Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Johan Adler Salvius, dated November 22/December 2 (Old Style), 1645

Sources:

Riksarkivet, images 405 to 406/pages 1053 to 1054 in October-December 1645; Riksregistraturet

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8cb4d116-9b89-11d5-a701-0002440207bb&s=Balder

Acta Pacis Westphalicae II C 1: Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645, pages 853 to 854, published by Ernst Manfred Wermter, 1965

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?tree=002%3A003%3A001&q=K%C3%B6nigin&lang=en&titleAPW_str=APW+II+C+1&mode=comfort&id=bsb00056722_00885_dok0440

The letter:

Christina.

Wår sÿnnerlige ÿnnest etc. Troo Män och Commissarier till Tÿske fredz tractaten; Wij beKommo på sidste ordinarie Post Edert breef daterat Osnabrÿgk den 27. Octobris, nästleden, der af wij sij att Baron de Rortes Successor la Barde will tracteras i Osnabrÿgg för Ambassadeur, Men eder till wijdare ordre holle Honom för Resident. Sedan och hafue wij sedt af Rosenhanes så till Oß som eder gångne breef, huadh discurser emillan Honom och then Spaniske Ambassadeuren Grefwen af Pigneranda äre förde, om Krigets bijläggiande emillan Oß å ena och Keysaren och Spanien på andre sijdan, medh store förtröstningar om godhe fridz Conditioner och avantagier j wår och Chronans säkerheet, Satisfaction och Commercierne. Twert om igen, att then Churbrandeburgiske Gesanthen Grefuen af Vitgenstein plat inthet Hopp gifuer om Pomern, eller att thet medh Hans Herres Consens woro till erhålla. Till nådigt suar och Vnderrättellse om wår meningh här öfuer, så skatte wij före wara thet bästa, att J hålle la Barde för Resident, och icke för legat, Vthan på then Orth, som han Kan wara till Considerera och hålle för en legato. J Osnabrÿgg att han eller någon å Franckerijkes wägnar skall blifua hållen för legato, thet löper directè emot præliminar pacterne, och elliest skall gifua och förorsaka Vthaf sigh större disputer, ähn then befahrande Competentie woro, som Kunde endstå Kongelige Residenter och Furstlige legater: Drager och den Consequentie medh sigh, att ther Franckerijke wille hafua sin legatum ordinarie j Oßnabrÿgge, skulle och wij hafua wår legatum j Munster. Derföre, och effter alt detta gåår emot pacterne, och Wij elliest nogh hafue till giöra att hålla dem in Jntegro; Tÿ ähr bäst och trÿggast, att blifua ther widh. Och hålle wij thetta, Nembl. att blifua widh præliminar pacterne, wara realt, och Strictè till Jnsistere; Såsom och, förr än något hinder j tractaten, eller præiudicium i vår Högheet skulle opKomma af någon otijdigh Competentie: Om öfuerstället emillan wår Resident, och them Furstlige Gesanterne, wara bätter, att Vndwijka alle Congresser medh them.

Belangande elliest sielfua Fridztractaterne, Och i sÿnnerheet then Spaniske Gesantens förslagh, så skrifue wij Eder till wår Vthförlige Meeningh så herom, som deßlijke andre mehra tilbudh och emergentier, i wårt särdeles breef, aff then 10. hujus, och låte nu på herhoos ther af een doublet. Giöres anten Eder sielfue eller Rosenhanen af Wederpartens Gesanter heröfuer deße eller fleera sådane förslagh må J och Han wäl höra, Såsom och Nÿttia dem, ther något alfuar är ther Vnder, och så gott sigh giöra låter Vthan præiudicio af sielfue huufudh saken. Men huadh then Churbrandeburgiske Gesantens Grefuens af Vitgensteins å sins herres wägnar tesmoigneradhe stÿffheet att aldrigh Cedera Pomern, anlangar, så låter Eder ther af inthet turbera; Vthan tager j acht och håller Eder widh then instruction, som öfuer thenne saak i sÿnnerheet ähr fathtat och Eder medh gifuen, såsom och förKlarat i then wår resolution och breef, som nu till Eder in deuplo afgår; giörandes Oß dateligen relation medh Eder skrifuelser, öfuer alt huadh så ther j som elliest Kan widh tractaten passera. Sidst hafue wij och sedt, af Rosenhanes Sidste breef, att Duce de longeville urgerar Vppå, thet wij wille beskicka Portan, så är then en saak som icke obilligt gifuer Oß något betänckiande, att wij skole sökia eller hålla Correspondentie medh Turcken; Nu särdeles sedhan Han hafuer begÿnt Kriget emot Christenheeten. Men så behöfuer man lijkwäl icke låta sigh Märkia som slogo wij thet heelt Vth, men prætendere ignorantiam och defectum Mandati her om. Detta Wij Eder för denna reesan icke hafue welat förhålla. Befallandes Eder Gudh etc.

Christina.

With modernised spelling:

Kristina.

Vår synnerliga ynnest, etc.

Tro män och kommissarier till tyska fredstraktaten,

Vi bekommo på sista ordinarie post Edert brev, daterat Osnabrück, den 27 octobris nästliden, därav Vi se att baron de Rortés successor La Barde vill trakteras i Osnabrück för ambassadör, men Eder till vidare order hålle honom för resident; sedan ock have Vi sett av Rosenhanes så till Oss som Eder gångna brev vad diskurser emellan honom och den spanske ambassadören greven av Peñaranda äro förda om krigets biläggande emellan Oss å ena och kejsaren och Spanien på andre sidan, med stora förtröstningar om goda fredskonditioner och avantager i Vår och Kronans säkerhet, satisfaktion och kommercierna.

Tvärtom igen att den kurbrandeburgiske gesanten, greven av Wittgenstein, platt intet hopp giver om Pommern eller att det med hans herres konsens vore till erhålla, till nådigt svar och underrättelse om Vår mening häröver, så skatte Vi före vara det bästa att I hålle La Barde för resident och icke för legat, utan på den ort som han kan vara till konsiderera och hålla för en legato i Osnabrück. Att han eller någon å Frankrikes vägnar skall bliva hållen för legato, det löper directe emot preliminära pakterna och eljest skall giva och förorsaka utav sig större dispyter än den befarande kompetentie vore som kunde entstå kungliga residenter och furstliga legater; drager ock den konsekventie med sig att där Frankrike ville hava sin legatum ordinarie i Osnabrücke, skulle ock Vi hava Vår legatum i Münster.

Därföre, och efter allt detta går emot pakterna och Vi eljest nog have till göra att hålla dem in integro, ty är bäst och tryggast att bliva därvid. Och hålle Vi detta, nämligen att bliva vid preliminära pakterna, vara realt och stricte till insistera, såsom ock förrän något hinder i traktaten eller præjudicium i Vår höghet skulle uppkomma av någon otidig kompetentie. Om överstället emellan Vår resident och dem furstliga gesanterna, vore bättre att undvika alla kongresser med dem.

Belangande eljest själva fredstraktaterna, och i synnerhet den spanske gesantens förslag, så skrive Vi Eder till Vår utförliga mening så härom som desslike andra mera tillbud och emergentier i Vårt särdeles brev, av den 10 hujus, och låte nu på härhos därav en dublett. Göres anten Eder själva eller Rosenhanen av vederpartens gesanter häröver dessa eller flera sådana förslag, må I och han väl höra, såsom ock nyttja dem där något allvar är därunder, och så gott sig göra låter utan præjudicio av själva huvudsaken.

Men vad den kurbrandeburgiske gesantens grevens av Wittgensteins å sins herres vägnar temoignerade styvhet att aldrig cedera Pommern anlangar, så låter Eder därav inte turbera, utan tager i akt och håller Eder vid den instruktion som över denna sak i synnerhet är fattad och Eder medgiven, såsom ock förklarad i den Vår resolution och brev som nu till Eder in duplo avgår, görandes Oss datligen relation med Eder skrivelser över allt vad så däri som eljest kan vid traktaten passera.

Sist have Vi ock sett av Rosenhanes sista brev att duc de Longueville urgerar uppå det Vi ville beskicka Portan, så är den en sak som icke obilligt giver Oss något betänkande att Vi skulle söka eller hålla korrespondentie med turken, nu särdeles sedan han haver begynt kriget emot kristenheten; men så behöver man likväl icke låta sig märka som sloge Vi det helt ut, men pretendere ignorantiam och defectum mandati härom. Detta Vi Eder för denna resan icke have velat förhålla. Befallandes Eder Gud, etc.

Kristina.

Wermter's transcript of the letter:

Auf Nr. 425 Till nådigt svar och underrättellse om vår meningh häröfver, så skatte vij före vara thet bästa, att I hålle la Barde för resident och icke för legat, uthan på then orth, som han kan vara till considerera och hålle för en legato. I Osnabrygg att han eller någon å Franckerijkes vägnar skall blifva hållen för legato, thet löper directe emot praeliminarpacterne och elliest skall gifva och förorsaka uthaf sigh större disputer, ähn then befahrande competentie voro, som kunde undstå kongelige residenter och furstlige legater; drager och den consequentie medh sigh, att, ther Franckerijke ville hafva sin legatum ordinarie i Ossnabrygge, skulle och vij hafva vår legatum i Munster. Derföre och effter alt thetta gåår emot pacterne och vij elliest nogh hafve till giöra att hålla dem in integro, ty ähr bäst och tryggast att blifva thervidh. Och hålle vij thetta, nembl. att blifva vidh praeliminarpacterne vara realt och stricte till insistere, såsom och förrän något hinder i tractaten eller praeiudicium i vår högheet skulle opkomma af någon otijdigh competentie om öfverstället emillan vår resident och them furstlige gesanterne, vara bätter att undvijka alle congresser medh them.

Belangande elliest sielfva fridztractaterne och i synnerheet then Spaniske gesantens förslågh, så skrefve vij Eder till vår uthförlige meeningh så herom som desslijke andre mehra tilbudh och emergentier i Nr. 437. Giöres anten Eder sielfve eller Rosenhanen af vederpartens gesanter heröfver desse eller fleera sådane förslagh, må I och han väl höra såsom och nyttia dem, ther något alfvar är therunder och så gott sigh giöra låter uthan praeiudicio af sielfve huufvudhsaken. Men hvadh then Churbrandeburgiske gesantens, grefvens af Witgensteins, å sins herres vägnar tesmoigneradhe stijffheet att aldrigh cedera Pomern anlangar, så låter Eder theraf inthet turbera, uthan tager i acht och håller Eder vidh then instruction, som öfver thenne saak i synnerheet ähr fattat och Eder medhgifven, såsom och förklarat i Nr. 437, som nu till Eder in duplo afgår …

Sidst hafva vij och sedt af Rosenhanes sidste breef,  att duce de Longeville urgerar uppå thet vij ville beskicka Portan, så är then en saak, som icke obilligt gifver oss något betänckiande, att vij skole sökia eller hålla correspondentie medh Turken; nu särdeles sedhan han hafver begynt kriget emot Christenheeten. Men så behöfver man lijkväl icke låta sigh märkia, som slogo vij thet heelt uth, men praetendere ignorantiam och defectum mandati herom …

French translation (my own):

Christine.

Notre faveur particulière, etc.

Féals hommes et commissaires au traité de paix allemand,

Nous avons reçu par le dernier courrier ordinaire votre lettre, datée d'Osnabrück, le 27 octobre dernier, d'où Nous voyons que le successeur du baron de Rorté, La Barde, veut être traité à Osnabrück comme ambassadeur, mais jusqu'à nouvel ordre Nous vous le tenons comme résident; depuis lors, Nous avons également vu des lettres de Rosenhane, à Nous et à vous, quelles conversations ont lieu entre lui et l'ambassadeur d'Espagne, le comte de Peñaranda, au sujet de la conclusion de la guerre entre Nous, d'une part, et l'empereur et l'Espagne, d'autre part, avec de grandes confiances sur de bonnes conditions de paix et des avantages pour Notre sécurité, Notre satisfaction et celles de la Couronne.

Au contraire, encore une fois, que l'envoyé du Brandebourg électoral, le comte de Wittgenstein, ne donne absolument aucune espérance pour la Poméranie ou qu'elle puisse être obtenue avec le consentement de son maître, pour une réponse gracieuse et une notification de Notre opinion à ce sujet, Nous estimons qu'il est est préférable que vous teniez La Barde pour résident et non pour légat, mais dans le lieu où il peut être considéré et tenu comme légat à Osnabrück. Que lui ou quelqu'un au nom de la France soit tenu comme légat, cela va directement à l'encontre des pactes préliminaires et donnerait et causerait autrement de plus grandes disputes que la compétence redoutée que pourraient donner lieu seuls les résidents royaux et les légats princiers; cela entraîne aussi la conséquence que si la France voulait avoir son légat ordinaire à Osnabrück, Nous aurions aussi Notre légat à Münster.

Et comme tout cela va à l'encontre des pactes et que Nous devons de toute façon les maintenir in integro, il est donc préférable et plus sûr de s'en tenir à cela. Et Nous estimons que cela, à savoir s'en tenir aux pactes préliminaires, est réel et à insister strictement, ainsi qu'avant qu'un obstacle au traité ou un préjudice à Notre altesse ne survienne de la part de quelque compétence intempestive. Quant aux relations entre Notre résident et les émissaires princiers, il vaudrait mieux éviter tout congrès avec eux.

En ce qui concerne les traités de paix eux-mêmes, et en particulier la proposition de l'envoyé espagnol, Nous vous écrivons dans Notre avis détaillé sur ce sujet ainsi que sur d'autres incidents et événements similaires dans Notre lettre particulière du 10 de ce mois, et Nous en joignons un double. Si les émissaires de l'autre partie vous font vous-mêmes ou Rosenhane ces propositions ou plusieurs de ces propositions à ce sujet, vous et lui pourrez très bien les écouter, ainsi que les utiliser si elles sont sérieuses, et, du mieux que possible, sans préjudice de la question principale elle-même.

Mais en ce qui concerne la raideur témoignée par le comte de Wittgenstein, envoyé du Brandebourg électoral au nom de son maître pour ne jamais céder la Poméranie, ne vous laissez pas inquiétés par cela, mais prenez garde et respectez les instructions qui vous ont été reçues et données sur cette question en particulier, comme cela est aussi expliqué dans Notre résolution et Notre lettre qui vous sont maintenant envoyées en double exemplaire, Nous faisant une relation hodierne avec vos lettres sur tout ce qui peut autrement passer dans le traité.

Enfin, ayant vu aussi par la dernière lettre de Rosenhane que le duc de Longueville Nous presse d'envoyer quelqu'un à la Porte, il est une question qui Nous fait raisonnablement réfléchir que Nous devrions chercher ou entretenir une correspondance avec le Turc, maintenant d'autant plus qu'il a commencé la guerre contre la chrétienté; mais il n'est pas nécessaire de se laisser remarquer si Nous l'excluons complètement, mais Nous feignons l'ignorance et le manque de commandement à ce sujet. Nous n'avons pas voulu vous cacher cela pour cette fois. Nous vous recommandons à Dieu, etc.

Christine.

English translation (my own):

Kristina.

Our especial favour, etc.

Faithful men and commissioners to the German peace treaty,

We have received by the last ordinary post your letter, dated Osnabrück, this past October 27, from which We see that Baron de Rorté's successor La Barde wants to be treated in Osnabrück as ambassador, but until further orders We hold him to you as resident; since then We have also seen letters from Rosenhane both to Us and to you what discourses between him and the Spanish ambassador, the Count of Peñaranda, are held about the conclusion of the war between Us on the one hand and the Emperor and Spain on the other, with great confidences about good peace conditions and advantages in Our and the Crown's security, satisfaction and commerces.

On the contrary, again, that the envoy of Electoral Brandenburg, the Count of Wittgenstein, gives absolutely no hope for Pomerania or that it could be obtainable with his master's consent, for a gracious answer and notification of Our opinion of this, We deem it best that you hold La Barde for resident and not for legate, but in the place that he may be considered and held as a legate in Osnabrück. That he or someone on behalf of France should be held as a legate, it goes directly against the preliminary pacts and will otherwise give and cause greater disputes than the feared competence that royal residents and princely legates alone could give rise to; it also carries with it the consequence that if France wanted to have its legate ordinary in Osnabrück, We would also have Our legate in Münster.

And because all this goes against the pacts and We otherwise have to keep them in integro anyway, it is therefore best and safest to remain by that. And We hold this, namely to stick to the preliminary pacts, to be real and strict to insist, as also before any obstacle in the treaty or prejudice to Our highness should arise from some untimely competent. As for the relations between our resident and the princely emissaries, it would be better to avoid all congresses with them.

Concerning otherwise the peace treaties themselves, and especially the proposal of the Spanish envoy, We write to you in Our detailed opinion about this as well as other such other incidents and emergents in Our particular letter, of the 10th of this month, and We now attach a duplicate of it. If either you yourselves or Rosenhane are made these or several such propositions about these by the other party's emissaries, you and he may well hear them out, as well as use them if there is some seriousness to them, and, as best as is possible, be without prejudice to the main issue itself.

But as far as the stiffness testified by the Count of Wittgenstein, the envoy of Electoral Brandenburg on his master's behalf to never cede Pomerania, do not let yourselves be disturbed by that, but take heed and adhere to the instruction that has been received and given to you on this matter in particular, as is also explained in Our resolution and letter which is now sent to you in duplicate, making Us a hodiernal relation with your letters about everything that may otherwise pass in the treaty.

Lastly, having also seen from Rosenhane's last letter that the Duke of Longueville urges that We send someone to the Porte, it is a matter which not unreasonably gives Us some consideration that We should seek or maintain correspondence with the Turk, now especially as he has begun the war against Christendom; but one still does not need to let oneself notice if We were to rule it out completely, but We pretend ignorance and lack of command about it. We have not wanted to withhold this from you for this time. We commend you to God, etc.

