Source:
Sveriges historiska och politiska visor, edited by Gunnar Olof Hyltén-Cavallius and George Stephens, 1853
This poem is included on pages 88 to 93 in a compilation held at the Royal Library of Sweden, titled Småländska Wis-boken. The poems in this book were compiled by a peasant in southern Småland in the 1720s.
The poem:
Een Lijten Fridz Wijsa / Til at loffsiunga Gudhi och gratulera H. K. M:tt wår allernådigaste Drottning och Högha Öfwerheet, sampt heela Fäderneslandet öfuer thet långliga Krijgsens och blodigha Örligz önskelighe vthgång och hugnelighe fridh / på thet at then Himmelske Fridfursten icke allenast aff wijsa och förståndigha / som Crönikorna och Fridz Contracten sielfwa läsa och öfwerwägha kunna / må ährat blifwa / vthan och at eenfalldighe / ia och små Barn som på gatorna / och wijdh waggorna wistas / måtte och nu / sampt i tilkommande tijder / weeta hwadh godt oss allom i Fädherneslandet vthi H. K. M:tz Augustaniske Regemente wederfarit är / och hans Gudommelighe M:tt. therföre i theras eenfalldigheet / loff och prijs heembära. Qwädhes såsom then Wijsan.
Her Pär och lijten Christin sittia öfwer Bord /
Then Elskogh wele wij nu gömma /
Snacka så många skemtes ord /
Aldrakäraste min / Jagh kan edher aldrigh förglöma.
Eenfalldeligh Componerat aff Andrea Iohannis Pastore Loftensi. Anno 1649.
1.
Lika som ljus hjelper andra upptändt,
Sina hjelper Gud visserliga af våde,
Ju bättre det lyser ju förr blifver ändt.
Herren Gud hafver lof för fred och alla sina nåde.
2.
Så halp Konung Gustaf mång Evangelisk man,
Sina hjelper Gud visserliga af våde,
Både i Sverige och främmande land.
Herren Gud hafver lof för fred och alla sina nåde.
3.
När en af de hulpne vek honom ifrån,
Sina m. m.
Ju mer måtte han i farlighet stå.
Herren m. m.
4.
Fäkta för läro sann in till sin död;
Dotter hans var då så liten en mö.
5.
O hvad jämmer i landet då var,
När kongelig hjelp [var] borta och fienden var qvar.
6.
Då hotas hvart lif i Svea land bor,
Med Romska Örnens hiskeliga klor.
7.
Den motgång föröktes med farligt besvär,
Som sten på bördo, af Danske mans här.
8.
O krig, huru länge har du plågat [vårt] land,
Att allmän fred ingen minnas kan.
9.
Land, städer, enkor och faderlös barn
Har du gjort elenda med din garn.
10.
Mången utarmat som förr har varit rik,
Huru många tusen lagda i lik.
11.
Fängslade, sargade, drifne af land,
Lemmalös och halt, ingen räkna kan.
12.
Skonte ej svag, ej den hjelte var,
Slog ut af häst den gullkronan
13.
O att man kunde dig binda vid sten,
Sänka i hafvet, vänta aldrig igen.
14.
När synden vår straffas med denna krigs-nöd,
Upväckte Gud en Svensk ädel mö.
15.
Hon beder först Gud om hjelp och god råd,
Sedan strider hon emot krigs-härar två.
16.
Fast de voro mäktiga och Jungfrun var ung,
Lell vaktar hun sina både för Kejsare och Kung.
17.
Gud, den hon tröste uppå, gaf seger god,
Fienden begynte hafva passeligt mod.
18.
Så som hon älskade mer fred och ro,
Än många segervinnare som utgjuta blod.
19.
Ty gjorde hon fred med kong Christierns här,
Först bort lade Ör[lig]sens mång besvär.
20.
Vidga sitt rike du ymniga land,
Slott, städer, öar och mången god ham[n],
21.
Tillhöra barnen nu Götas och Svens,
De ligga så vackra vid Danemarks gräns.
22.
Sex[ton] hundrade fyratio och åtta vid lag,
Den andra November, en lycksalig dag,
23.
Gjorde hon fred efter begär,
Med Romerska Riket och Kejsarens här.
24.
Vidga sitt rike öster om strand,
Med härliga städer och ymniga land.
25.
Halp Evangeliska i Tyskeland
Njuta sin frihet och lärdom sann.
26.
Sin hjelpares tjenare och religion
Med priviligier befordrar hon.
27.
Hjelper all stånd, straffar synd, skam och hot,
Aldrig [? månde landet tyckas] bättre i flor.
28.
Nu göras beredda ok, yxa och hötestång
Af gamla hillebårder och muskete lång.
29.
När svärd blifver lie och harnesk till bill,
Så går det väl uti bohaget till.
30.
Ty hoppas vi alla att friden förmå
Stora besvär någon lindring få.
31.
Välkommen fred, Guds nådiga skänk,
Vi tackom Herren som dig har utsändt.
32.
Tack hafver hon, den stor-mäktiga mö,
Som bar oss freden och halp oss af nöd.
33.
Tack hafva Riks-råd, herrar och män,
För goda råd till freden igen.
34.
Fält-herrar, gesandter, hvar krigsman tro,
Tack hafva de för sitt manneliga mod.
35.
Så hafver ock hvar tålig undersåt,
Som drager krigs-tunga och hjelper åt.
36.
Gud hjelpe oss nu fly synd hvar och en,
Att han ej sänder oss örlig igen.
37.
Hjelpe oss Gud freden bruka så;
Sina hjelper Gud visserliga af våde,
Att vi alla Guds vänskap få.
Herren Gud gifve det af gunst och faderliga nåde.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment