Monday, July 13, 2020

Kristina's letter to Karl Gustav, dated November 22/December 2 (Old Style), 1648

Source:

Acta Pacis Westphalicae II C 4,2: Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2: 1648-1649, pages 814 to 819, edited and published by Wilhelm Kohl and Paul Nachtsheim, 1994

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=570&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056725_00360_dok0449

The letter:

Effter genom Gudz dens aldrahögstes milde skickelse och behagh såvijda medh våre långsame fredztractater i Osnabrügge kommet är, at een almän fredh i Tysklandh emellan alle krigande partierne den 14. Octobris är sluten till vår och flere principalers ratification och oss pacis instrumentummed är tillsändt, hvilket vij hafve genomläset, befunnet effter deene tijdz lägenheet gott och tilldrägeliget, önskandes af Gudh till alt lycko och välsignelse, och sändt det ratificeradt tilbakars till våre fulmächtige i rättan tijdh och rum at förväxlas, dermedh at betyga vår fredzbegärigheet och åstundan, såsom och icke at finnas i nogon motto skyldigh till nogon yttermehre förvir- eller irringh, uthan mycket mehre at gifva andre orsaker och anledningh till vänskap och fredlige tanckar. Så aldenstundh nu såvijda kommet är, efftersom vij inthet tvifle, at Eders Kärlighet ju derom ähr förständigat af våre fullmächtige legater i Osnabrügge, ty förmodhe vij ochså, at Eders Kärlighet effter undfången notification hafver medh feltmarskalcken och flere sine underhafvande generaler anstält i armeen och garnisonerne een sådan förordningh, så och medh fiendens generaler aftalt, at all hostilitet är instält å både sijdor och våre armeer och soldatesca medh säkre och torfftige quarteer försedd, tilldes ratificationerne är förväxlade, dee uthlofvadhe contante peningarne af 1 800 000 Rijkzdaler erlagde, dee 1 200 000 Riksdaler adsigneradhe och hvadh till afdanckningzbefordringen kräfvelse skaffat tillhanda. Så endogh oss icke vitterligit är, huruledes fienden sigh häremoot förholler, och förrige exempla och göre åhugsefulle och tvetanckige, så at vij fördenskuldh bäre till Eders Kärlighet det förtroende och härmedh vele påminte och förmahnat hafva, at gå i alt vahrsampt, conservere armeen och platzarne i vår devotion och icke tillstädia i armeen eller hoos soldatescan nogot till vårt praeiudicium, förrän friden å alle sijdor är ratificeradt. Och sedan at alt ex praescripto pactorum, såväll å fiendens som å vår sijdho, pari passuexecuteres, uthi alt corresponderandes medh våre plenipotentiarier i Osnabrügge, på det icke nogot af dem våre och åå vår sijdho må begåås emoot aftaal, och at fienden å sin sijdho må i lijka måtto holles till sin löffte och plicht och altså alt förfångh i tijdh undanböijas. Hvadh vijdare här hoos är till at ihugkomma, det hafver Eders Kärlighet bäst at förfahra och sij uthur sjelfve fördraget, såsom Eders Kärlighet deraf uthan tvifvell hafver undfånget copie eller sigh den kan gifva låthe, och om resten låte sigh underrätte af våre plenipotentiarier i Osnabrügge.

Men effter oss nogre ehrenden äre uthur fredzfördraget infalne, som synes nu eenkannerligen at moste tagas i acht, och ingen annan kan förrätta till vår tjenst än Eders Kärlighet medh feltmarskalcken och flere sine underhafvande generaler, ty hafve vij funnet nödigt, medh denne vår skrifvelsse att underrätta Eders Kärlighet derom. Och derjämbte committeradt och förtrodt vår härtill medh legationen brukade secretario Gustaff Hansson, att effter inlefvererat instrumento pacis ratificatae och medh våre plenipotentiarier hafde communication begifva sigh till Eders Kärlighet, öfverantvarda denne vår skrifvelsse och des inneholdh, effter våre ord egentligen förklara uthi det, som kunde behöfva nogon uthtydningh.

Det första är soldatescans affdanckningh och betalningh och hvadh der hoos kommer i betänckiande. Vij sij fuller att, der freden på alle sijdor blifve stadfäst och hollen, det soldatescan till häst och foot moste afdanckas och contenteras, efftersom vij vedh denne tijdh icke nogon annan oppenbahr fiende hafve. Vij hafve och, så mycket giörliget varit, hafver och till att nåå hoos Romerske Rijkes ständerne anhollet och erhollet, at 5 millioner till deres afbetalningh är bevilliat vordet: 1 800 000 Rijkzdaler i contant at lefverera strax a ratificata pace, 1 200 000 Riksdaler per adsignation och rästen på försäkringh effter nogon tijdh, som pacterne uthvise. Huru dette nu holles och effterkommes, det ställe vij till dem, men icke annars ähn såsom förlåtandes oss deropå, moste vij lijckväll fatta våre tanckar och disposition, så at det kan gåå uth, räckia till och salvera vår credit hoos soldatescan som andre interessenter. Våre plenipotentiarier i Osnabrügge tillijka medh vår krigzpraesident Esken hafve i Osnabrugge dette ehrende öfverlagdt och gjordt deropå ett förslagh och oss det communicerat, hvilcket vij hafve öfversedt och det något här och där förandrat, alt till den ände, at det kunde räckia till och salvere oss och vårt rijke medh soldatescans gode contento ifrån dette långsame besvärlige krigetz last och tunga. Vij skicke härmedh Eders Kärlighet samma vårt förslagh här innelycht och begäre, såsom och tilltroo Eders Kärlighet, att Eders Kärlighet tager dette ehrendet i ett gott och noga betänckiandhe, öfverlägger det medh feltmarskalcken och generalen af Svenske militien, grefve Magnus, sedan medh generaltygemästaren Arfvedh Wittenberg och Esken, och såframpt det sigh låter practicera, at Eders Kärlighet då soldatescans contentement dereffter vidh afdanckningen anställer. Om nu Eders Kärlighet funno gott och saken tilldrägeliget, så och feltmarskalcksleutenanten Königzmarck deruthinnan raisonabel och i alla måtto oss och vår estataffectioneradt, som vij hoppes och honom tilltroo, at man af honom deruthinnan adsistence förmoda kunde, då ställe vij Eders Kärlighet heem, at njuta och bruka hans rådh och communication. Dette är allenast vår intention, at vij gerne sij soldatescan och dee oss tjent hafve, contenterat och vår så och rijckzens credit hoos soldatescan erhollen och bevarat. Men effter vij högeligen genom dette kriget äre graveradhe på åthskillige ohrter i Tysklandh till krigetz uthförningh geldh gjorde, och behöfves ännu mycket till afförslen, så och deres som qvarr blifva inrätningh, ty skedde oss och rijcket af Eders Kärlighet och våre hoos Eders Kärlighet stadde generaler een stoor tjenst, den vij medh nåder skulle optaga, om Eders Kärlighet och dee andre medh flijt derhän arbetade, at vårt förslagh motte erholles och executeres, så och effter skedd contentement een deel till geldens och dee andre importante ehrendens förrätningh blifva eröfrade. Vij vele icke dette Eders Kärlighet föreskrifva såsom een ordre och befalningh, mycket mehre lämbnandes alt i Eders Kärlighets disposition och till des bijhafvandes rådh och gottfinnandhe, hafvandes förnämbligst vårt öga på soldatescans, som oss så väll tjent hafver, gode nöije och contentement. Men effter vij väll vete, at vedh uthdelningen så blifva rijka deraf och dispositionen, när han rätt fathes, at kunne mycket importera oss, ty vele vij Eders Kärlighet dette ehrendet fliteligen hafve recommenderat, och tilltroo Eders Kärlighet sampt des bijhafvande generaler, at låte sigh i dette ehrendet vår och rijckzens tjenst vara befalat, och ju mehre och bättre till vårt gagn och bästa Eders Kärlighet kan uthur desse hjelper och uthlofvade peningar profitera, uthan nogon discredit hoos soldatescan, ju större tjenst skeer oss, och vele vij det veta emoot Eders Kärlighet och dem andre igen at förskylla, åstundandes, at Eders Kärlighet medh förste oss sine tanckar och hvadh vij skole hafve at förmoda, ville optäckia och förständiga.

Det andre ehrende är: Att endogh vij icke kunne beholla i vår tjenst all armeen och hele soldatescan, som oss härtill tjent hafver, så sågo vij lickväll gerne, at af infanteriedt samblades och söcktes dee bäste karlar så i officerer som gemene soldater till otta regementer à 8 compagnier complette (vårt lijfregemente inräcknadh och till 8 compagnier reducerat) hvilcke vij sedhan achtade at erholla i vår perpetuelle tjenst. Lijfregementet här i Sverige, fem regementer i Pomern, Wismar och Brehmen sampt Verden, och tu regementen i Lijfflandh. Att draga deste bättre vårt Svenske militie heem och bollandes dem andre altijdh i beredskap, hvarföre är vår villje och begäran, att Eders Kärlighet dette medh feltmarskalcken och grefve Magnus öfverlägger och sedan oprättar oss förbemälte otta regemente till foot aff dem bäste och valeanteste officerer och soldater, som till vår tjenst lust hafve, och dem hafve i beredskap, till att förläggia dem framdeles dijt vij dem förordnandes vardhe. Till ett förslagh sände vij ochså våre tanckar häröfver till Eders Kärlighet allenast till att sij intentionen, som sigh dogh framdeles ex occasione låter förandra till skähl och vår tjenst. Om nu till uprättningh af desse regementer nogre nye värfningzpeningar behöfdes, det Eders Kärlighet där in loco hafver bäst at dijudicera, så kan det vidh lägenheet och effter billigt aftaall skee, och dee uthur förbemälte peningesumma tagas och deropå användas.

Den Polniske rörelsen och irringen, som dette åhret är infallen och än påståår, för oss fuller nogot perplex, icke vetandes huru och hvarthän den vill uthslå. Inthet bekymbre vij oss öfver een fremmad saak. Eij heller hafve vij hugh at blanda oss deruthi, mycket mindre at bryta nogon artickel i stilleståndet. Uthan der deres stat och chrono kan bestå på sigh sjelf, det befarande onda ifrån dem afvändes, deres nye konungh, som dee välljandes varde, åther sammanfoga och förbinda deres åthskilde sinnen och ledemöther och läckia deres och chronans märckelige såår, så och anten medh godho eller ondo dämpa Cossakernes och Tartarnes infall, såväll som i tijdh förekomma, at Turken eller Romerske Keijsaren heller Muskoviten sigh dette tillfälle icke motte betjäna och nyttja, till att skillja chronan och des ständer åth, bemästra sigh dem eller anrätta så starcke partier deruthi, at man det sedhan inthet skulle kunne redressera heller förekomma. Der nu altsåledes kan komma tillrätta, och vij altså njuta stilleståndet och des effect uthan nogot vårt förfångh eller osäkerheet, det sij vij helst och åstunde inthet at hafva nogon deel i deres uplop eller oenigheet. Holla och därföre, at tilldes man sijr, huru alt vill falla, eenkannerligen sedhen vaaldagen är förbij och förmodeligen vahlet förrättat, om det och nogot till förbättringh giörandes varder, ty ähre vij sjelfve resolveradhe, at imidlertijdh holla oss stilla och afsij uthslaget, och vele at våre tjänare så een som annan, som nogot hafver at commendere å våre vägnar i negden, att dee sigh och på samme sätt förholla och häreffter rätta skole. Men effter denne saken sijr nogot fahrligt uthi och der hon icke af dem sjelf anten medh rådh heller vällfattade vapn stilles itijdh, kan der mycket ondt för dem upväxa och fräta longt kringh sigh, draga om deres egen ruin och flere i spelet, så och sättia naborne, eenkannerligen oss, i osäkerheet, fahra och kanskee krigh och fegde, förrän vij äre der betänckte opå. Ty finne vij nödigt och helsosampt, at fuller icke mootvilligen mengia oss deruthi, men dogh hafva ett vakande öga på det som der passerar, och det itijdh mädan res är integra.