Kristina.

Above: Kristina.

Above: Johan Oxenstierna.

Above: Johan Adler Salvius.

Notes: La Barde = Jean de la Barde, Baron of Marolles.

Count of Peñaranda = Gaspar de Bracamonte y Guzmán.

Kristina and the regency council's letter to Johan Adler Salvius, dated July 29/August 8, 1643

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?tree=002%3A003%3A001&lang=en&titleAPW_str=APW+II+C+1&id=bsb00056722_00037_dok0003

The letter:

Vij hafve bekommet Eder skrifvelse aff then 15./25. huius, her hoffcantzler, och deraf sedh, hvadh I förmäle om lijknelsen till fridztractatens fortgång och hvadh I judicera och hålla godt vara initio tractatuum at böre så af våre som the Fransösiske commissarierne tagas i acht, i synnerheet, at I stå deropå, thet Romerske rijkzens ständer admitteres iure suffragii till fridztractaten, theröfver I förvänte vår förklaring.

Hoos samme Edert bref finge vij och kungens i Frankerijke och fru modrens drottningens och regentinnens ratification på alliancen jempte ett breff therom från cardinalen Mazarini.

Vij befinne noghsampt, at fienden och eenkannerligen Keijsaren fölliandes sin her faders exempell mächtogh tingh söker och trachtar effter een absolut dominat i Tysklandh, dragandes till sigh allena iura maiestatis, som elliest äre communia cum ordinibus, och sökiandes at få Tysklandh till sitt absolute commendo, såsom mäst andre konungar hafve deres kongerijken; särdeles arbetar han nu på deputationsdagen i Frankofurth, att såsom han för dette hafver afskuret ständerne ius armorum och elliest then förre Keijsaren uthan ständernes rättmätige consens anföll vår högstährade käre her fader, glorvärdigst i åminelse, medh sine armeer i Pryssen, han och nu må affhända dem ius pacis, i thet han icke vill admittera furstar och ständerne i Romerske rijkedt till fridztractaten cum iure voti et suffragii, thet dem lijkväl medh all rätt tillhörer.

På det nu denne fahrlige desseinen må föreböijes och Keijsaren icke mehr blifva absolut och vicinorum securitati formidabell, såsom bådhe ständerne i Tysklandh, jemväl och alle grannar och ahngräntzande potentater och stater högeligen ligger ther macht opå att icke må skee, men att ordines ju må få theres frijheet igen, i hvilken sielfve fridens säkerheet störste deelen består; altså och emedan alt dette stemmer öfvereens medh then instruction Edher och the andre våre commissarierne ähr gifven till fridzhandelen, allenast moste modus tractandi tillämpas loppet af sakerne och the omständer, som infalla, serdeles af fiendens consilier och practiker. Ty vill vara af nödhen, at när så vidt kommer ahnten at I och her Johan bådhe tillijka eller en allena möta dhe Frantzösiske commissarierne loco medio och samsättie Eder de mediis modoque procedendi eller och när I komme till sielfve handelen medh vederparten förmedelst mediatorens underhandling, I då uthi begynnelsen persuadere them Frantzösiske thertill (them vij dogh elliest och dessföruthan förmeene dertill vara af sigh sielfve benägne nogh) jemväl och förmå mediatorerne på samme meeningh, så vidt någonsin möijeliget ähr, at I medh dhem och dhe medh Eder coniunctim och medh godhe skähl drifve denne Keijsarens ofunderade intention at trycka ständerne och stiffta een absolut dominat i Tysklandh till deres och alle naborlige potentaters och staters in Europa undertryck, osäkerheet och servitut tillbaka, i synnerheet stå deropå at ständerne i Romerske rijkedt admitteres iure suffragii till fridzhandelen at där tala på deres rätt och erhålle deres frijheet; jemväl och at amnestiens extension och restitutionen af ständernes frijheet må såsom itt fundamentum tranquillitatis publicae blifva reducerat och den Pragiske friden ophäfven, det skee directe eller indirecte. Och på det vår godhe intention må nå så mycken bättre lämpa och adfection, är af nödhen, att I icke allenast dhe protesterandes, uthan och dhe catholiske ständers frijheet taga Eder ahn till drifva och den sättie på förre fötter igen. Jemväl och söke till att få dhem på Eder sijdo och denne meningen, at och dhe medh Eder arbete på reflorescentiam et restitutionem Germaniae et statuum i förre vilkohr. Men serdeles och för alle hafve I ögat och tala för dhe evangeliske. Öfver detta alt väla I communicera medh her Johan Oxenstierna och på dette slaget conferera och conjungera Edre consilier.

Belangande alliancen medh Frankerijke, så hafve vij och nu vår ratification uthfärdigat och inrättadt på thet slaget, som I sij af hoosgående copie och skickadt den till her Grotium at öfverlefvereras vidh hofvet. Vij hafve och svarat konungen och drottningen på deres för 14 dagar och cardinalen på hans vidh denne post ankombne breef och dem alle sändt till her Grotium. I väle till honom dirigeradhe pacquetet väl och säkert beställa låte…
Per Brahe, Gustaf Horn, Claes Flemmingh, Axel Oxenstierna, Gabriel Oxenstierna.

Above: Kristina.

Above: Johan Oxenstierna.

Above: Johan Adler Salvius.

Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Johan Adler Salvius, dated January 2/12, 1647

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=480&q=Christina&lang=en&rows=10&mode=comfort&id=bsb00056723_00249_dok0108

The letter:

Bezug auf Nr. 76 und das Recipisse Nr. 98. Wir haben uns nun Nr. 76 wieder vorgenommen och befunnet derunder tu ting besynnerligen komma vidh then Pomerske satisfactionen i consideration, såsom först om dhe tvenne af oss för dette gjordhe förslagen Pomern till een deel eller helst till beholle medh eller uthan churfurstens af Brandeburgz consens, och särdeles om thet förre, stelt på churfurstens samtyckie, ståhr i någon deel till moderere, så att Stettin emoth een summa peng:r af tolf tunnor guldh i rijkzdaler må quitteres; sedan och huruvijdha dhe Pomerske ständernes genom deres deputeradhe i Ossnabrugg ehnfördhe förslagh till vår och chronans satisfaction i Slesien eller stiffterne, som elljest deres postulata i gemehn och i synnerheet om cassation af schantzer, guarnisoner, lhicenter och concessioner eller donationer, såsom och att oss och chronan icke må blifva gifvit privilegium de non appellando, äre af Eder vidh thesse fridztractater och på fall vij Pommern behölle att taga i acht och befordra.

[1] Så myckit nähr det förre ahnlangar, så befinne vij thet vår ordre af then 7 nestförleden monadz novembris icke ähr till förandre, ty ehuruväl dhe rationes som kastas in contrarium kunne hafva sine betänkiandhe, nähr vij lijkväl hooss oss them medh andre skiähl öfverläggie, finne vij dem icke vara så kraftige att dhe nogotthera aff vår gjordhe förslag kunne praevalere och mindre omkullstöta. Derföre vele vij ändtligen att I simpelt blifva på bem:te vår förre ordre och gjordhe tvenne förslag beståendhe. Vill churfursten gifva sin consens till Förpommern, Rugen, Wollin, Stettin medh Dam, Golnow och Tifenow medh landen på bådhe sijdor, thå må I thet acceptere och theropå slutha, låtandes Eder theremooth så myckit möijeligit ähr vårdha om thet churfursten lender till godha och recompense; vill h[a]n och icke theri consentere, thå tager heele Pommern medh Caesaris et imperii consens och eviction, i hvilket fall I icke behöfve för honom tala ett ordh, men heller therofvanopå lembne then stridige saken om the fästningar som vij uthi hans landh Mark Brandeburg innehafve odeciderad och till een particulartractat theröfver oss emillan, excuserandes Eder att I på sådant fall af oss ingen commission hafve medh honom vidh desse almänne tractater Eder inlåtha. Och befinne vij för ingen deel oss och Sveriges chrono tilldrägeliget att Stettin cederes emooth pen[n]ingar, helst een sådan summa, som churfursten skulle medh andres tillhjelp kunna bringa till vägha och i så måtto genom Stettin letteligen tryckia oss uthur det öfrige af Pommern.

Vij hafve sedt hvadh för vitelsser och praesupposita dhe Frantzösiske plenipotentieradhe understå sigh att tillmähla Eder, insisterande denne vår ordre; men låter Eder deröfver intet movere, uthan svare dem derpå medh alfvar och realitet, vijsandes att hvadh vij heri resolvere och gifve, ähr skiähl, efftersom vij och nogsamb känne Frantzosernes arth och derföre holle Eder för sådane tillmählen frije och endskylladhe.

