (my own):
Kristina, etc.
Our amicable greeting, etc.
High-Born Prince,
Our dearly beloved cousin,
As the old year has now come to an end and We have reason to give praise and thanks to the Most High God, who has so graciously preserved Us and Our kingdom that both the regiment here at home is well and happily conducted and all Our faithful Estates, subjects and inhabitants here have been in a desirable peace and good prosperity, likewise Our military force abroad, and especially in Germany, has been preserved and maintained by Your Lovingness's highly sensible conduct, next to God's blessing, so that We may suppose that everything has now been concluded and ended by a main recess in Nuremberg; We therefore thank His divine goodness on this occasion for such great grace and mercy, and in addition to this we congratulate Your Lovingness on the maintenance of the state there, with a heartfelt wish to God that He give Your Lovingness a joyful New Year, maintain you still further in health and soundness, grant you good counsels and their desired successes in all your actions and undertakings, and unanimously grant upon these long-standing execution treaties, whereby the peace seems to Us to particularly periclitate a desirable end and outcome, and that He help Your Lovingness with several more to happily return home to the country again.
We do not want to doubt that Your Lovingness is also in agreement at this time with the main recess on the Nuremberg treaties and that most of the Estates and other interested parties have separated from each other; We therefore also consider it superfluous to respond in particular to Your Lovingness's letters to Us of the 4th and 11th of this past December, as you also tell Us in your letter to Us of November 20 that you want to conclude regardless of other matters; and should it happen against all hope that the treaty has not been concluded by the arrival of this Our letter, then We want to have amicably and lovingly reminded Your Lovingness of a decision that the conclusion will no longer be postponed, and Our entire German force, hovering and standing on completely weak feet, will be put through further delays in some extreme that Your Lovingness is now unable to sustain, as the army has been dispersed, the native people have mostly been dismissed, and on the opposition the majority of their people have mostly retained; Your Lovingness therefore wanted, as soon as the satisfaction money has been paid, to dismiss all the rest of the army and the [...] affairs of the realm to the remedies described in the instrument of peace and to restitute or evacuate the fortresses and places in accordance with the order and agreement that has already been made, and before the maintenance of the 10,000 mercenaries who were resolved to be retained in service and placed in garrisons by the seashore should fall completely short, it is best that Your Lovingness have some of them dismissed (as We have previously written).
And, as the governor of Bremen and Verden, Lord Königsmarck, sends Us a copy of Your Lovingness's project on the population in Bremen, and We find therein a company on horseback of 150 riding soldiers to be ordered, but We find that the Estates will find it too difficult to maintain the same company of cavalrymen with 1,700 riksdalers monthly; and because We do not foresee any danger to Our state and security in these duchies from the adjacent and neighboring quarters, We have therefore deemed it advisable and necessary that the same company of cavalrymen should be disbanded, and to that end We have ordered the governor, Lord Königsmarck, to disband the same company, so that the Estates would not thereby be encumbered beyond their means, as We also with their deputies here last autumn had to conclude over a certain monthly amount of the contributions or subsidies, namely 11,067 riksdalers, which are to be paid by the archbishopric of Verden and the county of Wildeshausen, all until the regimental force and other matters dependent thereon, particularly those concerning the funds and the maintenance of the State and the garrisons, have been properly projected by Our commissioners. We have discussed with the Estates about it, and We have all stabilised it with Our ratification, which We would not be happy for them to be encumbered with when it can otherwise be remedied and abolished.
We and some persons who may have been extraordinary in the same Bremen State have therefore had to strike out and cancel their deputies and allowances. We have not wanted to withhold this from Your Lovingness, commending, etc.
[Kristina.
A. Gyldenclou.]
[My cousin, I conjure you to consider the letters I have written to you, all of which have brought you the command to terminate this long treaty. Do not permit me to languish any longer in fear, after the glory of giving repose to Europe. If you delay this contentment for me any longer, I accuse you of a fault of which I am not guilty, and I would have reason to complain, being innocent of the misfortune that may come from it, and to blame you for having failed to obey my orders. Goodbye; I hope from you that my orders will soon be executed.]
Above: Kristina.
Above: Karl Gustav.
Note: Wilshusen is the Low German name for the town of Wildeshausen, which is now the capital of the Oldenburg district in the German state of Lower Saxony. In the 1648 Peace of Westphalia, which ended the Thirty Years' War, Sweden gained large swaths of modern-day Germany: Pomerania, Wismar, Bremen-Verden and Wildeshausen. While Bremen-Verden, Pomerania and Wismar were long-lasting dominions of Sweden, Wildeshausen was just a township briefly under Swedish rule.
No comments:
Post a Comment