Vij hafve fuller för nogon tijdh sedhan skrefvet ständerne till och recommenderat dem i kongevahlet våre frender, printz Johan Casimir och printz Carll Ferdinand, ställandes personalia i deres sköön och election. Hafve och påmindt dem om perpetuele fredztractatens reassumption och medh förbemälte våre breff och vijdare instruction öfverskickat vår secreterare Lars Canthersteen. Copier af brefven äre här inneslutne till Eders Kärlighetz bättre information. Huru nu det ene och andre aflöper, såsom och hvadh krafft och värckan det nye kongevahlet fåår, det hafver man at afvänta och afsij. Allenast dette vele vij Eders Kärlighet här hoos och lijkasom föruth påmint och underrättat hafva om vår villje och intention, som är, at Eders Kärlighet vidh dette Polniske tillståndet ville fatha et starckt öga och flitigh inspection på Polniske staten och des consilia, förehafvande, lycko och olycko. Sedhan på deres grannars, som äre förnembligst Turckiske keijsarens, Muskovitens, princens af Sibenburgens och förnämbligst på Romerske Keijsarens och des adhaeranters eller generalernes desseiner och actioner. Sidst på deres fienders, som vidh denne tijden hafve oprördt och förvirrat staten, nembligen på Cossackernes och Tarternes framgångh heller undertryck, stadige resolution eller ostadigheet, samdrächt- heller oenigheet. Och efftersom Eders Kärlighet sijr sakerne löpa lyckeligen heller olyckeligen för Polniske staten, sedhan at der inge, fåå eller månge mängias uthi, dereffter formera sine consilia och vårt interesse. Finner Eders Kärlighet det nye konungevahlet få den effect, at staten redresseres och at dee på begynte motus stillas igen, det vare sigh till fullkombligh bättringh heller icke, då ville Eders Kärlighet å våre vägnar betyga emoot Polniske konungen och ständerne (när tillfälle gifves, men icke sökes), at det oss kärt är, at dee uthur denne fahrligheten sigh väll snoo och uthreda kunne, önskandes dem vijdare lycka och fortgångh, på det vänskapen emellan oss och rijken deste stadigare erholles och in perpetuum stadfästas kunde. Men skulle Eders Kärlighet befinna continuation af förvirringen i deres stat, och den så stoor, at dee anten gingo sjelfve i store partier, heller drogo medh villje inn anten Muskoviten, heller eenkannerligen Romerske Keijsaren, det skee directe heller indirecte, eller at confusionen så stoor tillvuxe i Pålandh, at grannerne kunde betjäna sigh af den occasionen och under hvariehanda praetext föra sine vapn derinn, som på sidstone annorlunda inthet kunde än till een distraction, dismembration eller total ruin af den Polniske staten uthslå; på desse och deslijka fall, dem Eders Kärlighet flitigt ville observere, rett döma och taga i acht, vele vij, at Eders Kärlighet nyttjar alle tillfällen, at insinuera vår affection och godhe benägenheet till Pålniske konungen och ständerne eller till det förnämbst partiet, så och till deres conservation. Och der dee vore benägne, at förena dee strider och misshelligheter, som ännu få restera emellan oss och Pålniske konungarne och chronan och deruthinnan göre oss contentement, skulle dee inge bättre och redeligare grannar åstunda, så i moot- som medhgångh. Der nu Eders Kärlighet medh generale contestationer befunne nogon benägenheet hoos dem, och dee skulle mentionera om nogon adsistence uthi folck, så vill Eders Kärlighet gifva dem godh förtröstningh, som den der veet vår intention och benägenheet, allenast lofvandes dem at vele holla all tingh färdigt och recommendere oss saken, inthet tviflandes på favorabel resolution, hvilcken dee medh förste bekomma skulle. Och vore gott, at Eders Kärlighet oss derom oförtöfvat underrättade till vår bättre undervijsningh itijdh, då vij oss så mycket beqvämare förklara kunne.

Imidlertijdh ville Eders Kärlighet vedh krigzfolckets afdanckningh och mädan dee occuperadhe platzarne blifva restitueradhe, iusto, såsom vij hoppas, ordine begynnandes vidh Alperne och längst borta och sackandes sigh nederåth sjökanten, at Eders Kärlighet derföre drager kernan af sine underhafvande armeer nederåth Slesien och inni Öfversaxen, så och ett stycke i Nedersaxen, at oppeholla kraffterne af armeerne, hvar icke i momtalet, dogh i qualiteten och dygden intill våhren så när tillsammans, at på nödfall den kan conjungeres och föres ini Pålandh, der det så antränger, heller blifver af dem söckt och påfordrat.

Dette alt skulle fuller nogot particularius beskrifvas, men aldenstudh inthet slut af oss deruthinnan är gjordt, icke finne vij heller tillståndtet sådant, at vij deropå nogot sluta kunne, mycket mindre att vij Eders Kärlighet skulle kunne befahla cathegorice, hvadh giöras skall. Ty hafve vij saken såvijda i förtrogenheet och medh tystheet Eders Kärlighet velat optäcke tillijka medh våre ahnlägenheter, interesse och betänckiande, och gifva dem ahn hoos Eders Kärlighet, såsom den der nu i Tysklandh förer våre vapn, at bättre i negden efftertänckia, och der tillfället sigh angifver, alt dirigera till tijdigh execution. Skulle och nogot oförmodeliget tilldraga, at då Eders Kärlighet måtte veta vår intention och åthminstone holla rem in integro, tilldes vår vijdare förklaringh motte inkomma. Dette alt ville Eders Kärlighet holla hoos sigh och medh ingen annan än feltmarskalcken och grefve Magnus under samma tystheets caution communicera. Kommer oss sjelfve ifrån andre ohrter nogot vijdare härom före, skall Eders Kärlighet itijdh blifva underrättat.


Above: Kristina.


Above: Karl Gustav.

No comments:

Post a Comment