[2] Hvadh elljest för det andra, dhe Pomerske ständernes förslag och postulata, vidhkommer, så hadhe väl varit een saak, hvar vij förr hadhe praecise begärat anten Slesien eller stiffterne och någre grefveskap i Nidersexiske och Wästphäliske chreitzerne till vår och chronans satisfaction, att vij sedan på Slesiens uthslag af dhe keijserlige eller dhe Frantzösiske plenipotentierades medhholdh öfver stiffterne hadhe kunnat anten ipsis manuducentibus komma på Pommern och teth erholle eller ju taget vår satisfaction i Slesien eller stiffterne och låtet oss benöija medh een alliance och simultanea investitura medh churfursten sampt Förpomerske landhstendernes eedh och plicht. Men sedan vij hafve funnet gott att göra dhe förbem:te tvenne förslagen medh eller uthan Churbrandheburgz consenss att beholla Pomern, förtegne andre motiver, ähr nu inthet de tempore att gå på andre förslag, men bäst att I vår ordre och förslagh af then 7 novembris bestendigdt inhaerere och icke vijka herifrån.

[3] Men Pomerske ständernes och deres deputerades Eder öfverlefvereradhe libell, och derhoos den articlen som dhe uthi universaltractaten och freden vele hafve uthfördh, hafve vij låtit oss förelässa och derbredhevijdh, så myckit uthi een hast hadhe kunnat skee, öfverlagdt dhe skähl och motiver som dem till sådanne postulata må hafva bevekt, item den stijlum dhe heri bruka och den diudication och interpretation dhe göra om våre actioner dem dhe mehrendels ogilla, så att vij befinne thet hvarken den modus, som dhe bruka till försäkra sigh om sine privilegier, eij heller sjelfve postulata i gemehn och som dhe dem ahndraga kunne af oss accepteras, så lijtet och som vij een sådan och under thesse och desslijke conditioner restingerad satisfaction pro null och nichtig hafve till att holle och aestimere, hvilcket vij Eder allenast till rettelsse härmedh hafve velat vetta låthe, och I det icke annorledes hoos dem ähn generaliter och till vår excuse hafve till att ihugkomme, stellandes particulariteterne till sin orth och tijdh. Derföre vij och vele att I annorledes icke låthe ständerne uthi Pomerske satisfactionspuncten ihugkommas ähn att dhe skole hollas vijdh lag och välfångne privilegier. Hvadh försäkringen som vij dem och dhe oss reciproce vidh investituren böre göra medh edh, obligation och löfften, det alt vele vij, sedan landet oss af Keijsaren och Romerske rijket ähr opdraget, afhundla och uthfästa på behörliget ställe och så mildt och christeligen emoth ständerne som een rättsinnigh öfverheet och hertig af Pomern ägnar och ahnstår och skiähl ähr och som vij tänke landzens godhe adfection till beholle oss förklare. Deremoth vij och oss till ständerne försij att dhe icke annat oss ahnmodha ähn hvadh trogne och rättsinnige undersåthere deres öfverheet medh skiähl kunne ahnpraesentere. Men icke behöfve I nu i Ossnabrugge lägge Eder medh ständernes deputeradhe häröfver i nogon tractat, uthan skjutha desse saker opp, till dess I fullkombligen ähre eense medh Keijsarens och rijkzens ständer eller churfursten och flere interessenter öfver vår och chronens satisfaction och fridzstractaten heelt ähr ändat, remonstrerandes dem deputeradhe att det misstroendhe ständerne häruthinan sättie till oss gifver och föder ingen godh och förtrolig adfection uthaf sigh.

Eij heller hafve dhe något synnerligit medh skiähl till emothsseija om vij finne gott nogre skantzar anten att opbyggia häreffter eller beholle dem som i krigztiden äre opbygdhe, ty såsom dette såvälsom hvadh dhe röra om praesidiorum remotione moste diudiceres af vår, chronans och Pomerlandetz säkerheet, och sådant ståhr andre chur- och furstar i rijket, som dogh inge så stohre ohrsaker hertill hafve som vij, fritt. Vij eij heller så hathe våre medell att vij uthi oträngdhe måhle och ther nöden icke fodradhe skulle veela belasta oss medh stohre och svåre guarnisoner och deres underholdh, altså vele vij icke vara bundhne till desse ständernes postulata eller låtha oss af dem nogot heruthinnan något förskrifvas; serdeles effter Pomerske chrönikan  nogsampt uthvijser att framfarne hertiger af Pomern i Svinen på både sijdor, vidh Pritther och Friske Hafvet, så och annorstädes hafve, när nöden hafver så fodrat, opbygdt skantzar, som sedan inruria temporum äre förfalne.

Våre licenter, som dhe sjelfve hafve bajakat ogilla, men Hollendernes veilgeldt approbere ständerne; hvadh vår mening om dem ähr hafve vij Eder nogre reesor tillskrifvit, påminne Eder allenast härmedh korteligen att när I blifve i sjelfve satisfactionspuncten richtige, thå holle I ahn om Keijsarens och churfurstelig collegii eller ju sjelfve ständernes consens, att vij må hafva den rätten och ståå oss fritt att taga sjötull uthi Pomern, efftersom thette privilegium andre furstar vidh Reinströmen och andrestädes af förre Keijsaren och konungen i Danmarch tollen vidh Glychstadh  för någon tijdh sedan ähr indulgerad vorden och vij uthan desse tullar inge medel i landet vette att tillgåå, dogh att vij deremooth veele vetta samme tollar så moderera och medh dem som vedeböhre öfverläggia att herdelen [handelen] icke skal diverseres och dragas derifrån.

Emoth det af Eder sökte privilegium de non appellando invändhe Pomerske ständerne landzens privilegier och rätt, så och invånernes tillflycht, ther dogh sådanne tillflychter äre landzens och invånarnes besvär, eij heller göres behof att tillfråga ständerne om thet man härutinnan söker hoos Keijsaren att oss i respect af konglig högheet och vår souverenitet i thenne passu måtte effterlåtas hvadh andre churfurstar af förre Keijsare hafve erhollet och nu njutha, serdeles effter vij icke söke till draga nogre rättegångz-eller revisionssaker hijth åth Sverige; dessföruthan hafve vij och af Pomerske hofrätzordningen titulo de appelationibus f. 99 sedt att dhe förre hertigerne, i synnerheet hertig Barnimb och hertig Philip, thet privilegium af framfarne Keijsare hafve bekommit och sigh det icke begifvit, uthan tillåtit ständerne att appellere; men elljest skulle denne saken till vijdare deliberation och gottfinnandhe, efftersom I af bijfogade extract kunne vidare förnimme. Hvadh I nu kunne i denne saken erholle, theri vele I göra Eder möijeligste flijth. Ståhr och dette privilegium ingaledes till att nåå, dhå måste man låthe sigh benöije medh det som erhollas kan. M[e]n dhe förre sakerne om festningarne, guarnisonerne och tollerne äre mehre reale och icke till att efftergifva.

Om donationer eller concessionerne kunne väl finnas rådh till deres förandringar eller moderationer, efftersom dhe mehrendels dependera af landzfurstl:e öfverheeten och alle förre hertiger af Pomern hafve hafft det ius att beneficera meriterade män medh godz i landet.

Dette ähr vårt svar på thet förre Edert bref.

[4] Hvadt I och skrifve oss till den 14 eiusdem decembris, det finge vij äfven 〈där〉 vij dette sluthe, hafve dervidh intet till påminna annat ähn att vij medh fåå ordh måste beröre och Eder förnimme låthe vår mening om den donation som vij hafve gifvit landtgrefven Fridrich af Hessen på Eichzfeldt och M[ain]tziske hofvet i Erffurt, nembl. att endogh vij them Hans K:t hafve oppdragit, så hafver lijkväl Erffurt stadh icke till befruchte sigh som skulle uthaf denne donationen förorsakas staden något praejuditz i deres privilegier eller jurisdiction, derom I stadzens fullmächtige kunne försökra. Eij heller ähr af nöden att I låthe denne vår donation på Eichsfeldt komme inn i fredzslutet, så att det gjordhe een särdeles artickel eller nebenrecess och förmodeligen skulle retardere nogot sluth af fredztractaterne.

Above: Kristina.

Above: Johan Oxenstierna.

Above: Johan Adler Salvius.

Kristina and the regency council's letter to Johan Oxenstierna and Johan Adler Salvius, dated July 29/August 8, 1644

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?tree=002%3A003%3A001&q=K%C3%B6nigin&lang=en&titleAPW_str=APW+II+C+1&mode=comfort&id=bsb00056722_00329_dok0199

The letter:

Der französische Ambassadeur Thuillerie ist am 24. Juli/3. August hier angekommen, hafver den 26. hafft hoos oss audientz och sitt värf aflagt bestående i oblationen af een interponent på sin konungz vägnar till bijläggia saken emellan oss och konungen i Danmarck. Han hafver och elliest vidh den visite vij hafve honom låtet göra och han hafver begynt göra them vårom det sagt och betygat, at konungen i Danmarck hafver icke allenast accepterat fridztractaten, uthan och begärat at fåå resa therigenom hijt till oss, hvilket och konungen honom hafver consenterat och rijksens rådh i Danmarck thet approberat. Derföre I och hafve thetta till bruka för itt argument emoth dem keijseriske commissarierne, at emedan både konungen och rådhet i Danmark hafve accepterat tractaten att blifva företagen emellan begge chronorne och till den ände gillat, at gesanten måtte reesa hijt, och försäkradt icke ens ihugkommandes, at den saken skulle dragas dijt uth; derföre hade och the keijserlige ingen orsak och mindre hopp till draga och få samme sak dijt. Vij ärne nu i desse dagar att gifva honom, gesanten, härifrån sitt afskedh accepterandes tractaten och hans interposition, tå han sedan begifver sigh tilbakar åth Danmark värket ther vijdare att incaminera.

Dhe Holländske commissarierne kommo öfver Götheborgh här ahn dagen tillförennde, som var den 25., och blefve stadde till audientz hoos oss dhen 27. huius. Deres värff går i lijka måtto deropå uth at vij ville låta saken komma till fridhligh afhandling och bruka deres interposision, dhe skole och i lijka måtto uthan dilation få deres resolution. Men efter dhe hafva 3 sine andre colleger i Danmarck, förmeene vij, desse här och dhe andre där blifve till någon tijdh liggiande at correspondera öfver sakerne, hvadh på både sijdor kan uthrättas. Hinweis auf die beigefügten Kopien des Briefwechsels mit den Herzögen v. Braunschweig-Lüneburg om restitutionen af deres platzar och deres landz förskoning och exemption för contributioner …

PS: Juli 31/August 10
Hinweis auf die beigefügten Kopien der Propositionen der französischen u. holländischen Gesandten u. der ihnen erteilten Resolutionen. Och hafve vij för denne reesan förklarat oss allenast i gemehn till acceptationen af fridztractaten medh Danmarck och deres principalers anbudne interposition, hafve och mundteligen per deputatos låtet communicera öfver praeparatorierne, serdeles tijden och rummet till tractaten. Men såsom ähnu icke ähr konnogt, om och kongen i Danmark vill förstå till tractaten och deres interposition, alltså hafve vij medh vår förklaringh theröfver låtet anstå, till dess ambassadeurerne sig öfver konungens mehning sigh erkyndiga. Sedhan på thet een Frantzöske icke må medh besvär reesa hijt opp igen, täncke vij till gifva feeltmarskalken, her Gustaff Horn, ordre at öfver vidare praeliminarierne sluta medh den Frantzösiske ambassadeuren ther nidre. Men dhe Statiske communicera theröfver medh sine andre 3 colleger i Danmarck och blifve här så länge liggiande. Men sedan vele vij oss emoth them vijdare deröfver förklara och uthelåta…
Matthias Soop… Jacobus de la Gardie… Carl Gylldenhielm… Axel Oxenstierna… Knut Posse…

Above: Kristina.

Above: Johan Oxenstierna.

Above: Johan Adler Salvius.

Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Johan Adler Salvius, dated November 7/17, 1646

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=480&q=Christina&lang=en&rows=10&mode=comfort&id=bsb00056723_00100_dok0028

The letter:

Bezug auf Nr. 209 und 7 (längere Inhaltsangabe). [1] Nu ändoch vij icke äfven hafve orsaak att låta falla tanckarne på denne Brandeburgische tractatens uthslagh conform be:de vår gifne order och instruction, förmodhe och att I fuller sedan skole på både sijdor vara något vijdare och närmare i then saken kompne; när vij lijkväl öfverlägge the curfurstl. Brandenburgiskes procedere, förde både förr såvälsom nu i denne påståndne långsamme fredzhandelen, öfverväge och derhooss flere orsaker och omstendigheter, serdeles hvadh Cuhrbrandenburg styffver i sin intention, så moste vij icke obilligh falla på den meningen att intet eller ju lijtet och det icke uthan mycken vedtlöfftigheet och omsveef schall hooss dem medh frucht eller effect vara till förrätta, förteget att vij sij denne particulartractaten medh Cuhrbrandenburgk förorsaka månge och differente discurser till vårt praejuditz i thesse besvärlige fredztractaterne. Vij befinne och derhooss att de keisersche, Frantzösische, Spaniske och Nederlendische plenipotentierade numehra öfver derass fredh, stilleståndh, satisfaction och andre strijdigheter anten in toto ähre förlijkte eller och häreffter kunne lätteligen förlijkass, så att det nu fast synes vela stadna på vår och Sveriges chronos satisfaction och de evangeliske stendernes contentament, desse vij och fuller hafve skähl vichtige nogh till att hjelpa och adsistera; men effter vij lijtet haffve till att byggja på derass beständigheet, dy hafve vij och i denne passu een schade och hazard icke oschäligen oss till befahre och fördenschull högh orsak att taga vår egen säkerheet så och satisfaction i acht; sedan och så mycket möjeligit ähr att afskära alla calumnier och förtaal, som oss skole vele påvältrass icke allenast aff fienden uthan och af vare vänner, der de anten bliffva i derass desseiner hindradhe eller, det mäst är till befruchta, ther the till vårt praejudicium och utan oss slute freden; hvarföre ähre och vij förorsakadhe vordne att gifva hela tractaten å vår sijda ett uthslagh och Eder vår entelige resolution till kenna, att I sedan må kunna negotiera desto frijiare och försökia om I dermedh kunne komma till ändschap. [2] Vij sij af Eder förre rapporter, them vij ifrån Eder hafve bekommit, att grefven af Trautmanssdorph hafver offererat Eder till vår och chronones satisfaction (jämpte och föruthan andre stycken, såsom Wissmar och stiffterne Brehmen och Vehrden), ochså hela Pommern, ther vij detta uthan cuhrfurstenss af Brandenburghs consens ville vedertagha. Sedan sij vij och af Nr. 198 att de Frantzösische gesanterne haffva beskickat Eder medh Saint Romain och, effter de keijserlige plenipotentieradess egit angifvande, låtit Eder försäkra det cuhrfursten sjelff hafver samtycht till Förpommerns cession såsom och att hertigen aff Mecklenburgh hade bevilljat till vårt condominium öfver Wissmar, ehuruväl de Brandenburgiske det förre sedan icke hafve velat bestå. På det man nu må komna uthur denne drömen och mycken licitation bliffva förekommen, så finne vij gott och rådhsampt att uthan vijdare tijdzspillning cathegorice oss häröfver förklara, och derföre vele vij att I förstatte tvenne förslagh eller conditioner till fredenssbefordringh och vår sampt chronones satisfaction, af hvilke I kunne gifve de kejserlighe och Cuhrbrandenburgiske optionen att de må välja hvilket dem helst syness. Först, ther cuhrfursten vill consentera, renunciera och affstå till oss, våre effterkommande konungar och Sveriges chrono hela Förpommern medh alle tilbehörningar och landt Rugen och dertill medh Stettijn medh dess tilliggiande ampt och hvadh på den Förpommersche sijdan om Odern ähr sampt Dam, Golnow, Wollin och stifften Cammin och Colbergh, att I tå seje munteligen eller medh ett schriffelgit nätto opsatt gifve tillkenna thet vij äre tillfredz och affträda cuhrfursten igen alt det öfrige af Hinderpommern och hvadh vij bådhe uthi Ålde-såvälsom Nyemark:r  innehaffve. Uti det fallet och ther han till detta förslaget och conditionen förstår, tå hafve I sedan Eder till förlijka om vapnen och titlen på sätt som I åfvanbe:te vårt breeff ähr blefvet förklarat, att churfursten bruker vapnen och titlen af Pomern oförkränckt den cessionen han gör på de landen han afstår och medh condition att der de som nu besittia eller ähre arfftagne till Markgrefvedömet Brandeburgk och consequenter per pacta familiaria till Pommern, serdeles detta churhuset sampt Onotsbarkiske  och Cullmbarkiske linierne, i framtijden frånfölle och derass manlige affödo ophörde, det öfrige af Pommern då heemfölle oss, våre successorer och Sveriges chrono och att fördenskuldh Hinderpommersche stenderne eventualiter oss och våre effterkommande i chronan till trohet motte obligeras. Detta ähr den förste conditionen som I hafve till att föreslå att få Förpommern medh åfvanspecificeradhe stycken, derhooss cum consensu electoris; fast I på lijchtone om freden till nåå skulle per gradus låta fahra först Colberg och sedan Cammin, allenast strömmen Tifenow medh landen å begge sijdor blefve oss och chronan förbehållen, i hvilket fall vij endtligen äre tillfredz att I Edher deruthinnan accommodera, behållandes för oss och chronan jämpte Förpommern och Rügen, Wollin och Stettin medh dess ampt, Dam och Golnow medh tilhörige districter. [3] Men skulle detta förslaget icke behaga cuhrfursten, tå är detta vårt andra förslagh, att såsom de käjserlige commissarierne tillförende hafve praesenterat oss hela Pommern uthan churfurstens consens, så äre vij och tillfredz och vele att der det förre icke vedertages och churfursten dertill consenterar, I då munteligen och klarligen säje eller skriffteligen thenne meningen författe och dem vetta låta att vij, oachtanndes churfursten icke samtycker och låtandes honom mentaliter behålla sin praetension på Pommern, vele behålla hele, så Hinder- som Förpommern, medh sine grentzer, rätt och rätigheter, andeligh och verdzligh jurisdiction, stiffterne Cammin och Colbergh och flere desslijke pertinentier, så att detta alt blifver oss och våre effterkommande Sveriges konungar och chrono af Kejsaren medh Romerske rijksenss ständers samtycke sub iure perpetui feudi opdraget och tillägnadt och Pommerske ständerne af Kajsaren och imperio tillvijses att göra oss och vår successorer i chronan såsom derass rätte herre derass obligation och homagium och att Kejsaren och Rommerske rixens ständer blifva förbundne till garantera och conservera oss dervedh såsom de äre skyldige andre rixens ständer och ledemöter i Romerske rijket vedh derass länder rätt och rättigheter att erhålla. Och der churfursten häremot vill protestera, tå vele och vij att I å våre vägnar reprotestera; och gäller oss sedan lijka när vij uti possessionen af hele Pommern cum investitura imperatoris et imperii et cum consensu ordnium blifve conserverade, ehuru dett vill eller kan churfursten och hanss huuss behaga eller misshaga? Och hafve I på detta fallet och ther detta andra förslaget skulle bliffva af de kejserske eligeradt att sij deropå huruledes instrumentum investiturae varder fattadt och Sveriges chrono thervedh väll förvaradt, hafve och icke mindre till att ställa Eder dessföruthan emot de Brandenburgische något bedskt an, tesmoignerandes att såframpt den förre conditionen af churfursten icke blifver vedertagen och han dertill consenterandes, tå vele vij och chronan föruthan hele Pommern behalla Dresen, Landzbergh och Åldemark, det vij i hender hafve så lenge och till dess churfursten oss och chronan det à part aftracterar. Desse tvenne conditioner moste I simpelt och cathegoricè författa i tvenne puncter och uti hvardera så mycket som realt ähr och går provincien och dess empter, landh och rätt ann. Men hvadh vij elljest och derhoss om successionen och slijkt mehra om vapn, titelen och eventuali hyldigande uti den förre punchten och förslaget Eder till information förmäle, det kunne I spara till vijdare elucidation och förklaringh, sedan een deel af det förre är accepteradt vordet. [4] Och syness vara bäst att I detta alt såsom vår aldrasidste resolution och tagen till att hjelpa saken af först communicera medh de Frantzösische plenipotentierade och sedan medh dem kejserlige commissarierne anten förmedelst de Frantzöske eller och sjelfve såsom det bäst kommer till pass, låtandes den Churbrandenburgiske i det fallet derass herre icke vill consentera till den förre conditionen och gifva dertill sin consens heller fahra än att I stort medh dem skole hafva till beställa, sedan de så vedervärdige sigh i denne saken anstält hafve. Men såframpt I äre uti någon godh och förhoppligen för sigh gående afhandlingh medh de Brandenburgiske, tå låte och ställe vij thet till Eder dijudication att fahra thermedh fort, skickandes till den ända Eder härhooss til handa vår fullmacht att bruka, ifall I finne gott medh dem om Pommern vijdare att tractera; efftersom vij Eder heemstelle hvarest och medh hvem, dem Churbrandenburgiske eller dem käjserlige, I bäst och beqvämest befinne thenne saken att af handla, aldenstundh ingen kan modum tractandi negotii bettre afsij än I sjelfve som in loco ähre och humorerne sampt procedurerne hafve intaget och dageligen kunne afmärkia; allenast I vette detta tjena Eder för een final endeligh resolution, vedh hvilkens drijfvande och erhållande I fuller uti den och förre conditionen om churfurstens consens difficulteter schole förspörja; men deremot och der cuhrfursten dertill icke vill consentera, sij vij icke hvadh han närmare och bettre conditioner medh schäl kan hafva of oss till fordra, efftersom vij föruthan det vij begäre i det första förslaget ingen locum standi kunne hafva i Pommern och I fördenskuldh uti detta fallet haffve till att hålla Eder vedh den andre och sidste conditionen att af Kejsaren och Rommerske rijket till taga och behålla hela Pommern, electore invito. Och så mycket om Pommern.

[5] Hvadh condominium öfver Wissmar vedhkommer, så endoch vij finne store difficulteter i ett sådant condominio och sij oss och chronan icke få heelt väl dervedh försäkrade; lijkväl emedan vij der icke annat än hamnen och dess rättigheet söke till behålla, declinerandes så mycket oss möjeligit ähr att göra hertigen af Mechlenburgh i sin rätt och rettighet schada och afsaknadt; ty låte vij oss dermedh contentera, så att hertigen aff Mechlenburgh, den nu ähr eller den framdeles af den familjen blifver, medh oss och vij sampt chronan medh dem njuta och behålla condominium af Wissmars stadh så och Pöhl  och ett ampt eller tvo, som dertill kunne läggias, och hvadh deruthur för medell kunne görass, användas till vallbyggningarne, och att I detta condominium beschrifve och förklare det bäste och ljuseste I kunnen; sedan att guarnisonen derinne må blifva uthur landet eller licenten, efftersom vij förmälte den 19. septem., underhållen och att samme guarnison sampt commendanten deröfver blifver oss och chronan allena obligerad och af oss i staden inlagt och förordnadt; deropå i styfft hafve att stå att vij och våre successorer i chronan må allena hafva macht och rätt den till förandra, uthdraga och åter inläggia effter vår lägenheet, säkerheet och goda villje. Men schulle det gifva store difficulteter och I icke kunne nåå absolute och frije dispositionen öf:r guarnisonen att läggian derin och tagan deruth igen effter vårt godhatycko, tå moste åthminstonne till accorderes oss och våre successorer i chronan att de, som till guarnisonen derinne blifva förordnade, göra oss, våre effterkommande konungar och Sveriges chrono och sedan hertigen af Mechlenburgh derass eedh och försäkringh, att icke imedlertijdh de i guarnisonen ähre tjene eller låta sigh bruka i någon motto till vårt, våre effterkommande successorers och Sveriges chronos eller hertigernes praejuditz och schada, men söke conservationen af staden Wissmar, dess hampn och Pöhls huuss och fästningh till begges våres tjenst och vällfärd. Der och commendanten kunne eximeras ifrån eden till göra hertigerne, sågo vij det aldrahälst, dåch så att vår commendant lijkväl gör hertigen ett handslagh, som nu skee medh staden Stralsund. Skulle detta och ingaledess vele gåå, tå må medh commendanten omsijdor som om guarnisonen är sagt blifva hållet. Sedan moste I och oss, våre successorer och Sveriges chrono förbehålla hampnen frij och öpen för våre örloghskepp, schutor, lådior och hvarjehanda fahrkoster, de komme dijt eenskijlt, få eller månge tillsamman i store eller små flåttar, de komme dijt att refraichera sigh eller ligga i vinterläger, och att de sedan icke mindre rätt, frijheet och sä[c]kerheet må hafva och njuta i sitt lägre, reparation, timberage, provianteringh och slijk annan tarff och nödhtorfft, än som vore staden vår och chronones eenskijlt och guarnisonen oss och chronan allena obligeradt; efftersom och vill vara af nöden att alt, hvadh till dess försvar emot een eller annan hörer, blifver af guarnisonen på våre ammiralers och capiteiners begäran och commendantens befallningh stält i värket lijkasom vore den oss allena obligerat; så moste och magistraten och borgerschapet i staden oss, våre effterkommande konungar och Sveriges chrono sampt hertigerne medh eedh förbindass tillijka medh andre officerare, som medh landet och lähnet härunder hafve till göra, och detta vårt condominium agnoscera. Men hvadh Hvallfi[s]ken  vedkommer, moste I så laga att dem blifver oss, våre effterkommande successorer i chronan ensamme förbehållen att förbyggia, förbättra, stärkia och styrkia så och uthvijdga effter vår egen godha villja och säkerheet, så och den att försij och försörja medh een sådan commendant och guarnison som oss och våre effterkommande behagar och denne oss och chronan allena blifver obligerad. Och på det att Hvallfisken icke må komma i någon fahra, då görer Eder flijt att tilbehålla oss och chronan så stort stycke af det närmaste landet på både sijdor som vij kunne fatta medh tvenne schantzer, och att så mycket landh hooss hvar affmärkes som de inne logerande kunne haffva derass nödhtorfftige uthmark.

[6] Sist, hvadh stiffterne Brehmen och Vehrden anlangar, thet blifver vedh våre förre order  och vij therföre hålle onödigt sådant här att oppreppa, påminnandess så nu som förr Eder allenast medh ett ordh att I uthöfver alt det förbe:te använde Eder flijt till göra våre conditioner så mycket bättre genom erhållellsse af the quarteren som grentza Brehmen och Vehrden närmast.

Vij hafve Eder detta till Eder information öfver vår ytterligare resolution och endtlige meningh velat förnimma låta.

Above: Kristina.

Above: Johan Oxenstierna.

Above: Johan Adler Salvius.

Kristina's letter to Carlo Emanuele Madruzzo, the Prince-Bishop of Trento, dated November 7/17 (New Style), 1655

Sources:

Historia della Sacra Real Maestà di Cristina Alessandra Regina di Svetia, page 125, by Count Galeazzo Gualdo Priorato, 1656

https://archive.org/details/historiadellasac00gual/page/n157/mode/2up

Mémoires concernant Christine, volume 1, page 494, Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=KgtcAAAAcAAJ&dq=reine+christine+de+suède+ferrario+savant+d%27italie+1653+lettre&source=gbs_navlinks_s

The history of the sacred and Royal Majesty of Christina Alessandra Queen of Swedland, &c., book 4, translated by John Burbury, 1658

https://quod.lib.umich.edu/e/eebo/A85757.0001.001/1:20?rgn=div1;view=fulltext

The letter:

Mon Cousin

Ie me sens si obligee de vos ciuilitez, e du bon accueil, que Vous me auez faict, que Ie n'ay pas voulu lasser retorner les gens de Monsieur l'Arciduc sans vous en faire ancor mes remerciemens, e sans' Vous asseurer, que Ie souhaisterois fort de trouer le moyens de pouuoir vous testimoigner, ma recognoissance, e vous donner de marques de la sincerite auec la quelle Ie suis.

Mon Cousin.

Vostre affectione Cousine, & Amie

Christine.

A Hal 17. Nouemb. 1655.

With modernised spelling:

Mon cousin,

Je me sens si obligée de vos civilités et du bon accueil que vous m'avez fait que je n'ai pas voulu laisser retourner les gens de Monsieur l'archiduc sans vous en faire encore mes remerciements, et sans vous assurer que je souhaiterais fort de trouver le moyens de pouvoir vous témoigner ma reconnaissance et vous donner de marques de la sincérité avec laquelle je suis,

mon cousin,

votre affectionnée cousine et amie

Christine.

A Halle, 17 novembre 1655.

Arckenholtz's transcript of the letter:

Mon Cousin,
Je me sens si obligée de vos civilités, & du bon accueil, que vous m'avez fait, que je n'ai pas voulu laisser retourner les gens de Monsieur l'Archiduc sans vous en faire encore mes remerciemens, & sans vous assurer, que je souhaiterois fort de trouver le moïen de pouvoir vous témoigner ma reconnoissance, & vous donner des marques de la sincérité, avec laquelle je suis
Mon Cousin
Votre affectionnée Cousine & Amie
CHRISTINE.
à Hal 17 Novembre 1655.

English translation (by Burbury):

Dear Cosen,

Your civilities and the noble entertainment you gave me, have obliged me in that manner, that I would not let the Arch-Dukes men return without again thanking you for them, and assuring you how much I desire the occasion to be able to acknowledge my gratitude to you, and give you some testimony of the sincerity, with which I am

Dear Cosen,

Your most affectionate Cosen

and Friend, Christina.

From Hall the 17th of

November 1655.

English translation (my own):

My cousin,
I feel so obliged by your civilities and the warm welcome you have given me that I have not wanted to let the Archduke's people return without once again giving you my thanks and without making sure that I would very much wish to find the means of being able to show you my gratitude and to give you marks of the sincerity with which I am,

my cousin,
your affectionate cousin and friend
Kristina.
Halla, November 17, 1655.

Above: Kristina.

Above: Carlo Emanuele Madruzzo, the Prince-Bishop of Trento.

Notes: In accordance with the nobility's ideals in the early modern era, kings and queens considered themselves siblings; when talking to someone of a lower rank than their own, they would refer to that person as "my cousin", regardless of whether or not they were related.

Halla is the old German name for the Italian town of Ala, which is on the border with Austria and was part of the Austro-Hungarian Empire until the First World War.

Excerpt of Kristina's edict, dated March 18, 1639

Source:

http://www.ra.ee/plakatid/index.php/et/plakat/view?id=752&_xr=eNotyNsJgDAQRNFetgGND5BJNYMsURJETfyS9K6Lft0zQzjcK1pPDB8yXA%252FZEyNLk5XnvMh7DpComowjJDNmmh3k%252BOusEyRxCxeD2uwgWsTX%252BgBhux8U

Above: Kristina.

Kristina and the regency council's signed letter for Governor Peter Kruse of Upper Dalarna and Kopparberg County, dated August 27, 1635

Source:

http://online.auktionsverket.se/1305/182987-drottning-kristinas-formyndarregering/

The letter:

Christina medh Gudz nåde, Sweriges Götes och Wändes wtkorade Drotningh och Arffurstinna, Storfurstinna till Finlandh, Hertiginna wtj Estland och Carelen, Fröcken vtöfuer Jngermanlandh.

Wår gunsth och nådige benägenheet, medh Gudh Alzmechtigh tilförende. Oß hafuer H. Landzhöfdinge Peter Kruse, wår och Rickzens troo Man, Rådh och Feltmarschalck, Wälborne Her Åcke Tott, beswärligen föredraga låtet, huruledes han hafuer contraherat och förtingat medh Bönderne wtj Mora, Orßa, och Läxan Sochner j Dalerne, att dee skole förfärdiga något arbete medh hans gård Lekholmsundh. Till heri [illegible] ända, och på det dee samma arbete desto bättre fortsättia skulle, hafwer han dem en stor pasth Spannemål försträckia, och på h-dan för ut lefuerera låtet: Fördenskuld j wnderdånigheet begärer, at be:te bönder moste tilholdne blifua, samma förtingada arbeete j wärcket ställa och fulbringa. Så aldenstundh Wij icke weta kunne, huru denna saaken egentligen förewerter [?]: Dÿ befalle Wij Eder nådeligen, att J härom pröfwa och ransake och der J befinne, att ofuanbe:te Bönder äre skÿldige samma arbeete at förfärdiga, J då på behörligit sätt, medh fagh och lämpa derhän förmane, att dee sigh medh wälbe:te Her Åcke Tottz gårdh inställa, och medh arbetet fortfahre. Män der dee något skäälige gensäijelser hade at inwända, wille J det ad notam taga, och Oß sådant medh aldraförste tilskicka. Detta J sålunda efferkommandes warde. Gudh Alzmechtigh eder nådeligen befallandes. Aff Stockhollm den 27 Augusti Åhr 1635.

Högstbe:te Hennes K. M:tz sampt Sweriges Rijkes respective Förmÿndare och Regeringh.

Gabriel Oxenstierna
Gustaffsonn
Sweriges Drottz

Gustaf Christersonn
Hornn
J Rijs Marskens Stelle.

Clas Flemmingh
i R Admiralens stelle

Pär Sparre wthy
Rijkz Cantzlerens stelle.
m p

Gabriel Oxenstierna Rijsens
Till Mörby och Lindholm
S. R. Skattmästare

Above: Kristina.

Miniature portrait of Kristina by Elise Arnberg after Abraham Wuchters

Source:

https://www.bukowskis.com/en/lots/521642-miniatyr-gouache-pa-ben-mojligen-elise-arnberg-omkring-sekelskiftet-1900

Kristina's signed letter for Johan Leijoncrona, dated May 28, 1654

Source:

Raphaël Trichet Du Fresne och Johan Leijoncrona, by Olof Granberg, Personhistorisk tidskrift. v.21-22 1920-21.

https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=wu.89097340616&view=1up&seq=480&q1=drottning%20kristina

"The days at the end of May 1654 the Queen spent in Uppsala before the abdication seem to have been used to a great extent to sort out her and the newly ennobled Leijoncrona's tangled affairs. He is released from further accounting for the Queen's handouts and other similar matters."

The letter:

Wij Christina &c. Giöre witterligen att effter som ... Johan Leijonchrona hafuer effter Wår nådige willie och befallning haft nu een rum tijdh till att dispensera medh Wåre medel, såsom medh handpenningar, Item godz, tijg och wahrur ... iämväl och medh Joveler, Smycken, Gullkedier, gull och silfuer medailler, dhem han effter Wåre ordre uthdeelat hafuer. Item hafft i sin förvahring Wårt Egit gull och Sölfuer så och konstCammar och för alt sådant giordt richtig reede och räkenskap åhr ifrån åhr, heela den tijden han uthi Wår tienst warit hafuer, som Wij af undfångne Rächningar och bifogadhe quittens nogsampt erfahrit hafuer. Hvarföre hafue Wij ... eximerat och befrijat ... honom, hans hustru och arfuingar för all wijdare Räkenskap, tilltaal och åklandran ... Gifuit på Wårt Slott Upsala den 28 Maij Anno 1654.
Christina.

Above: Kristina.

Polychrome marble bust of Kristina by unknown Italian sculptor, at the Braunschweig Museum (now the Herzog Anton Ulrich Museum)

Source:

Bidrag till svensk regent-ikonografi, Två Kristinaporträtt i Braunschweig, by Sixten Strömbom, Personhistorisk tidskrift. v.15-16 1913-14.

https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=wu.89097340509&view=1up&seq=589&q1=drottning%20kristina

Miniature portrait of Kristina by Pierre Signac

Source:

Olof och Caroline Wijks Porträttsamling, described by Nils Sjöberg, Personhistorisk tidskrift. v.15-16 1913-14.

https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=wu.89097340509&view=1up&seq=349&q1=drottning%20kristina

Ring with miniature portrait of Kristina

Source:

Nationalmuseum on Facebook

https://www.facebook.com/nationalmuseumswe/photos/bc.AbrkOnw4gJ4crn-_8Rj48yiDo-oTJyhKVSqr7PBGI7uvXi5pTl_CAFr1blS-3dP_W6sv2nO5gxq5s5n5fyKv6X71Ly9pexN86dsUBzWV9Ify76HYpDWHUM1EEtZfj2eZ1TnhaVIZ9XaKNDFbgx-lPIeVw2klmCfM66NGk-m34WchAQ/3650510524990025/?type=1&opaqueCursor=AboucN1x-Plh3xDcgoN5ajS48mfeOdn7dQbsOpGD200qJhZpsKHc1qBiHj4yQGB8JQYpChXLQ2NVwQg2Yz5oAeHckLBSYeKykmefmSdWMEGHCX7YXHTAbagAWc6G5fvj1ZZ5HcArcOTzhdM2u7On4tser7HZTvHpb9aa1N2RKbjHDVVXw9QLn0wQb9EofAzchmPaaniZoyuKMAz3lPtRS0wIoqFaCBEMPRSRXGQwp-hjHdlbIKM5avdpJ8n_q_DIxyI_Kz6Ps2FzaWBp4kZGSp0H4DSGlSudRyVfHea1noyptwMst_dPLc8cP6G1vrCNJXY3I6XO8nandJR2VEVVC4Ulh0AUXAzmyCthi2qK_m3RR7RKX2aC7INM-7bcL0q4DVVXk22ozc0NHeNyJ4wMJEgcf6rwcMNln7jTOWNkc5RQaE1scWJLnumo8h1rA6kekQCBCY1euYkk3XTt0TVEZehhi8CDwhwmuw9RrKs_s40rIJDjSTDLuglTkeLYONvMNhKi5rrSqRO9GsU1VWv1YvzlrvWl8QqGTh7dkefuw-bMRAtINBXo6-y9eYTnLs68gRrJZ0mLEJMJ36ky8WsGzIXkVcdZlTOr05H6NOBLuIXjQDu2l5jwBstEdJQoFv0tTB8&theater

Whitelocke's private audience with Kristina, December 31, 1653/January 10, 1654 (New Style)

Source:

A journal of the Swedish ambassy, in the years M.DCC.LIII. and M.DCC.LIV., volume 1, pages 282 to 284, Bulstrode Whitelocke, 1772

https://www.google.com/books/edition/A_Journal_of_the_Swedish_Ambassy/gPFMAAAAMAAJ?hl=en&gbpv=1&dq=A+journal+of+the+Swedish+embassy+Bulstrode+Whitelocke,+1772&printsec=frontcover

The meeting:

... [Whitelocke] caused an abstract of his newes to be written in french out of his letters, and carryed it late that night to the queen, who thanked him for it. The frost was so hard and slipperye, that he was faine to walke on foote, and to be supported by two of his servants.

The queen, among other things, fell into discourse with him concerning king James, who, she had heard, was poysoned, and his son prince Henry also; butt Whitelocke declined this discourse, and to speake reproachfully of the dead.

Then the queen discoursed of the great duke of Bucks (as she called him) and of his extraction and favour, wherof Whitelocke gave her a perticular account; and she demanding, how he came to be so fully instructed of the duke, his son, and family; he told her, there was a neere alliance between the duke and Whitelocke's children; wherof she was very inquisitive.

She also inquired concerning the old earle of Arundell, the countess of Kent, and divers of our nobility; and of Mr. Selden, Patrick Young, some of the bishops, and divers others of our learned men, of whom Whitelocke was able to give her an account, and did no injury to any of them; in so much that the queen said, she marvayled to heare one give so full an account of so many, and not to speake reproachfully of any of them, not of an ennemy, butt to give every one his due.

Whitelocke told her, that he held it disingenious to reproach princes, or any others, behind their backes, and more honourable to speake plainly to themselves, then to back-bite any one: the queen sayd, that was honorable, and very becomming a gentleman.

She then commended the library att St. James's, and the rare MSS. there, of some wherof she desired to gett coppyes: Whitelocke told her, he was the more capable to serve her therin, bicause he was keeper of that library; and promised, att his returne to England, to indeavour to doe her majesty that service which she desired.

One would have imagined that England had bin her native countrey, so well was she furnished with the characters of most persons of consideration there, and with the story of the nation, and full of inquiryes touching those matters; wherin Whitelocke found his having bin acquainted with persons and affayres to be a great advantage to him.

The queen spake much for king of Spayne's being taken into the alliance with England and Sweden; and Whitelocke prayed her to putt it into her memoire of proposalls, and he would transmitt it to his superiors.

She told Whitelocke, she wondered that he had no letters from his general, and sayd, she used to write to her forein publique ministers; butt Whitelocke said, his general seldome did so, butt those letters were from the councell of state.

She desired Whitelocke's assistance in a buisnes in England concerning one of her servants, the lady Jane Ruthen, daughter to general Ruthen; wherin Whitelocke promised his service.

He heard there would be a balle to-morrow att the court, and that he should be invited to it; butt, by intimation to Grave Tott, and senator Vanderlin, to excuse him if he were thought on, that neither he nor any of his company could be there, bicause it was the Lord's day, he prevented the invitation, and his denyall of it.

Above: Kristina.

Above: Bulstrode Whitelocke.

Excerpt from Axel Oxenstierna's letter to Erik Oxenstierna, dated March 30/April 9 (Old Style), 1652

Source:

Riksarkivet, Axel Oxenstiernas skrifter och brev

https://sok.riksarkivet.se/Oxenstierna?ValdSortering=DatumStigande&PageSize=100&InfoSida=drottning-kristina&DatumFran=1633&DatumTill=1654&hide_clear=true&page=4911&postid=ao_1867&tab=post#tab

The letter excerpt:

Frijherreskapen Kijmitho och Nynäs hafver jag nu skenktt och giffvitt så och affträdt din broder Jahann och hafver han fått loff aff Kong. M:t att resa dijtt öfver till Finlandh, rette dem in och disponera till sitt bestha, eftersom jag honom min kreijare därtill lentt hafver, så att han om påskatijdh, vill Gudh, ährnar sig öfver. Han hade fuller i sinnedt att begiffva sig till dig till Reffle och dädhan till sine och mine lähn i Lijfflandh, men Hennes M:tt hafver intet vela tilstädia honom att blijffva så länge borta.

With modernised spelling:

Friherreskapen Kimito och Nynäs haver jag nu skänkt och givit så ock avträtt din broder Johan och haver han fått lov av Kungliga Majestät att resa ditöver till Finland, rätta dem in och disponera till sitt bästa, eftersom jag honom min krejare därtill länt haver, så att han om påskatid (vill Gud) ärnar sig över. Han hade fuller i sinnet att begiva sig till dig till Reval och dädan till sina och mina län i Livland, men Hennes Majestät haver inte vela[t] tillstädja honom att bliva så länge borta.

French translation (my own):

J'ai maintenant cédé et donné les baronnies de Kimito et de Nynäs et je les ai cédées à votre frère Jean, et il a été autorisé par Sa Majesté Royale à se rendre plus loin en Finlande, à les mettre en ordre et à en disposer de son mieux, depuis  Je lui ai donné mon craier à cet effet, afin qu'au temps de Pâques (si Dieu le veut), il s'en occupe lui-même. Il avait certainement en tête de se rendre chez vous à Reval, puis dans son comté et le mien en Livonie, mais Sa Majesté ne voulait pas lui permettre de rester absent aussi longtemps.

English translation (my own):

I have now bestowed and given the baronies of Kimito and Nynäs as well as resigned them to your brother Johan, and he has been permitted by Her Royal Majesty to travel further to Finland, set them in order and dispose of them to his best, since I have given him my crayer to that end, so that at Easter time (God willing) he will take care of it himself. He certainly had it in mind to go to you in Reval and then to his and my counties in Livonia, but Her Majesty did not want to allow him to stay away for so long.

Above: Kristina.

Above: Axel Oxenstierna.

Above: Erik Oxenstierna.

Notes: Reval is the old German name for the Estonian capital city of Tallinn.

crayer = a two- or three-masted sailing vessel formerly used for transporting cargo in the Baltic Sea.